Visa fullständig version : Att komma över rädsla att tala inför andra människor? Tips, ideer.
gratefuldead
2012-08-25, 13:48
Tjenare!
Jag är som många andra, enormt rädd för att tala inför människor. Jag blir sinnessjukt nervös, och nervositeten gör mig ännu mer nervös. Särskilt att presentera sig i grupp, det är det värsta jag vet. Om man sitter en grupp med 20 personer och alla ska säga sitt namn och något mer, blir jag så fruktansvärt nervös av så att när det blir min tur darrar jag på rösten i stort sett. Får panik.
I övrigt är jag en mycket social person och har inga som helst svårigheter att öppna mig och prata med andra människor. Jag pratar väldigt ofta med okända och har inga problem att ta initiativ till kontakt, men när det kommer till att tala inför grupp kommer problemet.
Jag ska börja studera på högskola i mitten av nästa vecka och då kommer det bli mängder med sånt här. Jag får sjuk ångest och nervositet bara jag tänker på det. Har tidigare haft problem så jag hoppat av, men denna gång vill jag verkligen klara det.
Så, kolozzeum. Har ni några tips och idéer för att hjälpa en nervös stackare?
Mvh
Rädd diabetiker.
Jag spelade i band förr och jag kom över nervositeten genom att tänka att hela publiken är en person typ hehe... lite svårt o förklara.. Men det är bara ta ett djupt andetag och andas ut och sen bara slappna av och köra på. Vad är det som gör att du blir nervös? Är du rädd för att klanta dig eller?
nisse1976
2012-08-25, 13:59
* Träna med folk du känner dig bekväm med, inte kanske att du behöver hålla föredrag för dom men ta tillfället i akt när det är folk närvarande att berätta saker när många hör på
* Träna på att titta folk i ögonen utan att backa undan med blicken, dessa saker hör ofta ihop enligt mig.
* Var förberedd på det du skall prata om och se till att du kan ämnet, det gör det väldigt mycket enklare.
* Försök känna dig självsaker där framme, dels genom tipset ovan samt genom att titta ut över publiken (växla blicken över hela publiken) och inte titta ner i golvet eller ett papper.
* Tänk på hur du själv tänker när du lyssnar på ett föredrag, sällan man tänker att personen gör bort sig eller är kass. folk som lyssnar bryr sig alltså generellt mindre än man tror.
* Tänk: vad är det värsta som kan hända, det är sällan nåt väldigt farligt.
Tricklew
2012-08-25, 14:04
* Tänk: vad är det värsta som kan hända, det är sällan nåt väldigt farligt.
Lätt att säga, tänk om någon i publiken är en skicklig sniper?
Mitt tips är att röra mycket på dig där uppe, ge han inget enkelt skott.
nisse1976
2012-08-25, 14:06
Lätt att säga, tänk om någon i publiken är en skicklig sniper?
Mitt tips är att röra mycket på dig där uppe, ge han inget enkelt skott.
Sant, speciellt om det är den klassiska sniperutbildningen han skall läsa.
Avdramatisera tycker jag är ett bra tips. Var förberedd och påläst. Riktigt bekväm blir man nog först med mycket erfarenhet och ett genuint kunnande om ämnet man presenterar.
Iofs. så finns det ju tomtar som gladeligen hittar på lite själva för att fylla i luckor i sitt eget kunnande.
Lätt att säga, tänk om någon i publiken är en skicklig sniper?
Mitt tips är att röra mycket på dig där uppe, ge han inget enkelt skott.
När jag läste "sniper" så brast det för mig :laugh:
Ont: Väl förberedd är ju inte fel att vara. Bli medveten om dina tankar och ifrågasätt varför du tänker som du gör, många tankar har ju ingen "sanning" bakom sig utan det är bara massa "what if" tankar som ofta är ganska osannolika. Typiskt mindfullness-gojja detta men just att bli medveten om sina tankar och fundera varför man tänker så kan faktiskt hjälpa riktigt mycket.
Var/är också nervös inför sånna här grejer, läser på högskola och ibland ska man ju tala inför klassen, men tror aldrig vi gjort detta 1 och 1, utan det är alltid i grupp om 2-5 st, vilket är skönt. Skiljer sig iofs mellan utbildningar, men ändå.
