Visa fullständig version : Försvars-Jeopardy!
På SvD Ledarblogg uppmärksammas att Regeringen tillkännagav sitt beskede om anskaffning av JAS 39E och antalet 40-60 flygplan 5 dagar innan remissinstanserna lämnat in sina bedömningar av försvars- och säkerhetspolitiska omvärldsförhållanden till Regeringen för att sedan användas som bakgrund till kommande försvarsbeslut. I fråga om Försvarsmaktens remissvar var det till och med fråga om 5 dagar och en månad.
Den omvända tågordningen har avhandlats tidigare, men förfarandet inför tillsättandet av Försvarsberedningen påminner en del om Jeopardy, men inom försvarspolitiken. Regeringen ger svaren, sen är det bara att inkomma med valfri analys som passar svaret.
Ännu intressantare är en av remissinstansernas svar till Regeringen, nämligen bestämt FOI:s, vilket redovisas i ett påföljande inlägg på Ledarbloggen. Mycket läsvärt för den försvars- och säkerhetspolitiskt intresserade. FOI betonar att den allt större osäkerheten i omvärlden ökar kraven på Sverige och att "i vårt närområde har samtidigt användandet av diplomatiska påtryckningar där militära maktmedel finns i bakgrunden blivit mer utbrett".
För att uttrycka sig i Jeopardyformat:
Det ger möjlighet till egen inrikes- och utrikespolitisk handlingsfrihet.
Vad ger ett välutrustat, välövat försvar med trovärdig numerär?
Länk (http://wisemanswisdoms.blogspot.se)
Kan vi försvara oss?
Syftet med denna uppsats har varit att försöka klarlägga det militära försvarets läge och utveckling. Bakgrunden är det beslut riksdagen fattade 2009 om försvarets inriktning och att vi idag är i ett läge när omfattande problem synes torna upp efter 2014. Det gäller såväl personalförsörjningen som materielförsörjningen, försvarets två viktigaste beståndsdelar, och då främst kopplat till den nu anvisade försvarsekonomin.
Vi har haft nämnda försvarsbeslut som utgångspunkt med dess säkerhets- och försvarspolitiska förutsättningar och mer koncentrerat oss på hur riksdagens beslut ska kunna fullföljas än att titta på alternativa inriktningar för vårt försvar. Dock ska sägas att under pågående arbete fanns det tecken på att vårt säkerhetspolitiska läge kan vara i förändring vilket kan ge anledning att överväga alternativa lösningar för vårt försvar. Förstärks denna bild får detta hanteras i den avslutande delen av akademiens projekt Svensk säkerhet efter 2014.
När man genomför en analys av det slag vi gör är det lätt att problematisera i hög grad. Så ska det naturligtvis vara, men för ordningens skull vill vi inledningsvis lyfta fram och betona att de förändringar som gjorts i huvudsak varit riktiga och att dagens försvar har ett antal positiva sidor.
Svensk säkerhets- och försvarspolitik har på ett genomgripande sätt förändrats under senare år. Från att landet tidigare var en bricka mellan två stormaktsblock där neutralitet och alliansfrihet var ledstjärnor har vi numera ett sönderfallet öststatsblock där vi som medlemmar i EU solidariskt vill skapa säkerhet tillsammans med andra länder. Denna utveckling har gjort att vi både ominriktat och kraftfullt minskat våra militära resurser samtidigt som försvarets uppgifter vidgats. Att denna förändring varit nödvändig talar såväl säkerhetspolitisk som militärteknisk utveckling för. Numera bygger vi inom ramen för FN och EU vår säkerhet på att tillsammans med andra verka för en fredlig utveckling av vår värld. Uttrycket för detta är bland annat, dels den solidaritetsklausul Lissabonfördraget innehåller, dels den ensidigt uttalade solidaritetsförklaring vår riksdag gjort.
De insatser vi gjort utomlands har fungerat väl. De har gett oss förmåga att operera tillsammans med andra länder och de har skapat en respekt och trovärdighet för vårt försvar som inte får underskattas. Insatsen i Afghanistan har visat på att vi har soldater och befäl som under svåra förhållanden väl kan utföra de uppgifter man ålagt dem. Den marina insatsen i Adenviken har visat att vi såväl kan leda som att fungera tillsammans med utländska stridskrafter i en sjöoperation. Insatsen i Libyen har konfirmerat att vi har ett fungerande stridsflyg som väl står sig i konkurrens med andra länder. Personellt och materiellt har alla stridskrafter i olika missioner visat på god kvalitet. För närvarande har vi en kvalitativt högt stående försvarsmakt med kompetent personal och bra materiel.
Trots denna positiva bild ska redan nu sägas att det är tveksamt om försvaret i en framtid har möjlighet att uppfylla de krav som ställs, framför allt avseende det nationella försvaret i ett säkerhetspolitiskt för*säm*rat läge. För detta krävs det både en förstärkt budget och att vi på ett helt annat sätt än tidigare skapar operativa förmågor tillsam*mans med de länder vi uttryckt solidaritet med. Det senare en åtgärd som begränsas av vår syn på militära allianser.
Strukturellt är omfattningen av den nedrustning vi genomfört sedan kalla kriget ett av problemen. Den har medfört att vi idag inom alla stridskrafter har för få förband för att självständigt kunna ta upp ett försvar av territoriet, även vid ett mycket begränsat angrepp. Det går att påvisa med enkla resonemang, utan att man för den skull behöver föra ett utvecklat hotbildsresonemang. Förenklat kan sägas att vår förmåga till nationellt försvar bygger på understöd från andra länder, ett understöd vi för närvarande varken planerar för, förbereder oss för eller har säkerställt genom fasta åtaganden.
Ser man på våra stridskrafter och hur de ska samordnas med utländska stridskrafter inom vårt land kan vi konstatera att vi har för få arméförband. De två brigadstridsgrupper vi disponerar kan, tillsammans med ett fåtaligt hemvärn, endast verka vid någon enstaka av de infallsportar som krävs för att kunna motta förband från stödjande länder. Antalet marina förband är också för få och kan endast möta en motståndare i enstaka riktning. Likaså är möjlig*heterna att skydda vår sjötrafik otillräcklig. Även antalet flygförband är för få för att möta ett angrepp och uthål*ligt kunna luftförsvara vårt land, framför allt om vi är i efterhand. Bristen på ett luftförsvars*luft*värn är uppenbar. De fåtaliga stridskrafter vi har idag kräver en framskjuten och flexibel logistik för att uthålligt kunna användas över hela Sverige och ute i världen, ett krav som för närvarande inte kan tillgodoses.
Markstridskrafterna har fortfarande 2014 ett flertal inte tillgodosedda materielbehov, t ex saknar manöverbataljonerna ett kvalificerat bataljonsartilleri liksom brosystem för att korsa diken och vattendrag. I slutet av nästa 20-årsperiod är markstridskrafterna i ett läge där flera tunga materielsystem behöver uppgraderas eller bytas ut. Det gäller stridsvagnar, stridsfordon, personaltransportfordon m fl system. Fram till idag har huvuddelen av förbanden inte övats på bataljons- och brigadnivå i tillräcklig grad. Undantag har varit de övningar som genomförts inom ramen för Nordic Battle Group, men de har endast berört en mindre del av insatsorganisationen. Situationen är att huvuddelen av soldater och förband numera enbart är övade i pluton/kompani.
För sjöstridskrafternas del är omsättning av ubåtar och korvetter tunga system som måste inplaneras och genomföras inom en snar framtid. Även ubåtsjaktför*mågan är ett problem, men om planerade resurser tillförs i form av helikoptrar och övningar genomförs i tillräcklig grad bör problemet kunna lösas. Avsaknad av luftvärns*robot*system på våra stridsfartyg minskar förmågan att skydda rörelser över havsytan. Brist på rörliga underhållsresurser i form av stödfartyg begränsar ett uthålligt utnyttjande av marina förband.
Luftstridskrafterna är i ett läge när JAS-systemet står inför en uppgradering eller ersättning. I detta har Försvarsmakten redan gjort sitt val när man angett att en ny version av JAS39 Gripen bör utvecklas och anskaffas under de närmaste 20 åren. Ett förslag som synes ha bred politisk acceptans. Förutom detta är luftförsvaret i behov av att omsätta luftvärnssystemet Hawk med ett nytt system med lång räckvidd, en åtgärd som f n inte är planerad. Flygstrids*kraf*terna lider också av för få basförband vilket är besvärande ur skyddssynpunkt och begränsar ett flexibelt utnyttjande av dem. Även uthålligheten och redundansen i stridsledningssystemet är begränsad.
För alla stridskrafter gäller att de på mycket länge inte övats i större förbandsenheter och i ett operativt sammanhang i försvaret av det egna landet.
Logistiskt finns mycket att göra. Bra lösningar saknas för närvarande samtidigt som Försvarsmaktens logistik genomgår en omfattande omstrukturering, vars lösning man kan ifrågasätta. Fåtalighet och struk*tur på stridskrafterna gör att det behövs en framtung och framåtriktat logistik vilket inte finns idag. Den omstrukturering av logistiken som nu sker tycks inte handla om detta, utan endast om reducerade kostnader utan hänsyn till operativa krav, varför det kan dröja innan den operativa logistiken får den struktur och förmåga som krävs.
En förutsättning för att kunna genomföra operationer inom vårt land tillsammans med förband ur andra länder är att vi har en fungerande territoriell ledning. Ur den synvinkeln är det positivt att fyra regionala ledningar inrättas från 2013. I det korta perspektivet kommer av naturliga skäl deras förmåga vara begränsad. Mer oroande är att de inte ens på sikt synes vara avsedda för att samordna inhemska och utländska förband med civila resurser i ett krisläge. Som det verkar idag kommer de regionala ledningarna inte att få den uppgiften och dessutom verkar de bli alltför svagt bemannade för att hastigt stötta upp i en oväntad situation.
Personellt är det nya systemet med frivilligt rekryterade gruppbefäl, soldater och sjömän infört men inte genomfört. Trots en god rekrytering finns det dubier om systemet kan behålla sina utbildade soldater och sjömän tillräckligt länge, och därmed säkerställa fulltaliga förband med den personella kvalitet som är efterfrågad. För att dessa farhågor inte ska besannas krävs det att personalen fortsatt utrustas med ändamålsenlig materiel och att den kontinuerligt övas eller används i olika operationer. Likaså kan soldaternas ekonomiska villkor och/eller förmåner, t ex avseende boende, behöva förbättras i förhållande till idag. Går utvecklingen åt fel håll i dessa avseenden kan man förutse en organisation med besvärande vakanser och med för låg personell kvalitet. För att systemet i framtiden ska ge avsedd effekt krävs det tillskott i miljardstorlek. Till detta ska föras att det nya systemet också begränsar hur många förband vi kan organisera. Det bör därför utvecklas för att organisationen ska kunna anpassas och tillväxa i ett säkerhetspolitiskt försämrat läge.
Som ovan redovisats står vi i en 20-årsperiod i behov av att omsätta ett antal tunga materielsystem. Förutom att det kom*mer att bli ekonomiskt betungande finns det en osäkerhet kring försvarsindustrin inom landet. Här står vi mellan å ena sidan att fullfölja idén om att handla materiel i öppen konkurrens – vilket vi måste om vi ska följa EU-direktiven – och å andra sidan att värna om teknologiskt kunnande och arbetstillfällen inom landet. Frågan är vilken riktning politiken, främst svensk Europapolitik, kommer att gå? Saudi*arabien*affären under 2012 är ett tydligt symtom på problemet där två regeringar i följd försöker stödja export för inhemsk försvarsindustri för att, som det verkar, inte behöva satsa utvecklingspengar från försvarsanslaget på industrin.
Strukturellt har vi fortfarande en grundorganisation som är byggd för det gamla värnpliktsförsvaret. Trots att Försvarsmakten i flera år sökt att rationalisera det hela har ingen större förändring skett. Av olika skäl har man inte velat lägga ner förband med hänsyn till de omfattande nerläggningar som gjorts mellan 1997 till 2005. Att det behövs en ny syn på var förband ska finnas, hur och var de ska utbildas och var personalen ska bo står helt klart i ett försvar som numera består av anställda soldater och sjömän. En effektivare och rationellare organisation måste sålunda gå att finna. Dilemmat är att förändringar på kort sikt är kostsamma medan besparingar uppstår först på längre sikt.
Att den ekonomi försvaret disponerar idag inte är tillräcklig för framtiden om intentionerna i Struktur 2014 ska fullföljas råder det inget tvivel om. Vi är i ett läge att antingen tillföra försvaret mer resurser eller minska vår ambition genom att ta bort operativa förmågor, alternativt göra en allmän ambitionsminskning. Att ta bort ytterligare operativa förmågor gör oss än mer beroende av andra nationer när och om vår försvarsmakt måste verka. En allmän ambitionsminskning leder obönhörligen till sämre utrustning samt mindre intensitet i övningar och insatser vilket i sin tur med säkerhet underminerar ett personalsystem byggt på frivilliga soldater och sjömän.
Om vi under det kalla kriget hade en logik i vårt försvarssystem, från den säkerhetspolitiska miljön, vår neutralitet och alliansfrihet till det att vi byggde vårt försvar på värnplikt och inhemsk försvarsindustri kan vi konstatera att motsvarande logik inte finns i dagens försvars*system. Att ha en tilltro till att kunna göra militära insatser i en krigssituation i vårt närområde utan att utifrån en strategisk analys klarlagt vilka förmågor vi behöver, utan att säkerställa dem genom exempelvis en allians, utan att byggt upp ett övningsmönster och logistik för detta, utan en utvecklad regional ledning är några faktorer som visar på en bristande logik.
Utifrån redovisat läge har vi fokuserat på några områden kring vilka det finns anledning att föra ett fördjupat resonemang i syfte att belysa alternativa tillvägagångssätt för att lösa de problem som finns i Struktur 2014. De är:
Avvägningen mellan olika stridskrafter (verksamheterna).
Personalförsörjningen.
Investeringsnivån avseende krigsmateriel.
Den faktiska prisutvecklingen på försvarsspecifik materiel.
Alliansfrågan.
Den politiska processen.
En springande punkt är naturligtvis avvägningen mellan stridskrafterna som bottnar i försvarsanslagets storlek. I detta läge har vi valt att inte göra några prioriteringar eller försök till avvägningar för att lösa en sådan situation, utan nöjt oss med några alternativa utvecklingar.
Anledningarna är flera. Den främsta är att det krävs en ordentlig strategisk analys som måste ha sin utgångspunkt i ett antal delutredningar som kommer att ta sin tid. Bland annat måste Försvarsmakten ges tid för nämnda analys, där olika operativa idéer prövas mot de säkerhetspolitiska målen. Resultatet kan därvid bli en helt annan avvägning mellan stridskrafter än den vi har idag. En annan anledning är att vi som akademi varken har eller kan ha den kunskap som krävs för att gör en ekonomiskt avvägd plan. Principiellt ska vi ha en uppfattning, men den får anstå tills underlag från övriga delprojekt i akademiens projekt Svensk säkerhet efter 2014 kunnat vägas in.
Ett annat problemområde som är av betydelse är det nya personalförsörjnings*systemet med anställda gruppbefäl, soldater och sjömän. Att återgå till någon form av värnplikt finns det ingen anledning till. Systemet är precis infört, det verkar ännu inte fullt ut i avsaknad av lagstöd, några tillräckligt omfattande erfarenheter i övrigt av systemet finns heller inte.
Till detta kommer att det är en mycket liten försvarsmakt som ska personalförsörjas vilket kräver få värnpliktiga med allt vad det medför.
Problemet är i stället relaterat till ekonomin. Det måste därför påtalas att systemets tillförlitlighet förutsätter att ett antal åtgärder görs för att upprätthålla en god rekrytering och för att behålla dem som rekryterats under minst den tid som planläggningen utgår från. I korthet kan sägas att det krävs mer ekonomiska resurser för löner och övriga avtalsenliga förmåner som övriga anställda redan har, för ändamålsenlig materiel som i ett internationellt sammanhang inger trovärdighet samt för övning och användning av förband. När bör det föreligga en utvärdering av dagens personalförsörjningssystem? Fram mot 2018 kan det finnas tillräckligt med underlag när man har sett hur trogna soldaterna är sin arbetsgivare. Skulle det då visa sig att systemet inte fyller måttet bör det finnas en option att aktivera ett nytt system. Även om det idag inte finns anledning att byta kurs i personalförsörjningen finns det ändå anledning att överväga alternativa system. Dels för att man i tid ska kunna hantera allvarliga problem med nuvarande system, dels kunna utöka insats*organi*sationen i ett kortsiktigt perspektiv men även för att kunna tillväxa i ett försämrat säkerhetspolitiskt läge. Det vill säga: fullfölj nuvarande system med kraft men gör samtidigt en analys av hur personalförsörjningssystemet kan utvecklas.
Investeringarna i ny krigsmateriel är naturligtvis centralt i nuvarande läge. Att fortsätta med 2012 års investeringsnivå på cirka nio miljarder kronor om året, samtidigt som en uppgradering av JAS39 Gripen ska ske och det finns behov av att omsätta flera andra tunga system, är utan överdrift ohållbart. När det gäller JAS ska sägas att operativt är en uppgradering både önskvärd och motiverad, om dagens förmågor i luftförsvaret ska behållas och hålla jämna steg med omvärlden. Om man ska ha ett nytt bemannat stridsflygplan är det lika motiverat att välja en JAS39 E/F-version. Att välja ett utländskt alternativ torde vara både dyrare och operativt sämre.
Frågan är då hur detta ska finansieras för att inte stoppa övrig utveckling inom Försvarsmakten. Ett sätt kan vara att välja en annan försvarsprincip och begränsa antalet flygplan i förhållande till de 60-80 flygplan som Försvarsmakten har angett. Ett annat är att finna nya finansieringsmetoder. Det är inte helt fel att påstå att det politiska intresset har mer än militära behov för ögonen. Arbetstillfällen och tillgång till högteknologisk kompetens inom landet kan heller inte uteslutas som skäl. Att utveckling och tillverkning av försvarsmateriel får spinoffeffekter för annan utveckling inom vårt samhälle finns det mycket som tyder på. Om tvivel finns på detta bör frågan enligt vår mening utredas. Bekräftas vårt antagande i sådan utredning bör man överväga att särfinansiera tunga försvarsmaterielprojekt genom särskilda anslag.
Det fjärde området – den faktiska prisutvecklingen på försvarsspecifik materiel – är ett område där det knappast ges några alternativ. Antingen har man en priskompensationsmekanism för den försvarsspecifika materielens faktiska utveckling eller så har man det inte. Nivån på priskompensationen kan visserligen diskuteras för det fall mekanismen återigen införs som grund för den ekonomiska planeringen, men den torde behöva vara cirka 3-4 % utöver normal prisutveckling (KPI). Att behovet finns visas om inte av annat av att vi tidigare haft en sådan mekanism, nämligen 1958–1968 och 1992–1997. Det var ingen slump att mekanismen på goda ekonomiska grunder infördes, men heller ingen slump att den på politiska grunder avskaffades. Nu är vi trots allt i ett läge när priskompensation för försvarsmateriel på något sätt åter bör införas. Alternativet är tydligt, om inget görs och denna fråga inte hanteras kommer vårt försvar på sikt att successivt materiellt utarmas.
När man överväger om försvarets ekonomi ska förstärkas, alternativt om vi ska avstå från någon operativ förmåga och väga om vårt försvar, går det inte att undvika frågan om en militär allians. För närvarande hämmas en bra analys om operativa förmågor i vårt land av det politiska motstånd som finns mot ett Natomedlemskap. Detta motstånd kan i korthet beskrivas enligt följande. Uttryck som att vår militära alliansfrihet har tjänat oss väl eller att det svenska folket inte kan acceptera ett med*lem*skap i Nato eller att det måste finnas en bred politisk uppslutning för att vi ska kunna överhuvudtaget analysera frågan åker ofta runt i debatten likt getingar i en burk med lock på. Vad står dessa argument för? Sakligt kan konstateras att Nato idag inte är det Nato som bildades för drygt 60 år sedan. Det är den enda säkerhetsorganisation som finns att tillgå för att leda militära insatser runt om i världen för att förhindra/avstyra/dämpa kriser. Det finns heller inget tvång för enskilda stater inom Nato att delta om nationella intressen måste sättas i första rummet. Exempelvis medverkade Tyskland inte i Irakkriget och Libyeninsatsen.
Ställer man frågan på vilket sätt det tjänat oss väl genom att stå utanför militära allianser finns det inget svar, om man bortser från andra världskriget som avslutades för 67 år sedan. Det enda vi vet är att vi stått utanför viktiga beslutsprocesser när vi ändå medverkat under Nato-flagg och att vi i våra försvarsavvägningar inte kunnat luta oss mot att allierade skulle kunna stå för operativa förmågor som vi i annat fall kunnat avsäga oss ifrån. När det sedan gäller retoriken om folklig förankring och bred politisk uppslutning är det bara att konstatera att frågan tycks vara svår för våra politiker. Sätter de sig in i frågan och inhämtar kunskap om vad vårt försvar förmår och behöver bör de kunna informera det svenska folket och påverka dem i positiv riktning i alliansfrågan. Vilket är det minsta man borde kunna begära, inte bara av en försvarspolitiker, utan även av politiker i allmänhet eftersom det här i grunden är en existentiell fråga.
Förutom att en allians kan dela på operativa förmågor ska inte underskattas dess betydelse av att man på hemmaplan kan göra operativa förberedelser. I en allians kan en krigsplanläggning få en helt ny dimension, multinationella övningar kan på ett helt nytt sätt genomföras inom landet, infrastruktur och samverkan med civila samhället kan också utvecklas.
Vid flera tillfällen har frågan rests om ett nordiskt försvarssamarbete, en nordisk försvarsallians, skulle vara en sätt att fördela bördan av olika operativa förmågor. Denna fråga har hittills fallit på att våra nordiska grannar anser Nato vara den enda säkerhetsgaranten för deras trygghet. Det som hittills inte prövats är ett svenskt med*lem*skap i Nato, vilket definitivt skulle underlätta ett nordiskt samarbete inom det operativa området. Går vi med följer sannolikt också Finland med. En allians torde också vara ett säkrare kort än en ensidigt proklamerad solidaritetsförklaring. I det senare fallet kan det vara enklare för en frände att prioritera sin egen säkerhet om det skulle krävas. Slutsatsen för vår del är tydlig, nu är det dags för våra politiker att seriöst pröva alliansfrågan.
Slutligen anser vi att det är dags att förändra den politiska processen som lett fram till försvarsbesluten 2000, 2004 och 2009. Tid måste skapas för att genomföra de utredningar vi föreslagit angående militära allianser och svensk försvarsindustri. Samtidigt måste också försvaret ges möjlighet att analysera och beräkna olika strukturer utifrån en övergripande strategisk analys. Vidare måste det ges tid för politisk diskussion och förankring hos svenska folket. Tidigare form av försvarsberedningar bör därför lämnas. En ny metod bör användas. En modell skulle kunna vara de parlamentariska kommittéer vi tidigare hade, där myndigheter och organisationer ges tid för genomarbetade utredningar.
Det här blir en utdragen process. Den kommer att omfatta hela samhällsförsvaret och överbrygga 2014 som av de flesta anses vara nästa hållpunkt för försvarsbeslut. Varför inte välja en tidpunkt när erfarenheter av det nya personalförsörjningssystemet kan dras. Detta innebär att vissa beslut måste tas innan dess för att man inte ska få stopp på all utveckling. Vi har pekat på att personalförsörj*nings*systemet och förbandsutbildningen sannolikt måste förstärkas. Samtidigt måste ekonomi skapas för viktiga materielsystem i närtid. Följden av detta torde vara att försvarets budget åtminstone under en övergångsperiod kan behöva förstärkas. Hur mycket är avhängigt vilka rationaliseringar som går att finna i dagens organisation.
Parallellt med hela utredningsarbetet får vi än en gång inte missa att förankra ett framtida beslut utgående från vad beskriven modell för beredning kan komma fram till. En strategi för kommunikation med det svenska folket är nödvändig och den ska utföras av våra folkvalda för att få det genomslag en existentiell fråga är berättigad.
Försvaret, polisen och rättsväsendet utgör statens kärnuppgifter. De är bärare av samhällets våldsmonopol. De är fundamenten i nattväktarstaten. Uppgifterna är i grunden enkla och självklara. Håll yttre fiender till samhället utelåsta, håll inre fiender inlåsta. Säkerställ nationens frihet och människors trygghet så att vi kan forma det goda samhället. Svårare än så är det inte.
När ett av dessa tre ben i samhällsbygget sviktar riskerar hela byggnaden att raseras. Dessa fundamenta måste alltid stå i förgrunden innan statens och medborgarnas övriga, många gånger ytterst diversifierade krav konfronteras med stridande politiska viljor för att tillgodose dessa. Då är det bra att ha en inre kompass, en checklista. Har vi tillgodosett statens kärnverksamhet? Kan vi med gott samvete besluta denna statsbudget?
Länk (http://www.kkrva.se/?page_id=4618)
Som en del i JAS-affären med Schweiz ingår att i väntan på att E/F landar ska en del av det redan starkt begränsade svenska stridsflyget (C/D-versionen) hyras ut. Kort sagt, en förmågesänkning.
Flera affärer är ju på gång och mot den bakgrunden twittrade signaturen Gripen News följande fråga till Moderaternas etta i försvarsutskottet och tillika ordföranden i Försvarsberedningen:
”Har regeringen någon plan på vad vi gör om Brasilien, Kroatien mfl tar offerterna och uthyrning av ytterligare FV C/D?”
Cecilia Widegren svarade:
”Plan - sa Sickan! Plan - sa regeringen! Svensk teknologi stort intresse = bra för Sverige!”
En allvarlig fråga besvaras som om försvarspolitiken vore ett skämt.
Fast det är klart att det ligger det ju en hel del i. Men Jönssonligan i försvarspolitiken är inget att skratta åt.
Länk (http://blog.svd.se/ledarbloggen/2012/09/14/jonsssonligan-slar-till-mot-forsvaret/)
Mer pengar till försvaret :<
Kallsone
2012-09-15, 18:25
Mer pengar till försvaret :<
Nu vet jag inte om du är ironisk. Men mer pengar till försvaret!
Sen skall pengarna läggas på rätt saker också.
http://www.newsmill.se/artikel/2012/07/18/kadett-f-rsvaret-r-p-v-g-mot-systemkollaps
Läste också idag att PRIO kostade 2 miljarder att ta fram.. vafan?
Fredagsmys: Vietnamvillfarelsen
Man får ibland höra från oinsatta personer att Sverige skulle satsa på ett (underförstått billigt) gerillaförsvar istället för en traditionell försvarsmakt. Som positivt exempel brukar man ta upp Vietnamkriget. Detta är en farlig villfarelse och missuppfattning.
Sverige lämpar sig vid en första anblick förvisso väl för gerillakrig. Vi är ett glesbefolkat land, täckt av döljande skog och vår infrastruktur är utspridd över stor och ohanterlig yta.
Men vem skulle lida av att en gerilla förstör infrastruktur som el, broar och telekommunikationer? Det är förstås civilbefolkningen som drabbas hårdast. Ett traditionellt försvar är istället till för att skydda civilbefolkningen istället för att utsätta den för extra lidanden.
Alla gerillakrig mot en överlägsen stormakt har också skett hos U-länder, där befolkningen redan lever i en sådan misär att krig inte innebär en lika stor skillnad mot vardagen. Svenskar och folket i I-länderna är så bortskämda och bekväma att det aldrig skulle gå att genomföra något uthålligt eller omfattande gerillakrig med rekrytering från egen befolkning. Inte ens andra världskrigets motståndsrörelser kunde besegra en ockupationsmakt, utan de klassiska exemplen som Afghanistan handlar om befolkningen i ett av världens fattigaste länder, inte ett bortskämt industriland.
Ett gerillaförsvar är också meningslöst innan ett land är ockuperat. Man måste alltså först bli ockuperade
Men framför allt räcker det att titta på siffrorna. Hur lång tid av krig och umbäranden som ett gerilla-"försvar" orsakar och hur stora förluster de innebär - för försvararna. De som förespråkar ett gerillakrig vill alltså under kanske ett decennium plåga svenska folket och se miljontals svenskar dödade. Tanken med ett traditionellt försvar är tvärt om att aldrig ens få ett krig, genom avskräckning, och om det blir krig ska man kunna skydda civilbefolkningen, inte gömma sig bakom den. De som förespråkar gerillakriget kanske vill få en möjlighet att rensa ut andra politiska åsikter och "förbättra" det Sverige som krälar upp ur ruinerna 10 år senare - det är ovanligt att det uppstår en demokrati efter ett gerillakrig.
Sedan finns det just med Vietnamkriget en allvarlig faktoid - att det skulle handlat om ett gerillakrig.
Men låt oss titta på några siffror. Alla siffror från engelskspråkiga Wikipedia.
Sovjets krig i Afghanistan 1979 - 1989
Kriget pågick i nästan tio år 1979 - 1989. På ena sidan fanns i snitt 115 000 sovjetiska soldater och 55 000 afghanska regimsoldater. På andra sidan 250 000 mujaheedin. Sovjet fick se 14 453 dödade och regimen ca 18 000. Mujaheedin fick mellan 75 000 och 90 000 dödade. Mellan 600 000 och 2 000 000 civila afghaner dödades, fem miljoner flydde utomlands och två miljoner blev flyktingar i sitt eget land. 3 000 000 civila afghaner skadades.
Detta var priset för ett gerillakrig. Ja, man fick ut Sovjet ur landet, till priset av upp till 3x så många egna gerillasoldater dödade och upp till 138 dödade civila per dödad sovjetisk soldat.
Vad blev resultatet av segern? Jo, fortsatt inbördeskrig i landet med ännu fler dödade.
Detta är vad gerillaromantikerna förespråkar. De kommer ofta från vänsterkanten, där man gillar ärorika döda...
Afghanistankriget 2001 -
Det pågående kriget i Afghanistan sägs innefatta 493 000 man ur koalitionsstyrkorna, varav 380 000 är regimens soldater och resterande 113 000 är ISAF. Motståndarna är olika grupper om totalt mellan 80 000 och 100 000 man.
Det finns inga siffror på gerillans förluster, men antalet civila dödade är enligt Wikipedia ca 14 700 och koalitionen har förlorat 14 499, varav ISAF 3 085. Ett betydligt mindre blodigt krig än den sovjetiska ockupationen, men fortfarande har det dödats 5x så många civila som utländska styrkor.
Och kriget är inte ens över.
Vietnamkriget 1955 - 1975
Men det vanligaste är att man drar upp Vietnamkriget.
Som dock inte var ett gerillakrig, vilket förstör hela villfarelsen direkt. Kriget var ett krig mellan länderna Nordvietnam och Sydvietnam, där det fanns inslag gerillakrig i Sydvietnam. Nordvietnam hade i själva verket det som de svenskar som vill se ett gerillaförsvar inte vill att vi ska ha - modernt flyg, modernt luftvärn, artilleri, stridsvagnar och helikoptrar. Som ett exempel hade man Mig-21, ett flygplan som introducerades 1955. Kan jämföras med USA:s F-4 Phantom som var ett av USA:s plan i kriget. Det introducerades 1958. Det kan jämföras med JAS 39 Gripen som introducerades 1997 och ryska Su-35 som introducerades 2008. Ett svenskt "gerillakrig" motsvarande Vietnam skulle alltså kräva modernare flyg än vi har idag. Svenskt luftvärn härstammar från 70-talet eller tidigare. Nordvietnam hade luftvärn som t ex SA-7 från 1968 och SA-3 från 1963, dvs luftvärn som var modernare då än vad t ex Aster 30 (2001) eller NASAMS (1998) är idag (som vi inte har - vi har robot 77 och robot 70, siffrorna är ledtrådar om årtalen, där rb 77 dessutom är en uppgradering av ett system som introducerades under det tidigare Vietnamkriget, nämligen 1960...). Ska vi inspireras av Vietnamkriget behöver vi alltså modernare flyg och modernare luftvärn. Sverige är idag tekniskt sämre rustat relativt stormakterna än vad Nordvietnam var.
Dessutom hade man alltså det icke-ockuperade (egentligen en felaktig term - Sydvietnam var inte ockuperat av USA, utan amerikanarna var inbjudna av regimen på motsvarande sätt som i Afghanistan) Nordvietnam att falla tillbaka på för rekrytering, underhåll, logistik, fabriker, livsmedel, vapen, ammunition etc. Svårt att ha i ett ockuperat land.
Tvärt om kan man säga att den kommunistiska sidan med Nordvietnam mer påminde om det gamla svenska invasionsförsvaret, där FNL/Vietcong skulle motsvarats av de svenska (numera i princip helt nedlagda, undantaget Jägarbataljonen) jägarförband som skulle utöva strid bakom fiendens linjer. Precis det försvar som gerillaförespråkarna inte vill se att vi ska ha.
USA hade ca 540 000 insatta och övriga länder (Korea, Thailand, Australien mfl) 65 000. Sydvietnam hade 850 000 man. Nordvietnam, inklusive FNL/Vietcong hade en styrka på ca 300 000 man 1968.
USA fick 58 220 dödade. Totalt dödades mellan 600 000 och 1 000 000 militärer på den Sydvietnamesiska sidan. Nordvietnam fick se mellan 580 000 och 1 600 000 militärer och gerillasoldater dödade. Sett till de "ockuperande" utländska styrkorna så förlorade "gerillan" 10x så många. Dessutom dödades mellan 1 400 000 och 4 000 000 civila.
Man kan titta på några av de intensivaste striderna under USA:s inblandning, t ex Tet-offensiven 1968. Nordvietnam fick ca 45 000 dödade, varav 17 000 under den första fasen. På Sydvietnamesiska sidan dödades 5 000 man under första fasen. "Gerillakrigarna" tog alltså 3x så stora förluster som "ockupanterna". Hälften av Nordvietnams styrkor under offensiven var dessutom inte FNL/Vietcong, utan nordvietnamesiska reguljära armetrupper.
Man kan titta ännu djupare, t ex på stadsstriderna i Hué under den sydvietnamesiska motoffensiven. USA fick 216 dödade, Sydvietnam 452 och Nordvietnam fick mellan 2 400 och 8 113 dödade. "Gerillakrigarna" hade i princip minst 10x så många dödade som amerikanarna.
När den Nordvietnamesiska armén till slut tågade in i Saigon så var det med stridsvagnar, inte med gerillasoldater.
Slutsats
Vietnamvillfarelsen är att det skulle vara "billigt" att satsa på ett gerillaförsvar. Det visar på gerillaförsvarsförespråkarnas förakt för liv - döda medborgare ses alltså som billiga. Verkligheten talar istället om 3x till 140x så många döda för gerillasidan och de civila som för "ockupanterna". Man kan förmoda att det inte är gerillaförsvarsförespråkarna som skulle vara de som förväntas dö i drivor, utan det skulle förstås vara andra än dem själva.
Här har jag inte heller gått in på de ekonomiska konsekvenserna av ett av gerillakrig totalförstört land.
Tvärt om kan man dra slutsatsen att de som förespråkar ett gerillaförsvar helt enkelt inte vet vad de talar om. Eller gärna vill se sina grannar dödade i drivor.
Länk (http://cornucopia.cornubot.se/2012/09/fredagsmys-vietnamvillfarelsen.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+blogspot%2FxnFd+%28Cornucopia %3F%29)
Nu vet jag inte om du är ironisk. Men mer pengar till försvaret!
Sen skall pengarna läggas på rätt saker också.
http://www.newsmill.se/artikel/2012/07/18/kadett-f-rsvaret-r-p-v-g-mot-systemkollaps
Läste också idag att PRIO kostade 2 miljarder att ta fram.. vafan?
Nej jag va seriös, och artikeln som du länkade, länkar jag vidare.
"I vårt närområde har samtidigt användandet av diplomatiska påtryckningar där militära maktmedel finns i bakgrunden blivit mer utbrett."
FOI är en av de myndigheter som av försvarsdepartementet uppmanats lämna in sina bedömningar av försvars- och säkerhetspolitiska sakförhållanden som kan påverka nästa inriktningsbeslut. Underlagen ska sedan utgöra underlag för den omvärldsbeskrivning som regeringen serverar Försvarsberedningen (om detta se post på ledarbloggen).
Så skriver forskarna Johannes Malminen, Niklas Granholm och John Rydqvist i inledningskapitlet Globala trender och tendenser – tilltagande osäkerheter ökar kraven på Sverige:
”Under den kommande tioårsperioden står Sverige inför försvars-, säkerhets- och utrikespolitiska utmaningar. Försvarsmaktens materielsystem är i behov av förnyelse, ett nytt personalsystem ska införas samtidigt som de ekonomiska förutsättningarna är begränsade. Dessutom pågår omfattande förändringar på geostrategisk nivå i omvärlden som skapar osäkerhet om de kapaciteter Sverige har behov av för att möta framtiden. De grundantaganden som lett fram till nuvarande lösningar utmanas.
Sedan den senaste genomlysningen av den säkerhetspolitiska omgivningen gjordes har mycket hänt. Georgienkriget tydliggjorde att Europas gränser fortfarande kan ritas om med militära maktmedel, inte nödvändigtvis vid förhandlingsbordet. Mellanstatliga konflikter är sannolikt även fortsatt en del av den strategiska miljön.
Vidare har interventioner för att störta diktaturer och stödja demokrati och mänskliga rättigheter i svaga stater, som i Afghanistan, blivit allt starkare ifrågasatta i många nyckelländer. Viljan till insatser och krishantering har inte försvunnit men väl försvagats under de senaste åren. Därtill har följderna av de arabiska upproren väckt förhoppningar om en positiv utveckling i Europas närområde, men också skapat oro för instabilitet på både kort och lång sikt när dessa länder söker nya former för sina inrikes och utrikes relationer. Inbördeskrig och konflikter har lett till att nya stater uppstått samtidigt som frön till nya motsättningar kan ha såtts.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen formas också av den ekonomiska kris som drabbat framför allt västvärlden och Europa. Viljan att vara med och påverka vår omvärld må finnas, men frågan är vilka resurser som står till förfogande framöver. En av krisens effekter är att många länder agerar mer kortsiktigt och inåtvänt.
Flera trender och tendenser talar för att en åternationalisering av internationella relationer har påbörjats, dvs. att stater börjar agera alltmer uni- och bilateralt snarare än multilateralt i säkerhetspolitiska frågor. För det första har den senaste tioårsperioden tydliggjort att det pågår storskaliga geostrategiska ombalanseringar. Den amerikanska dominansen i det internationella systemet som rådde efter det kalla krigets slut har ersatts med en alltmer multipolär situation. Ordningen i det internationella systemet har åter blivit mer flytande och svåranalyserad. Detta har lett till en begynnande omprioritering av stormakternas intressen och fokus eftersom deras relativa inflytande i världen har påverkats. Vissa ser sig tvungna att försvara sin position medan andra strävar efter ökat inflytande. Den ökade osäkerheten om den framtida geostrategiska utvecklingen medför att riskerna för militär rustning inklusive anskaffning av massförstörelsevapen accelererar.
I denna process av storskalig geostrategisk ombalansering är Kinas starka ekonomiska tillväxt och USA:s långsiktiga ekonomisk-politiska problem två av de mest centrala faktorerna. Men andra faktorer spelar också in: Rysslands väg mot ett allt mer auktoritärt styre och EU:s försvagning som följd av Eurokrisen är två andra. En följd av dessa utvecklingar är att det internationella systemet och formerna för mellanstatliga relationer håller på att förändras vilket ökar osäkerheten om den framtida globala maktfördelningen. Detta innebär en rejäl utmaning för Sverige. Hur och var ska Sverige bäst använda sina ekonomiska, politiska, militära och intellektuella resurser?
För det andra håller globaliseringstrenden på att förändras.1 På vissa områden kan den vidareutvecklas oförtrutet medan den saktar in eller t.o.m. minskar inom andra. Informationsteknologins utveckling har t.ex. medfört att allt större datamängder kan överföras till allt lägre kostnad. Detta har också medfört att kampen om tolkningsföreträdet har fått mer transnationell karaktär. Idéer formas, sprids och påverkar snabbare och på helt andra sätt nu och i framtiden. Enfrågerörelser och andra icke-statliga aktörer har därmed fått ett verktyg som kan möjliggöra mobilisering på gott och ont. Samtidigt har viljan till statlig återreglering och kontroll av flöden (människor, information, varor) förstärkts.
För det tredje har geostrategiska och ideologiska motsättningar förstärkts. Kapplöpningen om begränsade globala resurser har blivit allt tydligare och det pågår återigen en ideologisk kamp om statens roll och grad av inblandning i det globala ekonomiska systemet. Centraliserad och ofta auktoritär statskapitalism ställs mot den marknadsliberala och demokratiska västerländska modellen. Allt mer globalt orienterade statskapitalistiska stater utmanar den rådande ordningen där statens roll varit mer passiv och indirekt understödjande i globala ekonomiska relationer.
För det fjärde accelererar klimatförändringarna och dess konsekvenser blir alltmer påtagliga. Fler extrema väderhändelser, förändrade sjukdomsmönster, ändrade och ovissa skördeutfall, nya förutsättningar för internationell handel och överlappande territoriella anspråk är några exempel. Dessa utvecklingar skapar nya motsättningar och spänningar samt kan bidra till ökande kamp om resurserna och bl.a. leda till kraftiga fluktuationer i pris och tillgång på livsmedel och andra förnödenheter. Behovet av lagring för att minska riskerna ökar. Därmed utmanas den nuvarande logistikmodellen som präglats av ”just in time”-leveranser.
För det femte utsätts det multilaterala systemet som byggts upp under efterkrigstiden för påfrestningar. Behovet av långsiktigt samarbete och koordinerade åtgärder på global nivå är påtagligt för att akut hantera t.ex. den uppkomna ekonomiska krisen och de klimatologiska förändringarna. Resultatet har hittills varit skralt och de långsiktiga överenskommelserna lyser med sin frånvaro. Det är ännu för tidigt att dra slutsatsen att staterna har givit upp, men det är uppenbart att de söker efter alternativa lösningar. När länders förtroende för de multilaterala institutionerna försvagas söker de istället andra vägar, nationellt eller i nya konstellationer, ofta med stater de hyser förtroende för eller åtminstone där gemensamma intressen delas. Oväntade och ofta kortsiktiga initiativ och ageranden kan då bli följden.
