Visa fullständig version : Vanligt med ortorexi på kolo?
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/mittnytt/anne-charlotte-drabbades-av-ortorexi
Känns ju lite överdrivet men de hon beskriver om att lägga upp kost osv, är de verkligen sjukt?
Rikard Jansson
2012-08-14, 22:32
är inte ortorexi bara motsatsen till anorexi? eller är det megarexi? (fuskar inte genom att googla, så ingen får göra det)
Nej, att lägga upp sin kost är inte sjukt. Det är om man lägger upp sin kost och får problem med ångest ifall man inte följer den slaviskt om man exempelvis blir bjuden på något som det blir sjukt.
Klart att de finns de med ortorexi på kolo, men jag tycker att det verkar vara en ganska vanlig åsikt att "jag äter vad jag vill hela tiden och skiter i allt för kebab är så jävla bra för mig".
På ett sätt är det väl tur att de finns de som skriker om det, som en motpol mot de som anser att vetegräsjuice är ett måste.
är inte ortorexi bara motsatsen till anorexi? eller är det megarexi? (fuskar inte genom att googla, så ingen får göra det)
Ortorexi är en besatthet med att äta "nyttigt". Ofta blir det inte alls nyttigt utan på tok för mycket fiber och andra problem med kosten.
gratefuldead
2012-08-14, 22:51
Klart att det är ganska utbrett, men inte alltid i sån grad att det blir maniskt. För hennes del skulle jag tro att det är mycket annan typ av ångest eller liknande som ligger till bakgrund till hennes "ortorexi".
Förresten, vilka jäkla dåliga böjar dom kör i början av videon. ATG ska det vara!
"Jag var på en tjej lite och sådär... "jag ser vad du gör är det nått så kan vi prata"
Vilken obehaglig människa, jag hade bett henne fara dit pepparn växer. Lägga sig i andra människors liv på det sättet, vem fan är hon att ta det beslutet? Säger hon samma sak till uteliggare eller andra utslagna människor?
Tur att man inte bor i Sundsvall, nån sorts träningspolis som spanar runt på hur hårt man tränar, JAG SER ATT DU KOLLADE PÅ KLOCKAN NÄR DU TOG DITT EAA, BEHÖVER DU HJÄLP? Back off bitch.
Spartansk
2012-08-14, 23:15
är inte ortorexi bara motsatsen till anorexi? eller är det megarexi? (fuskar inte genom att googla, så ingen får göra det)
Typ. Megarexi är när man vill bli större och större, men jag tror det inte räknas som megarexi om man vill bli fetare, utan bara om man vill få mer muskelmassa.
optinoja=ortorexi ?
Det känns som att dom flesta som tränar och läser kolo hamnar i optinoja i olika långa perioder.
gratefuldead
2012-08-14, 23:19
Typ. Megarexi är när man vill bli större och större, men jag tror det inte räknas som megarexi om man vill bli fetare, utan bara om man vill få mer muskelmassa.
Vad kallas dom som bara vill bli fetare? *popcorn**popcorn**popcorn*
Spartansk
2012-08-14, 23:21
Vad kallas dom som bara vill bli fetare? *popcorn**popcorn**popcorn*
Styrkelyftare.
gratefuldead
2012-08-14, 23:22
Styrkelyftare.
:laugh:
Vad kallas dom som bara vill bli fetare? *popcorn**popcorn**popcorn*
Styrkelyftare.
Skämt åsido sjukdomsdiagnoser verkar växa på träd nuförtiden, kul för läkare att försöka ställa diagnoser med alla diffusa sjukdomar som kan bero på en massa diffusa symptom.
är inte ortorexi bara motsatsen till anorexi? eller är det megarexi? (fuskar inte genom att googla, så ingen får göra det)
Bägge är ju ätstörningar, så det är fråga om olika manifestationer av samma fenomen, inte "motsatser". Ortorexi är inte en "friskare" ätstörning än anorexi, även om den kan maskeras från omgivningen längre.
Ätstörningar är f.ö. inte särskilt "diffusa" sjukdomar. Problemet med att identifiera dem är knappast inte att de inte har karaktäristiska symptom, utan att personerna som lider av dem i det längsta försöker dölja det, och inte vill ha hjälp, något som ju står i motsats till många andra sjukdomar.