Tänk inte så mycket på det, ta det när det kommer och avdramatisera och vara väl förberedd, då lär det gå alldeles galant.
Tjenare!
Jag är som många andra, enormt rädd för att tala inför människor. Jag blir sinnessjukt nervös, och nervositeten gör mig ännu mer nervös. Särskilt att presentera sig i grupp, det är det värsta jag vet. Om man sitter en grupp med 20 personer och alla ska säga sitt namn och något mer, blir jag så fruktansvärt nervös av så att när det blir min tur darrar jag på rösten i stort sett. Får panik.
I övrigt är jag en mycket social person och har inga som helst svårigheter att öppna mig och prata med andra människor. Jag pratar väldigt ofta med okända och har inga problem att ta initiativ till kontakt, men när det kommer till att tala inför grupp kommer problemet.
Jag ska börja studera på högskola i mitten av nästa vecka och då kommer det bli mängder med sånt här. Jag får sjuk ångest och nervositet bara jag tänker på det. Har tidigare haft problem så jag hoppat av, men denna gång vill jag verkligen klara det.
Så, kolozzeum. Har ni några tips och idéer för att hjälpa en nervös stackare?
Mvh
Rädd diabetiker.Det bästa tipset jag vet är att göra det du är rädd för, ofta. Utsätt dig för obekväma situationer, och det blir snart din nya bekvämlighetszon.
Jag var också, som den överväldigande majoriteten är, nervös att tala inför större grupper, men jag tvingades göra det och därefter försvann den mesta nervositeten, under loppet av några år. Snabbast gick det i Frankrike, och det bästa som hände var nog när jag blev utskrattad för mitt dåliga uttal (av vuxna människor). Jag märkte att inget egentligen hände. Så det är bara att köra på. Tala offentligt så mycket du kan, så fort chansen ges. Jag försökte hitta alla sätt att undvika det, men det löste så klart inget.
Det gör inget om du känner dig nervös, du vill komma bort från din bekvämlighetszon, ju oftare du utsätter dig för denna typ av jobbig situation, desto lättare lär du handskas med det.
Det bästa tipset jag vet är att göra det du är rädd för, ofta. Utsätt dig för obekväma situationer, och det blir snart din nya bekvämlighetszon.
Läste inte ditt inlägg innan jag skrev, kul att vi tänker lika :)
gratefuldead
2012-08-25, 16:31
Tack för era jättebra tips. Jag vet att det handlar mycket om att utsätta sig, men det är så svårt att göra det. Jag vet liksom att jag blir så nervös, och då blir det ännu jobbigare.
Jag brukar erkänna att jag är nervös inför människor, då släpper det ofta, för det är helt ok att vara nervös.
Sen behöver du inte utsätta dig för det värsta direkt, utan ta chansen när den dyker upp bara, annars låter du ju rädslan styra ditt liv, och det är inte ok.
Jag brukar erkänna att jag är nervös inför människor, då släpper det ofta, för det är helt ok att vara nervös.
Detta. Jag älskar att tala om sådant jag kan inför folk, och har gjort det en hel del i olika sammanhang. Men jag blir lik förbannat fortfarande mer eller mindre nervös. Speciellt när jag ska göra det på engelska - framför personer med engelska som modersmål. Känner mig som en Leif Pagrotsky och alla skämt faller platt.
Men som chrulle, så började jag erkänna för mig själv att jag var nervös och tog det då mer som pepp. Har också insett att ju mer nervös jag är, desto bättre struktur behöver jag ha på min presentation, eftersom mycket adrenalin leder till att jag blir lite för peppad och ämnet lätt glider från data till Segways och anekdoter från förr.
Dessutom ska sägas, åhörare märker inte alltid, om ens någonsin, att du är nervös.
Ignatius72
2012-08-25, 17:20
Dessutom ska sägas, åhörare märker inte alltid, om ens någonsin, att du är nervös.
exakt. Börja ALDRIG med att upplysa om det. Jag gillar att prata inför folk men kan som skaparn ändå känna en viss nervositet ibland. Men det gör ofta att jag skärper mig i förberedelserna. En bra powerpoint hjälper en.
Är inne på samma spår som chrulle och skaparn, jag gillade inte att vara i centrum eller stå och prata inför samlingar. Blev förbannad på det och körde ett par år som lärare på kvällstid. Varpå jag slutade nojja mig.
