Visa fullständig version : Ämnesomsättning och lite annat
Hej,
Väldigt långt och rörigt, förlåt. Men hoppas ni läser och svarar. Jag är förvirrad, minst sagt.
Jag har anorexi (hatar det ordet men vet inte hur jag ska beskriva det annars, känns bara inte som att jag är tillräckligt sjuk för att kallas anorektisk) och jag förstår om ni på forumet inte kan hjälpa till med de psykiska bitarna men jag vet inte vem annars jag ska fråga om hur kroppen fungerar.
Jag har ett BMI på 14 just nu och vikten pekar återigen nedåt hela tiden, jag har haft BMI 13 flera omgångar och vill absolut inte tillbaka eftersom jag blivit tvångsinlagd då (det värsta som hänt mig). Jag tror inte att den kosten jag lever på just nu räknas som svält men kroppen mår inte bra och den går ner i vikt så något är kanske fel även om jag känner att jag äter mängder. Det känns som att kroppen håller på att dö sakta men säkert, har inte känt det så starkt tidigare men nu känner jag hur funktionerna stänger ner lite mer för varje vecka. Väldigt läskigt :confused:
Det finns ju flera formler som man kan räkna ut sin ämnesomsättning med, tar de hänsyn till om den vikten man har är "naturlig" eller om man gått ner i vikt eller svält sig ner i vikt? Alltså kan man ha ett annat kaloribehov för att kroppen mår på ett visst sätt? Att jag antagligen behöver mindre kalorier än vad formlerna visar pga att min kropp är i svält för att vara viktstabil?
I vissa perioder har jag gått upp snabbt i vikt när jag varit inlagd men de 2 sista gångerna har jag haft väldigt svårt att gå upp i vikt och vikten har fortsatt gå ner innan det vände, och vissa veckor åt jag 3000kcal/dag utan att gå upp i vikt. Är det för att kroppen har så mycket att reparera, att den är mer sliten nu efter många år av anorexi?
Jag förstår att jag måste upp i vikt och har bestämt mig för det nu, men jag är så rädd för det. Om jag ökar på maten så att jag äter ca 1200-1400 kcal/dag och drar ner på motionen till 60-90 minuter/per dag (ska satsa på 60 minuter men det kan ju lätt bli mer då jag är rastlös och det är ganska lite med en timme bara) tror ni att jag kommer gå upp i vikt av det? Och tror ni det går snabbt eller sakta och borde jag fortsätta gå längre promenader istället för att minska på dom så att jag inte rusar upp i vikt eller lägger på mig endast fett?
För jag måste ju gå upp i vikt men vill göra det utan att behöva äta massor mer och att det inte går för snabbt, jag har redan ont i magen och mår illa för att jag äter så mycket nu och min mage är helt gasig :em: Är det någon som känner igen sig i att man blir mer gasig när man äter mer?
Tillsist, jag behöver gå upp ett kilo lite snabbt innan jag tar sats på en lite lugnare viktuppgång, om jag äter mer nu, kommer min kropp alltid kräva så mycket och jag riskerar att äta mig till fetma?
snälla... jag sitytr här helt tårögd!
Skriver ett PM till dig!
det lär inte finnas någon människa som går upp på 1200-1400kcal/dag ens liggandes i koma... ät minst 3000kcal inte ens det är mkt.
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk 2
Å nej, din kropp kommer lugna ner sig ju friskar den blir, dvs ju mer vikt du går upp. Ämnesomsättningen blir ju normal. Du ska äta mkt nu, för att boosta på din kropp, väcka den till liv. Du går på svält, å har nu inre organ, skelett mm att rädda. Som du skriver, de känns som du håller på att dö, ja tyvärr. Vet hur det e själv.. Mkt som händer i kroppen när man e uuuuuuuuuuuunderviktig och börjar äta på kalori överskott, mkt vätska, tomma depåer som ska fyllas, muskler som byggs upp igen, hormoner osv.
Maine_Cat
2012-12-28, 19:26
Då du varit i kontakt med vården tidigare kan jag bara råda dig till ta med dig det du skrivit här och ge det till din kontaktperson, skriv ut texten och lämna över den. Finns de som har erfarenhet av ätstörningar här men ett forum är inte lösningen utan det krävs ett nätverk av specialkompetens och vård.
Lyssna på Jeml då han har vettiga saker att säga här!
Vill du ta råd från någon som varit i din sits så ger jag några här nedan:
- Ät tillsammans med din familj eller några nära vänner så du inte behöver äta ensam (det är lättare att äta mer då för att inte verka konstig)
- Vänj dig vid maten! Ät inte bara för att du måste gå upp i vikt utan kolla på varje bit innan du äter den och njut!
- Försök minska på träningen då kolhydraterna i kroppen är det första som förbränns vid träning och du behöver kolhydrater för att inte permanent skada din hjärna (som förbrukar ungefär 20% av din energi, framförallt från kolhydrater)
- Ta tag i ditt liv! Jag vet det låter tufft och hemskt men gråt ut och var arg och ledsen på dig själv så att du kan gå vidare!!!
Lycka till *hug*
det lär inte finnas någon människa som går upp på 1200-1400kcal/dag ens liggandes i koma... ät minst 3000kcal inte ens det är mkt.
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk 2
Öh, 3000 kcal är väldigt mycket för en normal tjej som inte tränar flera timmar om dagen.
Till ts; Kan inget mera än att säga lycka till! Bra skrivet, RykteT.
Figgeduni
2012-12-28, 20:18
Om jag ökar på maten så att jag äter ca 1200-1400 kcal/dag och drar ner på motionen till 60-90 minuter/per dag (ska satsa på 60 minuter men det kan ju lätt bli mer då jag är rastlös och det är ganska lite med en timme bara) tror ni att jag kommer gå upp i vikt av det?
Här har vi ju problemet till varför du inte går upp i vikt:
Till att börja med så säger du att du ska ÖKA till 1200-1400 kcal/dag, då det redan är hyffsat lite så måste man ju bara undra hur mycket du får i dig i nuläget? Sen att lägga på 60-90 minuters motion så bränner du ju bort åtminstone 300-400 kcal på det, då är du nere på 800-1000 kcal och det är EFTER att du ÖKAT kcal intaget!
Att du i nuläget verkar motionerar ännu mer och äter ännu mindre vill jag inte ens tänka på....
det lär inte finnas någon människa som går upp på 1200-1400kcal/dag ens liggandes i koma... ät minst 3000kcal inte ens det är mkt.
Du kanske vill ta i åtanke att hon är (antar) tjej? Har iof inge mått och vikt men 3000 kcal är väll i grövsta laget för tjejer? (Om man nu bortser från hård träning osv)
Okej om hon nu vill gå upp snabbt nått kilo, men det kan ju inte vara hälsosamt att öka flera kilon i veckan ^^
Det Jeml menade var att hon ligger skadligt lågt i vikt och då ska man inte fokusera på vad som är normalt utan vad hon måste få i sig för att inte börja bryta ner inre organ!
När hon ligger lite högre kan man tänka på "normalt"! :)
Att tarmen är uppfuckad med allt vad det innebär av illamående, gaser, förstoppning etc. beror på att du svälter dig. Om man inte ger tarmen något att arbeta med stannar den, och då blir det som det blir. Det kommer att normaliseras om du börjar äta normalt och fortsätter att göra det.