Sheogorath
2012-08-15, 05:33
Det är ju också rätt så stor skillnad på att vara besatt av vad man föreställer sig som "nyttigt" och att få ångest av att tvingas frångå "planen". I "planen" kan ju både godis och chips och kebab ingå. Det senare är mer tvångigt och kanske leder till att man tränar fast man är sjuk etc, det första ligger närmare det fobiska (fettskräck mm.) och är väl det som man ursprungligen avsåg med ortorexi.
Jag skulle tro att båda varianterna i ett brett spektrum förekommer på Kolo men att det fobiska föraktas mer än det tvångiga. "Kom igen, kan du inte äta en kebab?! Optinojja de luxe!"
Sen väger man sin kebabrulle. ;)
Jag skulle vilja påstå att majoriteten här har ett stört förhållande till mat, men därmed kanske inte skadligt.
Begreppet "ortorexi" är högst kontextuellt och relativt och rätt märkligt att använda sig av i en tid då övervikt tydligen är närmast normalt och det ätande som hör till.
Och ja, många här skulle klassa in på ortorexi rakt av. Mätande och vägande på enstaka gram och rätt extrema förhållande till kost överhuvudtaget. Dock, det är så relativt och vem ska ha rätten att klassa onormalt beteende när det kommer till kost? Lite problematiskt tycker jag.
Det är ju också rätt så stor skillnad på att vara besatt av vad man föreställer sig som "nyttigt" och att få ångest av att tvingas frångå "planen". I "planen" kan ju både godis och chips och kebab ingå. Det senare är mer tvångigt och kanske leder till att man tränar fast man är sjuk etc, det första ligger närmare det fobiska (fettskräck mm.) och är väl det som man ursprungligen avsåg med ortorexi.
Jag skulle tro att båda varianterna i ett brett spektrum förekommer på Kolo men att det fobiska föraktas mer än det tvångiga. "Kom igen, kan du inte äta en kebab?! Optinojja de luxe!"
Sen väger man sin kebabrulle. ;)
Jo, men att ha en plan för att kunna äta lite onyttigt men ändå vara "nyttig" är ju också närmast ortorexi.
Klassar du ditt förhållande till mat som tvångsmässigt? För så ser det definitivt ut utifrån med vägande av gram och exakta mängder godis och red bull efter konditionsträning.
prOtotype
2012-08-15, 09:54
Jo, men att ha en plan för att kunna äta lite onyttigt men ändå vara "nyttig" är ju också närmast ortorexi.
Klassar du ditt förhållande till mat som tvångsmässigt? För så ser det definitivt ut utifrån med vägande av gram och exakta mängder godis och red bull efter konditionsträning.
Jag har uppfattat sheos matpillande som ett intresse - skillnaden är väl om man får ångest om det inte går att följa planen och det känns som att någon som måste göras.
Det måste ju finnas ganska många grader av matintresse innan man kommer till det här, ungefär som att någon som har 25 i BMI och just bestämt sig för att prova en deff inte automatiskt blir en anorektiker.
Men ska man tro t ex vad Tolkia skriver är ju kriterierna skrivna i sten och andra tolkningssätt resulterar i att man tydligen "döljer" sin ätstörning då.
Ett "intresse" att väga upp 104 gram redbull endast efter konditionsträning?
Men det är hela min poäng. Är det normalt eller inte och vem beslutar det. En expert på ätstörningar hade sagt att det är högst "onormalt", medan en styrketränande person som vill ha kontroll på kosten tycker att det är "normalt".
Är inte då ortorexi en högst olycklig diagnos?
Jag tycker inte man bör prata om ortorexi bara för att man har vanan att väga mat och räkna kalorier. Det är väl främst om man får en förvrängd bild av sitt intag och sin aktivitet som det är sjukligt.
Men som hon säger i videon att man oroar sig inför helgen och sånt tror jag är vanligt förekommande, men då i olika grader. Men det ligger ju lite på båda sidorna, är det helt friskt att aldrig "släppa" lite och äta lite skräp.. eller är det friskt att man "släpper" lite för ofta och ser ut därefter.
Det är samma sak gällande alkohol..lever man som student är det sjukare att tacka nej till alkohol än att man avslutar kvällen med att kasta upp på toaletten.