Dock insåg jag att efter att själva utmaningen var avklarad, att inte vara nervös längre inför eleverna så var det inte något som var så särskilt kul längre. Jag gillar helt enkelt bara inte att stå och prata framför massa människor även om jag nu vet att det går att göra.
Sen är det såhär också, jag trodde att alla människor dömde mig efter utseende, vilka kläder jag hade, att jag var tjock och blabla, men det är ganska egostiskt tänkt, det är ingen som bryr sig, jag trodde att alla gjorde så för att jag gjorde så, så det löste ganska många problem så fort jag slutade döma folk så hårt :)
Till skillnad från Ignatius72 så tycker jag att det är ok att upplysa om, så länge du inte har det som jobb. Då ska du vara professionell.
Ignatius72
2012-08-25, 18:08
Till skillnad från Ignatius72 så tycker jag att det är ok att upplysa om, så länge du inte har det som jobb. Då ska du vara professionell.
vad skulle poängen vara med det? Är du toknervös så att folk märker det, ja då märker de det. Har man sagt det så blirfolk nervösa för att man ska göra bort sig och flyttar fokus till din nervositet.
Då är det inget jag behöver försöka dölja, då blir jag avslappnad.
Ignatius72
2012-08-25, 18:27
Då är det inget jag behöver försöka dölja, då blir jag avslappnad.
Hitta ett bättre trick. De som lyssnar på dig kommer att få ett nervösare intryck av dig fastän du inte var så nervös när det kom till kritan.
Tricklew
2012-08-25, 18:33
Äh, jag stödjer det Chrulle.
Hej, jag heter Chrulle, jag ska snacka om biceps, stora biceps, som ni kanske har märkt är jag lite nervös, men jag har en plan. Jag erkänner att jag är nervös, och på så sätt släpper lite av nervositeten, tack för samarbetet. För att fortsätta, jag älskar stora biceps, biceps i stora mängder, när stora biceps spänns, och blir ännu större biceps, då är jag en glad man.
Funkar säkerligen om du gör det i en trevlig miljö där lite humor uppskattas, kanske inte något du ska göra när du söker jobb, eller som lärare, men i vissa fall tror jag helt klart att det är effektivt.
Se till att träna in det du ska redovisa så du kan dra det i sömnen i princip, då brukar det rulla på rätt bra när man väl ska tala.
olander08
2012-08-25, 18:38
Se till att du är väl förberedd.
Inse att folk inte bryr sig nämnvärt om du är nervös eller inte.
Försök inte stressa sig igenom det du ska säga, utan ta det så pass lugnt att du kan andas djupt och kan artikulera dig väl. Det spelar ingen större roll om du står upp och pratar i sex minuter istället för fyra.
Träning ger färdighet.
Äh, jag stödjer det Chrulle.
Hej, jag heter Chrulle, jag ska snacka om biceps, stora biceps, som ni kanske har märkt är jag lite nervös, men jag har en plan. Jag erkänner att jag är nervös, och på så sätt släpper lite av nervositeten, tack för samarbetet. För att fortsätta, jag älskar stora biceps, biceps i stora mängder, när stora biceps spänns, och blir ännu större biceps, då är jag en glad man.
Funkar säkerligen om du gör det i en trevlig miljö där lite humor uppskattas, kanske inte något du ska göra när du söker jobb, eller som lärare, men i vissa fall tror jag helt klart att det är effektivt.
Ja precis, men jobbar man som lärare så släpper den nervositeten relativt fort medans om man får redovisa någon enstaka gång eller kanske köra ett tal på något bröllop så kan det hjälpa.
exakt. Börja ALDRIG med att upplysa om det. Jag gillar att prata inför folk men kan som skaparn ändå känna en viss nervositet ibland. Men det gör ofta att jag skärper mig i förberedelserna. En bra powerpoint hjälper en.
Beror ju helt på hur man bygger sitt ethos och vad man vill uppnå. Självklart kunde inte Churchill inleda med "oj vad nervös jag är nu" när han i radio sa att britterna aldrig skulle ge sig. Men i övrigt kan det funka utmärkt som en variant på "jag är ingen talare" som är ruskigt kraftfull i rätt läge.
