Visa fullständig version : Maciej Zarembas artikelserie om vården
Jag hoppas att alla redan har läst dessa, men för er som missat:
Del 1: Vad var det som dödade Herr B? (http://www.dn.se/kultur-noje/vad-var-det-som-dodade-herr-b)
Del 2: Hur mycket bonus ger ett benbrott? (http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hur-mycket-bonus-ger-ett-benbrott)
Del 3: På vilken prislista står njursvikt? (http://www.dn.se/kultur-noje/pa-vilken-prislista-star-din-njursvikt)
Del 4: Hur mycket oro tål en människa? (http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/hur-mycket-oro-tal-en-manniska)
LoveMachine
2013-03-05, 15:44
Jag läste faktiskt genom den i förmiddags. Första delen läste jag förra veckan. Den målar en ganska mörk, men i mina ögon trovärdig bild av vårdens baksidor. Utan att gå in på mer ideologiska aspekter av del hela så känns det som att man under processen att effektivitsera ignorera folks yrkesstolhet. Jag vill i alla fall tro att någon som spederat åtskiliga år och stora vedermödor för att bli läkare inte bara gjort det för att kunna glida igenom resten av sitt liv. Utan gjort det för att man vill göra något man kan vara nöjd och stolt över. Med den inställningen så förväntar man sig att de som gör jobbet själva är kapabla att bedöma vad som är en god arbetsinstas.
Så är det väl, tyvärr, bland de flesta statliga verk också. Jakten på "pinnar" känns allt som oftast totalt kontraproduktiv när det inte handlar om rent rutingöra.
Sheogorath
2013-03-05, 16:47
Jag jobbar inom Landstinget och kan säga att artiklarna är väldigt informerade och träffsäkra. Varje arbetsplatsträff handlar om hur vi ska uppvisa gröna nyckeltal för att säkra ersättningen till nästa år så att vi slipper sparka personal eller lägga ner hela enheten. Prislistorna är det man "borde" styr mot i det dagliga arbetet för att verksamheten ska framstå som effektiv. Men vårdkvalitén lyckas man knappast fånga.
Är inne på del 1 och fastnade för den här kommentar
Doktor N, chef för en privat vårdcentral i Stockholm, gör inte så. Men hon vet andra husläkare som skulle kalla Karlsson en fjärde gång, bara för att berätta att blemman var ofarlig. Hon ringer i stället – och går miste om ytterligare 485 kronor. (Det finns ingen priskod för telefonkontakt.) Och skriver hon recept, räcker de i ett år, fast det mest lönsamma är att skriva på tre månader. Varje recept ger 80 kronor.
Doktor N röstade borgerligt, säger hon, hon ville bli sin egen, stod inte ut med att ha politiker till chefer. Men hon kunde inte föreställa sig att liberala politiker skulle införa planekonomi i sjukvården. Hon finner prislistan vanvettig:
”Här kommer Gun-Britt med rullator, hon är åttiofem. Det tar fem minuter innan hon lyckas sätta sig på britsen. När hon har klätt av sig har min kvart gått och jag har inte ens börjat undersöka. Då tar hon fram en lapp med åtta frågor som hon förberett i ett halvår ... Vad är det för vårdkvalitet när jag blir stressad av att människan är gammal?”
Det är inte lönt att tala med doktor N om landstingets incitament. Hon har inte studerat i tio år, väser hon, för att någon kamrer skall tala om för henne vilka patienter som hon bör prioritera. Men om hon tar sig tid med Gunbritt och det råkar sitta ”en sån där bortskämd åttiotalist” i väntrummet, som kanske skall på dyksemester och är orolig för vax i öronen, blir hon bestraffad om hon låter honom vänta.
Varför lever folk i villfarelsen att något av riksdagspartierna är liberala?
Edit: Äsch, struntsamma. Ska läsa klart innan jag kommer med kommentarer nästa gång...
”Sjukvården lider under ultraliberalism och stalinism samtidigt”, säger överläkaren Olle Heimbürger på Karolinska. Han undrar om det är så de har det i Kina. Läkare skall konkurrera med varandra om resurserna, samtidigt som planekonomer vill bestämma i detalj vad doktorerna skall göra. Vill jag förstå vad han menar bör jag studera landstingets regelböcker.
För att hålla mig till ämnet så är Barry Schwartz inne på samma spår. Väldigt sevärd.
VYu0kMCxFEE
Ja, kallat man någon politiker i sveriges rikstag för liberal är man fan direkt icke-påläst och bör ta sig en funderare på vad man sysslar med.
Som den vidriga birgitta ohlson som kallar sig liberal men sedan driver igenom ett förbud mot gårdsföraäljning av vin. Usch!
Jag konstaterade redan efter ett år arbetandes inom vården att man bör rasera hela kalaset och börja om från början. Avvecklingen av vården har pågått i flera decennier. Ta er en titt på statistiken* över vårdplatser så kommer ni sätta kaffet i halsen.
Omstruktureringar och omorganisationer lika genomtänkta som Malmö stad som brände 300.000kr på karameller. Internfaktureringar till förbannelese. Pappersvändare som är fler än de som faktiskt vårdar. Anställningar som skapade under någon omstrukturering för 20 år sedan som sedan omstukturerats och omstrukturerats, men anställningen finns kvar. Personen som suttit på anställningen i 20 år vet inte längre vad dess uppgift är.
Artikelserien är verkligen spot on. Min upplevelse är att det är b-laget som styr SKL och vården i övrigt. A-laget gick till det privata näringslivet där de får mer betalt.
Sveriges sjukvård står för enorma bekymmer kommande 10-30 åren och en sak kan vi vara säkra på, det kommer inte bli bättre när populationen blir allt äldre och skall slåss om de få vårdplatser som finns kvar.
*http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18044/2010-5-24.pdf
Ignatius72
2013-03-05, 18:04
Det räcker med en halvtimme på valfri vårdcentral/sjukhus för att man ska bli tokig över den bristfälliga organisationen. Då är det ju ändå bara en promille man ser.
Privat vårdförsäkring är mina bäst spenderade pengar även om jag bara behövt använda den 2 ggr.
Så jävla effektivt och bra. Ett tips om man inte tycker om att sitta och bli smittad i väntrum timme ut och timme in.
Jag tycker väl iofs att man skall vara lite försiktig med att höja den privata vården till skyarna enbart på basis av att den är privat. Jag har sett ganska mycket ganska konstigt. Därmed inte sagt att inte landstinget gör mig tokig, men för perspektivets skull. Det är knappast som att vi väljer mellan ett uselt system och ett fantastiskt. Den privatläkare som Exdiaq citerar här ovan påpekar ju t.ex. problemen med sin egen bransch.