Jag tror att om man har höga krav på sin fysik och träning och vill leva nyttigt är det viktigt att kunna hantera och vänja sig vid situationer, t.ex. fester, där man istället tackar nej till en andra portion, efterrätt eller alkohol,
Mmjo, men på träningsforum kanske ortorexin är mer kontrollerad så att säga, fastän det är samma bakomliggande anledningar etc. Man har en "plan" och väger och räknar för att fastställa att det blir "optimalt".
Tonårstjejen som vill vara "nyttig" i alla lägen och slutat med alkohol, skräpmat och godis för "all framtid" och slutar umgås med folk om det vankas onyttigheter kanske inte ligger så långt ifrån den tränande personen som istället visar upp sin tvångsmässiga sida och kontrollerar dessa variabler genom idogt kcal-räknande ner till enskilda kalorier.
Sheogorath
2012-08-15, 10:04
Jo, men att ha en plan för att kunna äta lite onyttigt men ändå vara "nyttig" är ju också närmast ortorexi.
Klassar du ditt förhållande till mat som tvångsmässigt? För så ser det definitivt ut utifrån med vägande av gram och exakta mängder godis och red bull efter konditionsträning.
Det här hade jag behövt skriva en uppsats om för att svara korrekt på, men jag är en tvångig personlighet överlag kan man väl säga. Det har inte specifikt med mat att göra utan det är kan vara i datorspel, med träning osv. Till flickvännens förtret dock inte alltid med städ ;) Men jag kan i mångt och mycket slå det av och på och jag känner mycket sällan att det blir ett problem i mitt liv. Snarare att det får mig att må bra. Jag kan använda det till min fördel under diet men jag behöver exempelvis inte väga maten när jag är i off-perioder och har jag bestämt mig för att ta en helg "off" under även den striktaste dietperioden känns det på sin höjd "konstigt" men ger inte mycket ångest. Men det handlar för mig om att ha bestämt på förhand hur jag ska göra. :)
Det här hade jag behövt skriva en uppsats om för att svara korrekt på, men jag är en tvångig personlighet överlag kan man väl säga. Det har inte specifikt med mat att göra utan det är kan vara i datorspel, med träning osv. Till flickvännens förtret dock inte alltid med städ ;) Men jag kan i mångt och mycket slå det av och på och jag känner mycket sällan att det blir ett problem i mitt liv. Snarare att det får mig att må bra. Jag kan använda det till min fördel under diet men jag behöver exempelvis inte väga maten när jag är i off-perioder och har jag bestämt mig för att ta en helg "off" under även den striktaste dietperioden känns det på sin höjd "konstigt" men ger inte mycket ångest. Men det handlar för mig om att ha bestämt på förhand hur jag ska göra. :)
Intressant svar.
Ja, trivs du med det så. Jag tänker att folk som tränar med deff-bulk cykler kanske har lite lättare då det finns "inbyggt" i upplägget att vara strikt en del av året och mindre strikt en annan.
Det kanske blir svårare för en person där det är mindre uttalade perioder, utan att man ska vara "nyttig" precis hela tiden och aldrig unna sig någonting.
Sheogorath
2012-08-15, 10:14
Intressant svar.
Ja, trivs du med det så. Jag tänker att folk som tränar med deff-bulk cykler kanske har lite lättare då det finns "inbyggt" i upplägget att vara strikt en del av året och mindre strikt en annan.
Det kanske blir svårare för en person där det är mindre uttalade perioder, utan att man ska vara "nyttig" precis hela tiden och aldrig unna sig någonting.
Så vill inte jag leva mitt liv. Att ständigt vandra i ett suddigt mellanting, det hade gett mig ångest. Just strävan efter att "försöka" att vara nyttig i allt är väl det jag helst vill ha ortorexi till.
Jag säger inte att min tvångsmässighet aldrig innebär problem, jag säger bara att det är väldigt hanterbart, ger många fördelar och att jag trivs bra med mitt liv. :)
Mmjo, men på träningsforum kanske ortorexin är mer kontrollerad så att säga, fastän det är samma bakomliggande anledningar etc. Man har en "plan" och väger och räknar för att fastställa att det blir "optimalt".
Tonårstjejen som vill vara "nyttig" i alla lägen och slutat med alkohol, skräpmat och godis för "all framtid" och slutar umgås med folk om det vankas onyttigheter kanske inte ligger så långt ifrån den tränande personen som istället visar upp sin tvångsmässiga sida och kontrollerar dessa variabler genom idogt kcal-räknande ner till enskilda kalorier.
