Det här med att vara social/Konsten att inte framstå som osocial

[Skön]

Det händer mig ibland att jag hamnar i olika sällskap där jag tvingas vara social å prata med personer jag inte känner eller just har träffat. Oftast brukar det vara rätt trevligt faktiskt. Men ibland så sitter jag mest som ett fån å säger inte mycket. Anledningen jag ger mig själv är helt enkelt att jag verkligen inte har något gemensamt med dessa personer och jag blir snarare uttråkad och kan då uppfattas som väldigt osocial och tråkig.
Vissa människor kan verkligen prata med alla. Jag antar att de har en god social kompetens. Men jag tycker verkligen det känns så bajsnödigt att ständigt prata om typiska saker bara för att det inte ska vara tyst. Det jag undrar lite över är om man är pratglad å väldigt social, har man då en förmåga att själv börja prata mer om det som intresserar än själv? Jag tror snarare att det nästan uteslutande handlar om ifall man klickar med personerna i fråga. Att man känner sig trygg och bekväm snarare än ämnet i sig. Har jag rätt eller fel?

Bara lite tankar. Blev kanske lite luddigt å hade gärna önskat skriva mer men jag finner det roligare att läsa hur andra resonerar.

[MackeJuve]

Jag är väldigt social. Det enda som kan vara lite drygt är väl att prata med fulla människor när man är nykter. Skulle säga att det där du skriver om att börja prata om något som intresserar en själv stämmer rätt bra, bara att ta över samtalet och börja gapa på om det ena och det andra :D

[MrBoris]

Jag är social när det som det pratas om är intressant, annars tänker jag på jobb eller annat och njuter i min ensamhet i tankarna, men lyssnar med ena örat utifall en fråga kommer :)

[Fuark]

jag är inte särskilt pratglad generellt, en aning introvert. Men är det något jag finner intressant så är det förstås trevligt att prata. Men allmänt prat om vädret och liknande engagerar jag mig inte i, det är för stelt och tråkigt för mig.

Kan nog betraktas som aningen osocial, fast ändå inte :)

[tlk]

Det handlar kanske en del om hur pass nyfiken man är på andra människor med...

[agazza]

Jag är otroligt osocial och gillar egentligen inte människor men livet kräver ändå att jag måste spela med och det absolut lättaste metoden för att vara social och "trevlig" är att koncentrera sig på dom andra så mycket som möjligt, trevliga frågor och funderaringar, så lite egna åsikter som möjligt men man slänger in en och annan anekdot eller berättelse som är rolig, bara plagiera från internet så kommer du vara mittpunkten rätt så snart.

[Carnes]

Första steget till att bli ''socialt kompetent'' är att faktiskt inse att det bara är ett verktyg, som är 90% fejkat. Jag har alltid kunnat prata med allt och alla utan problem.

Ett par tips:
Analysera personerna (kolla kläder, kroppsspråk och liknande saker) för att ta upp saker att prata om när standardämnena är ur vägen (skola, jobb, partner osv). Detta kommer skilja oerhört mycket beroende på din miljö såklart.

Att prata med kvinnor är en konst, rikta ALLTID ämnet till deras planhalva, kvinnor kan prata om sig själva i år och dagar om ingen stoppar dom. En man som lyssnar får ofta en guldstjärna i boken (nomsayin ;)?)

Ta inte hela den här sociala grejen allt för seriöst, ingen är egentligen intresserad av vem du är eller vad du gör. Man snackar skit med folk till höger och vänster, klickar man med någon så kommer resten ske automatiskt.

Var alltid trevlig, mot alla och se till att hålla god hållning i kroppen. Finns inget värre än att se någon slashas muttra och buttra i en konversation, även om det han pratar om är intressant.

I större grupper där det lätt blir 10 ämnen samtidigt så är det OK att inte lyssna, se till att ''registrera'' dom sista orden, vänd ämnen sedan i den riktningen.
Exempel: bla bla bla bla bla......vädret var fint.<--- Boom, där har du dina sista ord, kör på dom.