Jag tycker väl iofs att man skall vara lite försiktig med att höja den privata vården till skyarna enbart på basis av att den är privat. Jag har sett ganska mycket ganska konstigt. Därmed inte sagt att inte landstinget gör mig tokig, men för perspektivets skull. Det är knappast som att vi väljer mellan ett uselt system och ett fantastiskt. Den privatläkare som Exdiaq citerar här ovan påpekar ju t.ex. problemen med sin egen bransch.
Absolut, det finns dåligt styrda verksamheter överallt. Dock har väntetidernas skillnad varit enorma för mig när jag jämför privat vs landsting, och jag har roligare saker för mig än att sitta i sahlgrenskas väntrum.
Jag tror inte det finns något perfekt ersättningssystem. Visst kan det göras bättre men oavsett hur det ser ut kommer det finnas vissa patientgrupper som är mer "lönsamma".
Sen tycker jag generellt att gnällandet på den svenska vården är oerhört tröttsamt. Det är ju något parodoxalt att svenskarna ligger i topp med missnöje av vården i Europa men samtidigt har vi t.ex. den bästa överlevnaden för bröstcancer.
Absolut, det finns dåligt styrda verksamheter överallt. Dock har väntetidernas skillnad varit enorma för mig när jag jämför privat vs landsting, och jag har roligare saker för mig än att sitta i sahlgrenskas väntrum.
Ja, det var inte in avsikt att framställa landstingsvården som fantastisk; jag är nog hyfsat medveten om de problem som finns. Det jag kan störa mig på är att diskussionen lätt hamnar i att man antar/framställer det som att all privat vård är awesome bara för att man stör sig på den offentliga. Sedan tror jag att det finns viss skiktning när det gäller vad offentlig respektive privat vård väljer att ägna sig åt. Eller ja, den privata har ju som det ser ut nu en annan möjlighet att välja bort avskrapet som man egentligen inte kan göra så mycket åt, utan mest håller under armarna, och som inte betalar sig så bra. Det kunde dock se annorlunda ut med ett annat system.
Jag tror inte det finns något perfekt ersättningssystem. Visst kan det göras bättre men oavsett hur det ser ut kommer det finnas vissa patientgrupper som är mer "lönsamma".
Sen tycker jag generellt att gnällandet på den svenska vården är oerhört tröttsamt. Det är ju något parodoxalt att svenskarna ligger i topp med missnöje av vården i Europa men samtidigt har vi t.ex. den bästa överlevnaden för bröstcancer.
Vadå lönsamma? Oavsett vilket system man använder måste väl den absoluta målsättningen vara att erbjuda så bra hälsa och omvårdnad till en så liten peng som möjligt. Med tanke på ditt stycke om gnäll, dessutom, förmodar jag att du inte läst artiklarna.
Vadå lönsamma? Oavsett vilket system man använder måste väl den absoluta målsättningen vara att erbjuda så bra hälsa och omvårdnad till en så liten peng som möjligt. Med tanke på ditt stycke om gnäll, dessutom, förmodar jag att du inte läst artiklarna.
Givetvis ska målsättningen vara att man erbjuder så god vård som möjligt men det hela kommer ned till att en viss vårdgivare behöver få pengar från landstinget när den bedriver sjukvård. Olika patienter kräver olika mycket vård och därför ger olika diagnoser olika mycket betalt. Givetvis kan detta förbättras men i slutändan behövs ett sådant system.
Jag tror inte det finns något perfekt ersättningssystem. Visst kan det göras bättre men oavsett hur det ser ut kommer det finnas vissa patientgrupper som är mer "lönsamma".
Sen tycker jag generellt att gnällandet på den svenska vården är oerhört tröttsamt. Det är ju något parodoxalt att svenskarna ligger i topp med missnöje av vården i Europa men samtidigt har vi t.ex. den bästa överlevnaden för bröstcancer.
Har du läst artikelserien?
Problemet med artiklarna, som i sig är välskrivna, är väl att det är oerhört lätt att ömmande och/eller dramatiska exempel på folk som blivit misshandlade i vårdapparaten men inte lika lätt att ge konkreta exempel på hur man skall göra för att det skall bli bättre.
Har du läst artikelserien?
Med gnäll syftade jag inte på artikelserien utan snarare en del svar i tråden och Svenskarnas gnällighet generellt angående sjukvården.
Problemet med artiklarna, som i sig är välskrivna, är väl att det är oerhört lätt att ömmande och/eller dramatiska exempel på folk som blivit misshandlade i vårdapparaten men inte lika lätt att ge konkreta exempel på hur man skall göra för att det skall bli bättre.
Tolkia har slagit huvudet på spiken.
Med gnäll syftade jag inte på artikelserien utan snarare en del svar i tråden och Svenskarnas gnällighet generellt angående sjukvården.
Med min fråga försökte jag inte reda ut varför du skrev i tråden utan huruvida du har läst artikelserien eller ej. Har du det?
Problemet med artiklarna, som i sig är välskrivna, är väl att det är oerhört lätt att ömmande och/eller dramatiska exempel på folk som blivit misshandlade i vårdapparaten men inte lika lätt att ge konkreta exempel på hur man skall göra för att det skall bli bättre.
Fast som vid all problemlösning gäller det ju att först identifiera vad faktiskt problemet är, innan man börjar spåna på lösningen. Jag hade t.ex. inte en aning om hur byråkratin faktiskt är utformad. Bara att det är mycket och krångligt. Gemene man nöjer sig säkert fint bara med att gnälla, men i förlängningen så måste jag tro på att ökad medvetenhet är positivt.
Tillägg: Konkreta exempel på var det går snett bidrar också till möjligheten att se andra vägar.
Fast som vid all problemlösning gäller det ju att först identifiera vad faktiskt problemet är, innan man börjar spåna på lösningen. Jag hade t.ex. inte en aning om hur byråkratin faktiskt är utformad. Bara att det är mycket och krångligt. Gemene man nöjer sig säkert fint bara med att gnälla, men i förlängningen så måste jag tro på att ökad medvetenhet är positivt.
I flera av artiklarna diskuterars ju de ekonomiska apsketerna av ett vårdtillfälle och jag förstår inte problemet med att olika diagnoser ger olika mycket pengar, i princip, detta speglas ju av att olika sjukdomstillstånd kräver olika mycket resurser. Det är väl ganska uppenbart att en stroke är mer resurskrävande än en förkylning. Däremot kan ju systemet förbättras och några sådana förslags ges inte.
I västra götalands län får man inte betalt per besök patienten gör iallafall. Det bästa ur ekonomisk synpunkt är att ha "tunga" patienter (dvs med många kroniska diagnoser) listade hos sig men som är "friska" (eller välskötta om man vill säga så) så de kostar minimalt i resurser.
Dvs ex en typ 1 diabetiker som ligger perfekt i hbA1c, fått ett FaR av distriksköterskan och håller sig frisk i övrigt.