Håller med dig om att tonårstjejen (som lika gärna kunde vara en kolograbb) har dragit det till en sjuklig nivå. Men att fastställa en så bra kost som möjligt genom att räkna protein/kolisar/fett och kcal behöver inte innebära att man har ortorexi..
Brinner man för något så gör man ju det yttersta för att få resultat, det kan vara allt från idrott till jobb och fritidssysslor.. Problemen kan nog uppstå ofta på grund av dålig kunskap.. har kompisar som verkligen tror att kolhydrater lägger sig enbart som fett..
shadowfire
2012-08-15, 11:11
Jag hade fått för mig att ortorexi var en slags anorexia, fast man mörkar det med träning och aktivitet.
Finns ett antal både här på kolo och på nätet överlag, främst tjejer kanske(?), som postar bilder på sina kroppar och ligger på en låg kroppsvikt och låg fetthalt, rentav så man börjar känna att det inte riktigt ser hälsosamt ut. Däremot så handlar journal och blogg om just hur "hälsosamma" de anser sig vara, bilder postas i träningskläder och det blir en slags hets om att att vara hälsosam.
Anorexia ger ju en stimulans för en person som anser sig vara "duktig på att inte äta" om jag förstått sjukdomen rätt. Ortorexia tolkade jag var en vidareutveckling på det, "duktig på att vara hälsosam", med båda strävar efter minskad kroppsvikt och går ofta förbi vad som anses vara "sund gräns".
Vi har flera exempel bara på kolo med personer som ansett sig vara riktigt "fit" och som fått en hel del uppstyrande kommentarer om att de borde växla om och äta mer istället då det i långa loppet är skadligt för t.ex. menstruation mm att ligga på så pass låg fettprocent året om.
Ortorexi har nog inte samma fysiska problemområden som anorexi.
Skulle man kunna skriva att ortorexi=optinoja on steriods?
shadowfire
2012-08-15, 11:20
Ortorexi har nog inte samma fysiska problemområden som anorexi.
Skulle man kunna skriva att ortorexi=optinoja on steriods?
Det är så jag har tolkat det att det faktiskt är.
En tjej som kallar sig "Fitness-Lina" t.ex. på en blogg och deffar ner sig till en tävlingsnivå, utan större muskelmassa och stannar där, bloggar om det, postar bilder för att visa hur deffad hon är men går aldrig upp på offseason utan står kvar där för att i hennes värld är det hälsosamt och opti att vara deffad/tränad.
En sådan tjej - tror jag iaf - kan få motsvarande fysiska problem som en anorektiker i långa loppet.
Jag skulle vilja påstå att majoriteten här har ett stört förhållande till mat, men därmed kanske inte skadligt.
Intressant. Vad innebär stört om det inte är skadligt? Är det avvikelse från det genomsnittsliga ätmönstret?
Personligen tycker jag det måste finnas någon typ av nackdel med sitt sätt att äta för att det ska vara ett stört beteende.
Sheo är väl ett exempel på en person som har ett förhållningssätt till mat som är högst ovanligt (no offense ;)). Den uppfattningen jag har fått är att han personligen inte lider av detta. Han är helt enkelt bara lite udda och tycker det är kul. Det är en egenhet precis som att vissa vuxna bygger tågbanor i källaren.
Nu kan man inte bedöma någon över internet med säkerhet (Sheo kanske får panikångest om batterierna till vågen tar slut mitt under en upphällning) men vi kan väl för diskussionens skull säga att jag har rätt :P
Intressant. Vad innebär stört om det inte är skadligt? Är det avvikelse från det genomsnittsliga ätmönstret?
Precis. En avvikelse från från det "normala" där man äter efter hunger vid tillfällen som passar in i vardagen. Inte som många här som äter saker som är rätt och vid rätt tillfällen (pf?). Och vissa nackdelar finns det väl med det men inte speciellt stora, inte så dom är skadliga.
Sheo är väl ett exempel på en person som har ett förhållningssätt till mat som är högst ovanligt (no offense ;)). Den uppfattningen jag har fått är att han personligen inte lider av detta. Han är helt enkelt bara lite udda och tycker det är kul. Det är en egenhet precis som att vissa vuxna bygger tågbanor i källaren.
