Visa fullständig version : Lider du av ORTOREXI?
Pretorian
2012-10-19, 06:16
Hittade detta test på nätet där man kan se om man lider av ORTOREXI. Själv är jag inte orolig över min träning eller min kost. Jag tycker jag lever ett bra liv och jag lägger in min träning så den inte ska påverka övriga delar så mycket. Jag tycker även att jag äter ganska bra och "normal" mat, se min journal. Jag har en övergripande koll på vad jag får i mig och det tycker jag är viktigt. Jag avstår gärna socker och feta saker som pizza och chips.
Enligt Kolo-mått så är väl detta inte så konstigt men andra personer som inte är inne så mycket på träning och kost tycker att jag håller på med "sjuka" saker och att jag nästan behöver hjälp.
Vad säger ni andra? Är man sjuk och behöver hjälp om man bryr sig om vad man stoppar i sig och att man tycker det är viktigt med träningen?
Kan inte säga varför men det skulle vara kul om EDDIE VEDDER kunder titta på detta också. Kul att höra hans synpunkt på ORTOREXI.
Om ORTOREXI:
"Han upptäckte att en del patienter hade fastnat i ett nästintill tvångsmässigt "hälsosamt" och oftast väldigt fettsnålt ätande samtidigt som de ägnade sig åt överdriven fysisk träning. Denna problematik kom att benämnas Ortorexia nervosa, eller bara ortorexi."
I länken kan du själv göra testet på några sekunder:
http://www.psykologitest.se/ortorexi.php
Vad är ditt problem med företeelsen "ätstörningar" (där ortorexi går in)?
Pretorian
2012-10-19, 06:36
Vad är ditt problem med företeelsen "ätstörningar" (där ortorexi går in)?
Jaa, jag vet inte. Ätstörning kopplar jag ihop med något annat, som att man skadar sig själv tex de som har anorexia.
Jag försöker jämföra min planering när det gäller mat med andra personer (mina föräldrar tex) som planerar vad de ska äta till fredagkvällen. De kanske kollar ett recept där det ska vara en viss mängd av något, inte för mycket av detta osv.
(Såg precis att detta diskuterats flitigt här på forumet)
abstract
2012-10-19, 06:42
10 stolta poäng, och "troligtvis" ingen ortodoxi. Då kan jag troligtvis slappna av, älskar nät-tester! SKämt åsido, jag har träffat på två personer som jag outbildad skulle kunna diagnosticera iaf tendenser åkomman. Här snackar vi totalt fettfri kost, minimalt med kolhydrater (och då i form av tonfisksallader) och gärna 3 konditionspass om dagen. Ofta spinning. Känns inte som någon på Kolo lever like this, inte i de sektioner jag studsar runt i iaf. Att vara medveten och hälsosam är en helt annan grej.
Jaa, jag vet inte. Ätstörning kopplar jag ihop med något annat, som att man skadar sig själv tex de som har anorexia.
Följdfråga: Varför väljer du att plocka ut en sorts ätstörning och räkna den som den "riktiga" ätstörningen? För det är ju vad du gör nu.
Pretorian
2012-10-19, 06:47
Följdfråga: Varför väljer du att plocka ut en sorts ätstörning och räkna den som den "riktiga" ätstörningen? För det är ju vad du gör nu.
Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår vart du vill komma? Jag är lite :smash:
Jag är inte så påläst när det gäller ätstörningar. Hör jag ordet "ätstörning" så ploppar (helt oavsiktligt) anorexia eller bullimi (se där, två stycken ivarjefall) upp i huvudet.
Att träna hårt med mål i sikte är inte stört. Att lägga mycket fokus på kost däremot är stört. Det är socialt självmord och saknar i 99 fall av 100 vetenskapliga belägg.
Pretorian
2012-10-19, 07:05
Att träna hårt med mål i sikte är inte stört. Att lägga mycket fokus på kost däremot är stört. Det är socialt självmord och saknar i 99 fall av 100 vetenskapliga belägg.
Din kommentar är självklart (tror jag) inte riktad mot mig men jag lägger mycket fokus på kosten och jag förstår inte hur det skulle kunna påverka mitt sociala liv. Jag vill äta bra och GOD mat som passar min träning. Det var länge sen jag pressade i mig tonfisk direkt från konservburken. Nu äter jag bara det jag tycker är gott.
Jag tackar aldrig nej till att träffa kompisar eller liknande. Jag äter precis som alla andra (fast liiiite mer än alla andra). Däremot hoppar jag oftast efterrätt och alkohol. Det äter och dricker jag när jag är sugen på det.
Jag led nog av det här i somras, tyvärr.. Dumpade många kilon, var väl som någon slags ätstörning. Åt otroligt "hälsosamt" och fuskade inte en enda dag, jag skojar inte. Var även ute och sprang otroligt ofta, samt gymmade 6 gånger i veckan. Kunde få ångest klockan tio på kvällen, då drog jag ut och körde intervaller.
Din kommentar är självklart (tror jag) inte riktad mot mig men jag lägger mycket fokus på kosten och jag förstår inte hur det skulle kunna påverka mitt sociala liv. Jag vill äta bra och GOD mat som passar min träning. Det var länge sen jag pressade i mig tonfisk direkt från konservburken. Nu äter jag bara det jag tycker är gott.
Jag tackar aldrig nej till att träffa kompisar eller liknande. Jag äter precis som alla andra (fast liiiite mer än alla andra). Däremot hoppar jag oftast efterrätt och alkohol. Det äter och dricker jag när jag är sugen på det.
Med mycket fokus på kost menar jag att man på irrationell basis äter mycket av specifika livsmedel och aktivt väljer bort andra livsmedel. Gärna i kombination med att räkna kalorier. Man har svårt att gå ut och käka med kompisar och om man gör det så är det en del av ett system snarare än spontant.
25 poäng. Tycker mig dock vara helt ostörd och ha distans till dietande och tränande (vilket dock är ett av symtomen i ätstörningar, jobbigt!). Som vegetarian (äter gärna innan man går på tillställningar) och triathlet (tränar ofta, blir såklart besviken om jag inte når mina mål) så känner jag att många av de där poängen var ofrånkomliga.
Dock tror jag inte att jag är störd. I Söndags åt jag paj m B&J, i måndags tårta, i tisdags och igår åt jag sötbröd m sojamjölk. Allt med god aptit och ingen som helst ångest.
Dock är jag övertygad om att många skulle kunna leva som mig på grund av deras ätstörning.
Dock tror jag inte att jag är störd. I Söndags åt jag paj m B&J, i måndags tårta, i tisdags och igår åt jag sötbröd m sojamjölk. Allt med god aptit och ingen som helst ångest.
Det faktum att du kom ihåg vad slags "onyttigheter" du tryckte i dig i detalj talar ju emot :)
Själv fick jag 11 poäng och då äter jag dessutom regelbundet rått kött.
Ristretto
2012-10-19, 07:29
22p
Det är dock inget jag lider av, gillar att testa och utvärdera upplägg och tycker det är intressant.
Skickat från min GT-P5110 via Tapatalk 2
Det faktum att du kom ihåg vad slags "onyttigheter" du tryckte i dig i detalj talar ju emot :)
Fyllde år, så det var jag som köpte allt och åt upp resterna.
Jag är inte så påläst när det gäller ätstörningar. Hör jag ordet "ätstörning" så ploppar (helt oavsiktligt) anorexia eller bullimi (se där, två stycken ivarjefall) upp i huvudet.
"Ortorexi" är, än så länge, en form av anorexi så du har täckt in det bra. Den formen av anorexi är däremot oftast mer baserad på "nyttighet" och träningsresultat än att väga så lite som möjligt som de flesta tänker på när de hör ordet anorexi. Det innebär t ex att det kan vara vilken som helst makrofördelning på kosten och träningsdosen kan variera. Störningen syns helt enkelt bara om deras cirklar rubbas. Ett snabbt exempel: Om en person är övertygad om att det inte är nyttigt att träna för mycket och därför tränar exakt fyra pass i veckan men också undviker att gå till farmor för att det blir för mycket träning så syns bara de fyra träningspassen vilket är relativt normalt. Promenaden till farmor som inte blev av syns ingenstans.
Eftersom bullemi och anorexi ofta kan gå in i varandra (det stora skillnaden är att vid bullemi så hetsäter personen mer än ett visst antal gånger per månad) så kan personer som verkar må bättre också ha glidit över åt den andra formen. Lägger man till träningsvarianterna så blir det ett väldigt brett spektrum där hur personen mår psykiskt är det enda man faktiskt har att gå på.
33 poäng, högst hittills?
29. "Flera av de svar som uppgett kan tyda på att du lider av ortorexi", började gå mot rött, men jag är nog en av dom som äter mest skräp på forumet, så någon ortorexi lider jag nog inte av. Jag går mer på resultaten med träningen och kände igen mig ganska bra i Mortys post.
vicarious
2012-10-19, 08:04
31. "Flera av de svar som uppgett kan tyda på att du lider av ortorexi."
29p, fast det visste jag ju redan..
Jag led nog av det här i somras, tyvärr.. Dumpade många kilon, var väl som någon slags ätstörning. Åt otroligt "hälsosamt" och fuskade inte en enda dag, jag skojar inte. Var även ute och sprang otroligt ofta, samt gymmade 6 gånger i veckan. Kunde få ångest klockan tio på kvällen, då drog jag ut och körde intervaller.
Du hade nog ingen ätstörning, men du kanske var på god väg att få.
OnT: 11p
29. "Flera av de svar som uppgett kan tyda på att du lider av ortorexi", började gå mot rött, men jag är nog en av dom som äter mest skräp på forumet, så någon ortorexi lider jag nog inte av. Jag går mer på resultaten med träningen och kände igen mig ganska bra i Mortys post.
I dare you!
I dare you!
Du får vara med och basera din kost på snickers, pulver, småkakor och kebabpizza med pommes på om du vill. Det är behagligt. :d
Om träning och kost drivs av ångest snarare än glädje för vad man håller på med så är det nog stora varningslampor.
Läs vad Morty skrev här.
Jag själv orkar inte ens ta en diskussion om ätstörningar och träningsmissbruk för jag själv e fast och det har tagit 7 helveteiska år att komma dit jag är IDAG och på väldigt god väg att bli fri.
Kan dock säg när det gäller min ortorexia när den var som värst:
* ALDRIG hoppa över träningen och man skulle gärna vara spyfärdig, gärna flera ggr om dagen oxå, 7dagar i veckan!!!
* Alltid jämföra med hur det kändes på senaste träningspasset.
* Tacka nej till familje aktiviteter pga måltider/träning
* INGA snabbakolhydrater
* INGET "Skräpmat" (Smakade inte ens på en pizza mellan 2005-2009)
* Socker?! Pfftt det kunde du ju glömma, det var det värsta tänkbara
* Grädde, olja, smör, friterat = Självmord
* Vissa frukter, tex banan skulle man äta vid vissa tillfällen men gärna sällan.
*Protein och rena fullkornsprodukter, vissa frukter var det enda jag tillät mig själv.
* INGEN överätning då man kunde bli proppmätt = matkoma = lathet.
* Planera, hur ska dagen se ut? När ska man äta/träna? mm....
Glömmer aldrig när familjen skulle ha potatismos till stekt strömming, jag bad för kokt potatis men icke.... Jag bara grätgrät för jag ville med ha men det var moset, snabba kolhydrater enligt mig som inte fick intagas.
Minns när mamma min skulle laga vanlig vit pasta, jag var vannsinig och höll på att gå i taket.
Inte ens värsta orkan vädret ute har hindrat mig att ta en joggngstur.
Å när man började gå upp 03.00 på morgonen för att hinna springa en vända före frukost för att känna sig duktig eller ta en extra promenad före skolan och efter.
jag fick 13poäng å svarade ärligt.
Du får vara med och basera din kost på snickers, pulver, småkakor och kebabpizza med pommes på om du vill. Det är behagligt. :d
Haha, det kan jag tänka mig! :d
Läs vad Morty skrev här.
Jag själv orkar inte ens ta en diskussion om ätstörningar och träningsmissbruk för jag själv e fast och det har tagit 7 helveteiska år att komma dit jag är IDAG och på väldigt god väg att bli fri.
Kan dock säg när det gäller min ortorexia när den var som värst:
* ALDRIG hoppa över träningen och man skulle gärna vara spyfärdig, gärna flera ggr om dagen oxå, 7dagar i veckan!!!