Sen är det ju alltid karismatiskt att ha en svaghet. Det är ofta klokare att välja en falsk svaghet (min favorit är att kalla mig själv "nörd" inom ämnet jag pratar om), men det funkar med riktiga svagheter också. Jag höll ett tal om träning förut och fick mycket positiv respons på delen där jag talade om mina ryggsmärtor och vilken arg och bitter person jag blev av dessa.
På samma sätt tror jag absolut en till exempel en känd sångare kan tjäna på att erkänna att man är väldigt nervös, speciellt om man inte bara säger det utan gör det till en liten historia. "Jaha, oj, tänk vilken kamp det måste vara för den här personen att utföra sitt jobb".
Eller tänk en forskare som försöker uppmana till aktion mot global uppvärmning. Hela tiden med påtaglig nervositet i rösten: "Jag känner mig inte alls bekväm att stå här, jag föredrar att jobba ensam vid min datorskärm. För bara en timma sedan trodde jag inte att jag skulle klara att gå upp på den här scenen och möta era blickar, världen snurrade och svetten rann. Men jag insåg att jag måste göra det här, det är viktigare än min bekvämlighet. Jag önskar inget hellre än att bara publicera mina resultat, men jag vet att det inte räcker när vår blotta existens är hotad!"
Ignatius72
2012-08-25, 20:08
Beror ju helt på hur man bygger sitt ethos och vad man vill uppnå. Självklart kunde inte Churchill inleda med "oj vad nervös jag är nu" när han i radio sa att britterna aldrig skulle ge sig. Men i övrigt kan det funka utmärkt som en variant på "jag är ingen talare" som är ruskigt kraftfull i rätt läge.
Sen är det ju alltid karismatiskt att ha en svaghet. Det är ofta klokare att välja en falsk svaghet (min favorit är att kalla mig själv "nörd" inom ämnet jag pratar om), men det funkar med riktiga svagheter också. Jag höll ett tal om träning förut och fick mycket positiv respons på delen där jag talade om mina ryggsmärtor och vilken arg och bitter person jag blev av dessa.
På samma sätt tror jag absolut en till exempel en känd sångare kan tjäna på att erkänna att man är väldigt nervös, speciellt om man inte bara säger det utan gör det till en liten historia. "Jaha, oj, tänk vilken kamp det måste vara för den här personen att utföra sitt jobb".
Eller tänk en forskare som försöker uppmana till aktion mot global uppvärmning. Hela tiden med påtaglig nervositet i rösten: "Jag känner mig inte alls bekväm att stå här, jag föredrar att jobba ensam vid min datorskärm. För bara en timma sedan trodde jag inte att jag skulle klara att gå upp på den här scenen och möta era blickar, världen snurrade och svetten rann. Men jag insåg att jag måste göra det här, det är viktigare än min bekvämlighet. Jag önskar inget hellre än att bara publicera mina resultat, men jag vet att det inte räcker när vår blotta existens är hotad!"
Självavslöjande är oftast en bra taktik av flera anledningar. Jag är ingen talare och jag är nervös är exempel på katastrof inledningar. Alltid och i alla sammanhang utom möjligen till barn. Dina andra exempel betydligt bättre.
Väldigt många bra inlägg här. Ska försöka bidra med något.
Jag personligen är bekväm med att prata inför stora grupper om jag får improvisera. När jag ska hålla ett föredrag eller något annat som man behöver memorisera blir det helt plötsligt väldigt mycket jobbigare och rösten kan kännas lite darrig. Så det gäller att plugga på rejält så du kan allt med några få nyckelord på ett papper t ex.
Det första steget är nog att vara säker i sig själv, öva på att prata inför flera människor i sociala sammanhang och inte bara vid redovisningar, öva på att prata tydligt så du inte står och mummlar och blir ännu mer nervös pga det. Skjut upp bröstet, lyft hakan och prata högt (skrik inte). Öva, öva, öva.
Torsk_ole
2012-08-25, 20:25
Håller med Ignatius72.
Du ska inte börja med en inledning där du tar ner dig själv till en nivå som andra inte ens kanske uppfattar. Din publik kommer då att ta till sig dessa ord och uppfatta dig som mer nervös.
De bästa tipsen har du nog redan lärt dig i grundskolan. Där pratar man om övning, förberedelser, kroppsspråk osv.
Sen som tidigare skrivits, gör det bara och gör det ofta.