Sheo är ett bra exempel. Jag är nu i diettider ett exempel på någon som inte har ett bra förhållande till mat, när jag inte dietar så anser jag dock mitt beteende vara stört men inte skadligt (jag äter det mesta men försöker få in maten vid bra tillfällen, lägger fokus på protein. Att äta hotdogs till lunch skulle jag klara av men jag skulle inte må helt hundra psykiskt av det, därav en nackdel men inte en nackdel som skadar mig.).
Ignatius72
2012-08-15, 11:44
Man kan vara väldigt noggrann och både mäta och väga in i det oändliga utan att det är sjukligt. Som många redan påpekat så ligger det sjukliga i att man får ångest om man inte fått sin kaspyl funlight vid rätt minut etc.
jag tycker också att det låter väldigt likt optinojjan, dvs där man slutar tänka på vad som är rimligt och får just ångest, dåligt samvete you name it om man inte går och tränar (fast man är sjuk) drack en folköl på fredag och är orolig för om det påverkade lördagens proteinsyntes.
jag tror att varje individ vet själv om den har ortorexi, frågan är bara om de vågar erkänna det för sig själva. Har nog själv haft ortorext i början av min träningskarriär, men när jag väl bröt mönstret så kändes det så mycket bättre
prOtotype
2012-08-15, 12:00
Precis. En avvikelse från från det "normala" där man äter efter hunger vid tillfällen som passar in i vardagen. Inte som många här som äter saker som är rätt och vid rätt tillfällen (pf?). Och vissa nackdelar finns det väl med det men inte speciellt stora, inte så dom är skadliga.
Fast om jag bara äter efter hunger och intresse så blir jag underviktig. Och en del andra blir smällfeta. Så det normala kan ju helt klart vara skadligt.
Sen är det här ett diskussionsforum, och jag tror inte att hälften av folk som deltar i diskussioner om tex VLCD eller extremt optinojande sen tillämpar det, jag vet att jag inte gör det iallafall.
Att äta hotdogs till lunch skulle jag klara av men jag skulle inte må helt hundra psykiskt av det, därav en nackdel men inte en nackdel som skadar mig.).
Ah ok. Jag tolkade "skadligt" lite annorlunda. Att inte må helt hundra psykiskt kategoriserar jag under "skadligt". Även om det är väldigt lindrigt.
Fast om jag bara äter efter hunger och intresse så blir jag underviktig. Och en del andra blir smällfeta. Så det normala kan ju helt klart vara skadligt.
Min uppfattning, utan något speciellt på fötterna mer än anekdoter, är att människan i grunden kan äta efter hunger och ligga relativt viktstabil, tyvärr har "modern" mat och dåligt kostförhållande redan från tidig ålder förstört människans förmåga att äta efter hunger.
Men ja, det är inget som säger att det normala inte kan vara skadligt.
Sen är det här ett diskussionsforum, och jag tror inte att hälften av folk som deltar i diskussioner om tex VLCD eller extremt optinojande sen tillämpar det, jag vet att jag inte gör det iallafall.
Nej, men man behöver inte gå till sådana extremer för att förhållandet skall kunna ses som stört.
Ah ok. Jag tolkade "skadligt" lite annorlunda. Att inte må helt hundra psykiskt kategoriserar jag under "skadligt". Även om det är väldigt lindrigt.
Okej. Nej jag anser det inte skadligt då jag vet att jag inte skadas av det egentligen, det är mer att det strider emot mina "principer". Men jag har levt på kebabtallrikar och pizza i 22 dagar som rekord :) (och vägde fö in på samma vikt som jag vägde ur på, som koppling till första stycket).
Fast om jag bara äter efter hunger och intresse så blir jag underviktig. Och en del andra blir smällfeta. Så det normala kan ju helt klart vara skadligt.
Lite min poäng också. Någon som tidigare vägt 160 men nu väger 85 väger sin mat, undviker en massa livsmedel och ofta säger nej till kakor/bakelser/tårtor vid större sammankomster kanske inte har ett stört ätbeteende. Snarare då att det är ett kontrollerat ätbeteende för att se till att "inte ta skada" (bli fet igen, det är skadligt att vara fet).
Lite min poäng också. Någon som tidigare vägt 160 men nu väger 85 väger sin mat, undviker en massa livsmedel och ofta säger nej till kakor/bakelser/tårtor vid större sammankomster kanske inte har ett stört ätbeteende. Snarare då att det är ett kontrollerat ätbeteende för att se till att "inte ta skada" (bli fet igen, det är skadligt att vara fet).