En stor grupp som "äter" vården är ju 20-30åringar. De ger väldigt lite ersättning eftersom de förväntas vara friska men är de absolut första på vårdcentralen om de har ont någonstans. Många vill (kräver) utredningar utan dess like. De har surfat osannolika diagnoser på nätet och vill helst göra en helkropps MR och ta varenda blodprov som finns att ta.
En stor grupp som "äter" vården är ju 20-30åringar. De ger väldigt lite ersättning eftersom de förväntas vara friska men är de absolut första på vårdcentralen om de har ont någonstans. Många vill (kräver) utredningar utan dess like. De har surfat osannolika diagnoser på nätet och vill helst göra en helkropps MR och ta varenda blodprov som finns att ta.
Dessutom dyker ju denna grupp frekvent upp på akutmottagningar för att de inte orkar vänta 1 vecka på en tid på vårdcentralen eller att de inte ville ta ledigt 1 timma dagtid från jobbet. På akutmottagningen vankar de ofta av och an till disken där sjuksköterskorna sitter och beklagar sig över väntetiderna medan svårt sjuka äldre patienter ligger på britsar. Att man prioriterar de svårt sjukaste patienterna är för denna grupp av "unga vuxna" otänkbart. De har ju massvis av saker de ska hinna med!
Fast som vid all problemlösning gäller det ju att först identifiera vad faktiskt problemet är, innan man börjar spåna på lösningen. Jag hade t.ex. inte en aning om hur byråkratin faktiskt är utformad. Bara att det är mycket och krångligt. Gemene man nöjer sig säkert fint bara med att gnälla, men i förlängningen så måste jag tro på att ökad medvetenhet är positivt.
.. och gemene man sparkar förmodligen bakut i fel riktning; mer regleringar!
Jag blir mer och mer övertygad att förminskad stat, avregleringar och sann marknadsekonomi är enda botemedlet på alla de symptom som uppstår i allt som har någon form av samröre med ekonomi, d.v.s. precis allt i människan liv.
Det slits och slängs med att folk är liberaler hit och liberaler dit, när det är ett ytterst fåtal som egentligen är det. Allt för många vill både äta kakan och behålla den. Ännu fler vill äta någon annans kaka och sno en till kaka för att ge till "de behövande". Allt medans de som gör kakorna dukar under en efter en när de ska beskriva processer från fält till kaka, fylla i blankett #19281 för att få tillstånd att ha 5 ugnar i stället för maxantalet 4 samt får de inte ha mer än 10% vetemjöl i valfri kaka p.g.a. ett överstatligt beslut från EU-pampar i Bryssel.
Edit: Svävade ut en del, men det låg i linje med det jag ville få sagt. Förhoppningsvis förstod någon.
filmjölk
2013-03-05, 19:39
En annan grupp som äter vården är tablettmissbrukare. Lite Sobril från Vårdcentralen, lite stesolid från privatläkaren, lite dexofen ifrån akuten, etc etc. vandrar mellan inrättningar, och apoteken som delar ut reagerar endast i undantagsfall.
En annan grupp som äter vården är tablettmissbrukare. Lite Sobril från Vårdcentralen, lite stesolid från privatläkaren, lite dexofen ifrån akuten, etc etc. vandrar mellan inrättningar, och apoteken som delar ut reagerar endast i undantagsfall.
Fast stesolid är väl inte så dyrt om man ser just till medicinen. Men om man tänker på alla efterkostnander när den personen är gravt i missbruk så...
Det är så sjukt att det är möjligt att göra det. Apoteken borde ha skyldighet/rättighet att rapportera varningssignaler om någon börjar plocka ut orimligt stora mängder.
.. och gemene man sparkar förmodligen bakut i fel riktning; mer regleringar!
Jag blir mer och mer övertygad att förminskad stat, avregleringar och sann marknadsekonomi är enda botemedlet på alla de symptom som uppstår i allt som har någon form av samröre med ekonomi, d.v.s. precis allt i människan liv.
Det slits och slängs med att folk är liberaler hit och liberaler dit, när det är ett ytterst fåtal som egentligen är det. Allt för många vill både äta kakan och behålla den. Ännu fler vill äta någon annans kaka och sno en till kaka för att ge till "de behövande". Allt medans de som gör kakorna dukar under en efter en när de ska beskriva processer från fält till kaka, fylla i blankett #19281 för att få tillstånd att ha 5 ugnar i stället för maxantalet 4 samt får de inte ha mer än 10% vetemjöl i valfri kaka p.g.a. ett överstatligt beslut från EU-pampar i Bryssel.
Edit: Svävade ut en del, men det låg i linje med det jag ville få sagt. Förhoppningsvis förstod någon.
Den spontana reaktionen, hoppas jag, från alla som läser är att på något sätt så måste läkare få vara läkare i högre utsträckning. Oavsett politisk åskådning kan inte detta innebära annat än mindre detaljstyrning. Det kan man kanske se som ett mindre inslag av statlig styrning (landstingen i det här fallet). Avregleringar och marknadsekonomi tycker jag ligger en bra bit utanför kärnan i diskursen.
filmjölk
2013-03-05, 19:50
Fast stesolid är väl inte så dyrt om man ser just till medicinen. Men om man tänker på alla efterkostnander när den personen är gravt i missbruk så...
Det är så sjukt att det är möjligt att göra det. Apoteken borde ha skyldighet/rättighet att rapportera varningssignaler om någon börjar plocka ut orimligt stora mängder.
Näe det är väl en billig grupp på så sätt, men en grupp som suger upp mycket tid (ökad väntetid) från andra patienter av många olika vårdgivare. Säg att en typisk patient "hänger" på: Psykakuten, vanliga akuten, vårdcentralen, och en privatläkarmottagning, säkerligen 1-2 inrättningar varenda vecka, dessutom får vård (recept på piller efter mycket tjat) av vartenda ställe. Tiden de snor från andra patienter är enorm.
I stort sett alla som förfasas tycker väl samtidigt att profit är något fult, särskilt inom vården.
I stort sett alla som förfasas tycker väl samtidigt att profit är något fult, särskilt inom vården.
Är det här ett erkännande? Att socialister helt enkelt har bättre människosyn? Det kommer överraskande, men är i sak inte förvånande att höra. Ganska off-topic dock.
Den spontana reaktionen, hoppas jag, från alla som läser är att på något sätt så måste läkare få vara läkare i högre utsträckning. Oavsett politisk åskådning kan inte detta innebära annat än mindre detaljstyrning. Det kan man kanske se som ett mindre inslag av statlig styrning (landstingen i det här fallet). Avregleringar och marknadsekonomi tycker jag ligger en bra bit utanför kärnan i diskursen.