Den som vågar vinner.
De bästa tipsen har du nog redan lärt dig i grundskolan. Där pratar man om övning, förberedelser, kroppsspråk osv.
Det fick tyvärr inte jag i grundskolan, och jag är nog inte ensam. Borde definitivt ingå.
skaparn: Finns nog mycket att läsa på internet och i böcker om man är intresserad, annars är mycket av det ganska logiskt och självklart, men kan vara svårt att utföra endå.
Det här med kroppsspråk och främst självförtroende tycker jag absolut att skolorna ska prata mer om. Dem går ofta hand i hand. Saker som ofta är självklara men som man behöver bli påmind om. Självförtroende är nyckeln till mycket i livet, som att prata inför andra människor t ex.
Torsk_ole
2012-08-25, 20:37
Det fick tyvärr inte jag i grundskolan, och jag är nog inte ensam. Borde definitivt ingå.
Ingick att hålla presentationer och under gymnasietiden så ingick det i nationella prov att hålla presentation.
Till nationella proven så fick man lektion i att hålla föredrag. Jag gick i gymnasiet under 2000-talet. Så jag kan inte uttala mig om hur det har varit tidigare. Sen har jag inte koll på hur det var på andra skolor heller.
Men det borde ingå. Precis som undervisning i privatekonomi.
Ignatius72
2012-08-25, 20:42
På min grundskola så var det kliniskt rent från den typen av övningar. En och annan redovisning där alla läste innantill. Egentligen är det bara under några universitetskurser (retoriken såklart) men även på lite andra håll. Tyvärr även på motsatsen, dvs presentationer som ntevens borde blivit godkända för en sjundeklassare. Man borde lägga ner mycketmer tid på detta tidigt. Amerikanare är bra på det.
Självavslöjande är oftast en bra taktik av flera anledningar. Jag är ingen talare och jag är nervös är exempel på katastrof inledningar. Alltid och i alla sammanhang utom möjligen till barn. Dina andra exempel betydligt bättre.
Det enda som gör "jag är ingen talare" dåligt är att det är en klycha, vilket det är för att det är en väldigt bra och smidig inledning. Det är frasen som är fel, inte själva innehållet.
På min grundskola så var det kliniskt rent från den typen av övningar. En och annan redovisning där alla läste innantill. Egentligen är det bara under några universitetskurser (retoriken såklart) men även på lite andra håll. Tyvärr även på motsatsen, dvs presentationer som ntevens borde blivit godkända för en sjundeklassare. Man borde lägga ner mycketmer tid på detta tidigt. Amerikanare är bra på det.
Instämmer i allt. På gymnasiet så blev det nästan antiträning, vi hade lektioner i ämnet men läraren gav så konstiga råd och kritik att knappast någon kan ha haft nytta av det.
Utöver det praktiska tycker jag att lite grundläggande teoretiska retorikkunskaper borde läras ut. Om barn lärde sig lite, lite retoriska grunder så skulle lärarna få ett verktyg att ge feedback med och det skulle bli en del av all undervisning på ett mycket bättre sätt än idag.
Ingick att hålla presentationer och under gymnasietiden så ingick det i nationella prov att hålla presentation.
Till nationella proven så fick man lektion i att hålla föredrag. Jag gick i gymnasiet under 2000-talet. Så jag kan inte uttala mig om hur det har varit tidigare. Sen har jag inte koll på hur det var på andra skolor heller.
Men det borde ingå. Precis som undervisning i privatekonomi.
Jo, det ju lite lustigt det där, jag är väldigt ung, men ändå gick jag grundskolan för väldigt länge sedan.
Ondskapelsen
2012-08-26, 00:23
Se till att allt är bekvämt.
Ha dina favoritkläder på dig, sköna skor och inga bruna yfront som stjäl din uppmärksamhet vid fel tillfälle.
Och det viktigaste är att vara förberedd inför dina tal.
Det som tidigare gjorde mig nervös med att tala var att jag inte. Var duktig på det jag skulle tala om. När man känner sig bekväm med ämnet så kommer resten av farten.
Efter di gjort det 10x så kan du babbla inför hur många som helst om vad som helst.
Jag tycker dock församlingar om 10-20 är jobbigast. 100 pers är som att inte tala till någon.
gratefuldead
2012-08-26, 21:09
Trevligt med många bra tips!