För det sjätte är det sannolikt att ny militär teknik och nya koncept under de kommande tio till tjugo åren fortfarande främst kommer att utvecklas i västvärlden, men konkurrensen från andra aktörer kommer samtidigt att öka när det gäller produktion av krigsmateriel. Det är också troligt att om framtida teknikutveckling leder till stora genombrott, som idag inte kan förutses, så sker det sannolikt i väst. USA är fortsatt världsledande över hela bredden av teknologiutveckling, medan olika västeuropeiska länder, däribland Sverige, har spetskompetens inom vissa teknikområden. Ryssland har förmåga att utveckla teknik inom vissa fokusområden, men inte på USA:s nivå. En annan grupp av länder som har de ekonomiska resurserna, t.ex. Kina, Indien, Sydkorea och Brasilien, strävar långsiktigt efter att bygga en egen högteknologisk förmåga på det försvarsindustriella området genom teknologiöverföring och egen utveckling.
Teknikutvecklingens höga kostnader och snabba takt har lett till en generell trend där export och internationella tekniksamarbeten blir allt viktigare. Den försvars- och säkerhetsrelaterade teknologi som utvecklats i väst sprids därför till fler länder än tidigare. Inom en snar framtid kommer vi att se teknologiöverföring inte enbart från dagens ledande länder utan till nya framväxande försvarsindustriella länder. Dessa kommer i sin tur att överföra teknologiskt kunnande till nya aktörer. Avancerade teknologier blir därmed tillgängliga för fler stater och några kan komma i händerna på icke-statliga aktörer. I framtida konfliktområden riskerar Sverige därför att möta en större bredd av vapensystem som dessutom är mer sofistikerade. Osäkerheten om vilka strategiska effekter teknikutveckling och -överföring kan leda till har alltså ökat.
Sverige som globaliserad småstat måste anpassa sig när det internationella systemet förändras. Det innebär inte nödvändigtvis att Sveriges möjligheter kringskärs, men Sverige bör vidareutveckla sitt sätt att agera och reagera. Behovet av att återförsäkra sig i ljuset av mer osäkra och oklara framtida utvecklingar blir större. Det kan ske på olika sätt, t.ex. genom tillfälliga och mer permanenta samarbeten med likasinnade stater och genom att fortsatt verka för frihandel och utbyte med vår omvärld. Sverige kan också tydligare lyfta fram sina nationella intressen och värderingar i multilaterala fora, men samtidigt förbättra sin förmåga att kunna hantera påtryckningar av både ekonomisk, politisk och militär natur, enskilt och tillsammans med andra.
De senaste tio årens händelseutveckling har visat att de försvars-, säkerhets- och utrikespolitiska frågorna blir allt svårare att särskilja. Exempelvis kan en till synes perifer utrikespolitisk fråga, som inbördeskrig i Kongo, piratverksamhet utanför Afrikas horn, fundamentalistiskt styre i Afghanistan eller revolt i Libyen på kort tid leda till svensk militär insats. Sådana insatser ställer långsiktigt försvarspolitiken inför svåra och kostsamma val och påverkar Sveriges säkerhetspolitiska ställningstagande och renommé i omvärlden. I vårt närområde har samtidigt användandet av diplomatiska påtryckningar där militära maktmedel finns i bakgrunden blivit mer utbrett.
Det ställer högre krav än tidigare på svensk förmåga att använda sina nationella verktyg, där försvars-, säkerhets- och utrikespolitik står i samklang. Klarar inte Sverige detta är risken att Sverige uppfattas som ett underskottsområde för regional säkerhet. Sverige behöver vidta åtgärder för att enskilt och tillsammans med andra även fortsättningsvis kunna ge ett substantiellt bidrag till såväl närområdets stabilitet och säkerhet som internationell kris- och konflikthantering.
Länk (http://blog.svd.se/ledarbloggen/2012/09/12/storre-osakerhet-okar-kraven-pa-sverige/)
http://www.facebook.com/starkareforsvar
Amfibiekårens nedläggning eller återkomst?
ÖB flaggade under sommaren om en möjlig massiv förbandsnedläggning och Wiseman tog nyligen upp att om inte hela marinen ryker så är faran inte över för amfibiekåren. För den norska motsvarigheten är läget tvärtom.
Senast igår påminde den norska regeringen om att man vill stärka försvaret i Nordnorge och man satsar på att bygga upp en "arktisk insatsstyrka", en sorts motsvarighet till de ryska arktiska brigaderna med "kustjägarkommandot på Trondenes i förarsätet". Kustjägarkommandot, KJK, är Norges motsvarighet till amfibiekåren i Sverige. Trondenes ligger utanför Harstad, ovanför polcirkeln.
Medan framtiden för amfibiekåren, sedan 2005 bestående av en enda bataljon, är oviss satsas det alltså på de norska kollegorna.
För den som följt med i svensk försvarsdebatt de senaste dagarna kan det verka som om läget enbart ser mörkt ut men samtidigt kommer signaler om förändringar i svenskt synsätt på utvecklingen i närområdet. Härom veckan blev en analys av Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) offentlig i vilken det bland annat heter: "I vårt närområde har samtidigt användandet av diplomatiska påtryckningar där militära maktmedel finns i bakgrunden blivit mer utbrett". Lite senare skriver FOI-analytikerna ovanligt kritiskt "Det ställer högre krav än tidigare på svensk förmåga att använda sina nationella verktyg, där försvars-, säkerhets- och utrikespolitik står i samklang. Klarar inte Sverige detta är risken att Sverige uppfattas som ett underskottsområde för regional säkerhet."
Sker då någon förändring på det försvarspolitiska planet? Försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist (S) redovisade tidigare i år en ny syn på utvecklingen i närområdet. Från Mats Johansson, en av moderaterna i riksdagen, kom ett utspel på DN Debatt härom veckan.
För nytillkomna läsare kan tilläggas att den norska regeringen höjde försvarsanslaget med sju procent i vintras och i juni beslutade sig för den största investeringen i armén genom tiderna.
Antalet ryska amfibiebataljoner (marininfanteri) baserade vid Östersjön är enligt öppna källor fem. Vid Barents hav nio. Därtill mindre enheter. Rysslands marininfanteri har till skillnad från nordiska motsvarigheter en hel del pansar och skall enligt ryska öppna källor vara helt ombeväpnade 2015.
Länk (http://gyllenhaals.blogspot.se/2012/09/amfibiekarens-nedlaggning-eller_1814.html)
LoveMachine
2012-09-17, 12:04
Försvarsfrågan är verkligen besvärlig för mig personligen. Jag tror på att vi behöver ett försvar och ett försvar med tillräcklig numerär och utrustning för att kunna göra något annat än att död "hjältedöden". Jag tycker därför att vi kanske hoppat i galen tunna när planen (i den mån det fanns en plan) var att försvara Sverige i utlandet. Internationella missoner i all ära men man bör sopa framför egen port först. Nu är vi kanske vassare men så få att det nästa är fånigt.
Jag kan erkänna att jag är en värnpliktskramare och hade helst sett att vi inte hade ett yrkesförsvar. Det är det väl ironsikt att jag är GSS/T (Gruppbefäll-Soldat/Sjöman tidvistjänsgörande). Kanske ännu mer med tanke på att jag till vardags är fysikdoktorand och inte riktigt ingår i målgruppen. Men för mig så är just GSS/T i nuläget enda sättet att behålla numerären. Försvarets syfte är, i mina ögon, att ge oss som land möjligheten att tillsammans kunna föra den politik vi vill utan rädsla för att någon ska säga åt oss att vi inte för göra/tycka så. För det finns många mäktiga länder som inte delar våran uppfattning om abort, HBTQ-frågor, miljöskydd med mera. Därför tycker jag att det är viktigt att försvarsmakten till så stor del som möjligt utgör ett tvärtsnitt av befolkningen. Om man som organisation inte står för samma värderingar som landet så är man en i längden ineffektiv försvarsmakt. Eller som jag gillar att sammanfatta läget.
"Om man inte tror på det man slåss för är man ingen soldat, bara ett vapen."
Därför är den lilla politiska debatt som finns väldigt komplicerad för mig personligen. Politiskt tillhör står jag mycket närmare det vissa skulle kalla stenkastarvänstern än nymoderater och batongliberaler. Det är därför snudd på omöjligt att hitta något vettigt alternativ. Dessutom är försvarsfrågor något som bör göras upp på bredast möjliga front för att man ska ha politisk trovärdighet och kunna bedriva den typen av långsiktiga arbete som krävs.
Oavsett inriktning så bör man allvarligt fundera över vad som är kraven, vad som krävs och vad det kommer kosta. Inte sätta budget och sedan ge nya uppgifter. Nu så verkar det inte finnas en vision. Nya JAS39-E/F kommer behövas. Men om man lägger sig under en vettig lägstanivå och dessutom utan att skjuta till pengar så blir det en nya gökunge. Visby-korvetter som redan innan de är färdiglevererade och utrustade gått en tredjedel av sin livstid ser knappt bra ut på pappret. Ett budgetsystem var enda besparingar är att man inte få fram reservdelar och måste ställa in dyra övningar. Fortifikationsverket är sedan ett kapitel i sig självt. De fick byggnader som Försvarsmakten byggt och betalat av. Sedan hyr man ut dem till Försvarsmakten för "marknadshyra" när Försvarsmakten inte har någon annan att vända sig till och Fortifikationsverket inga andra kunder. Det är i grunden ett nollsummespel undantaget Fortifikationsverkets vinst.
Så sammanfattningsvis: planera, budgetera, effektivisera och expandera.
Edit: Förövrigt anser jag att vi bör alliera oss med nordiska länder, inte NATO. När skiten träffar fläkten i ett nordiskt land så kan vi ändå ge oss fan på att vi står på tur. Gemensam spaning, träning och planering är guld värt.
Så sammanfattningsvis: planera, budgetera, effektivisera och expandera.
Edit: Förövrigt anser jag att vi bör alliera oss med nordiska länder, inte NATO. När skiten träffar fläkten i ett nordiskt land så kan vi ändå ge oss fan på att vi står på tur. Gemensam spaning, träning och planering är guld värt.
Låter bra. Kan hjälpa mycket med att ha rätt man/kvinna på rätt plats. Ett exempel:
Under gårdagen så presenterades den slutliga sammansättningen av försvarsberedningen som ska bereda underlaget till det kommande försvarsbeslutet 2015, då framtiden för det svenska försvaret ska fattas av riksdagen. Ett helt avgörande beslut för svensk säkerhetspolitik och framförallt Försvarsmaktens framtid. Kommer vi efter detta beslut få se fortsatta förbandsnedläggningar och en fortsatt underfinansierad verksamhet där försvarsmaterielen inte kan omsättas. Eller går vi mot en ljusare försvarspolitisk framtid?
Vilka människor är det då som kommer att få förtroende av svenska folket (nåja..) att ta fram beslutsunderlaget till riksdagen, och framför allt att ha det stora ansvaret för Sveriges framtida säkerhet vilande på sina axlar? Här nedan följer en ytterst kortfattad och subjektiv summering av de tolv representanterna. De får även stämpel RÖD eller GRÖN beroende på om de bedöms ha den politiska ambitionen att satsa på försvarsfrågan även i budgetsammanhang (grön), eller om ledamoten utgör en uppenbar risk för en fortsatt försvagning av Sveriges försvar (röd).
I försvarsberedningen finns representanter från samtliga politiska partier. Moderaterna och Socialdemokraterna har tre representanter varedera, och övriga partier har en representant. Totalt 12 ledamöter och Cecilia Widegren(m) är av Försvarsminister Karin Enström(m) utsedd till ordförande.
Cecilia Widegren (m) RÖD
Widegren som är moderaternas försvarspolitiska etta har inte imponerat alls i samband med försvarsfrågorna. Var den person inom moderaterna som myntade uttrycket "Analys först - därefter utgift" trots att det egna partiet agerar precis tvärt om, senast i JAS-frågan. Hänvisar ofta till den så kallade NATO-utvärderingen av Försvarsmakten och tar den som en fullständig sanning trots att utvärderingen är gjord mot en pappersprodukt och inte verkligheten. Det oroväckande med Widegren är att de mest märkliga sakerna framförs som absoluta sanningar. Har en tendens att förminska vikten av försvarsfrågor på ett oroväckande nonchalant sätt och har ringa, till ingen erfarenhet av försvarsfrågor från sin tidigare karriär. Widegren är sina chefer Reinfeldt/Borg trogen och kommer sannolikt inte att verka för en utökade ekonomisk ram till Försvarsmakten. Därför den största röda stämpeln som går att uppbringa.
Hans Wallmark (m) RÖD
För Wallmarks del hade man nog kunnat lägga ett karbonpapper på bedömningen av Widegren. Har inte imponerat alls, och det som ibland sipprar ut är ofta nonsens som bara bekräftar partilinjen, d.v.s. inga mer pengar till Försvarsmakten. Senast denna debattartikel där merparten mer eller mindre uppfattas som rent påhitt. Duon W&W är tillsammans med västerkanten de mest oroväckande inslagen i försvarsberedingen. Därav ytterligare en stor röd stämpel. Annicka Engblom(m) hade varit ett betydligt bättre val än Wallmark p.g.a. engagemang och viss sakkunskap, men det kanske är just dessa anledningar som gjorde att Engblom istället fick den mindre tacksamma uppgiften att utreda något som inte går att utreda, nämligen luftförsvaret efter år 2040.
Sofia Arkelsten (m) RÖD
Arkelsten som tidigare var partisekreterare och fick avgå efter lite kontroverser är en riktig högoddsare inom försvarsberedningen då hon aldrig varit aktiv inom försvarspolitiken, och inte heller är ledamot av försvarsutskottet. Att man placerat in Arkelsten i beredningen beror sannolikt på att hon är ordförande i utrikesutskottet. Det är förmodligen ett klokt beslut där syftet är att få in kompetensen i samband med omvärldsanalysen. Annicka Nordgren Christenssen gjorde bedömningen (på twitter) att Arkelsten och Ahlin, båda från utrikesutskottet enbart kommer att sitta med inledningsvis. Jag tror säkert att Arkelsten kommer att göra ett gott arbete med "sin del" i beredningen, men får trots det en röd stämpel, om än inte lika stor som W&W, vilket mest beror på den bedömda lojaliteten med partilinjen som säger att "man ser en prolognerad budget framför sig".
Peter Hultqvist (s) GRÖN
Att Hultqvist som socialdemokrat får den gröna stämpeln och samtliga moderater får rött måste vara helt unikt. Vem trodde att moderaterna så enkelt skulle släppa en av sina paradgrenar? Men det är nya tider nu, och nya moderater. Hultqvist då. Han har vid flera tillfällen uttalat sig i ordalag att han inte är nöjd med finansieringen av Försvarsmakten och att försvarsberedningen har ett viktigt förtroendeuppdrag framför sig som man måste förvalta väl och påstår sakligt att man inte får luras av orealistiska skönmålninga. Det är dessutom alltid lättare att sitta i opposition och dessa två faktorer gör att Hultqvist närvaro i beredningen kan vara positiv om man hoppas på en sund och förhoppningsvis även finansierad försvarspolitik. Hultqvist får därför en grön stämpel.
Åsa Lindestam (s) RÖD
Att rektor Lindestam från Söderhamn fick en plats i försvarsberedningen är mycket förvånande? Hon har vad jag vet inte skrivit en debattartikel eller engagerat sig i försvarsfrågor och Försvarsmaktens framtid i någon större omfattning den senaste tiden. Ett namn som Peter Jeppson(s), från försvarsutskottet och dessutom sjöofficer, hade förmodligen kunnat bidraga på ett bättre sätt med såväl engagemang som sakkunskap inom vissa områden. Det enda som går att finna från Lindestam i försvarsdebatten (i närtid) är ett blogginlägg från i somras då hon hoppades på att få en plats i beredningen, vilket hon fick.. Det som eventuellt skulle tala för Lindestam är att hon följer Hultqvist linje, och att hon faktiskt ifrågasätter den nonchalering av hotbildsbeskrivningen som moderata representanter levererar. Bra! Men Åsa du får ursäkta, det räcker inte att bara tycka att det är kul och intressant att sitta i en försvarsberedning. Man måste åtminstone ha viss sakkunskap i ämnet för att kunna diskutera hotbild, förmågor och kunna skapa sig en bild av vad FM resurser kan åstadkomma. Där tror jag att det finns relativt stora kunskapsluckor. Detta sammantaget leder till en röd stämpel. Men förhoppningsvis kan Lindestam överraska?
Urban Ahlin (s) RÖD
Ytterligare en utrikespolitiker från utrikesutskottet. Ahlin må kanske vara insatt i utrikespolitiska frågor, men jag har fått revidera min preliminära stådpunkt rörande Ahlin i försvarsfrågan då jag läst på lite mer, skapat mig en egen uppfattning, och fått ett och annat tips. Ahlin verkat ha gjort det till sin grej att tycka om försvarsrelaterade detaljer som han varken har kunskap om eller mandat att avgöra. Hittade några tidigare inlägg där Ahlin är inblandad här, här och här. Med lite mer kött på benen så får Ahlin nu den röda stämpeln.
Allan Widman (fp) GRÖN
Här har vi bojen i bukten. Mer grönt än så här blir det inte. Utan Allan Widman och han ständiga kamp för att försöka få ordning på försvarspolitiken så hade försvarsberedningens samlade kompetens inom området inte varit särskilt stor. Allan har ständigt varit aktiv i försvarsdebatten på bloggen Strilaren II. Men frågan är om Allan själv orkar kämpa för att en riktig omvärldsanalys genomför och att rätt slutsatser dras utan att de moderata ekonomiska aspekterna inte tillåts styra i rapporten? Orkar Allan försöka förklara för de andra hur saker egentligen ligger till och vad ordet försvarsförmåga egentligen innebär?
Staffan Danielsson (c) RÖD
Staffan får ursäkta den röda stämpeln, för egentligen är nog Staffan en klok försvarspolitiker. Men trots att Danilesson släppt hörnflaggan som det står vindkraft på, och numera engagerat sig riktigt bra i försvarspolitiska frågor så är känns det som "breda politiska uppgörelser" och "tidigare uppgörelser" inom Alliansen står över försvarspolitiskt civilkurage. Jag tror egentligen Staffan, precis som många andra, egentligen förstår att den Försvarsmakt politikerna skapat genom tidigare nedskärningar och avveckligar knappt räcker till att försvara huvudstaden. Till Staffans fördel kan sägas att han propagerat för att NATO-frågan ska tas med i beredningen. Kommer du att driva den frågan hela vägen Staffan, och är detta förankrat inom partiet? Jag hade gärna satt en grön stämpel här, men Staffan måste först övertyga lite mer, och våga bortse från tidigare uppgörelser och se verkligheten och omvärldsutvecklingen.
Mikael Oscarsson (kd) GRÖN
Lite av en doldis i försvarspolitiska sammanhang. Men trots detta har Oscarsson, när han väl uttalat sig, haft en tydlig argumentation. Eftersom Oscarsson redan uttalat att han anser att ytterligare 12mdr bör tillföras försvarsbudgeten, samt hans uttalanden i Almedalen angående försvarsekonomin så råder det nog ingen tvekan om att Oscarsson får en grön stämpel. Han vill dessutom se att Försvarsmakten återigen dimensioneras för försvaret av Sverige. Bra!
Torbjörn Björklund (v) RÖD
Är emot JAS-anskaffning, NATO, övningsverksamhet inom ramen för internationellt samarbete osv. Vänsterpartiet har aldrig varit någon ambassadör för ett starkt svenskt försvar och en stark Försvarsmakt. Att vänsterpartiet skulle stå bakom en rapport som kommer fram till att Försvarsmakten är helt underdimensionerad för att kunna möta en annan hotbild än den som moderaterna målar upp, och att omvärldsläget skulle ha förändrats till det sämre, vilket kräver ett större försvarsanslag än nuvarande är nog helt orimligt. Källor säger att Björklund skulle vara för ett starkt nationellt försvar. Men kommer hans parti att finansiera detta? Partifärgen är trots allt illröd, sådan är även färgen på den stora röda stämpeln då vänsterpartiet aldrig tidigare, och förmodligen inte nu heller är att betrakta som något parti som skulle lägga en extra krona till försvarsbudgeten!
Peter Rådberg (mp) RÖD
Här är det oklart. Rådberg är i vissa ljusa stunder mycket klarsynt när det gäller försvarspolitiken. Han har insett att det behövs en förnyad omvärldsanalys. Han förstår att det inte går att köpa JAS-flygplan inom nuvarande budgetram utan att det får stora konsekvenser för övriga delar av Försvarsmakten. Däremot kan Rådberg tänka sig att helt prioritera bort förmågor, han är emot allt vad som heter NATO, och han anser inte att det finns något hot mot Sverige. Han är en stor föresråkare av den så kallade "långtbortistandoktrinen" och han anser även att det är viktigare att kunna hantera cyberattacker än det traditionella försvaret. Miljöpartiet har aldrig prioriterat Försvarsmakten och lär inte göra det nu heller, de har tidigare kunnat tänka sig att sänka försvarsanslaget ytterligare. Den illröda stämpeln får fortsätta jobba.
Mikael Jansson (sd) GRÖN
Jansson företräder ett parti som vill se ett starkt försvar och stöttar ÖB i hans framställning om behovet av en utökad försvarsbudget. Man har i sin skuggbudget det i särklass högsta försvarsanslaget av samtliga politiska partier vilket är mycket positivt. Men frågan är om någon annan i beredningen kommer att lyssna till Janssons argument, och framförallt kan Jansson argumentera tillräckligt bra? Jansson har inte varit särskilt aktiv i media och debatt i försvarsfrågor. I ärlighetens namn har jag nog aldrig ens hört Jansson argumentera för Försvarsmakten mer än i ett fåtal artiklar som den här. En stor nackdel med SD är att man är emot ett NATO-medlemskap, något som mer eller mindre är ofrånkomligt när Försvarsmakten är så underdimensionerad som nu. Oavsett vilket så är Sverigedemokraterna att lita på - i försvarsfrågan. Skönt att kunna avsluta med ytterligare en grön stämpel.
Sammanfattningsvis
Detta är självklart en högst subjektiv bedömning och en lek med stämplar och färger. Men bakom detta så finns också verkligheten, och frågan är HUR långt bort från verkligheten och sanningarna min enkla bedömning ligger?
Uppdaterat 120916 kl 11.20
Efter en natts sömn med (mar)drömmar om den kommande försvarsberedningen så sammanfattar jag nu läget enligt följande. Vi konstaterar att vi nu har åtta röda och fyra gröna. En överhängande majoritet för de röda stämplarna vilket innebär att det mer och mer ser ut som att den sammansatta gruppen kommer att leverera ett reultat som inte kommer att stärka svensk försvarsförmåga på något sätt alls. Bedömningen av Staffan Danielsson är osäker, kan likväl bli grön om Staffan visar upp lite försvarspolitiskt civilkurage (f.ö. märkligt ord) och tar sitt ansvar för svensk säkerhets- och försvarpolitik.
Sannolikheten för att moderaterna skulle gå emot partilinjens prolongerade ekonomi är högst osannolikt och kommer förmodligen verka i det dolda för att analysen ska passa in i den förutbestämda ekonomin. W&W kan vara de två som slår i sista spiken i den försvarspolitiska kistan.
Som man brukar säga, den som lever får se!
Och rubriken Lekmännens år...
Ja, "amatörernas afton" (ursäkta Widman) var ju redan upptaget, så det fick bli en variant.
I övrigt är jag för ett tätt försvarssamarbete mellan Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island. Det görs en del för tillfället, exempelvis Hemvärnet (och nordiska motsvarigheter) i gränstrakter övar tillsammans. Men det är inte fullgott.
Problematiken med att försöka ställa sig utanför NATO i ett sådant läge är att Danmark och Norge redan är med i NATO. Har vi förpliktelser gentemot dessa genom solidaritetsförklaringen från 2008 och eventuellt genom en försvarsunion kommer vi oundvikligen behöva spela på NATO-pianot vare sig vi vill det eller ej.
"Försvarsmaktens underlag till regeringen är hemligt, men det är framför allt utvecklingen i Ryssland, Östersjöområdet och på sikt i Arktis som bekymrar."
Nya hotbilder i hemlig rapport
För första gången sedan kalla krigets slut 1991 utmanas Sveriges stabilitet, välstånd och fred. Det framgår av delvis hemligstämplat material som regeringen begärt fram inför nästa försvarsbeslut 2014, och som SvD tagit del av.
När regeringen den 25 augusti på SvD Brännpunkt kom med nyheten att Sverige ska köpa 40–60 Super-JAS och öka försvarsanslaget, motiverades det med att vi lever ”i en orolig tid”.
Det var den första officiella signalen om att den lugna omvärld som vi i Sverige tagit för given sedan 20 år kan vara på väg att gå förlorad.
Nu kommer nämligen en hel rad alarmerande varningar från tre statliga myndigheter som på regeringens uppdrag dragit ut dagens trender.
Det nya materialet är ett första underlag för regeringens försvarsberedning. Den tillsätts inom kort och ska förbereda riksdagens försvarsbeslut 2014.
Sedan 1990-talet har Sverige kunnat dra fördel av en positiv trend där europeisk integration, ömsesidiga beroenden och nedrustning dominerat. Men i det material som nu begärts in av försvarsdepartementet betonas även riskerna för en motsatt utveckling, både i vårt närområde och globalt (se grafiken).
Eurokrisen visar att EU-samarbetet inte är så starkt som Sverige utgått ifrån. I en av rapporterna finns det ett scenario som ingen officiell företrädare ens har vågat tala om: kollaps för hela EU-samarbetet.
–Det finns en risk att EU kollapsar – vad gör vi då för att detta inte ska hända? Det är inte alls givet att vi går mot en solklar utveckling mot en bättre framtid. Vi anger de områden som man bör diskutera och analysera, förklarar överdirektör Nils Svartz vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som är en av de tre myndigheterna.
Sverige har sedan 2008 genom en solidaritetsförklaring ensidigt lovat att militärt hjälpa EU och Nato-grannar som hotas. I klartext: Finland, Estland, Lettland och Litauen. Underförstått har Sverige i gengäld räknat med att få hjälp västerifrån om vi själva skulle hotas. Men denna kalkyl framstår nu som alltmer osäker.
–I Västeuropa drar man ner på försvarsambitionerna, samtidigt som USA skiftar fokus från Europa till Asien – det är ett orosmoln. Europa saknar redan i dag förmåga att hantera kriser i sitt närområde på egen hand, vilket Libyen-insatsen visade, säger brigadgeneral Dennis Gyllensporre vid Försvarsmaktens ledningsstab.
Försvarsmaktens underlag till regeringen är hemligt, men det är framför allt utvecklingen i Ryssland, Östersjöområdet och på sikt i Arktis som bekymrar.
–I Ryssland ser vi en påtaglig militär upprustning och en politisk utveckling som gör Ryssland svårbedömt; vilken reell militär förmåga kommer man att ha, under vilka omständigheter finns politisk vilja att sätta in militära maktmedel? Både Östersjön och Arktis får en ökad ekonomisk och strategisk betydelse när det gäller råvaror och handelsvägar. Att skydda dessa tillgångar blir ett nationellt säkerhetsintresse. Med ökad militär förmåga följer risker för eskalering där militära maktmedel sätts in, säger Dennis Gyllensporre.
Konflikten mellan Ryssland och USA om missilförsvar påverkar Sverige redan i dag. Nya ryska luftvärnssystem och markrobotar (S400/SA 21 och Iskander) i ryska enklaven Kaliningrad når marin- och flygförband i sydöstra Sverige. USA:s missilförsvar kan uppträda på fartyg i Östersjön. Nato kan inte försvara sina baltiska medlemmar utan att utnyttja svenskt luftrum.
–Vi riskerar att dras in från första timmen i en konflikt. Geografiskt och politiskt kommer vi inte undan att ta ett militärt ansvar för vårt närområde. Därför måste vi ha rätt mix av stridskrafter till lands, i luften, till sjöss och i cyberkrigföring. Om vi uppfattas som ett underskottsområde för säkerhet, ökar osäkerheten om vad vi står för. Omvärlden kan då utnyttja situationen genom att testa och utmana oss, varnar Johannes Malminen, enhetschef vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
Sedan det kalla kriget slut har Sveriges försvarsanslag halverats, räknat som andel av bruttonationalprodukten (från 2,5 procent 1991 till 1,2 procent 2012). I sin rapport påpekar FOI att det nya osäkra läget kan tvinga Sverige att satsa mer på sitt försvar. Ett annat alternativ är att skaffa sig en bättre återförsäkring.
–Återförsäkring börjar med stärkt egen förmåga, men det kan också ske genom ökat samarbete inom Norden, EU eller med Nato. Det viktiga är att vårt försvar, vår säkerhetspolitik och utrikespolitik står i samklang med varandra, säger Johannes Malminen vid FOI.
Länk (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nya-hotbilder-i-hemlig-rapport_7504282.svd)
Nu vet jag inte om du är ironisk. Men mer pengar till försvaret!
Sen skall pengarna läggas på rätt saker också.
http://www.newsmill.se/artikel/2012/07/18/kadett-f-rsvaret-r-p-v-g-mot-systemkollaps
Läste också idag att PRIO kostade 2 miljarder att ta fram.. vafan?
Dessvärre var Försvarsmakten tvungen att följa LOU vid upphandlingen av systemet. Inte nog med att lagen gör upphandlingar väldigt dyra och långdragna, den gör även att kostnaden för ett system blir betydligt högre än den behövt vara då en billig, men dålig, konsult måste väljas framför en lite dyrare men väl kvalificerad. Med dålig bemanning tar projekt sjukt mycket längre tid, då man gång på gång gör helt åt helvete fel.
LoveMachine
2012-09-17, 12:59
Det där illustrerar väldigt väl mitt dilemma. Socialdemokraterna är väl så åt långt höger som jag kan gå om jag ser till helheten. Men där finns inte så mycket att hämta och än mindre ängre åt vänster. Partipiskan är stark i alla läger. Allan Widman har jag träffat och pratat med och har respekt för. Men tyvär så gäller inte det samma hans såkallade liberala parti.
Problematiken med att försöka ställa sig utanför NATO i ett sådant läge är att Danmark och Norge redan är med i NATO. Har vi förpliktelser gentemot dessa genom solidaritetsförklaringen från 2008 och eventuellt genom en försvarsunion kommer vi oundvikligen behöva spela på NATO-pianot vare sig vi vill det eller ej.
Det är i allra högsta grad sant och vi följer till stor del NATO-standard. Problemt är att vi ofrånkomligen skulle vara en väldigt liten aktör i en (vacklande?) allians som i grunden styrs av ett land, USA. Med våra nordiska grannläder så skulle vi vara med jämlika. Det skulle inte finnas en supermakt och en massa bihang. Jag upplever att ska man lova att komma till undsättning så är det bra att man synkar något så väl i sin omvärldssyn vilket jag tycker gäller ganska väl inom norden. Att förbinda sig att samarbeta med NATO för att försvara Norge är inte nödvändigtvis samma sak som att förbinda sig att samarbeta med Norge för att försvara NATO.
Dessutom så har framför allt Sverige, Norge och Finland olika specialliteter som jag tror skulle komplettera varandra väldigt väl. Danmark har inte riktigt samma rysskräck som oss övriga och rent spontant kanske andra prioriteringar. Det finns dessutom en strategisk fördel och tillika risk med en allians med Danmark. Vi kan rätt enkelt stänga av Östersjön vilket vissa intressenter inte skulle uppskatta det minsta. Det i sig kan till och med öka hotbilden mot Sverige
Det där illustrerar väldigt väl mitt dilemma. Socialdemokraterna är väl så åt långt höger som jag kan gå om jag ser till helheten. Men där finns inte så mycket att hämta och än mindre ängre åt vänster. Partipiskan är stark i alla läger. Allan Widman har jag träffat och pratat med och har respekt för. Men tyvär så gäller inte det samma hans såkallade liberala parti.
Det är i allra högsta grad sant och vi följer till stor del NATO-standard. Problemt är att vi ofrånkomligen skulle vara en väldigt liten aktör i en (vacklande?) allians som i grunden styrs av ett land, USA. Med våra nordiska grannläder så skulle vi vara med jämlika. Det skulle inte finnas en supermakt och en massa bihang. Jag upplever att ska man lova att komma till undsättning så är det bra att man synkar något så väl i sin omvärldssyn vilket jag tycker gäller ganska väl inom norden. Att förbinda sig att samarbeta med NATO för att försvara Norge är inte nödvändigtvis samma sak som att förbinda sig att samarbeta med Norge för att försvara NATO.
Dessutom så har framför allt Sverige, Norge och Finland olika specialliteter som jag tror skulle komplettera varandra väldigt väl. Danmark har inte riktigt samma rysskräck som oss övriga och rent spontant kanske andra prioriteringar. Det finns dessutom en strategisk fördel och tillika risk med en allians med Danmark. Vi kan rätt enkelt stänga av Östersjön vilket vissa intressenter inte skulle uppskatta det minsta. Det i sig kan till och med öka hotbilden mot Sverige
Folkpartiet bajsar på liberalismen varje gång de upprepar sin slogan "Folkpartiet - liberalerna".
OK.
Jag tror (eller hoppas) att "rysskräcken" (om man nu vill kalla det så) är levande i Danmark. Har garanterat varit det under Kalla Kriget då försvaret mot sovjetiska landsättningar i Skåne och Själland var till viss del integrerat, framförallt genom kustartilleri i Öresundsregionen som kompletterade varandra. Å andra sidan lever större delen av svenska befolkningen i en bubbla där man tar evig säkerhet och stabilitet för givet och oroligheter är något som sker i Långtbortistan. Mycket möjligt samma naiva inställning finns i Danmark.
D Andersson
2012-09-17, 14:23
Det är inte konstigare än att försvarsanslagen behöver fördubblas till runt 80 miljarder om året plus kostnader för anskaffning av materiel för att det ska vara funktionellt och trovärdigt. Vidare måste det en gång för alla vara slut med alla idiotiskt långa anskaffningstider, det är fullständigt oacceptabelt med decennielånga glapp i försvarsförmågan p.g.a. förseningar eller bristande upphandling - att jaga ubåt med helikopter, eller fartyg som över 10 år efter leverans fortfarande saknar vital beväpning för att ta några exempel.
Sverige bör gå i spetsen och visa vägen för den upprustning av Europa som är absolut nödvändig allteftersom USA drar tillbaka, lägger ner och omprioriterar sina resurser bort från Europa till strategiskt viktigare/mer intressanta områden. Denna fråga står så att säga överst på dagordningen. Det här är en av de få saker staten SKA lägga pengar på.
Försvarsmakten anlitar konsulter för kunskap som redan finns
Kapten i armén: Försvarsmakten har börjat nyttja civila konsulter för militär ledarskapsutbildning. Genom detta köper man tillbaka lärdomar som den militärpsykologiska forskningen en gång i tiden lärde ut till den civila ledarskapsvärlden. Ledarskapsbumerangen har kommit tillbaka.
Militära förband har länge setts som föredömen inom ledarskap. Att leda människor i pressade och ibland livshotande situationer ger unika erfarenheter. Inom bland annat ledarskap, grupputveckling och stresshantering har dessa erfarenheter genom historien banat väg för utveckling och forskning.
Ett av många kvitton på att det militära ledarskapet fungerar och är efterfrågat kan ses i att militära utbildningar i grupputveckling och ledarskap är starkt efterfrågade på den civila marknaden och att många officerare lyckas bra på chefspositioner inom näringslivet och de offentliga organisationerna.
Men nu har det omvända börjat inträffa. Sedan en tid tillbaka lejs det civila konsultföretaget Newstart och deras utbildning i Coachande förhållningssätt in för utbildning av militär personal. Vad som började med ett begränsat konsultstöd för att karriärväxla personal har idag inta bara utökats utan även skiftat fokus. Utbildningen utmålas nu av vissa aktivt som ”det nya ledarskapet” och antagoniserar den nuvarande militära ledarskapsutbildnigen som förlegad.
Då kavajkonsulten engagerat pratar om att delegera uppgifter till de som har detaljkunskap och att ibland mana underställda att ta initiativ istället för att ge lösningen vet han förmodligen inte hur rätt han har. Konsultens ”civila” sätt att delegera brukar soldater benämna uppdragstaktik och att anpassa sitt ledarskap efter person och situation är grunden i ett situationsanpassat ledarskap – båda historiska hörnstenar för det moderna militära ledarskapet.
I sitt sammanhang är situationen smått komisk. Försvarsmakten köper tillbaka utbildning inom något som den militärpsykologiska forskningen en gång i tiden lärt ut till den civila ledarskapsvärlden. Ledarskapsbumerangen har kommit tillbaka.
Ytterligare komik kan ses i symboliken att konsulten tidigare specialiserat sig på att behålla motivationen på företag under nedläggning och att programmet hans företag kontrakterades för, att avveckla personal, nu försöker skifta fokus för att med ”nytt ledarskap” istället hålla personalen kvar.
Det finns två organisationer som huvudsakligen ansvarar för genomförandet och utvecklingen av militär ledarskapsutbildning. Försvarsmaktens ledarskaps- och pedagogikenhet (FM LOPE) som är ansvariga för utbildning inom organisationen och Försvarshögskolan (FHS) vilka ansvarar för officersutbildning och forskning. Ingen av dessa har dock varit delaktiga i upphandlingen av företaget Newstart och dess ledarskapsbumerang. Det är tyvärr inte första gången som enskilda individer eller grupper driver projekt utanför sitt ansvarsområde eller visar en naivitet inför konsulters vinstdrivande motiv att sälja in och expandera sina koncept.
Det är oklart varför civila konsulter lejts in när kunskapen redan finns i organisationen eller hur detta behov har definierats. Helt klart är däremot att det finns en farlig symboleffekt i att organisationen börjat ge upp det område som så länge varit dess paradgren. Att låta civila konsulter ta över militär ledarskapsutbildning gör inte bara att kostnaderna ökar utan framförallt att förmågan till föregångsmannaskap och att leda människor under skarpa militära stridssituationer med stor sannolikhet minskar.
Ett gott ledarskap måste ständigt utvecklas för att göra förband och chefer bättre förberedda för kommande insatsers utmaningar. Men borde inte organisationen lita mer på militärt ledarskap och föregångsmannaskap framför civil bumerang-kunskap, så att ledarskapsexporten istället kan gestaltas av en varpa?
Länk (http://www.newsmill.se/artikel/2012/06/26/f-rsvarsmakten-anlitar-konsulter-f-r-kunskap-som-redan-finns)
I juni avslöjade SvD att det skulle inrättas en grupp bestående av en statssekreterartrio från försvarsdepartementet, finansdepartementet och statsrådsberedningen. Den skulle ha siktet inställt på att göra en revision av försvarsekonomin (läs oförändrade anslag trots ökade kostnader) och därmed även försvarsförmågan. Trion framstod som en gengångare från Genomförandegruppen men denna gång bara med deltagande från Moderaterna.
Att tillsätta gruppen framstod dessutom som en rätt märklig beredningsgång med tanke på Försvarsberedningens kommande arbete med syfte att ta fram ett förslag om ekonomi och försvarsförmåga. Ja, och så fanns ju Luftförsvarsutredningen. Och Jaseriet.
Men det är klart, Anders Borg är ju herre över försvarspolitiken.
Avslöjandet ledde till omedelbara dementier. Någon sådan grupp har aldrig tillsatts är ett besked som jag själv har fått från en ledande moderat försvarspolitiker. Och så kan det vara att det inte finns någon formellt tillsatt grupp med uppgift att syna försvarsekonomin. Men den lever och frodas. I verkligheten gör trion från Sb, Fö och Fi– förstärkt med en tjänsteman från Borgs budgetavdelning – jobbet ändå.
Ett resultat är den skrivelse som regeringen skickade till ÖB i går med en beställning av besparingar (stödfunktioner, rekrytering och utbildning, konsulttäthet och inköp av vapen).
Vore det inte bättre att säga som det är i stället för att ”spinna” och mörka?
Som omväxling betraktat skulle det vara uppfriskande och dessutom nyttigt för försvarspolitiken.
Länk (http://blog.svd.se/ledarbloggen/2012/10/05/forsvarspolitik-i-fis-morka-vrar/)
"... globala geopolitiska förändringar och [att] de kommer att påverka Sverige och därmed vår försvarsmakt." - ÖB Sverker Göransson
KKIUcnymP9k
Försvaret är inte influensasäkrat
Regeringen ger sammantaget en alltför glättad bild av bemanningen av marinens och flygvapnets stående insatsförband. Försvarsmakten gör likadant. Det är en av slutsatserna i Riksrevisionens granskning RIR 2012:18, och kravet på en mer verklighetsnära redovisning av läget till riksdagen är på sitt sätt rapportens viktigaste rekommendation.
En större öppenhet i stället för hemligstämplad eller teflonbehandlad information är grunden för en bättre försvarspolitik och en bättre fungerande försvarsmakt. Därför är det också så viktigt att Riksrevisionens pågående granskning av det svenska försvaret verkligen lyfter på locket. Den har mandat att få se i princip allt.
Det nya insatsförsvaret har fokus på bortaplan men ska också kunna ha en nationell beredskap här hemma för att som det sägs försvara hela landet, fast det är tills vidare bara tomma ord. Incidentberedskapen är dock ett uppdrag på allvar som ska fungera dygnet runt året runt med förband som i princip ska ha samma beredskap som för att gå ut i krig.
Att det finns ”allvarliga brister” kommer ju inte som någon direkt nyhet. Revisionen pekar på svårigheten att bemanna nyckelkompetenser och att bemanningen i vissa fall är nere på kritiska nivåer (det kan räcka med att en person blir däckad i influensa för att fartyg ska få stanna vid kaj). Stundtals råder obemanning.
Detta slår hårt mot den försvarseffekt som är möjlig att få ut från befintliga vapensystem. Sålunda har marinens fartyg bara tillgång till en besättning vardera, vilket till exempel gör att korvetterna bara levererar 20-30 procent av det potentiella antalet sjödygn.
Ansvaret för sakernas tillstånd läggs i huvudsak på Försvarsmakten. Skuldfördelningen kan dock diskuteras.
Riksrevisionen konstaterar att det ”normalt ställs låga krav på beredskapen”, det vill säga såsom riskbild och incidenter för närvarande ser ut, och att bristerna därför inte påverkar möjligheten att lösa uppgifterna. Samtidigt konstaterar man att det försvaret ska ha beredskap för ”att uthålligt kunna hantera komplexa och parallella händelseförlopp” – och då ser betydligt värre ut. Det handlar om den för en stat grundläggande förmågan att kunna eller inte kunna hävda sin territoriella integritet.
Ingen liten sak, kan det tyckas.
Länk (http://blog.svd.se/ledarbloggen/2012/11/26/forsvaret-ar-inte-influensasakrat/)
LoveMachine
2012-11-27, 09:38
Något som även uppmärksammats av SVT. Det är inte ofta försvaret är första inslag i både Rapports 18:30 sändning (http://www.svtplay.se/video/606230/26-11-19-30) och Aktuellts 21:00 sändning (http://www.svtplay.se/video/606417/26-11-21-00).
