Boken Mattillåtet

[SassyFit]

Jag som inte är så himla insatt i kost etc mer än att jag är en jävel på dieter etc. För längesen startade jag en tråd där jag var orolig och såg mina varningssignaler. Tyvärr var det andra omständigheter som bidrog till att jag föll i ätstörningsträsket och har idag diagnosen bulimi.

Med träningsuppehåll (jag har sagt till mig själv att sluta träna tills jag inte har ångest av att inte träna) och släppt på allt vad dieter heter.

Jag sitter och läser i boken Mattillåtet och många gånger känns det som den säger emot allt vad som jag läst mig till angående kosten.

Är det någon här som läst boken och har åsikter? Återkommer med lite frågor senare, måste bara läsa ut den först.

PS. jag ska få min behandling i början av december så jag har sökt hjälp och allt det där. Hoppas på att vara tillbaka på gymmet snart, ångesten har släppt men motivationen är lite låg just nu när jag är i en dålig period...

[Dreas]

Har inte läst boken, men vad är det den tar upp som du tycker är knepigt?

[Shajjn]

Låter rimligt eftersom du har bulimi.

[Spartansk]

Jag har inte heller läst boken. Men mitt tips är att skippa att försöka bota dig själv, och vänta tills du börjar med behandlingen.

[SassyFit]

Bland annat att man inte alls ska tänka på GI, vad som är nyttigt och inte. Att sockerprodukter inte är avgörande gällande mättnad och inte heller fett/avsaknaden av fett) etc etc. Att dieta är ju tufft för många.

Sen känns det jävligt svårt (iaf för mig som ätstörd) att tro att man kan lita på sin kropp, att om man bara tuggar ordentligt så kommer man inte vara överviktig men den frågan jag ställer mig är: Tänk om min kropp tycker att jag ska väga 60 kg (normal kvinnokropp, ej vältränad) och jag tycker att jag ser bättre ut när jag ligger på 55 kg... Det innebär ju att min kropp tycker att jag ska ha högre fettprocent än det jag vill ha.

Egentligen spelar vågen ingen roll, jag har slutat väga mig sedan ett tag. Men jag har fortfarande idealkroppen jag vill sträva efter. Nu är ju boken verkligen inte en bantningsbok men det jag är rädd för är ju fortfarande att få den runda kroppen jag inte trivs med.

Därför blev jag nyfiken på boken. Men jag visste ju inte om det fanns folk här som har erfarenhet av den så tänkte därför vänta lite med frågorna. I övrigt är boken jättebra, ska bara ta till modet att tillämpa det som finns i den.

[SassyFit]

Jag försöker inte bota mig själv på något vis. Det enda jag försöker just nu är att komma igång med ätandet, sluta med bantandet. Men jag har inte slutat hetsäta eller kompensera än, det tar jag senare.

Varför jag läser boken är ju för min egen skull, dessutom sa läkaren att de säger åt sina patienter att läsa boken också, den boken är alltså en del av behandlingen.

Jag har ingen tillit för sjukvården så därför känner jag att jag måste ta saken i egna händer på nåt vis och inte bara rulla på tummarna. Jag är inte av den karaktären som sitter och väntar på att nån ska hjälpa mig.

[Dreas]

Du ska nog läsa en massa här inne. GI är inte något de flesta behöver tänka på nej.

http://www.kolozzeum.com/kolozzeum/showthread.php?t=57270

Finns massa fler trådar om man läser.

[Spartansk]

Menar du att du inte tror att den behandling som du ska börja på kommer fungera?

[SassyFit]

Spartansk - jag har ingen aning, har inga förväntningar. Senast jag sökte hjälp fick jag ingen hjälp. Så idag har jag inte bara problem med bulimi egentligen. Men det är en lång historia. Ibland undrar jag ens varför jag är i livet. Jag har väl utvecklat tänket "Själv är bäste dräng". Jag vet inte heller hur behandlingen ska läggas upp, jag har en bedömning kvar att gå igenom (har varit på två innan).

Dreas - nej iofs, det kan man ju tänka sig men detta var bara ett exempel. Jag kan väl köpa att vitt bröd ska fungera lika bra som grovt bröd och att det finns olika anledningar till varför vissa pålägg smakar bäst på olika bröd (ost på vitt bröd men ägg med kaviar på hårt bröd).

Jag var bara mest nyfiken på vad för slags åsikter finns om boken, speciellt i sammanhang med träning. Det sägs ju att man ska äta si och så beroende på vad man är ute efter.
Hur man ska äta fördelat på dagen, periodisk fasta, fördelning av makronutritioner osv.