Sedan tycker jag att alla deffskadade kan hålla sig borta från anorexitrådarna. Har man ett BMI på 13-14 kommer man inte att rusa upp i vikt av 3000 kcal/dag (det krävs ganska mycket bara för att återställa ett katastroflågt Hb och jag vet ingen som gått upp i vikt av att ha fått fler blodkroppar). Det är dessutom en ickefråga, för det finns inte en chans att den som på BMI 13-14 inte upplever sig svälta på en matsedel där hon fortfarande GÅR NED i vikt kommer att våga äta så mycket att hon rusar upp i vikt.
Maine_Cat
2012-12-28, 20:36
Att tarmen är uppfuckad med allt vad det innebär av illamående, gaser, förstoppning etc. beror på att du svälter dig. Om man inte ger tarmen något att arbeta med stannar den, och då blir det som det blir. Det kommer att normaliseras om du börjar äta normalt och fortsätter att göra det.
Sedan tycker jag att alla deffskadade kan hålla sig borta från anorexitrådarna. Har man ett BMI på 13-14 kommer man inte att rusa upp i vikt av 3000 kcal/dag (det krävs ganska mycket bara för att återställa ett katastroflågt Hb och jag vet ingen som gått upp i vikt av att ha fått fler blodkroppar). Det är dessutom en ickefråga, för det finns inte en chans att den som på BMI 13-14 inte upplever sig svälta på en matsedel där hon fortfarande GÅR NED i vikt kommer att våga äta så mycket att hon rusar upp i vikt.
+1
I och med att TS uppger att h*n varit tvångsintagen vilket en inte blir i första taget, så har h*n med största sannolikhet helt träningsförbud och specialutformat matschema. Vilket h*n uppenbart inte klarar att följa pga av sin sjukdom. Risken är stor att det redan finns svältskador då TS skriver som hon gör "svältpåverkad" Det är uppenbart att eller jag ivarjefall anar en viss antydan av att få delar okejade så som att näringsintag skulle vara lägre pga av lågt BMI.
Figgeduni
2012-12-28, 20:40
Det Jeml menade var att hon ligger skadligt lågt i vikt och då ska man inte fokusera på vad som är normalt utan vad hon måste få i sig för att inte börja bryta ner inre organ!
Okej, så då undrar jag varför hon ligger på ett BMI på 13-14 om det bara är att "käka 3000 kcal/dag"? Jag har ingen personlig erfarenhet av anorexia, men jag antar att då hon skriver att hon "kanske ska öka till 1200-1400 kcal/dag" inte kmr ha det så lätt att "bara" proppa i sig 3000 kcal, elr vad tror du?
Då kanske det är lättare att t.ex lägga undan motionen och försöka öka till 1800-2000 kcal/dag, nog för att det kmr förmodligen vara nog svårt.
Det ligger ju förmodligen på en psykisk nivå också, så att bara säga "ät mer" elr "ät mindre" är kanske att göra det lite för enkelt eftersom hon förmodligen också förstår det? ^^
Just för att man vet att det ÄR svårt tycker jag att man skall passa sig för att skriva saker som att "X kcal är i grövsta laget för tjejer", att det inte är nyttigt att rusa upp i vikt och liknande. Särskilt när man uppenbarligen inte har koll.
Eddie Vedder
2012-12-28, 20:53
Det ligger ju förmodligen på en psykisk nivå också, så att bara säga "ät mer" elr "ät mindre" är kanske att göra det lite för enkelt eftersom hon förmodligen också förstår det? ^^
Precis. Därför blir en del diskussioner om kalorinivåer hit och dit rätt perversa i en sån här tråd. Den som är sjuk vet det och den sjuke vet vad som måste göras. Men hjärnspökena är för starka.
Det man ska veta är att alla runtomkring ser och vet. Det är inget som är hemligt längre när man nått en viss nivå. De som bryr sig om en vill inget hellre än att man ska må bra så det finns inget att skämmas över och ingen stolthet att försöka upprätthålla. Fortfarande är barriärerna enorma men vetskapen om att alla ser, alla vet, och att de som älskar en vill ens bästa är väldigt viktigt att ha. För då är i alla fall en av barriärerna, den om ens mörka hemlighet (som inte är någon hemlighet), i alla fall borta.
Just för att man vet att det ÄR svårt tycker jag att man skall passa sig för att skriva saker som att "X kcal är i grövsta laget för tjejer", att det inte är nyttigt att rusa upp i vikt och liknande. Särskilt när man uppenbarligen inte har koll.
+1
Okej, så då undrar jag varför hon ligger på ett BMI på 13-14 om det bara är att "käka 3000 kcal/dag"? Jag har ingen personlig erfarenhet av anorexia, men jag antar att då hon skriver att hon "kanske ska öka till 1200-1400 kcal/dag" inte kmr ha det så lätt att "bara" proppa i sig 3000 kcal, elr vad tror du?
Då kanske det är lättare att t.ex lägga undan motionen och försöka öka till 1800-2000 kcal/dag, nog för att det kmr förmodligen vara nog svårt.
Det ligger ju förmodligen på en psykisk nivå också, så att bara säga "ät mer" elr "ät mindre" är kanske att göra det lite för enkelt eftersom hon förmodligen också förstår det? ^^
Du tror inte jag vet detta..? Du föreläser för fel person är jag rädd..
Jag orkar inte förklara för dig hur det är att ha anorexia så läs det Tolkia skrev lite högre upp och sen läs mitt inlägg lite noggrannare om du vill ha exaktare info.
För någon med anorexia är steget från 1000 kcal/dag till 1200 kcal/dag lika stort som från 1000 kcal/dag till 2000 kcal/dag! Därför är det ingen mening att säga "öka lite i taget" eftersom personen måste ta tag i problemet akut!
ag vet... Jag har gått igenom det (låg på 1600 kcal/dag och ökade snabbt till 2500 kcal/dag och ligger nu på 3200 kcal/dag)...
Lychgate
2012-12-28, 20:56
Det som är standard har ofta inte samma effekt när det gäller personer med åkommor. Vet man inget om åkomman(I detta fallet anorexi) bör man hålla klaffen gällande kcal intag och "Vad man ska gå upp av".
Tolkia och Maine_Cat skriver vettiga inlägg. :thumbup:
Edit: Bra med Eddie och Ryktet med.
Figgeduni
2012-12-28, 21:39
Okej förlåt då! Får bara känslan av att säga "ät mer" till en med anorexia är som att säga "ta på spindeln" till en med spindelfobi elr liknande ^^
Oj, vad många svar. Tack!
Jag har ätit ca 800-900 kcal/dag nu men det är mycket jämfört med vad jag brukar i mina svåra perioder. Motionen nu har varit 2 timmars promenad per dag och det är också väldigt lite mot förr. Jag har haft träningsmani tidigare då jag sprang 1-1,5 timmar/dag, cyklade 3 timmar/dag, red och tog hand om hästar varje dag, gick på 3 pass/vecka och promenerade utöver (hade inte mycket annat till liv då). Fast det där orkar jag inte nu. verkligen inte.
Det känns skönt att ni säger att det inte är för mycket det jag äter nu, efter 2 dagar med mer mat så förstår jag inte hur jag ska klara att genomföra det imorgon igen. Känns fruktansvärt jobbigt och som om jag blivit fet, fet , fet. Jag har svårt att lita på att jag inte äter mer än de kalorier jag räknar till trots att jag väger och mäter all mat, jag kan inte lita på mått eller siffror utan allt blir ett kaos i huvudet :/ Men jag måste väl fixa det på något sätt, tvinga mig själv.
Jag har kontakt med vården men det är julledigt nu, vågar inte berätta hur jag mår eller väga mig hos dom (måste nog det iaf tyvärr) för då blir det LPT igen tror jag. Ska träffa dom nästa vecka och jag är väldigt nervös.