Använder man sig av problematiken som Zaremba uppmärksammar är det ett väsentligt inlägg av mig; uppstyckning utav problem som bör ses från ett mer holistiskt perspektiv. Ett problem där småproblemen var för sig och jämsides visserligen löser dessa problem, men inte det bakomliggande.
Frågan är, varför avgränsa denna problematik när man öppet tillkännager att problemet till stor del kommit "utifrån" (med andra ord gör man en distinktion mellan "detta" och "det där"). Då kan det vara på sin plats att undersöka hur systemfelen kunnat uppkomma och var felet ligger i miljön där det grott och vuxit. Rätt snart ser inser man, i alla fall jag, det orimliga i att kunna studera ett så pass stort och komplext system som har ett oändligt antal led/steg som alla påverkar varandra. Av den anledningen ser jag också det orimliga i alla de auktoritära ideologier jag har stött på. Det går helt enkelt inte att aktivt behandla grundproblemen utan det man i många fall får "behandla" är symptom på symptom på symptom på symptom. Dessa behandlingar påverkar alla varandra på något sätt vilket gör att steg upp och ner i kedjan påverkas och nya oförutsägbara symptom uppstår.
Är det här ett erkännande? Att socialister helt enkelt har bättre människosyn? Det kommer överraskande, men är i sak inte förvånande att höra. Ganska off-topic dock.
Jojo, det är just en fin människosyn när man gjort det fult att arbeta inom vården för egen vinning - den drivkraft som dessutom ger den bästa vården.
filmjölk
2013-03-05, 20:21
Jojo, det är just en fin människosyn när man gjort det fult att arbeta inom vården för egen vinning - den drivkraft som dessutom ger den bästa vården.
Ideologiskt har du en stor poäng, men i realiteten är de privata alternativen sämre, inom spec. äldreomsorgen. (Vilket inte räknas som vård, utan omsorg - jag vet :) )
I stort sett alla som förfasas tycker väl samtidigt att profit är något fult, särskilt inom vården.
Vårdföretaget jag jobbar inom ger faktiskt överskott som bonus till anställda om man gör över en viss % i vinst på årsbasis. Så i april får jag min första bonus någonsin i livet. :cool: Det trodde man aldrig skulle hända.
Ideologiskt har du en stor poäng, men i realiteten är de privata alternativen sämre, inom spec. äldreomsorgen. (Vilket inte räknas som vård, utan omsorg - jag vet :) )
Det är skillnad på privat på riktigt, och social-liberalt "privat" som i Sverige.
Även på sk privata ställen betalas vården genom skatt.
Det är skillnad på privat på riktigt, och social-liberalt "privat" som i Sverige.
Även på sk privata ställen betalas vården genom skatt.
Tack, äntligen någon som nämner detta.
Att finansiera privata vårdbolag via skatten är fan så lång bort man kan komma från privatisering.
Folk verkar dock inte fatta detta öht..
Ignatius72
2013-03-05, 20:49
Ideologiskt har du en stor poäng, men i realiteten är de privata alternativen sämre, inom spec. äldreomsorgen. (Vilket inte räknas som vård, utan omsorg - jag vet :) )
Jasså?
Sen är det som amfksp skriver. Allt är skattefinaniserat. Vinst är fult och slöseri och ineffektivitet helt ok.
I stort sett alla som förfasas tycker väl samtidigt att profit är något fult, särskilt inom vården.
Där har du väldigt fel. Problemet här är inte privata vårdföretag, utan snarare hur den offentliga förvaltningen och organisationen av sjukvården ser ut idag. Det är ett enormt slöseri med skattepengar.
Jojo, det är just en fin människosyn när man gjort det fult att arbeta inom vården för egen vinning - den drivkraft som dessutom ger den bästa vården.
Den bästa vården - för de som lider av rätt åkommor. Är det inte vackert så säg.
Använder man sig av problematiken som Zaremba uppmärksammar är det ett väsentligt inlägg av mig; uppstyckning utav problem som bör ses från ett mer holistiskt perspektiv. Ett problem där småproblemen var för sig och jämsides visserligen löser dessa problem, men inte det bakomliggande.
Frågan är, varför avgränsa denna problematik när man öppet tillkännager att problemet till stor del kommit "utifrån" (med andra ord gör man en distinktion mellan "detta" och "det där"). Då kan det vara på sin plats att undersöka hur systemfelen kunnat uppkomma och var felet ligger i miljön där det grott och vuxit. Rätt snart ser inser man, i alla fall jag, det orimliga i att kunna studera ett så pass stort och komplext system som har ett oändligt antal led/steg som alla påverkar varandra. Av den anledningen ser jag också det orimliga i alla de auktoritära ideologier jag har stött på. Det går helt enkelt inte att aktivt behandla grundproblemen utan det man i många fall får "behandla" är symptom på symptom på symptom på symptom. Dessa behandlingar påverkar alla varandra på något sätt vilket gör att steg upp och ner i kedjan påverkas och nya oförutsägbara symptom uppstår.
Jag tror jag förstår vad du menar, men jag tror också att du har fel, vad gäller kopplingen. Om jag utgår från vad Zaremba har lärt mig, så saknas ju statlig kontroll helt. Man har skapat ett i princip autonomt system som ska imitera en fri marknad. Det är inte något som är frammanat av en auktoritär politisk ideologi.
D Andersson
2013-03-06, 08:16
Som flera varit inne på kännetecknas all skattefinansierad (offentlig eller låtsasprivat spelar ingen roll) verksamhet av ständig produktivitetsminskning samtidigt som man ständigt skriker efter mer resurser. Vi ser samma utveckling inom exempelvis skolan (som samma författare skrev en liknande artikelserie om förra året), polisen (som Leif GW Persson nyligen beskrev som "förlorad") och biståndscirkisen - Trots att man får mer pengar än någonsin så ser vi ständigt sjunkande eller rentav obefintliga resultat och produktivitet.
Det spelar ingen roll hur mycket pengar man stoppar in i en trasig maskin.
Vinst, effektivitet, krav, uppföljning och ansvar är fult, främmande eller helt otänkbart, det jagas pinnar och läggs enorma resurser på att snygga till statistik, minsta motståndets lag råder. Ifrågasättande från allmänheten möts med goddag yxskaft.
En början i fallet med vården är att avskaffa landstingen. Men som Reinfeldt många gånger sagt är enigheten stor att det ska vara såhär i Sverige.
filmjölk
2013-03-06, 18:50
Är det inte lite skojsigt när samma personer som skriker om fler övervakningskameror, hårdare straff, mer kristendomsundervisning i skolan, skoluniformer, minskad invandring, fler fängelser och abortmotstånd som nån slags parodi på en amerikansk republikan - samtidigt vill privatisera vård och omsorg?