Problemet som jag ser det är nog att han säger nej lite väl ofta, han begränsar sig lite väl mkt av rädsla för övervikten.
Men som sagt, bara spekulationer och egna reflektioner och tyckanden.
shadowfire
2012-08-15, 12:15
Det går inte att säga att kostkontroll är detsamma som en åkomma.
Det är snarare så att kostkontroll och kontroll över näringsintag är ett måste för att flera personer i huvudtaget ska lyckas och klara av en fysisk förändring åt endera hållet.
För att det ska bli en åkomma, något sjukligt av det så måste det väl ändå ge negativa konsekvenser för individen (eller markant öka riskerna för följdsjukdomar eller annat), alternativt vara av den grad att det åstadkommer personlighetsstörningar/mentala rubbningar?
Att nörda in sig på ett område gör vi människor dagligen och att vara nörd är helt normalt. :)
lite min poäng också. Någon som tidigare vägt 160 men nu väger 85 väger sin mat, undviker en massa livsmedel och ofta säger nej till kakor/bakelser/tårtor vid större sammankomster kanske inte har ett stört ätbeteende. Snarare då att det är ett kontrollerat ätbeteende för att se till att "inte ta skada" (bli fet igen, det är skadligt att vara fet).
+1
prOtotype
2012-08-15, 12:22
Lite min poäng också. Någon som tidigare vägt 160 men nu väger 85 väger sin mat, undviker en massa livsmedel och ofta säger nej till kakor/bakelser/tårtor vid större sammankomster kanske inte har ett stört ätbeteende. Snarare då att det är ett kontrollerat ätbeteende för att se till att "inte ta skada" (bli fet igen, det är skadligt att vara fet).
Precis.
Med tanke på att det stora folkhälsoproblemet idag är övervikten så känns det här som en parentes bestående av de få som hamnar långt ut på andra sidan ihop med anorektikerna. Det är väl ändå en majoritet som placerar sig närmare medianen än ute i kanterna hos de som äter vad man vill och skiter i vikten respektive de som tajmar 4.3g EAA var 5e minut i 20 minuter innan varje träningspass.
prOtotype
2012-08-15, 12:23
Det går inte att säga att kostkontroll är detsamma som en åkomma.
Det är snarare så att kostkontroll och kontroll över näringsintag är ett måste för att flera personer i huvudtaget ska lyckas och klara av en fysisk förändring åt endera hållet.
För att det ska bli en åkomma, något sjukligt av det så måste det väl ändå ge negativa konsekvenser för individen (eller markant öka riskerna för följdsjukdomar eller annat), alternativt vara av den grad att det åstadkommer personlighetsstörningar/mentala rubbningar?
Att nörda in sig på ett område gör vi människor dagligen och att vara nörd är helt normalt. :)
Vad mycket lättare det hade varit att bara vänta på ditt inlägg och skriva +1
aldoschadewitz
2012-08-15, 12:50
Jag skulle vilja påstå att majoriteten här har ett stört förhållande till mat, men därmed kanske inte skadligt.
inte stört, bara annorlunda :D
Men om man mår bra av att ha strikt koll på träning och kosten men att man kan få ångest om man äter något onyttigt. är det en ortorexI då?
exevision
2012-08-15, 13:21
Sheo är väl ett exempel på en person som har ett förhållningssätt till mat som är högst ovanligt (no offense ;))
Det kan man ju säga.
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=186261
Nääää. Nu var jag dryg ;)
Sheogorath
2012-08-15, 13:54
Det kan man ju säga.
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=186261
Nääää. Nu var jag dryg ;)
Vad är det som är konstigt med att påpeka att det finns fruktos i sackaros?
Robbmeister
2012-08-15, 14:07
Det är först nu när jag läst den här tråden som jag fattar kompisarnas skämt om att jag skulle ha ortorexi... :(
Lychgate
2012-08-15, 14:11
Men om man mår bra av att ha strikt koll på träning och kosten men att man kan få ångest om man äter något onyttigt. är det en ortorexI då?
Förutsatt att "må bra" inte är att undvika allt "onyttigt" på grund av ångesten som uppstår om man äter något som innehåller dundermycket antioxidanter, vitaminer och allt annat som maten "måste" innehålla för att det ska vara något man äter.