Värnpliktiga 70-talister krigsplaceras i "yrkesförsvaret"
Försvarsmakten har bara lyckats rekrytera 873 av de planerade 4 700 deltidssoldaterna till det svenska försvaret och krigsorganisationen (Bonnier/Expressen). Men vad som inte sägs är att enligt samstämmiga uppgifter har svenska värnpliktsutbildade under året fått krigsplaceringsorder från Rekryteringsmyndigheten (fd Pliktverket).
Det handlar bland annat om i det gamla invasionsförsvaret utbilade 70-talister, som gjorde sin värnpliktutbildning redan tidigt 90-tal, som återigen blivit krigsplacerade efter att ha varit borta ur krigsorganisationen i kanske 10 år. Dessa 70-talister har inte ens utbildats på dagens utrustning, utan kanske var ställföreträdande plutonchef på en stridsvagnspluton med stridsvagn 103 (aka stridsvagn S). I ett utfall av kompetensmatchning, enligt uppgift i regi av Försvarsmaktens katastrofala system PRIO, så har de ändå krigsplacerats i moderaternas nya "här-och-nu-försvar", t ex som vagnchef för stridsvagn 122. Notera att detta är ett fiktivt exempel på hur det kan se ut.
För övrigt räcker det idag att ha gjort 3 månaders grundläggande militär utbildning, GMU, för att bli krigsplacerad i "yrkesförsvaret" (Rekryteringsmyndighetens information). I det gamla invasionsförsvaret behövde man åtminstone 7.5 månaders utbildning och övning i förbandsformationer för att bli krigsplacerad. Detta innebär att även nyrekryterade kadetter vid Försvarshögskolan blivit krigsplacerade, eftersom de gjort GMU.
Men inte ens de som bara gjort GMU, men sedan inte sökt anställning som kontinuerligt tjänstgörande GSS/K eller tidvistjänstgörande GSS/T, räcker alltså för att fylla rekryteringsluckorna i det (m)oderata gripbara försvaret. Istället kan gubbar och gummor runt 40 års ålder nu funnit sig krigsplacerade igen.
Själv åkte jag ur krigsorganisationen någon gång i intervallet 2001 - 2004, men tydligen hindrar inget att man som 40-åring idag ska krigsplaceras, trots att man kanske inte tjänstgjort i försvaret på över ett decennium. De som på 90-talet gjorde FN-tjänst i t ex Bosnien verkar oftare hamna i krigsplacering, även om Bosnien-utrustningen fortfarande var från 60-talet, mot dagens moderniserade försvar.
Här har vi en förklaring till varför en del förband i "här-och-nu-försvaret" tar upp till 3 - 6 månader att sätta in. Den krigsplacerade personalen måste utbildas. Och det handlar även om de sk manöverbataljonerna, dvs de sju bataljoner som ska ta striden på fältet. Här och nu. Inte konstigt att Karin "Tamgåsen" Enström (m) och andra försvarspolitiker i alliansregimen hävdar att rekryteringen går bra...
Insatsorganisation 2014 ska inte vara fullbemannad förrän till 2019 och vilar idag mycket riktigt på kullen av tidigare värnpliktigt utbildade, som kan krigsplaceras mot sin vilja i det frivilliga yrkesförsvaret. Det talas om att man efter 2019 kommer få allvarliga problem när man inte längre kan förlita sig på gamla kullar av värnpliktiga. Jag tror detta är fel. Kan man krigsplaceras 20 år efter fullgjord värnpliktsutbildning så finns det alltså värnpliktigt utbildade att ösa ur åtminstone fram till 2029 och inte bara till 2019. Även 40-åringar är välkomna redan idag.
Nu finns det förstås inga ekonomiska medel, men det hade varit rysligt kul att kalla in en av dessa pappersprodukter på krigsförbandsövning, KFÖ, för att se hur kompetens, utbildning, motivation och fysiskt hälsostatus på 40-åringarna matchar verkligheten.
Har du som 70-talist blivit krigsplacerad nyligen? Hör gärna av dig anonymt, men kom ihåg att uppgifterna antagligen är hemliga. Vilket gör att detta inte kommer fram.
Länk (http://cornucopia.cornubot.se/2012/12/varnpliktiga-70-talister-krigsplaceras.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+blogspot%2FxnFd+%28Cornucopia %3F%29)
Svenska armén nu utan tungt artilleri
Artilleriregementet A9 i Boden har inte längre något förbandssatt tungt artilleri till sina två artilleribataljoner. De närmaste ca 2 åren saknar svenska armén tungt artilleri och får nöja sig med de 80mm granatkastare som kanske finns förbandssatta i manöverbataljonerna.
Gamla 155mm haubits 77B04 har nu gått i graven och i väntan på att de toppmoderna Archer-pjäserna förbandssätts, så finns nu inget tungt artilleri kvar.
Tillsammans med stridsvagnar är artilleri i egenskap av det kraftfullaste vapensystemen vi har i ett modernt markförsvar helt avgörande för att kunna utföra strid mot en kvalificerad fiende. Vi kan förstås även de närmaste två åren bekämpa bondesoldater i tredje världen utan artilleri, men något försvar av Sverige är i praktiken inte möjligt när en avgörande komponent i våra brigader helt saknas. Å andra sidan har vi ju inte heller övat brigaderna och yrkespersonal saknas medan rullorna fylls ut av 40-åriga värnpliktiga utan utbildning på systemen.
Med samma logik behöver egentligen inte det svenska försvaret något som helst förbandssatt materiel före 2019, när insatsorganisation 2014 ska vara funktionell i (m)oderaternas verklighet.
Att materiel och utrustning är förbandssatt betyder att den står redo i komplett numerär, med tillhörande logistik, ammunition, drivmedel och förbrukningsmaterial, för att av utbildad, tränad och övad personal och förband sättas in skarpt vid behov. Inte att man har några Archer-pjäser för utbildning. Någon tyckte tydligen att det var lämpligt att skrota haubits 77B innan Archer var förbandssatt.
Haubits 77B kan med styrd Excalibur-ammunition skjuta precisionsskjuta upp till sex mil och kan med Bonus-stridsspetsar också nedkämpa stridsvagnar och stridsfordon, även om räckvidden för just Bonus inte är sex mil.
Tillägg: Autocorrectfunktionen i webläsaren gör att mitt språk blir av stilen "vem är ert nyet svenskläraret", där t ex "fiende" rättstavas till "fienden". Ber om ursäkt för detta. Ska nu se om rättstavningen går att stänga av. Fixat. På OSX Mountain Lion sker detta genom System Preferences->Language & Text->Text->Correct spelling automatically. Därmed kan man stänga av autocorrect globalt på Mac, om ni nu lider av det samma.
Länk (http://cornucopia.cornubot.se/2012/12/svenska-armen-nu-utan-tungt-artilleri.html)
Till de som fortfarande lever i illusionen att NATO utan tvekan kommer att hjälpa Sverige vid en militär kris; Sverige har inte ens förmågan att ta emot någon sådan hjälp.
Sverige ska, som en viktigt del av försvarspolitiken, kunna ge och ta emot militär hjälp vid ett militärt angrepp mot Sverige eller något grannland. Men enligt militära experter så har inte Sverige någon av förmågorna inom överskådlig framtid.
– Vår förmåga att kunna ge och ta emot militär hjälp är nästan obefintlig i dag. För att göra det krävs en organisation som tar hand om flyg- eller fartygsförband som kommer till Sverige, säger säger generalmajor Karlis Neretnieks, före detta rektor för Försvarshögskolan.
– Organisationen måste samordnas med sjukvård, förnödenhetsförsörjning, inkoppling på svenska telenät, stridsledningsnät. Vi kan inte heller skydda de förband, som eventuellt skulle komma hit, för att hjälpa oss. För Sverige har inget väl fungerande luftvärn.
Det krävs alltså många månader av noggranna förberedelser och återkommande övningar, sannolikt tillsammans med Nato. Enligt Neretnieks, måste det utredas hur hjälpen praktiskt ska gå till för att Sverige ska kunna ta emot hjälp vid en militär kris.
Sverige ska kunna ge och ta emot militär hjälp, vilket konstateras direkt i inledningen av den försvarsproposition, som styr dagens svenska försvarspolitik. Vilket även har upprepats många gånger av ledande försvarspolitiker.
Men den svenska förmågan att ge hjälp till grannländer, exempelvis ifall Baltikum hotas, är också mycket begränsad, enligt Karlis Neretnieks. Att exempelvis flyga eller köra styrkor över Östersjön vore svårt, menar han.
– Det skulle inte gå. Framför allt det luftförsvar och de luftvärnsrobotar, som vi skulle möta på andra sidan, har vi inte den minsta chans att göra något åt. Dessutom, våra örlogsfartyg har tyvärr inte i dag något luftvärnsrobotsystem. Det innebär att de inte kan eskortera någonting över huvud taget över Östersjön, säger Karlis Neretnieks.
Oavsett om Sverige skulle hjälpa till i Baltikum, Norge eller något annat grannländ krävs återigen konkreta övningar i gemensamt försvar. Vilket dagens samövningar med Nato inte motsvarar, enligt Neretnieks.
De flygövningar som Sverige numera håller med Finland och Norge, underlättar ett samarbete vid kris, men motsvarar inte vad som krävs för att kunna ge och ta emot hjälp, menar han.
Att det nya svenska försvaret på sikt ska bestå av förband som snabbt kan sättas in förbättrar också läget. Men det krävs ändå månader av förberedelser innan några styrkor kan skickas utomlands, menar Karlis Neretnieks.
– Förbanden måste först sättas ihop, sedan måste de samövas och först därefter är de användbara. Dessutom, 65 procent av markstridskrafterna ska mobiliseras, precis som vi mobiliserade värnpliktiga förr i tiden.
Länk (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5389825)
Torsk_ole
2012-12-28, 14:49
Till de som fortfarande lever i illusionen att NATO utan tvekan kommer att hjälpa Sverige vid en militär kris; Sverige har inte ens förmågan att ta emot någon sådan hjälp.
Länk (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5389825)
Tänkte precis på den och den här tråden! Det absolut mest intressanta är hur enkelt det är som politiker att hitta på massa dumheter inom försvar- och säkerhetspolitik utan att det blir några konsekvenser för den politiska karriären.
Ännu mer intressant är solidaritetsförklaringen. OM det nu skulle hända något...hur skulle Sverige stödja??? Hur skulle Sverige ta emot hjälp??
Tänkte precis på den och den här tråden! Det absolut mest intressanta är hur enkelt det är som politiker att hitta på massa dumheter inom försvar- och säkerhetspolitik utan att det blir några konsekvenser för den politiska karriären.
Ännu mer intressant är solidaritetsförklaringen. OM det nu skulle hända något...hur skulle Sverige stödja??? Hur skulle Sverige ta emot hjälp??
Hade en majoritet förstått vidden utav det hela hade upprördheten kring SD's "skandaler" och tidigare S's "skandaler" bleknat i jämförelse. Men det förutsätter att folk bryr sig, vilket de helt enkelt inte gör. Inget fel med att inte bry sig, men det som övergår mitt förstånd är varför man ändå ska ha en åsikt istället för att lämna det hela till de som är intresserade, verkligen riskerar något och är insatta. Men det förutsätter att folk verkligen tänker, vilket de helt enkelt inte gör.
Torsk_ole
2012-12-28, 15:44
Ja det är ju bara att kolla intresset i denna tråd för att se hur mycket folk bryr sig :d
Ja det är ju bara att kolla intresset i denna tråd för att se hur mycket folk bryr sig :d
Precis!
"Öhh, inte den party-pooper'n Exdiaq igen men sin jävla försvars-tråd..."
Fyller ett syfte för mig i alla fall för den sammanfattar detaljer jag annars glömmer med tiden.
Ja det är ju bara att kolla intresset i denna tråd för att se hur mycket folk bryr sig :d
Jag läser varje länk som postas.
Är dock alldeles för dåligt insatt för att komma med egna kommentarer om det hela.
Jag läser varje länk som postas.
Är dock alldeles för dåligt insatt för att komma med egna kommentarer om det hela.
... och sen finns det sådana här också så klart som är intresserade men inser sina egna begränsningar för tillfället och därför är tyst tills dess att de har fått mer kött på benen. Hade alla betett sig så inom alla ämnen alternativt inte haft någon åsikt alls i ämnen de inte bryr sig om hade världen varit en betydligt bättre flugskit i Vintergatan!
D Andersson
2012-12-28, 18:34
Ja det är ju bara att kolla intresset i denna tråd för att se hur mycket folk bryr sig :d
Hur intressant en fråga är för allmänheten säger inget om hur viktig den är.
Håll dig till meme-tråden eller annat som passar dig bättre.
Det är enormt tidskrävande att debattera försvarspolitik annat än i mycket generella termer, därför är det utmärkt att det finns ett antal bloggar av försvarsanställda som bara är att läsa.
Slutligen, vad ska debatteras? Försvarets vara eller icke-vara. Det är ganska snabbt avklarat. Det är mycket som är fruktansvärt fel, trots det heter det precis som förr att vår beredskap är god, politikerna lurar både oss och de flesta av sig själva.
Jag fullständigt avskyr det spår vi i princip är fast i nu, vi har ett uppvisningsförsvar, det funkar dugligt att exempelvis visa upp Gripens spaningsförmågor över Libyen, eller patrullera Islands luftrum, men det är också allt, absolut ingenting annat kan hända samtidigt. Samma visa med fartygsbesättningar: En vital besättningsman sjukskriven? Då blir det inget åka av, men det ser ju lika respektingivande när det ligger där vid kajen, trots att man inte kan uträtta ett dugg. Det skulle gå att fortsätta med liknande exempel tills man fick panikångest. 40 miljarder om året för detta?
Gillar den här tråden! Såg en tv-sändning om nya JAS för ett tag sen där talaren rätt krasst konstaterade att man kan betrakta ett lands militära förmåga som en försäkring, och att Sverige idag i absolut bästa fall har en trafikförsäkring. Inte riktigt optimalt...
Torsk_ole
2012-12-28, 22:51
Hur intressant en fråga är för allmänheten säger inget om hur viktig den är.
Håll dig till meme-tråden eller annat som passar dig bättre.
Tack för den! Du har ingen aning om mitt intresse för ämnet men hänvisar mig borthärifrån. LOL som det heter över internet!
Det var en iakttagelse av ämnet, som är relativt relevant också. Det finns inte ett särskilt stort intresse för frågan. Jag tror att Schumpeter får lite medvind i sin bild av hur intresserade människor är av politiska ämnen egentligen, när det gäller säkerhetspolitik, i Sverige.
Jag tror att allmänheten faktiskt inte är medvetna om att Sverige, de facto inte kan ta emot militär stöd. Det tror jag kortsiktigt skrämmer folk. Men sen så återgår de till att inte bry sig. Kanske på grund av nuvarande hotbild?
Hotbilden om 10 år är väldigt abstrakt, men det är just den horisonten som krävs.
D Andersson
2012-12-29, 13:48
Jag tror att allmänheten faktiskt inte är medvetna om att Sverige, de facto inte kan ta emot militär stöd. Det tror jag kortsiktigt skrämmer folk. Men sen så återgår de till att inte bry sig. Kanske på grund av nuvarande hotbild?
Hotbilden om 10 år är väldigt abstrakt, men det är just den horisonten som krävs.
Jag tror inte alls det skrämmer folk faktiskt. "Spela roll, vad ska NATO här och göra" tror jag är den spontana reaktionen.
Och hotbilden om 10 år är inte särskilt abstrakt, om 20-30 år däremot. I Sverige däremot är det ungefär så lång tid det tillåts ta från beslut om inköp till att vara i fullt bruk (Hkp 14, Visbyklassen).
Om Sverige i dag angrips militärt kan vi i bästa fall försvara oss i en vecka – därefter måste vi få hjälp från andra länder. Inför hotet om nya nedskärningar av försvaret i en allt mer osäker värld så talar överbefälhavare Sverker Göranson klarspråk.
”Försvarsmakten och dess personal levererar kanonkvalitet varje dag, men jag har också ett ansvar för att våra efterträdare om fem eller tio år ges samma förutsättningar”, säger en bekymrad Sverker Göranson eftersom anslagen inte räcker till för det försvar som riksdagen beslutat om. Här under en tjänsteresa i försvarets TP 100 (Saab 340) Bromma–Kiruna nyligen.
Sverker Göranson har varit överbefälhavare sedan 2009. SvD följde honom på en tjänsteresa till Kiruna, dit han reste för att tacka alla dem som deltog i röjnings- och räddningsarbetet efter olyckan den 15 mars i år, då ett norskt Herculesplan som ingick i en Natoövning och skulle ha landat i Kiruna kraschade in i Kebnekaise. Alla fem norska officerare ombord omkom.
General Göranson tar av sig sin vapenrock med eklöv och fyra stjärnor i guld innan han sätter sig till rätta i flygplansstolen under en tjänsteresa. Trots tre år på ÖB-stolen är Sverker Göranson fortfarande smärt. Även om ÖB själv verkar vara i god form är det tveksamt om det också gäller Sveriges hårt bantade militära försvar.
I en SvD-intervju den 27 september varnade den avgående chefen för den militära underrättelsetjänsten, Stefan Kristiansson, för Rysslands upprustning. Han ansåg att den borde påverka nästa svenska försvarsbeslut 2015. En vecka senare gav regeringen den 4 oktober motsatt signal: Ekonomin för försvaret är given fram till 2019 och ÖB måste rätta sig efter det. Många befarar att detta är inledningen på ett nytt ”stålbad” av nedläggningar i försvaret.
Redan i våras ställde Krigsvetenskapsakademien kärnfrågan: ”Kan vi försvara oss?”. Och nu svarar ÖB för första gången i klartext:
– Vi kan försvara oss mot ett angrepp med ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand.
Om Sverige angrips från två håll, klarar vi det?
– Nej, då klarar vi inte av det speciellt länge, så är fakta, svarar Sverker Göranson.
ÖB förklarar att de militära hot man ser mot Sverige är av annat slag än kalla krigets stora invasioner. I dag gäller andra scenarier som Försvarsmakten prövat i hemliga spel. I dessa utsätts Sverige för begränsade militära våldshandlingar. En angripares syfte skulle då vara att under en internationell kris ställa Sverige inför fullbordat faktum. Detta genom att slå ut en storstad (exempelvis Stockholm) eller inta ett begränsat geografiskt område (en landsända eller Gotland).
Vi klarar alltså ett begränsat angrepp i en vecka?
– Ja, sedan är våra resurser nedkörda på sådant sätt att motståndskraften inte är så stor längre, svarar Sverker Göranson.
En vecka in i striderna förväntar sig ÖB att Sverige får militär hjälp – men inte från EU där vi är medlemmar ”det är ingen militärallians”. I stället nämner han hur Sverige i en stabsövning ledd av Nato 2011 satte in större delen av sina Gripenplan för att undsätta Norge som angripits av övningsfienden. Han förväntar sig samma solidaritet om Sverige attackeras.
– Jag ser det nordiska samarbetet i det perspektivet. Vi har inga avtal med dem på något sätt, vi är fortfarande militärt alliansfria.
I Norden är tre av fem länder med i Nato, är det alltså Nato vi räknar med eller hoppas på?
– Jag varken räknar med eller hoppas. Jag konstaterar att världen ser ut på ett visst sätt. Västvärlden kommer sannolikt också att vara engagerad i vad som händer oss. Jag kan inte se ett scenario med ett begränsat angrepp mot Sverige och att ingenting händer i omvärlden.
Sverker Göransons besked innebär nya signaler som inte hörts på sjutton år. Inte sedan 1995 då Owe Wiktorin var ÖB har det talats klarspråk om att försvaret inte klarar sina uppgifter utan hjälp utifrån. Wiktorins varning kom inför försvarsbeslutet 1996 då invasionsförsvaret lades ned.
1996 var ju också det tidigare hotet, Sovjetimperiet, upplöst och ryska försvaret i fritt fall. I stället blev internationella insatser, som i Afghanistan, den nya huvuduppgiften för Försvarsmakten. Under näste ÖB, Johan Hederstedt, såg försvaret inga militära hot utan tog en ”strategisk timeout”. För tio år sedan tömdes alla mobiliseringsförråd, krigsbaser lades ner och all planering för försvar av Sveriges territorium upphörde.
I dag är läget ett annat. Enligt Sverker Göranson, som blev ÖB i mars 2009, är en sak säker: ”Osäkerheten har ökat”.
Pendeln började svänga tillbaka i augusti 2008 när Ryssland-Georgienkriget bröt ut. Det visade att gränser i Europa åter kan ändras med våld. Sedan dess har Ryssland under president Vladimir Putin antagit alltmer sovjetiska drag. Detta paras med en kraftfull rysk upprustning som svenska försvaret kan följa på nära håll.
– Normalbilden har förändrats jämfört med för tio år sedan. Det övas betydligt mer från rysk sida i Östersjön och Norska havet. Det är allt större, allt mer komplexa övningar. De är på väg uppåt i kvalitet i sin försvarsmakt.
Försvarsmakten har nu åter börjat planera för försvar av riket och 2013 återinförs fyra regionala staber. Men markförbanden som de ska kunna leda i Insatsorganisation 2014 är inte fullt bemannade och övade förrän 2019. Det nya yrkesförsvaret är så slimmat att Riksrevisionen konstaterat att hälften av stridsflyget och många fartyg inte kunde sättas in 2012 eftersom personal fattades.
I april gav ÖB regeringen besked om att försvarsbudgeten på i dag 41 miljarder per år inte räcker till från 2015. Dels kostar det ytterligare 1,5 miljarder kronor att anställa och öva hela Insatsorganisationen. Dels finns ett ”materielberg” med äldre utrustning för 25 miljarder kronor som måste ersättas.
Därefter har riksdagen beställt 40–60 nya Super-Jas vilket tränger undan planerad materiel för 5,5 miljarder kronor – vilket kan skapa nya luckor försvaret.
Du sade i somras att utan mer pengar måste man lägga ner en försvarsgren, gäller det fortfarande?
– Ja, svarar ÖB.
De anslagna pengarna räcker alltså inte till för att driva det försvar som politikerna bestämt att Sverige ska ha. Därför fick ÖB genom ”regeringsbeslut 7” den 4 oktober uppdraget att föreslå nya effektiviseringar och nedskärningar. Om sitt svar som Sverker Göranson ska lämna den 1 mars säger han endast:
– Det är en oerhört tuff uppgift.
Länk (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/forsvar-med-tidsgrans_7789308.svd)
Läste precis artikeln på SvD och tänkte på dig. :)
Kommer ihåg när jag för ett antal år sedan såg tråden "Hur rädd är du för ryssen?" och tänkte: "HA!". Även om jag såklart inte på något sätt tror på någon invasion imorgon nu, så känns det inte riktigt lika lustigt längre. Skulle gärna se att vi gick med i NATO per omgående.
Andy.da.wohoo
2012-12-31, 02:34
Det låter verkligen konstigt att försvarsmakten får mindre och mindre pengar så att de får göra så många nedskärningar. Hur hade du velat ha det, Exdiaq?
Wiseman's Wisdoms kommentarer på de två senaste inläggen. Bloggen är f.ö. ett måste för den försvarsintresserade. Finns många andra också, men denna har jag fastnat för.
Tomma tunnor skramlar mest
För Sveriges Radios Ekot berättar tidigare rektorn för Försvarshögskolan och ledamoten av Krigsvetenskapsakademin generalmajor Karlis Neretnieks att Sverige varken kan ge eller ta emot militär hjälp.
Tomma tunnor skramlar mest är ett gammalt talesätt och det stämmer bra in på den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Sverige har under 00-talet aktivt avsagt sig alla förmågor till att på egen hand möta militära angrepp, utan det krävs idag mycket omfattande militärt stöd utifrån för att kunna hantera även begränsade militära angrepp.
För den oinvigde kan det låta som mycket enklare att ta emot militärt stöd än att bistå med det i en krigssituation. Så är dock ej fallet. Den logistikapparat som krävs för att effektivt ta emot hjälp är mycket omfattande och på en nivå som Sverige inte har besuttit på många år. När stödet sedan anländer gäller det att de flygplatser och framförallt hamnar där det ska komma in är skyddade och kan försvaras, vilket är i det närmaste omöjligt med det anorektiska luftvärn Sverige idag förfogar över.
Det största problemet är och förblir ledning. Hur ska Sverige kunna leda en liknande gemensam militär operation som att ta emot ett omfattande militärt stöd från EU och NATO? Att leda egna svenska stridskrafter är idag en stor utmaning då det dels inte övats i verkligheten på många år och då dessutom ledningsfunktionerna lider av personalbrist. Resultatet blir att i en situation där Sverige tvingas be om militärt stöd måste man även ge över ledningen av försvaret av Sverige till den organisation eller de länder som bistår med stödet. Är det en politiskt acceptabel lösning, med tanke på att vi inte ens kan ställa upp för Island med annat än obeväpnad övningsflygning?
Slutligen är också mottagande av militärt stöd en verksamhet som måste vara förplanerad och övad för att det ska ha en rimlig chans att kunna fungera när det behövs. Sverige har vid upprepade tillfällen deltagit i motsvarande norska övningar som de senaste åren gått under namnen Cold Response. Men för att planering, respektive övning ska kunna genomföras måste man veta vem eller vilka länder det är som ska bistå Sverige och det klarar inte den svenska politiska nivån av att peka ut eller förhandla fram, varvid det mesta omöjliggörs.
Det andra benet i den svenska solidaritetsförklaringen är att lämna militärt stöd till andra länder. Men att så ska kunna genomföras är svårt att. Varje nationell insats i Sverige blir idag expeditionär med det ringa antal förband som finns kvar och att försvara Gotland är i det närmaste ogörligt. Att förse Gotland med en lägsta trovärdig militär styrka till försvar skulle idag uppta närmare hälften av den svenska Armén. Vad som då skulle finnas att avdela för Baltikum eller något annat land är svårt att säga och framförallt hur förbanden skulle kunna ta sig dit, precis som Neretnieks påpekar.
Det är inte för inte som Försvarsmakten tydligt skrev i sitt underlag för uppgradering av stridsflygsystemet att 60-80 flygplan krävs för att möta ett begränsat militärt angrepp i en vecka. Efter en vecka måste utländskt stöd ha ankommit, för då är de svenska flygstridskrafterna slutkörda. Märk väl, ett begränsat militärt angrepp. Hur stort det begränsade militära angreppet är står öppet för tolkning, men för Arméns del kunde man förra året utläsa på Armébloggen att det handlade om två bataljoner, det vill säga ca 2000 man. Av den anledningen är det inte så märkligt att det nu finns propåer om att försöka ändra den normerande hotnivån till ett reducerat begränsat militärt angrepp. Att det sista unset av trovärdighet i så fall försvinner säger sig självt.
Man kan slå sig för bröstet så mycket man vill avseende anskaffning av korträckviddigt luftvärn för vackert väder. En riktig försvarsförmåga bygger på planering, förberedelser och fullskaliga övningar i de konstellationer man avser att Sverige ska försvaras med och där har den politiska nivån fortfarande allt att bevisa. Det är som sagt de tomma tunnorna som skramlar mest.
Uppdatering 14.15: Försvarsministern har nu intervjuats av Ekot avseende uttalandet från Karlis Neretnieks i morse och det blev en rejäl hög med snömos.
"Enligt försvarsminister Karin Enström så är skrivningarna om militär hjälp framförallt en avsiktsförklaring och hon vill inte säga något om vad det konkret betyder att ge och ta emot militärt stöd vid en kris. Men de övningar som trots allt sker underlättar en kommande hjälp, menar hon."
Det går inte att komma så mycket längre med den typ av samövningar med NATO som Försvarsmakten har bedrivit i 15 års tid nu. Ska man nå någonstans med solidaritetsförklaringen är det nu försvarsplanering och framförallt större och realistiska samövningar på svensk mark som måste till. När ger Regeringen ett tillräckligt detaljerat underlag till Försvarsmakten utifrån vilken den kan planera försvar av Sverige i samarbete med andra respektive planering för stöd till grannländerna?
"– Eftersom vi inte tror att den här typen av händelser bara skulle drabba ett enda land så är det också naturligt att se att vi måste hjälpas åt. Sedan får man ta beslut i varje given situation, säger Karin Enström."
Just därför är det så meningslöst med en nordisk solidaritetsförklaring eller nordisk "pooling & sharing" av krigsmateriel. På samma sätt som med Vinterkriget 1939 så kommer varje militär kris, konflikt eller krig att ställa de ej drabbade länderna inför en så hotfull situation att alla resurser kommer att behövas för det egna försvaret. Det finns inga svenska resurser i IO 14 att skicka till Baltikum lika lite som det finns att skicka till Finland eller Nordnorge och liksom det idag inte går att delta i air policing över Island då det riskerar att eskalera situationen i södra Östersjön.
"– Vi vet ju vad vi menar och det är ju att just visa att vi är beredda att ta ansvar, vi är beredda att hjälpa till. Däremot anger vi ju inte några exakta situationer och hur vi skulle handla. Det måste ju vara upp till varje given situation."
Det är mycket bra att Regeringen vet vad den menar, för det är det nämligen ingen annan som vet och det innebär att det trots allt finns en rimlig chans att Regeringen kan förklara det. Det förutsätter förstås att man kan diskutera specifika situationer. Med tanke på att Regeringen inte säga vad som är en diktatur och vad som inte är det så ser det ändå inte så ljust ut för allmänheten, Försvarsmakten eller grannländerna att få reda på vad den svenska solidaritetsförklaringen innebär.
Länk (http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2012/12/tomma-tunnor-skramlar-mest.html)
Minimjölksdoktrinen – Ett urvattnat försvar med en veckas hållbarhet
Söndagens intervju i SvD visar ett alldeles osedvanligt klarspråk från överbefälhavaren. Det har varit oerhört sällsynt att personer i försvarsmaktsledningen varit lika tydliga de senaste två decennierna, då försvarsdebatten blivit allt mindre öppen. Detta klarspråk är därför ytterst välkommet då det högsta grad berikar försvarsdebatten. Man ska dock bära i åtanke att intervjuer liknande dessa oftast endast utgör toppen på isberget avseende information.
Tidpunkten för intervjun är ingen slump. Det återstår endast ca 2 veckor till årets största försvarspolitiska händelse – Folk och Försvars årliga rikskonferens i Sälen. Icke desto mindre är det en på många sätt mycket intressant intervju. Precis som Gripen News påpekar så verifieras återigen den milvida skillnaden i beskrivningen av Försvarsmakten och dessa förmågor där nu både Försvarsmaktsledningen och försvarsbloggarna står på ena sidan medan de moderata försvarspolitikerna står på andra sidan. Tidigare har försvarsbloggarna kallats för ”negativa försvarsbloggare” av moderata försvarspolitiker. Kanske ska det omdömet nu även inkludera försvarsmaktsledningen. Frågan är vilka som känner det svenska försvarets förmågor bäst?
Värt att betona i intervjun är ÖB:s svar på frågan ”Kan vi försvara oss?”:
” Vi kan försvara oss mot ett angrepp med ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand.”
"Minimjölksdoktrinen – en veckas hållbarhet och så smalt som det bara går (eller urvattnat om man så vill)". Det är ingångsvärdet för det försvar som Riksdagen beställt och som enligt planen kommer att stå färdigt 2019. Som tidigare påpekat har ordalydelsen ”Hela Sverige ska försvaras” utgått ur Svensk Författningssamling sedan 2009. Istället är det nu ett "begränsat militärt angrepp" även om det inte finns upptaget i SFS. Det finns nu även krafter som drar i att det ”begränsade militära angreppet” istället ska bli ett ”reducerat begränsat militärt angrepp”, då det innebär en högre måluppfyllnad för Insatsorganisation 2014.
Vad är då ett begränsat militärt angrepp eller angrepp med begränsat mål? Ett exempel är en motståndare som skulle vilja ta Gotland i syfte att säkra sina egna mål vid en kris eller konflikt i Baltikum. Detta angrepp skulle då ske med upp till 2000 man (2 bataljoner), enligt de uppgifter som redogjorts för på Armébloggen under förra året. Sker ett simultant angrepp mot Stockholm eller om det rör sig om mer än 2 bataljoner, blir läget snabbt "mycket jobbigt" för svensk del.
Det är också glädjande att se att ÖB och Försvarsmakten talar om att osäkerheten i närområdet har ökat, liksom den ryska militära aktiviteten och landets upprustning som är utan paralleller i modern tid. Här är det synd att ÖB inte är mer specifik kring vad som händer och hänt i vårt omedelbara närområde eftersom denna sekretess endast drabbar den svenska allmänheten.
En annan noterbar aspekt av intervjun är varifrån ÖB ser att eventuell hjälp vid ett angrepp mot Sverige, där ÖB är mycket tydligt med att det i så fall skulle vara NATO och inte EU, då EU inte är en militärallians. Det är värt att notera i den pågående diskussionen om solidaritetsförklaringen med mera.
Det ska bli mycket intressant att se vem Moderaterna sänder fram senare idag för att försvara sig mot ÖB:s intervju och med vilket budskap. Än mer intressant blir att se om man lyckas få någon ur Försvarsmaktens högre skikt med sig, vilket i så fall skulle kunna tyda på att vederbörande strävar efter att positionera sig för framtiden.
2013 kommer att bli ett mycket intressant år inom försvars- och säkerhetspolitiken.
Länk (http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2012/12/las.html)
Läste precis artikeln på SvD och tänkte på dig. :)
Kommer ihåg när jag för ett antal år sedan såg tråden "Hur rädd är du för ryssen?" och tänkte: "HA!". Även om jag såklart inte på något sätt tror på någon invasion imorgon nu, så känns det inte riktigt lika lustigt längre. Skulle gärna se att vi gick med i NATO per omgående.
Jag tror inte heller på en fullskalig invasion heller utan en begränsad sådan av exempelvis Gotland eller aningen mindre sannolikt; Skåne. Gotland är nyckeln till hela Östersjön och Skåne var en viktig komponent i Sovjetunionens långtgående planer att skärma av Nordeuropa från hjälp västerifrån.
Men trevligt att du börjar se det hela en aning mer pragmatiskt!
Det låter verkligen konstigt att försvarsmakten får mindre och mindre pengar så att de får göra så många nedskärningar. Hur hade du velat ha det, Exdiaq?
Har getts förslag i andra trådar om jag inte missminner mig, en del "egna" och väldigt övergripande (då jag inte är position att gräva ner mig i det hela) samt länkar till mer utförliga förslag från någon av försvarsbloggarna. Ska se om jag kan hitta någon av dessa i morgon.
Övergripande skulle jag vilja se följande:
Kraftigt förstärkt Hemvärn, numerärt och utrustningsmässigt
Förstärkt yrkesförsvar
Kraftigt förstärkt Flygvapen med runt 200 JAS totalt
Minst ett regemente på Gotland
Nordisk försvarsunion
Sanering/eliminering utav alla pengaslukande svarta hål
Det finns så många brister att det nästan är lättare att säga vad som inte behöver förstärkas/förbättras.
Här är en bra tråd där betydligt bättre lämpade tyckare&tänkare ger konkreta förslag gällande vad de tror skulle behövas för att försvara Sverige.
http://forum.soldf.com/index.php?/topic/11400-vad-behoevs-foer-att-foersvara-sverige/
D Andersson
2012-12-31, 11:58
Övergripande skulle jag vilja se följande:
Kraftigt förstärkt Hemvärn, numerärt och utrustningsmässigt
Förstärkt yrkesförsvar
Kraftigt förstärkt Flygvapen med runt 200 JAS totalt
Minst ett regemente på Gotland
Nordisk försvarsunion
Sanering/eliminering utav alla pengaslukande svarta hål
Det finns så många brister att det nästan är lättare att säga vad som inte behöver förstärkas/förbättras.
Det kommer att kosta ~100 miljarder om året att få ordning på försvaret och det finns inga vägar runt den siffran. Vad ska vi skära ner/spara på för att frigöra dessa resurser?
Det kommer att kosta ~100 miljarder om året att få ordning på försvaret och det finns inga vägar runt den siffran. Vad ska vi skära ner/spara på för att frigöra dessa resurser?
Vad som helst skulle jag säga. Folk är så fruktansvärt kortsiktiga och snacket om att det ändå inte kommer bli krig i Europa är exakt samma ord som folk okunnigt och naivt slängde ur sig 1920-1930. Och hur god var vår beredskap när kriget kom?
Själv hade jag velat se ett kraftigt mobilt och stationärt kustartilleri samt förstärkt luftvärn.
Det kommer att kosta ~100 miljarder om året att få ordning på försvaret och det finns inga vägar runt den siffran. Vad ska vi skära ner/spara på för att frigöra dessa resurser?
Finns utan tvekan 55-60 miljarder att hämta från annat håll om den politiska viljan finns.
Rättsväsende och försvar är grunden i vad en stat ska syssla med enligt mig. Tätt därefter kommer skola. Allt annat är förmåner man får anpassa efter det faktiska läget och är inte på några sätt och vis rättigheter enligt mig.
Torsk_ole
2012-12-31, 13:49
Jag tror inte alls det skrämmer folk faktiskt. "Spela roll, vad ska NATO här och göra" tror jag är den spontana reaktionen.
Och hotbilden om 10 år är inte särskilt abstrakt, om 20-30 år däremot. I Sverige däremot är det ungefär så lång tid det tillåts ta från beslut om inköp till att vara i fullt bruk (Hkp 14, Visbyklassen).
Vad vi tror om vad folk tror är rätt irrelevant. Desto mer intressant är hotbilden. 10 år i framtiden är abstrakt och extremt svårt att förutsätta. Vem hade 1930 trott att Europa skulle ligga i krig 10 år senare? Britterna (om jag inte minns fel) dömde ut Tysklands kapacitet och förmåga till väpnad strid inom de närmaste 10 åren. Likaså gäller en rad andra länder och exempel. Det är bara att slå upp en historiebok så inser man att läget kan ändras snabbt.
Varför är det då viktigt att förstå att hotbilden 10 år framåt är abstrakt och i princip oförutsägbar? Jo därför att 10 år är ett minimum gällande förmågeuppbyggnad inom FM. Kompetens och materiel tar tid att anskaffa, därav behövs en större tidsram.
Exdiaq: Rolig länk. Dock så var förslagen skrivna av lekmän, iaf på första sidan.
Är stolt över ÖB, att som myndighetschef gå ut och säga "sanningen" istället för att rädda sin karriär och inte vara "jobbig" är hedervärt. Tummen upp för ÖB :thumbup:
LoveMachine
2012-12-31, 14:35
Kul att tråden lever, även om det vore ännu roligare med fler skribenter. Det är intressant att ÖB nu går ut och öppet erkänner att vi inte har ett försvar att tala om. Det Wiseman påpekar om att man till och med omformulerat försvarets målsättning är dock det som skrämmer mig mest. Det gör att det är svårt att hävda okunskap bakom neddragningarna och felprioriteringarna. Man har ju uppenbarligen bestämt sig för att hela landet inte behöver kunna försvaras. Frågan är vilka delar man bestämmer sig för att prioritera om skiten träffa fläkten, det ger ju en rätt lustig fråga kring våran nationella solidaritet. Varför ska folk uppe i mina hemtrakter betala för ett försvar som troligtivs bara kommer räcka till att försvara några tätbebygda områden längre söderut? Jag stödjer inte den formen av resonemang men det är en ytterst relevant fråga när folk i allmänhet är ovilliga att betala för försvaret som det är.
Men för er som läser och skriver här så har jag en fråga. Är ni engagerade i försvaret via någon frivilligorgansiation, hemvärnet, GSS/K, GSS/T eller som officer? Varför/varför inte?
Jag är själv GSS/T på A9 eftersom vi i nuläget verkligen måste lyckas med att bemanna alla deltidsförband om ens ska kunna hålla ut i den omtalade veckan. Rent ekonomiskt så får jag ju en del pengar för det men hade jag inte haft månadslön och flextid så hade det nog varit en förlustaffär för mig. Nu kan jag planera om min arbetstid så att det inte stör så mycket och inte äter upp all min semester. Det är något jag gör för att på sätt och vis betala tillbaka det jag fått i form av utbildning och karriär samt för att jag trivs med det.
D Andersson
2012-12-31, 16:20
Desto mer intressant är hotbilden. 10 år i framtiden är abstrakt och extremt svårt att förutsätta.
Jag håller inte med, det jag menade är att alla vapentyper som kommer att finnas i bruk om 10 år är kända eller redan i bruk idag. Vi vet Ryssens förmågor om 10 år.
Däremot kan en skvatt galen krigisk diktator kan ta över Vitryssland, det kan bli fejkat ryskt upplopp i baltstaterna varpå Putin "tvingas" invadera, en attack mot gasledningen utanför Gotland varpå Ryssen intar hela ön på obestämd tid, det är inget som går att förutse och det kan ske när som helst. Ovanstående är inget som tar 10 år, det kan ske om tre veckor, tre månader eller tre år.
Vem hade 1930 trott att Europa skulle ligga i krig 10 år senare? Britterna (om jag inte minns fel) dömde ut Tysklands kapacitet och förmåga till väpnad strid inom de närmaste 10 åren. Likaså gäller en rad andra länder och exempel. Det är bara att slå upp en historiebok så inser man att läget kan ändras snabbt.
Nej, det man inser om man slår upp en historiebok är hur ofta man har haft fel om att sia framtiden. Hur den vansinniga idén att man i princip kan lägga ner försvaret eftersom man för tillfället inte ser något hot återkommer gång på gång. Det har aldrig funnits någon tid av "evig fred", och det kommer heller aldrig att finnas.
Jo därför att 10 år är ett minimum gällande förmågeuppbyggnad inom FM. Kompetens och materiel tar tid att anskaffa, därav behövs en större tidsram.
Precis, nämligen 20-30 år. Vi bygger inte upp några förmågor på 10 år annat än på pappret, 10 år är den tid det skulle ta för Sverige att utreda och planera vad vi ska ha försvaret till, börja rekrytera det folk som krävs, besluta om vilka inköp som måste göras, ta in offerter, skriva kontrakt och kanske, i bästa fall, lite försiktigt påbörja utbildning på de aktuella systemen. Sedan ska det övas, något som inte gjorts i större skala på många år. 10 år är ingenting i sammanhanget.
Summa summarum: Lägg aldrig ner försvaret så fullständigt som Sverige gjort.
Exdiaq: Rolig länk. Dock så var förslagen skrivna av lekmän, iaf på första sidan.
Är inte vi flesta det? Rätt många där har förmodligen betydligt mer praktiskt och teoretisk erfarenhet än vad jag har.