Är det bara jag som ser motsägelsen i denna republikanska ultrakapitalistiska, marknadsdyrkande men samtidigt kontrollerande och fördömande samhällsvision?
en stor stark
2013-03-06, 18:58
Fast just kristendomsundervisning (mer än i religionskunskap etc) och abortmotstånd är väl inte så himla vanlig åsikt i Sverige, eller?
Dessutom dyker ju denna grupp frekvent upp på akutmottagningar för att de inte orkar vänta 1 vecka på en tid på vårdcentralen eller att de inte ville ta ledigt 1 timma dagtid från jobbet. På akutmottagningen vankar de ofta av och an till disken där sjuksköterskorna sitter och beklagar sig över väntetiderna medan svårt sjuka äldre patienter ligger på britsar. Att man prioriterar de svårt sjukaste patienterna är för denna grupp av "unga vuxna" otänkbart. De har ju massvis av saker de ska hinna med!
Det är väl lite omdiskuterat hur många "felaktiga" besök på akuten det faktiskt görs.
Emergency care seeking behaviour: in relation to patients' and providers' perceptions and attitudes (http://publications.ki.se/xmlui/handle/10616/40261)
Problemet med artiklarna, som i sig är välskrivna, är väl att det är oerhört lätt att ömmande och/eller dramatiska exempel på folk som blivit misshandlade i vårdapparaten men inte lika lätt att ge konkreta exempel på hur man skall göra för att det skall bli bättre.
Ja! Zaremba skriver välutvecklade bra artiklar, lite vinklade, men aldrig lösningar.
Ja! Zaremba skriver välutvecklade bra artiklar, lite vinklade, men aldrig lösningar.
Jag har redan kommenterat Tolkias post, men jag kan inte hålla mig ändå.
Och? Varför skulle det vara ett problem, för artiklarna i sig, att man inte får en enkel paketlösning serverad på silverfat?
Tänk om lösningen färgas för mycket av skribentens egna prioriteringar och ideal, vilket gör att man tappar trovärdighet bland vissa läsare?
Jag skall be att få påpeka att jag aldrig krävt av Zaremba att han skall komma med lösningar. Han är journalist och hans uppgift är att skildra det han ser. De som skall komma med lösningarna är vi som läser hans artiklar. Det jag ville påpeka var att diskussionen bland oss som är Zarembas läsare inte så sällan går ungefär så att man upprörs och amenba KOMMUNISTSAMHÄLLET och LÄKARNA/SKÖTERSKORNA/WHATEVER som inte SER PATIENTERNA och stannar därvid, ungefär som om vi skulle ha löst något genom att uppröras (man kan ju vidare fundera på varför det stör att någon påpekar detta).
Det ligger något i vad någon skrev ovan, om att många gärna vill äta en kaka som någon annan betalar.
Jag skall be att få påpeka att jag aldrig krävt av Zaremba att han skall komma med lösningar.
Då tolkade jag din post (den jag citerade tidigare) väldigt fel, uppenbarligen.
Han är journalist och hans uppgift är att skildra det han ser. De som skall komma med lösningarna är vi som läser hans artiklar.
Håller med! Detta har inte avhandlats innan.
Det jag ville påpeka var att diskussionen bland oss som är Zarembas läsare inte så sällan går ungefär så att man upprörs och amenba KOMMUNISTSAMHÄLLET och LÄKARNA/SKÖTERSKORNA/WHATEVER som inte SER PATIENTERNA och stannar därvid, ungefär som om vi skulle ha löst något genom att uppröras (man kan ju vidare fundera på varför det stör att någon påpekar detta).
Det är klart det är enklare att gnälla än att vara konstruktiv. Jag är tom. specialist på det. Som specialist tycker jag mig dock se en brist på vilja att ens börja rota bland problem, det är antingen a) enklare att låtsas att det inte är ett problem, eller b) bara gnälla.
Jag skummade igenom alla posterna i tråden igen, och mig veterligen är det enbart jag som skrivit om risken att det inte leder till mer än gnäll. (Din parentes är därför helt obegriplig för mig.) Som tidigare hävdar jag dock att ökad problemkännedom är bra. Man kan rikta sitt gnäll om inte annat. Istället för att gnälla på "jävla sossar" så kanske man kan ta sina landstingspolitiker i öronen.
Det ligger något i vad någon skrev ovan, om att många gärna vill äta en kaka som någon annan betalar.
Ett allmängiltigt fenomen.
Ursäkta uppdelningen, men det var nödvändigt.
filmjölk
2013-03-07, 00:02
Fast just kristendomsundervisning (mer än i religionskunskap etc) och abortmotstånd är väl inte så himla vanlig åsikt i Sverige, eller?
Jag tänkte på några specifika herrar på brädan:D
en stor stark
2013-03-07, 00:23
Jag tänkte på några specifika herrar på brädan:D
Haha okej ^^. Jag gissar på att bärs är för mer kristendomsundervisning (men inte nödvändigtvis abortmotståndare). Är det någon mer du tänker på? :d
Skrämmande artiklar, fastnade på detta.
Det kommer från Amerika och står för ”Diagnosrelaterade grupper”. Numer är de flesta svenskars livsöden prissatta enligt DRG. Råkar vi inte genast ut för DRG 381P (abort) blir vår entré på vårdens marknad en DRG 3730. Det är förlossning, en populär produkt. Därefter och till frånfället lär vi bokföras i några av de cirka 580 prisgrupper: från 002A, ”Annan kranitomi med trauma” till 570 ”Inplant/byte nervsimulator”. Och dessemellan: 421, virusinfektion, 032 hjärnskakning, 427A ångestsyndrom. http://www.dn.se/kultur-noje/pa-vilken-prislista-star-din-njursvikt
Vilket i mina öron låter som att man inte bör tala om för sina läkare om mindre åkommor man har eftersom man då kan värderas enligt en annan kod när det väl gäller. Man bör i alla fall inte låta läkare spara mina uppgifter i min journal eftersom detta kan påverka koden...och jag som trodde journalen var till för att förbättra min vård när olyckan väl är framme.
Man bör i alla fall inte låta läkare spara mina uppgifter i min journal eftersom detta kan påverka koden...och jag som trodde journalen var till för att förbättra min vård när olyckan väl är framme.
De kommer ändå anställa en DRG-hackare som räknar ut din mest lönsamma kod och diagnostiserar dig efter den.
Ignatius72
2013-03-08, 09:13
I Dagens Samhälle (veckans nr) kan man läsa om en matematiker som just nu arbetar för region Skåne med att optimera verksamheten. Hon säger att det inte finns någon resursbrist utan organisationsbrist. Hon berättar även om ett sjukhus där alla var utarbetade. Verkningsgraden var dock inte högre än 33%. Det är också typiskt för de kommunala organisationer jag varit i närmare kontakt med. Många sliter men de får inte ut något resultat.