Ska jag vara ärlig så är inte redovisningar när man står upp det jobbigaste. Det jag tycker är jobbigast är när man måste sitta still och tillexempel presentera sig själv eller läsa upp något - det går inte! Att stå framför klassen är jobbigt men ändå lättare, då kan man röra på sig, gestikulera med mera. Men när jag sitter still och har alla ögonen på mig blir jag skitnervös, kan knappt andas typ.
Först och främst, det är inte omöjligt att komma över! Var likadan innan, spydde av nervositet innan föredrag och såna där tillställningar - inga som helst problem idag.
- Kliv in i rollen som [insert ditt namn]. Du ska inte sluta vara dig själv, men att se dig som en roll och något du spelar har hjälpt mig. Du är en karaktär - hur hade du presenterat den karaktären?
- Krångla inte till det i onödan. Är du inte världens komiker så behöver du inte lyckas med att få hela gruppen att skratta om det inte är en stor del av den du är som person. Enkelt fungerar också - de snuskiga detaljerna kan du ta senare när du känner dig mer bekväm ;)
- Titta på filmer eller andra människor. Vad säger dem? Inspireras.
- Säg att du är nervös! Att du har självkännedom är sällan en nackdel och skapar mer förståelse i gruppen.
- Mitt bästa tips är dock att jobba på självkänslan. Ingenting har gett mig så bra resultat som det, tack vare det lossnade det helt för mig.
- "Vad gör de om hundra år när allting kommer kring" - går de åt helvete, kör på. ;) Det är glömt imorgon och ingen big deal!
Och ett till som är guldvärt när du "tvingas" till ögonkontakt när ni har ett par metrar mellan varandra, titta folk i pannan! De kommer att tro att du ser dem i ögonen och det är mycket mindre "hotfullt" för dig.
Fredszky
2012-08-26, 22:05
- Kliv in i rollen som [insert ditt namn]. Du ska inte sluta vara dig själv, men att se dig som en roll och något du spelar har hjälpt mig. Du är en karaktär - hur hade du presenterat den karaktären?
i must disagree.
för mig har det släppt genom att komma på att man kan vara sig själv.
man behöver inte vara strikta lennart med perfekta powerpointpresentationen.
om jag tänker på föreläsare jag gillar så är det knappast de MED HÅRD PINNE I RUMPAN som kan citera ur formelboken och har ett stelt kroppspråk. paragrafryttare är av samma sort.
nej jag gillar mer norrlandstorgny som lajjar med pekpinnen under föreläsningen, står och stampar med träskorna för att illustrera hur datasynkronisering går till, och svävar ut med historier som nästan inte har med ämnet att göra.
gör på ditt sätt kort och gott, var dig själv, du är redan mest trygg i den rollen till på köpet.
Jag var dödligt rädd för sånt här förut. För mig hjälpte det att acceptera att jag kan tappa ansiktet. Det kanske hörs att jag darrar på rösten, jag kanske rodnar och folk kommer förstå att jag inte är perfekt med hundra procent självförtroende. Och det är ok.
Ett tips jag fick på en kurs i att våga prata inför folk är att landa i situationen innan man börjar. Titta sig omkring på de i rummet, andas, vänta en liten stund tills man känner sig redo. Annars är det lätt att man bara börjar haspla ur sig vad som helst för att man är så stressad.
Rikard Jansson
2012-08-27, 12:33
Gör sjukt cpiga saker, typ spring runt på stan halvnaken med en strap-on, strippa inne på mcdonalds och häll 10 liter juice över dig och lek sedan att du är en säl, och liknande saker. Efter några sådana events så försvinner all sorts social rädsla osv
Ondskapelsen
2012-08-27, 12:36
Gör sjukt cpiga saker, typ spring runt på stan halvnaken med en strap-on, strippa inne på mcdonalds och häll 10 liter juice över dig och lek sedan att du är en säl, och liknande saker. Efter några sådana events så försvinner all sorts social rädsla osv
Vad som också försvinner är all din respekt, dina vänner samt din förmåga att någonsin få ett jobb utanför Samhall.
Rikard Jansson
2012-08-27, 12:38
Vad som också försvinner är all din respekt, dina vänner samt din förmåga att någonsin få ett jobb utanför Samhall.