Jag har inget matschema just nu, och inget direkt träningsförbud heller. Har några gamla matscheman men dom känns väldigt svåra att ge sig på ensam. Förr hade jag tränings och aktivitets förbud, fick inte ens gå i trappor men nu är det ingen som säger något mer än att dom önskar att jag inte promenerade så mycket.
Men det här med maten igen då, hur vet man hur mycket kroppen behöver? Är det bara att prova sig fram och se vad som får den att stå still i vikt och vad som får den att gå upp i vikt? Det finns inget säkert sätt att ta reda på det på annat vis? Vissa säger att man ska äta mycket mer för att kroppen är underviktig men vad menas med mer? Är det att bara äta mer än nu eller att man ska äta mer än vad man skulle behöva om man var fysiskt frisk? Allltså, vad räknas som ett överskott? Räcker det att lägga till 2 frukter per dag tror ni?
Hur vet man om de symtom kroppen ger är på allvar eller bara för att man inbillar sig eller är överkänslig? Några av mina symtom nu:
* Det sticker och "kliar" runt hjärtat
*Väldigt trött, vill sova hela dagarna och kan knappt hålla ögonen öppna
* Yrsel
* Svaghet i benen och armarna, svårt att gå i trappor och på ojämn mark och att t.ex. riva morötter är för jobbigt.
* Ont överallt, kan inte sitta eller ligga bekvämt för att allt skaver och gör ont, t.o.m. kläder skaver mot ryggraden och skulderbladen på något konstigt sätt.
* ofta undertemp
* Svårt att andas, väldigt tung andning och kan bli andfådd även när jag sitter ner
*trots tröttheten är jag väldigt rastlös
Jag känner att jag måste ta tag i det här nu för min mamma berättade igår (jag är vuxen och bor ensam) att varje gång hon hör en ambulans bli hon livrädd och tror att det är jag som fallit ihop någonstans, att min kropp bara lagt av. Jag vill inte utsätta min familj för det här och jag orkar inte leva länge till om livet inte kan vara annorlunda.
Just det, dom sakerna jag redan vet som skadats och alltså inte bara är inbillning är att jag har dåliga levervärden och problem med blodsockret som sjunker väldigt lågt och inte går upp till normala värden efter måltider. Legat på 3-3,5 i glukos efter att jag ätit senaste gångerna så ännu lägre innan maten. Och jag har för lite vita blodkroppar så jag får inte umgås med någon som är sjuk, jag har benskörhet och ingen östrogenproduktion.
Det andra är mer känslor och reaktioner från kroppen och inget som jag vet exakt vad det beror på. Men antagligen har det med ätstörningen att göra men jag undrar ibland om det bara är jag som är lat...
Lychgate
2012-12-28, 22:03
Symtomen beror med all säkerhet på ditt näringsintag.
Sedan var du "bör" äta är ett mål längre fram, just nu bör du fokusera på att öka maten i en takt som du känner att du klarar av även om det är obehagligt.
Vad är det för stöd och hjälp du vill få?
Okej förlåt då! Får bara känslan av att säga "ät mer" till en med anorexia är som att säga "ta på spindeln" till en med spindelfobi elr liknande ^^
det är ju så man gör, man får uppleva det man är rädd för helt enkelt och se att det inte var så farligt
Har inte mer att bidra med mer än att det är skönt att läsa att du verkar vilja bryta din sjukdom och önska dig lycka till!
Okej förlåt då! Får bara känslan av att säga "ät mer" till en med anorexia är som att säga "ta på spindeln" till en med spindelfobi elr liknande ^^
Då tycker jag att du skall fundera en GOD stund på hur du tänkte när du påpekade för en anorektiker att 3000 kcal är alldeles för mycket och att det skulle leda till att hon rusade upp i vikt, vilket "förstås" inte är "bra". Trots att det inte stämmer. Jag avkräver dig inget svar här i tråden, jag tycker bara att du skall ta dig en funderare. Du kan ju stöta på personer med svältsymptom en gång till.
Jag har ätit ca 800-900 kcal/dag nu men det är mycket jämfört med vad jag brukar i mina svåra perioder. Motionen nu har varit 2 timmars promenad per dag och det är också väldigt lite mot förr.
Och jag är helt övertygad om att du egentligen, innerst inne, vet att det är alldes för lite mat och alldeles för mycket motion, med noll, exakt NOLL hälsofördelar. Ingen här kommer att säga att o ja, en så mager kropp som din klarar sig på 800 kcal, och o nej, 2 timmars promenad varje dag med en kropp som är färdig för inläggning på sjukhus är heeeelt OK.
Jag har svårt att lita på att jag inte äter mer än de kalorier jag räknar till trots att jag väger och mäter all mat, jag kan inte lita på mått eller siffror utan allt blir ett kaos i huvudet
Get this: Du har bantat till den grad att du bantat bort hjärnan. När man har svultit tillräckligt länge blir man korkad och neurotisk och får en massa konstiga idéer. Det är varken fult eller skamligt, utan händer alla som gör det med kroppen som du gör med din. Jag tror att du gärna vill ha tillbaka din tankeförmåga och dina vanliga känslor - och det går, men det finns bara ett sätt. Du kan inte bota din anorexi med att banta "bättre", du måste sluta banta. Det tar tid, och det är OK att det tar tid - men det är inte OK att säga "det är så svårt, jag försöker" när man i praktiken försöker undvika att gå upp i vikt av behandlingen så mycket att man går ned. Förr eller senare måste man sluta ljuga för sig själv.
Men det här med maten igen då, hur vet man hur mycket kroppen behöver?
Man räknar ut det och använder sitt sunda förnuft och sina kunskaper för att justera den beräknade siffran. Och kom ihåg att du inte vill stå still i vikt - för då kommer du på sikt att dö. Du vill gå upp. Du har ju dessutom provat att äta mer än vad du gör nu och sett att du inte gick upp i vikt på det. Du skulle lätt kunna äta 2000 kcal utan att det hände något särskilt, utöver att du skulle väga lite mer p.g.a. att du hade mer mat/bajs i tarmsystemet. Bara som ett exempel.
Några av mina symtom nu:
* Det sticker och "kliar" runt hjärtat
*Väldigt trött, vill sova hela dagarna och kan knappt hålla ögonen öppna
* Yrsel
* Svaghet i benen och armarna, svårt att gå i trappor och på ojämn mark och att t.ex. riva morötter är för jobbigt.
* Ont överallt, kan inte sitta eller ligga bekvämt för att allt skaver och gör ont, t.o.m. kläder skaver mot ryggraden och skulderbladen på något konstigt sätt.
* ofta undertemp
* Svårt att andas, väldigt tung andning och kan bli andfådd även när jag sitter ner
*trots tröttheten är jag väldigt rastlös
Trött, yr och andfådd är du dels för att kroppen inte får någon energi att använda till kroppsrörelse, dels för att du inte har några muskler att arbeta med, dels för att du har kasst blodvärde och därmed kass förmåga att transportera det syre du andas in till kroppens celler. Utan syre ingen energi. Ingen värme heller, eftersom energiproduktionen är det som ger värmen.
Ont när du sitter och ligger har du för att du är så mager att benpiporna sticker ut på ett sätt det inte är meningen att de skall göra på en frisk kropp. Du minns säkert hur det kändes att ligga i sängen när du var mindre, före anorexin.