I Dagens Samhälle (veckans nr) kan man läsa om en matematiker som just nu arbetar för region Skåne med att optimera verksamheten.
Som jag tolkade Zaremba så var det just detta han var lite kritisk till. När ekonomer och liknande ska "strömlinjeforma" sjukhusens verksamhet när de egentligen inte har någon insyn i hur arbetet fungerar.
Avdelningsläkaren: Han blir uppringd av dam på ekonomiavdelningen som ifrågasätter att en viss patient får antibiotika i tablettform. Ge honom intravenöst, säger ekonomen, det ger högre ersättning. Och för övrigt borde mannen skrivas ut.
Detta berättas för att belysa själva kärnan i New public management: förvissningen om att en administratör som gått tre kurser i ”flexibelt ledarskap” eller något med ”lean” i namnet, och därför kallar sig ”strateg”, kan effektivisera vilken verksamhet som helst – över huvudet på dem som skall göra jobbet. Som läsaren redan anat hade ingen av förbättrarna med svart bälte någon erfarenhet av cancerdiagnostiken.
Ignatius72
2013-03-08, 16:22
Som jag tolkade Zaremba så var det just detta han var lite kritisk till. När ekonomer och liknande ska "strömlinjeforma" sjukhusens verksamhet när de egentligen inte har någon insyn i hur arbetet fungerar.
Det går naturligtvis att hitta extremexempel här med. Hennes forskning visade bla att det var ledning och styrning som brast. Antingen hade man överfullt eller tomt. Tex så bokade de flesta in sina behandlingar på tisdagar (i mitt tidigare exempel). Då var det överfullt och de andra dagarna helt lugnt.
Vidare så visar hennes avhandling att vården inte präglas av logik utan resursfördelningen går efter principen den som skriker högst får mest.
Sheogorath
2013-03-08, 16:33
Skrämmande artiklar, fastnade på detta.
http://www.dn.se/kultur-noje/pa-vilken-prislista-star-din-njursvikt
Vilket i mina öron låter som att man inte bör tala om för sina läkare om mindre åkommor man har eftersom man då kan värderas enligt en annan kod när det väl gäller. Man bör i alla fall inte låta läkare spara mina uppgifter i min journal eftersom detta kan påverka koden...och jag som trodde journalen var till för att förbättra min vård när olyckan väl är framme.
Fast vad spelar din "kod" för roll när det kommer till din egen vård? Du betalar inte extra för din egen vård, däremot får din vårdcentral (om den är offentlig) mer pengar från skattekammaren om det finns många patienter med sk. tunga diagnoser listade på enheten. Vilket ju är helt rimligt.
The_RobRoy
2013-03-08, 16:48
Vårdföretaget jag jobbar inom ger faktiskt överskott som bonus till anställda om man gör över en viss % i vinst på årsbasis. Så i april får jag min första bonus någonsin i livet. :cool: Det trodde man aldrig skulle hända.
Då kommer det kanske någon hat-artikel i aftonblaskan snart om bonus-regnet inom vården.
Fattar inte hur man kan hänga sig upp sig så mycket på DRG-systemet. Mina erfarenheter är att det är relativt enkelt och "straightforward" men att vissa saker kan förbättras.
T.ex. när jag gör en slutanteckning(slutet av ett vårdtillfälle) väljer jag en huvuddiagnos. Om en patient har haft en stroke är det viktigt att välja stroke som huvuddiagnos eftersom det ger mer pengar. En stroke kräver betydligt mer resurser än t.ex. en nedre urinvägsinfektion och alltså är det rimligt att drg-koden för stroke ger mer epngar än för urinvägsinfektion. Som bidiagnos kanske jag tar diabetes om patienten har det som i sin tur ger ännu mer pengar. Om en aptient har diabetes kräver det mer resurser eftersom man kan behöva kontrollera blodsocker upp till 6-7 gånger per dygn samt optimera behandling.
Som jag ser det så innebär mer resurskrävande sjukdomar mer pengar, är inte detta helt rimligt? Sen finns det ju som sagt saker som behöver optimeras.
Diagnossystemet är ju helt klart rimligt. Tunga diagnoser=mera kostnader=behov av mera resurser. Man gör ju aldrig en vinst i vilket fall.
Diagnossystemet är ju helt klart rimligt. Tunga diagnoser=mera kostnader=behov av mera resurser. Man gör ju aldrig en vinst i vilket fall.
I vissa fall är det rimligt, i andra fall inte. Vissa vanligt förekommande saker som går på 2 sekunder att fixa ger en hel drös med pengar, medan andra saker som kräver lite utredning, diffdiagnoser som måste uteslutas osv inte ger alls lika mycket. Detta är dock exempel från akuten och inte vårdavdelningar.
Zaremba har fått svar i läkartidningen nu i dagarna.
Framtidskommission (http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=19400)
Psykos eller konfusion (http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=19401)
Arbetsro (http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=19402)
I vissa fall är det rimligt, i andra fall inte. Vissa vanligt förekommande saker som går på 2 sekunder att fixa ger en hel drös med pengar, medan andra saker som kräver lite utredning, diffdiagnoser som måste uteslutas osv inte ger alls lika mycket. Detta är dock exempel från akuten och inte vårdavdelningar.
Vad jag vet så spelar diagnoskoden ingen roll på en akutmottagning(där jag jobbar iallafall) för hur mycket pengar man får.
Börja se den offentliga sektorn som en tillgång, skriver läkaren Anders Jeppsson.
Det råder en stor förvirring om sjukvården i Skåne. Att den befinner sig i kaos torde vara uppenbart för de flesta. Men den regerande Femklövern menar att det finns ett ljus i tunneln, och att med fler rationaliseringar blir allt bättre. Problemet är att man saknar visioner för vart man vill komma. Man har inte ens någon kompass.
I Dagens Nyheter har Maciej Zaremba beskrivit hur New public management (NPM) använts som styrande paradigm i den svenska sjukvården och ur detta lett fram till en kris inte bara i landsting efter landsting, utan också när det prövats utomlands.
Problemet är att Femklövern inte verkar förstå vad denna debatt handlar om.
NPM har använts som styrmodell i den offentliga sektorn sedan början av 1990-talet. Med marknadsorienterad management ska man driva den offentliga sektorn mer effektivt utan några negativa effekter. Man talar om de tre m:en: marknader, managers och mätbarhet. Maciej Zaremba beskriver NPM som när politiker vill leka affär.
Att NPM har bieffekter har vi sett, och också att de är allvarliga.
Problemet är, att Femklövern inte talar om detta.
Ett av de organ som starkast har drivit NPM är Världsbanken. När jag själv arbetade i Världsbanksprojekt i hälsosektorn i Afrika kring millennieskiftet, var NPM-orienterade reformer krav för stöd från Världsbanken. Utan privatiseringar inga pengar.