Hahahahaha nej.
i must disagree.
för mig har det släppt genom att komma på att man kan vara sig själv.
man behöver inte vara strikta lennart med perfekta powerpointpresentationen.
om jag tänker på föreläsare jag gillar så är det knappast de MED HÅRD PINNE I RUMPAN som kan citera ur formelboken och har ett stelt kroppspråk. paragrafryttare är av samma sort.
nej jag gillar mer norrlandstorgny som lajjar med pekpinnen under föreläsningen, står och stampar med träskorna för att illustrera hur datasynkronisering går till, och svävar ut med historier som nästan inte har med ämnet att göra.
gör på ditt sätt kort och gott, var dig själv, du är redan mest trygg i den rollen till på köpet.
Fast nu höll du ju med ändå? Norrlandstorgny är ju också en karatär. "Sig själv" är en tredje karaktär, om du frågar mig... Poängen är iaf att visa en personlighet.
Fredszky
2012-08-27, 13:50
Fast nu höll du ju med ändå? Norrlandstorgny är ju också en karatär. "Sig själv" är en tredje karaktär, om du frågar mig... Poängen är iaf att visa en personlighet.
norrlandstorgny är sig själv, därför blir det bra.
precis som TS bör vara sig själv, så blir det nog också bra.
Spartansk
2012-08-27, 13:51
Gör sjukt cpiga saker, typ spring runt på stan halvnaken med en strap-on, strippa inne på mcdonalds och häll 10 liter juice över dig och lek sedan att du är en säl, och liknande saker. Efter några sådana events så försvinner all sorts social rädsla osv
Rikard kan ha en poäng. Jag läste om en snubbe som gick runt i klänning en hel månad. Efter det kände han sig aldrig någonsin obekväm i en social situation igen.
Fredszky
2012-08-27, 13:53
anledningen till att man är nervös är för rädslan att bli dömd. ta eggen av den rädslan genom tidigare tips i tråden; det är inte hela världen. folk bryr sig inte lika mycket som man tror, och även om dom gör det så ska man inte bry sig om vad folk tycker och tänker så mycket. alls.
gratefuldead
2012-09-24, 15:30
Hej,
Var ganska precis en månad sedan jag skrev tråden. Jag har haft seminarier och pratat en hel del. Det viktigaste för mig har varit att andas och sitta rakt i en värdig position, resten spelade inte så stor roll. Just dom grejerna, och att vänja sig vid att tala är nog det bästa. Är man ovan är det självklart att man blir rejält nervös. Det gäller att utsätta sig, även om det är jobbigt är belöningen enormt stor :)
Jag kan inte säga att jag slipper nervositeten helt än, men det är betydligt bättre än innan.
Som säkert nämnt blir mer eller mindre alla nervösa och det känns mycket mer för den som talar än de som tittar på. Tyckte det var mycket jobbigare att tala inför folk när jag var yngre, ex. darra till med rösten ibland och så. Efter några års erfarenhet så känns det inte i närheten lika jobbigt, inte ens utanför modersmålet. Blir nästan bara "prestations-nervös" nu för tiden, med andra ord att man vill göra bra ifrån sig. Så med det sagt så kommer det vara mycket jobbigare i början, men alltså hang in there, de värsta känslorna kommer att försvinna. Ge inte upp din utbildning på grund av detta. Försök även att öva utanför skolan, så som i studentföreningar eller något där du lär känna människorna.
Sandra81
2012-09-24, 16:10
Tjenare!
Jag är som många andra, enormt rädd för att tala inför människor. Jag blir sinnessjukt nervös, och nervositeten gör mig ännu mer nervös. Särskilt att presentera sig i grupp, det är det värsta jag vet. Om man sitter en grupp med 20 personer och alla ska säga sitt namn och något mer, blir jag så fruktansvärt nervös av så att när det blir min tur darrar jag på rösten i stort sett. Får panik.
I övrigt är jag en mycket social person och har inga som helst svårigheter att öppna mig och prata med andra människor. Jag pratar väldigt ofta med okända och har inga problem att ta initiativ till kontakt, men när det kommer till att tala inför grupp kommer problemet.
Jag ska börja studera på högskola i mitten av nästa vecka och då kommer det bli mängder med sånt här. Jag får sjuk ångest och nervositet bara jag tänker på det. Har tidigare haft problem så jag hoppat av, men denna gång vill jag verkligen klara det.