Rastlös är du för att du har ett konstant stresspåslag. Kroppen vill inget hellre än ut och leta mat, för den känner att den håller på att dö, men den sjuka hjärnan låter den inte göra det, p.g.a. att den har ångest för att äta och bli fet. Vem som helst kan börja klättra på väggarna av den konflikten.
... jag orkar inte leva länge till om livet inte kan vara annorlunda.
Men du vet ju att livet kan vara annorlunda. Det har ju inte alltid varit så här. Du ar kompisar som inte är fullt sysselsatta med att svälta sig till döds. För det är vad du håller på med nu. Det kan låta grymt, men jag tror att det är bäst att vara väldigt tydlig med det här - MAN DÖR AV SVÄLT. Barnen i Afrika har inte annorlunda kroppar än du; de dör inte för att de är svaga där du är stark. De dör för att man dör om man inte får näring.
Fundera på vad du vill med ditt liv. Vill du utbilda dig? Ha en familj? Barn? Hur skulle det funka med ett liv som det du lever nu? Hur skulle du vilja fostra en dotter att se på sig själv och sin kropp? Hur skulle du resonera om din bästa kompis eller din lillasyster kom till dig och berättade det som du berättar för oss nu?
Sök hjälp. Ta den hjälp du kan få. Du har allt att vinna, och det enda du har att förlora är din ångest. Och, ärligt talat, vore det så hemskt att förlora den?
Maine_Cat
2012-12-29, 08:18
Jag hoppas att ni andra som läser ser och genomskådar TS försök att få veta hur mycket hon ska äta. Ge inga råd! De som har så tydlig sjukdom är enormt manipulativ de vet precis vad de sysslar med. Vården har inte julledigt TS vet vad som händer när hon kommer i kontakt med vården sannolikheten att hon blir inlagd är stor om hon visar sig där vid sitt inbokade besök eller tidigare, det skapar ångest att inte ha kontroll. Vad TS visar är tyvärr hjärnskador pga av svält och med ett tydligt mål som leder till döden.
Teagirl vill du verkligen inte vill låta din mamma se dig åka iväg i ambulans och med stor risk att få beskedet att ditt liv inte gick att rädda så åker du in nu och börjar frivilligt istället för under ett tvångsbeslut dina möjligheter att överleva ökar betydligt. Frågan är om du är intresserad av att leva.
Tack Tolkia, du har så mycket klokt att säga och trots att du är "hård" så inser jag att du har rätt. Det är saker jag hört förut men jag glömmer bort det och ätstörningen tar över och förtränger allt. Måste kanske höra det om och om igen för att inte tappa bort mig i huvudet. Och du har rätt, jag måste kämpa hårdare. Det är det jag gör nu, men jag vet inte om det jag gör är tillräckligt och det är därför jag frågar så mycket. Det kanske är så att du har rätt i att min hjärna inte fungerar normalt, kanske är därför allt är så rörigt och ologiskt.
Maine Cat- tyvärr är det ingen lögn att vården har julledigt, enheten öppnar vecka 2 och hjälpen kommer inte börja förrän då eller vecka 3. Sen har dom stängt 5 veckor i februari och mars igen pga flytt och renovering. Det är inget ovanligt att både ätstörningsenheter och behandlingshem har ledigt och stängt ett par veckor vid jul och sen t.o.m. ett par månader på sommaren. Jag har stor erfarenhet av det tyvärr.
Däremot är slutenvården på psyk öppen så klart, men där saknas kunskap om anorexi och de kan inte hjälpa mig så som specialistvården kan. Pga tidigare erfarenheter så litar jag inte på sjukhuset och det är inte bara min sjukdom, både familj, släkt och vänner har förfärats av det bemötande både jag och dom fått där. Annars hade jag noga övervägt att lägga in mig. Har bett om inläggning på behandlingshem sedan våren men det vill inte vården betala för.
Maine_Cat
2012-12-29, 13:41
Tack Tolkia, du har så mycket klokt att säga och trots att du är "hård" så inser jag att du har rätt. Det är saker jag hört förut men jag glömmer bort det och ätstörningen tar över och förtränger allt. Måste kanske höra det om och om igen för att inte tappa bort mig i huvudet. Och du har rätt, jag måste kämpa hårdare. Det är det jag gör nu, men jag vet inte om det jag gör är tillräckligt och det är därför jag frågar så mycket. Det kanske är så att du har rätt i att min hjärna inte fungerar normalt, kanske är därför allt är så rörigt och ologiskt.
Maine Cat- tyvärr är det ingen lögn att vården har julledigt, enheten öppnar vecka 2 och hjälpen kommer inte börja förrän då eller vecka 3. Sen har dom stängt 5 veckor i februari och mars igen pga flytt och renovering. Det är inget ovanligt att både ätstörningsenheter och behandlingshem har ledigt och stängt ett par veckor vid jul och sen t.o.m. ett par månader på sommaren. Jag har stor erfarenhet av det tyvärr.
Däremot är slutenvården på psyk öppen så klart, men där saknas kunskap om anorexi och de kan inte hjälpa mig så som specialistvården kan. Pga tidigare erfarenheter så litar jag inte på sjukhuset och det är inte bara min sjukdom, både familj, släkt och vänner har förfärats av det bemötande både jag och dom fått där. Annars hade jag noga övervägt att lägga in mig. Har bett om inläggning på behandlingshem sedan våren men det vill inte vården betala för.
Här ser vi vad en sjukdom kan ge för konsekvenser, TS pekar med hela handen för att ha kontroll och sjukdomsinsikt saknas. Hoppas ni som läser detta inser att ett forum inte ska syssla med råd till dessa personer. TS har argument för allt för att inte ta emot vård. Slutenpsykvården saknar inte kompetens mig manipulerar du inte och förhoppningsvis inte någon annan här heller. Du är ett skolexempel på en person med ätstörningsproblematik ni dikterar ofta vilken vård som ni anser er behöva vilket ingår i sjukdomsbilden och tydligt mål att vara offer.
Tråkigt att du har så negativa och stereotypa bilder av personer med ätstörningar. Hoppas du med tiden inser att alla vi med ätstörningar inte är ute efter att manipulera och att vi alla är olika.
Och vem är du att säga att vården i min stad/mitt landsting erbjuder rätt hjälp då detta är ett stort problem här som även läkarna, behandlarna och politikerna inser och vi hoppas på förändringar och nya avtal. Jag tänker inte gå in på mer detaljer för jag behöver inte förklara mig mer än så. Jag vet vad som är sant och det är viktigast.
Sen skrev jag ju faktiskt den här tråden för att få hjälp med hur kroppen fungerar och hur jag ska hantera maten, så jag förstår inte varför jag skulle vilja manipulera er när jag ber om hjälp?
Sen skrev jag ju faktiskt den här tråden för att få hjälp med hur kroppen fungerar och hur jag ska hantera maten, så jag förstår inte varför jag skulle vilja manipulera er när jag ber om hjälp?
Lite manipulerande finns ju i dina inlägg; typ ett underförstått "Snälla säg att jag inte behöver så mycket, så att jag kan göra det "okej" att inte äta så mycket som mina behandlade säger åt mig att äta, och som jag egentligen vet att jag behöver äta. Jag är ju så sjuk och mager, så jag kan väl inte ha ett lika stort behov som en frisk?" En fråga på vilken det enda svaret förstås är: Nej, du behöver inte lika mycket som en frisk, du behöver MER ÄN EN FRISK. Nej, du kan inte bli frisk om du fortsätter svälta dig, nej, du kan inte bli frisk och fortsätta behålla den kroppsvikt du har, nej, du kan inte bli frisk på att konstant försöka äta på en nivå som kanske skulle vara OK för en jättefet person som VLCD-bantade. På det beteendet kan du på sikt bara göra en sak, och det är att dö.