* Alltid jämföra med hur det kändes på senaste träningspasset.
* Tacka nej till familje aktiviteter pga måltider/träning
* INGA snabbakolhydrater
* INGET "Skräpmat" (Smakade inte ens på en pizza mellan 2005-2009)
* Socker?! Pfftt det kunde du ju glömma, det var det värsta tänkbara
* Grädde, olja, smör, friterat = Självmord
* Vissa frukter, tex banan skulle man äta vid vissa tillfällen men gärna sällan.
*Protein och rena fullkornsprodukter, vissa frukter var det enda jag tillät mig själv.
* INGEN överätning då man kunde bli proppmätt = matkoma = lathet.
* Planera, hur ska dagen se ut? När ska man äta/träna? mm....
Glömmer aldrig när familjen skulle ha potatismos till stekt strömming, jag bad för kokt potatis men icke.... Jag bara grätgrät för jag ville med ha men det var moset, snabba kolhydrater enligt mig som inte fick intagas.
Minns när mamma min skulle laga vanlig vit pasta, jag var vannsinig och höll på att gå i taket.
Inte ens värsta orkan vädret ute har hindrat mig att ta en joggngstur.
Å när man började gå upp 03.00 på morgonen för att hinna springa en vända före frukost för att känna sig duktig eller ta en extra promenad före skolan och efter.
jag fick 13poäng å svarade ärligt.
Låter riktigt jobbigt! Kul att höra att du är på god väg ur dina problem.
13 poäng var ju grymt!
Pretorian
2012-10-19, 09:00
Bra skrivet _1684. Låter som en riktigt jobbig period.
simmejävel
2012-10-19, 09:00
24p
Spartansk
2012-10-19, 09:05
26 poäng. Ja... Men nu går jag efter hur jag levt/varit under min 1,5 månad långa deff, som fortfarande pågår. Efter deffen bör jag bli mycket mindre ortorektisk (jag var det sannerligen innan, iaf).
Dock borde jag nog deffa lite mer avslappnat.
Ja de e sjukt jobbigt med dessa hjärnspöken, var riktigt nära för bulimi med. Men tack gode gud kom morsan på mig och skällde ut mig så jag teg, å fattade att det var idiotiskt.
Iaf, det här med träningsmissbruk , broendet att få adrenalinet att rusa och känna sig duktig, bli svettig & trött e jobbigt för alla vet att man måste vila kroppen emellanåt och dssutom e dt ju SKÖNT att bara slappa på soffan eller sova ut en morgon. Gå en myspromenad med den du tycker om och titta på omgiviningen istället för att vara RÅSTRESSAD och kuta arlset av dig.
Jag kan känna av träningsdjävulen dyka upp ibland dom dagar jag ska vila ifrån tex gymmet. Man blir så sugen att man typ stressar, surig, snäsig, gråtfärdig.... Helt stört egentligen vad man kan göra med hjärnan.
Perramja
2012-10-19, 09:15
12 p, I'm safe:)
Olsson80
2012-10-19, 09:16
Hmpf, 32p...
Perramja
2012-10-19, 09:18
Vegetarianer/veganer och allergiker lär ju få en ganska missvisande siffra dock!
Spartansk
2012-10-19, 09:24
Vegetarianer/veganer och allergiker lär ju få en ganska missvisande siffra dock!
Jag har också tänkt på att veganism skulle kunna tolkas som ätstörning. Någon som inte äter ägg och mjölk måste avstå från extremt mycket "social" mat. Och när det gäller att inte göra avsteg från sitt sätt att äta så brukar väl veganer vara mer nitiska än deffande bodybuilders?
No offence mot Morty eller någon annan.
Perramja
2012-10-19, 09:32
Jag har också tänkt på att veganism skulle kunna tolkas som ätstörning. Någon som inte äter ägg och mjölk måste avstå från extremt mycket "social" mat. Och när det gäller att inte göra avsteg från sitt sätt att äta så brukar väl veganer vara mer nitiska än deffande bodybuilders?
No offence mot Morty eller någon annan.
Jag håller nog inte med pga veganer/vegetarianer oftast äter som de gör av moraliska skäl och inte för sitt eget välmående. Få av ovanstående kategorier som jag känner bryr sig om nyttighetsprincipen eller har koll på siffror kring makronutrienterna. Det handlar alltså i de flesta fall om att följa dieten för en princips skull, inte för sin egen, och därför tycker jag inte att det faller inom ramen för ätstörningar.
Alltså, jag fattar att det är lite coolt att få höga poäng och visa hur hårdkår man är, men jag tror att ni missar målet. Om man läser frågorna ordentligt så ser man att det handlar om att lägga orimligt mycket tid, att avstå från saker man tycker om för att det skapar ångest, att det har gått från intresse till besatthet.
OnT fick jag 10.
13 poäng. Hade trott på mer när man läst alla andras resultat
Glutenkatt
2012-10-19, 09:41
18p.
Tycker att många frågor är lite orättvisa.
Jag räknar allt jag får i mig, inte för att jag är besatt av att få en perfekt kropp/hälsa, utan mer för att det är så jag funkar.
Personligen skulle hellre inte styrketräna alls ifall de var så att jag inte fick räkna kalorier och hålla koll på allt. Allt eller inget, de är så jag funkar (tyvärr) i allt jag gör.
Spartansk
2012-10-19, 09:43
Allt eller inget, de är så jag funkar (tyvärr) i allt jag gör.
Frågan är om det är särskilt hälsosamt, då?
26p, väntat.
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk 2
22.. finns dock en tråd om detta ämne redan.
Jag håller nog inte med pga veganer/vegetarianer oftast äter som de gör av moraliska skäl och inte för sitt eget välmående. Få av ovanstående kategorier som jag känner bryr sig om nyttighetsprincipen eller har koll på siffror kring makronutrienterna. Det handlar alltså i de flesta fall om att följa dieten för en princips skull, inte för sin egen, och därför tycker jag inte att det faller inom ramen för ätstörningar.
Exakt, det handlar oftast om ett icke-egoistiskt val men det blir samma resultat i denna poll.
Ytterligare missvisande blir det ju om man tränar prestationsinriktat, de lägger ju visserligen in en brasklapp för idrotter man tävlar i men man måste ju inte tävla för att träna prestationsinriktat. Och tränar man prestationsinriktad är det väl klart att man blir missnöjd ifall man inte når målen. Jag var orimligt nöjd med 4:59:55 på halv ironman för att jag hade haft som mål i flera månader att komma just under 5 timmar. Hade jag kommit en 6 sekunder senare hade jag blivit lite besviken. Precis som att man skulle vara besviken om man siktade på att kvala till SM i SL men missade gränsen med 2,5kg.
Jag är inte orolig för att vara ätstörd. Så länge jag har huvudet med mig och inte har ångest så känns det som att jag kan äta bättre, träna mer och sätta upp högre mål. När det inte är kul längre hoppas jag att jag hittar nåt annat att motivera och utmana mig med.
Donkey Kong
2012-10-19, 09:59
16 poäng här, det tyckte jag var ovanligt högt för en otränad typ som mig?
Vad hände med det gamla begreppet "megarexi" som var en besatthet att bli så stor som möjligt?
Perramja
2012-10-19, 10:01
18p.
Tycker att många frågor är lite orättvisa.
Jag räknar allt jag får i mig, inte för att jag är besatt av att få en perfekt kropp/hälsa, utan mer för att det är så jag funkar.
Personligen skulle hellre inte styrketräna alls ifall de var så att jag inte fick räkna kalorier och hålla koll på allt. Allt eller inget, de är så jag funkar (tyvärr) i allt jag gör.
Då är ju frågan, skulle du kunna äta ett antal måltider och skippa räknandet samt inte uppskatta näringsinnehållet utan att få ångest/känna dig missnöjd?
36 poäng och jag tycker testet liknar mig löjligt bra!
Läs vad Morty skrev här.
Jag själv orkar inte ens ta en diskussion om ätstörningar och träningsmissbruk för jag själv e fast och det har tagit 7 helveteiska år att komma dit jag är IDAG och på väldigt god väg att bli fri.
Kan dock säg när det gäller min ortorexia när den var som värst:
* ALDRIG hoppa över träningen och man skulle gärna vara spyfärdig, gärna flera ggr om dagen oxå, 7dagar i veckan!!!
* Alltid jämföra med hur det kändes på senaste träningspasset.
* Tacka nej till familje aktiviteter pga måltider/träning
* INGA snabbakolhydrater
* INGET "Skräpmat" (Smakade inte ens på en pizza mellan 2005-2009)
* Socker?! Pfftt det kunde du ju glömma, det var det värsta tänkbara
* Grädde, olja, smör, friterat = Självmord
* Vissa frukter, tex banan skulle man äta vid vissa tillfällen men gärna sällan.
*Protein och rena fullkornsprodukter, vissa frukter var det enda jag tillät mig själv.
* INGEN överätning då man kunde bli proppmätt = matkoma = lathet.
* Planera, hur ska dagen se ut? När ska man äta/träna? mm....
Glömmer aldrig när familjen skulle ha potatismos till stekt strömming, jag bad för kokt potatis men icke.... Jag bara grätgrät för jag ville med ha men det var moset, snabba kolhydrater enligt mig som inte fick intagas.
Minns när mamma min skulle laga vanlig vit pasta, jag var vannsinig och höll på att gå i taket.
Inte ens värsta orkan vädret ute har hindrat mig att ta en joggngstur.
Å när man började gå upp 03.00 på morgonen för att hinna springa en vända före frukost för att känna sig duktig eller ta en extra promenad före skolan och efter.
jag fick 13poäng å svarade ärligt.
Tack att du delade med dig.
Det här är ätstörning. Flera fullkomligt irrationella och skadliga val, väldigt frekvent.
Att träna triathlon+gym och vara vegetarian och njuta av varenda sekund är inte ätstörning. Jag är väl medveten om att det är ohälsosamt att tävla stenhårt på långdistans, men det är kanske 4-5 gånger på ett år HÖGST. Alla andra dagar försöker jag att balansera kost, vila och träning.
Detta är ju bara ett test som kan hinta om man behöver tänka över sin situation och eventuellt söka hjälp. Desto snabbare man får hjälp, desto lättare att bli sjuk. Tvångsvårdade anorektiker ligger döende i svält, men sliter likväl ut sonden för att de vet att den gör dem feta... :/ Jag vet inte vad som händer om ortorexi får gå så långt, antagligen anemi och andra bristsjukdomar samt totalt utmattningssymtom, kanske med självmord som utväg för att man är värdelös som inte kan träna.
16 poäng
"Om du inte jobbar med träning eller tävlar så tyder svaren på att träning och kost tar upp en stor del av ditt liv.
Det betyder inte att du har ortorexi, men det kan vara så att din tankar kring mat och träning tar lite för stor plats i ditt liv. Vill du prata med någon kan du ringa några av våra experter."
Tur att man tävlar då!
Höjdes väl lite eftersom mamma förra helgen sa att träna 5 dagar i veckan låter lite väl överdrivet och för mycket.
Pretorian
2012-10-19, 10:09
Några länkar med både text och video.
SVT:
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/mittnytt/anne-charlotte-drabbades-av-ortorexi
DN (15/10 2012):
http://www.dn.se/livsstil/halsa/nar-traningen-och-kosten-saknar-all-balans
Jag tycker själv jag har en ganska sund inställning till kost och träning. Jag äter mycket mat och endast det jag tycker är gott. Försöker skippa onyttiga saker som tex godis och pizza ÄVEN om jag tycker dessa saker är goda. Jag mår bra av träningen och jag tycker det är skönare att sätta sig och sen en film efter att jag kommit från ett riktigt bra träningspass (belöning?).
Spartansk
2012-10-19, 10:12
Man kanske kan säga att sålänge ätandet/livsstilen i slutändan genererar mer välmående än dålig-mående så är det inte en ätstörning?
Olsson80
2012-10-19, 10:13
Alltså, jag fattar att det är lite coolt att få höga poäng och visa hur hårdkår man är, men jag tror att ni missar målet. Om man läser frågorna ordentligt så ser man att det handlar om att lägga orimligt mycket tid, att avstå från saker man tycker om för att det skapar ångest, att det har gått från intresse till besatthet.
OnT fick jag 10.