Personligen måste jag ha koll på kaloriintag under dagen på grund av avsaknad av mättnadskänsla. Vanliga svenssons som inte är insatta inom kost tror dock jag är ortorexisk/anorexisk. *screwy* Dock får jag inte ångest av att äta någon flötig pizza när jag väl känner för det. Problemet är att i dagens läge ska man alltid lyxa till det med en bulle eller liknande varje dag och att tacka nej innebär att man är konstig.
Spartansk
2012-08-15, 14:25
Problemet är att i dagens läge ska man alltid lyxa till det med en bulle eller liknande varje dag och att tacka nej innebär att man är konstig.
Ja... Jag har ett gäng vänner som nästan inte kan träffas utan att äta något (oftast) onyttigt... Lite jobbigt under deffperioder.
inte stört, bara annorlunda :D
Men om man mår bra av att ha strikt koll på träning och kosten men att man kan få ångest om man äter något onyttigt. är det en ortorexI då?
Alltså otrorexi och ätstörningar är ett rätt vitt begrepp och det finns grader i helvetet. Du "har" det inte som att du har t.ex. Cancer.
Och ska jag vara helt ärlig så säger min erfarenhet att du inte "mår bra" av att hålla strikt koll på träning och kost, utan snarare att du mår "mindre dåligt". Och beroende på hur mycket sämre du mår av att fuska med maten, desto mer skev relation till mat har du.
Ett problem är bara ett problem om du lider av det. Om du inte tycker du har ett problem och ingen annan säger det heller så är det lugnt.
Om det går ut över dig, dina relationer, arbete, vänner et.c. så är det ett problem och då får du ta tag i det.
Spartansk
2012-08-15, 14:48
Det är ju en balansgång. Att inte få minsta ångest över att äta onyttigt kan leda till att man lever av chips och läsk 5 dagar i veckan, och det är kanske mer ohälsosamt än att få lite ångest om man ätit lite väl mycket godis.
Problemet som jag ser det är nog att han säger nej lite väl ofta, han begränsar sig lite väl mkt av rädsla för övervikten.
Men som sagt, bara spekulationer och egna reflektioner och tyckanden.
Ja det kan ju vara så, jag gav för lite information.
Men det kan ju också vara så att detta är den strategi han använder för att rent fysiologiskt inte överkonsumera och rent mentalt för att inte spåra ur igen.
Det är säkert lite jobbigt ibland (beorende på hur man tar det och vilken acceptans man får pga sitt beteende) att behöva tacka nej när alla andra äter, men alternativet kommer i praktiken leda till "återfall" och viktuppgång.
Det bästa av 2 sämre alternativ. Kanske inte att det finns några alternativ som är bättre.
Man kan ju jämföra med nyktra alkoholister som tackar nej till en öl när andra dricker. Jag menar ju att i teorin är det ingen fara med en öl då och då bara för att man har varit alkoholist. Men i praktiken funkar det inte så. Man måste ta hänsyn till hur ens fysiologi påverkas av det man missbrukat. Att äta en bit tårta efter själva huvudrätten kan trigga en massa minnen och väcka frestelser till liv.
Det är ju upp till individen att bedöma vad denna kan kontrollera. Bara för att de flesta andra kan hantera "fika" och för att individen lyckats bli av med sin övervikt innebär inte det att denna kan äta måttligt med godsaker. Då kanske det är bättre att vara mer strikt än vanligt. Kanske t om ha en nolltolerans.
Det är ju en balansgång. Att inte få minsta ångest över att äta onyttigt kan leda till att man lever av chips och läsk 5 dagar i veckan, och det är kanske mer ohälsosamt än att få lite ångest om man ätit lite väl mycket godis.
Jag får aldrig ångest om jag ätit en massa "skräp". Det händer (att jag äter massa skräp alltså) men det händer sällan eftersom jag vet att det är dåligt för mig. Alltså väljer jag att inte upprepa sådana tillfällen för ofta. Men jag får inte ångest när väl tillfällena dyker upp.
Kan faktiskt inte komma på ett enda tillfälle jag har haft ångest för vad jag ätit. Inte på rak arm iaf.
Ja det kan ju vara så, jag gav för lite information.
Men det kan ju också vara så att detta är den strategi han använder för att rent fysiologiskt inte överkonsumera och rent mentalt för att inte spåra ur igen.