Sedan tycker jag själv att det är onödigt att blanda in offermentalitet och sjukdomsvinst i det hela, då det i regel inte leder till något annat än att ömsesidigt käbblande. Du är sjuk och beter dig som personer med din sjukdom brukar göra. Det är inte särskilt trevligt eller särskilt smart, men du kan å andra sidan inte räknas som helt vid dina sinnens fulla bruk.
Det känns helt opassande men en del av mig vill ha tråden klistrad. Tolkia är klok som en bok och jag hoppas verkligen att TS inte bara låter tråden falla i glömska.
Gör det till en framgångstråd!
Kischen- jag ska verkligen försöka göra riktiga framsteg, som leder mig någonstans. Jag har redan börjat men det kommer nog bli en krokig väg. Men jag vet inte om jag kan skriva mer i tråden, det blir så mycket missförstånd och jag klarar inte riktigt av att hantera det utan att ta åt mig och känna mig som en dålig människa (nej, jag försöker inte göra mig till ett offer utan det är bara så att jag lätt trackar ner på mig själv om jag inte klarar av något eller om någon är "arg" på mig). Får se hur jag gör. Men det finns många kloka tankar och bra svar här och många kunniga människor så jag ska fundera lite.
Och jag ber samtidigt om ursäkt till er som svarat om det är så att jag framstått som manipulativ, jag antar att det är min rädsla som talar och att det då verkar som att jag manipulerar. Att jag frågar om jag behöver äta mindre än andra är inte för att jag vill höra att det är okej, det är bara det här med energi in-energi ut som fastnat i mitt huvud och eftersom jag vet att en lättare kropp gör av med mindre energi så har jag haft svårt att lita på att jag behöver äta mer än vad jag gör. Sen är det så svårt att veta vad som är normalt när jag kan få panik över ett extra hallon eller en frukt eller att jag druckit för mycket vatten.
Jag vill inte höra att jag ska fortsätta som jag gör,att det är okej att äta för lite. Jag vill få bekräftat att jag kan äta mer, att jag ska äta mer, att jag förtjänar att äta mer. Jag vill veta om ett extra äpple kan få mig att bli tjock eller om det inte är någon fara (jo, jag undrar på riktigt, inget påhitt). Jag vill kunna äta normalt utan ångest och jag vill kunna äta mer och slippa alla dumma tankar. Så meningen med tråden var för min del mer att få reda på vad jag behöver äta, vad som är okej och normalt. Jag vill ha exempel på vad som är normalt och hur man på bästa sätt ökar på maten så att kroppen hänger med i svängarna och kan ta hand om maten.
de första kilona du går upp är oftast ökad blodmängd, så fett behöver du inte ens oroa dig för det kommer att dröja bra länge innan du börjar få en normal fett %
http://imgur.com/gallery/sKQIL
Jenni- Hur kommer det sig att det blir mer blod i kroppen när man äter mer? Jag har hört det förut men aldrig riktigt förstått varför. Finns det någon särskild ordning som kroppen prioriterar att reparera sig i eller pågår allt på en gång?
Om jag äter ett äpple extra t.ex. så lagras det alltså inte till fett direkt? Var tar den extra energin vägen, jag menar om kroppen inte är van vid det där äpplet vet den kanske inte vad den ska göra med det? Jag åt mycket mer än vanligt igår och får för mig att det jag åt redan satt sig som fett, logiken säger att det vore väldigt konstigt men känslan säger att det självklart är så :( Jag vill gå upp i vikt men inte bara i fett utan att kroppen reparerar sig och bygger muskler. Borde jag äta extra mycket protein för att se till att just muskelmassan ökas på eller är det lite av allt som är bäst?
Strikt- jag blev faktiskt tårögd av den där bilden, jag vill att det där är jag om ett tag, att jag kan säga likadant och mena det inifrån och ut.
Du kommer inte att äta dig fet på äpplen, du behöver inte ens fundera över det. Jag vet såklart inte hur svårt det är att ha anorexi eller hur jobbigt det kan vara att äta mer än du tror att du behöver men du måste förstå att om du är underviktig finns det massor av saker kroppen kommer använda energin till hellre än att lagra in den som fett. Det primära är ju som du säger, att reparera vävnader.
Oj, vad många svar. Tack!
Jag har ätit ca 800-900 kcal/dag nu men det är mycket jämfört med vad jag brukar i mina svåra perioder. Motionen nu har varit 2 timmars promenad per dag och det är också väldigt lite mot förr. Jag har haft träningsmani tidigare då jag sprang 1-1,5 timmar/dag, cyklade 3 timmar/dag, red och tog hand om hästar varje dag, gick på 3 pass/vecka och promenerade utöver (hade inte mycket annat till liv då). Fast det där orkar jag inte nu. verkligen inte.
Det känns skönt att ni säger att det inte är för mycket det jag äter nu, efter 2 dagar med mer mat så förstår jag inte hur jag ska klara att genomföra det imorgon igen. Känns fruktansvärt jobbigt och som om jag blivit fet, fet , fet. Jag har svårt att lita på att jag inte äter mer än de kalorier jag räknar till trots att jag väger och mäter all mat, jag kan inte lita på mått eller siffror utan allt blir ett kaos i huvudet :/ Men jag måste väl fixa det på något sätt, tvinga mig själv.
Jag har kontakt med vården men det är julledigt nu, vågar inte berätta hur jag mår eller väga mig hos dom (måste nog det iaf tyvärr) för då blir det LPT igen tror jag. Ska träffa dom nästa vecka och jag är väldigt nervös.
Jag har inget matschema just nu, och inget direkt träningsförbud heller. Har några gamla matscheman men dom känns väldigt svåra att ge sig på ensam. Förr hade jag tränings och aktivitets förbud, fick inte ens gå i trappor men nu är det ingen som säger något mer än att dom önskar att jag inte promenerade så mycket.
Men det här med maten igen då, hur vet man hur mycket kroppen behöver? Är det bara att prova sig fram och se vad som får den att stå still i vikt och vad som får den att gå upp i vikt? Det finns inget säkert sätt att ta reda på det på annat vis? Vissa säger att man ska äta mycket mer för att kroppen är underviktig men vad menas med mer? Är det att bara äta mer än nu eller att man ska äta mer än vad man skulle behöva om man var fysiskt frisk? Allltså, vad räknas som ett överskott? Räcker det att lägga till 2 frukter per dag tror ni?
Hur vet man om de symtom kroppen ger är på allvar eller bara för att man inbillar sig eller är överkänslig? Några av mina symtom nu:
* Det sticker och "kliar" runt hjärtat
*Väldigt trött, vill sova hela dagarna och kan knappt hålla ögonen öppna
* Yrsel
* Svaghet i benen och armarna, svårt att gå i trappor och på ojämn mark och att t.ex. riva morötter är för jobbigt.
* Ont överallt, kan inte sitta eller ligga bekvämt för att allt skaver och gör ont, t.o.m. kläder skaver mot ryggraden och skulderbladen på något konstigt sätt.
* ofta undertemp
* Svårt att andas, väldigt tung andning och kan bli andfådd även när jag sitter ner
*trots tröttheten är jag väldigt rastlös
Jag känner att jag måste ta tag i det här nu för min mamma berättade igår (jag är vuxen och bor ensam) att varje gång hon hör en ambulans bli hon livrädd och tror att det är jag som fallit ihop någonstans, att min kropp bara lagt av. Jag vill inte utsätta min familj för det här och jag orkar inte leva länge till om livet inte kan vara annorlunda.