Jag har redan insett att jag lägger orimligt mkt tid på kost/träning just nu. Men sen får man ju sätta allt i relation till vd alternativet är. Går jag inte "all in" för saker så har jag problem att genomföra det. Jag jobbar iaf på att vända trenden och äta mer än vad jag "planerade" i början etc, men visst är det en sorts störning som skulle kunna utvecklas till ett riktigt sjukdomstillstånd om man inte är uppmärksam.
Sen får man ju tänka på att ett självtest på internet knappast är en ordentlig diagnos, det är däremot ett sätt att göra sig själv uppmärksam på att man är på väg att utveckla ett problem.
Anton Fräs
2012-10-19, 10:35
Svarade som jag hade svarat för säg ett par år sedan -> 33 poäng. Då mådde jag inte alls bra. Nu fick jag 15 poäng och mår fantastiskt mycket bättre.
Som jag fått förklarat för mig tidigare ska man ha i åtanke att ortorexi går inte under anorexi, vilket gör det hela mer förståeligt.
Det är alltså inte bara "vanlig" kostfixering med protein och mat för tränande personer. Det hade ju varit absurt att diagnostisera som onormalt.
Som jag fått förklarat för mig tidigare ska man ha i åtanke att ortorexi går inte under anorexi
Vem har sagt det?
16 poäng. Jag har verkligen ansträngt mig för att få en sundare inställning till kost och träning. Ju äldre jag blir, desto bättre går det. Nuförtiden äter jag rätt normalt, tänker kanske orimligt mycket på protein men är inte rädd för varken fett eller kolhydrater. Skulle kanske må bra av en mer avslappnad inställning till att missa träningspass.
Vem har sagt det?
Ett av kraven för att en ätstörning ska kallas Anorexia Nervosa är ju att den drabbade har en kroppsvikt som är underviktig enligt BMI och utebliven mens. Det har nog inte så många (kvinnliga) ortorektiker som uppnår båda, ännu färre män som når undervikt. Det låter underligt att ortorexi ska vara en subgenre till Anorexia Nervosa. Vad jag vet och har hört så är Ortorexia en av ätstörningarna utan närmare specifikation, ÄS UNS.
7 poäng, helt ärligt. Och då tränar jag mycket, men bryr mig inte speciellt mycket om maten. Den ska mätta helt enkelt.
21p. För ett år sedan hade den siffran varit betydligt högre, har det senaste året skaffat mig en sundare syn på tillvaron. Tack och lov!
21 poäng... äter godis 5 dagar i veckan.. pizza, kebab, macdonalds och annan snabbmat 4-5 ggr i veckan..proteintänket och måltidstiming är dock frekventa tankar och väldigt mycket kretsar omkring träningen snarare än skolan och annat i livet.
4 poäng :)
Tränar 3 gånger i veckan och äter någorlunda "bra" i medel.
exevision
2012-10-19, 13:06
18 poäng
11 P, ganska högt trots att jag skiter i vad jag äter (så länge det är gott och jag får i mig tillräckligt med kalorier) aldrig har ångest osv. Skulle jag fylla i detta formulär under sista halvan på deff skulle det bli mycket högre poäng och det är kanske det som skiljer mig från dom som ligger illa till. När jag kör en diet vet jag att det jag pysslar med är onormalt, jag förstår att eventuella ångestkänslor bara är trams och att hjärnan spelar mig ett spratt och att det bara är under en begränsad tid för att nå ett uppsatt mål. Jag kan dock förstå att många som inte har "spärren" åker dit eftersom dom fastnar i ett extremt beteende och blir helt blinda för vad som är hälsosamt beteende.
Det är därför jag är extremt skeptisk till att väldigt unga killar och tjejer börjar räkna på kalorier, ge sig på deff osv istället för att bara träna och äta okej kost. Just för att det på en diet är som lättast att fastna i ett osunt beteende, är man dessutom ung och osäker på sig själv sin kropp osv ligger man förmodligen ännu mer i riskzonen.
När jag var 15-16 och började träna skulle jag förmodligen klassas som någon som har ortorexi, det handlade dock inte om makros osv eftersom det inte direkt var något man snackade om då. Då handlade det om att strikt följa myten om att äta minst var tredje timme, råkade man gå över denna tid fick man ångest och trodde på fullt allvar att muskler trillade av kroppen. Det var jag dock inte ensam om utan jag och polarna gick ständigt runt med en klasse bananer och en proteinshake :d
22 poäng
Jag tycker dock inte att det är några konstigheter att väga maten och att inte hugga in på tårta och bakelser när man är bortbjuden. Det handlar väl mer om karaktär och möjligtvis ett visst kontrollbehov. För egen del handlar det helt enkelt om att optimera resultaten av min träning. Jag kan inte påstå att det går ut över andra delar av mitt liv för fem öre, förutom att tjocka människor gnäller när man inte vill sätta i sig en halv tårta direkt efter middagen *rolleyes*
Edit: Det ska väl tilläggas att jag är mitt i en diet för tillfället, annars håller jag inte på och väger livsmedel :P
22 poäng
Jag tycker dock inte att det är några konstigheter att väga maten och att inte hugga in på tårta och bakelser när man är bortbjuden. Det handlar väl mer om karaktär och möjligtvis ett visst kontrollbehov. För egen del handlar det helt enkelt om att optimera resultaten av min träning. Jag kan inte påstå att det går ut över andra delar av mitt liv för fem öre, förutom att tjocka människor gnäller när man inte vill sätta i sig en halv tårta direkt efter middagen *rolleyes*
Edit: Det ska väl tilläggas att jag är mitt i en diet för tillfället, annars håller jag inte på och väger livsmedel :P
Hela ditt inlägg skriker ju dock om ett särskilt beteende, du överdriver (varför skulle man äta en halv tårta?) du kan inte vara med i sociala sammanhang, du fördömer "tjockisar" du menar att det helt enkelt bara är karaktär att inte äta en liten tårtbit för att du vill "optimera din träning" vilket du inte gör då en tårtbit inte gör skillnad. Osv osv ;-)
Hela ditt inlägg skriker ju dock om ett särskilt beteende, du överdriver (varför skulle man äta en halv tårta?) du kan inte vara med i sociala sammanhang, du fördömer "tjockisar" du menar att det helt enkelt bara är karaktär att inte äta en liten tårtbit för att du vill "optimera din träning" vilket du inte gör då en tårtbit inte gör skillnad. Osv osv ;-)
Klart att jag är med i sociala sammanhang, vart skrev jag att jag inte är det? Jag totalvägrar bara att äta efterrätt under diet. Självklart är "en halv tårta" en överdrift ;) Men en tårtbit under deffen gör att jag får gå betydligt hungrigare resten av dagen jämfört med om jag istället åt något som är mättande, om jag nu tänkt att hålla mig på minus den dagen. Och ja, jag fördömer "tjockisar" som inte kan låta bli att försöka pracka på andra sina egna tillkortakommanden genom att gnälla när någon inte vill ha efterrätt. I övrigt har jag absolut ingenting emot "tjockisar", folk får leva precis som de vill och som de trivs med.
27 p.
Ungefär som jag trodde...då har det ändå blivit bättre. Å andra sidan är jag rätt övertygad om att jag mår bättre både själsligt och fysiskt idag mot vad jag gjorde innan. Detta då denna livsstil räddade mig från en tonårsperiod av ömsom extrem hetsätning med viktuppgång för att sedan övergå i bullimi och därefter anorexi.
Jag är "extrem" när jag dietar/deffar. Tycker själv att jag snarare är disciplinerad. Vill inte att det ska ta längre tid än nödvändigt och således blir den både ganska tuff och utan avsteg.
När jag inte dietar så försöker jag hålla en viss balans - ligger på underskott under vardagar och släpper det helt under helger. Något som dock alltid innebär ett veckoöverskott och en sakta viktuppgång. Denna period speglar även av sig i min träning som inte alls blir lika "tvångsaktig" utan jag har inga problem med att ta spontana vilodagar som t o m ibland kan övergå i närmare en vecka. Lever mer "Svensson-liv" med normalt umgänge med mina "vanliga" vänner, festar ibland och unnar mig.
Jag är dock varken dömande mot andra och hur de väljer att leva, detta då jag vet att mitt liv periodvis inte är särskilt sunt (diet/deff-perioder främst). Kan däremot vara ganska dömande mot mig själv, samtidigt som jag vet om att min självbild alltid kommer att vara skev.
Svårt det där...
klart en tårtbit gör skillnad gober om man planerat sitt dags intag utan den.
ligger man på planerat överskott och tar en tårtbit (utan problem 500kcal) resulterar ju i ett rätt stort överskott som dessutom består av fett och fruktos.
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk 2
HMS Laestander
2012-10-19, 14:43
Tycker vissa av frågorna är väldigt svagt formulerade. På vissa finns ett mellanting mellan "Ja", och mellan "Nej". Exempelvis på frågan om man har svårt att förstå människor som inte sköter sin kost och sin träning. Där skulle ett mellanting sitta bra exempelvis för mig, men jag var tvungen att sätta ja eftersom det till större delen är ja än vad det är nej, men det ändå inte är 100%.
Sedan tycker jag festfrågan också var halvdant formulerad, jag undviker inte fester för att det är dålig mat som serveras utan snarare för drickan som man förväntas förtära vilket försämrar utslagen av ens träning. Dricka och mat tycker jag inte hör till samma.
Jaja, fick en 26a totalt. Jag anser dock inte att det är någonting jag lider av, utan snarare att det är något som hjälper mig genom livet. Har varit överviktig i många år och nu tar jag tag i det. Allt handlar om interpretation.
Vem har sagt det?
Äsch skrivfel, det ska så "in under anorexi".
klart en tårtbit gör skillnad gober om man planerat sitt dags intag utan den.
ligger man på planerat överskott och tar en tårtbit (utan problem 500kcal) resulterar ju i ett rätt stort överskott som dessutom består av fett och fruktos.
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk 2
När det gäller att optimera sin träning kommer det inte göra någon skillnad. Det kommer inte heller göra skillnad på en seriös diet om du tar en tårtbit eftersom du kan justera det på ett eller annat sätt antingen med träning eller kosten. Givetvis gör det stor skillnad om du äter tårta ofta, men nu talar vi om något enstaka tillfälle där man gör sig lite konstig på en fest och inte kan ta en bit tårta.
Men det är ju inte detta det handlar om utan hurvida dessa tankar räknas som ett sunt eller icke sunt beteende enligt det testet man här använder.
Det sunda eller osunda handlar ju grund och botten om svält.
Man kan knappast ha ortorexi utan viktnedgång och om man kan äta fett utan att må dåligt. Eller kan man det? I så fall är det en märklig diagnos som inkräktat för mycket på normalitet.
När det gäller att optimera sin träning kommer det inte göra någon skillnad. Det kommer inte heller göra skillnad på en seriös diet om du tar en tårtbit eftersom du kan justera det på ett eller annat sätt antingen med träning eller kosten. Givetvis gör det stor skillnad om du äter tårta ofta, men nu talar vi om något enstaka tillfälle där man gör sig lite konstig på en fest och inte kan ta en bit tårta.
Men det är ju inte detta det handlar om utan hurvida dessa tankar räknas som ett sunt eller icke sunt beteende enligt det testet man här använder.
Jag tror inte det leder någonstans att argumentera med folk som får 20+ på det här testet :)
Själv lyckas jag inte få mer än 10-11 poäng utan att bli riktigt deprimerad. Och då tycker jag ändå jag klarar mig bra och tar träningen/kosten seriöst.
När det gäller att optimera sin träning kommer det inte göra någon skillnad. Det kommer inte heller göra skillnad på en seriös diet om du tar en tårtbit eftersom du kan justera det på ett eller annat sätt antingen med träning eller kosten. Givetvis gör det stor skillnad om du äter tårta ofta, men nu talar vi om något enstaka tillfälle där man gör sig lite konstig på en fest och inte kan ta en bit tårta.
Men det är ju inte detta det handlar om utan hurvida dessa tankar räknas som ett sunt eller icke sunt beteende enligt det testet man här använder.
Som sagt så är det väl självklart att det gör skillnad. Vad är sjukast; att helt enkelt låta bli att äta tårta eller att tvångsmässigt justera underskottet av en uppäten tårtbit genom att förbränna 500 kcal extra den dagen som du tydligen anser vara ett vettigt alternativ? Hade jag mot all förmodan stoppat i mig en tårtbit så hade jag ju definitivt inte nojat över det till en sådan grad att jag prompt måste kompensera den genom att gå och springa i nån timme.