Jag har värnplikt 2009-2010 i ett logistikkompani, i en visserligen relativt framskjuten pluton, samt nyligen gått med i ett utav Hemvärnet insatskompanier. Jag är inte rätt person att börja prata specifika förmågor eller ens strategier för det har jag inte en susning om.
Det jag vet är att Försvarsmakten inte kan försvara landet mot något annat än ett kompani somaliska sjörövare som kör en rövar-charter i Öresund. Jag vet också att Ryssland rustar upp så in i samtidigt som det politiska klimatet i landet bara blir sämre och sämre. Håller mig till det, sen får folk med mer kunskap ta tag i specifika förslag.
Men för er som läser och skriver här så har jag en fråga. Är ni engagerade i försvaret via någon frivilligorgansiation, hemvärnet, GSS/K, GSS/T eller som officer? Varför/varför inte?
Värnplikt '09-'10 på P7, presterade inte upp till mina egna ställda förväntningar. Nyligen gått med i ett utav Hemvärnets insatskompanier. Inte för att jag tror jag kommer göra någon skillnad om skiten träffar fläkten utan för att jag i nuläget har blivit för bekväm av mig. För mycket teori, för lite praktik.
Inte bättre läge i Finland.
”Försvaret klarar en attack i några timmar”
Efter överbefälhavare Sverker Göransons uttalandet i SvD om att det svenska försvaret i bästa fall skulle klara att försvara Sverige i en vecka ger nu en finsk professor sin syn på grannlandets chanser vid en attack.
– Det finska försvaret klarar en attack enbart i några timmar.
”Om Sverige i dag angrips militärt kan vi i bästa fall försvara oss i en vecka – därefter måste vi få hjälp från andra länder”. Så sa överbefälhavare Sverker Göranson i en intervju i SvD inför hotet om nya nedskärningar av det svenska försvaret.
I det fallet kan man hoppas att det inte är från Finland Sverige blir beroende av att få hjälp.
– Det finska försvaret klarar en attack enbart i några timmar, säger Alpo Juntunen som är emeritusprofessor i säkerhetspolitik vid Försvarshögskolan i Finland, enligt den finska tidningen Hufvudstadsbladet.
Han menar att Ryssland förfogar över verktyg som skulle kunna förlama Finlands försvar väldigt snabbt. Juntunen menar att försvaret endast skulle kunna trygga vissa områden i södra Finland, men inte särskilt länge.
– Området från Freden i Nöteborg kunde gå att försvara, men de enstaka truppförbanden skulle mattas ut på bara några timmar, säger han till tidningen Ilta-Sanomat.
Enligt Juntunen är det enbart Finlands flygvapen som är i gott skick.
– Finland borde till varje pris lägga större vikt vid marinen på grund av den långa kustremsan. Nuförtiden faller det på flygvapnets lott att även försvara kust- och havsområdena, säger Juntunen vidare till tidningen.
Juntunen menar att det mest effektiva sättet att förbättra säkerheten i Finland är att gå med i Nato. Enligt honom har den Europeiska unionen inte de säkerhetsgarantier som man som NATO-land kan räkna med.
Den finska Försvarsmakten tillbakavisar professor Alpo Juntunen bedömning av det finska försvaret och beskriver det som ”svart-vitt” tänkande.
– Jag ser inte Ryssland som någon form av hot mot Finlands säkerhet. Och vad beträffar medlemskap i Nato är frågan inte ens i händerna på Försvarsmakten, det är ett politiskt beslut, säger Eero Karhuvaara på Försvarsmaktens generalstab.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/forsvaret-klarar-en-attack-i-nagra-timmar_7803642.svd
"Juntunen menar att det mest effektiva sättet att förbättra säkerheten i Finland är att gå med i Nato." Indeed.
http://www.newsmill.se/node/48557
Försvarsminister Enström säger till Dagens Nyheter att hon är nöjd med vår försvarsförmåga! Undrar just hur nöjd amfibiekapten Enström är? Flera försvarspolitiker är överraskade av innehållet i ÖB utspel. Vad har de sysslat med de senaste åren? ÖB har naturligtvis (försökt) informerat om detta under lång tid. Krigsvetenskapsakademin har genomfört ett antal seminarier och publicerat skrifter om tillståndet. Boken ”Till bröders hjälp” har blivit uppmärksammad och populär på andra sidan Östersjön och till på köpet på begäran översatts till engelska. I Sverige blev generalmajoren Karlis Neretniks för ett år sedan hindrad av försvarsdepartementet när han skulle informera om innehållet på Markstridsskolan. Någon högt upp i departementet hade i alla fall uppenbarligen läst den. Våra försvarspolitiker är regelbundet inbjudna till våra seminarier och också till Folk och Försvars seminarier. Så visst vet dom – har i alla fall haft alla möjligheter att skaffa sig informationen. De senaste tio åren har den säkerhetspolitiska debatten varit frånvarande med politikens goda minne – den är för obekväm. Knappast något som hedrar ett land som anser sig vara ett demokratins föredöme.
Jag delar försvarsministerns syn på hotbilden i dag. Men hur tänker hon parera osäkerheterna i morgon? I dag finns ingen som helst planering för hur vi skall bli starkare om det säkerhetspolitiska läget försämras. För att få en uppfattning om tidsförhållandena kan nämnas att försvarsbeslutet från 2009 inte kommer att vara genomfört förrän 2017 – och det förutsätter mer pengar. Och då gäller det en minskning av organisationen.
Vi kan försvara oss i en riktning under begränsad tid och det tycker försvarsministern är okej med tanke på dagens säkerhetspolitiska situation. Samtidigt skall vi försvara hela landet. Dock uppenbarligen bara en liten bit i taget. Det vi har räcker hjälpligt till ett av våra storstadsområden. Hur väljer rikets ledning den biten och förklarar varför för folket?
I och med att ministern tycker att en vecka är okej förväntar hon sig uppenbarligen hjälp utifrån. Likväl framhärdar regeringen i att vi skall vara militärt alliansfria. Det är som att vara medlem i en vägsamfällighet utan att betala avgiften. Hur intresserade är vägsamfälligheten att hjälpa den medlemmen? Ett litet framsteg är att Försvarsberedning, om jag förstått rätt, får nämna NATO utan omskrivningar.
Om nu några skulle vilja hjälpa oss är det en ganska komplicerad historia som inte förbereds och genomförs på en vecka. 1993 tog det tre månader att hjälpligt bli klara med politiska och praktiska åtgärder för att skicka en bataljon till Bosnien. Det går säkert fortare att få igång processen om rikets existens är hotad men de praktiska problemen tar den tid det tar. I dag finns varken ledningsförmåga eller mottagningskapacitet för att ta emot hjälp.
För att ta emot hjälp krävs också soldater på marken. Något som sitter hårt åt att få hjälp med utifrån. Flyg och sjöstridskrafter är både politiskt och praktiskt enklare att hantera. Är det därför regeringen är i full fart med att avveckla markstrids och/eller sjöstridkrafterna för att stödja svensk flygindustri i sina exportansträngningar? I dag är det bara USA, Ryssland, Kina och Sverige som utvecklar nya stridsflygplan. Det är svårt att se hur det rimmar med försvarsministerns syn på hotbilden. Och hur klokt är det att ta ett sådant beslut som binder upp ekonomin för decennier nu, när ministern väntar på försvarsberedningens syn på den säkerhetspolitiska utvecklingen? Lägg projektet på Näringsdepartementet!
Jag vill inte alls tillbaks i tiden utan ha en säkerhetspolitisk debatt som är värd namnet och som vilar på demokratisk grund. Det vi har nu är ett opportunistiskt lapptäcke där fakta döljs för svenska folket.
Som proffs är jag mycket intresserad av att höra hur ministern avser försvara hela landet.
LoveMachine
2013-01-10, 10:06
...Som proffs är jag mycket intresserad av att höra hur ministern avser försvara hela landet.
Det här är en återkommande fråga som bland annat DN stälde till försvarsministern i gårdagens intervju. Svaret på den frågan är väldigt enkelt och finns nedskrivet i ett offentliga dokumen, det ska vi inte. År 2000 hette det att:
"Försvarsmakten skall kunna försvara Sverige mot väpnat angrepp var det än kommer ifrån. Hela Sverige skall kunna försvaras."
Från och med 2009 års nya formulering så är försvarsmaktens uppgift att:
"Försvarsmakten ska kunna försvara Sverige och främja svensk säkerhet genom insatser nationellt och internationellt."
Så svaret är väldigt enkelt vi varken kan eller ska försvara hela landet. Detta har diskuteras av bland annat Wiseman. (http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2012/09/hela-sverige-ska-forsvaras.html) Detta har jag via email uppmärksammat DN:s reporter på. Var på hon svarar att: Det tål att frågas om vid nästa intervju. Så vi får se om det faktiskt resulterar i något.
D Andersson
2013-01-10, 10:19
Inte bättre läge i Finland.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/forsvaret-klarar-en-attack-i-nagra-timmar_7803642.svd
"Juntunen menar att det mest effektiva sättet att förbättra säkerheten i Finland är att gå med i Nato." Indeed.
Då är det dock fråga om något helt annat än "ett begränsat angrepp mot ett specifikt mål", vilket det var fråga om i Göranssons uttalande.
Om vi ska hårddra det är alla länders potentiella maximala uthållighet den tid det tar för X antal kärnvapenbestyckade missiler att nå fram, d.v.s. från ca 30 minuter upp till ett par timmar.
http://www.newsmill.se/node/48557
Som proffs är jag mycket intresserad av att höra hur ministern avser försvara hela landet.
Att kunna försvara hela landet har i praktiken inte varit aktuellt på många år, sedan några år tillbaka finns ju avsikten inte ens på papper. Så det lär bli största möjliga tystnad som svar.
PixelMiner
2013-01-11, 17:48
http://i.imgur.com/Ro1pk.png
PixelMiner
2013-01-11, 19:11
http://i.imgur.com/0Pq1N.png
För 1991 finns inga data av förklarliga skäl.
PixelMiner
2013-01-11, 19:21
http://i.imgur.com/Fhib8.png
http://i.imgur.com/0Pq1N.png
För 1991 finns inga data av förklarliga skäl.
Det som fattas är den planerade ökning på 60% från 2010-2013 enligt vad som sades 2010. Likaså ökningen på ca 40% (har jag för mig) mellan 2013-2015. Rätt rejäla ökningar.
Tillägg till bilden över Sveriges slakt utav försvaret; Hemvärnet är utav HELT annan kaliber än vad det var 1985. De 22 bataljonerna idag kan förmodligen fylla skorna någorlunda efter de 125 bataljonerna 1985.
PixelMiner
2013-01-12, 01:41
http://i.imgur.com/dneWd.png
Notera axlarna. Staplarna för Sverige hade knappt synts i om man plottat det i samma skala som USA eller Ryssland.
Dessutom måste jag tillägga att det har fallit bort data för Ryssland för år 2003 och 2005.
För den som vill se källdata så hittar ni det här:
http://milexdata.sipri.org/
Tidigare ÖB: Danmark och Norge har en förbered förstärkning genom sitt Natomedlemskap. Försvarsministerns jämförelse med dessa länder haltar därför betänkligt.
Har Karin Enström någonsin funderat över hur lång tid det tar att bygga upp ett försvar igen som kan försvara hela landet? I onsdagens DN förklarar hon sig nöjd med den kapacitet som ÖB nyss beskrivet, det vill säga att vi har en expeditionskår som kan sättas in för försvar av en liten hörna av Sverige åt gången, som Stockholm -Arlanda, alternativt Göteborgsregionen, Öresund, Gotland eller "Fyrkanten" i Norrbotten.
Till skillnad mot Finland som fortfarande har ett fullt ut förberett och mobiliserbart territoriellt värnpliktsförsvar av hela landet. Eller Danmark och Norge, som har en förbered förstärkning genom sitt Natomedlemskap. Hennes jämförelse med dessa länder i intervjun haltar därför betänkligt.
Vi kan inte ens med vår nuvarande och förhållandevis starkaste försvarsgren, flygvapnet, och våra gällande arbetstidsbestämmelser i fred under veckans alla dagar upprätthålla 24 timmars omedelbar beredskap med en rote flygplan. Också här är vår östra grannes kapacitet bättre än vår. Det minsta man kunde begära var att vi liksom våra västra grannar hade förberett den förstärkning vi enligt ÖB behöver inom en vecka.
Opositionen bör kräva att Försvarsberedningen låter klarar ut hur lång tid det tar att förstärka det nuvarande militära försvaret med den begränsade produktionskapacitet som vi för närvarande har. Det torde kräva betydligt längre tid än vad den säkerhetspolitiska situationen kan förändras. Ingen kan ju förutse hur mänskligheten beter sig, som Vaclav Havel uttryckte det. Och inte minst klara ut om det verkligen finns någon politisk nackdel med att öppet erkänna vårt behov att tillhöra Nato och den fördel ett medlemsskap ger oss med att ingående kunna förbereda försvaret av den skandinaviska halvön öppet tillsammans med Norge.
För övrigt borde Gotland redan varit försett med ett stående luftvärnsförband, för att inte tala om våra fartygsförband. Är Du verkligen nöjd om Du tänker efter?
Länk (http://www.newsmill.se/artikel/2013/01/09/g-r-ej-att-j-mf-ra-sverige-med-nordiska-nato-l-nder)
Sveriges största försvarsbloggare: När det parti i Regeringen som tagit på sig försvarsfrågorna så markant går tvärtemot såväl myndighetens bedömningar som ledande försvarspolitiska och säkerhetspolitiska bedömare avseende såväl ekonomi som förmågor, kanske det är dags att lämna över dessa frågor till ett annat regeringsparti.
Försvarsminister Karin Enström ler nöjt på bilden i Dagens Nyheter där hon berättar att hon är nöjd med sitt framtida försvar. Ett försvar som 2019 ska kunna försvara sig i en vecka mot en mycket begränsad motståndare, på en enda plats i Sverige och därtill efter veckor av förberedelser. Hon är nog en av få som är nöjda med denna förmåga. De flesta svenskar hade förmodligen väntat sig mera efter alla de miljarder som pumpats in i försvaret och allt tidigare tal i media om hur fantastiskt bra det svenska försvaret är.
Enströms uttalande tillsammans med överbefälhavare Sverker Göranssons tidigare intervju bör dock för allmänheten resa flera funderingar och frågor över hur det egentligen är ställt med den svenska försvarsförmågan.
1. Finansieringen
Försvarsdebatten under tiden sedan Almedalsveckan har varit centrerad kring Försvarsmaktens framtida budget. ÖB hävdade under Almedalen att om Försvarsmakten inte får miljardtillskott efter 2015 enbart för förbandsverksamhetens övningar och lönekostnader så kommer den nya insatsorganisation ”IO 14” inte att kunna vara intagen som lovat år 2019. Någon sådan finansiering har inte Regeringen kunnat prestera, varvid risken är överhängande att den inte är färdig 2019.
2. Materielen
Försvarsmaktens materielplan över materiel som måste omsättas till 2019 för att inta IO 14 var redan i somras underfinansierad med 25 miljarder kr. En mycket stor del av detta är till följd av tidigare underfinansierade försvarsbeslut så långt tillbaka som mitten av 90-talet, där materielanskaffningen bara flyttats fram likt det amerikanska finansiella stupet.
I och med Regeringens beslut om anskaffning av nya stridsflygplan under hösten ökade detta underskott med 5,5 miljarder kr, vilket Regeringen kommenterade med att det inte var några som helst problem för Försvarsmakten att omplanera. Beslutet fattades för ett antal flygplan som ligger upp till 20 flygplan under den lägsta nivå Försvarsmakten sagt behövas tillsammans med ett icke namngivet och anskaffat långräckviddigt luftvärnssystem för att lösa den uppgift försvarsministern anser sig vara nöjd med. I samma beslut ligger därtill att det svenska Flygvapnet kommer att reduceras med motsvarande en JAS-division redan från 2015 och framåt då denna ska leasas ut till Schweiz, varvid de stridande divisionerna minskas med 25 %. Summa summarum blir det att Försvarsmakten enligt nu liggande finansieringsplan ligger 30,5 mdr kr under ett intagande av IO 14 till 2019.
3. Vilken begränsad del av Sverige ska försvaras?
Den hotbild såväl svenska bedömare som utländska stater är ense om är att det allvarligaste framtida hotet är ett överraskande strategiskt överfall syftande till att förlama ett land. Omsatt till svenska förhållanden finns det under den närmaste framtiden ett antal områden som är mer intressanta eller lämpligare för detta och det blir för Regeringen att besluta vilken del av Sverige som ska försvaras? Ska det bli delar av Stockholmsområdet som är landets centrala nervsystem eller ska det bli landets andningsorgan Göteborg utan vars hamnområden Sverige stannar efter bara några få dagar? Eller ska det bli de områden där det är lämpligare att kunna ta emot den utländska hjälp som i och med försvarsbesluten 2000 och 2004 gjort oss helt beroende av, utan att veta vem som levererar? Ska det rentav bli Gotland vars militära vakuum är Östersjöns största säkerhetspolitiska risk? Det är en grannlaga uppgift att välja och än värre att försöka förklara för invånarna i övriga delar av landet varför de skulle bli utan försvar.
4. Ser man tillbaka till de närmast föregående försvarsbesluten och de rapporter från Försvarsberedningarna som utgjort underlag för dessa, så har rapporterna varit samstämmiga i att det största militära hotet utgörs av ett överraskande anfall ur fredsgruppering med kryssningsrobotar i syfte att lamslå ett annat land istället för att erövra det med markstridskrafter. Ser man till den beställda IO 14 är försvar mot kryssningsrobotar med det luftvärn som därför krävs inte en prioriterad förmåga. Den nämns knappt. De veckor av förvarning som försvarsministern omtalar kan man fråga sig om de kommer att finnas och om då sittande regering vågar ta beslutet att mobilisera landets enda luftvärnsförband som därtill är fredsgrupperat i Halmstad?
5. Vem ska komma till vår undsättning efter den enda veckan? För att militärt stöd ska fungera krävs en ordentlig infrastruktur på plats och ett skydd av de minst två platser förstärkningen kommer till, vilket måste lösas av mottagaren. Framförallt måste detta vara övat. Det är nu ett drygt decennium sedan Sverige i realiteten blev beroende av utländskt stöd och ännu har detta inte övats en enda gång. Vi kan samtidigt parallellt i omvärlden se att det tagit 6 veckor för NATO att få fram luftvärn till Turkiets försvar, när den syriska interna konflikten riskerar att sprida sig. Kan vi begära den snabba beslutsprocessen av en organisation vi inte ens är medlemmar i?
6. Slutligen, den mest intressanta frågan. Om nu försvarsministern är nöjd med att Försvarsmakten år 2019 (om allt går enligt plan och dryga 30 mdr kr tillförs Försvarsmakten) kan försvara en enda plats i Sverige mot ett mycket begränsat angrepp i en vecka efter veckor av förvarning – vilken förmåga har då det svenska försvaret idag och åren fram till 2019?
Sveriges befolkning har rätt att få veta. Försvarspolitiken är mycket tacksam att äga som regering, då de flesta påståenden avseende läget i Försvarsmakten och händelser i närområdet inte så lätt går att bemöta utan att bryta mot sekretessbestämmelserna. Men när det parti i Regeringen som tagit på sig försvarsfrågorna så markant går tvärtemot såväl myndighetens bedömningar som ledande försvarspolitiska och säkerhetspolitiska bedömare avseende såväl ekonomi som förmågor, kanske det är dags att lämna över dessa frågor till ett annat regeringsparti som tar frågorna mer på allvar?
Länk (http://www.newsmill.se/artikel/2013/01/09/m-b-r-l-mna-f-rsvarspolitiken)
Regeringens försvarsberedning är nära kollaps.
Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna är beredda att göra upp med Socialdemokraterna, kan Expressen avslöja.
Försvarsberedningens analysarbete beskrivs som ett "beställningsjobb" från regeringen där slutsatsen - oavsett den säkerhetspolitiska bedömningen - väntas leda till nya nedskärningar och besparingar.
- Det håller på att haverera totalt, säger Rolf K Nilsson, M, tidigare ledamot i riksdagens försvarsutskott.
När Folk och Försvars årliga rikskonferens öppnar i Sälen i dag finns flera av försvarsberedningens ledamöter på plats, men inte ordföranden Cecilia Widegren, M.
Trots att rikskonferensen betraktas som den viktigaste arenan när det gäller försvarspolitik valde hon att åka på en privat semesterresa i stället.Sofia Arkelsten, M, vill öppna för mer besparingar. Foto: Olle Sporrong
- Jag känner det som en plikt att vara där, säger försvarsberedningens ledamot Allan Widman, FP.
I ett sms från semesterorten skrev Cecilia Widegren i går kväll till Expressen:
"I början på 90-talet deltog jag på mitt första Folk och försvars-arrangemang och resor bland annat till Sälen, och många sedan dess. I år prioriterar jag annan resa."
"Hon saknar sakkunskap"
Försvarsminister Karin Enström gav i juli förra året riksdagsledamoten och partikamraten Cecilia Widegren uppdraget att leda försvarsberedningen.
Men hennes ledarskap har skapat oro både inom alliansen och på högsta nivå inom försvarsmakten, kan Expressen berätta.
- Widegren saknar sakkunskap på området och vill därför helst prata så lite som möjligt om försvarsmakten. Hennes fokus ligger i stället på miljön, säger en uppgiftslämnare med insyn i försvarsberedningens arbete.
Den bilden delas av Rolf K Nilsson, under åren 2006-2010 riksdagTorbjörn Björklund, V, vill öppna för mer besparingar. Foto: Sven Lindwallsledamot för Moderaterna och ledamot av försvarsutskottet. Redan i höstas konstaterade han i sin blogg:
"Begränsad erfarenhet"
"Att göra Cecilia Widegren till ordförande i försvarsberedningen visar att man från regeringens sida satsar på en lojal och med regeringen samstämmig ordförande. Widegrens klart begränsade erfarenhet av försvarsfrågor gör henne också mer beroende av regeringen..."
Nilsson beskriver i dag försvarsberedningens arbete så här:
- Det håller på att haverera totalt.
Moderatledningens beslut att utse Cecilia Widegren och den tidigare partisekreteraren Sofia Arkelsten kallar han "otroligt".
- Men det är mycket som gjort mig, och många andra, förvånade.Peter Hultqvist, S, vill satsa mer. Foto: Nils Petter Nilsson
En ledamot menar att regeringen lagt ut ett "beställningsjobb" på beredningen.
- Beställningen går ut på att vi ska öppna upp för fortsatta nedskärningar. Regeringens inställning är att vi inte behöver något försvar.
Tillbakavisar konflikten
I försvarsberedningen sitter tre företrädare från Moderaterna respektive Socialdemokraterna, samt en företrädare för var och en av de övriga riksdagspartierna.
En av ledamöterna beskriver det som att gruppen delats i två läger - på ett oväntat sätt.
Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Socialdemokraterna ser hotet och en militär upptrappning i Ryssland som skäl att satsa mer på försvaret.
Moderaterna å sin sida talar hellre om klimatkris och miljöhot med Miljöpartiet och Vänsterpartiet.Urban Ahlin, S, vill satsa mer. Foto: Ylwa Yngvesson
- Vi har inte haft någon nationell försvarsplanering på femton år, det är en tragedi, säger Folkpartiets Allan Widman.
Cecilia Widegren ville inte i går kväll, då hon svarade Expressen via sms, kännas vid några interna konflikter:
"Arbetet löper aktivt och väl på med ledamöters, experters och sekreterares engagemang. Uppdraget följer en strategisk arbetsplan med tydlig målbild - juni 2013."
Kritiken om att hon saknar tillräcklig kunskap i försvarsfrågor kommenterar hon så här i sms:
"Jag är förankrad företrädare för medborgarna, personvald sedan 1998, ett långvarigt politiskt engagemang för trygghet och säkerhetsfrågor och glad över alliansregeringens förtroende att leda försvarsberedningen."
Länk (http://www.expressen.se/nyheter/beredningen-nara-en-kollaps/)
Ni som är här jag förmodligen redan sett Wiseman's prolog-serie om hur vi hamnade här, men delar ändå. De gör sig inte särskilt bra att citera in, så gå in på bloggen.
Prolog: Del 1 (http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2013/01/prolog-del-1.html)
Prolog: Del 2 (http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2013/01/prolog-del-2.html)
Prolog: Del 3 (http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2013/01/prolog-del-3.html)
Torsk_ole
2013-01-13, 17:14
Ni som är här jag förmodligen redan sett Wiseman's prolog-serie om hur vi hamnade här, men delar ändå. De gör sig inte särskilt bra att citera in, så gå in på bloggen.
Prolog: Del 1 (http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2013/01/prolog-del-1.html)
Prolog: Del 2 (http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2013/01/prolog-del-2.html)
Prolog: Del 3 (http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2013/01/prolog-del-3.html)
Bra att du postar dem här också! Mycket intressant läsning. Ska bli roligt att kolla på rikskonferensen i Sälen. Av erfarenhet har jag tyvärr inte så höga förväntningar.
Sjuhelsikes massa artiklar i gammelmedia nu. Bara bra, men känns ovant.
SÄLEN. Dagens försvarsfråga: Hallå! Hallå! Var är du Cecilia?
Under en knallblå himmel och med gnistrande snö utanför fönstren invigs Folk och Försvars årliga konferens. Och vi är många som undrar på vilket ställe solen skiner över Försvarsberedningens ordförande, den moderata riksdagsledamoten Cecilia Widegren.
Sveriges för stunden viktigaste försvarspolitiker, näst efter försvarsministern, skolkar från årets viktigaste försvarspolitiska konferens. Widegren ville hellre flyga i väg på semester utomlands.
Hoppas solen skiner vid poolen, Cecilia, men den här typen av skolk skulle på en ordinär arbetsplats rubriceras som allvarligt tjänstefel. Och rendera en skriftlig varning från arbetsgivaren.
Widegrens frånvaro blir i alla fall en talande symbol för Moderaternas ointresse för försvarspolitik. Fosterlandet och Försvaret är numera arkiverat under F på partihögkvarteret i Gamla Stan.
Jag minns en utfrågning i Expressens valstuga i somras i Almedalen. ÖB Sverker Göranson hade varnat för att marinen kanske måste skrotas, men försvarsminister Karin Enström (M) kunde sensationellt nog inte svara på frågan om hon ville ha mer pengar till försvaret.
Två moderata försvarsministrar har deserterat. Ett tredje avhopp vore fullständigt förödande. Det borde rimligen ge Karin Enström en styrkeposition mot finansdepartementet. Om hon hade den ambitionen.
I de nya Moderaternas värld är försvarspolitik något kameralt - Anders Borg-doktrinen. Om Försvarsmakten levererar en budget i balans så är det goda tider. Själva grundtanken med att över huvud taget ha ett försvar, landets försvarsförmåga, är av underordnad betydelse.
Visst är det välkommet att finanserna är i ordning, men det är delvis en Potemkinkuliss, då en massa materialinköp har skjutits på framtiden, samtidigt som regeringen satsar 90 miljarder kronor på Super-Jas.
För att ha råd med flygplanen kommer flygvapnet tvingas krympa med en JAS-division. Huruvida försvaret sedan kommer ha råd att flyga och öva tillräckligt med de nya, dyra flygplanen står skrivet i stjärnorna. Dessutom talar mycket för att försvarsreformen är underfinansierad när det gäller notan för personalförsörjningen.
Sverker Göransons utspel om att Sverige bara kan försvara sig en vecka hade fått forna tiders moderater att gå i taket. Men i stället kommer vi att få se ett rollbyte och en ny försvarsallians där socialdemokrater och folkpartister går ihop och kräver högre försvarsanslag.
Och det är försvarsminister Karin Enström - extremt lojal till Borg-doktrinen - som har utsett den omvittnat minst lika extremt partiolojala Cecilia Widegren till ordförande i Försvarsberedningen.
Kanske ändå lika bra att hon skolkar. Vad har Widegren för spännande att säga när hon efter semestern åter står där i givakt och lyder order från de moderata generalerna Borg och Reinfeldt. Att Försvarsmaktens ekonomi är i balans?
Länk (http://www.expressen.se/ledare/forsvaret-m-glomde/)
Navy Skipper - Samlade artiklar om Försvarsministern och 1-veckasförsvaret (http://navyskipper.blogspot.se/2013/01/samlade-artiklar-om-forsvarsministern.html)
"The inmates are running the asylum" - eventuellt sagt först av Charlie Chaplin
Folk och försvars rikskonferens i Sälen är i full gång och baserat på media- och Internetrapporteringen så kan man överväga om vi inte helt ska lägga ner försvaret och låsa in alla politiker och försvarsledningen på dårhus.
Låt mig ta några exempel.
Försvarsutskottets ordförande Cecilia Widegren (m) valde att åka på semester till Thailand för att slippa stå till svars för någonting, men rapporterar över telefon att hon visst förstår och kan försvarsfrågor.
ÖB passar på att bli "sjuk" och kan alltså inte fortsätta säga som det är. Eller säga något som inte är sanktionerat av försvarsdepartementet.
Som ersättare för ÖB skickas Försvarsmaktens generaldirektör, en civilist och ekonom utsedd av Anders Borg, och står och uttalar sig i strategiska frågor och bland annat vilt misstolkar vad ÖB skulle prata om och förvandlar fyra veckors incidentberedskap till fyra veckors bombningar av Sverige ("förbekämpning").
Försvarsminister Karin "Tamgåsen" Enström (m) fortsätter att kackla om att Sveriges beredskap är högre än den någonsin varit, och går istället i taket över att det inte finns några kvinnliga generaler och att genusarbetet i Försvarsmakten måste stärkas.
Allan Widman (fp), som enligt bloggrannen och Sveriges ledande försvarsbloggare Wiseman är en av arkitekterna bakom det katastrofala läget och strykandet av hela vapensystem runt Georgienkriget 2008, ska enligt uppgift (jag har ej bekräftat) i radion sagt att RBS 70 bör skickas till Gotland när ersättaren IRIS-SLS finns på plats, så att man kan skjuta ner fienden innan de anländer till Gotland. Typ.
Johan Forsell (m) tycker på Twitter att soldatyrket ska göras mer attraktivt och t ex att man ska kunna utbildas till sjuksköterska om man har en liknande tjänst i försvaret etc. Det lustiga är ju dock att han alltså är (m)oderat försvarspolitiker och representant för makten.
NATO-chefen och tuppen Anders Fogh Rasmussen stod uttryckligen och sade (igen) att Sverige inte kommer få någon hjälp från NATO, oavsett hur mycket vi är med och leker på deras övningar eller deltar skarpt i NATO-ledda insatser. Vilket på sina håll tolkas av politiker som att vi visst ska få hjälp.
Och så håller cirkusen på.
En sak är helt tydlig.
Det är väldigt mycket kackel och det finns ingen som styr upp svensk försvarspolitik. Nej, alla höns, tamgåsar, hökar och duvor, borde läggas på huggkubben och åka ut. Sedan bör fågelbonden fundera på om vederbörande alls ska ha höns. Inte finns det några proffs som vill jobba med hönsen heller.
Amatörer!
Länk (http://cornucopia.cornubot.se/2013/01/folk-och-forsvar-2013-cirkus-salen.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+blogspot%2FxnFd+%28Cornucopia %3F%29)
Kejsaren har fått nya kläder igen
Efter att ha följt delar av Rikskonferensen i Sälen, liksom den gångna veckans försvarsdebatt och i synnerhet på Twitter "blivit tipsad" om Lena Mellins "mycket bra" krönika i Aftonbladet känns det som det är dags för en halvtidssammanfattning av statusen i det svenska försvaret.
– Vår beredskap är god. Det var den redan 1939, men framförallt är den det idag. Vår beredskap idag är mycket bättre än den var för 10-20 år sedan. Fast just då var den god. Men den är bättre idag. Hur bra är hemligt, men beredskapen är god. Keep calm, and carry on!
Få länder bygger tydligen försvarsförmåga lika bra och snabbt som Sverige. Från att för två veckor sedan ha fått reda på att Sverige år 2019 endast i en vecka kunde stå emot ett begränsat anfall trots en tids förvarning.
Några dagar senare fick vi reda på av Försvarsdepartementet att det var en rimlig förmåga eftersom andra motsvarande länder hade en liknande förmåga.
Generaldirektören för Försvarsmakten, Peter Sandwall (som ersatte ÖB som talare vid Rikskonferensen i Sälen till följd ÖBs hastiga insjunknande igår), kunde idag lugna åhörarna med att försvaret klarar av att försvara Sverige i 3-4 veckor efter flera veckors förbekämpning. Inte illa med tanke på att det var något vi aldrig klarade av på den tiden vi hade det så kallade invasionsförsvaret.
Läser man det tal ÖB skulle hålla handlar det om tre-fyra veckor av skymningsläge och förhöjd incidentberedskap (vilket Sandwall olyckligtvis översatte med förbekämpning), som sedan leder till ett begränsat anfall på en plats, vilket Sverige har möjlighet att motstå i en vecka. Icke för ty fanns det många som triumfatoriskt fick för sig att försvaret nu kan försvara Sverige i fyra veckor och inte ens uppfattat passusen om "begränsat anfall". Uteblir med andra ord de tre-fyra veckorna av skymningsläge eller förkortas lär även veckan nedgå. Precis som tidigare påpekat är det fortfarande ingen som har berört den stora frågan – vad klarar Försvarsmakten av idag och fram till dess IO 14 är intagen år 2019?
Debatten är dock omöjlig att föra. Är man insatt i de spel som genomförts, mot vilka motståndare, med vilken organisation och så vidare, så har man ändå inte möjlighet att berätta det. Den politiker som uttrycker som i detta fall, en tidsram, äger budskapet och det går inte att säga emot utan att riskera ett ordentligt fängelsestraff. Det återstår bara att applådera de nya kläder kejsaren har fått sig uppsydda i Sälen.
En intressant diskussion från dagen är också Sverige och relationen till NATO där generalsekreteraren Anders Fogh Rasmussen redde vad som gällde angående medlemmar och icke-medlemmar samt de finska uttalandena om försvarssamarbete och pooling & sharing. Rekommenderar dock "Husis" istället för DN:s återgivning av intervjun.
För en mer seriös sammanfattning så rekommenderas Skipper. Tyvärr är möjligheterna att följa konferensen i år begränsade och därför bli det bara några delar.
Länk (http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2013/01/kejsaren-har-fatt-nya-klader-igen.html)
Håll försvarsdebatten vid liv också efter Sälen
...driva opinion för att få slut på försvarsslakten
Cecilia Widegrens frånvaro och Sverker Göranssons plötsliga magsjuka lär ha varit det som mest diskuterades mellan programpunkterna under den på tisdagen avslutade årliga Rikskonferens som Folk och Försvar arrangerar i Sälen.
Cecilia Widegren, försvarsberedningens ordförande och viceordförande i försvarsutskottet hade enligt uppgift valt en privat semesterresa i Thailand istället för att delta i konferensen. Eller var det möjligen någon högre upp i näringskedjan som beslutat att hon inte skulle finnas på plats för frågor och svar? Samtidigt kom nämligen uppgifterna om att försvarsberedningens arbete håller på att kollapsa, om den förtvivlan som råder inom centern, folkpartiet och kristdemokraterna för att moderaterna tycks ha mer gemensamt med miljöpartiet i försvarsfrågorna än sina allianskollegor.
Var ÖB Sverker Göransson verkligen sjuk och tvungen att lämna konferensen eller hade han blivit ombedd göra det för att inte komma med fler smärtsamma sanningar om förhållandena inom den svenska försvarsmakten? Det låter lite som en rötmånadshistoria, men spekulationerna förekom.
Tyvärr grep inte vårt största regeringsparti chansen att återta sin gamla position som det stora försvarspositiva partiet i Sverige. Tvärtom. Man grävde ner sig ytterligare i ordningen att försvarsbehovet är lika med vad som finansdepartementet avsätter. Enkel matematik men ingen princip att känna sig trygg med.
En höjdpunkt för oss som tog del av konferensen på distans var Anders Fogh Rasmussens deltagande. För många fick NATO ett ansikte. Och det var knappast ett hotfullt sådant. Danmarks förre statsminister som nu är NATO:s generalsekreterare klargjorde än en gång med all tydlighet att antingen är man medlem i NATO eller så är man det inte. Fogh Rasmussen kunde också ge Sverige ett direkt besked: Någon gång så måste Sverige fatta ett beslut! NATO:s artikel 5, alla för en – en för alla, gäller medlemmar och inga andra. Det går inte att stå utanför och omfattas av ett medlemskaps alla fördelar. Klart och tydligt. Raka besked. Därmed försvagas också rejält den från Sverige ensidigt proklamerade solidaritetsförklaringen ytterligare.
Ett nedbantat svenskt försvar kan inte bygga på en endast en förhoppning om hjälp. Ensidiga förpliktelser har inget värde mer än att de uttrycker ett önskemål. Ska vi vara säkra på att få hjälp, och samtidigt vara beredda att hjälpa de som hjälper oss, då måste vi vara överens om detta. Vi kan inte bygga ett försvar på en förhoppning den dag vi behöver hjälp. Ett hjälpförhållande som detta får vi bäst genom ett medlemskap i NATO. Inte genom genom ensidigt proklamerade, oratificerade avtal.
Vi får inte heller inbilla oss att det blir färre skyldigheter och mycket lägre försvarskostnader om vi går med i NATO. Det är inte en bank med bästa ränta vi väljer. Även om det upprepats gång efter annan – att ett militärt angrepp inte skulle vara isolerat utan att även andra länder skulle dela detta öde – betyder det inte att vi kan skära ner på vårt eget försvar. Förmodligen behöver de andra angripna länderna sina egna militära resurser för att försvara sina länder.
I det läge vi nu befinner oss där majoriteten av EU-länder skär ner på sina försvarskostnader medan Ryssland dramatiskt ökar sina öppnar inte för ytterligare besparingar.
Debatterna mellan politikerna på konferensen var av mindre intresse denna gång. Däremot fick vi ta till oss en hel del fakta som tar lite tid att smälta. En intressant uppgift som vi dock fick från en politiker var när Staffan Danielsson(c) avslöjade att försvarsberedningen inte får lov att diskutera ett svenskt medlemskap i NATO. Var det någon som talade om en oberoende försvarsberedning?
När försvarsutskottets socialdemokraternas ordförande, Peter Hultqvist redogjorde för sitt partis tiopunktsprogram hade man med några få undantag kunnat tro att det var en gammelmoderat som stod där. Detta sagt som beröm. Många bra tankar och idéer men framtiden får visa hur man sedan lever upp till det man nu föreslår. Tyvärr börjar tiopunktsprogrammet med att man gräver ner sig ytterligare i uppfattningen att Sverige ska förbli alliansfritt. Den socialdemokratiska skräcken för NATO-medlemskap blir allt mer plågsam. Däremot är det inte svårt att ställa upp på att Sverige ska ha en egen trovärdig försvarsförmåga och att regeringens ambitions nivå är för låg när det gäller försvaret.
Tankarna om ökat nordiskt samarbete är bra. Tyvärr framgår inte att alla dess goda tankar om samarbete skulle fungera bäst om samtliga länder i Norden var medlemmar i NATO. Vissa samarbetsvisioner lär förbli visioner, omöjliga att realisera om vi inte har ett gemensamt NATO-medlemskap.
Socialdemokraterna ställer sig helt avvisande till ett försvarssamarbete inom EU. Lite märkligt med tanke på Lissabonfördraget och solidaritetsklausulen. Men visst, det militära samarbetet inom EU behöver förvisso både utvärderas och utvecklas. Det känns som att detta projekt ännu inte är i mål. Att ställa upp på FN-operationer kan säkert i många fall vara bra. Men vi svenskar, inte minst socialdemokraterna, har en naivt romantisk bild vad gäller FN och dess förmåga. FN är inte den demokratins och de mänskliga rättigheternas försvarare som vi så gärna skulle vilja. FN har allt för många gånger visat sig vara handlingsförlamat när det gäller direkta militära insatser även om de bevisligen skulle kunna ha rädda både människoliv och egendom. Att kräva större svenskt deltagande i FN-insatser har blivit något av mantra för socialdemokraterna – mer PR än faktisk nytta.
Medvetenheten om vad som pågår i vårt östra grannland tycks glädjande nog stå klar för Peter Hultqvist och hans partikamrater. Och anslaget om Gotland tilltalar mig som residerande på ön. De ryska gasledningarna genom Östersjön uppmärksammas och en tydligare svensk marin närvaro förordas. Också behovet av luftförsvar på Gotland tas upp i det socialdemokratiska tiopunktsprogrammet.
Tyvärr har man kvar en naiv tilltro till försvarsberedningens kvalifikationer och möjligheter att lösa alla försvarsproblem.
Nu gäller det att se till att försvarsdebatten fortsätter. Framför allt att driva opinion för att få slut på försvarsslakten men också för att det ska genomföras en omvärldsanalys som inte redan på förhand begränsas av budgetramar och direktiv att inte diskutera Sveriges förhållande till NATO.
Länk (http://kontur.nu/reflektion/hall-forsvarsdebatten-vid-liv-ocksa-efter-salen/)
Folk & Försvar - frågorna som borde följts upp
Sällan har försvarsfrågor varit så i medialjuset som veckan innan årets upplaga av Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Det var många år sedan intresset var så intensivt.
Dock hamnade en rad intressanta frågor i skymundan, förmodligen för att journalisterna inte förstod innebörden. Ett klassiskt problem när det gäller försvarsfrågor. Alldeles för få besitter tiden, intresset och kunskapen för att driva ämnet och sålunda blir de eventuella orsakerna till ÖBs sjukskrivning mycket intressantare att spekulera i. Ett antal intressanta frågeställningar listas därför nedan.
1. Vad kan vi försvara oss mot?
Sverige kan 2019 under en vecka försvara sig på en plats mot ett begränsat angrepp. Varför ställde ingen de solklara följdfrågorna "Vad kan vi då idag och fram till 2019 försvara oss mot?" och "Vad händer om det inte underskottet på 30,5 mdr kr i materielbudgeten åtgärdas?" Eller varför inte den stora ödesfrågan "Vad händer efter denna enda vecka om ingen utländsk hjälp ankommit eller om ett angrepp sker på flera platser samtidigt?"
2. Kan hela Sverige försvaras eller – vilka delar av Sverige försvaras ej?
Försvarsminister Karin Enström fick under Rikskonferensen den självklara frågan om det som nu benämns som en-veckasförsvaret. Enström deklarade kanske inte helt förvånande veckan innan att hon är nöjd med det svenska försvarets förmåga. Vad annars skulle hon säga? Allt annat vore ju att såga det egna partiets försvarspolitik som bedrivits under snart tio års tid. Samtidigt har Enström under hösten och nu senast i ett av sina anföranden under Rikskonferensen, anfört att hela Sverige ska försvaras.