Du kanske skulle sluta väga mat och räkna, tror det kommer driva dig till vansinne då du är rädd för att äta mer, så varje litet gram ger ju dig ångest.
En fråga, du är rädd för att bli "fet" så detta handlar alltså om utseende?
Men hur tänker du då? att det är snyggt att vara så smal? utmärglad, tappa hår få dålig hud osv osv...
har du tänkt på det? hur snygg blir man då?
Jenni- Hur kommer det sig att det blir mer blod i kroppen när man äter mer? Jag har hört det förut men aldrig riktigt förstått varför. Finns det någon särskild ordning som kroppen prioriterar att reparera sig i eller pågår allt på en gång?
Om jag äter ett äpple extra t.ex. så lagras det alltså inte till fett direkt? Var tar den extra energin vägen, jag menar om kroppen inte är van vid det där äpplet vet den kanske inte vad den ska göra med det? Jag åt mycket mer än vanligt igår och får för mig att det jag åt redan satt sig som fett, logiken säger att det vore väldigt konstigt men känslan säger att det självklart är så :( Jag vill gå upp i vikt men inte bara i fett utan att kroppen reparerar sig och bygger muskler. Borde jag äta extra mycket protein för att se till att just muskelmassan ökas på eller är det lite av allt som är bäst?
Strikt- jag blev faktiskt tårögd av den där bilden, jag vill att det där är jag om ett tag, att jag kan säga likadant och mena det inifrån och ut.
Blod är nog prio nummer ett, ditt hjärta behöver blod och mindre blod=svagare hjärta = svagare kropp.
en vuxen har väl runt 5 liter blod (en frisk person alltså), och du ligger förmodligen en bit ifrån så de första kilona blir alltså till blod inte "fast" vikt.
Hur gammal är du? bor du helt ensam eller sambo? Tror det skulle vara till din fördel att inte vara ensam nu
Lychgate
2012-12-30, 18:35
Jenni- Hur kommer det sig att det blir mer blod i kroppen när man äter mer? Jag har hört det förut men aldrig riktigt förstått varför. Finns det någon särskild ordning som kroppen prioriterar att reparera sig i eller pågår allt på en gång?
Har man svältit tar kroppen från alla energikällor den har. Det behövs mer än endast energi för att överleva, ett enkelt exempel är protein. Vid brist tas proteinet från kroppen, först muskelvävnad, sen organvävnad. Det är samma sak med blodet. Kroppen bryter ner sig själv och utan maten kan den inte återuppbygga det som bryts ner och det blir mindre och mindre av muskler, hemoglobin i blodet, och så vidare.
Tack för riktigt bra svar om hur kroppen fungerar, ska spara sidan så jag kan gå tillbaka och läsa! Och så kanske jag ska ta mig en extra frukt och säga åt den där dumma rösten att jag förtjänar det och att det inte är farligt.
Nej, det handlar inte om utseende för mig, tjock, fet och äcklig har blivit känslor jag har och som alltid finns i mitt huvud. Allt som är fel med mig, alla höga krav, allt självhat, all ångest och all deppighet blir så mycket lättare att hantera om jag vet varför jag mår dåligt. Och då hamnar fokus automatiskt på kroppen, vikten och maten för att det är lättare att hantera än det andra. Jag kan inte ens förklara varför vikten är så viktig för mig, jag har bl.a. problem med tvång och det innefattar en massa saker och däribland även siffror, och vikt och mått är siffror som jag kan kontrollera någorlunda.
Jag har lite andra problem förutom ätstörningen och det var dom som utlöste det hela, och till en början mådde jag bättre av min nya kontroll och jag blev också sedd som en väldigt hurtig, duktig, vältränad tjej och fick mycket kommentarer om detta från andra som bara såg det yttre som till en början var just en tjej som verkade leva så otroligt hälsosamt och träna mycket.
Min rädsla för att börja äta mer är att jag inte ska kunna kontrollera kroppen, att den kommer gå upp i vikt snabbare än jag vill (jag vill veta exakt hur jag ska äta för att gå upp en viss vikt för att vara säker på att kroppen är under kontroll), och jag är rädd att jag kommer väcka någon hungrig del av mig själv så att jag bara skulle äta och äta och inte kunna sluta. Jag är också rädd för att om jag vilar så kommer jag bli en soffpotatis som aldrig mer kommer promenera, träna eller jobba, att jag kommer förfalla helt.
Min viktfobi och kroppshat har blivit automatiskt och det är en känsla av ren panik och ångest när det handlar om maten och vikten som jag inte kan förklara. Ångest som gör att jag inte kan andas, att jag får tvångsmässiga beteenden, att jag vill skada mig själv, ta tabletter för att stänga av, att jag tror att jag ska explodera, att jag får lust att ta livet av mig osv. Och jag vet att jag inte bryr mig om vad andra äter och att jag inte ser ner på dom som är normalviktiga (och inte heller på dom som är överviktiga så klart),jag ser att dom är fina som dom är.
Men jag är annorlunda, jag förtjänar inte att må bra, jag förtjänar inte att vila eller äta. Jag måste plågas och pushas över gränserna. Ju tröttare jag är desto mer måste jag gå ut och gå, bara för att inte låta kroppen vinna över mig, är jag hungrig måste jag vänta extra länge med att äta för att inte ge efter osv.
Jag tycker inte magert är vackert, smalt och vältränat är fint, så vill jag se ut om man nu ska fokusera på utseendet. Och då blir det ju ännu mer logiskt att jag måste gå ner i vikt eftersom jag inte är smal som det är nu. Oftast ser jag bara min stora, tjocka mage, mitt runda ansikte, tjocka korvfingrar och breda lår. Ibland ser jag mig själv så som andra beskriver mig, då skäms jag, då ser jag att jag är så äckligt smal, jag ser att jag är blek och att alla ben sticker ut på mig och att jag ser riktigt, riktigt sjuk ut. Men dessa stunder är inte många och kommer inte ofta.
Ojoj, nu blev det långt. Försökte förklara lite varför jag gör som jag gör men inser att det kanske inte blev tydligare iaf. Glömmer väl hälften av vad jag tänker och skulle aldrig kunna få plats med allt här. Men lite kortfattat om vad som pågår i huvudet.
Det är så obehagligt att tänka på det där med att kroppen tar av mina organ, att den liksom äter upp sig själv. Det är kanske därför man behöver äta mer än man tror, för att energin ska räcka både till vardagen och till att bygga upp kroppen?
Det läskiga är bara att eftersom jag har sådan viktfobi så får jag panik om jag ser vikten öka, då tänker jag inte logiskt för fem öre utan det blir varningslampor och sirener i huvudet som bara skriker att jag måste göra något åt det nu, att jag är värdelös, att jag måste äta mindre och träna mer.
Stämmer det att kroppen även binder vätska när man börjar äta mer? Och kan en del av viktuppgången bestå av att t.ex. levern, hjärtat och de andra organen växer, att det är sådant som inte syns så väl? Man blir ju större när man ätit mer ett tag men det är alltså inte fett? Vad är det som buktar ut och veckar sig kring magen?
Hur lång tid kan det ta att bygga upp kroppen och hur vet man när den är frisk?
Ett extra äpple räcker tyvär inte på långa vägar.
Skål fil/yoghurt med flingor/musli, mackor och te, ost plus allt annat gott är vad du skulle behöva unna dig, varje dag tills du gått upp minst ett par kg iaf.
