Visa fullständig version : PMS, något nytt under solen?
Tycker jag är en glad och stark person som pallar det mesta, dock blir jag lite nedstämd av att vara sjuk, inte kunna träna, samt vår/sol. Detta är dock på en hanterbar nivå, förutom veckan före mens tydligen.
Har precis köpt jättenattljusolja, försöker ta hand om mig själv på bästa sätt, men förutom antidepp/ssri preparat (som jag vill undvika, om det går), någon som har något knep?
Känns så löjligt i efterhand, hur man känner den där veckan, men där och då är det väldigt verkligt hemskt allting. Blir inte den som skriker och gapar, utan mer att jag drar mig undan (kansk biter till om ngn försöker få kontakt med mig) och tänker elakt vilket jag aldrig annars gör. Svårt att förklara, men är iaf inte mig själv, tankebanorna går dystrare vägar.
Pms är liksom dropparna som får bägaren att rinna över, kanske var det här highscore denna gången, och jag tex inte är förkyld o utan träning nästa vända.. men är tacksam om någon har råd att ge (inga tips gällande hormoner tack, har riktigt dåliga erfarenheter av både piller och hormonspiral så tänker inte testa ngt liknande igen).
Har för mig att det var bättre när jag testade keto utan -nånting förra våren (dvs den godkända), vet inte exakt vad den gör men annars.. tips?
Sova lagom, träna, undvika koffein, animal flex + jättenattljusolja, hålla mig frisk är nuvarande artilleri.
Har tyvärr inget direkt tips att ge utan vill bara säga att jag känner igen mig i det du beskriver. Jag drar mig också undan i några dagar, allt är väldigt dystert men främst så är jag helt övertygad om att hela världen hatar mig. Vilket gör att jag drar mig undan ännu mer, folk tycker att jag är konstig och så får jag vatten på min kvarn...
Sen vaknar jag upp en dag och allt har vänt till motsatsen, världen och livet är helt fantastiskt *screwy*
Förutom att sömn, bra kost, mindre stress osv gör det enklare så hjälper det mig att vara medveten om vad tankarna/måendet beror på. Oftast så kan jag ge mig själv en spark i röven och ta mig samman men ibland så går det inte och då försöker jag acceptera det och kanske vila lite extra eller åka iväg en stund. Har inte hittat något annat som hjälper mig så ska hålla koll på tråden och se om det dyker upp några bra tips :)
tossefar
2013-04-07, 12:36
Det låter på dig som att det är ångesten inför "veckan" som gör det hela så jobbigt, och kanske inte själva PMSen.
Osäker på om fokus är PMS i allmänhet eller "metoder". Senaste jag har hört är dessa två:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23036262
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23147261
Vet inte hur kopplingen mellan PMS och PMDD (http://sv.wikipedia.org/wiki/Premenstruell_dysforisk_st%C3%B6rning) ser ut men kan vara värt att nämna att PMDD existerar.
Jag brukar se till att tjejen får choklad, avlastar henne ifrån hennes sysslor och ger henne mer sex då märks knappt dom dagarna av, gör jag det inte har jag en fräsig grinig liten sak att tampas med
Jag brukar se till att tjejen får choklad, avlastar henne ifrån hennes sysslor och ger henne mer sex då märks knappt dom dagarna av, gör jag det inte har jag en fräsig grinig liten sak att tampas med
Låter som du har ett husdjur :d
Bästa är väll att försöka hitta något att sysselsätta sig med under dagen, pojkar spelar dator/tv-spel för att koppla bort. Långpromenader, långa jogg turer få lite ruljans på endorfinerna?
Sparven från Minsk
2013-04-07, 13:30
Choklad? :)
Har tyvärr inget direkt tips att ge utan vill bara säga att jag känner igen mig i det du beskriver. Jag drar mig också undan i några dagar, allt är väldigt dystert men främst så är jag helt övertygad om att hela världen hatar mig. Vilket gör att jag drar mig undan ännu mer, folk tycker att jag är konstig och så får jag vatten på min kvarn...