Jag har inga som helst problem att stå över godsaker och under en diet så ser jag absolut ingen anledning att genomlida den längre än nödvändigt genom att "unna sig" saker i tid och otid. Om inte jag vill ha tårta, ska jag då inte få göra det valet att stå över den då eller vart vill du komma?
Är det ett osunt beteende att stå över tårta och kakor under en diet så är väl i så fall den absoluta merparten av de som deffar någon gång som lider av detta syndromet.
Robbmeister
2012-10-19, 15:55
23 poäng. Visst, jag tar träningen hyfsat seriöst men några störningar har jag inte. Livet utanför gymmet flyter på ungefär på samma sätt som tidigare förutom att jag inte dricker mer än kanske 1-2 gånger per år nu. Och det är egentligen inte pga av träningen. Sen kanske jag undviker mina gamla ätvanor när man kunde smälla i sig en kladdkaka själv bara för att man var lite småsugen på något gott.
Som sagt så är det väl självklart att det gör skillnad. Vad är sjukast; att helt enkelt låta bli att äta tårta eller att tvångsmässigt justera underskottet av en uppäten tårtbit genom att förbränna 500 kcal extra den dagen som du tydligen anser vara ett vettigt alternativ? Hade jag mot all förmodan stoppat i mig en tårtbit så hade jag ju definitivt inte nojat över det till en sådan grad att jag prompt måste kompensera den genom att gå och springa i nån timme.
Jag har inga som helst problem att stå över godsaker och under en diet så ser jag absolut ingen anledning att genomlida den längre än nödvändigt genom att "unna sig" saker i tid och otid. Om inte jag vill ha tårta, ska jag då inte få göra det valet att stå över den då eller vart vill du komma?
Är det ett osunt beteende att stå över tårta och kakor under en diet så är väl i så fall den absoluta merparten av de som deffar någon gång som lider av detta syndromet.
Nej vettigast vore kanske att äta tårtbitan och skita i om dieten nu tar en dag mer precis som du själv föreslår. Jag tror dock inte att min poäng går fram riktigt så det är nog inte lönt att argumentera det mer.
Men som jag också tidigare skrev så kan nog alla som deffar räknas in i kategorin ortorexiker (är det ett ord) men det handlar ju om att kunna ta sig ur det beteendet när målet är nått.
Det sunda eller osunda handlar ju grund och botten om svält.
Man kan knappast ha ortorexi utan viktnedgång och om man kan äta fett utan att må dåligt. Eller kan man det? I så fall är det en märklig diagnos som inkräktat för mycket på normalitet.
Klart man kan? Om du redan ligger på en ohälsosam nivå när det gäller vikt men lyckas behålla den för man ska se dina magrutor (och revben) så lär du väl fortfarande kunna ha ett problem trots att du inte fortsätter rasa i vikt?
Det är ju just detta som är problemet för många som vill bygga muskler men aldrig lyckas, just att man nojjar så mycket över att lägga på sig fett och därmed aldrig kommer någonstans.
Nej vettigast vore kanske att äta tårtbitan och skita i om dieten nu tar en dag mer precis som du själv föreslår. Jag tror dock inte att min poäng går fram riktigt så det är nog inte lönt att argumentera det mer.
Men som jag också tidigare skrev så kan nog alla som deffar räknas in i kategorin ortorexiker (är det ett ord) men det handlar ju om att kunna ta sig ur det beteendet när målet är nått.
Jo jag förstår din poäng, du anser att tårtbiten på det stora hela i stort sett är försumbar och det argumenterar jag inte emot.
Jag vet inte hur ofta du blir bjuden på tårta/kakor, men för mig personligen så är det ganska ofta. Det är alltid någon som fyller år eller bjuder på mat/efterrätt av annan anledning. Jag överdriver inte om jag säger en gång i veckan iaf och skulle jag ligga på balans en gång i veckan under en diet så har jag bara där utökat deffen med ungefär 2 veckor på en annars planerad deff på 12 veckor. Det tycker jag det helt enkelt inte är värt.
Men vi har väl helt enkelt olika uppfattning om detta bara. Jag anser inte att det är konstigt att hoppa över godsaker under deff och jag har för övrigt inga "ätardagar" heller. Hur som helst så tycker jag att man ska få göra som man vill utan att det ska anses vara exceptionellt konstigt.
BelowAverage
2012-10-19, 16:59
Nope, fast fick 25 poäng. För besatt av träning/kost enl. enkäten.
Har själv en väldigt avslappnad inställning till träning / kost nu tycker jag jämfört med för ett halvår sedan.
Det är inte helt lätt att dra linjen mellan starkt intresse och ohälsosam besatthet.
Och jag tycker nog denna enkät verkar dra den lite väl snävt.
DENIAL! :d
Jo jag förstår din poäng, du anser att tårtbiten på det stora hela i stort sett är försumbar och det argumenterar jag inte emot.
Jag vet inte hur ofta du blir bjuden på tårta/kakor, men för mig personligen så är det ganska ofta. Det är alltid någon som fyller år eller bjuder på mat/efterrätt av annan anledning. Jag överdriver inte om jag säger en gång i veckan iaf och skulle jag ligga på balans en gång i veckan under en diet så har jag bara där utökat deffen med ungefär 2 veckor på en annars planerad deff på 12 veckor. Det tycker jag det helt enkelt inte är värt.
Men vi har väl helt enkelt olika uppfattning om detta bara. Jag anser inte att det är konstigt att hoppa över godsaker under deff och jag har för övrigt inga "ätardagar" heller. Hur som helst så tycker jag att man ska få göra som man vill utan att det ska anses vara exceptionellt konstigt.
Du har missat vad jag menar. Men jag börjar om, om vi tar mig själv så tackar jag också nej till det mesta på dieten, att gå på diet är sjukt tråkigt och jag vill ha den avklarad så snabbt jag kan. Jag räknar på allt, äter inte godis osv. Ska man titta på detta från ett perspektiv utanför "träningsbubblan" så är det ett onormalt och kanske lite sjukligt beteende, särskilt när målet är att bli deffad vilket egentligen inte har någon annan än ren fåfänga som egentlig anledning.
Men om man ser det som jag gör, en kort period av året där man svälter sig, förnekar sig saker osv för att nå ett uppsatt mål så är det kanske inget problem, ett problem blir det om man inte tar sig ur detta beteende, kan åtminstone bli ett problem.
Hoppas det blir lite klarare vad jag menar, detta handlar alltså inte om vad du eller jag tycker är värt att offra eller ej, eller vad du anser vara en störning. Det jag reagerade på var att du i ditt första inlägg inte riktigt vill medge att ditt beteende skulle hamna inom ramen för det beteende som kännetecknas vid ortorexi eller inom riskzonen.
37poäng. Ja, jag är en sorglig och störd människa.
Du har missat vad jag menar. Men jag börjar om, om vi tar mig själv så tackar jag också nej till det mesta på dieten, att gå på diet är sjukt tråkigt och jag vill ha den avklarad så snabbt jag kan. Jag räknar på allt, äter inte godis osv. Ska man titta på detta från ett perspektiv utanför "träningsbubblan" så är det ett onormalt och kanske lite sjukligt beteende, särskilt när målet är att bli deffad vilket egentligen inte har någon annan än ren fåfänga som egentlig anledning.
Men om man ser det som jag gör, en kort period av året där man svälter sig, förnekar sig saker osv för att nå ett uppsatt mål så är det kanske inget problem, ett problem blir det om man inte tar sig ur detta beteende, kan åtminstone bli ett problem.
Hoppas det blir lite klarare vad jag menar, detta handlar alltså inte om vad du eller jag tycker är värt att offra eller ej, eller vad du anser vara en störning. Det jag reagerade på var att du i ditt första inlägg inte riktigt vill medge att ditt beteende skulle hamna inom ramen för det beteende som kännetecknas vid ortorexi eller inom riskzonen.
Jo sett utifrån så kan jag mycket väl förstå att det anses konstigt att väga mat t.ex., men inte att avstå efterrätt. Men det är klart att det oftast handlar om ren fåfänga såvida man inte är direkt överviktig, så för egen del är det absolut fåfänga.
Det är klart att beteendet hade varit i riskzonen om det börjar bli en besatthet och det hade pågått även utanför en deffperiod. Jag argumenterade utifrån att man ligger i deff och har ett sunt sätt att se på sin vikt.
Lånar tråden lite,
Jag har gymmat i två år och känner mig en aningen manodepressiv. Träningen har börjat betyda allt mer, det är det enda intresset jag har. Varje kväll när jag tränar, och efter träningen, känner jag mig glad, oslagbar och att jag kommer lyckas uppnå mina höga mål med träningen. Varje morgon/dag känner jag mig omotiverad, deprimerad och inte tillräckligt deffad eller biffig för den delen, med tanke på att jag har tränat ca 7 gånger i veckan i två år och skött kosten.
Det pendlar mellan dessa två sinnestillstånd och jag undrar om det är fler som känner/känt så och vad man kan göra åt det? Kan tänka mig att öka träningsfrekvensen, men inte trappa ner.
19 poäng. Skulle behövts mer frågor och alternativ, kändes lite njä.
Testet känns mest fördomsfullt.
Lånar tråden lite,
Jag har gymmat i två år och känner mig en aningen manodepressiv. Träningen har börjat betyda allt mer, det är det enda intresset jag har. Varje kväll när jag tränar, och efter träningen, känner jag mig glad, oslagbar och att jag kommer lyckas uppnå mina höga mål med träningen. Varje morgon/dag känner jag mig omotiverad, deprimerad och inte tillräckligt deffad eller biffig för den delen, med tanke på att jag har tränat ca 7 gånger i veckan i två år och skött kosten.
Det pendlar mellan dessa två sinnestillstånd och jag undrar om det är fler som känner/känt så och vad man kan göra åt det? Kan tänka mig att öka träningsfrekvensen, men inte trappa ner.
Jag känner typ samma på pricken. :)
Eddie Vedder
2012-10-19, 18:25
I så fall är det en märklig diagnos som inkräktat för mycket på normalitet.
Har du kollat kriterier för psykiska bekymmer i övrigt? Allt som inte kan påvisas genom direkta hjärnfel, eller vars kriterier bygger på en kroppslig konsekvens (så som BMI för anorexia nervosa), bygger väl på avvikelser från det "normala"? Och att vissa skriker ätstörning om andra, även om de har fel, förändrar ju inte det faktum att många lider av det men försöker rättfärdiga sitt sjuka beteende med klyschor om "Hur sjukt är det inte att acceptera fetma då!?" eller lyfta fram sin livsstil som en samhällsinsats i förhållande till de moraliskt förtappade tjockisarna.
19 poäng. Skulle behövts mer frågor och alternativ, kändes lite njä.
Testet känns mest fördomsfullt.
Jag håller med om att det finns vissa brister i frågorna men inte att det är fördomsfullt. Resultatkommentarerna är ju jätteförsiktiga just för att de vet att det INTE är så att de har fördomen att "alla som gör x lider av y". Tanken är ju att få den som ligger i riskzon att fundera. Inte att ställa diagnos på de som mår bra.
17p
Om du inte jobbar med träning eller tävlar så tyder svaren på att träning och kost tar upp en stor del av ditt liv.
både jobbar med träning och tävlar ;)
Nope, fast fick 25 poäng. För besatt av träning/kost enl. enkäten.
Har själv en väldigt avslappnad inställning till träning / kost nu tycker jag jämfört med för ett halvår sedan.
Det är inte helt lätt att dra linjen mellan starkt intresse och ohälsosam besatthet.
Och jag tycker nog denna enkät verkar dra den lite väl snävt.
DENIAL! :d
Såpass ändå? Känns inte som ett "trovärdigt" test då jag känner dig hyfsat och tycker som du att du har en rätt avslappnad inställning till både träning och kost.
Fick själv 15p, trodde jag skulle få mer men försökte svara ärligt.
På diet så kretsar ju en hel del kring kost/träning/macros/näringstajming m.m. Klart att jag emellanåt kan känna att orimligt mycket kretsar kring kost/träning då, men har aldrig känt att det tar orimligt mycket tid.
"Ångest" eller att "må dåligt" över saker man gjort eller inte gjort, ätit eller inte ätit är dock ord som jag tycker är på tok för extrema att använda i dessa sammanhang, åtminstone för egen del.