Vad sägs om att prova ett nytt sätt att tänka?
Försök sätta upp delmål, innan Januari 2013 är slut ska jag ha gått upp 3 kg.
Februari ytterligare något kg, osv.
Du måste ändra ditt sätt att tänka, bmi 20 kanske skulle vara ett mål under första månaderna 2013, och sedan se till att bibehålla den vikten under 1 månad för att "landa" för att sedan testa att se hur din kropp ser ut efter du slängt på dig något kg till så du ligger på bmi 22. Du måste ändra tänkesättet.
En tjej med bmi ~22 lär inte direkt se "tjock" ut eller upplevas som tjock av andra människor.
Hitta inspiration hos andra tjejer du tycker har en sund kroppsvikt och ser bra ut, sedan inse att deras vikt troligen är 6-10 kg upp minst mot vad du väger.
Lychgate
2012-12-30, 21:04
Det är så obehagligt att tänka på det där med att kroppen tar av mina organ, att den liksom äter upp sig själv. Det är kanske därför man behöver äta mer än man tror, för att energin ska räcka både till vardagen och till att bygga upp kroppen?
Det läskiga är bara att eftersom jag har sådan viktfobi så får jag panik om jag ser vikten öka, då tänker jag inte logiskt för fem öre utan det blir varningslampor och sirener i huvudet som bara skriker att jag måste göra något åt det nu, att jag är värdelös, att jag måste äta mindre och träna mer.
Stämmer det att kroppen även binder vätska när man börjar äta mer? Och kan en del av viktuppgången bestå av att t.ex. levern, hjärtat och de andra organen växer, att det är sådant som inte syns så väl? Man blir ju större när man ätit mer ett tag men det är alltså inte fett? Vad är det som buktar ut och veckar sig kring magen?
Hur lång tid kan det ta att bygga upp kroppen och hur vet man när den är frisk?
Utan att skriva ett pansarstort inlägg för att få med allt så är allt mer eller mindre fettfri massa som du kommer lägga på dig av att öka mängden mat du äter. Bland annat vattenvikt som behövs för att använda energin i musklerna.
Mängden tid det kommer ta beror på flera faktorer, först och främst hur skadad din kropp är i dagsläget. Men läkningsprocessen kommer inte börja förenns du äter tillräckligt för att ge kroppen nya byggstenar att arbeta med.
Rent mentalt: Du inser vad dina problem är, vad hindrar dig från att inse att det just är orimliga krav du ställer på dig själv och motstå impulserna? Att det är mycket svårt vid tillfällena av panik förstår jag men hur känner du?
http://i.imgur.com/DrNEU.jpg
Som flera andra skrivit. Det dröjer länge innan din kropp kommer att lagra det du äter som fett. Din kropp behöver maten/energin till så mycket mer än att lagra den som fett. Kolla om du hittar någon bra bok om näringslära om du är nyfiken? Kroppen är trots allt fascinerande på många vis och det kan vara bra att veta hur allt hänger ihop :) Stort lycka till!
Tar väl bara några minuter innan fettet man äter i en måltid börjar sparas som fett. Det betyder dock inte att det för allitd är lagrat där eller att kroppen inte bränner annat sparat fett dygnet runt.
Någonstans får jag känslan av att du tror att det som du upplever är unikt. Jag vet att det är unikt för dig och att det gäller hela ditt liv. Insatserna är så höga som de bara kan bli.
Men någonstans är det viktigt för dig att förstå att det som du hamnat i har drabbat tusentals innan dig och kommer drabba tusentals efter dig. Du har blivit sjuk och du kan inte längre lita på din egen hjärna. Men det är inget som du ska skämmas för, tro mig, ingen bryr sig om du skäms eller inte. Det som folk bryr sig om är att du blir bättre. Din ångest är bara intressant för dig. För oss är den bara ett lika sorgligt som förutsägbart symptom på din sjukdom.
Lika förutsägbart är det att du kommer att må bättre ju MER du äter, även om du kommer bestraffa dig själv på grund av din sjukdom så kommer din sömn bli djupare, du kommer bli vackrare, din hjärna kommer att fungera bättre och du kommer få tillbaks din energi. Det kommer göra att du kan börja TÄNKA igen. Jag hoppas att du om ett år kommer gå tillbaks till den här tråden och inse hur sjuk du var då. Hur NÄRA det var att det gick åt helvete. Men att du ändrade på det. Det är kontroll. Det är att ha kontroll Teagirl.
Det finns mycket att leva för. Jag lever för många olika saker, jag drar styrka ifrån allt som jag kan dra styrka från. Det här bland annat: http://www.youtube.com/watch?v=9D05ej8u-gU
Jag tror att du kommer ta dig ur det här, men då måste du sluta lura dig själv. Du behöver all hjälp du kan få och du kommer inte kunna ta dig ur det här utan att få hjälp. Acceptera din sjukdom till FULLO, avsäg dig kontroll över dig själv för en kort tid, bli bättre, börja lev igen.
stevez- nej då, jag vet att det inte bara är jag som har dessa tankar och känslor, jag har träffat och känner väldigt många med ätstörningar och jag har även levt ihop med många som har samma problem när jag varit i behandling tidigare. Det är tråkigt att det är så många som ska ha problem med något som borde vara så självklart som att äta :(
Alla säger att det kommer bli bättre om man äter mer, det är bara så svårt att tro på. Långsiktigt kan jag förstå det (fast jag vet att jag har andra problem som kommer finnas kvar och det skrämmer mig också) men det kortsiktiga tänket och alla känslor som är i nuet väger över och det är svårt att fokusera på framtiden och man tvivlar på vad som är rätt och fel.
Men någonstans måste jag börja lita på vad andra säger, och våga prova.
Jag ska titta på länken lite senare, tack så mycket!
Gott nytt år förresten till alla er som svarat!
2012 har varit ett kasst år men nu ska jag jobba för ett bättre år. Har som sagt börjat med att öka på maten sen några dagar så nu sitter jag här med mätt mage och massor av ångest men jag ska ge maten en chans och se hur jag mår. Jag kan ju alltid prova, det borde ju inte skada mig iaf.
Har era ord om kroppen, vikten och vad som händer i kroppen i mitt huvud för att hjälpa till att slå bort hjärnspökena. Tack!
Gott nytt år tjejen <3 skriver till dig imorgon privat!
Synd att användare utan erfarenhet och utbildning ska envisas med att skriva i dessa trådar (även om tanken må vara att hjälpa). Samtidigt tur att det finns användare som Tolkia och Maine_cat som ser igenom texterna i dessa trådar. Att ge hobbytips och posta bilder är väl knappast något som är lämpligt?
Nåja hoppas verkligen att TS låter sig få den hjälp som krävs, alltid lika tråkigt att läsa dessa trådar som ofta faller i glömska då TS försvinner. Lycka till TS.
Liten uppdatering bara, jag har lyckats gå upp 7 hg nu sen jag startade tråden. För mig känns det mycket men jag försöker fokusera på allt bra det medför. Verkligen skönt att jag lyckats bryta den nedåtgående spiralen :) Splittrad mellan stolthet och panik men jag ska fokusera på stoltheten!! Antar att omvärlden inte ser denna viktuppgång lika väl som jag gör men om de nu gör det så är det antagligen inte på ett negativt sätt.
Bra att du gått upp litegrann men det är alldeles för lite. Du ligger fortfarande i farozonen. Du borde överhuvudtaget inte träna eller promenera alls, för det kan vara direkt farligt.