Sen vaknar jag upp en dag och allt har vänt till motsatsen, världen och livet är helt fantastiskt *screwy*
Förutom att sömn, bra kost, mindre stress osv gör det enklare så hjälper det mig att vara medveten om vad tankarna/måendet beror på. Oftast så kan jag ge mig själv en spark i röven och ta mig samman men ibland så går det inte och då försöker jag acceptera det och kanske vila lite extra eller åka iväg en stund. Har inte hittat något annat som hjälper mig så ska hålla koll på tråden och se om det dyker upp några bra tips :)
*hug* Just så ja!
Det låter på dig som att det är ångesten inför "veckan" som gör det hela så jobbigt, och kanske inte själva PMSen.
Faktiskt inte, eftersom jag har oregelbunden mens så vet jag inte när den kommer, det är först när jag får mens som jag fattar att jag bara tänkte fel, livet var inte fel.. :smash:
meditation
Är så sliten så jag ofta inte kan tänka under den här tiden, borde kanske planera in meditation regelbundet. Kan ju inte skada!
Osäker på om fokus är PMS i allmänhet eller "metoder". Senaste jag har hört är dessa två:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23036262
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23147261
Vet inte hur kopplingen mellan PMS och PMDD (http://sv.wikipedia.org/wiki/Premenstruell_dysforisk_st%C3%B6rning) ser ut men kan vara värt att nämna att PMDD existerar.
Nog för att man ska vara skeptisk mot internetdiagnoser, men det där PMDD lät ju mycket mer spot on! Särskilt om man ser till erfarenheter av behandling; minipiller fick mig att bli mer sån här, kopplade inte då, men tex så var det när jag åt minipiller jag gick upp ca 40 kg i vikt och liksom var oengagerad i mitt liv och blev tex gravid utan att förstå vad jag sysslade med. Först när jag slutade så började jag förstå min kapacitet, "vaknade upp" lite el hur man ska säga. Då hade jag iofs fått ett barn på köpet, å inget dåligt exemplar heller! *cupid*
Av hormonspiral blev det värsta månaderna ever, det var som att ha pms/pmdd konstant, känns som förlorade månader om jag ska vara ärlig.
Det som slog mig är att jag kanske kan försöka hålla koll på ägglossningen, finns ju metoder för det har jag för mig? Många som försöker bli gravida som håller koll, via temp el så.. Då kan jag ju förstå att det jag tänker/känner inte är på riktigt utan har en biologisk/fysisk förklaring och distrahera mig från tankarna och se till att kalendern blir luftig. Det läskigaste med måendet är att det verkligen känns som att jag "ser igenom" vänliga ord, förstorar tecken på att jag är dålig och tycker lika illa om andra som mig själv. Skrämmande, för innan och efter är sådana tankar främmande.
Annars kan jag bara kika på mina fettmätningsgrafer, där ser man fenomenet också som "märkliga" toppar.
Om någon känner till sjukdomen dysmorfofobi så känns det som att jag får den 1-2 dagar var 3e månad, på riktigt tycker jag att hela jag - nuna osv - ser helt förvrängt och fucked up ut hatar att visa mig ute, personligheten är också något jag äcklas av och inte vill utsätta andra för. Tycker inte riktigt att det är ok tankar.
Jag brukar se till att tjejen får choklad, avlastar henne ifrån hennes sysslor och ger henne mer sex då märks knappt dom dagarna av, gör jag det inte har jag en fräsig grinig liten sak att tampas med
Det rådet var ju.. hm, mindre effektivt. Eller erbjuder du dina tjänster menar du? :P Men visst ger jag mig själv mer skräp, struntar i att diska och flyr tillvaron på olika sätt. Mest för att uthärda snarare än att undvika att bli fräsig iofs.
Låter som du har ett husdjur :d
Bästa är väll att försöka hitta något att sysselsätta sig med under dagen, pojkar spelar dator/tv-spel för att koppla bort. Långpromenader, långa jogg turer få lite ruljans på endorfinerna?