Jag håller med om att det finns vissa brister i frågorna men inte att det är fördomsfullt. Resultatkommentarerna är ju jätteförsiktiga just för att de vet att det INTE är så att de har fördomen att "alla som gör x lider av y". Tanken är ju att få den som ligger i riskzon att fundera. Inte att ställa diagnos på de som mår bra.
Kombinationen med det jag först anmärkte på och att man ganska tidigt i poängen får höra att man kanske lider av ortorexi gör att jag upplever det fördomsfullt, eller bara för brett.
Börjar man närma sig 30 kanske man borde varna, annars inte.
Eddie Vedder
2012-10-19, 19:19
Börjar man närma sig 30 kanske man borde varna, annars inte.
Så fördomsfullt av dig. ;) Det är inte vad man gör per se utan hur man känner sig när man gör/inte gör det.
Om vi säger såhär: Vad är värst av att friska personer får en obetydlig kommentar på ett internettest och att sjuka (eller potentiellt sjuka) människor "slipper" en kommentar?
Ditt testvärde: 21 poäng
Flera av de svar som uppgett kan tyda på att du lider av ortorexi.
Om du inte jobbar med träning eller tävlar så verkar väldigt mycket av ditt liv kretsa kring träning och kost. Vill du prata med någon kan du ringa några av våra experter.
En hobby som tar lite tid, men hinner med allt annat så det är inga problem, tycker citatet är ganska konstigt, men får alltså inte träna och bry sig om sin kropp om man inte tävlar?
Eddie Vedder
2012-10-19, 19:40
men får alltså inte träna och bry sig om sin kropp om man inte tävlar?
Så står det inte.
Lånar tråden lite,
Jag har gymmat i två år och känner mig en aningen manodepressiv. Träningen har börjat betyda allt mer, det är det enda intresset jag har. Varje kväll när jag tränar, och efter träningen, känner jag mig glad, oslagbar och att jag kommer lyckas uppnå mina höga mål med träningen. Varje morgon/dag känner jag mig omotiverad, deprimerad och inte tillräckligt deffad eller biffig för den delen, med tanke på att jag har tränat ca 7 gånger i veckan i två år och skött kosten.
Det pendlar mellan dessa två sinnestillstånd och jag undrar om det är fler som känner/känt så och vad man kan göra åt det? Kan tänka mig att öka träningsfrekvensen, men inte trappa ner.
Kontakta vårdcentralen och berätta om dina problem är väl ett tips?
Lånar tråden lite,
Jag har gymmat i två år och känner mig en aningen manodepressiv. Träningen har börjat betyda allt mer, det är det enda intresset jag har. Varje kväll när jag tränar, och efter träningen, känner jag mig glad, oslagbar och att jag kommer lyckas uppnå mina höga mål med träningen. Varje morgon/dag känner jag mig omotiverad, deprimerad och inte tillräckligt deffad eller biffig för den delen, med tanke på att jag har tränat ca 7 gånger i veckan i två år och skött kosten.
Det pendlar mellan dessa två sinnestillstånd och jag undrar om det är fler som känner/känt så och vad man kan göra åt det? Kan tänka mig att öka träningsfrekvensen, men inte trappa ner.
Du får inte tro jag är bitchig nu men när man är manodepressiv så skiftar man inte känslor från morgon till kväll, det låter mer som en vanlig depression eller så.
Har du börjat isolera dig från vänner och familj?
Om vi säger såhär: Vad är värst av att friska personer får en obetydlig kommentar på ett internettest och att sjuka (eller potentiellt sjuka) människor "slipper" en kommentar?
Om vi säger såhär, testet är inte bra. Majoriteten här blir träffade, inte för att de per se är sjuka utan för att testet är för brett. Det går inte att dra några slutsatser alls om man hamnar mellan 15-25. Vilket de flesta gör.
Eddie Vedder
2012-10-19, 20:22
Om vi säger såhär, testet är inte bra. Majoriteten här blir träffade inte för, inte för att de per se är sjuka utan för att testet är för brett. Det går inte att dra några slutsatser alls om man hamnar mellan 15-25. Vilket de flesta gör.
Det är din gissning ja. Testets syfte är inte att dra konkreta slutsatser och det framgår väldigt tydligt i deras formuleringar. Det finns en idé om att man kanske kan hjälpa vissa människor som inte mår bra men det var visst fel enligt Kolozzeumintelligentian.
Det är din gissning ja. Testets syfte är inte att dra konkreta slutsatser och det framgår väldigt tydligt i deras formuleringar. Det finns en idé om att man kanske kan hjälpa vissa människor som inte mår bra men det var visst fel enligt Kolozzeumintelligentian.
Vaknat på den vanliga sidan idag? :)
Ristretto
2012-10-19, 20:28
En hobby som tar lite tid, men hinner med allt annat så det är inga problem, tycker citatet är ganska konstigt, men får alltså inte träna och bry sig om sin kropp om man inte tävlar?
Lite så kände jag också. Om jag hade gjort ett likadant test om snöskotrar och skoterkörning för 5-6 år sedan hade jag garanterat fått fler poäng, men det finns det ingen diagnos för.
Jag antar att det är så när man är en "beroendepersonlighet"/nörd. All or nothing gäller i väldigt mycket av det jag tar mig för.
All or nothing gäller i väldigt mycket av det jag tar mig för.
+1
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk 2
Eddie Vedder
2012-10-19, 20:32
Vaknat på den vanliga sidan idag? :)
Ja jag är inte kränkt idag heller och även idag tycker jag att man ska hjälpa de som har det jobbigt.
smeander
2012-10-19, 20:48
27 poäng och trivs super med min träning och kosthållning!
Sent from a cordless device.
Lite så kände jag också. Om jag hade gjort ett likadant test om snöskotrar och skoterkörning för 5-6 år sedan hade jag garanterat fått fler poäng, men det finns det ingen diagnos för.
Jag antar att det är så när man är en "beroendepersonlighet"/nörd. All or nothing gäller i väldigt mycket av det jag tar mig för.
18 poäng här och jkan verkligen instämma i det du säger. Jag har en tendens att sätta in mig i nya saker rejält mycket. Nu t.ex. när jag börjat träna så har jag läst runt en herrans massa kring träning och kost.
Jag gör samma sak vad det än är för ny sak jag provar på. Lite "skall jag göra något ska jag göra det ordentligt"-mentalitet.
Kan väl ses som lätt maniskt av vissa men det stör inte mitt övriga liv och jag tycker helt enkelt att det är kul att lära mig nya saker.
Så står det inte.
Om du inte jobbar med träning eller tävlar så verkar väldigt mycket av ditt liv kretsa kring träning och kost.
Gör det inte? för följdfrågan är Vill du prata med någon kan du ringa några av våra experter.
Alltså antyder citatet att jag kan lida av ortorexi? eller har jag fel?
Inte för att det har med saken att göra, men jag tycker att de som spelar wow eller liknande spel har en större störning ur en normal människas perspektiv.
Jag vill bara göra klart att jag har ägnat sådana spela 8h+ per dag under några månaders tid utan att jag har upplevt att det har stört min vardag (i efterhand har jag en helt annan uppfattning).
Visst tråden var skapad till att handla om ortorexi, men om man sätter det i perspektiv till andra "mindre" samhälliga problem som finns i Sverige och resten av världen så är det som att kissa i havet.
Vet att jag är lite off topic nu men att sidan påstår att jag kan lida av en ätstörning för att jag tränar och håller koll på min kost känns smått absurt.
Eddie Vedder
2012-10-20, 08:29
Gör det inte? för följdfrågan är
Nej det gör det inte. Det är ju bara du läser vad som står så ser du ju själv.
Visst tråden var skapad till att handla om ortorexi, men om man sätter det i perspektiv till andra "mindre" samhälliga problem som finns i Sverige och resten av världen så är det som att kissa i havet.
"Tänk-på-barnen-i-Afrika"-argumentet är i och för sig riktigt kasst. Det är alltid ett halmstrå från personer som själva ogillar en fråga men inte kan komma med ett bra argument för varför den ska tystas. Man måste få diskutera saker som inte handlar om "det värsta". Och vem avgör vad som är "viktigt nog"?
Hela min poäng i tråden är att 1) det är ett test som riktas till personer som kanske inte mår bra och kanske kan vara i behov av hjälp (idag eller i framtiden) och att 2) den som mår bra inte behöver ta illa vid sig och gå i försvarsställning. Det kan väl inte vara så svårt att bara släppa det?
chrille87
2012-10-20, 09:20
30p blev det... ganska väntat
14p och jag fick samma svar som folk med över 20 poäng. Majoriteten av poängen kom från -- vad jag känner är -- min medvetenhet av vad jag stoppar i mig. Söks det kanske efter nya klienter på denna sida?
Februari
2012-10-20, 10:01
22 poäng. Ganska väntat.
Ni som får höga poäng, tar ni er en liten funderare eller är det bara "det var väntat" och rycker på axlarna?
14p.
Träning ~3ggr vecka och backar väldigt sällan för tårta/fika/pizza.
Däremot äter jag inte tårta osv om jag inte är sugen. (inget mölande med andra ord)
Har aldrig räknat kalorier men försöker äta två "riktiga" måltider med bra proteinkällor per dag.
Ändå verkar en stor del av min tid gå åt till träning/kost enligt testet *rolleyes*
26 poäng. Hade varit några till om jag gått efter mitt "deff-beteende" (roligt att rättstavningsprogrammet vill ersätta med keff-beteende eller defekt-beteende). Men jag ser inte det som något större problem, för jag har alltid ett "överjag" med mig som kritiskt granskar mitt lätt störda beteende. Jag är väl medveten om hur knasigt det är att plocka upp, eller lägga till, enskilda kikärtor för att få se rätt siffra på matvågen. Och jag är samtidigt medveten om att vågen jag har säkerligen inte är pålitlig nog för att den ska ge ett så exakt resultat oavsett. Men jag gör det för att jag finner det roligt. Det är en hobby som upptar näst intill lika mycket tid som mitt jobb, om än inte lika aktivt, och jag trivs riktigt bra med det. Om jag däremot skulle sluta finna det roligt, men ändå fortsätta, så skulle jag nog definitivt ligga i riskzonen för en diagnos. Eller om jag av någon anledning skulle tappa bort mitt "överjag" och gå vilse i min egen hobby. :confused:
26 poäng. Hade varit några till om jag gått efter mitt "deff-beteende" (roligt att rättstavningsprogrammet vill ersätta med keff-beteende eller defekt-beteende). Men jag ser inte det som något större problem, för jag har alltid ett "överjag" med mig som kritiskt granskar mitt lätt störda beteende. Jag är väl medveten om hur knasigt det är att plocka upp, eller lägga till, enskilda kikärtor för att få se rätt siffra på matvågen. Och jag är samtidigt medveten om att vågen jag har säkerligen inte är pålitlig nog för att den ska ge ett så exakt resultat oavsett. Men jag gör det för att jag finner det roligt. Det är en hobby som upptar näst intill lika mycket tid som mitt jobb, om än inte lika aktivt, och jag trivs riktigt bra med det. Om jag däremot skulle sluta finna det roligt, men ändå fortsätta, så skulle jag nog definitivt ligga i riskzonen för en diagnos. Eller om jag av någon anledning skulle tappa bort mitt "överjag" och gå vilse i min egen hobby. :confused:
Saknar dina pizzor.
Saknar dina pizzor.
Jag gör dom fortfarande, men dom ser exakt likadant ut som tidigare så jag ser ingen anledning till att lägga upp nya bilder. :d
Jag lovar att lägga upp nya bilder om jag gör en ny variant någon gång.
Jag gör dom fortfarande, men dom ser exakt likadant ut som tidigare så jag ser ingen anledning till att lägga upp nya bilder. :d
Jag lovar att lägga upp nya bilder om jag gör en ny variant någon gång.
Det ser jag fram emot :thumbup:
Klart man kan? Om du redan ligger på en ohälsosam nivå när det gäller vikt men lyckas behålla den för man ska se dina magrutor (och revben) så lär du väl fortfarande kunna ha ett problem trots att du inte fortsätter rasa i vikt?
Det är ju just detta som är problemet för många som vill bygga muskler men aldrig lyckas, just att man nojjar så mycket över att lägga på sig fett och därmed aldrig kommer någonstans.
Ja, förvisso.
Men jag menade såklart förutsatt att man inte är underviktig till att börja med.