Målsättningarna går inte ihop. I ena stunden säger Enström att hon är nöjd med att Sverige kan försvaras:
Efter 3-4 veckor av förhöjd incidentberedskap som givit Sverige möjlighet att mobilisera
På en enda geografisk plats (t ex Gotland eller Öresundsområdet, eller Göteborgs hamnområden osv)
Mot ett begränsat anfall (motsvarande ca 2000 man i enlighet med de begränsningar som tidigare angivits på Armébloggen om IO 14)
I en (1) vecka
Därefter måste utländsk hjälp anlända eftersom svenska förband inte längre är stridsdugliga
För att i nästa stund säga att
Hela Sverige ska försvaras
Ekvationen går inte ihop. Visserligen gjorde SvD:s Mikael Holmström allt han kunde för att trycka på denna punkt under försvarsministerns presskonferens under Rikskonferensen så till den grad att han fick ministern rejält irriterad, men gensvaret i media efteråt blev noll och intet.
Är inte detta något medborgarna har rätt att veta, vilka delar av landet som inte kommer att försvaras? "Tyvärr, du är bosatt i Gävleborgs län och täcks därför inte av landets nationella försvarsgarantier. Om du är missnöjd med denna situation är du välkommen att flytta till Göteborg" eller översatt till sjukvården "Tyvärr, du är bosatt i Övre Soppero och kan därför inte räkna med att få sjukhusvård inom en timme. Vänligen se till att inte få en allvarligare hjärtinfarkt eller flytta till Kiruna".
Människor som bosätter sig en längre sträcka från större tätorter är oftast medvetna om de begränsningar i samhällsservice detta innebär och därtill ofta i högre grad förberedda att klara av det som storstadsbor upplever som allvarliga påfrestningar på samhället. Vad gäller försvarsfrågor är det inte lika lätt vilka konsekvenser ens val av bostadsort för med sig. Om hela Sverige skulle försvaras likt förr, vore detta en icke-fråga, men ska hela Sverige försvaras nu? Handlar det inte bara om en omskrivning från Regeringens sida för att säga att Försvarsmakten ska ha förmåga att bedriva väpnad strid i hela landet, men i händelse av ofred kraftsamla försvaret till en plats för att i en vecka fördröja ett begränsat anfall till dess hjälp anländer?
3. NATO-medlemskapet
Sverige var under Kalla Kriget i realiteten medlem av NATO, då vårt lands geografiska placering och omfång, utgörande halva den europeiska fronten mellan väst och öst, gjorde oss till en nyckelspelare i såväl NATOs som Sovjets krigsplanering för tredje världskriget. Vilken sida vi ville tillhöra lär det inte råda något tvivel om och inte heller vilken sida vi tillhörde. Att däremot gå så långt som ett fullvärdigt medlemskap var en svensk omöjlighet och förmodligen något som definitivt inte heller låg i NATOs intresse. Mer om det i ett separat inlägg framöver.
Idag är förhållandet till NATO i vissa aspekter, paradoxalt nog, mer komplicerat. Sverige fyller inte längre den naturliga roll landet förut gjorde i NATO, utan försöker istället erhålla inflytande genom framförallt internationella insatser. Även detta en punkt som tål att diskuteras.
Den stora frågan är dock när ett svenskt NATO-medlemskap ska utredas. En utredning kan komma fram till två olika svar.
Nej. Sverige bör förbli militärt alliansfritt och stå utanför NATO. I sådant fall är det ett måste att sluta hyckla med försvarsförmågan och att vara ärlig och säga att nej, ett en-veckasförsvar till någon extern aktör kan anlända till bistånd räcker inte.
Ja, Sverige bör bli NATO-medlem.
Nu anses frågan så känslig att den inte ens får utredas. Vem eller vilka som 2019 ska komma till svensk hjälp efter en vecka i händelse av ett begränsat anfall mot svenskt territorium fortsätter vara höljt i dunkel. Socialdemokraterna vill inte röra i den surdeg man odlat under 60 år och Moderaterna har inte heller längre något intresse av det eftersom man huvudsakligen är ute efter traditionellt socialdemokratiska väljare. Återigen, vad händer efter denna enda vecka som Sverige kan försvaras mot det till geografi och omfattning begränsade angreppet?
4. Incidentberedskapen
Mest anmärkningsvärd av de listade frågorna. Bengt Gustafsson, ÖB 1987-1992, är en flitig skribent på bland annat Newsmill. Inför rikskonferensen berörde Gustafsson i ett inlägg det svenska försvarets status just nu kontra NATO-länderna där han meddelade att det svenska försvaret inte ens idag under djupaste fred till följd av arbetstidsbegränsningar och ekonomi inte kan hålla incidentberedskap dygnet runt med två stridsflygplan. Uttalandet uppmärksammades även av SvD:s Ledarblogg, men utan vidare åtgärd.
Den svenska incidentberedskapen är något av det hemligaste som finns i landet. Om Bengt Gustafssons uppgifter är korrekta är det högst anmärkningsvärt att yppa dessa uppgifter. Ändå kan man ställa sig frågan för vem dessa uppgifter är hemliga?
På kort sikt är det naturligtvis synnerligen känsligt vilka beredskapsgrader svenska stridsflygplan, radarstationer och så vidare har.
I ett större perspektiv, sett över en månad, flera månader, år eller flera år, etableras en normalbild. Våra grannländer har genom sina motsvarigheter till FRA och dess tekniska signalspaning och kommunikationsspaning (dvs signalspaning mot radar och radio) en väl etablerad uppfattning om den svenska normalbilden. Vilka tider det svenska flygvapnet flyger och övar, vilka tider den svenska incidentberedskapen är aktiv, dess beredskapstider, vilka och hur många radarstationer som är aktiva har man utan tvekan en rätt god bild av. Radiosignaler vet inga gränser. Det är därför signalspaning bedrivs och är ett av de viktigaste beslutsunderlagen för de militär-strategiska och politisk-strategiska nivåerna.
Sålunda är den större bilden som Bengt Gustafsson refererar till, inget som skulle vara en ny uppgift för de nationer som uppträder i det svenska närområdet (dvs inte bara grannländerna och länderna runt Östersjön) eller har satelliter för signalspaning. De enda berörda som inte har vetskapen är det svenska folket.
Om nu Bengt Gustafsson skulle ha rätt i sitt uttalande kan man kan ju tycka att medborgarna har rätt att få reda på vem, vilka eller vad det är som skyddar dem under dygnets övriga timmar, eller om det då är fritt fram för t ex terrorister att genomföra aktioner liknande 11 september? Därmed inte sagt att Bengt Gustafsson har rätt, men att frågan inte ställs överhuvudtaget är mer än anmärkningsvärt.
Vad hände då i media under Rikskonferensen? Ja, det blev några snabba, ytliga nedslag i försvarsfrågorna, framförallt på ledarsidorna Det är inte alltid lätt att se skogen för alla träden.
Länk (http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2013/01/folk-och-forsvar-fragorna-som-borde-ha.html)
Gästinlägg: Marinen behöver mer pang för pengarna
Idag börjar Marinstridsdagarna i Karlskrona och vad passar väl då bättre än ett gästinlägg om just Marinen och hur man kan öka marinstridskrafternas förmågor.
Wiseman
---------------------------------------------------------------------------
Marinen behöver mer pang för pengarna
I april 2012 offentliggjorde dåvarande arméinspektören Generalmajor Grundevik ett kostnadsneutralt förslag för hur armén skulle kunna omorganiseras med befintlig materiel för att få större stridseffekt inom givna ekonomiska ramar. Förslaget var hedervärt och lojalt mot skattebetalarna genom att dyra materielsystem som redan ägdes av försvaret, t ex stridsvagnar, skulle komma till användning i större utsträckning istället för att skrotas.
Marinen behöver tänka på ett liknande sätt för att optimera sin stridseffekt i Sveriges närområde. Tyvärr har skrotningsyxan använts snabbare i marinen än i armén, vilket gör att ett helt kostnadsneutralt alternativ till omorganisation för att optimera panget för pengarna inte längre är möjligt. Däremot måste marinens organisation och materielanskaffning planeras kostnadsoptimalt för framtiden. Marinen är Sveriges billigaste försvarsgren, och så måste det fortsätta att vara på grund av Sveriges strategiska grundförutsättningar. Vidare kommer anskaffningen av nästa generations JAS att påverka marinens ekonomiska ram för materielförnyelse även om regeringen skulle ändra sig och skjuta till mer pengar, vilket i dagsläget inte ser troligt ut i annat fall än möjligtvis med en ny finansminister.
För rimlig stridseffekt hindras marinen idag av två huvudproblem. Frånvaron av luftvärn och en brist på skjutande enheter för ytstrid och för amfibisk strid. Styrkor som marinen har är dess sensorer och underrättelseförband för lägesuppfattning och måluttag samt hög rörlighet för dessa sensorer som delvis möjliggörs av stealthförmåga. Vidare ska sägas att på vissa områden, exempelvis ubåtsjakt, är marinen redan idag kostnadseffektiv genom att majoriteten av flottans fartygstyper har relevanta sensorer och vapensystem samt att bevakningsbåtskompaniet i amfibiekåren fortsatt existerar och utvecklas.
Problem 1. Frånvaron av luftvärn
Luftvärnsbristen har effekten att marinen är vingklippt mot en teknologiskt någorlunda kapabel motståndare. I fallet om en nästan radarosynlig Visbykorvett blir optiskt observerad av attackflyg på den relativt överskådliga och lilla Östersjön, eller om amfibiebataljonen under framryckning konfronteras med en attackhelikopter även av den mest rudimentära sorten, exempelvis Mi 24 Hind, så blir resultatet svensk kanonmat åt motståndaren.
Kan då inte marinen tillföras skydd mot flygangrepp i form av jakt från flygvapnet eller i amfibiebataljonens fall Robot 70 från arméns luftvärnsförband? NEJ. Som ÖB påpekat i bedömningen av det framtida flygvapnet så räcker inte 60 JAS till att lösa uppgifter i flera riktningar. Att bränna flygvapnets knappa resurser på att skydda en obeväpnad svensk marin ger ingen rimlig stridseffekt. Det blir 1-1=0 istället för 1+1=3. Att omfördela enheter från arméns knappa luftvärnsresurser till amfibiebataljonen när det närmar sig amfibisk strid är inte heller realistiskt. De resurserna kommer behövas för att skydda flygvapnets baser.
Som så ofta påpekats i debatten är det inte rimligt att en miljardplattform som Visbykorvetten inte är utrustad med ett fungerande luftvärn. Om nu regeringen har beslutat att anskaffa IRIS-T som korträckviddigt luftvärn till armén bör detta eller ett liknande system även anskaffas och monteras på Visbykorvetten. Allmålskanonen som korvetten är beväpnad med motsvarar förvisso en mekaniserad bataljons luftvärn, vilket duger bra mot attackhelikoptrar i småbruten och betäckt terräng, men den duger inte på öppet vatten mot attackflyg.
Amfibiebataljonen bör i sammanhanget minst likställas med en mekaniserad bataljon gällande behovet av luftvärn, men egentligen är behovet betydligt större än så på grund av bataljonens isolerade uppträdande i en skärgårdsmiljö där den inte kan få understöd av sidoförband samt dess utsatthet vid förflyttning. Stridsbåtar är enkla att gömma när de förtöjs på stränder, men de är väldigt iögonfallande mål under förflyttning mitt på vattnet med en stor vit svallvåg efter sig. Vidare är motståndarens kraftsamling av flygresurser förmodligen som störst just under den amfibiska fasen av militära operationer.
Ett kostnadsneutralt förslag till luftvärn för amfibiebataljonen är att återinföra Robot 70 i förbandet. Svagheterna med detta luftvärnskoncept är uppenbara vid förflyttning samt i dålig sikt och dessutom saknas avancerade sensorer, men även utan sensorer är Robot 70 väldigt mycket bättre än ingenting.
http://2.bp.blogspot.com/-UDl992k6DYA/UP3GAzdNhOI/AAAAAAAAARE/NuaYzLPq2fg/s1600/Allmålskanonmodul.jpg
Ett kostnadseffektivt alternativ med bättre effekt vore att tillföra amfibiebataljonen allmålskanonmoduler i form av containerbaserade 40mm automatkanoner med teknisk nivå motsvarande arméns Luftvärnskanonvagn 90 TD. Realiserbara designförslag gällande sådana allmålskanonmoduler för att bäras ombord på amfibiebataljonens Lätta Trossbåtar finns från svensk försvarsindustri. Detta skulle ge förbandet en luftvärnsförmåga under förflyttning och i dålig sikt i nivå med arméns mekaniserade bataljoner.
Ett tredje mer kostsamt alternativ vore att även i amfibiebataljonen införa IRIS-T eller annan luftvärnsrobot i modulformat med avancerade sensorer.
Det pågår en diskussion i flottan om att i framtiden anskaffa ett par större fartyg med långräckviddigt luftvärn för att skapa ett paraply för marinens operationer. Denna tanke är god, men kanske inte realiserbar med en tyngdpunktsförskjutning i materielbudgeten mot JAS.
Som ÖB konstaterat krävs det med ett flygvapen bestående av endast 60 flygplan en anskaffning av ett långräckviddigt luftvärnssystem till armén. Grupperas ett sådant system på Gotland får marinen ett statiskt paraply över större delen av Östersjön att operera under. Luftvärn med kort räckvidd behövs naturligtvis ändå på marinens enheter och paraplyets statiska placering är naturligtvis sämre än rörliga luftvärnsfartyg med lång räckvidd men det är en mer kostnadseffektiv lösning.
Gotlands betydelse liknas ofta vid ett hangarfartyg i Östersjön. Vad vi måste inse är att Gotland även kan vara ett slagskepp. Den viktiga skillnaden är däremot att Gotland är betydligt svårare att sänka än någon typ av fartyg. Med Sveriges begränsade försvarsmedel och Östersjöns speciella förutsättningar i form av sin ringa storlek måste vi använda Gotland i vår marina doktrin på ett sätt så att ön ersätter dyra och sårbara fartygsskrov. Allt annat vore illojalt mot skattebetalarna i fredstid och än mer illojalt mot de utsatta sjömännen och amfibiesoldaterna i krigstid.
Problem 2. Bristen på skjutande enheter
Korvetternas styrka är dess rörlighet, stealthegenskaper, och dess sensorer. Svagheten är avsaknaden av redundans och eldkraft på grund av det ringa antalet, fem Visbykorvetter och två Göteborgskorvetter, samt dess utsatthet ute på ett litet hav som Östersjön när de röjt sin position genom att skjuta. Det är emellertid bra att flottan har introducerat ett ”behåll skjutande enheter”-tänk med sin ambition att behålla de två Stockholmskorvetternas robotar i malpåse när fartygen snart övergår till rollen som vedettbåtar.
Omfattande sjömålsanfall från flygvapnet för att stötta marinen i dess huvuduppgift är inte längre ett självklart scenario i en konflikt. När ÖB väljer till vilken enda uppgift de 60 flygplanen ska användas blir det kanske troligare mot motståndarens flyg i en defensiv manöver.
http://1.bp.blogspot.com/_j1ml1fHnXhQ/TGGgsL0lceI/AAAAAAAAAxY/yYa98q0gbiU/s1600/U1335P27T1D322314F318DT20050927082638.jpg
Ett Robot 15-batteri på Gotland är den mest kostnadseffektiva och bäst skyddade lösningen för att öka marinens eldkraft. Det går inte att göra kostnadsneutralt, eftersom robotbilarna från Kustrobotbatteri 90 är skrotade och en personalram runt 150-200 personer behöver skapas, men att återupprätta ett robotbatteri är betydligt billigare än att anskaffa fler stealthfartyg, eftersom landfordon är billigare än korvetter och stealthtekniken i form av Gotlands skogar är gratis. Rörliga markförband med god terrängframkomlighet är mycket svåra att förbekämpa.
Amfibiekårens 10 år ”gamla” bepansrade Piranhafordon för ledning och radarspaning som förhoppningsvis fortfarande finns i någon form av malpåse hos FMV eller Försvarsmakten kan användas i förbandet, och bepansrade dumprar av Archermodell kan anskaffas som robotfordon. Det behövs bara 6-8 robotfordon för att motsvara eldkraften hos fyra korvetter. I kombination med flottans utmärkta sensorer skulle ett robotbatteri på Gotland ge marinen mer pang för pengarna och öka organisations ”survivability” i strid. Konceptet kan även kostnadseffektivt utvecklas mot en mer självständig markburen ytstridsförmåga genom utvecklingen av signalsspanings- och radarsensorer med längre räckvidd burna av UAV:er eller aerostater typ spärrballonger.
Östersjödoktrinen för våra grannländer har ofta tyngdpunkt vid kustrobotbatterier. Finland och Polen använder svenska Robot 15 och Ryssland använder sitt eget system SSC-6 STOOGE i Kaliningrad.
Amfibiebataljonens eldkraft för amfibisk strid kan kostnadsneutralt ökas inom givna ramar. Granatkastarna som runt 2007 reducerades till plutoner på amfibieskyttekompanierna, i grunden avsedda för lys- och rökskjutning i kontexten att förbandet skulle tillföras båtburna AMOS-granatkastare (vilket ströks av finansdepartementets genomförandegrupp 2009) bör åter organiseras i ett fullständigt granatkastarkompani för att kunna understödja anfallsstrid effektivare. Vidare bör Robot 17 åter organiseras i egen plutonsenhet och inte som nu vara ett teoretiskt beväpningsalternativ för granatkastarplutonerna på amfibieskyttekompanierna. Omorganiseringen av granatkastarna kan ske helt kostnadsneutralt med givna personalramar. Upprättande av en Robot 17-pluton och en luftvärnspluton behöver antingen en något utökad personalram för bataljonen eller en kostnadsneutral omfördelning inom bataljonen av exempelvis personalen från ett amfibieskyttekompani. Amfibieskytte är i och för sig redan en alltför knapp resurs för Sveriges försvar i form av dagens tre kompanier, men luftvärn och sjömålsförmåga är ändå viktigare för amfibiebataljonens stridseffekt än ett av de tre amfibieskyttekompanierna.
Svenska marinen är för liten för att inte organiseras så slagkraftigt och effektivt som möjligt. Kostnadsneutral omorganisering och relativt små investeringar i luftvärn och kustrobotfordon skulle ge Sveriges marina koncept maximalt med pang för pengarna. Det är staten skyldig skattebetalarna, och det är staten skyldig sjömännen och amfibiesoldaterna om de behöver slåss för vårt land.
Grodman
Länk (http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2013/01/gastinlagg-marinen-behover-mer-pang-for.html)
Så urbota korkat så hälften kunna vara nog. Grannländer har full koll på Sveriges kapacitet redan. De enda som inte vet, och inte vill veta något, är Sveriges befolkning.
Åklagarkammaren för säkerhetsmål och Säkerhetspolisen ser över om överbefälhavare Sverker Göranson kan ha begått brott mot rikets säkerhet när han uttalat sig om Sveriges försvarsförmåga. ”Vi diskuterar frågan, kan man väl säga. Jag har tagit upp frågan med Säpo”, säger chefsåklagare Tomas Lindstrand.
Tomas Lindstrand, som är chef för åklagarkammaren för säkerhetsmål, berättar att han höjde ögonbrynen när han hörde om överbefälhavare Sverker Göransons uttalanden i Svenska Dagbladet i nyårshelgen.
I en intervju fick ÖB frågan om Sverige kunde försvara sig.
”Vi kan försvara oss mot ett angrepp med ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand”, svarade han bland annat och refererade till scenarier som Försvarsmakten prövat i hemliga spel.
Tomas Lindstrand reagerade och ställde sig frågan om ÖB varit för öppenhjärtig.
– Om man talar om ett lands försvarsberedskap så är det naturligtvis en väldigt känslig uppgift. Sedan är frågan om hur väl känd uppgiften är och hur preciserad den är. Men det är klart att en främmande makt, som har intressen gentemot Sverige som inte är helt igenom positiva, har en väldigt stor nytta av en sådan uppgift. Särskilt om det är landets överbefälhavare som framför den, säger han.
Chefsåklagaren räknar med att snart ta ställning till om han ska gå vidare med frågan. Framför allt vill han veta om uppgifterna varit till men för rikets försvar eller säkerhet.
– Jag vill ha mer kött på benen. Jag vill inte göra en menbedömning på egen hand utan jag vill att människor som kan det här systemet och som jobbar med det ska ha en uppfattning. Och någon sådan återkoppling har jag inte fått ännu, säger han.
Tomas Lindstrand vill inte säga vilket brott det kan vara frågan om men han pekar mot att det rör sig om Brottsbalkens 19 kapitel. Det behandlar brott mot rikets säkerhet. Chefsåklagaren påpekar att om hans översyn skulle resultera i en förundersökning så skulle det vara Justitiekanslerns (JK:s) uppgift att bedriva den.
– Jag kan inte inleda förundersökning eftersom det är på tryckfrihetens område. Vad jag skulle kunna göra är att fästa JK:s uppmärksamhet på det här.
Men ÖB Sverker Göranson anser inte att han brutit mot sekretessen. Han sade i en DN-intervju i lördags att den bedömning han gjort av försvarets uthållighet kan vem som helst med militära kunskaper göra utifrån öppna källor. ÖB är nu sjukskriven för arbetsutmattning.
Dokumentationen av de spel som ÖB uttalat sig om är kvalificerat hemliga, ”av synnerlig betydelse för rikets säkerhet”. DN har begärt ut handlingarna, men sekretessprövningen får inte göras av Försvarsmakten själv, utan görs av regeringen.
Nils Cederstierna är expeditionschef på Försvarsdepartementet. När DN frågar om regeringskansliet diskuterat huruvida ÖB:s uttalanden kan vara brottsliga så svarar han:
– Jag har inga kommentarer till det.
Länk (http://www.dn.se/nyheter/sverige/ob-granskas-for-brott-mot-rikets-sakerhet)
"Men ÖB Sverker Göranson anser inte att han brutit mot sekretessen. Han sade i en DN-intervju i lördags att den bedömning han gjort av försvarets uthållighet kan vem som helst med militära kunskaper göra utifrån öppna källor."
Svårare än så är det ju inte. Avgå TL!
En nattväktarstat är, enkelt uttryckt, en stat vars enda uppgift är att den egna och medborgarnas säkerhet. Ett begrepp inom politisk teori som beskriver den minimala staten, på gott och ont.
De flesta anser visserligen att staten bör göra mer än så, men få tycker att den ska göra mindre. Att försvara medborgarnas fri- och rättigheter är statens huvuduppgift, grunden vårt outtalade kontrakt med samhället vilar på. Förmår staten inte upprätthålla lag och ordning saknar den existensberättigande och kommer ovillkorligen falla samman.
Att, som statsminister Fredrik Reinfeldt i veckan, kalla försvarsmakten för ett särintresse är alltså något av en självmotsägelse.
Självklart ska inte försvarsmakten omotiverat kunna kräva hur mycket resurser som helst till verksamheten, lika lite som vilken annan myndighet som helst. Men där upphör likheterna. Försvarsmakten är inte en utgiftspost som andra.
Insatserna är högre, lika så riskerna. Både för uppdragsgivarna, ytterst i form av det svenska folket, och för de anställda.
Människor riskerar sina liv i försvarsmaktens uniformer. Unga män har dött i rikets tjänst, senast i Afghanistan. Offrat sina liv för andras, för demokrati och säkerhet, utsända av Reinfeldts regering. Att kalla försvarsmakten ett särintresse är i det perspektivet både omdömes- och respektlöst.
Ur ett politiskt perspektiv är det bara omdömeslöst. Statsministern kallar den senaste tidens debatt för "märklig" och säger att han inte kan se att någon i dagsläget skulle vilja rikta ett isolerat militärt angrepp mot Sverige. Må så vara, svenskarna kan nog sova tryggt nästa vecka också.
Men överbefälhavare Sverker Göranssons uttalande i mellandagarna om att Sverige kan motstå ett begränsat angrepp mot ett enskilt mål i en vecka innan resurserna tar slut handlar inte om nästa vecka, eller ens näst-nästa. Först när Insatsorganisation 2014, den personella och materiella ram för försvarsmakten som i dagsläget är beslutad, är genomförd klarar vi ens det. Då pratar vi om den 1 januari 2019. Kan statsministern lova att hotbilden ser likadan ut då?
Inte heller handlar det bara om risken för ett "isolerat angrepp mot Sverige". I det senaste försvarsbeslutet från 2007 konstateras att "Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas."
Även om vi inte kan räkna med hjälp från någon annan, vilket Natos generalsekreterare Anders Fogh-Rasmussen påminde om så sent som för två veckor sedan, så har vi alltså lovat att assistera andra. Och skulle någon göra anspråk på ett mer direkt inflytande över exempelvis Baltikum så är en bra bit av Sverige strategiskt intressant ur såväl angrepps- som försvarssynpunkt.
Läget svänger snabbt, politiskt och militärt. Från Ryssland blandas rapporter om upprustning och ökade försvarsanslag med varningar från människorättsorganisationer om ett politiskt förtryck som är det värsta sedan Sovjets fall och som inte visar några som helst tecken på en ljusning. Unga demokratier på andra sidan Östersjön kämpar i finanskrisens svallvågor, och över hela Europa vinner politiska extremister mark.
En försvarsmakt är som en försäkring, en premie man betalar med hopp om att aldrig behöva inkassera. Det innebär inte att det är bortkastade pengar.
Krya på dig ÖB, du behövs. Någon måste företräda det svenska allmänintresset.
Länk (http://www.expressen.se/kvp/ledare/ledare-forsvaret-ar-som-en-forsakring/)
Tyvärr bekräftade Reinfeldt ryktet
I början av december ansåg jag mig ha anledning att publicera en artikel i försvarsfrågan i Newsmill. I denna framfördes bland annat: "Dessvärre säger folk som säger sig veta, att vår statsminister är helt ointresserad av säkerhets- och försvarspolitik". Detta rykte har han nu själv bestyrkt genom att förklara att försvaret är ett särintresse. Ibland slinter tungan och visar hur man verkligen tänker.
Skulle han därigenom visa att han inte brydde sig om vad ÖB sagt om vårt försvar, samtidigt som en förnumstige åklagare undersöker om inte ÖB gjort ett viktigt avslöjande? Det som är självklart för de flesta av oss som är det minsta intresserade av försvarsfrågan blir av ingen betydelse eller en hemlighet för en del. Två sorgliga ytterligheter.
Vi intresserade tycker emellertid det är bra att man återinför en regional territoriell militär ledning. Särskilt som vi var så förvånade när den togs bort. Politiker om några borde förstått att de speciella hot som de pekade på - som IT-hotet mot ekonomiska och tekniska system, pandominer, ökad risk för kraftigare stormar och terroristangrepp - skulle kunna ställa till med ett kaos i vårt samhälle, vilket skulle kräva väsentliga mili-tära förstärkningar av sektoransvariga samhällsorgan. En verksamhet som behöver samordnas mer än på central nivå!
Det vi saknar är en av statsmakterna uttryckt militär strategi för om vi eller någon av våra grannländer trots allt skulle bli utsatta för ett militärt angrepp i framtiden. Vad skall ÖB planera för? Skall han fortsätta att planera för att kunna ingripa i Stockholm- Arlanda alternativt vid Öresund, i Göteborgsområdet, på Gotland eller i Fyrkanten i Norrbotten. För det är ju vad det militära försvaret klarar av! Och det säkerhetspolitiska läget kan snabbt ändras. Stormakten har från början större militära resurser och ökar på dem snabbare är småstaten Sverige kan.
Mot bakgrund av att vi inte kan försvara hela landet som det står i målsättningen, borde vi inte då som en konsekvens gå i allians med en stormakt och inrikta det svenska försvaret mot att försvara de basområden som denna stormakt behöver för att hjälpa oss att leva upp till vår solidaritetsklausul eller kunna försvara vårt eget territorium i luften, till sjöss och till lands. Finns det något annat alternativ än Nato, som den stora merparten av de andra EU-länderna är med i? Vi skulle då han en strategi som vanligt folk begrep och förstod att vi kunde leva upp till med ett begränsat försvar.
Förresten vem leder territoriell verksamhet på Gotland? Är det inte dags att återställa del av Gotlands försvar. Och att ge våra fartygsförband områdestäckande luftvärn. Det behövs inte minst vid internationella uppdrag. Vi har faktiskt halverat det militära försvarets andel av BNP. Småstaten måste därför anpassa sin strategi till vad den vill orka med!
Länk (http://www.newsmill.se/artikel/2013/02/01/tyv-rr-bekr-ftade-reinfeldt-ryktet)
Sverige behöver mer än Norden
Försvarssamarbetet i Norden utvecklas och behövs, men det bygger på en paradox och kan inte ersätta militär allians.
Det går inte fort, men ändå stadigt framåt. Nordens länder samarbetar alltmer inom försvarspolitikens område, vilket har väckt nytt liv i tron på nordisk samhörighet.
Stämningen var därför god när Nordiska rådet under den gångna veckan samlades i Stockholm för att diskutera utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.
Efter mötet förklarade Bertel Haarder, danska Venstre, att ”det varit en historisk konferens; den bästa, mest visionära och samtidigt mest handlings*inriktade” sammankomst han varit med om. Med tanke på hur länge Haarder varit engagerad i dessa frågor vill det inte säga lite.
Syftet med sessionen i Stockholm var att ge ländernas parlamentariker bättre insyn i och möjlighet att diskutera försvarsfrågorna. Fram till nu har det framför allt varit ett samarbete mellan regeringarna, men den livliga debatten i riksdagens andrakammarsal visade att ämnet engagerar de folkvalda, vilket är ett gott tecken. Det behövs mer öppenhet och debatt om det som sker.
Utvecklingen är både politisk och praktisk. Tidigare träffades enbart Nordens stats- och utrikesministrar, nu ses också försvarsministrarna regelbundet. På marken samsas militärerna alltmer: Gemensamma övningar, taktiska flygtransporter, övervakning av hav och träning för krisberedskap pågår för fullt. Och mer ska det bli. En mängd olika arbetsgrupper har tillsatts.
Finland och Sverige har också i princip sagt ja till att hjälpa Nato*landet Island med flygövervakning. Steg för steg knyts de nordiska försvarsmakterna allt närmare varandra.
Det finns många goda argument för ökad samverkan. I ekonomiskt ansträngda tider är bättre resurs*utnyttjande förstås viktigt. Vi har många gemensamma intressen. För det mesta har ländernas företrädare också lätt att förstå sig på och tala med varandra.
Ändå bygger det fördjupade försvarssamarbetet delvis på luft och önsketänkande. Det finns en mycket tydlig men sällan diskuterad gräns för hur långt det kan gå.
Nordens stater tränar och planerar tillsammans för att klara framtida kriser och anfall bättre, men om det skulle bli allvar finns ingen militär samhörighet. Varje stat beslutar om hur resurserna ska användas. Och Natoländerna Norge, Danmark och Island kommer att ha en annan och starkare lojalitet.
Hotbilden är inte heller gemensam. Den känsligaste frågan är fortfarande förhållandet till Ryssland, vilket blev tydligt under debatterna i Stockholm. Länderna har olika relation till och analyserar utvecklingen på andra sidan Östersjön på olika sätt. Ambitionen är ändå att försvarsministrarna ska enas om en ”vision” som ska ligga till grund för samarbetets inriktning.
Gott så. Men Norden erbjuder ingen bekväm utväg och kan inte lösa Sveriges problem. Om ambitionen är att landet ska försvaras mer än en vecka räcker det inte att öva tillsammans med våra nordiska grannländer. Då krävs att Sverige ingår i en militär allians.
Länk (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/sverige-behover-mer-an-norden)
Grundproblemet med försvarsutskottet
Den nu pågående debatten kring att det inte fanns någon jaktberedskap att möta de ryska bombplan som flög oanmält i svensk flyginformationsregion* under långfredagen illustrerar ett av grundproblemen med försvarsutskottet. Gång efter annan anser sig ledamöter inte ha fått information för att i nästa sekund anse sig ha "all information" efter att ha gjort ett enda förbandsbesök, sett några powerpointbilder och pratat med några soldater som ställts upp.
Det duger inte.
Förra gången något liknande var på tapeten var i höstas då ett antal ledamöter ansåg sig ha fått undermålig information om uppgraderingen av JAS 39 till JAS 39E. I själva verket hade Försvarsmakten lämnat över ett omfattande underlag, men som Försvarsutskottet beslutat låsa in oöppnat för att uppgifterna inte skulle störa pågående förhandlingar med Schweiz.
Gången dessförinnan var allvarligare och rörde den svenska insatsen över Libyen där det var först när utskottet besökte förbandet på plats på Sicilien som man insåg de begränsningar som det politiska mandatet innebar och som gjorde förbandet bakbundet och verkningslöst. Därefter gick det snabbt att ändra mandatet.
Försvarsutskottets ledamöter måste bli bättre på att informera sig själva och se till att få djupare kunskaper i det område de är satta att som experter för respektive parti i Riksdagen hantera. Som jag uttryckte till den intervju med mig som finns i nu aktuellt nummer av Försvarets Forum, måste ledamöterna sätta sig in i det faktiska läget i Försvarsmakten idag om man ska ha någon som helst möjlighet att fatta korrekta beslut om inriktning och investeringar som påverkar svensk försvarsförmåga under 20 år framåt. Bäst informerar man sig genom att ta del av de erfarenheter (inte genom någon slätstruken och överslätande powerpoint utan i form av faktiska resultat) som det senaste årets mer kvalificerade övningar medfört, t ex ledningsövningen Kompass -12 och flygvapenövningen som bägge syftar till ett återtagande och prövande av försvarets nu aktuella förmåga. Dessa övningar ger en mer sann bild av svensk förmåga idag och nära framtid än den så ofta av moderater använda utvärderingen av långsiktig svensk försvarsinriktning, vilken är och förblir en renodlad pappersprodukt.
Uppryckning Försvarsutskottet!
Länk (http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2013/04/grundproblemen-med-forsvarsutskottet.html)
Jag är inte det den enda som reagerade på Reinfeldts tystnad gällande ryska påsken som följdes utav en presskonferens om att en tränare i en lek där 22 män jagar en rund boll har avgått efter hot från stolpskott som inte verkar ha något vettigt att göra här i livet.
Försvaret ett särintresse – men inte fotbollen?
Är det inte statsministerns, den svenske regeringschefens, uppgift att reagera och agera om ett grannland övar bombanfall på Sverige?
Utan att bli allt för långrandig så här på lördagen kan jag inte låta bli att förundras över vad som nu utspelar sig i Konungariket Sverige.
För första gången sedan den ryska staten återbildats efter Sovjetunionens fall övade landets flygstyrkor bombanfall mot Sverige. Detta följdes några dagar senare upp med ett signalspaningsplan som tråcklade sig igenom den smala internationella luftrännan mellan Öland och Gotland. Försvarsministern oroas inte av detta. Tvärtom så är hon mer oroad över att uppgifterna om det ryska intresset för Sverige har läckt ut till allmän kännedom. Därför har hon nu börjat eftersöka källor för läckorna.
För försvarsministern är det viktigare att ta reda på vem eller vilka som läckt till media om det ryska militära intresset av Sverige än de ryska bombövningarna i sig. Man kan fråga sig varför? De ryska aktiviteterna passar ju inte direkt in på försvarsministerns rätt tjatiga upprepningar om hur ofarlig den ryska upprustningen är och från vilken låg nivå den sker.
Inte heller statsministern vill ta taq i frågan utan tycker den tillhör Försvarsmakten. Resonemanget ställer för mig givna självklarheter på ända. Är det inte statsministerns, den svenske regeringschefens, uppgift att reagera och agera om ett grannland övar bombanfall på Sverige?
Däremot är det uppenbart en statsministers uppgift att kalla till presskonferens om krisen i Djurgårdens IF när klubbens tränare och ordförande avgått efter att ha blivit hotade. Att uttala sin oro över fotbollshuliganismen är inte fel. Men statsministerns prioriteringar är något märkliga.
Djurgårdens ordförande och tränare har hotats så de väljer att avgå. Statsministern kallar till presskonferens. Ryssland övar bombningar på Sverige – ingen fråga för statsministern, enligt statsministern.
Enligt Reinfeldt själv, på presskonferensen, älskar han fotboll och idrott. Han förklarade ”Vi måste visa att vi inte accepterar hot och våld”. Det är rätt, det är bra, men… Ryska bombövningar? Jag bara undrar. Men det kanske beror på att det svenska försvaret i statsministerns värld är ett särintresse. Fotboll däremot! Att statsministern själv är Djurgårdssupporter gör ju inte heller presskonferensen mindre anmärkningsvärd.
Givetvis så har fanklubben av reflexförsvarande moderater gått ut och uttalat sitt stöd för statsministerns fotbollspresskonferens. Försvaret blir en attack på alla andra: ”Varför gör ni inget själv mot fotbollsvåldet? Varför hacka på Reinfeldt när han nu gör något?”
Statsministerns presskonferens om Djurgården och fotbollshuliganerna blir i bästa fall en kuriosafotnot i framtiden. I värsta fall ett exempel på dåligt omdöme i en för Sverige allvarlig situation.
Försvarsminister Karin Enströms efterforskning av källor är betydligt allvarligare som enskild händelse. Försvarsministern har uttryckt sitt bekymmer över att uppgifter läckt ut till svenska folket om den svenska incidentberedskapen. Att den skulle ha nått främmande makt genom media tror nog inte ens försvarsministern på. De ryska piloterna och den ryska flygledningen torde i flera år ha känt till den svenska incidentberedskapen som är alert under kontorstid.
Det är allvarligt att svenska regeringen vill hemlighålla det ryska militära intresset för Sverige. Det är allvarligt att regeringen väl medveten om detta talar förringande om den ryska upprustningen och viftar bort det svenska försvarets otillräcklighet.
Förmodligen på regeringens uppdrag arbetar nu försvarsmakten för att undersöka hur sekretessbelagda uppgifter kommit ut till allmän kännedom och om några åtgärder ska vidtas. Hade det inte varit bättre att arbeta för att få en incidentberedskap värd namnet?
Länk (http://kontur.nu/reflektion/forsvaret-ett-sarintresse-men-inte-fotbollen/)
En sak jag tycker är bekymmersamt är att försvarsviljan bara minskar och minskar. Det är inte bara någon enstaka gång jag har hört folk jag känner inom Försvarsmakten säga att de funderar på att lägga av. Detta p.g.a. Sverige är helt chanslösa i nuläget och de inte vill agera kanonmat för ingenting.
Nattljus
2013-04-27, 21:12
Tja, det kanske är lika bra att förklara nationen för en öppen stad? Den lilla armén vi har kan ju ändå inte försvara oss och då känns det mest som slöseri med pengar att ha den över huvud taget cofffee
Tja, det kanske är lika bra att förklara nationen för en öppen stad? Den lilla armén vi har kan ju ändå inte försvara oss och då känns det mest som slöseri med pengar att ha den över huvud taget cofffee
Tanken är ju lite intressant, vid en viss brytpunkt borde det vara att slänga pengarna i sjön då det inte gör någon praktisk skillnad längre? Skulle kanske vara att det behövs någon form kunskapsbank för framtiden typ eller nåt i den stilen? Ska tillägga att jag tycker det är lika delar bedrövligt och besvärande att vi inte har ett vettigt försvar.
Tanken är ju lite intressant, vid en viss brytpunkt borde det vara att slänga pengarna i sjön då det inte gör någon praktisk skillnad längre? Skulle kanske vara att det behövs någon form kunskapsbank för framtiden typ eller nåt i den stilen? Ska tillägga att jag tycker det är lika delar bedrövligt och besvärande att vi inte har ett vettigt försvar.
Det har tagit lång tid att bygga upp den kunskap vi har inom försvaret. Att lägga ner försvaret gör att vi kastar den kunskapen rakt i soporna och vi får börja om från början om vi vill börja bygga upp ett försvar igen, något som kanske tar 10-20 år. Ni kanske tycker att det känns onödigt med ett försvar men vad kommer ni tycka om 5, 10 eller 20 år? Vad behövs då? Ganska riskfyllt att lägga ner något som kanske en dag räddar oss från något otrevligt. På 20-talet skar vi i försvaret eftersom det aldrig mer skulle bli krig.
Det har tagit lång tid att bygga upp den kunskap vi har inom försvaret. Att lägga ner försvaret gör att vi kastar den kunskapen rakt i soporna och vi får börja om från början om vi vill börja bygga upp ett försvar igen, något som kanske tar 10-20 år. Ni kanske tycker att det känns onödigt med ett försvar men vad kommer ni tycka om 5, 10 eller 20 år? Vad behövs då? Ganska riskfyllt att lägga ner något som kanske en dag räddar oss från något otrevligt. På 20-talet skar vi i försvaret eftersom det aldrig mer skulle bli krig.
Du misstförstod mig, det var en fråga och inget påstående. Min uppfattning är att vi borde ha ett betydligt bättre försvar.
Nattljus
2013-04-27, 21:56
Min uppfattning är att vi borde ha ett betydligt bättre försvar.
Det är även min uppfattning. Men i nuläget tror jag faktiskt att vi har passerat ovan nämnda brytpunkt och då känns försvarsmiljarderna mest som slöseri.
Det är även min uppfattning. Men i nuläget tror jag faktiskt att vi har passerat ovan nämnda brytpunkt och då känns försvarsmiljarderna mest som slöseri.
Jo som med allt annat får man väl se vad man får för pengarna så att säga. Om den summa vi lägger på försvaret per år i dagsläget gör att vi kan försvara oss i en vecka mot ett begränsat angrepp, gör det då någon skillnad om vi sparar in låt säga hälften av den summan och bara klarar oss i tre dagar? Eller kanske sparar in 80% och inte kan försvara oss alls men att dom pengarna räcker till att bibehålla kunskapen för att på senare bygga ett vettigt försvar?
Observera att ovanstående är frågor och inte påståenden, skulle vara intressant att höra hur mer insatta personer ser på saken.
Finns många länkar i originaltexten.
"Sverige har tappat ansiktet", skriver Estlands internationella centrum för försvarsstudier om Sveriges agerande vid den ryska bombövningen i påsk. Nu har de första reaktionerna från Sveriges Östersjögrannar, Polen och Estland, kommit och det är hård kritik som riktas mot det svenska försvaret.
Det var under påskhelgen som Ryssland övade med tunga bombplan mot direkta mål i Stockholmsområdet och södra Sverige. Det skedde under natten och det svenska flygvapnet saknade beredskap, vilket har utvecklats till en het potatis i svensk försvarspolitik.
Nu har reaktioner från både Polen och Estland kommit. Polens centrum för öststudier (OSW) menar att detta är beviset på att Sveriges flygvapen inte kan hantera sina uppgifter. OSW är finansierat av polska staten och deras analyser ska forma den polska utrikespolitiken.