Det dryga är ju att jag alltid fattar efteråt - det är när jag börjar ifrågasätta saker jag tänkt, samtidigt som jag har mens. Som exempel; såg att mitt ex är kär, mår bra, hans barn mår bra. Blev glad, skriver till honom bara för att säga det, att jag känner mig glad för hans skull och att han verkligen förtjänar det. Sen, hamnar jag i dimman då tankarna löper fel. Då får jag svar, han svarar att han vaknar med ett leende på läpparna, och är glad att det glädjer även mig att det ordnat sig (var strul med vissa saker). Då, i dimman, tänker jag för det första "hur tänkte jag..?" när jag skrev, för det andra "yeah, right! *rolleyes*" angående hans svar (lite som att "ingen jävel kan må så, fan vad du ljuger"). Sedan när jag hamnar ur det där, så tänker jag igen.. "men hur tänkte jag.. så kan man väl må? Är väl bara gött att jag kan lämna honom därhän och ägna mig åt mitt liv med vetskapen att allt är bra".
Träning är vad jag brukar använda, nu hade jag halsont och det var nog därför det kändes så illa denna gång. Fick pulshöjning bara av att gå en promenad, och så sol på det (hatar sol), så jag ville liksom inte vakna på morgonen. Så illa har det aldrig varit förut.
Och nu, är jag bara glad att det är över. Men ska fasen börja försöka hålla utkik efter ägglossning, och se till att hålla mig kry så kan jag trycka ner den där andra konstiga emobruden som vill vara jag. :smash:
Choklad? :)
Ärligt talat; det är vad jag vill ha, särskilt i kombination med lakrits, men jag får som galet tunnelseende och vill bara ha omättligt mer och får som en stress inuti om jag äter choklad, lakrits och kaffe de dagarna. Upplevs positivt just då men med djupa dippar, och min kropp mår inte bra av mängderna som önskas. Struntar i om det inte går att bevisa vetenskapligt, så känns det, men lyckas jag undvika de 3 lockelserna då brukar det inte dra igång lika mkt tankar.
Känner igen mig, ffa just att dra sig undan, får ett stort behov att vara själv (och känner mig samtidigt lite ensam, moment 22). Som tidigare nämnts så just att acceptera läget och vetskapen att det är hormoner som spökar, dvs det går över är en skön insikt.
Träning för mig är iaf A o O, och men om man samtidigt inte kan träna av ngn anledning så blir det mindre trevligt då det resulterar i riktigt dålig sömn och kryper i kroppen.
Brukar försöka sysselsätta mig iaf och gärna i saker där jag får vara själv - har blivit allt fr att bredspackla, begrava mig i en frågeställning eller i en jobbfråga, måla möbler, sortera kläder etc...
Försöker iaf hålla lite check på järnintaget, järnvärdet för mig att alltid lågt och dippar den så blir jag enormt trött och orkeslös. Ingen bra kombo med PMS
Vill bara säga att jag är glad att jag skapade tråden, eftersom det känns lite som att ha rätat ut frågetecken då klassiska pms-satmaran inte känns som jag - utan mer att jag blir pmdd-emobrud.
Sedan är det verkligen trist att andra känner igen sig, samtidigt så får det mig att inte döma ut mig helt, och att man kanske kan hjälpa varandra må bättre.
Just i detta ögonblick känner jag mig lättad iaf, tänker/känner som mig själv igen, den grå stinkande disktrasan i ansiktet är borta.
Kanske kan det hjälpa att hålla koll på ägglossning, det vore en lättnad att när jag mår apa förstå att en apa(ägglossning) invaderat mig, istället för att tro att allt är på riktigt.
Tack kolo! *cupid*
Känner igen mig, ffa just att dra sig undan, får ett stort behov att vara själv (och känner mig samtidigt lite ensam, moment 22). Som tidigare nämnts så just att acceptera läget och vetskapen att det är hormoner som spökar, dvs det går över är en skön insikt.
Träning för mig är iaf A o O, och men om man samtidigt inte kan träna av ngn anledning så blir det mindre trevligt då det resulterar i riktigt dålig sömn och kryper i kroppen.
Brukar försöka sysselsätta mig iaf och gärna i saker där jag får vara själv - har blivit allt fr att bredspackla, begrava mig i en frågeställning eller i en jobbfråga, måla möbler, sortera kläder etc...