Har du kollat kriterier för psykiska bekymmer i övrigt? Allt som inte kan påvisas genom direkta hjärnfel, eller vars kriterier bygger på en kroppslig konsekvens (så som BMI för anorexia nervosa), bygger väl på avvikelser från det "normala"? Och att vissa skriker ätstörning om andra, även om de har fel, förändrar ju inte det faktum att många lider av det men försöker rättfärdiga sitt sjuka beteende med klyschor om "Hur sjukt är det inte att acceptera fetma då!?" eller lyfta fram sin livsstil som en samhällsinsats i förhållande till de moraliskt förtappade tjockisarna.
Jo, men du förstår vad jag menar.
Det ligger rätt nära till hands att tolka det som en ätstörning om en person vill äta nyttigt i stort sett hela tiden, även om personen mår bra utåt sett, håller vikten osv.
Vilket blir skevt. Vem ska bestämma det liksom och varför är det inte en ätstörning att vräka i sig en vulgär western-diet a la feta amerikaner dagarna i ända?
Det finns en moraliskt korrigerande underton i sådana här diagnoser som stör mig. "Gör som majoritetssamhället", "passa in i ledet" osv. Frågorna i testet är ju oerhört styrande och ifrågasättande av en "livsstil"/personligt val mer än en regelrätt ätstörning. Värdelös mätmetod sett till validitet, om syftet de facto är att diagnostisera ätstörning.
Och det blir faktiskt absurt när frågor handlar om att man bör njuta mer av maten istället för att äta ändamålsenligt. Det är helt sjukt i ett samhälle som blivit feta just för att mat är så övergod och överbelönande.
Det här testet gör mig mest förbannad. Jag inser att ortorexi är en ätstörning som går in under anorexi och det är helt okej. Men det här testet har ingenting med ortorexi att göra och mäter någon supervag attityd och hållning till kost och träning, kraftigt vinklat genom något slags antaget "normalt" perspektiv.
Riktig skit faktiskt.
Dåligt test. Att känna sig stolt eller nöjd över sin träning borde inte vägas lika som att undvika sociala sammanhang pga mat eller att omgivningen uttrycker oro för ens träning.
Va tvungen och kolla vidare lite på sidan då det var uppenbart att det var någon tjänst som skulle säljas också.
Martin är utbildad Powerthinking Master Ha! Fyfan vilken cool titel att ha, like a wiz.
Eller Lisbeth är utbildad i Marital Therapy Powerlove
Jag vill också ha en master i Powerlove!!
Dåligt test. Att känna sig stolt eller nöjd över sin träning borde inte vägas lika som att undvika sociala sammanhang pga mat eller att omgivningen uttrycker oro för ens träning.
Bra exempel.
Therapy powerlove ;) Skit-test!
Eddie Vedder
2012-10-21, 13:23
Jo, men du förstår vad jag menar.
Det ligger rätt nära till hands att tolka det som en ätstörning om en person vill äta nyttigt i stort sett hela tiden, även om personen mår bra utåt sett, håller vikten osv.
Vilket blir skevt. Vem ska bestämma det liksom och varför är det inte en ätstörning att vräka i sig en vulgär western-diet a la feta amerikaner dagarna i ända?
Det finns en moraliskt korrigerande underton i sådana här diagnoser som stör mig. "Gör som majoritetssamhället", "passa in i ledet" osv. Frågorna i testet är ju oerhört styrande och ifrågasättande av en "livsstil"/personligt val mer än en regelrätt ätstörning. Värdelös mätmetod sett till validitet, om syftet de facto är att diagnostisera ätstörning.
Och det blir faktiskt absurt när frågor handlar om att man bör njuta mer av maten istället för att äta ändamålsenligt. Det är helt sjukt i ett samhälle som blivit feta just för att mat är så övergod och överbelönande.
Det här testet gör mig mest förbannad. Jag inser att ortorexi är en ätstörning som går in under anorexi och det är helt okej. Men det här testet har ingenting med ortorexi att göra och mäter någon supervag attityd och hållning till kost och träning, kraftigt vinklat genom något slags antaget "normalt" perspektiv.
Riktig skit faktiskt.
Hela ditt inlägg är en bekräftelse på det jag skrev. Särskilt det fetmarkerade. Känner du dig träffad eller vad handlar det om?
Och angående moraliserandet så är du ju inte så dålig själv när det kommer till den motsatta situationen. Jag håller med om att moralism suger men jag tycker inte att frågan är enkelriktad. Jag hatar moralismen mot de som inte tränar och inte äter "nyttigt" lika mycket.
Hela ditt inlägg är en bekräftelse på det jag skrev. Särskilt det fetmarkerade. Känner du dig träffad eller vad handlar det om?
Och angående moraliserandet så är du ju inte så dålig själv när det kommer till den motsatta situationen. Jag håller med om att moralism suger men jag tycker inte att frågan är enkelriktad. Jag hatar moralismen mot de som inte tränar och inte äter "nyttigt" lika mycket.
Nej men jag tycker testet är rätt idiotiskt. Och varför ska jag känna mig träffad av ett hittepå-test av några idioter till terapeuter som håller på med therapy powerlove? Att du verkar ta testet på allvar är snudd på pinsamt.
Att du bara plockade ut ett citat ur en text med ett längre resonemang får också stå för dig.
Jag tycker det är värdelöst att hitta på dylika tester och mäta något vagt och flummigt, när målet dessutom är en menlös "sunt förnuft"-normalitet som verkligen inte hjälper någon, allra minst överviktsproblemet i världen och bara stigmatiserar folk som faktiskt håller ner sjukvårdskostnader genom att ta hand om sig själva och som mår bra.
Varför är du så upptagen med att upprätthålla status quo?
14: Det verkar som kost och träning tar lite för stor del av ditt liv.
Jaha, vem har bestämt hur mycket man ska ägna sig åt x?
Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår vart du vill komma? Jag är lite :smash:
Se diskussionen mellan Eddie och tjing ovan.
Trådar som den här poppar upp i princip så fort det publiceras något om ätstörningar som inkluderar överdriven träning och besatthet av att vara nyttig. Möjligheten att det alls skulle existera den typen av ätstörningar ifrågasätts hårt och ganska snart börjar förnärmade utrop om moralism och "amen tjockisarna, dårå?!?!" hagla. Det verkar vara något med den här typen av ätstörningar, eller snarare med det öppna kommenterandet/erkännandet av att den här typen av ätstörningar existerar som provocerar folk på Kolozzeum. Jag står lite frågande inför varför det är så.
Sedan var inte just det här något bra test, men så är det ju inte heller något som användas när man diagnostiserar ätstörningar. Var det, ärligt talat, någon som förväntade sig att det skulle vara DSM-kvalitet på det? (Inte för att inte DSM är luddig, men nog skulle jag säga att den är NÅGOT mer genomtänkt än detta och alla möjliga andra "kolla dig själv"-test som olika smurfar lägger upp på internet.)
Eddie Vedder
2012-10-21, 14:06
Nej men jag tycker testet är rätt idiotiskt.
Att du bara plockade ut ett citat ur en text med ett längre resonemang får stå för dig.
Jag tycker det är värdelöst att hitta på dylika tester och mäta något vagt och flummigt, när målet dessutom är en menlös "sunt förnuft"-normalitet som verkligen inte hjälper någon, allra minst överviktsproblemet i världen.
Varför är du så upptagen med att upprätthålla status quo?
Vad mäter man? Det är ingen mätning. Det är ett test för personer som kanske inte mår bra. Jag vill inte behålla status quo. Jag vill att folk ska ha det bra. Den som gnäller och moraliserar är ju du. Du kan utan problem strunta i testet och bara släppa det. Jag har inte ens gjort det för det intresserar mig inte. Jag tog en titt på frågorna och tycker att det finns vissa brister men jag tycker ändå att de fyller ett syfte.
Och jag plockade inte ut något. Jag citerade hela som du ser. Och skrev ju till och med uttryckligen att hela ditt inlägg bara bekräftar det jag menar. "Ja men tjockisarna dåååå!" Om du nu mår så prima och inte har några som helst bekymmer så grattis till det.
Jag är själv en person som försöker gå min egen väg. Men på vägen dit känner jag inget behov av att ständigt kränkas av ditt och datt och inbilla mig att "alla får så mycket gratis jämfört med stackars mig".
DSM-IV är ju inte mycket bättre. Bara meningslösa symptomdiagnoser som knappast säger någonting om bakomliggande orsaker, något som visserligen ska rättas till en aning i nya DSM som kommer om 2 år.
Ja, vad är det med tjockisarna? Övervikt börjar bli ett stort problem. Varför är det inte ett problem att folk äter sig sjuka?
Eddie Vedder
2012-10-21, 14:07
Varför är det inte ett problem att folk äter sig sjuka?
Det är det. Frågan är vad människor som du som bara vill vältra sig i sin egen förträfflighet gör för nytta för att förändra det problemet.
Latissimus Dorsi
2012-10-21, 14:08
Alla som tar sin traning nagorlunda seriost lider av grov ortorexi enligt den dar skitgrejen.
Sen nar blev man annorlunda och ar ''fel'' for att man tar hand om sin kropp, vad ar det for fel pa samhallet?
DSM-IV är ju inte mycket bättre. Bara meningslösa symptomdiagnoser som knappast säger någonting om bakomliggande orsaker, något som visserligen ska rättas till en aning i nya DSM som kommer om 2 år.
Nu börjar jag närma mig gränsen för det oförskämda, men det du har skrivit i den är tråden och andra gör att jag ifrågasätter din kompetens att bedöma vad som är en "meningslös" diagnos, eller värdet av symptomdiagnoser överhuvudtaget. När det gäller psykiska (och för den delen fysiska) sjukdomar är det ju också VÄLDIGT mycket vi inte vet om deras genes.
Varför är det inte ett problem att folk äter sig sjuka?
Det är ju bara du och dina gelikar i trådar som den här som påstår att det inte är och att det inte anses vara ett problem.
Vad mäter man? Det är ingen mätning. Det är ett test för personer som kanske inte mår bra. Jag vill inte behålla status quo. Jag vill att folk ska ha det bra. Den som gnäller och moraliserar är ju du. Du kan utan problem strunta i testet och bara släppa det. Jag har inte ens gjort det för det intresserar mig inte. Jag tog en titt på frågorna och tycker att det finns vissa brister men jag tycker ändå att de fyller ett syfte.
Och jag plockade inte ut något. Jag citerade hela som du ser. Och skrev ju till och med uttryckligen att hela ditt inlägg bara bekräftar det jag menar. "Ja men tjockisarna dåååå!" Om du nu mår så prima och inte har några som helst bekymmer så grattis till det.
Jag är själv en person som försöker gå min egen väg. Men på vägen dit känner jag inget behov av att ständigt kränkas av ditt och datt och inbilla mig att "alla får så mycket gratis jämfört med stackars mig".
Jag gjorde inte heller testet och frågorna är väldigt dåligt ställda och ledande. Ortorexi som underdiagnos till anorexi förstår jag, men att klassa folk som tränar mycket och äter nyttigt som sjuka, är ju som att klassa musikälskare och skivsamlare som sjuka, eller folk med ett stort matintresse som att de har ett sjukligt överintresse för mat.
Poängen är att det vid sidan om anorexi och att man är underviktig etc, är så väldigt GODTYCKLIGT och när det sker en indikationsglidning som lätt sker med en sådan här diagnos så blir det problem, vilket testet är ett exempel på. Det här är mer tro och politik än någon underliggande sjukdom som bevisats på vetenskaplig väg.
Har jag sagt att jag mår himla prima? Det gör jag sannerligen inte alltid och jag tror inte någon person gör det. Men det har knappast någonting med trådens frågeställning att göra huruvida man mår bra hela tiden.
Jag vet inte vad jag skulle kränkas för och det upplever jag inte i den här frågan. Sista stycket vet jag inte vad du pratar om alls. Jag försöker också gå min egen väg men ifrågasätter också saker om jag tycker det utvecklas på ett dåligt sätt och jag tycker fokus hamnat fel här.
Nu börjar jag närma mig gränsen för det oförskämda, men det du har skrivit i den är tråden och andra gör att jag ifrågasätter din kompetens att bedöma vad som är en "meningslös" diagnos, eller värdet av symptomdiagnoser överhuvudtaget. När det gäller psykiska (och för den delen fysiska) sjukdomar är det ju också VÄLDIGT mycket vi inte vet om deras genes.
Det är ju bara du och dina gelikar i trådar som den här som påstår att det inte är och att det inte anses vara ett problem.