”Bristen på reaktion från det svenska flygvapnet på den ryska övningen bevisar att det svenska försvarets viktigaste försvarsgren har strukturella problem och kanske inte kan hantera alla sina uppgifter”, skriver Justyna Gotkowska på centrets hemsida.
Justyna Gotkowska, centrets expert på Tyskland och norra Europa, pekar på att orsaken till Sveriges uteblivna respons är personalbrist och att svenska flygvapnet genomförde en övning under just den helgen.
Incidenten gör att centrumet bedömer att det förmodligen funnits fler tillfällen när Sverige inte varit i beredskap under de senaste två åren. Händelsen tas på allvar eftersom den ryska övningen uppges vara den första med direkta mål i Sverige sedan Kalla kriget.
”Den ryska övningen passar in på bilden av den ökade aktiviteten från ryska flygvapnet i Norden och Baltikum. De nordiska länderna ser på detta som en demonstration från Ryssland och dess militära styrka i regionen. Ryssland återupptog flygningar med strategiska bombplan, med kapacitet att bära kärnvapenspetsar, i Norden 2007 och i Baltikum 2011. Hur som helst är de ryska övningarna kring 29 och 30 mars troligen de första med direktmål i Sverige sedan slutet av Kalla kriget”, avslutas texten på Polens centrum för öststudier.
Estlands internationella centrum för försvarstudier, som är en tankesmedja med samarbeten med FOI bland annat, använder desto hårdare ordalag om Sveriges agerade vid påskhelgen. De menar att incidenten ännu en gång visar på att Ryssland gillar att spänna sina militära muskler inför dess grannar. Centrumet pekar på nedskärningar som orsaken till Sveriges uteblivna reaktion.
”Som många andra nationer har Sverige gjort nedskärningar inom försvaret och det har tydligen lett till en situation där första försvarslinjen endast är operativ 9 till 17, medan landet inte kan försvara sina gränser 24/7. Oförmågan är på grund av svaga försvarsministrar som har hämmats av en stark finansminister, där alla leds av en statsminister som inte visat något intresse för nationell säkerhet. Motståndare till denna passiva linje har blivit anklagade för att vara ”Kalla kriget-dinosaurier”, skriver Martin Hurt på centrumets hemsida.
Martin Hurt har jobbat som statsrådssekreterare vid Estländska försvarsministeriet och har även en bakgrund på svenska försvarsmaktens högkvarter.
På grund av sin passitivitet har Sverige tappat ansiktet och om inte Sverige tar detta på allvar kommer förnedringen fortsätta, menar skribenten.
”Att tappa ansiktet har blivit ett vanligt fenomen på internet där hackare trakasserar och förnedrar nationer, företag och organisationer genom att lägga upp obsceniteter på deras hemsidor. På grund av sin passitivitet har Sverige blivit utsatt för en liknande behandling genom attackövningen på långfredagen och parodin som sändes nyligen i rysk tv. Om den svenska regeringen inte är villig att anpassa sig efter verkligheten, kommer landet fortsätta att bli förnedrad men med ett högre politiskt pris”, avslutar skribenten.
Länk (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/estlandsforskare-sverige-har-tappat-ansiktet_8130232.svd)
Inte nog med att det är vanliga kontorstider som gäller för incidentberedskapen, utan när något händer och verkstaden är öppen går Gripen-planen upp utan beväpning.
När Ryssland på långfredagen övade flygangrepp stod Sveriges incidentberedskap kvar på marken medan Nato startade sitt flyg. Ett besök på Nato-piloternas bas i Baltikum visar att Sveriges beredskap genomgående är lägre än våra grannländers.
SIAULIAI Med ett plågsamt högt motorvrål sveper ett franskt stridsflygplan in på låg höjd över Siauliai. På flygbasen som var den största i västra Sovjetunionen vajar idag Litauens flagga jämsides med Natos blå. Här finns ”Nato air policing mission” där olika Nato-länders flygvapen byter av varandra var fjärde månad eftersom alliansens tre baltiska medlemmar saknar eget stridsflyg.
När en rysk flygstyrka på långfredagen genomförde sitt övningsangrepp mot Sverige var det danskarna som bemannade Natos insatsstyrka, eller QRF (Quick Reaction Force), här. Redan när de ryska planen lyfte i S:t Petersburgsområdet registrerades det av Natos integrerade luftbevakningssystem.
– På natten den 29 mars fick vi larm från vår flygoperationscentral i Uedem i Tyskland om att något var på gång med ryssarna. Våra piloter väcktes. Sedan kom ordern ”Alpha Scramble”: nu ska ni i väg, berättar den danska styrkans chefspilot major Morten Ploug Hassø.
– Detta var ovanligt eftersom vi inte haft några ”Alpha Scramble” nattetid.
De två danska F-16-planens piloter beordrades att starta mot nordväst – mot Gotska sandön där de ryska bombplanen då genomförde fingerade anfall mot mål i Sydsverige och Stockholmsområdet.
– Men ryssarna vände och flög tillbaka till Ryssland, vi följde efter men nådde aldrig fram. För oss var det odramatiskt, säger Morten Ploug Hassø.
För honom var detta rutin eftersom Nato har 15 minuters startberedskap året om. Danmark har ännu hårdare krav: start inom tio minuter.
Sverige har enligt SVT incidentberedskap under i genomsnitt 60 timmar i veckan (motsvarar 36 procent av tiden). Medan dessa grannar alltid startar inom 10–15 minuter kan alltså Sverige stå utan incidentberedskap i 10–15 timmar under ett dygn.
I Litauen frågar sig många varför Sverige inte sände upp sina Gripenplan på långfredagsnatten. Utrikesminister Carl Bildt (M) har förklarat detta med orden: ”Vi är inte uppe på allting”.
Men Bildts partivän Rasa Jukneviciene från det konservativa partiet Fosterlandsförbundet säger till SvD:
– Natos air policing följer varje rysk militär flygning.
Hon var försvarsminister 2008–2012 och berättar att från 2011 ledde Rysslands ökade militära flygningar till att Nato måste svara.
När ryska militärplan övar känns de igen som okända ekon, utan så kallade transpondrar som identifierar dem. Så uppträdde också påskens ryska bomb- och jaktplan när de flög mot Sverige.
– Nato air policing skuggar alla främmande flygplan som flyger utan transponder och alla signalspaningsplan, förklarar Litauens flygvapenchef generalmajor Edvardas Mazeikis.
I luften brukar ryska, svenska och Nato-piloter vinka åt varandra. Men det finns en skillnad.
När svenska Gripen lyfter på incidentuppdrag bär de inga synliga vapen. Men under vingarna på danska F 16 och franska Mirage F 1 hänger det dödsbringande värmesökande jaktrobotar, vilket har en tydlig signaleffekt.
Eller som formeln för uppträdandet lyder inom Nato: ”Vänligt men bestämt”.
Länk (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/larmet-om-bombplanen-var-ovanligt_8136882.svd)
Aggressiva skenanfall mot HMS Orion har tydligen också gjorts. Finns väldigt många länkar i originaltexten.
Ryskt flyg anföll HMS Orion på internationellt vatten - Fredrik Reinfeldt bör avgå
Den ryska våren fortsätter. Enligt uppgifter till bloggaren och fd officeren Fredrik Antonsson, som bloggar som Den sjätte mannen så skenanfölls det svenska signalspaningsfartyget HMS Orion så aggressivt på internationellt vatten i mars, att kaptenen fann det nödvändigt att fly. Statsminister Fredrik Reinfeldt, som kallat försvaret för ett särintresse, väljer att istället för att kommentera ryska påsken, inklusive de av Den sjätte mannen avslöjade utstörningen av svensk luftförsvarsradar, liksom den obefintliga incidentberedskapen och ryska signalspaningen mot Sverige, att gå ut och kommentera utvecklingen i en svensk fotbollsklubb på en separat presskonferens (Bonnier/DN). Fredrik Reinfeldt bör omgående avgå eller ta en timeout och söka psykiatrisk vård. Han har uppenbarligen helt tappat bort vad det innebär att vara statsminister när han först förklarar Försvarsmakten och dess 20000+ anställda och uppgift att försvara Sverige och freda våra gränser för ett särintresse, men sedan håller presskonferens om en klubb för män som jagar en boll på en gräsmatta.
Angående skenanfallen mot HMS Orion skriver Den Sjätte Mannen bland annat följande:
"Enligt flera av varandra oberoende och samstämmiga källor så utsattes Orion där och då för en våldsam och närgången uppvaktning av flera ryska Sukhoi-flygplan. Det var en hotfull och obehaglig miljö – inte alls som det vidöppna luftrummet utan inblandning av svensk jakt som mötte det ryska signalspaningsflygplanet lite mer än en månad efter Orions arbetsinsats. [...] Detta har hänt Orion flera gånger, att fartyget har uppvaktats hotfullt av ryskt flyg på internationellt vatten. Men aldrig någonsin, någon gång eller någonstans så hotfullt som där och då i mars. Här och nu är det svårt att tolka det ryska uppträdandet som något annat än att Putin pinkar in ett allt större revir – där Östersjön är hans plaskdamm och ingen annans."
Som texten är skriven antyds det att Orion inte ens blev så aggressivt "uppvaktad" av Sovjetunionen under kalla kriget. Fler läckor för Enström att jaga, då de målar upp en bild som inte passar den moderata verklighetsbeskrivningen av Östersjön, fredens hav.
För övrigt görs ju pinan kort för HMS Orion i Midvintermörker.
Samtidigt sker en rysk militär expansion som inte uppmärksammas i Sverige. Bland annat etablerar man nu ryska flygbaser i Vitryssland. Man säljer även fyra bataljoner strategiskt S-300 luftvärn till diktaturen Vitryssland, vilket misstänks planera eller agera bulvan för att sälja systemen vidare till Syrien.
Via Lars Gyllenhaals blogg nås vi av en länk till en polsk engelskspråkig analys av det ryska skenanfallet mot svenska mål i slutet av mars, titulerad Sweden's reaction to a simulated Russian attack. Bland annat skrivs det följande.
"The lack of a reaction from the Swedish Air Force to the Russian exercises proves that this most important branch of the Swedish Armed Forces has structural problems and may be unable to cope with all the tasks it has been entrusted with. [...] [T]he manoeuvres of 29/30 March were probably the first Russian exercises to simulate a direct attack on Sweden since the end of the Cold War"
Men i Sverige går alltså Fredrik Reinfeldt ut och håller presskonferenser om en fotbollsklubb. Ärligt talat en fullständig skandal och generellt ska aldrig ministrar uttala sig i specifika fall, speciellt inte särintressen som vad som händer i en fotbollsklubb. Det är inte så att svenska regeringen skickar in 42 miljarder SEK i Djurgårdens verksamhet, utan det är inte en regeringsfråga.
Fredrik Reinfeldt verkar har helt tappat omdömet och borde avgå. Kanske är det skilsmässan som sätter press på honom, eller så har han blivit psykiskt sjuk. Men det finns alltid psykakuten. Sök hjälp, Fredrik.
En alternativ tolkning till att Fredrik Reinfeldt tappat förståndet är att presskonferensen inte alls handlar om Djurgården, utan om att "ska vi låta oss styras av huliganer – eller ska vi visa att samhället inte accepterar hot", i själva verket betyder "ska vi låta vår försvarspolitik styras av bloggare och media - eller ska vi visa att regeringen skiter i både försvar och opinionsyttringar". En annan variant är att huliganer är en metafor för Ryssland här.
Men jag tror att Fredrik Reinfeldt faktiskt vet vad han gjorde.
Uttalandet är en avsiktlig förolämpning mot särintresset Försvarsmakten och innebär svart på vitt en markering att Fredrik Reinfeldt fullständigt skiter i försvarsfrågan och försvaret, exemplifierat i att förehavanden i en privat sparka-boll-klubb är viktigare.
Med den tolkningen hade jag föreslagit att samtliga försvarsanställda omgående sade upp sig. Synd bara att det är lågkonjunktur och det blir arbetslöshet som är alternativet.
Länk (http://cornucopia.cornubot.se/2013/04/ryskt-flyg-anfoll-hms-orion-pa.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+blogspot%2FxnFd+%28Cornucopia %3F%29)
Internationell statisktik visar att runt 20 procent av soldaterna som tjänstgjort i Irak eller Afghanistan drabbas av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Men den svenska försvarsmakten räknar inte med att fler än fem procent av de svenska soldaterna drabbas. Vi kräver att försvarsmakten erkänner och tar ansvar för alla de psykiska problem som en svensk soldat i fredens tjänst kan drabbas av, skriver bland andra Jan Strömberg.
Det var i efterdyningarna av Vietnamkriget som man började ta de psykiska skadorna från krig och konfliktsituationer på allvar. USA uppmärksammade de psykiska påfrestningar som soldater utsätts för som PTSD (Post Traumatic Stress Disorder), vilket senare blev en erkänd diagnos för extremt traumatiserande stress.
Den första personen som diagnostiserades för PTSD efter utlandstjänst inom den Svenska försvarsmakten fick diagnosen 1998, men fram till 2007 hade ännu inte försvarsmakten aktivt medverkat för att hjälpa veteraner med PTSD. Detta samtidigt som våra grannländer rapporterade tjugoprocentiga ohälsotal för personal som tjänstgjort i samma område som Sverige.
Efter detta har en långsam process startats där man nu erkänner ett ohälsotal på cirka fem procent avseende psykiska skador bland tjänstgörande personal och veteraner.
Jämförbart med Tyskland
Samtidigt säger amerikansk statistik från åren 2004 – 2010 att 20 procent av de som tjänstgjort i Irak eller Afghanistan har drabbats av PTSD. Nu har inte Sverige trupper i Irak, men för att komma närmare svenska förhållanden så har den tyska krigsmakten Bundeswehr noggrant sammanställt sina tal för psykiska skador för personal i utlandstjänst mellan 1996 och fram till i dag.
De geografiskt operativa områdena för Sverige respektive Tyskland skiljer sig inte nämnvärt då man i stort sett opererar i samma område, under samma förhållanden och i stort har samma insatsregler.
Under 2012 hade Bundeswehr 4 239 personer stationerade i Afghanistan och av dessa diagnostiserades 948 personer för PTSD (22,36 procent).
Samtidigt hade den Svenska Försvarsmakten (FS23) 580 personer på plats och enligt den officiella svenska siffran – fem procent – skulle då 29 personer vara drabbade av PTSD eller liknande. Nu finns dock ingen stödjande statistik avseende försvarsmaktens officiella siffra (fem procent) utan den enda och närmaste officiella medicinskt grundande statistik vi har att tillgå är den tyska som med deras ohälsotal om 22,36 skulle ge 129 skadade Svenskar.
Stor risk för självmord
Enligt den amerikanska veteranadministrationen, som varje år hanterar drygt 100 000 diagnostiseringar mot PTSD och andra psykiska följdsjukdomar som TBI (Traumatic Brain Injury) och MST (Military Sexual Trauma), visar att 27 procent med diagnosen PTSD också har så långt utvecklade självmordstankar att man har gjort självmordsförsök eller faktiskt tagit livet av sig.
Som exempel kan det sägas att det år 2012 tjänstgörande Afghanistanförbandet FS23 då får ett utfall om sex procent (35 personer) som just nu mår så dåligt att de faktiskt vill ta sitt liv.
Den enda orsaken till att Försvarsmakten skulle kunna komma fram till en så låg siffra som fem procent avseende psykiska skador är att försvarsmakten inte tar sitt fulla ansvar utan lämpar över hela problematiken på den enskilde, anhöriga och övriga samhället (sjukvården), något som vi i vår vardag kan berätta åtskilligt om.
Situationen för de svenska veteranerna har under lång tid mest liknat den som mötte de återvändande soldaterna från Vietnamkriget som möttes med oförstånd angående sina psykiska skador, ett oförstånd som troligen drabbar även cirka 89 av de totalt 400 svenskar som är i Afghanistan just nu (FS24).
Det vi vänder oss emot är försvarsmaktens fortlöpande strutsmetod. Även om man påstår sig satsa hårt i dessa frågor så kan vi utifrån vår egen erfarenhet och via denna internationella genomlysning visa att man inte ens har rätt utgångspunkt.
Orealistiskt lågt ohälsotal
Vi kan med dessa fakta visa att försvarsmaktens siffra om ett ohälsotal på fem procent avseende PTSD inte ens i en falsk teori skulle kunna stämma. Vi ser också att försvarsmakten, återigen, i stället för att ta till sig av kritik skjuter den ifrån sig och, då som nu, på bekostnad av den mentala hälsan för de som arbetar för freden och mänskligheten på ett internationellt plan.
Vi är eniga med försvarsmakten om det fortsatta behovet av internationella fredsinsatser där välutbildade svenska soldater även i framtiden ska kunna skapa fred och trygghet i världens alla konflikthärdar, men vi kräver att man en gång för alla drar upp huvudet ur sanden, erkänner och tar ansvar för alla de psykiska problem som en svensk soldat i fredens tjänst kan drabbas av.
Jan Strömberg
68M, 76C, 81C, L07, L11, L91 och L100
veteran och sjukpensionerad (PTSD)
Lennart Hultkrantz
L100, L108K, skadad i strid, veteran och sjukpensionerad (PTSD)
Joakim Bom
BA01, BA04, skadad i strid, veteran och sjukpensionerad (PTSD)
Daniel Hellbergh
SM12, veteran
Länk (http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1690373-svenska-krigsveteraner-stupar-i-det-tysta)
Försvarsberedningens rapport – en politisk kompromiss utan udd
”Vägval i en globaliserad värld” är namnet på försvarsberedningens ordrika omvärldanalys. På 249 sidor med bakgrunder, analysresultat och politiskt kompromissande har beredningens ledamöter enats i detta skriftliga utlåtande. Efter att ha läst ”Vägval i en globaliserad värld” så kan jag konstatera att jag gärna sett en rapport författad av experter och inte av politiker.
Av minst lika stort intresse som själva rapporten från försvarsberedningen är de uppgifter som kommit ut om positioneringen under arbetet. Informationen som läckts ut om arbetet och vilka åsikter som stått mot varandra gör det till en förbryllande produkt. Att Ryssland och den pågående militära upprustningen skulle vålla diskussioner var att vänta. Vad som vi inte har varit vana vid är att moderaterna, miljöpartiet och vänsterpartiet hamnar på samma – denna gång ryssvänliga – linje.
Egentligen borde den moderata inställningen inte förvåna. Fredrik Reinfeldts tid som statsminister har präglats av undfallenhet när det gäller Ryssland. Kanske med hanteringen av gasledningen genom Östersjön som det mest tydliga exemplet.
Beskrivningen av Ryssland i rapporten är kritisk och man ställer sig avvaktande till vad som kan ske i framtiden med den negativa utveckling som har präglat landet sedan Putin kom till makten. Försvarsberedningen konstaterar att Ryssland ”med alla tillgängliga medel inklusive militära” vill markera sin stormaktsposition. Men det föreslås inte några ändringar i den förda försvarspolitiken.
Jag kan inte låta bli att undra lite över valet av platser att besöka som försvarsbredningen hittills gjort. Helsingfors, Kairo, London, Köpenhamn, Warszawa, Oslo, Bryssel, Washington, Peking, Moskva och Singapore. Inga besök i de baltiska huvudstäderna? Varför inget besök på Island? Såväl ryssar som kineser visar starkt intresse för den lilla nordiska ö-republiken. Försvarsberedarna har besökt Kairo, men inte Berlin? (Jag kan inte låta bli att undra över hur många onödiga besök som gjorts i Singapore av svenska beslutshavare med hänvisning till att ”vi säljer ju ubåtar till dem”.)
Det skulle vara intressant att veta vad besök i Moskva och Peking egentligen ger. Kan det bli mer än ett allmänt artighetsbesök? Ett land med en väldigt auktoritär regim, det andra landet en kommunistisk enpartidiktatur. Hur öppna är dessa diskussioner? Hur mycket är propaganda? Hur duperade blir våra svenska folkvalda? Information med ett verkligt värde fås ju från helt andra källor.
Östersjöns ökade vikt för Ryssland konstaters, precis som den planerade utbyggnaden av Nordstreams gasledningar. Rapporten: ”Trots avsaknad av direkta militära hot utgör Östersjöregionen med de övriga kringliggande Östersjöländerna ett viktigt geostrategiskt område ur ett brett säkerhetsperspektiv.” Och: ”Sedan 2007 har den militära övnings- och underrättelseverksamheten i Östersjön ökat.” Och: ”En omfattande operativ-strategisk övning genomförs cykliskt sedan övningen Zapad (Väst) 2009 varje år i en av de fyra strategiska riktningarna (väst, öst, center och söder)enligt ett roterande schema. Nästa Zapad genomförs hösten 2013. Dessa övningar kan omfatta upp emot 25 000 man och är ett tillfälle för den ryska omfattande militärledningen att öva nya koncept för krigföring och ny materiel. Samtidigt är det tydligt att även konventionell krigföring med högnivåkonfliktscenario mot en kvalificerad motståndare övas och att denna förmåga upprätthålls parallellt med att nya förmågor utprovas. Ledning av sammansatta operationer övas också regelbundet samtidigt som ny ledningsteknologi införs och utprovas.” Men – inga föreslagna förändringar i svensk försvarspolitik. Och trots de varningar och möjliga kriskällor som radas på varandra så gör man följande konstaterande: ”Det ekonomiska och politiska samarbetet i Östersjöregionen har medfört att regionens stabilitet och säkerhet ökar”. Säkerhet för vem? Ryska Östersjöflottan? Än en gång ser man vad man vill se och inte hur det verkligen ser ut. Och det av skiftande politiska skäl. Detta önskeseende är inte till fördel för den svenska säkerheten.
Försvarsberedningen slår fast betydelsen och vikten av ett samarbete med NATO och förordar ett utökat sådant. Sverige föreslås stå så nära NATO som det överhuvudtaget går – utan att bli medlem. De klara beskeden från de nordiska NATO-länderna och från NATO:s generalsekreterarer Anders Fogh Rasmussen om vad det innebär att vara medlem och att inte vara medlem i NATO tycks vara helt glömda.
Det nordiska försvarssamarbetet står fortfarande i centrum för det gemensamma försvartänkandet. Och det hade ju varit bra – om de övriga nordiska länderna hade varit lika intresserade av att samarbeta med Sverige. Hur mycket vi än lovordar det nordiska samarbetet, föreslår gemensamma verksamheter och upprepar vår ensidigt proklamerade solidaritet så har vi fått besked. Så länge Sverige inte är medlem i NATO tänker varken Danmark eller Norge bistå Sverige vid utländsk aggression. Det kanske är dags för Sverige att ta ett nej som ett nej och inte något annat?
Sverige bör bli medlem i NATO. Men det viktigt att det sker med en folklig opinion bakom beslutet. Och här ser man med häpnad hur den svenska regeringen agerar. Trots att det största regeringsparteit – moderaterna – har ett stämmobeslut på att Sverige ska söka medlemskap i NATO när det finns en folklig majoritet för det så avisar Fredrik Reinfeldt tanken att hans eget parti skulle starta en informationskampanj om NATO för att vända opinionen. Det är nu en sådan kampanj borde starta.
Nytt i rapporten är att man från förvarsberedningen förordar ett nordiskt-baltiskt försvarssamarbete. Detta utan ha klarat av hur det nordiska samarbetet ska se ut så byggs denna luftkonstruktion ihop med ytterligare en. Slutar detta också i ett ensidigt svenskt önskemål? Tidigare tankar om ett svenskt deltagande i luftövervakningen av de baltiska länderna har avvisats från regeringen. Hur det blir med svensk luftövervakning över Island återstår att se. Ett svenskt förbehåll var att det svenska flygplanen inte skulle vara beväpnade… Vara med – men ändå inte.
Trots det vi upplever i vår omvärld och i vår direkta närhet så är beredningen inte intresserad av någon förändring. Allt ligger kvar. Några hot med Sverige kan beredningen inte se hur långt in i framtiden den än skådar. Uttrycket ”överskådlig framtid” hördes många gånger när rapporten presenterades. Att sedan vår omvärld inte är speciellt överskådlig tycks inte vara något problem. Överskådlig betyder inte mer än ”just nu”. Allting kan förändras på ett ögonblick.
De baltiska staterna som försvarsberednigen vill att vi ska ha ett nordiskt försvarssamarbete med har inte samma syn på Ryssland som den svenska försvarsberedningen. Här finns en konstant oro. Där allt från anklagelser om diskriminering av den ryskspråkiga befolkningen till gränsnära militärövningar och ryskt energiberoende utgör anledning till vaksamhet. Ryska landstigningsövningar i Östersjöområdet och anledningen till fingerade bombanfall på svenska mål är signaler på att Östersjön inte är det Fredens hav*) den gamla Sovjetpropagandan en gång talade om.
*)”Fredens hav”, benämning på Östersjön i sovjetiska utspel från 1957 och framåt. Syftet var att knyta samman Östersjöns strandstater i icke-aggressionsfördrag som även förbjöd närvaron av örlogsfartyg från utomstående stater. Östersjön skulle på detta sätt förvandlas från fritt hav till ett ”mare clausum”. Sovjetunionen lade fram liknande propåer beträffande Svarta havet. Varken NATO-länderna eller Sverige och Finland har ställt sig bakom tanken på att förändra Östersjöns folkrättsliga ställning. (NE)
Länk (http://kontur.nu/reflektion/forsvarsberedningens-rapport-en-politisk-kompromiss-utan-udd/)
Fortsatt desinfor(m)ation om stridsvagnsrenoveringen
Desinformationen från Moderaterna runt försvarsfrågorna måste få ett slut. Det går inte längre att stillasittande se och höra hur allt blir till satsningar och att halveringar skulle stärka sveriges försvarsförmåga. Nu måste debatten lyftas ännu ett steg och det är dags att såväl riksmedia som de lokalmedia börjar granska retoriken och nagelfara de uttalanden som ständigt kommer. Detta måste få ett slut!
Under gårdagen fick vi veta från Moderaterna att Alliansregeringen genomför miljardsatsningar på Västsverige och Skaraborg. Något som genom gårdagens faktakoll kunde avfärda som rena felaktigheter.
I dag fortsätter Cecilia Widegren (m), den här gången i en intervju med Sveriges Radio P4 Skaraborg, att ta detta ytterligare ett steg genom nya häpnadsväckande uttalanden.
"Flyget har fått sin uppgradering, marinen har fått sin uppgradering och nu får också armén sin uppgradering"
Vad är det som avses här? Uppgraderingen av JAS 39 Gripen som innebär att 100 flygplan blir 60 kan jag relatera till, men vad är det för uppgradering Marinen har fått enligt Widegren? För det kan väl omöjligt vara det nödvändiga renoveringen av stridsbåt 90 som här avses?
I samma intervju påstår Widegren även att:
man genom satsningen på stridsvagnarna även lägger till anfallsförmåga till den förmåga som redan finns i dag som blir mer modernt och användbart i morgondagens anfallsmiljöer.
Hur detta hänger ihop är för mig fullständigt obegripligt. Anfallsförmåga är en förmågekombination av primärt eldkraft och rörlighet. Vad som hittills framkommit så kommer varken vapensystem eller stridvagnens fysiska förutsättningar för ökad rörlighet att förändras genom den planerade renoveringen, som i huvudsak går ut på att omsätta ålderstigna system samt installera ledningssystemet SLB.
I slutet av intervjun gör Widegren våld på det egna partiets historia genom att påstå att:
detta är en i raden av åtgärder som skulle göras i ett antal steg, något som Alliansregeringen planerat sedan 2009 i samband med försvarsreformen och att detta är ytterligare ett steg att färdigställa insatsorganisationen som då beslutades.
Faktum är att detta påstående är en avsevärd modifiering av sanningen då just stridsvagnsrenoveringen avbröts 2008 av sittande regering efter att den så kallade genomförandegruppen strukit ett antal materielprojekt. Den åtgärd som nu genomförs är den första på regeringen lista över avbrutna materielprojeket. Att nu hävda att detta varit planerat hela tiden är således att göra våld på historien.
Det mest oroväckande med detta är givetvis att gemene svensk förleds att invaggas i någon falsk trygghet när man hör det regeringsbärande prata om att man genomför satsningar på försvaret i tider där läget i vårt omedelbara närområde snabbt förändras. I stället är anslaget för att vidmakthålla viktig försvarsmateriel i själva verket är så pass låg att det leder till en halvering av den nuvarande stridsvagnsparken och således på sikt en reducerad försvarsförmåga.
Bloggrannen Lars Wilderäng har på ett tydligt sätt påvisat hur det hela förhåller sig genom eminent grafik.
http://1.bp.blogspot.com/-DcIqEyzQmPs/UgNq7zL42VI/AAAAAAAAVJQ/4jiY0DABw6Y/s1600/strv.png
En annan faktor man inom Moderaterna inte verkat ta hänsyn till är vilken påverkan denna ständiga skönmålning kommer att ha på partiet när allt detta kommer att uppdagas för den större allmänheten? För så blir det förr eller senare. Trovärdigheten inom området försvarspolitik kommer för de Nya Moderaterna knappast att öka med utspel som dessa. En annan intressant detalj i det hela är att det ständigt är samma personer inom ett parti som levererar dessa "satsningar" media trots att det ägs att det är alliansregeringen som styr? Fundera gärna över varför det aldrig är försvarspolitiker som ex. Allan Widman eller Mikael Oscarsson från de andra partierna som presenterar dessa nyheter och skriver debattartiklar?
Det sägs att det fortfarande finns aktiva Moderater inom partiet som med stor avsmak betraktar detta inifrån. Frågan är varför inga åtgärder vidtas? Det måste väl framgått med all önskvärd tydlighet efter den massiva kritiken i debatten att skönmålningarna måste upphöra. Det har såväl oppositionen som allianskollegorna tydligt uttryckt, så även i riksdagens plenisal. Moderater med förnuft och samvete, ta ert ansvar!
När nu detta tagit nya höjder avser jag i kommande inlägg även göra motsvarande faktakoll på tidigare uttalade satsningar på stridsbåtar, flygplatser och lite annat. Det ser ut att behövas.
Länk (http://navyskipper.blogspot.se/2013/08/fortsatt-desinformation-om.html)
Uppdaterad: Försvarsmaktens officerare och civilanställda ska reduceras med 15%
Regeringsbeslut 5 är ett nytt gigantiskt dråpslag mot Sveriges försvarsförmåga! Konsekvensen av att den moderatledda regeringens sparkrav tvingar Försvarsmakten till ytterligare åderlåtning där personalkostnaderna ska minskas med 500 miljoner kronor årligen vilket innebär att nästan 15% av alla officerare och civilanställda måste bort! Utöver detta ska upp till 700 heltidsanställda soldater också bort. Att media och övriga politiska partier ännu inte har reagerat på detta katastrofbesked är högst beklämmande!
Redan i går författades ett inlägg om vilka konsekvenser dessa åtgärder med stor sannolikt kommer att få. I dag offentliggjorde Försvarsmakten dokumentet i sin helhet som kan läsas här.
Försvarsmaktens organisation FM ORG 13 som intogs så sent som 1 januari, innehåller enligt planen 8750 kontinuerligt tjänstgörande officerare och specialistofficerare. samt 5150 civilanställda. Dessa befattningar är i dag helt nödvändiga för att klara av att utbilda, materielförsörja, administrera och bemanna Försvarsmaktens krigsförband.
Konsekvensen om man genomför den ålagda reduceringen omfattande 500 miljoner kronor årligen på personalkostnader blir för Försvarsmaktens fast anställda personal (kontinuerligt tjänstgörande) följande enligt Försvarsaktens redovisning.
Officerare och specialistofficerare reduceras med 1 000-1 200 befattningar.
Civilanställda reduceras med 550-750 befattningar.
GSS (Gruppbefäl, Soldater och Sjömän) reduceras med 500-700 befattningar.
Totalt ska alltså 2050-2650 tjänster strykas bort ur organisationen utan att Försvarsmaktens uppgifter reduceras med motsvarande mängd. Ett uppdrag som ska vara slutfört 2019 och som får betraktas som omöjligt att genomföra i praktiken!
I riksrevisionens rapport (Bemanningen av marinens och flygvapnets stående insatsförband) som presenterades för knappt ett år sedan så riktades redan där skarp kritik mot att Försvarsmaktens stående insatsförband inom främst Marinen och Flygvapnet inte var bemannade i tillräcklig omfattning.
"Riksrevisionens samlade slutsats är att det finns brister i bemanningen, vilket begränsar tillgängligheten för dessa förband. Orsaken är enligt Riksrevisionen att det saknas personal och att det finns brister i kompetens. Vissa förband har en snävt hållen personalram, vilket ytterligare ökar sårbarheten i bemanningen. Riksrevisionen rekommenderar därför Försvarsmakten att se över förbandens personalramar."
Att regeringen nu trots dessa alarmerande rapporter tvingar Försvarsmakten till att ytterligare skära i den redan hårt ansträngda personalsituation tyder bara på att man inte tagit till sig några som helst signaler från Riksrevisionen, att man inte lyssnat på Försvarsmaktens konsekvensbeskrivningar och att det uppenbart bara är kronor och ören som är relevant i sammanhanget.
Även de olika fackförbunden instämmer helt och hållet i Försvarsmaktens konsekvensbeskrivning, men tillägger särskilt att personalens hälsa och välbefinnande kommer att påverkas av ett sådant beslut. Tre olika förbund har skrivit skarpa yttranden rörande regeringens direktiv. Läs gärna dessa yttranden från Officersförbundet, SACO och Försvarsförbundet i sin helhet.
Som extra krydda på detta moset kan man konstatera att försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren (m) tillsammans med Hans Wallmark(m) så sent som i lördags skrev en debattartikel med rubriken "Moderaterna stärker försvarets förmåga" som publicerades i VLT där innehållet uteslutande handlade om alla de satsningar Moderaterna gör på försvaret och att man genom den moderatledda försvarsreformen ökar vår försvarsförmåga. Den bild av försvaret som skribenterna målar upp delas nog av ytterst få personer utanför det moderata partiet och rimmar dessutom mycket illa med dagens besked om de kraftfulla reduceringar av personal som väntar!
Någonting är riktigt sjukt i allt som rör svensk försvarspolitik just nu. Aldrig någonsin tidigare har den bestått av så många lögner och sådant hyckleri som den gör i dag. Man har dessutom förekommit försvarsberedningens kommande arbete! Detta måste få ett slut, och det är riksmedia med hjälp av övriga politiska partier som måste syna bluffen och visa på de faktiska konsekvenserna av en försvarspolitik som är kraftfullt grundstött. Detta arbete kan inte enskilda försvarsbloggar driva ända in i kaklet!
På Moderaternas egen webbsida kan man läsa följande text. En text som talar sitt egna tydliga språk och som knappast behöver kommenteras närmare.
Är Sverige värt att försvara? Om så är fallet visa då detta i handling inte bara i ord!
Det viktiga är inte vad man säger det viktiga är vad man gör.
Bloggar: Försvar & Säkerhet
Uppdaterat 20.00:
Den enkla procentberäkningen gick tyvärr lite för fort då jag blandade in GSS i reduceringen men inte i totalen. Det är således inte totalt 20% som ska bort, utan istället sammanlagt 15% ur kategorierna officerare, specialistofficerare och civilanställda som ska reduceras ur organisationen för att uppnå besparingsmålet enligt Försvarsmaktens beräkningar.
Officerare och specialistofficerare i dag: 8750 ska reduceras med upp till 1200 befattningar.
Civilanställda i dag: 5150 ska reduceras med upp till 750 befattningar.
(1200+750) / (8750+5150) = 14%
Utöver detta ska även upp till 700 heltidstjänstgörande soldater och sjömän tas bort ur organisationen, en summa som inte alls går att förringa, vilket innebär att siffran 14% ökar ytterligare något om man räknar in även GSS-kategorin.
Även om procentsiffran är lägre än vad jag först skrev så är det fortfarande lika fullt ett katastrofalt besked Försvarsmakten presenterar för att uppnå regeringens besparingskrav.
Länk (http://navyskipper.blogspot.se/2013/08/forsvarsmaktens-personal-ska-reduceras.html)
Låter bra. Kan hjälpa mycket med att ha rätt man/kvinna på rätt plats. Ett exempel:
I övrigt är jag för ett tätt försvarssamarbete mellan Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island. Det görs en del för tillfället, exempelvis Hemvärnet (och nordiska motsvarigheter) i gränstrakter övar tillsammans. Men det är inte fullgott.
Problematiken med att försöka ställa sig utanför NATO i ett sådant läge är att Danmark och Norge redan är med i NATO. Har vi förpliktelser gentemot dessa genom solidaritetsförklaringen från 2008 och eventuellt genom en försvarsunion kommer vi oundvikligen behöva spela på NATO-pianot vare sig vi vill det eller ej.
Detta :)
Inkludera Tyskland med närliggande länder så är vi "safe" forever känns det som *flex*
Detta :)
Inkludera Tyskland med närliggande länder så är vi "safe" forever känns det som *flex*
Både Tysklands och Nederländernas yrkesförsvar floppar rejält enligt många. Så det vet jag inte.
Både Tysklands och Nederländernas yrkesförsvar floppar rejält enligt många. Så det vet jag inte.
Tänkte mer då jag personligen ser Tyskar som vårt brodersfolk att ett gemensamt försvar för hela norra Europa hade varit betryggande :)
Ja man hade givetvis fått omstrukturera hela försvaret vid en sådan händelse:)
Hur vårt eller Tysklands försvar ser ut i dagsläget spelar mindre roll i sammanhanget.
Det finns ett stort problem med ett "gemensamt" försvar, det är att ingen i närheten har förband för detta. Inget land ser en säkerhetspolitisk utveckling där ett isolerat angrepp sker mot en nation och inga hot förekommer mot andra länder. Därför garderar alla sig att kunna försvara sitt land innan man kan avdela förband åt ett annat håll, denna numerär finns inte. Solidaritetsförklaringar betyder ingenting och det är precis vad som står i dom om man är intresserad av att läsa dom.
Det finns ett stort problem med ett "gemensamt" försvar, det är att ingen i närheten har förband för detta. Inget land ser en säkerhetspolitisk utveckling där ett isolerat angrepp sker mot en nation och inga hot förekommer mot andra länder. Därför garderar alla sig att kunna försvara sitt land innan man kan avdela förband åt ett annat håll, denna numerär finns inte. Solidaritetsförklaringar betyder ingenting och det är precis vad som står i dom om man är intresserad av att läsa dom.
Och det är givetvis helt omöjligt att "rusta upp" anser herrn?
Detta handlar väl mestadels om prioriteringar. Och ett försvar värt namnet borde vara en prioritet för alla länder enligt mig :)
Och det är givetvis helt omöjligt att "rusta upp" anser herrn?
Detta handlar väl mestadels om prioriteringar. Och ett försvar värt namnet borde vara en prioritet för alla länder enligt mig :)
Nä det anser jag inte, men jag ser inte heller någon nation i närheten som gör det, eller någonsin skulle göra det för att garantera säkerhet åt sina grannar.
Jag anser också att försvaret ska rustas upp o det snaraste, men jag anser inte att ett solidaritesförsvar är möjligt, eftersom när det brakar ihop är det "rädda sig den som kan".
Solidaritetsförsvar är trams. Tänkte en försvarsunion mellan nordiska länder som ett alternativ till NATO förutsatt att den dagen kommer då Sverige kan försvara sig själv. Även samarbete i materielanskaffningar för att hålla kostnader nere.
http://www.nsd.se/opinion/debatt/artikel.aspx?ArticleId=7819225
http://www.moderat.se/debatt/forsvara-eller-inte-forsvara-det-ar-fragan
Vad mycket skitsnack man hör från moderaterna.
Nä det anser jag inte, men jag ser inte heller någon nation i närheten som gör det, eller någonsin skulle göra det för att garantera säkerhet åt sina grannar.
Jag anser också att försvaret ska rustas upp o det snaraste, men jag anser inte att ett solidaritesförsvar är möjligt, eftersom när det brakar ihop är det "rädda sig den som kan".
Ser det inte heller i dagsläget, men det är en lockande tanke :) Jo rent historiskt har det väl varit så att man hellre räddar sitt eget skinn. Ser tysk/danska kriget när Sverige svek danskarna som exempel för detta.
Men som jag tidigare sa så vore det rent teoretiskt en väldigt bra idé :)
Ny satsning för sänkt försvarsförmåga
Regeringen har lyckats så bra med försvarets personalförsörjning att ÖB nu tvingas avskeda soldater och officerare.
Jag antar att det kommer att låta så från propagandaministeriet men som vanligt är verkligheten en annan. Vad det handlar om är ännu en satsning på att sänka försvarsförmågan om regeringen gör allvar av propåerna i RB5 – och inget i det förflutna tyder på att man tar intryck av kritik.
Enligt Försvarsmaktens bedömning handlar det om 1200 – 1500 officerare och specialistofficerare, 500-700 civilanställda samt 500 – 700 heltidsanställda gruppbefäl, soldater och sjömän som ska plockas bort ur rullorna för att till 2019 nå ett sparmål på 500 miljoner kronor årligen.
Hur var det nu?
I maj 2010 lade Alliansregeringen fram en vitbok över det fyra första åren. Den innehåller också ett avsnitt om ”Stärkt försvarspolitik” i vilken det slås fast att reformeringen av försvaret – insatsförsvaret – ska vara genomförd under 2014.
I augusti 2013 ler försvarsminister Enström glatt på regeringskansliets hemsida ler och citeras så här:
“Vi befinner oss i början av en omfattande och nödvändig försvarsreform. Syftet är att skapa ett modernt försvar som är redo att användas. Vi ska kunna försvara Sverige mot de hot som finns i vår omvärld idag. Försvarsmakten ska också kunna anpassas efter nya hot i en förändrad omvärld.”
Mindre än ett halvår kvar till 2014 är genomförandet alltså bara i början.
Att döma av Försvarsmaktens bedömningar inträffar slutet först 2023.
Slutet kan dock komma långt tidigare.
I klartext har ÖB vid flera tillfällen slagit fast att anslagen måste öka rejält för att ta höjd för stigande personalkostnader – och möjligheter att rekrytera – och ett växande materialberg. Om så inte sker går det ut över den operativa förmågan, d v s vår förmåga att agera hemma, i närområdet och i långt-bort-i-stan.
Budskapet har varit entydigt och åskådliggjorts med ”enveckasförsvaret”.
I ett läge där till och med Försvarsberedningen – trots ledning av Cecilia Widegren – i sin omvärldsanalys ger uttryck för oro inför utvecklingen i vårt närområde, fortsätter försvarsminister Enström trampa på som om inget har hänt.