Försöker iaf hålla lite check på järnintaget, järnvärdet för mig att alltid lågt och dippar den så blir jag enormt trött och orkeslös. Ingen bra kombo med PMS
Haha, har sorterat mina kläder och målat en tavla dessa dagar faktiskt. Ska plantera om blommor också.. insåg att det inte går att hänga upp lycka på träning när man blir så sårbar om man inte kan pga sjuk.
Kände mig ensam, men ville inte ha besök vilket blev både fel och rätt. Tråkigt att jag var i det läget när man träffar en vän, samtidigt kanske det fick det att sluta fortare, hon sa saker jag tänker normalt och jag nästan kom på mig själv med "va fan säger/menar jag?" när jag pratade.
Järnvärdet är högt, alltid nåt!
Tack för att du delade med dig, bra råd dessutom! *hug*
Försöker iaf hålla lite check på järnintaget, järnvärdet för mig att alltid lågt och dippar den så blir jag enormt trött och orkeslös. Ingen bra kombo med PMS
Det där borde jag tänka på, skulle nog bra av att få i mig mer järn. Har inte haft så bra värden tidigare och nu är det länge sedan jag kollade.
Det som slog mig är att jag kanske kan försöka hålla koll på ägglossningen, finns ju metoder för det har jag för mig?
Jag har en app till min telefon som heter WomanLog, där du lägger in menscykel etc.
Det hjälper mig väldigt mycket att få svart på vitt att det är hormonerna som spökar och inget annat. Det kräver en del arbete att tänka "nu tänker jag tokigt för att jag har pms, låt inte det gå ut över andra".
De närmaste vännerna kan jag bara säga till att jag har pms och kanske inte är en hink full av solsken just de dagarna, det avdramatiserar det hela också.
dazeds här på brädan har skrivit om PMS/PMDD: http://dazeds.blogspot.se/2011/02/gla-och-pmdd.html och http://dazeds.blogspot.se/2011/02/skillnad-pms-och-pmdd.html
filmjölk
2013-04-07, 16:32
5cIBD22RhUE
Hitta någon att ragea på, sedan låter du pms:en omsluta dig, omfamna den och bara gå loss (iaf verbalt).
Jag brukar se till att tjejen får choklad, avlastar henne ifrån hennes sysslor och ger henne mer sex då märks knappt dom dagarna av, gör jag det inte har jag en fräsig grinig liten sak att tampas med
Naaaw, amahgrrd tå töt! :)
Jag har sån PMS att mina kollegor går omvägar. Det är ett stående skämt att den dagen jag blir gravid kommer de få börja lägga ut godis på mitt skrivbord för att hålla mig lugn.
Har hänt att jag suttit på jobbtoan och lipat, bett pojkvännen dra åt helvete och spontanansökt till militärutbildning under PMS.
Jag blir deppig, ledsen, nedstämd, irriterad, lättretlig, lättprovocerad, provocerande och arg. Blir konfliktsugen bara för att kunna få skälla lite. Känner mig svullen, får migrän, får stora svullna lökar, magen blir orolig...
Jag hatar skiten.
Ja ibland undrar man faktiskt om det skulle vara bättre att ha varit gay.
Jag har en app till min telefon som heter WomanLog, där du lägger in menscykel etc.
Det hjälper mig väldigt mycket att få svart på vitt att det är hormonerna som spökar och inget annat. Det kräver en del arbete att tänka "nu tänker jag tokigt för att jag har pms, låt inte det gå ut över andra".
De närmaste vännerna kan jag bara säga till att jag har pms och kanske inte är en hink full av solsken just de dagarna, det avdramatiserar det hela också.
Tankade hem appen, tyvärr så utgick den ju från regelbundna perioder vilket mina inte är. Kan ha mens allt från 2 dagar, max är 3 månader (det var då jag fick hormonspiral = djävulens påfund). Det kan dröja 2 eller 5 veckor emellan. Så jag lär få ta temp (tester blir för dyrt) om jag ska ha någorlunda koll på när jag har ägglossning.