Jag såg då inget oförskämt i ditt svar.
Vilken är din kompetens att bedöma en konstruerad diagnos som ortorexi? (och nu pratar jag inte om anorexi). vad är "rätt" kompetens överhuvudtaget i det här fallet? Det låter mest som att du vill expertifiera någonting för att bevara status quo.
Att ni inte förmår att problematisera de här diagnoserna gör mig väldigt förbryllad.
Eddie Vedder: Du har väl t ex läst sociologi?
Eddie Vedder
2012-10-21, 14:19
Jag vet inte vad jag skulle kränkas för och det upplever jag inte alls. Sista stycket vet jag inte vad du pratar om alls. Jag försöker också gå min egen väg men ifrågasätter också saker om jag tycker det utvecklas på ett dåligt sätt och jag tycker fokus hamnat fel här.
Då så. Sluta gnäll då. Ätstörningar ÄR ett problem och övervikt/fetma likaså. Båda innebär onekligen både över- och underdrifter om allvarlighet för individen. Vad jag inte fattar är att det i ALLA trådar på Kolozzeum ständigt leder till en armé av försvarstalande personer som bara måste klaga på "samhället" och alla som är mindre perfekta. Den här tråden är ju bara en replika av alla i samma ämne och fenomenet är intressant.
Jag skulle ju kunna tjuta över testet jag också. Men det känns liksom inte som något som berör mig. Ingen har tvingat mig att göra det och det framgår med all önskvärd tydlighet att det INTE säger något om "vad man får göra" och att man INTE får en diagnos.
Att ni inte förmår att problematisera de här diagnoserna gör mig väldigt förbryllad.
Fruktansvärt löjligt skrivet.
Att det publiceras tveksamma självtest på internet av olika likaledes tveksamma aktörer är inte liktydligt med indikationsglidning, eller förändrad syn på vad olika diagnoser innebär inom medicinen. Indikationsglidning är väl f.ö. snarare en term som gäller behandlingar, och syftar på när det antal tillstånd där en viss behandling anses indicerad utvidgas utan att det egentligen finns evidens för det/konklusiva studier på tillstånden i fråga. Kanske kan det vi talar om här heta "diagnosglidning", jag vet inte.
Edit: Alla diagnoser är konstruerade.
Jag upprepar än en gång att det länkade testet inte är ett diagnostiskt test och att det inte heller påstås vara det.
Att det publiceras tveksamma självtest på internet av olika likaledes tveksamma aktörer är inte liktydligt med indikationsglidning, eller förändrad syn på vad olika diagnoser innebär inom medicinen.
Som undergrupp till anorexi är ortorexi medicinskt, men knappast om anorexi eller låg kroppsvikt inte föreligger.
Då så. Sluta gnäll då. Ätstörningar ÄR ett problem och övervikt/fetma likaså. Båda innebär onekligen både över- och underdrifter om allvarlighet för individen. Vad jag inte fattar är att det i ALLA trådar på Kolozzeum ständigt leder till en armé av försvarstalande personer som bara måste klaga på "samhället" och alla som är mindre perfekta. Den här tråden är ju bara en replika av alla i samma ämne och fenomenet är intressant.
Jag skulle ju kunna tjuta över testet jag också. Men det känns liksom inte som något som berör mig. Ingen har tvingat mig att göra det och det framgår med all önskvärd tydlighet att det INTE säger något om "vad man får göra" och att man INTE får en diagnos.
Klart som korvspad att ätstörningar är ett problem. Har jag sagt något annat? Vi pratar ju om ortorexi och testet i tråden specifikt nu.
Bara för att du är ointresserad av ämnet behöver du inte motverka diskussionen.
Att det publiceras tveksamma självtest på internet av olika likaledes tveksamma aktörer är inte liktydligt med indikationsglidning, eller förändrad syn på vad olika diagnoser innebär inom medicinen. Indikationsglidning är väl f.ö. snarare en term som gäller behandlingar, och syftar på när det antal tillstånd där en viss behandling anses indicerad utvidgas utan att det egentligen finns evidens för det/konklusiva studier på tillstånden i fråga. Kanske kan det vi talar om här heta "diagnosglidning", jag vet inte.
Edit: Alla diagnoser är konstruerade.
Jag upprepar än en gång att det länkade testet inte är ett diagnostiskt test och att det inte heller påstås vara det.
Ortorexi är fortfarande en underdiagnos till anorexi, som jag förstått det. Och det är jag helt med på.
Men vad diskuterar vi då egentligen om vi är överens om att testet suger och inte mäter ortorexi och att ätstörningar är ett reellt fenomen (såklart)?
Jo, problemet är att diskussionen i tråden redan glidit över till att mycket träning och att äta nyttigt en stor del av tiden smyger in på diagnosen ortorexi, fastän det per definition INTE är ortorexi i egentlig mening.
Eddie Vedder
2012-10-21, 14:25
Klart som korvspad att ätstörningar är ett problem. Har jag sagt något annat? Vi pratar ju om ortorexi och testet i tråden specifikt nu.
Bara för att du är ointresserad av ämnet behöver du inte motverka diskussionen.
Med "motverka diskussionen" menar du att jag inte håller med dig alltså? Ämnet intresserar mig i allra högsta grad. Det är det specifika testet som du och andra tar så illa vid sig av jag inte kan förstå. Det är inte bara du utan alla som känner behovet av att försvara sin livsstil mot ... ja inte mot någon alls egentligen. Men någon (exempelvis den påhittade "Svensson") som man inbillar sig ständigt ifrågasätter en.
Men vad diskuterar vi då egentligen om vi är överens om att testet suger och inte mäter ortorexi och att ätstörningar är ett reellt fenomen (såklart)?
Jag vet inte. Det är ju du som gapar och spelar kränkt, låtsas tro att det länkade testet är ett diagnostiskt test utlagt av landstinget och påstår att kriteriediagnoser och psykiatriska diagnoser är meninglöst blaj, inte jag.
Med "motverka diskussionen" menar du att jag inte håller med dig alltså? Ämnet intresserar mig i allra högsta grad. Det är det specifika testet som du och andra tar så illa vid sig av jag inte kan förstå. Det är inte bara du utan alla som känner behovet av att försvara sin livsstil mot ... ja inte mot någon alls egentligen. Men någon (exempelvis den påhittade "Svensson") som man inbillar sig ständigt ifrågasätter en.
Ärligt talat är det inte för att försvara min egen livsstil utan för att försvara andras livsstil, de som kanske glider in perifert under "ortorexi" enligt dylika tester, fastän de inte är ortorektiska. Kanske lite fyrkantiga och starkt fokuserade på träning/kost, men mår bra i allmänhet.
Äsch, det här blir bara onödigt tjafsigt. Hoppas ingen tar illa vid sig, det är ju bara en diskussion.
Jag vet inte. Det är ju du som gapar och spelar kränkt, låtsas tro att det länkade testet är ett diagnostiskt test utlagt av landstinget och påstår att kriteriediagnoser och psykiatriska diagnoser är meninglöst blaj, inte jag.
Det är lätt att generalisera ibland va? Jag har inte gapat (skrivit däremot) och inte spelar kränkt eftersom jag inte är kränkt utan stör mig på det å andra vägnar och tror verkligen inte att testet är officiellt (vilket jag trodde vi redan avklarat).
Eftersom du inte verkar ha någon större insikt i psykiatrisk diagnostik så rekommenderar jag en genomgång av psykiatrins historia under 1900-talet och att du studerar hur diagnoser förändrats och tillkommit under tid och sedan kan vi diskutera det hela mer. Självklart är inte alla psykiatriska diagnoser blaj, men en hel del diagnoser är väldigt tveksamma och i stort sett alla är symptombaserade, vilket inte är optimalt ur någon synvinkel.
Boken "Pillret" är intressant populärvetenskaplig läsning på området som rekommenderas.[/OT]
Eddie Vedder
2012-10-21, 14:33
Ärligt talat är det inte för att försvara min egen livsstil utan för att försvara andras livsstil, de som kanske glider in perifert under "ortorexi" enligt dylika tester, fastän de inte är ortorektiska. Kanske lite fyrkantiga och starkt fokuserade på träning/kost, men mår bra i allmänhet.
De behöver inte försvaras. De mår ju bra.
De behöver inte försvaras. De mår ju bra.
Din ironi går mig inte förbi.
Ortorexi som egentlig diagnos förstår jag. Tråden i diskussionen har blivit mer luddig och man kan ju faktiskt undra var gränsen går för hur mycket man får träna och hur nyttigt man får äta.
Om man äter nyttigt varannan dag? Vad är dessutom nyttigt? Ni, du och Tolkia som uppenbarligen förstår (ingen ironi) diagnosen ortorexi borde ju sätta ner foten och förklara att den är en underdiagnos till anorexi och inte få det att framstå som att mycket träning och nyttig kost i regel skulle vara ortorexi.
"Ortorexi" är, än så länge, en form av anorexi så du har täckt in det bra. Den formen av anorexi är däremot oftast mer baserad på "nyttighet" och träningsresultat än att väga så lite som möjligt som de flesta tänker på när de hör ordet anorexi. Det innebär t ex att det kan vara vilken som helst makrofördelning på kosten och träningsdosen kan variera. Störningen syns helt enkelt bara om deras cirklar rubbas. Ett snabbt exempel: Om en person är övertygad om att det inte är nyttigt att träna för mycket och därför tränar exakt fyra pass i veckan men också undviker att gå till farmor för att det blir för mycket träning så syns bara de fyra träningspassen vilket är relativt normalt. Promenaden till farmor som inte blev av syns ingenstans.
Eftersom bullemi och anorexi ofta kan gå in i varandra (det stora skillnaden är att vid bullemi så hetsäter personen mer än ett visst antal gånger per månad) så kan personer som verkar må bättre också ha glidit över åt den andra formen. Lägger man till träningsvarianterna så blir det ett väldigt brett spektrum där hur personen mår psykiskt är det enda man faktiskt har att gå på.
Inlägg 15 i tråden.
Det var nog den flummigaste förklaringen på en diagnos jag sett på länge. Jag blev verkligen inte klokare.
Nu framstår ju diagnosen som ännu märkligare än tidigare. Herregud, jag hoppas inte det är så illa.
Nyttighet och träningsresultat är alltså ortorexi. Helt sanslöst. Hur många människor har då inte ortorexi enligt dylika vaga kriterier...på Kolozzeums forum? Hur är det med tävlande i AF, bodybuilding etc?
Hur är det med alla PF:are som styrketränar exakt tre gånger per vecka, är livrädda för konditionsträning och hetsäter 3000 kcal efter varje pass, samt cyklar fett och kolhydrater varannan dag?
Ortorexi som diagnos verkar ju fullständigt kontextlös och således menlös i praktiken. Om man nu inte på fullt allvar hävdar att ovanståend grupp människor som jag beskrev, har en regelrätt ätstörning.
http://www.atstorning.se/
http://www.scfa.se/
http://www.anst.uu.se/ataghade/
http://www.abkontakt.se/
Var står det om ortorexi i dina länkar? Jag hittade då ingenting vettigt vid snabba sökningar på de första.
Eddie Vedder
2012-10-21, 14:57
Jag säger det för sista gången: Den som mår bra är INTE sjuk. Det finns kriterier för att observera när något kan tänkas vara sjukligt men det väsentliga är att det är ett problem för individen. Om du bestämmer dig för att feltolka det här också så är det ju ditt val. Det är samma sak med alkohol, x antal fyllor per månad är inte alkoholism per automatik. Men vissa alkoholvanor korrelerar med alkoholism och/eller kan mana individen till lite eftertanke och självreflektion även om hen mår toppen.
Från engelskspråkiga Wikipedia: (http://en.wikipedia.org/wiki/Orthorexia_nervosa)
"The subject may avoid certain unhealthy foods, such as those containing fats, preservatives, man-made food-additives, animal products, or other ingredients considered by the subject to be unhealthy"
Det här är ju ett skämt. Är det alltså sjukligt att undvika konserveringsämnen i mat och tveksamma tillsatser? Det hade ju varit en sak om man inte åt fett alls (det känns onekligen sjukligt), men definitionen är alldeles för vid och vag.
Är alla som äter stenålderskost också ätstörda och lider av ortorexi?
Nästa stycke gör diagnosen ännu mer vag:
"While an anorexic wants to lose weight, an orthorexic does not desire to become thin[8] but wants to feel pure, healthy and natural."