Det finns åtskilligt att säga om ett befordringssystem som gör att försvaret är synnerligen välförsörjt med överstelöjtnanter – eller att Försvarsmakten rekryterat en större andel heltidssoldater än vad som slogs fast i riksdagsbeslutet 2009.
Men det är en annan problematik än Enströms nya sparkrav.
Grundproblemet är inte att personalen är för stor eller att det nya personalförsörjningssystemet överpresterar
Det råder redan en diskrepans mellan tillgången till personal och de uppgifter som regeringen och riksdag har gett ÖB i uppdrag att lösa.
Personalen i insatsförsvaret ska – i enlighet med riksdagsbeslutet 2009– omfatta 28 000 officerare och soldater i stående förband eller i kontraktsförband, men trots att det är lång väg kvar för att gå i mål anser regeringen alltså att det redan är för dyrt.
Räkningen för försvarspolitiken kan bli mycket dyrare.
Länk (http://claesarvidsson.se/?p=143#more)
http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2013/09/den-icke-existerande-arsenalen.html?m=1
http://navyskipper.blogspot.se/2013/09/den-marinbla-vapenarsenalen.html?m=1
Det är som om ÖB också har krympt
Titta vi flyger är en i raden av parodier på mer dramatiska filmer. Ibland känns det som den svenska försvarspolitiken skulle kunna bli en titta-vi-film. Typ, Titta vi krymper försvaret! För nu är det snart dags igen.
Försvarsmaktens perspektivstudie med blicken riktad mot 2030 överlämnades för några veckor sedan till försvarsminister Enström. Trots att ”Perpen” borde ha skapat rubriker har den har i stort sett passerat oförmärkt i den breda offentliga debatten. Så hade det inte behövt vara. ÖB hade kunnat göra skillnad och då inte minst genom att tala om det som är centralt i perspektivstudien, nämligen Sveriges beroende av andra.
Sverker Göranson hade kunnat få rubrikerna på sin sida genom att knyta an till den politiska bomb som han smällde av i SvD:s nyårsintervju. När röken hade skingrats efter den debatt som bröt ut, stod det klart försvaret bara skulle kunna kraftsamla i ett av fem områden i Sverige och bara hålla stånd en vecka. Sedan måste hjälp in (som vi dock varken har några garantier för att den kommer eller förberedelser för att ta emot).
Allt under förutsättning att försvarets tillfördes nya friska miljarder och att det skulle vara möjligt att rekrytera personal. Målåret var 2020. Så mycket var det försvarspolitiska mantrat värt om att hela Sverige ska försvaras. I dag.
Göranson kunde återigen på vanlig svenska ha förklarat att det där med enveckasförsvaret 2020 är bara att glömma. Men det är som om ÖB också har krympt under året.
I perspektivstudien slås det fast att utifrån regeringens givna förutsättning om förlängt anslag kommer förmågan att försvara ett begränsat geografiskt område att minska. Dessutom nedgår, som det heter på militärbyråkratiska, uthålligheten jämfört med en operativt relevant insatsorganisation.
Samtidigt pekar man helt riktigt på att riskbilden i närområdet blir mörkare. Den nationella dimensionen sätts nu i högsätet med syfte att försvaret ska fungera stabiliserande och höja tröskeln för riktigt elände i händelse av kris. Internationella insatser – som var insatsförsvarets raison d´être – blir mer av en option än en huvuduppgift.
En annan slutsats som kan dras är att det nya insatsförsvaret, IO 2014, varken kommer att finnas på plats 2019 eller ens 2023. Försvarsmakten menar till och med att den redan är överspelade. Man vill helst glömma och gå vidare med ett ännu mindre försvar men som har mer kvalitet. Vägen framåt stavas high-tech med risk för att det blir en upprepning av parodin som gick under namnet det nätverksbaserade försvaret.
Men frågan är förstås hur litet försvaret kan bli. Svaret är dessvärre – om det inte blir en kursändring – ännu mindre.
Och så är det komiskt att när det gäller de egna musikkårerna verkar Högkvarteret vandra i motsatt väg – bevarad förmågebredd (ingen ska bort) på bekostnad av ekonomisk optimering och operativ förmåga.
Länk (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/forsvaret-ska-bli-annu-mindre_8675240.svd)
Försvarsmakten drar ner personalen med drygt 2 200 man
Senaste numret av Officerstidningen, nr 7/2013, uppmärksammar den nu planerade FM Org 18, som baserar sig på ett beslut från regeringen, som kräver att Försvarsmakten sparar ytterligare 500 MSEK på lönekostnader om året. Resultatet är att drygt 2 200 man blir av med jobbet eller aldrig anställs.
Antalet heltidstjänstgörande officerare ska ner till 2 694 mot 3 900. Antalet specialistofficerare ökar dock något från 4 900 till 5 059, vilket förstås förklaras av att en specialistofficer får lägre lön och man helt enkelt omgalonerar en del befintliga officerare. Antalet civilanställda går från 5 300 till 4 812 och sk GSS/K, kontinuerligt och heltidstjänstgörande gruppchefer, soldater och sjömän sänks från ambitionen 6 600 ner till 6 183. Totalt reduceras alltså antalet heltidsanställda i insatsförsvaret som ska finnas här och nu med drygt 2 200 man. En del av dessa GSS/K var förstås inte anställda eller ens rekryterade än och därmed löser man rekryteringsproblemet. Problemet är bara att man istället ska ha fler GSS/T, vilket är betydligt mindre attraktivt.
Dessutom var den påstådda anledningen till att överge värnplikten att vi skulle ha stående styrkor med omedelbart gripbar personal. Dessa reduceras nu ytterligare.
Eftersom man inte kan köra lika hårt med anställda som med värnpliktiga krävs det också numera 2 - 3 års anställning för att bli lika väl utbildad och övad som en gammal värnpliktig soldat. Antalet övningsdygn är helt enkelt begränsade när det handlar om anställda.
Det hela blir förstås ännu värre med GSS/T, som alltså blir avsevärt mindre utbildade och övade än forna tiders värnpliktiga och kanske först efter 6 - 7 år har övat lika mycket som förr, om nu inte deras normala arbetsgivare tröttnar på att den anställde då och då försvinner på övningar eller insatser.
Eller som det kallas - här och nu. Yrkesförsvaret höll bara några år innan de orealistiska planeran fick överges.
Med FM Org 18 torde det vara uppenbart att yrkesförsvarsexperimentet blivit ett fiasko. I krigsplaceringsrullorna täcks platserna som inte besätts av vare sig GSS/K eller oövade GSS/T fortfarande i all tysthet av värnpliktiga. När dessa 70- och 80-talister faller för åldersstrecket kommer Insatsorganisation 2014 inte ens vara bemannad på pappret. Dessutom övas de förstås inte alls i sin krigsplacerade organisation, även om man oftast har plockat gräddan av värnpliktiga som gjort utlandstjänst och därmed har viss erfarenhet.
Härnäst lär nedskärningarna fortsätta. Exempelvis kan man reducera innehållet i bataljoner och kompanier, och på så sätt låtsas fortfarande ha Insatsorganisation 2014:s bataljoner. Man kanske stryker ett kompani ur varje manöverbrigad och reducerar kompanistorlekar från fyra manöverplutoner till tre, och tar bort kompanichefernas handlingsfrihet att hålla en pluton i reserv för eventuell kraftsamling. Men på pappret har vi kvar lika många bataljoner. Denna metod tillämpades bl a under mitten av 90-talet, så vi fick nedskärningar och besparingar utan att reducera antalet brigader rent formellt.
Länk (http://cornucopia.cornubot.se/2013/11/forsvarsmakten-drar-ner-personalen-med.html)
Kvalitét framför kvantitet som inte finns?
Om man ska sätta fingret på en enda sak som varit genomgående under de senaste årens försvarsdebatt, något som varit ständigt återkommande och som utgjort grunden för i stort sett alla viktigare debattämnen, så är det numerär! Oavsett vilken försvarsgren eller materielsystem det handlat om så har debatten ofta tagit avstamp i en alldeles för låg numerär. Vi ska börja detta inlägg med en kort tillbakablick.
Vi kan börja med JAS-affären. Precis efter att ett politiskt beslut fattats med innebörden att vi skulle reducera det totala beståndet av stridsflygplan till 100 flygplan i version C/D så kom nyligen satsningen som innebär ytterligare en kraftfull reducering av flygplansflottan till enbart 60 flygplan av den nya modellen Gripen E som enbart kommer att täcka behovet för två av våra fyra befintliga stridsflygdivisioner samt stödverksamhet i F7 regi. Med andra ord ytterligare en halvering.
Vi minns debatten runt rikspjäsen. 48 stycken artilleripjäser av modell Haubits 77B blev till noll och inget, som sedermera blev en enda rikspjäs i FMV regi som sedan successivt ska växa till sig och bli 24 pjäser totalt. En halvering av antal artilleripjäser i Försvarsmakten.
Vi har den så kallade stridsvagnsrenoveringen där regeringens satsning blev värre än bara en halvering. Av 120 befintliga stridsvagnar ska endast 56 stycken renoveras för användning i insatsförsvaret.
Antalet sjöoperativa helikoptrar utrustade för ubåtsjakt var 14st för att därefter bli noll under en tidsperiod som ser ut att bli så lång som 15 år. Förhoppningsvis kommer vi någon gång efter 2020 att förfoga över fem sjöoperativt utrustade Hkp 14, men någon vapenintegration är fortfarande inte beställd. Här har vi kapat numerären med närmare två tredjedelar av den tidigare numerären.
Av de befintliga beståndet av åtta korvetter i riket, varav tre Visbykorvetter inte ens är levererade till Försvarsmakten ännu, så ser det just nu inte bättre ut att vi enbart kommer att ha rikskorvett 1-5 som spelkort i framtiden eftersom inga beslut tas av regeringen.
För att inte tala om luftvärnet som med sina två befintliga bataljoner utrustade med 60-talsprodukten Hawk nu äntligen planeras att omsättas. Läser man materielplanen så kan man dessvärre konstatera att materiel i form av en ny medelräckviddig robot endast kommer att kunna anskaffas till (minst) en av dessa båda bataljoner. Listan på satsningar som i praktiken är reduceringar och halveringar av vår numerär kan göras mycket lång.
Till detta kan läggas sentida händelser som "ryska påsken" där vi enligt SvD varken hade flygplan eller piloter tillgängliga. En annan debatt är den om "en-veckasförsvaret där ÖB mycket tydligt förklarade att Sverige endast kan försvaras på en begränsad plats under en vecka under förutsättning att en stor summa pengar tillförs. Det som ingen då frågade sig är hur vår försvarsförmåga ser ut i dag?
Försvarsminster Karin Enström har som parallell till allt detta hävdat att "hela Sverige skall försvaras". Frågan är bara hur då, och med vad?
Varför då dra upp denna gamla skåpmat igen i ytterligare ett inlägg?
Anledningen är ånyo kopplad till en alldeles för liten numerär och indirekt vår försvarsförmåga. Men det som verkligen fick mig att börja fundera runt detta igen var detta uppfångade uttalande från generalmajor Dennis Gyllensporre vid de nyss avslutade försvarsföretagsdagarna arrangerade av FMV.
Här kan man vid en första anblick fundera på om general Gyllensporre som i dag är chef för ledningsstabens inriktningsavdelning och som även tillhör Försvarsmaktsledningen - FML möjligen blev felciterad? Men efter kontroll och efterföljande konversation på twitter så kan jag konstatera att citatet är korrekt, vilket gör mig både förfärad och förvånad. Det Gyllensporre utgår från i sitt resonemang - att kvalitét är viktigare än kvantitet - tar sitt avstamp i Försvarsmaktens eget underlag till regeringen, den s.k perspktivplaneringen (PerP).
Innan jag går vidare i detta ämne tänker jag göra en liten avstickare och påminna läsaren om en text som f.d. riksdagsmannen och ledamoten i försvarsutskottet, Rolf K Nilsson (m) skrev i officerstidningen nummer 9/2012.
"Ett stort problem med Försvarsmakten var att många militära chefer på höga befattningar såg försvarsberedningens rapporter som beslut från riksdag och regering och började arbeta efter dess innehåll. En alltför vanlig syn vid förbandsbesök efter juni 2008 var förbandschefer som viftade med försvarsberedningens rapporter som om det vore Maos lilla röda under kulturrevolutionen och lyckligt förklarade ”Vi har redan börjar arbeta efter den här”. Illa. Mycket illa. Försvarsberedningens rapporter hade inte diskuterats i vare sig utskott eller kammare."
Enligt Gyllensporres twitterflöde så har Försvarsmakten tagit ställning till principen (kvalité före kvantitet) och ska nu omsätta detta till en plan, helt och hållet baserat på eget underlag. Ett underlag som i sin helhet utgår från att Försvarsmakten inte kommer att erhålla ett utökat försvarsanslag, en metod som i sig själv både är anmärkningsvärd och starkt ifrågasatt i den allmänna försvarsdebatten. Undertecknad har tidigare skrivit om perspektivplanen med utgångspunkt att jag då ansåg att det var ett bra sätt att påvisa de stora bristerna. Med andra ord ett sätt att väcka politikerna. Men jag var även då skarpt kritisk mot just denna skrivning. I dag är jag inte alls lika positiv till den metod man valt då risken är överhängande att den kan slå mycket fel ut.
Den stora frågan just nu berör frågan varför Försvarsmakten på eget initiativ nu avser att förbereda/planera för reduceringar enligt sitt eget förslag, helt utan att man erhållit något sådant direktiv från varken riksdag eller regering, och innan försvarsberedningen är klar med sin slutrapport? Noterbart är att Dennis Gyllensporre också är Försvarsmaktens enda representant i den pågående försvarsberedningen.
När det kommer till försvarsförmåga så finns det alltid en skärningspunkt där kurvorna kvantitet och kvalitét möts, och där kvantitet (numerär) till slut blir viktigare än kvalité för att inte säga helt avgörande. Den gränsen anser jag att vi sedan länge passerat inom alldeles för många områden. Det finns helt enkelt ingen numerär att skära i längre. En-veckasförsvaret skulle förmodligen begränsas ytterligare både i tid och område med en sådan utveckling så tillvida att man inte satsar alla kort på ett skalförsvar i kombination med ett NATO-medlemskap.
Det är ytterst olyckligt att Försvarsmakten på egen hand argumenterar och förbereder för en reducering till förmån för det man benämner som ökad kvalitét baserat på utgångsvärdet att man inte kommer att erhålla ett utökat försvarsanslag trots att både försvarsberedningens rapport och ett riksdagsval står för dörren. Dessutom har flera riksdagspartier tydligt deklarerat att en ökning av anslaget är helt nödvändig.
Jag får samma otäcka känslor av detta som projekteringen av det nätverksbaserade försvaret (NBF) genererade. Stora kostnader baserat på stora visioner som genererade noll försvarseffekt.
Har undertecknad och många med mig missförstått Försvarsmaktens budskap? Om så är fallet hoppas jag på ett förtydligande där frågetecknen runt kvalitétsbegreppet rätas ut.
UPPDATERAT 131121 kl 0630:
Dennis Gyllensporre har nu kommenterat inlägget och rätat ut vissa frågetecken. Försvarsmakten har alltså EJ börjat planera för en reducering. Just den delen var alltså en missuppfattning från min sida kopplat till gårdagens konversation. Rätt ska vara rätt. För övrigt är det mycket uppskattat att HKV kommenterar och är delaktiga i debatten. Bra!
Jag är dock fortfarande kritisk till HKV metod att enbart redovisa åtgärder vid en prononcerad ekonomi och inget annat. Tidigare år redovisades alternativen vid både bibehållen och ökat anslag vilket gav politiker en bild av vad respektive alternativ skulle innebära i operativ effekt och förmågor.
Länk (http://navyskipper.blogspot.se/2013/11/kvalitet-framfor-kvantitet-som-inte.html)
Norge avbeställer Archer
Norska regeringen avbeställer Archer-systemet, bland annat då systemet inte fyller norska försvarets behov och för att inga system har levererats i enlighet med tidplanen på avtalet. (Norska regeringen (http://www.regjeringen.no/nb/dep/fd/pressesenter/pressemeldinger/2013/norge-avslutter-kontrakten-om-artilleris.html?id=747473))
Kort sagt har BAE inte hållit sin del av avtalet och norska regeringen konstaterar att Norges nuvarande artilleri fungerar fram till 2020. För svensk del innebär detta kraftigt ökade kostnader, då underhåll och vidareutveckling inte längre kan delas med Norge. Dessutom har svenskt artilleri i form av Haubits 77B slaktats ut just för att bygga dess norska Archer-system.
På uppsidan så kan Sverige nu dubbla sitt artilleri i framtiden, men några medel för det finns förstås inte.
Norge ska fortfarande köpa eldledningssystemet ODIN och artilleriradarn Arthur, men som en del i avtalet har man även sålt på Sverige stora mängder materiel, t ex Kongsberg Protector, som i Sverige kallas för Vapenstation 01, samt luftvärnsledningscentralen GBADOC. Norge äter kakan och har den kvar. Man stryker importen, men behåller exporten till Sverige.
Man kan nog konstatera att avbeställningen dödar exportmöjligheten för Archer, då Norge alltså inte anser att systemet fyller norska behov, plus att det blir väldigt svart på vitt att BAE inte kunnat hålla utlovade leveranstider.
Från norska regeringens pressmeddelande:
"Etter avtalen skulle alle 24 skyts være levert ultimo 2013 og i operativ drift fra ultimo 2014. Status i desember 2013 er at ingen skyts er levert.[...] Hvilket artilleri vi skal ha i fremtiden vil bli klart på bakgrunn av en grundig vurdering av alternativene.
Forsvarets operative behov er styrende uansett hvem vi kjøper av eller samarbeider med. Dersom vi ser at Forsvarets behov ikke kan dekkes innenfor den tiden som er tilgjengelig, er det forsvarlig forvaltning å stanse."
Nu har vi också ännu ett facit på hur nordiskt samarbete inom försvarsmaterielanskaffning fungerar. Inget vidare, kanske man kan sammanfatta det hela med. Ändå yrar svenska politiker om att detta är framtiden, trots att nu minst Archer och hkp 14 floppat. Härnäst på dagordningen står att vi ska dela försvarsmateriel i organisationerna med grannländerna. För bara ett land i Norden kan dras in i en konflikt samtidigt enligt den välkända snökanonhypotesen - det kan bara snöa på ett hus på villagatan i taget, så man kan dela på en snökanon i grannskapet.
Länk (http://cornucopia.cornubot.se/2013/12/norge-avbestaller-archer.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+cornubot+%28Cornucopia%3F%29)
LoveMachine
2013-12-06, 19:13
Jodå, nog har jag läst det där, det kom på helt fel dag. Jag hade precis fått veta att jag sak gå en krigsförbandskurs på Archer och var riktigt nöjd med tillvaron. Men det fick inte vara länge. Det som är mest intressant är att få et uttalande från Försvarsmaktens sida om vilka konsekvenser det faktiskt får för Sverige. Men de som Cornucopia räknar upp låter troliga. Det som oroar mig mest är om vi skär i antalet pjäser vi köper för att täcka upp för den ökade styckkostnaden vilket kommer öka styckkostnaden ännu mer. Nåja, jag ska fortfarande gå kursen och det är det mest direkta jag kan göra åt situationen, se till ha vi har besättningar till de Archers vi kommer få, oavsett hur många, hur dyra eller hur sena de blir.
Norge vill ha tillbaka sina 550 MSEK..
Ett knakande nordiskt samarbete
Samma vecka som världens artillerister firar sitt skyddshelgon Sankta Barbara, väljer Norge att meddela att man avbeställer samtliga sina 24 Archer haubitsar från Sverige. Archer har gång efter annan framhållits av svenska försvarspolitiker som det goda exemplet på vinsterna med det nordiska försvarsmaterielsamarbetet, men nu står Sverige som ensam brukare av systemet, mycket svårt försenat delvis till följd av norska krav. Därtill ska läggas att Sverige som motköp tvingats köpa den fjärrstyrda vapenstationen Protector för ca 1,2 mdr kr att montera på såväl Archer som personterrängbilar och framförallt den nya pansarterrängbilen. Förlorare på den affären var Saab som lyckats sälja sin motsvarighet till Finland.
Archerproduktionen omfattar 48 st system där grunden utgörs av lika många (samtliga) svenska haubits 77B där dessa tagits ur organisationen och lämnats till industrin för ombyggnation. En process som gjort att Sverige fram till i höst stått helt utan artilleri till dess de fyra första levererades. Så går det när industrins intressen tillåts vara överordnade försvarsförmågan.
Nu ska ytterligare 20 Archer levereras till Försvarsmakten under kommande år, varvid det svenska försvaret slutligen kommer att disponera två artilleribataljoner. Försvinnande lite inser var och en som kan något om indirekt eld, även om Archersystemet både är långskjutande och rörligt.
Sverige och Regeringen har nu tre vägar att välja på. Den snikekonomiska lösningen som tillika är den troligaste är att det blir bara 24 Archer för Försvarsmakten. Att materielanskaffningen är mycket allvarligt underfinansierad är väl känt och att då köpa ytterligare två bataljoner Archer är ej möjligt – i alla fall inte under den sittande regeringen.
Alternativ två är att Sverige utökar sin beställning till att omfatta alla 48 Archer och istället upprätta fyra bataljoner. Detta skulle kunna vara en lösning mer i den socialdemokratiska smaken då det skulle rädda en rad jobb i Karlskoga även om Bofors numera är ägt av Bae. Förmodligen ligger det också i linje med såväl vad Folkpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har anfört i försvarspolitiken, då dessa förespråkar en upprustning av försvaret med ökad numerär. En svensk anskaffning av de kvarvarande 24 pjäserna skulle därtill kunna lösa ett av svenskt försvars största logistiska problem nämligen hur man i händelse av höjd beredskap snabbt ska kunna transportera ner den ena eller bägge artilleribataljonerna från Boden till södra Sverige. Genom att placera två nya artilleribataljoner i södra Sverige får man handlingsfrihet och kan leva upp till de moderata ledorden ”här och nu” genom att kunna lösa uppgifter redan från dag 1. Detta förutsätter dock också anställning av personal till ytterligare två bataljoner, vilket ej är görligt utifrån nuvarande ekonomiska läge där många materielsystem inte ens är skuggbemannade eftersom Försvarsmakten inte har råd att ha både personal till sina krigsförband och stödfunktioner som staber, skolor etc för att inte tala om frånvaro för elever, sjukskrivna och föräldralediga.
Det tredje alternativa är det minst realistiska nämligen att erbjuda de kvarvarande 24 på den öppna marknaden och där hitta en köpare. Gissningsvis måste detta ske till ett vrakpris, då Norge nu ratat anskaffningen med motiveringen att Archer ej uppfyller de operativa kraven man har på ett nytt artillerisystem. Intressant i sammanhanget att mycket snarlika argument anfördes när Norge för fem år sedan ratade JAS 39E till förmån för F-35. Bae får svårt att sälja kvarvarande 24 system och de som kommer att stå med längst näsa är de svenska skattebetalarna som från början köpt pjäserna till fullpris (när Indien stoppade sin anskaffning efter mutskandalen), därefter gett tillbaka pjäserna till Bae och som sedan inte kommer att få del av kakan om Bae lyckas sälja pjäserna till annan köpare.
Från den svenska regeringens håll har man ständigt framhållit den gemensamma Archeranskaffningen som det goda exemplet på det nordiska försvarssamarbetet och vinsterna med detta. Siffran 400 mkr nämns då som den summa som sparats på att genomföra anskaffningen tillsammans med Norge. Det är en siffra som hittills inte kunnat granskas, inte minst för att man aldrig berättat vad man jämför med. Oavsett om nu sparats 400 mkr sparats lär det vara en mindre post i jämförelse med kostnaderna för att Norge nu hävt sitt kontrakt. Enligt SR låg den norska anskaffningen på 700 mkr. Inte minst lär nu de svenska driftskostnaderna för systemet öka när det inte längre finns en partner att dela dessa och logistiken med.
Den svenska regeringen hade förmodligen mycket stora förhoppningar på den nya norska regeringen och att ett av de första försvarspolitiska besluten skulle bli detta hade man säkerligen inte räknat med. Intressant är att läsa den norska regeringens pressmeddelande där man först framför att kontraktet bryts då inga Archer ännu levererats och att enligt kontraktet skulle samtliga vara levererade i år och operativa nästa år. Lite senare i kontraktet påpekar man att nuvarande artillerisystem (amerikanska M-109) kan hållas operativt till 2020. Det ger alltså sex år för leverans och för att få systemet helt operativt. Uppenbarligen anser inte Norge detta vara tillräckligt, medan Sverige har en helt annan införandeplan. Vem som har rätt återstår att se.
Vad som står klart är att det blir Försvarsmakten och de svenska skattebetalarna som blir förlorare. Kostnadsbesparingar som sedan länge är inräknade i den svenska försvarsbudgeten kommer nu inte att kunna uppfyllas (även om det är högst tveksamt om man kunnat infria dessa ändå). Resultat blir det vanliga – mindre försvarseffekt.
Uppdatering 7/12 11.15: Norge vill nu ha tillbaka 550 miljoner NOK som man satsat i Archer-projektet. Att det här kommer att bli dyrt för såväl de svenska skattebetalarna som Försvarsmakten, råder det inga tvivel om.
Länk (http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2013/12/ett-knakande-nordiskt-samarbete.html)
David Brent
2013-12-07, 23:45
Varför kräver inte Sverige tillbaka de 1,2 miljarder man var tvungen att investera i Protector?
Varför kräver inte Sverige tillbaka de 1,2 miljarder man var tvungen att investera i Protector?
För att det redan håller på att installeras på allehanda fordon enligt Lars Wilderäng.
Den grafiska utformningen gjorde att citering inte skulle bli något vidare bra. Vill någon läsa mer än ingressen så klicka på länken.
Moderaterna reducerar marinens fartygsbestånd på egen hand?
Det går inte att tolka dagens interpellationsdebatt i riksdagen mellan försvarsminister Karin Enström (m) och ledamoten i försvarsutskottet Peter Jeppsson (s) på annat sätt än att Moderaterna på egen hand, helt utan riksdagens beslut, i praktiken kommer att reducera marinens bestånd av kvalificerade ytstridsfartyg till att endast omfatta fem stycken Visbykorvetter. Man gör det inte aktivt, utan istället genom att inte fatta de nödvändiga beslut som Försvarsmakten tvingats att anhålla om hos regeringen. Om detta realiseras är det ett enormt bakslag för vår försvarsförmåga, vår möjlighet att upprätthålla territoriell integritet och inte minst för marinens personal!
[…]
Länk (http://navyskipper.blogspot.se/2013/12/moderaterna-reducerar-marinens.html)
Bra klipp, synd att det blir lite komisk då soldater klagar på samma saker hela tiden, vakttjänst och materiel.
Vakttjänst är huvuduppgift för varje skyttesoldat i varje armé. Huvuddelen av tiden under insats går åt att bevaka, kan man inte bevaka sin verksamhet och material i Sverige kan man inte det under mission heller.
Sen att klaga på materiel när man inte kan varken klä sig som en soldat eller använda rätt skyddsutrustning ger inget genomslag.
Men jag kanske bara är gammal och sur.
Bra klipp, synd att det blir lite komisk då soldater klagar på samma saker hela tiden, vakttjänst och materiel.
Vakttjänst är huvuduppgift för varje skyttesoldat i varje armé. Huvuddelen av tiden under insats går åt att bevaka, kan man inte bevaka sin verksamhet och material i Sverige kan man inte det under mission heller.
Sen att klaga på materiel när man inte kan varken klä sig som en soldat eller använda rätt skyddsutrustning ger inget genomslag.
Men jag kanske bara är gammal och sur.
Aldrig hört någon klaga på vakttjänst utan på för mycket vakttjänst. Väpnad strid är huvuduppgiften, där måhända vakttjänst placeras som en underrubrik.
Vad tänker du på mer specifikt?
När blir det för mycket vakttjänst då? En skyttesoldat under mission bevakar ungefär 50% av missionstiden. Varför ses det som mindre viktigt att bevaka och främst lära sig bevaka här hemma i Sverige. Sen håller jag med om att vid omvandlingen 2010 då var det mycket vakttjänst eftersom det inte fanns speciellt många soldater. Men det var fortfarande inte mer än ett tiotal dagar soldaten bevakade per månad. I dagsläget är inte produktionskraven på förbanden så tidskritiska att man kan hävda att bevakningstjänst stjäl utbildningstid.
Din fråga förstod jag inte, vad vill du att jag preciserar?
När blir det för mycket vakttjänst då? En skyttesoldat under mission bevakar ungefär 50% av missionstiden. Varför ses det som mindre viktigt att bevaka och främst lära sig bevaka här hemma i Sverige. Sen håller jag med om att vid omvandlingen 2010 då var det mycket vakttjänst eftersom det inte fanns speciellt många soldater. Men det var fortfarande inte mer än ett tiotal dagar soldaten bevakade per månad. I dagsläget är inte produktionskraven på förbanden så tidskritiska att man kan hävda att bevakningstjänst stjäl utbildningstid.
Din fråga förstod jag inte, vad vill du att jag preciserar?
OK. Jag ser vakttjänst som tämligen simpel jämfört med vad en skyttesoldat ska kunna i övrigt. Tycker tiden bör investeras på dessa saker istället. Å andra sidan får jag bara andra- och tredjehandsinformation/åsikter om detta.
Någon/några i klippet kunde inte klä sig som en soldat bör göra, intresserad av vad som var fel.
Det verkat endast vara en soldat som har kroppsskydd på sig, inte ens grg servicen har kroppsskydd. Väldigt få soldater har skyddsglasögon och handskar på sig. Skjutledaren vid grg skjutning har varken hjälm eller kroppsskydd. Vissa saker är inte krav att bära, men idioti att inte ha på sig.
Dessutom skjuter dom alldeles för korta skurar med 58an.
Soldater generellt är världsmästare på att klaga.
Det verkat endast vara en soldat som har kroppsskydd på sig, inte ens grg servicen har kroppsskydd. Väldigt få soldater har skyddsglasögon och handskar på sig. Skjutledaren vid grg skjutning har varken hjälm eller kroppsskydd. Vissa saker är inte krav att bära, men idioti att inte ha på sig.
Dessutom skjuter dom alldeles för korta skurar med 58an.
Soldater generellt är världsmästare på att klaga.
Såg bara en soldat som inte hade kroppsskydd på sig. Resten kunde mycket väl haft kroppsskydd, men med "flärpen" uppvikt eller borttagen.
Aldrig sett en skjutledare som haft hjälm vid grg-skjutning. Försvarets handskar är mest ivägen och skyddsglasögon lär man sig kvickt att använda vid grg-skytte. 58-skytte behövs det inte och såg ingen skjuta med AK4.
Vem har inte skjutit för korta skurar med 58an?
Tycker att soldater brukar vara världsmästare på att gilla läget. Gnälls inom plutonen måhända, men annars brukar det vara tyst.
Sen ursäkta franskan, men vad i helvete har det för betydelse i sammanhanget där valparna är defekta och livsfarliga att framföra, finns inget artilleri, knappt något luftvärn, för få JAS och strv122. Lägg till den usla lönen och förmånerna för ett yrke som kräver mycket av individen för att det ska göras korrekt.
LoveMachine
2014-01-08, 14:23
Vad det gäller personlig utrustning så är det kanske lite väl mycket gnäll ibland. Alla behöver inte springa runt som ett mellanting mellan en spacemarine och någon från Deltaforce. Men vad det gäller fordon och vapensystem så har vi en hel del som måste åtgärdas. Men som Exdiaq så är soldater mästare på att gilla läget, annars skulle man inte ta ett farligt och underbetalt jobb. Att soldater klagar på utrustningen är en sorts naturlag. Det är nämligen dels något som är förbannat viktigt när man i förlängningen ska ut och bli beskjuten. Då vill man inte att gruppen eller plutonen ska få skadeutfall eftersom man inte lyckats få fram rätt utrustning än mindre bra utrustning. Dessutom så är det ett sätt att få ventilera allmän frustration utan att göra sig ovän med hela organisationen. Jag vet själv hur många gånger man svurit över racklande prylar istället för att svära åt att man för tredje gången fått hundvakten, latrintjänst, omgruppering mitt i natten eller vad det nu kan vara.
Vad det gäller skyddsglasögon så skall dessa användas vid skjutning med AK5C eftersom man har haft en del problem med metallspån som flyger ut, tror det var från den nya ammunitionen. Handskar är mig veterligen inget krav och något som varierar från person till person. vad det gäller kroppsskydd så ser jag inget som stödjer några direkta slutsatser. Det kan bäras under uniformen vilket tillsammans med stridsväst gör att det är svårt att se. Killen som de intervjuar bär uppenbarligen inget kroppsskydd men då är det ju inte under stridsskjutningen heller. Det samma gäller när de äter men då finns det ingen anledning att bära kroppsskydd. När man genomgått GMU och är van vid att bära all utrustningen hela tiden så finns det ingen anledning att inte lätta på klädseln när tillfälle bjuds. Det är en av de få vinsterna med yrkesförsvaret, man behandlas som en kollega som förstår sin uppgift och inte en värnpliktig som måste radiostyras på grund av bristande motivation.
Aldrig sett en skjutledare som haft hjälm vid grg-skjutning. Försvarets handskar är mest ivägen och skyddsglasögon lär man sig kvickt att använda vid grg-skytte. 58-skytte behövs det inte och såg ingen skjuta med AK4.
*AK5C. När man skjuter AK4 behövs visserligen inte heller skyddsglasögon..
Ang kroppsskydd så syns det rätt väl om man har på sig det eller inte. Dels har du en hög krage och axelskydden som sticker ut, detta finns inte på någon soldat. Skyddsglasögon bör användas vid all skjutning och stridsutbildning säger SäkI, och bör tolkas som skall. Som jag sa är det inte krav att bära allt jag nämnde, men idioti att inte göra det, en soldat som bränt sina händer kan inte använda sitt vapen, alltså har man handskar. Jag har jobbat som soldat i femton år och varit insatt under sex av dessa åren i tre olika världsdelar. Jag vet vilka krav som måste ställas på soldater och vad som måste användas för att man inte ska få trubbel.
Sverige har mycket bra soldatutrustning, klart det finns bättre men om den enda ventil man har är att gnälla på utrustningen, då ska man nog göra något annat. Jag har varit i strid i både sv2000, blackhawk väst och sv08/12. Avgörandey har aldrig fallit på vilken väst jag burit utan hur jag kunnat använda den. Titta på soldater som tjänstgör utomlands och främst på britter och amerikanare som har vett att använda skyddsutrustning, det är extremt sällan man ser dom utan glasögon och handskar. Att lätta på utrustningen är också något jag är allergisk mot, det gör man när man är på camp eller garnison igen. Aldrig i fält. Bekvämlighet är inget för en soldat.
När jag lämnade försvarsmakten var det krav på skjutledare att bära hjälm och kroppsskydd vid pv skjutning.
Gurk-Burk
2014-01-08, 16:42
Ang kroppsskydd så syns det rätt väl om man har på sig det eller inte. Dels har du en hög krage och axelskydden som sticker ut, detta finns inte på någon soldat.
Kort sekvens men ser ut som att GRG-ladden har kroppsskydd, skulle mycket väl kunna vara ett kroppsskydd 90. Tycker det ser så ut iaf när personen lutar sig i sidled.
Kort sekvens men ser ut som att GRG-ladden har kroppsskydd, skulle mycket väl kunna vara ett kroppsskydd 90. Tycker det ser så ut iaf när personen lutar sig i sidled.
Ja det gör det faktiskt. Jag hade fel.
Ang kroppsskydd så syns det rätt väl om man har på sig det eller inte. Dels har du en hög krage och axelskydden som sticker ut, detta finns inte på någon soldat. Skyddsglasögon bör användas vid all skjutning och stridsutbildning säger SäkI, och bör tolkas som skall. Som jag sa är det inte krav att bära allt jag nämnde, men idioti att inte göra det, en soldat som bränt sina händer kan inte använda sitt vapen, alltså har man handskar. Jag har jobbat som soldat i femton år och varit insatt under sex av dessa åren i tre olika världsdelar. Jag vet vilka krav som måste ställas på soldater och vad som måste användas för att man inte ska få trubbel.
Sverige har mycket bra soldatutrustning, klart det finns bättre men om den enda ventil man har är att gnälla på utrustningen, då ska man nog göra något annat. Jag har varit i strid i både sv2000, blackhawk väst och sv08/12. Avgörandey har aldrig fallit på vilken väst jag burit utan hur jag kunnat använda den. Titta på soldater som tjänstgör utomlands och främst på britter och amerikanare som har vett att använda skyddsutrustning, det är extremt sällan man ser dom utan glasögon och handskar. Att lätta på utrustningen är också något jag är allergisk mot, det gör man när man är på camp eller garnison igen. Aldrig i fält. Bekvämlighet är inget för en soldat.
När jag lämnade försvarsmakten var det krav på skjutledare att bära hjälm och kroppsskydd vid pv skjutning.
Vem har gnällt på den personliga materielen här? Finns väl inga större behov att införskaffa något mer/annat än det som erbjuds förutom eventuellt kängor och handskar.
Videon handlar om helt andra saker och det var du som avfärdade detta p.g.a. att soldaterna i en kort video har små brister i sin personliga utrustning och råkar skjuta för korta skottserier vid ett eldöppnande. Videon handlar inte om personlig materiel, handhavande av ksp 58 eller förhållningsregler vid användning av grg.
Det skrev jag inte heller, jag skrev att man minskar möjligheten till genomslag när man visar sådant. Jag gillar denna tråd och jag vet att vi har samma syn på problemet med försvarsmakten idag. Men att sätta samman en video där soldater gnäller på vakttjänst och en officer klagar på sin terrängbil förminskar hela problemet. Hade soldaterna sagt att det är akuta brister på modernt ledningssystem, sambandssystem, logistik kedjan, artillera mm då hade videon visat på soldater som förstår systemet och inser de brister som är reela. Då hade fler människor kanske insett problemet.
http://navyskipper.blogspot.se/2014/01/moderaterna-och-stridsfordonsrenovering.html?m=1
Ny satsning på försvaret. Med sådana här satsningar så kommer vi snart vara i hamn med återuppbyggnaden.... suck...
LoveMachine
2014-01-12, 12:41
Nu drar Folk och Försvar igång och min produktivitet kommer enligt gammal hävd sjunka rejält.
6LgXFh1oPvc
Försvaret av Gotland utgår från fastlandet!
"Man behöver för helvete inte sitta på bron för att försvara den!" - kn Fredrik Geijer, P 4 Skaraborgs regemente, kompC 8:e pansarskytte, "Rudolf Ludvig Etta", Pb 9, 1991
I paniken över Rysslands postmoderna invasion och annektering av Krimhalvön höjs nu nästan samstämmiga röster att Gotland måste försvaras. Bland de som inte vill basera trupp på Gotland hittar vi vår käre ÖB, för vilket han fått "viss" kritik. Men försvaret av Gotland måste faktiskt i det moderna kriget utgå från fastlandet och att basera flyg på Gotland höjer inte Sveriges beredskap eller försvarsförmåga.
Som bloggrannen Statsmannen korrekt påpekar ligger Gotland och Visby med Visby flygplats (F 17G) inom porté för både Iskander-robotar och för S-300 luftvärn, baserat i Kaliningrad. Alternativa baseringsplatser för svensk incidentberedskap på Malmen utanför Linköping eller det normala F17 Kallinge ligger åtminstone utanför räckvidd för Iskander-E. Malmen ligger rent av utom räckvidd för Iskander-M. Att flytta flyg till Visby flygplats gör dem snarare sårbarare. Flytten av incidentrote med spaningskapslar och automatkanoner till Visby är en medial åtgärd, med måltavla svenska folket, inte något annat. Ungefär som Putins förnekande av rysk trupp på Krim har målgruppen ryska folket, inte de som kan ta till sig fakta.
Jag får en massa frågor från sura rysskramare om hur många miljarder jag vill rusta upp försvaret för. Svaret är enkelt - det behövs inga ökade anslag för att rusta upp det svenska försvaret. Vad som behövs är kompetens och att man upphör med dräneneringen av försvaret. För drygt halva den svenska försvarsbudgeten sätter Finland in ett sju gånger så starkt försvar som svenska IO2014, när den är bemannad tidigast 2023. Svenska försvarets problem är främst ett enormt hål i huvudet i form av felsatsningar, dyra IT-system, internfakturering där Försvarsmakten först lägger hundratals miljoner eller miljarder på att bygga anläggningar, som sedan Fortifikationsverket tar över gratis och sedan hyr ut tillbaka till den som betalade för skiten. Man betalar en miljard för att byta batterier på 42 stridsvagnar medan Finland istället köper in nya modernare för nästan samma pris. Svenskar är nämligen urbota korkade och tycker att lagen om offentlig upphandling ska följas även om endast ockerbud kommer in. Listan över systemfel kan göras längre och den har skildrats här och på andra Försvarsbloggar. När Försvarsmakten sparar pengar tas dessa tillbaka av staten istället för att satsas inom försvaret.
Antagligen är det en kulturell fråga som sitter djupt i väggarna på Högkvarteret, Försvarsdepartementet och FMV. Rimligtvis kommer denna kultur av inkompetens inte att upphöra. Bästa lösningen är att sparka alla och låta finnarna ta kontroll över den svenska försvarspolitiken och det svenska försvaret. Sveriges försvar sker ändå till siste finne.
För övrigt är det inte bara Försvarsmakten som lider av denna systeminkompetens. Det samma gäller t ex skolan och mycket annan svensk skattefinansierad verksamhet.
Men tillbaka till frågan om Gotland. 2009 - 2013 har jag researchat och skrivit två detaljerade fiktiva storsäljande böcker i ämnet, Midvintermörker och Midsommargryning. Jag vill påstå att jag åtminstone har viss koll på ämnet, även om allt är baserat på öppna källor.
Det gamla invasionsförsvaret av Sverige behövs faktiskt inte. Vi behöver istället ett modernt försvar anpassat till det moderna kriget. Första världskriget liknade inte något tidigare krig. Andra världskriget liknade inte första världskriget. Vietnamkriget liknade inte andra världskriget. Gulfkriget liknade inte Vietnamkriget. Och Irakkriget liknade inte Gulfkriget. Och Krimkrisen liknar inte Irakkriget.
Det moderna kriget sker med distansbekämpning, små kvalificerade elitförband, genom det strategiska överfallet och genom ett medialt psyopskrig. Detta skildrar jag i mina bägge böcker, de fiktiva Midvintermörker och Midsommargryning.
Vi ser det på Krim, som följer regelboken för ett strategiskt överfall. Spetsnazförband intog parlamentet och tog kontroll över flygplatserna. Sedan flyger man in förstärkningar. Psyopskriget pågår för fullt.