Hur ser då Världsbanken på NPM idag?
Det är svårt att hitta några positiva resultat. Det blev dyrare än man tänkte sig och på vägen ökade NPM korruptionen. Dessutom verkar NPM generellt att fungera sämre än de tidigare styrmodellerna. De få besparingar man med stor möda lyckats ta fram är dels mycket små, dels är det tvivelaktigt om de verkligen beror på NPM.
Särskilt stora har problemen varit i låginkomstländer. Det finns få, om ens några, bevis för att NPM fungerar bättre är tidigare styrmodeller, menar Världsbanken, men i låginkomstländer är det ännu sämre. Inget särskilt bra betyg för en styrmodell som blivit så dominerande och så hyllad av politiker.
Problemet är att NPM smögs in bakvägen. Man förutsatte att modeller från den privata sektorn skulle fungera bättre. Bakom detta antagande låg ett annat: Att den offentliga sektorn skulle fungera dåligt. Men så var det ju inte. Sjukvården var inte utan problem, men det var ändå imponerande att en så stor och komplex organisation kunde fungera så väl som den trots allt gjorde.
När allt i sjukvården skulle ges ett pris var argumentet att det var viktigt för oss som då var chefer att känna till detta, men att det naturligtvis inte skulle påverka själva vården. I dag ser vi att det var fel. Vi såg ekonomerna som en resurs.
Studier från England visar att kostnaden för administrationen av sjukvården sexdubblades på 15 år när man införde NPM. Det var inte särskilt ekonomiskt att låta ekonomerna styra.
De mest hårdföra NPM-anhängarna ville inte bara leka affär, utan också industri. Styrmodeller som Lean importerades från japansk bilindustri. Att det fanns en skillnad mellan att tillverka bilar och att vårda patienter slog dem inte in.
Nu står vi där med NPM som inte fungerar. På något sätt har vi alla börjat tänka i tankebanor som styrs av NPM. Det räcker därför inte med att säga till Femklövern att politiken inte fungerar. Än mindre räcker det med att konstatera att politikerna är inkompetenta.
Vi måste istället arbeta fram nya visioner som bygger på positiva erfarenheter från den offentliga sektorn. Om man ser den offentliga sektorn som en tillgång är detta möjligt.
http://hd.se/ledare/2013/04/04/det-behovs-nya-visioner/
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/forlat-dem-ty-de-visste-inte-vad-de-gjorde
Som alla andra mycket läsvärd!
Då kan det vara på sin plats med en påminnelse. En ung läkare skriver:
Redan på min första praktik fick jag lära mig vilka diagnoser som var ”bäst” att sätta, och att det var viktigt att få med så många som möjligt./ .../ På vårdcentralen ombes patienter som kommer in med små barn med halsfluss gå ut och registrera sig en andra gång om de även vill ha antibiotika till syskonet (så att de får betalt för båda). Så måste det vara, annars går vårdcentralen i konkurs. Inga patienter får medicin vid första besöket, alla får en återbesökstid om två veckor. /.../ Jag skäms. Jag vill inte göra så här. Jag vill inte jobba så här. Men jag känner mig maktlös, jag vet inte ens vilket parti jag ska rösta på om jag vill att det här ska sluta.
Sista delen i Maciej Zarembas granskning av vården.
Ignatius72
2013-04-26, 12:49
Beställarmodellen är i grunden bra. Det är precis så hela övriga världen fungerar. Men genom att försöka designa systemet för mycket så tar man bort det som är själva poängen och kombinerar det sämsta av två grenar.
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/forlat-dem-ty-de-visste-inte-vad-de-gjorde
Som alla andra mycket läsvärd!
Sista delen i Maciej Zarembas granskning av vården.
Tackar.
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/forlat-dem-ty-de-visste-inte-vad-de-gjorde
Som alla andra mycket läsvärd!
Sista delen i Maciej Zarembas granskning av vården.
Klart man reggar syskonet om det också ska ha medicin??!! Eller ska man skriva dubbeldos på den ena menar de?
Klart man reggar syskonet om det också ska ha medicin??!! Eller ska man skriva dubbeldos på den ena menar de?
Ja, det där tyckte jag också var väldigt konstigt. Och jag tror att det skulle kunna bli ett jäkla liv från de som granskar vården om man medicinerade en unge i dess syskons namn och det hände något.
Ja, det där tyckte jag också var väldigt konstigt. Och jag tror att det skulle kunna bli ett jäkla liv från de som granskar vården om man medicinerade en unge i dess syskons namn och det hände något.
Ja precis. Får den ungen någon reaktion eller behöver följas upp sen så finns det inget dokumenterat vad för antibiotika den fick, vilken dosering eller varför.
Läkare larmar: Tillsätt haverikommission för vår svenska sjukvård
Nedskärningar och centralisering har fått katastrofala följder
FAKTA
DEBATTÖRERNA: Arvin Yarollahi, läkare och redaktör. Elisabet Finné, företagsläkare och allmänläkare. Kenneth Challis, överläkare och tidigare verksamhetschef, Kvinnokliniken i Sundsvall. Per Björgell, akutläkare och överläkare, Akutcentrum i Malmö.
DEBATTEN: 3 000 personer dör varje år på grund av brister inom sjukvården. Det är lika många som om två fullpackade flygplan i månaden skulle krascha någonstans i Sverige. Nu är det dags att tillsätta en haverikommission för den svenska sjukvården, skriver dagens debattörer, som också medverkar i antologin "Hjälp oss" som släpps 10 maj.
Från Kiruna i norr till Ystad i söder pågår en nedmontering av tidigare välfungerande sjukvård för att spara pengar. Skatterna har sänkts med över 180 miljarder kronor, och sjukvården hör till de verksamheter som i slutändan får betala. Den basala omvårdnaden har trängts undan och patientsäkerheten åsidosätts. Sjukvårdshuvudmännen för i sin tur en prestigefylld kamp om vem som klarar att bedriva billigast sjukvård.
Tidigare välfungerande sjukhus och avdelningar omorganiseras och slås ihop med försämrad vårdmiljö som resultat. Centraliseringen har fått katastrofala följder för närsjukvården och ambulansverksamheten främst i glesbygden. I norra Sverige vårdas patienterna, i brist på närsjukvård, allt oftare i hemmen och många gånger i ambulansen på väg till närmsta tillgängliga akutsjukhus. Nära innebär i många fall över 10 mil.
Följden är massdöd av patienter. Varje dag dör åtta personer till följd av misstag i vården. 58 personer varje vecka, 250 per månad och över 3 000 varje år - år ut och år in. Enligt Socialstyrelsen skadas därutöver mer än 100 000 patienter som resultat av misstag i vården - årligen. Mörkertalet är troligen än större.