Så nu är det någon spirituell längtan efter renhet och naturlighet som är ortorexi? Och det roliga är att det låter ju skönt att känna sig ren, hälsosam och naturlig eller?
Man kan ju inte låta bli att undra hur diagnosen uppkommit och om det finns något intresse av en ny diagnos i syfte att marknadsföra läkemedel, vilket absolut förekommer.
Denna tråd börjar likna en intervention.
Man kan ju inte låta bli att undra hur diagnosen uppkommit och om det finns något intresse av en ny diagnos i syfte att marknadsföra läkemedel, vilket absolut förekommer.
För det första, så är ju ortorexi ingen diagnos, utan den som lider av den typen av ätstörning som brukar avses med begreppet får förmodligen en diagnos som t.ex. anorexi, eller ätstörning UNS, beroende på exakt hur sjukdomen yttrar sig. För det andra så finns det inga läkemedel som botar ätstörningar, eller som ens påstås bota ätstörningar (vissa antidepressiva förskrivs till personer med ätstörningar som har behov av det, men de botar inte sjukdomen i sig och påstås vad jag vet inte heller göra det), så jag ställer mig skeptisk till konspirationsteorier om den onda(tm) läkemedelsindustrin i det här fallet.
Nu börjar den här diskussionen nå en nivå där jag misstänker att jag blir storligen trollad, så jag tror att jag låter det stanna härvid.
Å ja, anti-depressiva har nog viss potentiell effekt på ätstörningar.
Men ja, den här diskussionen börjar bli lite seg. Det blir lätt missuppfattningar tror jag eftersom det känns som att vi pratar om lite olika saker.
Självklart är ätstörningar ett stort problem men ortorexi tycker jag fortfarande är en alltför odefinierad form av ätstörning. För att knyta an till psykiatrin så finns ju även diagnosen autism UNS, vilket också blir lite problematiskt eftersom man kan fråga sig hur många som sveps med i en störning/diagnos som egentligen bara ett fåtal innehar.
Självklart är ätstörningar ett stort problem men ortorexi tycker jag fortfarande är en alltför odefinierad form av ätstörning. För att knyta an till psykiatrin så finns ju även diagnosen autism UNS, vilket också blir lite problematiskt eftersom man kan fråga sig hur många som sveps med i en störning/diagnos som egentligen bara ett fåtal innehar.
Jag skall då ändå göra ett sista, avslutande inlägg: "Ortorexi" är inte en diagnos. Sjukdomstillståndet som avses när Aftonbladet använder ordet "ortorexi" är känt sedan länge, men det är inte samma sak som att "ortorexi" är en diagnos. Rent allmänt skulle jag säga att det föreligger en underdiagnostisering av ätstörningar, eftersom man kan klara sig länge med en måttlig ätstörning, och även mycket längre dölja en måttlig ätstörning för sin omgivning. Individer med ätstörningar brukar vara ganska så dåliga när de väl söker vård, och det är inte så lätt att få vård för det heller, så de som faktiskt får en diagnos torde utgöra toppen på isberget. I detta är ätstörningar likt många andra psykiska sjukdomstillstånd.
Det är f.ö. väldigt bra att det finns "UNS"-diagnoser, eftersom det inte finns någon som helst möjlighet att vi skulle kunna uppfinna ett system där vi verkligen täckte in alla tänkbara varianter av alla sjukdomstillstånd som finns nu och som kan uppstå i framtiden.
Latissimus Dorsi
2012-10-21, 15:56
Kom igen pojkar och pojkinnor, nu slapper vi stridsyxan och skakar hand.
För övrigt hade Ortorexins "skapare" läkare Bratman, själv tydligen den här ortorexin som han hittade på. Han såg den också bland deltagare i en yoga-klass. (asflummigt)
Han led så mycket av sin ortorexi och de matregler han satte upp; Han åt inget kött, inget fett och inga tillsatser i maten. (Vad är egentligen definitionen återigen...?)
Hur många på Kolozzeum äter inget kött och inget fett? Nä, då har ni inte ortorexi. Saken är avklarad.
Om man väljer att tro på en enskild läkares definition på en ätstörning (som han hittade på av egna upplevelser) så får man gärna göra det.
Poängen är att ortorexi är långt mer extremt än vad en del (som tydligen inte riktigt kan sin ortorexi) förefaller att framhålla i tråden. Äter ni inget kött, nollar fett och alla tillsatser i maten, tänker på mat mer än 3 timmar dagligen och planerar mat hela veckor i förväg så har ni ortorexi.
Om ni tränar och äter nyttigt har ni inte ortorex, så ingen blir förvirrad.
Om ni tränar och äter nyttigt har ni inte ortorex, så ingen blir förvirrad.
Tror dom flesta förstår detta, det handlar ju om hur man egentligen mår utav ovanstående. Finns det ångest inblandat osv.
Tror dom flesta förstår detta, det handlar ju om hur man egentligen mår utav ovanstående. Finns det ångest inblandat osv.
Det tror jag inte.
Däremot tror jag att många på träningsforum väljer att inte tänka på sitt tränings- och ätmönster och resulatet blir snarast att man förtränger ämnet överhuvudtaget, fast man står där hemma och väger maten på grammet varenda dag.
Bara för att man inte vill ta i en ätstörning, betyder det inte att man inte har en.
Äter du nyttigt alltid så beror det uppenbarligen på att du får ångest av att inte göra det. Annars finns det ju knappast någon motivation till att göra det. Eller? Samtidigt har du ju inte ångest när du väl äter nyttigt vilket i sig kan upprätthålla illusionen om att man inte har problem.
Det tror jag inte.
Däremot tror jag att många på träningsforum väljer att inte tänka på sitt tränings- och ätmönster och resulatet blir snarast att man förtränger ämnet överhuvudtaget, fast man står där hemma och väger maten på grammet varenda dag.
Bara för att man inte vill ta i en ätstörning, betyder det inte att man inte har en.
Äter du nyttigt alltid så beror det uppenbarligen på att du får ångest av att inte göra det. Annars finns det ju knappast någon motivation till att göra det. Eller? Samtidigt har du ju inte ångest när du väl äter nyttigt vilket i sig kan upprätthålla illusionen om att man inte har problem.
Ja äter man alltid nyttigt och får ångest av att inte göra det så har man ju problem, det var ju inte det jag skrev.
För övrigt kan man gå in på skaparen (av begreppet ortorexi) Bratmans egen hemsida och läsa.
www.orthorexia.com
Där framkommer bland annat: "I never intended the expression to apply to anything other than extreme cases of over-focus, particularly where the person themselves would rather lighten up and stop thinking about it so much.
Mannen förefaller dessutom rätt flummig och förekommer på quack-watchlistor och han är expert på alternativ medicin och studerat alltifrån akupunkter, till örtmedicin och kroppsbaserad psykoterapi.
Någon kommentar på det Tolkia, Eddie Vedder?
Han skriver också följande på sin hemsida:
"NOTE: I do not, and have never claimed that vegetarianism, veganism, or any other approach to eating healthy food is inherently an eating disorder! Furthermore, I entirely agree that the problem of addiction to junk food is immensely more serious than excessive obsession with healthy food."
Jag skulle ställa mig en aning skeptisk till att med hull och hår svälja en självdiagnosticerad och påhittad ätstörning av denne man.
Att det sedan finns människor som fokuserar extremt mycket på sina kostvanor och undviker t ex fett helt är onekligen sjukligt tycker jag, men det räcker så. Man behöver inte hitta på en ny ätstörning för att man själv (Bratman) inte äter fett eller kött.
Bratman skriver också:
"I sympathize with other issues raised too, such as that the DSM is already too expansive (agreed — and I have never tried to get orthorexia into the DSM), and that the media is running with the term and taking it too far (yes, but that’s what they always do.)"
Bara för att ge alla en bakgrund till var "ortorexi" kommer ifrån.
Ristretto
2012-10-21, 17:13
Kom igen pojkar och pojkinnor, nu slapper vi stridsyxan och skakar hand.
Nä, på kolo bråkar vi så mycket som möjligt!
Eddie Vedder
2012-10-21, 17:53
Däremot tror jag att många på träningsforum väljer att inte tänka på sitt tränings- och ätmönster och resulatet blir snarast att man förtränger ämnet överhuvudtaget, fast man står där hemma och väger maten på grammet varenda dag.
Bara för att man inte vill ta i en ätstörning, betyder det inte att man inte har en.
Jag har varit och tränat och plötsligt är vi överens ser jag. ;) Jag ska lämna diskussionen men vill bara påpeka att ortorexi och övervikt har mycket gemensamt.
1) Båda är sociala konstruktioner i den bemärkelsen att ingen av dem existerar oberoende av människors överenskommelse om att det finns.
2) Båda definieras utifrån en konstruerad normalitet. I ena fallet BMI och i det andra fallet kriterier av beteende. Men lika väl är det inget som är naturgivet "sant".
3) I båda fallen kan man stämma in på kriterierna utan att vara sjukt fysiskt.
4) I båda fallen kan man stämma in på kriterierna utan att ens må dåligt av det psykiskt.
5) I båda fallen kan man må bra psykiskt men trots det faktiskt skada sin kropp. Både den som tränar och äter "extremt" och den som är tjock kan ju faktiskt ge sin kropp väldigt mycket stryk utan att man för den delen lider mentalt av det.
6) I båda fallen finns väldigt mycket tråkiga fördomar, moralism, och skitsnack från människor med andra livsstilsval.
Så jag tycker att problematiseringen av ortorexi som fenomen är viktig men jag tycker man bör vara konsekvent och då även inse att många av de tillstånd man pratar om som problem är väldigt komplicerade. Och den enda anledningen till att övervikt och fetma anses vara ett större samhällsproblem än ätstörningar är ju att de är fler som har det. Om vi bara bytte plats på omfattningen så skulle ju epidemin handla om ätstörningar.
Spetälsk
2012-10-21, 17:54
13p. trodde jag är seriös med träningen, hoppades på över 25p iallafall. sanningen är tydligen att jag är slö och likgiltig :(
Sammanfattning från en föreläsning vi hade i våras i psykiatri
Ortorexia nervosa
”Överdrivet hälsosam”, när man planerar matintaget mer än tre timmar per dag. Dessa undviker att äta i sociala sammanhang och avgränsar sig. De hittar vanligen likasinnade så att de ändå får socialt umgänge.
Om det är något hon hittat på själv eller faktiska krav för diagnosen har jag ingen aning om, men hon var ganska virrig..
Danne2K: Jo, i grund och botten gäller det en extrem fokus på (ofta felaktigt inbillad) "hälsosam" mat, inte bara kcal-räkning. T ex att inte äta fett eller kött alls. Men att inte äta kött är såklart normalt om man är vegetarian.
Men kort och gott, en väldigt extrem fokus på felaktiga föreställningar kring "hälsosam mat". Något jag inte tror är särskilt vanligt på forumet, förutom vanföreställningar kring protein kanske ;)
Ett extremt exempel jag hittade på pubmed var en 30-årig man som bara åt några skedar brunt ris om dagen. Det kan finnas en rädsla om att dra på sig sjukdom osv med i bilden, vilken man tror undviks genom allt mer extrema kostmodifieringar. Det onormala ligger t ex i det här exemplet, d v s omfattning; att äta några skedar brunt ris om dagen.
Och som sagt, felaktiga antaganden; att äta några matskedar ris om dagen leder till döden snabbare än man får cancer osv. Sedan finns det ju mindre extrema fall säkerligen men vi ska nog akta oss för att se ortorexi överallt då det inte är tanken med ätstörningen om man ska gå på herr Bratman's hemsnickrade kriterier.
Vilka jag tror är rimligare än proportionerna och den oundvikliga indikationsglidningen som kan ske genom att media tar upp det och förvränger det till att bara träning och att äta nyttigt helt plötsligt skulle vara en sjukdom. Då sitter helt plötsligt lata pösmunkar och kan rättfärdiga sin lättja (nej, jag menar inte alla överviktiga är lata, det är mer för att illustrera en poäng) med att det minsann är en sjukdom att träna och vara nyttigt. I bizarre-country.
Eddie Vedder: Jag tror vi är relativt överens i grund och botten, förutom att jag tror du överdriver betydelsen av ortorexi, men jag lämnar också diskussionen nu och jag kanske har fel om att jag tror att du överdriver ortorexi. Strunt samma.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.