Jag har varit i en liknande sits, men haft högre BMI-- kan säga att det var en underbar känsla när ämnesomsättningen fungerade som vanligt igen. Jag orkade så mycket mer- värmeaggregatet slogs på.
Du bör, i samråd med sjukvårdpersonal, äta långt mer än du gör nu i och med att du troligen ligger på ett kroniskt energiunderskott. 3000 kcal om dagen är inte mycket för dig, din kropp behöver allt för att bli hel igen.
När du blir frisk kan du successivt börja träna, men försök styrketräna en del så att du bygger upp din kropp- då kan du känna dig mer nöjd med dig själv.
Pretorian
2013-01-21, 13:20
De kanske inte ser att du just gått upp i vikt men de kan ju märka att du är en gladare person med mer energi?
Grattis ivarjefall. Kan inte sätta mig in i din situation direkt men det låter ganska stort. Fortsätt uppdatera oss.
Hej igen, jag försöker få lite klarhet i saker och ting men min hjärna vill inte samarbeta alls. Vet inte om det är för att kroppen inte mår så bra och att det faktiskt stämmer det dom säger, att man blir lite korkad av svält. I vilket fall så känner jag mig korkad eftersom allt är ett kaos.
Jag kan sitta en hel dag och fundera på hur mycket hallon jag ska ha i en smootihe och få panik över att det ena alternativet innehåller 18 kcal mer än det andra. Eller få panik om jag äter ett björnbär mer än jag tänkt. Alltså, detta borde väl inte spela någon roll? Är det anorexin som talar?
Samma sak med promenaderna, en minut hit eller dit gör mig också väldigt orolig, både för att jag är rädd att det ska bli för lite och för mycket. Hur noga ska man vara med att gå ett visst antal minuter och hur mycket är lagom för en normal människa att röra sig?
Det pratas ju alltid om att ett inaktivt liv är så farligt och jag vill inte bli sjuk av att röra mig för lite, är rädd för kolestorol och hjärt- och kärlsjukdomar och övervikt. Men jag vill inte gå ner mer i vikt nu.
Jag vet att frågorna kanske låter dumma för alla andra så snälla bli inte arga eller skriv elaka saker, jag har på riktigt svårt att få ordning på tankarna. Och jag söker ingen bekräftelse för att kunna fortsätta leva i anorexin som vissa påstått tidigare, jag vill få klarhet i saker för att jobba mot ett friskt liv och förstå mer vad som händer i kroppen och vad som är bra för mig.
Och angående min motion, jag har dragit ner på mer på den eftersom jag rent fysiskt inte klarar lika mycket. Helt har jag inte kunnat sluta pga tvång och att jag har en hund jag måste ta hand om men det är klart mycket mindre än tidigare.
En fråga till, jag tycker det är så konstigt för folk i min närhet säger att jag ser drogad ut på ögonen och jag har börjat se det själv nu, är det pga näringsbrist/utmattning eller frisätts det några hormoner i kroppen som faktiskt gör mig "drogad"?
Och till sist, jag brukar ta brustabletter med guarana och koffein för att få extra energi för att orka med vardagen, är det dåligt för kroppen eller kanske bra för att ge den lite mer kraft?
Börjar förresten äntligen i behandling i slutet mars, det har varit stängt pga flytt och omorganisation länge nu men om 3 veckor så börjar det. Vill att det ska börja nu!
1. anorexia han dlar mkt om siffror hit å dit. det e spöket i hjärnan ja, å de e de du mst jobba bort!!! å nej d kvittar om du går några minuter mindre , tvärtom det skulle vara BRA för dig och ät så mkt kalorier man kan!
2. drogat ut i ögonen ja, de e svält, näringsbrist osv... klart som fan man ser trött ut. när jag var som smalast hade jag inte ens blodkärl i ögonvitan och det e inte okej!
3. vad tror du e bäst, äta ordentligt med mat så mycket så att ens kropp mår bra eller springa omkring, och svälta sig själv för att ta koffein för att ORKA leva dag ut å dag in?
Mat finns för vi ska äta, leva, röra på oss och fungera.
jag vet att du e sjuk, om du lyckas ta dig ur helvetet å bli normalviktig å frisk så kommer du förstå, själv skakar jag bara på huvudet. vi lever i ett rikt land å kan välja å vraka mellan mat mdans de finns dom som knappt kan få tag i 1 glas vatten eller ens lite ris om dagen.......
Jag måste börja med att säga: va skönt att höra att du ska få börja på behandling snart!! Stöd från omgivningen är för det mesta nyckeln till framgång, så jag hoppas verkligen att du kommer få mycket stöd där :)
Men tills dess, försök att inte bry dig så mycket om alla tankar som snurrar runt i dit huvud. Du kan inte lita på dina egna tankar som det är nu. Lyssna istället på våra kloka Kolozzeum-medlemmar. Vi har många kostkunniga personer här som kan mycket om viktuppgång/viktnedgång. Du har fått många bra tips och synpunker.
När du får ångest över träningen så tänk då på att dina promenader inte ger något positivt alls så länge du är så pass undernärd som du är nu. Det är faktiskt hälsosammare för dig (och bättre för din viktuppgång) att undvika dom så gott det går. Det räcker absolut med en kortare promenad tillsammans med hunden.
Lycka till i alla fall! Du har kommit en bra bit på vägen redan, håll ut bara! *hug*
Tveka inte över att PM:a mig om du undrar över nåt eller om du bara vill snacka.
Hej hej!
Nu har det gått nästan exakt 3 månader sen jag skrev i tråden och jag vill dela med mig av mina framsteg för att jag är så stolt!
Jag har börjat äta lagad mat till lunch och middag vilket jag inte gjort sen jag var inlagd för ett år sedan. Jag äter både proteiner som bönor/kikärtor och quornfärs och kolhydrater som matvete, matkorn och gröt. Jag äter keso, kvarg, mandelmjölk och frukter. Grönsakerna är inte längre en hel måltid utan nu är dom tillbehör till maten, dom är en del av måltiden istället för att vara det enda som måltiderna består av.
Jag utmanar mig med maträtter som är jätte läskiga och jag pinar mig genom ångest som jag tror ska ta död på mig. Jag har dragit ner på promenaderna också. Men jag är absolut inte frisk, det vore att överdriva. Jag har fortfarande promenadtvång och får ångest av det mesta jag äter och det finns mycket som jag absolut inte klarar. Kolhydrater som pasta och ris klarar jag inte och inte heller produkter med mycket kalorier. Och fett är helt förbjudet.
MEN, jag går framåt för varje vecka, jag kan ofta resonera med mig själv och ta beslut som är bra för mig. Och jag har börjat gå upp i vikt! Det har blivit ett par kilo nu senaste veckorna. Det som förvånar mig är att jag kan äta så mycket som jag gör nu och ändå inte rusa upp i vikt. I början gick det snabbare och då var det väldigt jobbigt att fortsätta äta vanlig mat efter matschemat, men nu går det uppåt men inte så snabbt. Jag kommer kanske till och med behöva äta mer än nu. Jag blir förvånad över hur mycket mat kroppen faktiskt behöver och att man inte automatiskt blir tjock av att äta annat än frukt och grönsaker.
Jag tror jag är på rätt väg nu och det känns bra att få skriva det här eftersom det var så mörkt och svårt när jag startade tråden.
Så skönt med en positiv uppdatering, bra jobbat!
Fjrebqll
2013-06-05, 18:02
Mycket bra jobbat!
Kämpa vidare! *hug*
Fredszky
2013-06-05, 18:41
Kul att höra! Imponerande och starkt! :)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.