Tänker man efter så är det förmodligen fler gymkillar som lider av ortorexi utan att man ens tänker på det/är medveten om. Vissa släpper ju aldrig kaloriräknandet.

Det jag funderar som sagt över mest, kan man verkligen lita på sin kropp? Kommer jag kunna ha en lagom kropp som jag är nöjd med i längden utan att vare sig följa några riktlinjer eller räkna kalorier.

[Sverker]

Har din läkare sagt att du ska läsa boken, är den bra. Din läkare har en plan för dig och där ingår boken som en del av lösningen.


Jag har själv inte läst Mattillåtet men vad du beskriver, verkar boken avdramatisera mycket. Förhoppningsvis ger den också bra förklaringar till dig och andra i din situation.

[Eddie Vedder]

Jag har läst den. All fakta kanske inte är 100 procent vattentät men det är ju knappast bokens syfte. Vad den handlar om är att läsaren sakta men säkert ska börja våga äta det förbjudna, lära känna sina mättnadssignaler och våga göra maten till något annat än siffror och nutrienter.

Jag tycker att boken är bra. Kanske är den lite för detaljerad i vad som är vanliga ätstörningsbeteenden vilket ju paradoxalt nog kan få motsatt effekt, att det blir som en instruktionsbok för ätstörningsbeteende snarare än självhjälp. En svår balansgång för en författare.

[SassyFit]

Tusen tack för ditt svar, Eddie!

Jag läser allt med kritiska ögon, det är inget jag tar till mig direkt och tror på. Mycket är ju rimligt och det är ju som sagt för att avdramatisera det som man klassat som onyttigt/förbjudit. Boken fungerar inte för alla eftersom som du själv säger, den är lite väl detaljerad. Men jag har själv valt att läsa i boken när jag är i rätt sinnesstämning (är jag ångestfylld får den bara motsatt effekt). Men kopplar mycket till vad jag har lärt mig här av er alla här på forumet samt av King Grub som är kunnig.

Kanske är mina tankar lite fortfarande lite väl kopplade till ätstörningsbeteendet, dvs oron att inte nå den formen man vill ha när man är frisk. Jag vill ju t.ex inte ha valkar på kroppen för JAG tycker inte det är snyggt, vad andra tycker skiter jag i. Alla får ju ha valkar eller bildäck om de vill, eller ett par pinnar till ben (smal och otränad), jag bryr mig inte. Men jag vill ju se mig själv i spegeln och känna att jag ser okej ut. Ingen är perfekt men jag ska åtminstone inte ha några direkt elaka tankar om min kropp, det är mitt mål i slutändan.

[tjing]

Har inte läst boken men så länge den förmedlar att det i det stora hela är viktigare att äta den mängd mat som man behöver och inse att makronutrienter och val av mat i det stora hela är sekundärt, så länge man inte öser i sig skräpmat och chips dagligen, så är den bra.

[Tolkia]

Jag tycker att boken är bra. Man skall vid läsandet minnas att den inte är en handbok i hur man "dietar" på ett idiotsäkert sätt, utan en handbok i hur man kan försöka avdramatisera mat och lära sig ett mer okomplicerat förhållningssätt till kroppen, maten och allt som därtill hörer.

En MAJOR anledning till att du tycker att boken säger konstiga saker är förmodligen, gissar jag på goda grunder, att du är mitt uppe i ätstörningskarusellen och att det känns läskigt att byta livsstil och ge upp ditt tidigare liv. Ironiskt nog är vi så konstigt funtade att det man känner till känns ofarligare än det okända, även när det kända är typ sämst. Det kommer att vara asjobbigt i början, men bli lättare med tiden.

[SassyFit]

tjing - den säger att man kan äta kanelbullar till frukost förutsatt att man tuggar. Men man tröttnar ju på enformigheten så det händer att man till slut ledsnar på kanelbullar till frukost. Jag kan ju tänka mig att det skulle funka bra, jag tror också att jag inte hade varit sugen på kanelbullar till frukost i längden, jag gillar gröt bättre vid den tiden ;)

Tolkia - tack för ditt svar, det du skriver stämmer in ordentligt. Jag vill ju hellre hålla mig till det som funkat men det har även gjort mig orkeslös och ångestfylld inför träning. Så det funkar ju inte egentligen även om jag står still i vikten. Men det är inte så här jag vill må. Längtar tills jag kan tillåta mig själv gå till gymmet och börja träna, men det vågar jag inte så länge jag kompenserar efter hetsätningarna eftersom jag blir märkbart uttorkad. Så dagliga promenader är min maximala motion just nu (jag är ändå tvungen eftersom jag har hund, hade jag inte haft hund hade jag inte promenerat, så jävla tråkigt att promenera själv... :D)