Så, kolozzeum. Har ni några tips och idéer för att hjälpa en nervös stackare?
Mvh
Rädd diabetiker.
Tror det är supervanligt att även den bästa blir livrädd att stå inför stora grupper.. tror det är nått man måste träna på för att bli "bra" .. jag hatar det också och försöker hålla mig ifrån det så mycket jag bara kan. tycker det är hemskt att skolor osv tvingar barn att ha muntliga redovisningar för det är ju oftast därifrån skräcken kommer ifrån sen när man är vuxen.
Tror det är supervanligt att även den bästa blir livrädd att stå inför stora grupper.. tror det är nått man måste träna på för att bli "bra" .. jag hatar det också och försöker hålla mig ifrån det så mycket jag bara kan. tycker det är hemskt att skolor osv tvingar barn att ha muntliga redovisningar för det är ju oftast därifrån skräcken kommer ifrån sen när man är vuxen.
Tror du? Låter lite motsägelsefullt, visst inte kul att behöva tvinga darrande, osäkra småbarn, men jag tror det är bra att ge elever mer vana att presentera. Jag hade knappt gjort det alls innan 3:e året på gymnasiet.
Har man aldrig presenterat eller pratat inför en större mängd folk tidigare i livet så tror jag att man skulle bli skitnervös av det som vuxen. Nervositet är ju som sagt något man kan träna bort genom att öva och få en vana, sedan får man ju även bättre presentationsteknik i ryggen.
Sandra81
2012-09-24, 16:23
Tror du? Låter lite motsägelsefullt, visst inte kul att behöva tvinga darrande, osäkra småbarn, men jag tror det är bra att ge elever mer vana att presentera. Jag hade knappt gjort det alls innan 3:e året på gymnasiet.
Har man aldrig presenterat eller pratat inför en större mängd folk tidigare i livet så tror jag att man skulle bli skitnervös av det som vuxen. Nervositet är ju som sagt något man kan träna bort genom att öva och få en vana, sedan får man ju även bättre presentationsteknik i ryggen.
Ja fast de har aldrig hjälpt mig att bli tvingad ett par gånger per år att stå inför en klass att överkomma stressen att prata inför större grupper. Ska man öva bort sånt där så ska man nog göra de flera gånger i veckan för att de ska börja ge effekt.
Ja fast de har aldrig hjälpt mig att bli tvingad ett par gånger per år att stå inför en klass att överkomma stressen att prata inför större grupper. Ska man öva bort sånt där så ska man nog göra de flera gånger i veckan för att de ska börja ge effekt.
Fast problemet är ju att om det alltid är frivilligt skulle ju majoriteten välja att inte presentera, och endast de som hade lätt för det ifrån början skulle utvecklas på punkten. Själv har jag mestadels gjort det då och då under universitetet i några år i sträck, men knappast massor, tycker det har hjälp rejält. (Dock bör man ju göra det hyfsat konsekvent kanske)
Men men, finns möjligtvis någon vettig anledning varför det är få muntliga presentationer i skolan vid ung ålder, svårt att spekulera i utan att ha mer insikt i det.
Lånar tråden lite. Hur blir man naturligt bättre på att artikulera sina ord? Upplever att jag ofta får upprepa mig när jag talar. Finns det några bevisade metoder ni använder er av eller får man helt enkelt acceptera att inte alla föds med en perfekt röst?
Övning ger färdighet. Någonting jag gör för jämnan är att prata med en penna instoppad horisontellt bakom huggtänderna. Då tvingas man artikulera-extra-tydligt-för-att-ens-bli-förstådd.
Ett ännu bättre alternativ är en ganska bred kork, typ champagne-stuk.
Övning ger färdighet.
Ja, men hur övar man? Att prata så tydligt som möjligt är ju något man "övar" på hela tiden medvetet eller ej. Vad mer kan man göra?
Ja, men hur övar man? Att prata så tydligt som möjligt är ju något man "övar" på hela tiden medvetet eller ej. Vad mer kan man göra?
Man börjar medvetet prata med lite mer projicering i rösten, alltså mer tryck från lungorna, och med vad man själv tycker är lite lätt överdriven artikulering. Tänk dig nästan akademiskt pedant.
Högläsning är också bra.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.