Enligt SKL (Sveriges kommuner och landsting) lider så gott som samtliga landsting av överbeläggningar på sina sjukhus med patienter i korridorer, tvättskrubbar och på fel avdelning. Platsbristen tvingar personalen många gånger att vägra patienter inläggning, och alltför ofta skickas äldre patienter hem alldeles för tidigt, fullproppade med morfin och andra läkemedel. Personalen uppmanas regelbundet till omänskliga handlingar som går stick i stäv med deras etiska värderingar.
Inom trafiken eftersträvas nollvision. Stora resurser läggs varje år på att få bort dödsolyckorna i trafiken. 2012 låg denna siffra på 286 dödsfall vilket utgör knappt en tiondel av de 3 000 som årligen dör av misstag i vården. Inom sjukvården existerar däremot ingen nollvision. Det finns inte ens någon enskild myndighet som har det övergripande ansvaret för sjukvården. Socialstyrelsen utfärdar rekommendationer, men saknar befogenheter att ingripa.
Arbetsmiljöverket bevakar enbart arbetsmiljön och utfärdar viten som oftast träffar fel, då de i slutändan tvingar vårdgivarna till ännu fler besparingar.
Nu måste det bli en förändring! Missnöjet bland befolkningen växer. Vi föreslår, som ett första steg, en oberoende haverikommission med målet att se över svensk vård och omsorg. Grunden för kommissionens arbete bör vara patientsäkerhets- och arbetsmiljöfrågor, ändrad ansvarsfördelning mellan stat, kommun och landsting samt frågor gällande vårdens ekonomiska styrning.
Vi måste snarast få bukt med problemen – innan fler patienter kommer till skada.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article16743516.ab
Mer på ämnet
"Hjälp oss!" Ny bok om vården
http://www.svtplay.se/klipp/1211630/hjalp-oss-ny-bok-om-varden
Vi behöver inte vänta på resultatet. Vidden av den kris som rullar genom vården till följd av nedskärningar, privatiseringar och effektiviseringar är redan uppenbar. Vi har under våren lärt oss att kvalitet i välfärden inte går att kvantifiera; människor är inte reservdelar som kan rullas på löpandebandet för att monteras ihop. Vårdgivare går inte att skruva upp och tillfrisknande går inte att förutsäga. ”Till skillnad från en riktig marknad är ’efterfrågan’ naturligtvis begränsad. Den består av landstingets budget. Patienterna är inte heller några verkliga kunder. De ’shoppar’ knappast behandlingar”, som Katrine Kielos skriver i den av Vårdförbundet nyutgivna antologin ”Genusyrsel och normuppror”.
Facit på hur det kan gå finns redan på andra sidan havet, i Storbritannien. Efter många års nedskärningar inom vården har en kommission beräknat att 13 000 liv hade kunnat räddas på 14 utvalda sjukhus under de senaste åtta åren om inte personalen hade gått på knäna och resurserna krympts så hårt. Vi tar det igen: 13 000 liv. De flesta nedskärningarna inleddes med Labour vid makten och Toryregeringen fortsätter i deras spår. Sedan i mars planeras den största omorganiseringen någonsin av landets hälsovårdssystem, NHS, med – vad annars? – konkurrensutsättning som ledstjärna. Lagförslaget hade stötts och blötts i över ett år, men det var först när premiärministern David Cameron rekryterade lobbyisten Nick Seddon (som helt vill avskaffa statsfinansierad sjukvård) som sista handen kunde läggas vid ”reformen”. Labour har lovat att riva upp lagen vid första tillfälle. Seddons belöning: en plats i Camerons hälsovårdsenhet, som ska utveckla strategier inför valet om två år.
I Sverige har 2013 års vårdkris varit vulkanisk: sjuksköterskor protesterar och kräver högre ingångslöner, barnmorskor går efter många års internt tragglande ut i ett rikstäckande upprop då de inte längre kan garantera säker vård; röntgensköterskor vittnar om en ohållbar situation. I lördagens Sydsvenskan kunde vi så läsa om den eskalerande krisen på Sus förlossningsavdelningar.
Det verkar bara vara en tidsfråga innan ett barn eller en mamma dör på grund av den situation som de skånska, borgerliga politikerna har skapat med sina nedskärningskrav.
Låg spädbarnsdödlighet är ett grundläggande mått på välfärd. På 1700-talet låg den på 20 procent i Sverige; 300 år senare ligger den på 2 promille – något Sverige brukar slå sig för bröstet för.
Hur långt ska det gå innan det dras en gräns för nedskärningarna? Om inte samhället kan garantera säkra förlossningar, med gott om personal tillhanda, så att spädbarn kan komma till världen på ett tryggt sätt – vart har vi kommit då? Vad kan rimligen vara viktigare? Förbifart Stockholm? Rut-avdrag? Några lägre skattesatser? Ännu ett jobbskatteavdrag?
Den som haft anledning att befatta sig med mödravård vet vad insatsen är här: själva livets begynnelse. Inga marknadsidéer borde få styra över den.
http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/hur-langt-ska-det-fa-ga/
En stor grupp som "äter" vården är ju 20-30åringar. De ger väldigt lite ersättning eftersom de förväntas vara friska men är de absolut första på vårdcentralen om de har ont någonstans. Många vill (kräver) utredningar utan dess like. De har surfat osannolika diagnoser på nätet och vill helst göra en helkropps MR och ta varenda blodprov som finns att ta.Samtidigt är det inte i sammanhanget så dyrt att låta en 20-30-åring få gå en diagnos, om vi nu låter det räcka med just ett besök, hos t ex en Neurolog, efter symtom som på många sätt liknar MS och andra degenerativa sjukdomar, när det "bara" handlar om stress och ångest. Sedan får personen släppa det och gå vidare.
Risken är annars en ond spiral där de psykosomatiska symtomen bara blir värre och värre och där stressen kanske till slut faktiskt lyckas orsaka fysisk skada.
Men visst finns det grader i helvetet, det finns de med panikattacker som faktiskt aldrig ringde en ambulans, medan de finns de som vägrar tro vad kardiologen säger och går på besök på besök. De kostar väldigt mycket pengar, när terapi hade varit effektivare, och antagligen även billigare.
Jag hade själv blivit förbannad på dessa 20-30-åringar du nämner om det inte var för den panikattack jag drabbades av för ett tag sedan. Det är något som jag inte önskar min värsta fiende, och något som inte går att förstå över huvud taget om man själv inte drabbats någon gång. Det är en djupt traumatisk upplevelse som de flesta aldrig verkar riktigt repa sig från.
De nöjer sig inte med att en spec frikänner, då vill de ha fler second opinions osv
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2026, Jelsoft Enterprises Ltd.