Veta om sin plats är också oerhört viktigt. Se till att smaka av hur långt du kan gå och vilken respons du får av folk när du gör det. Du vill inte vara killen som bara pratar om sig själv och sina intressen.

Keep hustlin' cuzz och lycka till.

Edit; Är du nervös så rekommenderar jag ett par bärs, hjälper oftast.

[Gober]

Läser du många amerikanska "självhjälpsböcker" Carnes?

[Carnes]

Läser du många amerikanska "självhjälpsböcker" Carnes?

Nej. Men jag är ett levande exempel på vilken magi som kan ske när man inser hur ''spelet'' fungerar. Sen så får jag tacka mamma och pappa för en bra uppfostran.

[Wibba]

Jag är social och gillar att prata, har inget problem att prata inför folk eller ta kontakt med nytt folk. Spelar som trubadur på fritiden och har ganska bra scenvana. Jag blir riktigt less när man verkligen försöker inleda konversationer och försöka komma igång med något samtalsämne och bara får korta svar tillbaka. Jag kan ha ett långt utlägg och förväntar mig sedan ett längre svar men då svaret blir "mm" eller "ja." så blir jag less och slutar. När man inte längre försöker prata med dem så ses man sedan som blyg och osocial.

Det stör mig något fruktansvärt när folk kallar mig för blyg (osocial har jag nog aldrig fått höra) för jag är inte det minsta blyg. Jag väljer bara ut vem jag vill fortsätta prata med och inte. Är mottagaren inte intressant/vill inte prata så slutar jag, men då ska de fan inte komma efteråt och påstå att man är folkskygg osvosvosv.

[Hades]

Det händer mig ibland att jag hamnar i olika sällskap där jag tvingas vara social å prata med personer jag inte känner eller just har träffat. Oftast brukar det vara rätt trevligt faktiskt. Men ibland så sitter jag mest som ett fån å säger inte mycket. Anledningen jag ger mig själv är helt enkelt att jag verkligen inte har något gemensamt med dessa personer och jag blir snarare uttråkad och kan då uppfattas som väldigt osocial och tråkig.
Vissa människor kan verkligen prata med alla. Jag antar att de har en god social kompetens. Men jag tycker verkligen det känns så bajsnödigt att ständigt prata om typiska saker bara för att det inte ska vara tyst. Det jag undrar lite över är om man är pratglad å väldigt social, har man då en förmåga att själv börja prata mer om det som intresserar än själv? Jag tror snarare att det nästan uteslutande handlar om ifall man klickar med personerna i fråga. Att man känner sig trygg och bekväm snarare än ämnet i sig. Har jag rätt eller fel?

Bara lite tankar. Blev kanske lite luddigt å hade gärna önskat skriva mer men jag finner det roligare att läsa hur andra resonerar.

Känner igen mig väldigt mycket. Jag har inga problem att komma in i grupper och är inte det minsta blyg, men är dålig på att kallprata. När jag väl hittat någon gemensam nämnare med personen jag pratar med brukar det flyta på, men eftersom jag är dålig på att småprata är det ofta konversationen dör innan vi kommer dit. Avundas verkligen personer som är duktiga på att konversera. Jag antar att det är en övningsfråga, och att jag inte övar tillräckligt mycket på det.

[Olegh]

Jag är nästan helt ointresserad av meningslöst småprat. I riktiga samtal/diskussioner har jag svårt att tackla människor som broderar ut med halvsanningar för att vinna billiga poänger. Typer som saknar förmåga att nyansera sina resonemang i tron om att det försvagar deras position orkar jag inte med för fem öre.

Detta händer så pass ofta att jag drar mig för att prata, såvida det inte är helt nödvändigt.

[Kål]

Lättast är att bara utstråla självsäkerhet och att din verklighet är viktigast. Sitter du då och ser uttråkad ut kommer de andra bli obekväma och försöka verka intressant för dig.