Jag har sagt det förr - om IO2014 hade varit bemannat, övat och korrekt utrustat, med tillhörande infrastruktur i form av bassystem så är organisationen i princip tillräckligt för svenska behov. Någon invasion är nämligen inte aktuell, vare sig idag eller i framtiden. Det finns inget i ett inkompetent Sverige som någon vill ha. Istället handlar det i teorin om begränsad geografisk kontroll.
Det klassiska scenariot är numera Gotland, där Ryssland (eller NATO) i ett skymningsläge kan vilja säkra ön för att nå kontroll över Baltikum. En variant är att delar av Skåne, t ex Falsterbonäset, besätts för att få kontroll över passager genom Öresund. Till detta kommer förstås möjlig distansbekämpning av det svenska fastlandet. En variant är en konflikt på Nordkalotten och kring Barents hav eller Arktis, där baser i Norrland kan vara avgörande.
Det räcker alltså att Sverige kan försvara en plats. Framför allt måste Sverige ha ett skalskydd -marin, flygvapen, luftvärn och kustartilleri.
Inledningsvis några generella ändringar jag skulle utföra om jag var diktator.
1. Svenskt artilleri är baserat i sin helhet i Boden. Boden skyddas av 350 000 finnar. Den ena artilleribataljonens materiel ombaseras till skyddade mobbförråd i södra Sverige, utanför Iskander-porté. Lämpligen till några av alla de bergrum med lastbilskapacitet som håller på att överges. Den andra bataljonen får väl motvilligt stå kvar i Boden för övnings- och utbildningsändamål.
2. Motsvarande sker med luftvärnet, som också grupperas ut i bergrum istället för att utgöra kryssningsrobotmål i Halmstad. Ja, bergrummen behöver utrustas med lämplig ventilation och avfuktning, men för att inte snabbt slås ut av distansbekämpning så duger inte plåthallar. Det fungerade under det gamla 80-talet, men idag släpper man även bomber på 150 km avstånd och kryssningsrobotar är standard.
3. I möjligaste mån bör förstås också övrigt armémateriel flyttas till bergrum. Bergrummen på Ärna ska användas för flygvapnet.
4. Krigsflygbaser återupprättas i volym, främst hos Hangarfartyget Västergötland. Kallinge och Hagshult är bägge inom porté från Iskander-M. Med dagens mobila basorganisation så bör det duga med att asfalten på gamla baser återställs, t ex Moholm-Bällefors som används improviserat i Midvintermörker, men även Råda, som idag används för övningsbruk.
5. Musköbasen återtas och ska bli den svenska huvudbaseringen av flottan, eller åtminstone basera hälften av marinen i sina bergrum. Muskö ligger till skillnad mot Karlskrona inte inom porté för Iskander. Utbildning etc kan förstås finnas kvar i Karlskrona, men krigsorganisation och basering ska utgå från Muskö, där även åtminstone halva flottan ska vara baserad till vardags. Det som finns i Karlskrona överlever bara de minuter det tar för en Iskander att nå Marinbasen från Kaliningrad.
Rysk förmåga
Gotland, Blekinge och i fallet Iskander-M även stora delar av Småland och Skåne hotas av den semiballistiska robotsystemet Iskander från Kaliningrad. Karta nedan.
Alla kartor baserar sig på Wikipedias karta över Sverige. Licens är public domain.
http://4.bp.blogspot.com/-tDfDpUiwhBU/UxmSbj5ZSWI/AAAAAAAAYF0/mNOcJYKiWWI/s1600/porte_iskander.png
http://2.bp.blogspot.com/-j_WhtQ4KhJQ/UxmTK9R7KKI/AAAAAAAAYF8/AmX_5ZYDCvs/s1600/porte_sa20_sa21.png
Vän av ordning påtalar att Ryssland inte kan se över horisonten och upptäcka lågflygande svenskt flyg, så våra JAS-plan på Hagshult och Kallinge, eller på F 17G blir inte omedelbart nedskjutna innan de gått upp i höjd. Det är riktigt.
Därför har man med all sannolikhet sina flygande stridsflygledningscentraler och radarflyg uppe, i form av sina Mainstay. Nedan ser vi en kraftsamling där man håller tre Mainstay i luften samtidigt. Detta är vad som sker i Midvintermörker, vilket drar rejält med resurser i form av lufttankning och ytterligare Mainstay att rotera med.
http://2.bp.blogspot.com/-Hdoyth0igX8/UxmT3xC5u-I/AAAAAAAAYGE/ytLyy0094ec/s1600/porte_mainstay.png
Notera att detta är en mycket aggressiv gruppering, likt den som sker i Midvintermörker. Om planet söder om Gotland inte är så långt fram hamnar både Hagshult och Malmen utanför radarräckvidd och aktiviteten där blir "osynlig". Fartyg kan dock upptäckas på längre avstånd än så här, vilket inte är relevant i lilla Östersjön.
Med framskjutna Mainstay kan man plocka upp svenskt flyg så fort det lyfter från F 17 Kallinge eller F 17G Visby och plocka ner dem med luftvärn från Kaliningrad.
Mainstayplanens radarräckvidd är också den praktiska räckvidd inom vilket rysk stridsflyg kan verka fullt ut. Man vill generellt inte använda egen radar utom när man faktiskt är i strid, då det får det egna stridsflygets positioner att lysa upp som fyrbåkar i nattmörkret.
Kort sagt är Gotland, och även Blekinge, synnerligen olämplig basering av svenska förband. Men med en modernisering av svensk förmåga kan vi försvara Gotland ändå.
Svensk teoretisk förmåga på Gotland
Vissa saker kan vi inte försvara oss mot. I Midvintermörker landar man Spetsnaz på Visby flygplats, ombord på civilt flyg, som begär landningstillstånd på grund av rökutveckling i kabin. Finns inget man kan göra åt det - det går inte att skjuta ner civilt flyg.
Sverige behöver alltså kvalificerad trupp på Gotlands mark för att kunna slå mot flygplatsen, som kan falla via denna enkla trojanska häst. Dessutom har Gazprom personal på Gotland, som i Midvintermörker dessutom "råkar" tjänstgöra i Spetsnaz... Så illa är det förhoppningsvis inte i verkligheten. Men "ny" personal kan skickas in i god tid.
Är då tunga mekaniserade förband rätt lösning? Mitt svar är visst, men det är inte nödvändigt. Som jag visar nedan kommer Ryssland nämligen inte genom ett skalförsvar med tyngre förstärkningar, vare sig till sjöss eller via luft, om vi har ett fungerande skalförsvar.
Det räcker att vi dubblar hemvärnet på Gotland till tidigare två bataljoner, samt gör dessa till slagkraftiga insatsbataljoner.
Låt ett kompani per bataljon vara ett hemvärnsunderstödskompani. Sätt gamla Robot 70 och 120 mm granatkastare med STRIX-granater i dessa kompanier. Ordinarie insatskompanier (infanter) tillförs pansarvärnsrobot Bill-2, som nu ska bort från försvaret. Med hemvärnets klassiska glesa gruppering kommer man ha tillräckligt med luftvärnsrobotar för att hindra ytterligare landningar av transportflyg och med granatkastare kan man göra livet på flygplatsen "rätt surt".
Dock kan inte ens två insatsbataljoner ta tillbaka flygplatsen, utan för det krävs det mekaniserade förband, likt i Valdemar Atterdag-kapitlet i Midvintermörker. Å andra sidan har vi ett stridsvagnskompani i en rykande krater till plåtskjul, med förinställda Iskanderkoordinater. Skulle man tillsammans med två hemvärnsinsatsbataljoners lätta infanteri ha ett kompani överlevande stridsvagnar (en Iskander slog ut 28 stridsvagnar i Georgien - 14 svenska i ett plåtskjul på Gotland lär möta samma öde, liksom all annan tung utrustning som placeras på Gotland - ÖB har rätt). Däremot kan glest grupperat hemvärn klara sig utmärkt. Man kan inte sätta en Iskander i huvudet på alla hemvärnsmäns bostäder.
Målet med ett försvar är inte krig, målet är att kriget aldrig sker. Två hemvärnsinsatsbataljoner på Gotland kommer göra det alldeles för dyrt att ge sig på Gotland, när vi har övrigt skalförsvar.
Svenskt teoretiskt skalförsvar
Till en början så måste man inte sitta på något för att försvara det. Man försvarar inte bron med bajonett, likt Sven Dufva. Man försvarar med eld och rörelse.
Nu låg jag på pansarskytte, varifrån inledande citat kommer under en tidig befälsövning på en av kompaniets stridsuppgifter någonstans i Sverige. Pannbenen till värnpliktiga plutonchefer hade i rättvisans namn inte fått adekvat utbildning vid tillfället, även om vi pärmbärare på stad- och tross fnittrade åt det hela då vi redan lämnat förslag på flankerande gruppering för att försvara bron. Fientligt pansar ska nedkämpas med flankerande eld, inte mot det kraftigare frontalpansaret.
Gotlands försvar utgår från fastlandet.
Framöver kommer vi få radarjaktroboten Meteor, med en räckvidd på 100 km. Svenska JAS-plan kan från fastlandet nedkämpa transportflyg som går in för landning mot Gotland. En bit över Östersjön kan JAS-plan plocka ner ryska transportplan långt innan de når Gotland, oavsett om dessa utgår från St Petersburgsområdet (t ex luftlandsättningsförbandet VDV i Pskov) eller Kaliningrad.
Det tar några minuter att på låg höjd från baseringar på Hangarfartyget Västergötland nå det svenska östkustbandet, eventuellt snabbt ta höjd, skjuta iväg de sex Meteor som JAS 39 E/F kan bära (eller de fyra som nuvarande JAS 39 C/D kan bära) och sedan sticka hem igen.
Nedanstående illustrerar vad några rotar JAS kan nå. Som vi ser täcker man in Gotland utan att knappt behöva lämna fastlandet.
http://1.bp.blogspot.com/-VnjWTvIw1uE/UxmY0ZpbZeI/AAAAAAAAYGU/FUOh5So7Ddg/s1600/porte_sweden_meteor.png
För att motverka detta måste Ryssland ha ett antal Mainstay i luften och en omfattande egen jaktskärm, som måste leta sig in över svenskt fastland för att på egen hand upptäcka svenskt flyg i tid. Mainstayplanen kommer vara mycket utsatta.
Speciellt om vi uppgraderar vårt luftvärn till de Aster 30 som finns i Midsommargryning. Se nedan.
Notera att här är inte ens något luftvärn baserat på Gotland, men glöm inte att teoretiska Rb 70 hos hemvärnet för korträckviddig nedkämpning och självförsvar.
Sveriges åtta Rb 77/97 Hawk har är bytts ut mot åtta Aster 30, grupperade på Öland och fastlandet.
http://4.bp.blogspot.com/-vn4steUUb58/UxmZvSwb4FI/AAAAAAAAYGc/CUf2SsutfAI/s1600/porte_aster_30.png
Ingen motståndare kommer vilja gå väster om Gotland om det ser ut så här. Luftvärnet verkar 24/7 och livet kommer bli extremt surt för det ryska jaktflyg som måste ligga långt fram för att kunna hindra svenska motangrepp med jaktflyg.
För sjötransporter har vi redan idag robot 15 till våra JAS-plan, även om övning lämnar en del att önska och Rb 15 är i behov av modernisering.
Under tidigare Meteor-skärm kan man skydda Gotland och har gott om tid på sig att sänka eventuella transporter.
… fortsättning följer...
Länk (http://cornucopia.cornubot.se/2014/03/forsvaret-av-gotland-utgar-fran.html)
… fortsättning…
http://1.bp.blogspot.com/-PLgsEMGZpdo/Uxmahec0lUI/AAAAAAAAYGk/LsuGkrFJaPU/s1600/porte_rb15_jas.png
Ovanstående är en bra bit ut över Östersjön. Men redan från fastlandet kan JAS-planen verka, från låg höjd, motsvarande Meteorinsatserna ovan. Eller ett återtaget lastbilsburet kustrobotartilleri. Välj själva, på kartan nedan kallar jag det hela för Rb 15 KA. Inte heller någon basering på Gotland.
http://1.bp.blogspot.com/-rKL04Kpv30Q/Uxma-1fzf0I/AAAAAAAAYGs/1qxHtKS5Oqc/s1600/porte_rb15_ka.png
Problemet här är som ni ser att hamnen i Slite inte nås med Rb 15 från fastlandet. Men Visby skyddas. Vad man däremot inser är att svenska JAS-plan inte behöver långt ut från fastlandet för att kunna skydda Slite.
En variant, som vi ser i Midsommargryning, är att Archersystemen mjukvaruuppgraderas och integreras mot sjömålsradar, som vi ändå behöver för ett återtaget Rb 15 KA. Nedan visas räckvidd med nuvarande Excaliburgranater, 60 km. I Midsommargryning har man den fiktiva Excalibur II med 80 km räckvidd.
Här görs ett undantag som exempel och fyra Archerpjäser är grupperade på Gotland, vilket dock innebär att de antagligen omgående nedkämpas i sina plåtskjul av Iskander-robotar.
http://3.bp.blogspot.com/-Z_ifHt_eAsU/Uxmbg4o3K2I/AAAAAAAAYG0/QTNnDHZVlAw/s1600/porte_excalibur.png
Annars spärrar Archer med Excalibur effektivt av hela passagen mellan Öland och Gotland och skyddar Visby från angrepp från Östersjön söderifrån.
Avgörande blir likt i Midvintermörker istället Slite hamn.
Nu har jag inte gått in på ubåtar här. Har vi tillräckligt många u-båtar, kan vi ständigt ha en u-båt i aktiv tjänst, bestyckad med skarpa torpeder. Innan den är borta är det extremt riskabelt att försöka sig på sjötransporter till Gotland.
Nu kommer inget av ovanstående bli verklighet, men detta är ett teoretiskt exempel på hur Gotland faktiskt försvaras från fastlandet. Vilket kräver främst uppgradering av luftvärnet och absolut kräver fler användbara krigsflygbaser. Archer och Rb 15 KA är tillval.
Dock upplever svenska försvaret alltså total systemkollaps och ovanstående förblir teoretiskt. Några ökade försvarsanslag behövs inte, "bara" en fungerande och prisvärd organisation. Och nej, fler IT-system löser inte kollapsen.
//Rudolf Ludvig Trea, jävligt uppfattat, slak k*k.
Tillägg: Noterar nu att Carl Bildt är inne på liknande tankegångar om skalförsvar i Östersjön. Fokus på JAS 39 med Meteor och ubåtar. Säger inte emot, men luftvärnet behövs också. Korrekt säger han också att idag handlar det om "snabba insatser med små styrkor", dvs samma som jag skriver om.
Länk (http://cornucopia.cornubot.se/2014/03/forsvaret-av-gotland-utgar-fran.html)
Absolut inte nødvændigt før Sverige att børja tænka på militæra upprustningar nu. Har inte underrættelsetjænsten førstått att hela øst rustat upp medans Sverige skrotat hela førsvaret? Før den infon kunde man fått av att læsa internetbaserad alternativmedia 10 minuter i veckan, ungefær. Kanske tom. via Aftonbladet vad vet jag. Att rusta ned førsvaret ær troligtvis en medveten taktik før att tvinga in oss i NATO eller før att stærka rollen som neutrala.
Att ØB och vad før tomtar nu Sverige har i regeringen som fattar de viktiga besluten inte skulle førstå bættre æn vad de agerat senaste decenniet ær absurt.
Det är samma tomtar som sitter i alla europeiska regeringar, alla länder rustar ner. Det är ingen omvändning som tar en vecka. Vi har redan idag för liten försvarsbudget för att få bli medlem i Nato så det är nog ingen utstuderad plan, vår neutralitet är bara svenskar själva som tror på. Vi var inte neutrala under ww2, vi var alliansfria.
Aktivt på försvarsdebatten igår!
Lars Wilderäng - Hård försvarsdebatt i riksdagen igår (http://cornucopia.cornubot.se/2014/03/hard-forsvarsdebatt-i-riksdagen-igar.html)
http://4.bp.blogspot.com/-eJ4clHLASa4/UyrFboLOjjI/AAAAAAAAYRA/awwxF8EEsbc/s1600/forsvarsdebatt_lasarfoto.jpg
Andy.da.wohoo
2014-03-20, 17:10
Nu kanske jag talar ur röven, men:
Känns det inte konstigt att man kan sitta i riksdagen och helt enkelt inte deltaga vid vissa grejer? Lönen rullar väl in ändå trots att man sticker till frisören klockan 14 istället för att vara på jobbet. Eller kollar man närvaron och man får pengar motsvarande tiden man är där? För den bilden äcklar mig lite att man kan "välja intresse" för vissa delar av politiken. Ska man sitta i riksdagen ska man baskemej vara aktiv i allt.
Fast det kanske inte funkar. Känns ändå skevt.
Nej, de har fast lön (60k-ish i månaden). Officiellt så jobbar de 24/7/365. :)
Generellt sett så tycker jag att riksdagsledamöter och ännu mer EU-parlamentariker är överbetalda, medans statsministern än underbetald.
Nu kanske jag talar ur röven, men:
Känns det inte konstigt att man kan sitta i riksdagen och helt enkelt inte deltaga vid vissa grejer? Lönen rullar väl in ändå trots att man sticker till frisören klockan 14 istället för att vara på jobbet. Eller kollar man närvaron och man får pengar motsvarande tiden man är där? För den bilden äcklar mig lite att man kan "välja intresse" för vissa delar av politiken. Ska man sitta i riksdagen ska man baskemej vara aktiv i allt.
Fast det kanske inte funkar. Känns ändå skevt.
Varje partigrupp har redan haft genomgångar av partilinjen och vad de andra partierna har för linje så det blir bara en upprepning att höra det än gång till. Jag skulle bli mer upprörd om alla ledamöterna dök upp för det är verkligen slöseri med tid-
Varje partigrupp har redan haft genomgångar av partilinjen och vad de andra partierna har för linje så det blir bara en upprepning att höra det än gång till. Jag skulle bli mer upprörd om alla ledamöterna dök upp för det är verkligen slöseri med tid-
OK, det hade jag inte kollat upp. Tack!
Desertrat
2014-03-20, 20:59
diskretion, vänner, diskretion.
Bjud inte Lede Fi på information han kan ha nytta av.
Så välj gärna lite varsamt vad ni skriver här i tråden.
Lillgrabben
2014-03-20, 21:10
diskretion, vänner, diskretion.
Bjud inte Lede Fi på information han kan ha nytta av.
Så välj gärna lite varsamt vad ni skriver här i tråden.
Det som skrivs här känns iallafall inte som någon ny info, som kan tänkas vara en okänd nyhet för den lede?
Vänligen:)
Desertrat
2014-03-20, 21:14
Det är väl ändå ingen info som kan tänkas vara en nyhet för den lede?
Vänligen:)
Det är som sagt klokt att hålla igen med åsikter, info, mm.
Det kallas kartläggning.
Lillgrabben
2014-03-20, 21:18
Instämmer med dig, men dessvärre har vi väl nästan lagt ner hela krigsmakten så det finns i nte kvar så mkt att tala tyst om.
Det är som sagt klokt att hålla igen med åsikter, info, mm.
Det kallas kartläggning.
Seriöst?
Vem tror du det är som sitter och följer ett byggarforum med fjortisar och vilken hemlig information tror du att dom är ute efter?
Skickat från min GT-I9300 via Tapatalk
Tre konkreta förslag på åtgärder från Wiseman.
http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2014/03/tre-omedelbara-atgarder.html
LoveMachine
2014-03-21, 09:19
diskretion, vänner, diskretion.
Bjud inte Lede Fi på information han kan ha nytta av.
Så välj gärna lite varsamt vad ni skriver här i tråden.
De flesta här länkar till så kallad OSINT, open source intelligence. De bloggar som det länkas till (främst av Exdiaq) skrivs av folk som har mycket god koll på vad som är öppet och vad som aldrig skall bli öppet. En kapalbel fiende har redan koll på samtlig OSINT, och mer där till skall tilläggas. Vad det gäller personliga ställningstaganden så är det vanlig försiktighet som gäller. Ska du skriva något så ska du kunna stå för det offentligt.
Vad det gäller oss som kan komma i kontakt med information som inte är öppen så vet vi själva vad som är OK och vad som inte är det. Den distiktionen är man oftast väldigt tydlig med när det är aktuellt. Den dag någon börjar diskutera kryptonycklar så kan vi återkomma till denna diskussion.
Seriöst?
Vem tror du det är som sitter och följer ett byggarforum med fjortisar och vilken hemlig information tror du att dom är ute efter?
Faktum är att det bedrivts en del inhämtningsverksamhet mot folk med kopplingar till försvaret under den gångna månaden. Via bloggar och forum. Dock så tror jag knappast att Kolozzzeum är särskilt högt prioriterat för just den verksamheten. InfoOps är en annan femma.
De flesta här länkar till så kallad OSINT, open source intelligence. De bloggar som det länkas till (främst av Exdiaq) skrivs av folk som har mycket god koll på vad som är öppet och vad som aldrig skall bli öppet. En kapalbel fiende har redan koll på samtlig OSINT, och mer där till skall tilläggas. Vad det gäller personliga ställningstaganden så är det vanlig försiktighet som gäller. Ska du skriva något så ska du kunna stå för det offentligt.
Vad det gäller oss som kan komma i kontakt med information som inte är öppen så vet vi själva vad som är OK och vad som inte är det. Den distiktionen är man oftast väldigt tydlig med när det är aktuellt. Den dag någon börjar diskutera kryptonycklar så kan vi återkomma till denna diskussion.
Faktum är att det bedrivts en del inhämtningsverksamhet mot folk med kopplingar till försvaret under den gångna månaden. Via bloggar och forum. Dock så tror jag knappast att Kolozzzeum är särskilt högt prioriterat för just den verksamheten. InfoOps är en annan femma.
Detta.
http://morgonsur.wordpress.com/2014/03/21/om-farsen-svensk-forsvarspolitik/
Dan Carlin pratar NATO's artikel 5, Ukraina, Baltikum, fördelar med kärnvapenspridning och världskrig.
Common Sense - Show 271: Cashing the Doomsday Cheque (http://www.dancarlin.com//disp.php/csarchive/Show-271---Cashing-the-Doomsday-Cheque/Crimea-Russia-Ukraine)
"In the wake of Russia's occupation of the Crimea, Dan thinks that NATO has had an exposure moment. How can NATO nations be protected without triggering World War 3? Dan has some radical thoughts on the subject."
Det är som sagt klokt att hålla igen med åsikter, info, mm.
Det kallas kartläggning.
Kartläggning sker genom inhämtning av förmågor, inte genom åsiktsregistrering eller fiktiva scenarion. Bidra genom att diskutera sakfrågan istället för att försöka framstå som något du inte är.
OnT; http://cornucopia.cornubot.se/2014/03/natos-brodraskap-aka-sagan-om-nato.html
Dan Carlin pratar NATO's artikel 5, Ukraina, Baltikum, fördelar med kärnvapenspridning och världskrig.
Common Sense - Show 271: Cashing the Doomsday Cheque (http://www.dancarlin.com//disp.php/csarchive/Show-271---Cashing-the-Doomsday-Cheque/Crimea-Russia-Ukraine)
"In the wake of Russia's occupation of the Crimea, Dan thinks that NATO has had an exposure moment. How can NATO nations be protected without triggering World War 3? Dan has some radical thoughts on the subject."
Syftningsfel. Han pratar såklart inte om några fördelar med världskrig.
SVT - JAS-plan slaktas för att bli reservdelar (http://www.svt.se/nyheter/sverige/har-slaktas-jas-planen-for-att-rada-bot-pa-akut-reservdelsbrist)
http://2.bp.blogspot.com/-LlsAcxs4NqE/U1Ttr3uyxtI/AAAAAAAAARw/O43fUTx8adw/s1600/Nästan.png
LoveMachine
2014-05-03, 11:56
Hehe, den bilden hade jag också sparat ned tidigare under dagen. Var bland det första jag såg när jag kom tillbaka efter övningen och började ta igen min surf-backlog.
LoveMachine
2014-05-16, 12:09
En av de roligaste försvarsrelaterade bilderna på länge, vissa förkunskaper kräves. Men Allan Widman är obetalbar.
https://twitter.com/forsvarsakerhet/status/467246202782617600/photo/1
Den går numer under namnet Den sista försvarsberedningen.
Inte nog med att lönerna är urusla så får inte försvarsanställda inte pensionsavsättning förrän 23 års ålder. Mellan 19 och 23 innebär det en förlust på 270 000kr.
Soldat - en fattigdomsfälla (http://www.efn.se/2014/06/04/soldat-en-fattigdomsfalla/).
Det var ord och inga visor.
Växande säkerhetshot. Ryssland räknar med att Europa försvagas och att USA byter fokus mot Asien. Den militära aktiviteten vid Östersjön och kring Arktis ökar. I brist på stöd för Natomedlemskap bör Sverige samarbeta med Finland och höja försvarsanslaget kraftigt, skriver tre försvarsexperter.
Växande säkerhetshot. Ryssland räknar med att Europa försvagas och att USA byter fokus mot Asien. Den militära aktiviteten vid Östersjön och kring Arktis ökar. I brist på stöd för Natomedlemskap bör Sverige samarbeta med Finland och höja försvarsanslaget kraftigt, skriver tre försvarsexperter.
I dag firar Ukraina sin 23:e födelsedag genom att bokstavligen slåss för sitt liv. Landet är utsatt för en strategisk serievåldtäkt.
Det som för ett halvår sedan var otänkbart för de flesta, krig i Europa, är ett faktum. Ryssland vill genom sin aggression i Ukraina ändra den internationella ordningen och hävda sin intressesfär. Den ryska ledningen har de senaste åren också invaderat Georgien, riktat ekonomiska hot mot sina grannar och genomför nu ett enormt upprustningsprogram som väntas sluka 25 procent av statsbudgeten.
I bakgrunden pågår en omfördelning av ekonomisk makt från väst till öst. Kreml räknar med att Europa blir svagare för varje år och att USA kommer att tvingas rikta sitt fokus på Asien för att bevaka kinesisk expansion. Bekymrade ledare i västvärlden talar om ett paradigmskifte, och vår utrikesminister beskrev nyligen läget i Europa som det svåraste på 25 år. Då, 1989, avdelade Sverige 2,4 procent av BNP till sitt försvar. I dag är andelen hälften så stor.
Vi kan se hur den militära verksamheten i Östersjöområdet och kring Arktis ökat de senaste tio åren. Denna kommer att fortsätta öka, eftersom det är här som Ryssland och Nato är närmast varandra. USA förstärker nu Norge, Polen och de baltiska staterna med tyngre materiel och genomför flera övningar. Våra östra grannar har i lag eller genom publika utfästelser förbundit sig att avdela 2 procent av respektive BNP till sina försvar.
Ryssland rustar samtidigt upp gamla baser och bedriver alltmer stora och komplexa övningar. För ett par veckor sedan övades ett strategiskt överfall i Kaliningradområdet med luftlandsättningar samtidigt med sjö- och flygstridsövningar. Förra året genomförde Ryssland en övning med kryssningsrobotar mot Sverige. Säpo säger att krigsförberedelser pågår mot oss med bland annat stora inköp av kartor över svenska nyckelområden.
Sverige har inte hängt med i svängarna. Vi försöker fortfarande bygga en liten försvarsmakt från en analys gjord för fem år sedan, och vi har inga kvalificerade förband permanent utgångsgrupperade på Gotland.
Vi konstaterar att det inte finns något folkligt eller parlamentariskt stöd för att gå med i Nato samtidigt som regeringsalternativen och dess väljare inte vill betala kostnaderna för att stå själva. Stora uppgifter med för små utgifter är ett farligt önsketänkande.
Vi skulle därför vilja peka på åtgärder för att stärka vår försvarsförmåga i olika tidsperspektiv.
1. Ingå ett försvarsfördrag med Finland om gemensam försvarsplanering och gemensam användning av både militära och civila resurser i krig, kriser och katastrofer.
Ett så djupt och omfattande samarbete skulle stärka vår säkerhet ömsesidigt. Finska stridsflygplan skulle kunna ha undandragna baser i Sverige och vår flotta skulle kunna uppträda i finsk skärgård, för att ta ett par exempel. Ländernas strategiska djup och därmed uthållighet skulle öka fördelaktigt. En vinna-vinna-lösning.
Det tar dock tid att åstadkomma en reell förstärkning i ett djupare samarbete, och utmaningar saknas inte. Framför allt är det olikheter i sambands- och ledningssystem som behöver harmoniseras kraftigt, vilket kräver både tid och resurser. Samma sak gäller mjuka frågor som officerskårernas förenade syn i taktik och operationskonst.
Ett mycket tätare samarbete mellan de bägge länderna skulle inte utesluta ett gemensamt inträde i Nato i framtiden, om de bägge folken så önskar. Organisationen kommer från i höst ledas av den förra norska socialdemokratiska statsministern Jens Stoltenberg, så den historiska stigmatiseringen kommer att blekna efter hand. För så allvarliga beslut behövs tid och en saklig debatt, så att människor kan bilda sig en uppfattning efter egen tankeverksamhet.
2. När omställningen till ett nytt försvar beslutades 2004 skrev Riksdagen att vi ”… efter allvarlig och varaktig säkerhetspolitisk försämring och successiva beslut av riksdag och regering, kunna utveckla förmåga att möta olika former av mer omfattande militära operationer…”
De senaste 25 åren har politiken gjort en omfördelning av resurser från försvarssektorn till andra delar av samhället som inneburit en större förstärkning av vår tillväxt än vad som annars hade varit fallet. Den tiden är nu förbi.
Vi behöver besluta om en styrketillväxt av försvaret som genomförs metodiskt mot 2020. För att uppnå en trovärdig försvarsförmåga civilt och militärt behöver vi avdela minst 2 procent av vår BNP som målbild. Det är omvärlden som till sist avgör vilken trovärdighet vi har och den tar ingen hänsyn till käcka utrop. Ett reellt och konkret åtagande signalerar försvarsvilja och bygger på sikt stabilitet omkring oss. Att inte handla får motsatt effekt.
Det finska försvaret är för närvarande klart bättre anpassat än det svenska för att vara krigsavhållande, tack vare värnplikten/storleken och bekämpningsförmågan inom artilleri och flygvapen. Men Finland är redan på väg in i en gammal svensk riktning med obefintlig repetitionsutbildning och ett växande behov att omsätta kvalificerad krigsmateriel. Även det finska folket måste avdela mera resurser till sitt försvar för att inte riskera en upprepning av det tragiska 1930-talet.
3. Vi måste de kommande åren markant höja dugligheten i försvaret. Svenska förband övar alldeles för lite i förhållande till krigets krav. Det ekonomiska läget i den halvrekryterade försvarsmakten är så svårt att man nyligen ställde in marinens slutövning. För att fungera så måste ett försvar öva, mycket mer än i dag med den kvalificerade materiel som faktiskt finns gripbar.
Vi behöver också köpa in lager av ammunition, bränslen och reservdelar. ”Just in time” är ingen hållbar lösning när stormakter rustar i din närhet. Den beredskapskredit på 40 miljarder som finns måste planeras, så att akutinköp kan göras om läget drastiskt skulle förändras.
På samma sätt måste civilförsvaret ställas på fötter. Branden i Västmanland visar på brister i vår katastrofberedskap, men den har i alla fall funnits. Civilförsvaret sover däremot likt Törnrosa i dvala och måste väckas, vilket också kommer att kräva tid och ekonomiska resurser.
Vår armé och flotta är i dag de minsta sedan Gustav Vasa dog 1560. Vi har ett vidsträckt territorium och lång kust att skydda och försvara. Vår litenhet inför naturen som demonstreras vid stora naturkatastrofer gäller på samma sätt för ett för litet försvar.
Vi måste var och en ta ställning till vad som är livets nödtorft. För vår del ingår tyvärr en mantel och ett svärd i denna. Då Sverige och Finland har valt att stå utanför allianser kan vi inte lita på att någon kommer till vår räddning, utan att vi har gjort egna uppoffringar. Få vill hjälpa den som inte vill hjälpa sig själv.
Carl Bergqvist, major (bloggar om försvarspolitik under pseudonymen ”Wiseman”)
Niklas Wiklund, örlogskapten (bloggar om försvarspolitik under pseudonymen ”Skipper”)
Johan Wiktorin, ledamot Kungliga krigvetenskapsakademin (Försvar & Säkerhet)
Länk (http://www.dn.se/debatt/stark-var-forsvarsformaga-i-forbund-med-finland/)
Är så dåligt insatt att jag trodde att 25% av statsbudgeten var en felskrivning men tyvärr stämmer det. I Sverige verkar vi lägga mer på EU-avgiften än på försvaret.
Crippa90
2014-08-24, 02:28
Inte nog med att lönerna är urusla så får inte försvarsanställda inte pensionsavsättning förrän 23 års ålder. Mellan 19 och 23 innebär det en förlust på 270 000kr.
Soldat - en fattigdomsfälla (http://www.efn.se/2014/06/04/soldat-en-fattigdomsfalla/).
Vad är det för sikte på AK5:an vid 1:40? *popcorn*
Vad är det för sikte på AK5:an vid 1:40? *popcorn*
Rödpunktsikte längst fram av någon form av kikarsikte (gissar jag) närmast skytten.
Det är ett förstoringssikte till aimpoint, x3, x5.
Det var ord och inga visor.
Ska bli intressant att se hur mycket utrymme försvarsfrågan får i slutspurten inför valet. En ginge allt för vågad gissning är alldeles för lite....
LoveMachine
2014-08-24, 12:43
Fast försvarsfrågan har redan fått mer utrymme detta val än de senaste fyra (minst) valen tillsammans. Problemet är att det har varit mycket floskler, lögner, skönmålningar och fingerpekande som tyvärr våra reportrar är för dåligt insatta för att kunna bemöta. Men man kan ju hoppas.
LoveMachine
2014-08-25, 11:33
Väldigt bra skrivet av Jägarchefen om vad vi faktisk behöver ett försvar mot. Det pågår rätt omfattande inhämtning och förberedelser mot oss. Det ska inte förväxlas med att något verkligen kommer ske, bara att någon vill veta huir man skulle gå tillväga uti fall att.
http://jagarchefen.blogspot.se/2014/08/forsvara-mot-vada.html
Repmånad på väg tillbaka...
http://www.svt.se/nyheter/sverige/regeringen-infor-plikt-gora-repovning
Skönt att inte vara krigsplacerad längre.
Tror nästan att jag inte är krigsplacerad heller fastän det bara är nästan 5 år sedan jag muckade. Får kollas upp. Har tillräckligt att göra för att inte ha tid med en mer eller mindre meningslös repmånad till vad jag förmodar är samma slavlön som under värnplikten.
Jag fick hem ett brev förra året. Muckade 2007.
Inga vinterkängor till soldaterna
Av en slump får jag nys om att soldaterna på ledningsregementet i Enköping inte får ut vinterkängor från förrådet trots att man ska delta i övningen Vintersol i Boden i januari och Cold Response i Trondheim i februari. Det hela låter absurt och jag tar kontakt med en anställd på regementet som bekräftar att det stämmer. Han är arg.
Hur har det kunnat bli så här? Sa inte politikerna i våras att man skulle satsa på försvaret?
Jo, en överenskommelse slöts mellan regeringen och tre av oppositionspartierna om att försvaret ska få drygt 10 miljarder kr extra utspritt på fem år. Det var närmast en panikåtgärd. Pengarna ska gå till att täppa till de allra värsta hålen, som att det saknas personlig utrustning till soldaterna.
Men detta är fortfarande långt ifrån vad som behövs för att finansiera hela den försvarsreform som riksdagens har beställt.
Prislappen för hela reformen ligger på totalt 40 miljarder kr, vilket förre ÖB upplyste sin uppdragsivare om redan 2013. Partierna bakom överenskommelsen i riksdagen har fortfarande inte sagt ett ljud om hur de ska skaka fram de 30 miljarder som saknas.
Att arbetsgivaren – i det här fallet försvarsmakten och i förlängningen våra folkvalda riksdagsledamöter som sitter på plånboken – kan tänka sig att skicka ut våra soldater i 20 minusgrader utan ordentligt på fötterna är bortom all vett och sans.
Gästkrönika i nt (http://nt.se/opinion/ledare/inga-vinterkangor-till-soldaterna-12270745.aspx)
https://pbs.twimg.com/media/CUUtLxIW4AQlcXU.jpg
*facepalm* Så dumt att man blir mörkrädd :( känns tryggt...
Inga vinterkängor till soldaterna
Gästkrönika i nt (http://nt.se/opinion/ledare/inga-vinterkangor-till-soldaterna-12270745.aspx)
https://pbs.twimg.com/media/CUUtLxIW4AQlcXU.jpg
*facepalm* Så dumt att man blir mörkrädd :( känns tryggt...
Jo det vore dumt att repetera det misstaget från 1998.
"... sammanfattningsvis är slutsatsen att rutinerna måste ses över så att detta inte upprepas."
Inga vinterkängor till soldaterna
Gästkrönika i nt (http://nt.se/opinion/ledare/inga-vinterkangor-till-soldaterna-12270745.aspx)
https://pbs.twimg.com/media/CUUtLxIW4AQlcXU.jpg
Det som är mest tragiskt i kråksången är att det där är bara en liten del av toppen på ett gigantiskt isberg...
Lars Wilderäng - Solidaritetsdoktrinen död (http://cornucopia.cornubot.se/2015/12/solidaritetsdoktrinen-dod-regeringen.html)
Starke75an
2015-12-17, 11:53
Har m90 vinter kängor som nån stackare kan få låna.
Lars Wilderäng - Solidaritetsdoktrinen död (http://cornucopia.cornubot.se/2015/12/solidaritetsdoktrinen-dod-regeringen.html)
Där har Wilderäng fel enligt mej.
Varför ska Sverige skicka ner militär mot IS när de sk IS-soldaterna kan åka tillbaka till Sverige och få full sjukvård för ev krigsskador samt soc-bidrag när de vilar upp sej för att sedan återvända till deras sk arme igen för att skjuta på Svenska ungdomar om vi sänder ner mer Svensk militär.
Innan Sverige skickar något militärt dit så måste de sluta hålla dem bakom ryggen här.
Där har Wilderäng fel enligt mej.
Varför ska Sverige skicka ner militär mot IS när de sk IS-soldaterna kan åka tillbaka till Sverige och få full sjukvård för ev krigsskador samt soc-bidrag när de vilar upp sej för att sedan återvända till deras sk arme igen för att skjuta på Svenska ungdomar om vi sänder ner mer Svensk militär.
Innan Sverige skickar något militärt dit så måste de sluta hålla dem bakom ryggen här.
Helt missat domen mot två IS-avskum som fick fängelsestraff?
Wilderäng säger inget om vad man bör göra och det gör inte jag heller. Poängterar bara att det som alltid bara är tomma ord inom försvarspolitik och att Sverige kan förvänta sig detsamma vid eventuellt konflikt/kris.
Helt missat domen mot två IS-avskum som fick fängelsestraff?
Wilderäng säger inget om vad man bör göra och det gör inte jag heller. Poängterar bara att det som alltid bara är tomma ord inom försvarspolitik och att Sverige kan förvänta sig detsamma vid eventuellt konflikt/kris.
Den domen är bara en fis i rymden mot vad Sverige borde göra
plus att de kommer överklaga.
Sedan har Sverige skickat mer militär hjälp genom tiderna än vad vi någonsin kommer få igen även om vi blir invaderade.
Alla som följer nedrustningen av försvaret vet nog vad som bör göras men pengarna hittar andra sätt att spenderas.
Gissar på att de blev blöta om fötterna och inte tog hand om det i tid. Har själv haft m90 sommar i vinterklimat, det var inga problem. Jag har å andra sidan sneakers på vintern så det kanske är fel på mina fötter?
Gissar på att de blev blöta om fötterna och inte tog hand om det i tid. Har själv haft m90 sommar i vinterklimat, det var inga problem. Jag har å andra sidan sneakers på vintern så det kanske är fel på mina fötter?
Använder du sneakers i -30? Och var det -30 när du använde dina m90 sommar?
Använder du sneakers i -30? Och var det -30 när du använde dina m90 sommar?
Har varit -25 som mest här där jag bor och då använde jag sneakers men inte speciellt länge.
-20 var det när jag körde m90 sommar. Så länge man ser till att skaka av kängorna hela tiden så de inte lägger sig snö på dom så är det ju inte så farligt.
svenbanan
2015-12-18, 01:13
Har varit -25 som mest här där jag bor och då använde jag sneakers men inte speciellt länge.
-20 var det när jag körde m90 sommar. Så länge man ser till att skaka av kängorna hela tiden så de inte lägger sig snö på dom så är det ju inte så farligt.
+1
Då jag gjorde lumpen (i Umeå i början av nittiotalet) så hade jag oftare sommarkängorna än vinterkängorna även under vintrarna. Det är ju främst ifall man måste stå still på riktigt kallt underlag som man märkte nån fördel med vinterkängorna (tjockare sula som isolerade bättre). Men då hade jag sommarkängor som jag fick plats med raggsockar i utan att de blev trånga.
Det värsta var när man satt i bakvagnen på bandvagnen och dåsade under nån övning. Så hux flux blev det tvärnit och "Urlasta!" så man skulle störta ut och slänga sig i nån eldställning. Men då man hoppade ut var kängorna varma, så när man hoppade ut på nån isig vinterväg blev det såphalt under fötterna så man stod på arslet direkt man tagit sig ut. Då var det bara att kräla ut i nån snödriva och ligga där tills man blivit genomfrusen (tog väl en kvart) och sedan in i bandvagnen för att upprepa proceduren ett par timmar. Vette fan vad man lärde sig av det... Blåmärken fick man i alla fall... ;)
https://morgonsur.wordpress.com/2016/09/29/om-den-nya-varnplikten-i-det-nya-sverige/
Läsvärt i en tid när fd värnpliktiga och medelålders internetkrigare romantiserar kring värnplikt.
http://cornucopia.cornubot.se/2016/09/fredagsmys-plikten-kallar.html?m=1
Kanske vårdplikt? Lärarplikt eller varför inte polisplikt också?
http://cornucopia.cornubot.se/2016/09/fredagsmys-plikten-kallar.html?m=1
Kanske vårdplikt? Lärarplikt eller varför inte polisplikt också?
Det är ju inte en jättedum idé, men många läkare är ju i åldern där de har familj och ett etablerat liv.
18 åringar som ska köra värnplikt bor ju kvar hos sina föräldrar oftast, och är sällan stadgade.
Vårdplikt skulle säkert funka om man flytta hela läkarens familj och bostad till kommunen där hen ska arbeta.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.