Och det brukar ju inte gå ut över andra för mig, eftersom jag verkligen isolerar mig då, men det är jobbigt att vara elak mot sig själv också. :(
dazeds här på brädan har skrivit om PMS/PMDD: http://dazeds.blogspot.se/2011/02/gla-och-pmdd.html och http://dazeds.blogspot.se/2011/02/skillnad-pms-och-pmdd.html
Tack, bra beskrivet där. :)
Kanske ska maxa dosen jättenattljusolja då.. Fet fisk äter jag nästan dagligen, samt tar lite Udo´s choice ibland.
Jag har sån PMS att mina kollegor går omvägar. Det är ett stående skämt att den dagen jag blir gravid kommer de få börja lägga ut godis på mitt skrivbord för att hålla mig lugn.
Har hänt att jag suttit på jobbtoan och lipat, bett pojkvännen dra åt helvete och spontanansökt till militärutbildning under PMS.
Jag blir deppig, ledsen, nedstämd, irriterad, lättretlig, lättprovocerad, provocerande och arg. Blir konfliktsugen bara för att kunna få skälla lite. Känner mig svullen, får migrän, får stora svullna lökar, magen blir orolig...
Jag hatar skiten.
Fy vad jobbigt! :( *hug*
Min drabbar ju inte andra i sådan utsträckning, mest mig själv.. Tror iaf att det kan hjälpa att veta varför jag tänker helt olikt mig (deppet känns ju verkligen som "sant", men håller ju i sig kanske 2-3 dagar.. inte så starkt varje period men kanske 5-10 ggr per år är tillräckligt jobbigt.).
Och som sagt, denna gång var nog "top notch" (eller snarare bottendepp) iom vår, att inte kunna träna + annat grejs i livet samtidigt. Men känslan av "fånighet" eller "ahaaaa..." är ju samma efter varje gång jag tänkt/resonerat olikt min person - ogillar att ens hamna där och tro på det.
Lite lustigt; Madame var hos mig precis när jag höll på vända och flera ggr sa jag saker som gav lite "personlighetsförvirring"-känsla, tex det där med exet.. Skum känsla iaf; att säga saker man automatiskt tänkt dagen innan och hejda sig och.. eöh.. nä? Tycker ja intä? (inte före el efter deppdippen)*screwy*
B6 + magnesium har visat på intressanta resultat vid PMS. Med all sannolikhet p g a att de är co-faktorer vid serotoninsyntes i hjärnans neuroner.
Evaluating the effect of magnesium and magnesium plus vitamin B6 supplement on the severity of premenstrual syndrome
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3208934/
baguette
2013-04-08, 20:51
Har precis haft en riktigt kämpig PMS-period jag också. Påverkas olika mycket varje gång, ibland känner jag inte av det alls och ibland blir jag nästan rädd för mig själv. Jag blir deppig, ser ingen mening med livet alls. Drar mig undan, blir fruktansvärt lättirriterad. Känner mig som ett socialt UFO och vill bara käfta emot allt och alla.
Får ett mat- och godissug som är utom denna värld vilket i sin tur får mig att må dåligt då jag i princip tappar kontrollen helt över vad jag äter, finns inget stopp. Samlar på mig vätska under ca 1 v, gick lätt upp 3-4 kg denna gången. Tappar träningslusten totalt och vill bara ligga i soffan, vilket också får mig att må sämre eftersom jag vill tycka att det är lika roligt som vanligt. Som tur är brukar jag släpa mig till gymmet ändå och endorfinerna brukar göra sitt jobb efteråt. Och sen några dagar senare kan allt vara som vanligt igen. Det är så konstigt hur man kan fungera! Berätta gärna hur det går med tillskotten, funkar det bra verkar det ju vara värt att testa.
Varför får man inte reda på sådant här so ung? Tänk om man har gått runt och varit deprimerad i onödan i hur många år som helst? För jag har ofta mått dåligt av att jag mått dåligt utan "anledning". Ond cirkel.
PMS har alltid varit synonymt med tjuriga kvinnor, men varför de har varit tjuriga har ingen riktigt förklarat.
Nu läser jag om hur många som helst med samma problem som mig själv och börjar se mönster. För det är fan fruktansvärt att man ska förpesta såväl sin egen som andras tillvaro bara för att man är "lite hormonell"...
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.