Absolut, men det får väl ses som ett stört beteende? Att alltid vara orolig för att man ska falla tillbaka?
Ett problem är bara ett problem om du lider av det. Om du inte tycker du har ett problem och ingen annan säger det heller så är det lugnt.
Om det går ut över dig, dina relationer, arbete, vänner et.c. så är det ett problem och då får du ta tag i det.
Folk suger dock i regel när det kommer till självinsikt och kan gå ner sig till den milda grad utan att de tänker på det så mycket eller inser diskrepansen mellan sig själv och andra.
exevision
2012-08-15, 15:59
Vad är det som är konstigt med att påpeka att det finns fruktos i sackaros?
Oj va fel det blev ;)
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=185215
Menade jag ju. Och det är inget fel alls.
Absolut, men det får väl ses som ett stört beteende? Att alltid vara orolig för att man ska falla tillbaka?
Det är ju inte säkert att det finns en oro? Personen kanske mår bättre än nånsin pga de val han gör.
Jag går till jobbet tidigt på morgonen fast att min kropp vill annat (sova), jag är morgontrött, men mår bra av att jobba och tjäna pengar så att jag kan ha ett normalt liv.
Är det då ett stört beteende av mig att agera utefter vad jag vet jag mår bra av?
På samma vis vill hans kropp annat, men han mår bättre av att avstå från att äta. Och han känner ingen oro över det, han är stolt över att han har tagit kontroll över sitt liv, och vi kan väl säga att han har förstående vänner som snabbt lär sig att han inte vill ha och inte ger honom några gliringar.
Jag fattar inte att frågan är så provocerande. Det är ju inte första gången det skall ältas huruvida ortorexi, om vi skall kalla det så, överhuvudtaget existerar, att övervikt minsann är ett mycket större problem, att experter på ätstörningar saknar förmåga att skilja mellan någon som äter begränsat utan att ha en ätstörning och någon som har en ätstörning osv. osv. Vad är så läskigt med att det finns ätstörningar där de drabbade inte lätt kan identifieras som sparvavmagrade tonårsflickor eller hetsätande valrossar?
(Det här är inget försvar för ev. uttalanden i den länkade artikeln som jag inte ens ids läsa, utan en kommentar helt till hur tråden går.)
Oj va fel det blev ;)
http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=185215
Menade jag ju. Och det är inget fel alls.
Ja, vad ska man säga.
Jag fattar inte att frågan är så provocerande. Det är ju inte första gången det skall ältas huruvida ortorexi, om vi skall kalla det så, överhuvudtaget existerar, att övervikt minsann är ett mycket större problem, att experter på ätstörningar saknar förmåga att skilja mellan någon som äter begränsat utan att ha en ätstörning och någon som har en ätstörning osv. osv. Vad är så läskigt med att det finns ätstörningar där de drabbade inte lätt kan identifieras som sparvavmagrade tonårsflickor eller hetsätande valrossar?
(Det här är inget försvar för ev. uttalanden i den länkade artikeln som jag inte ens ids läsa, utan en kommentar helt till hur tråden går.)
Jag förstår inte hur du kan förhålla dig så enkelspårigt och lättvindigt till en så kontextuell diagnos som "ortorexi". Dessutom på ett träningsforum, där en stor del utövare sannolikt hade klassats som ätstörda av "experter".
Har alla som äter t ex stenålderskost ortorexi, eller måste det finnas en okunskap om kost och vad man håller på med?
Jag förstår inte hur du kan förhålla dig så enkelspårigt och lättvindigt till en så kontextuell diagnos som "ortorexi". Dessutom på ett träningsforum, där en stor del utövare sannolikt hade klassats som ätstörda av "experter".
Jag kan ärligt talat inte se det enkelspåriga i att erkänna att ätstörningar existerar, och jag kan inte se att någonstans har presenterat absoluta kriterier. Det är din tolkning av vad jag skriver, och den får stå för dig. Det torde inte förvåna dig att jag inte delar den åsikt du presenterat, att de som arbetar med ätstörningar inte har kompetens att differentiera i det enskilda fallet. Det finns säkert exempel på felbedömningar (var finns inte det?), men å andra sidan finns ett rätt stort mörkertal som aldrig kommer till bedömning då det, som samhällsnormen ser ut nu, är rätt enkelt att försvara en ganska långt gången störning med att man är duktig och disciplinerad, samt att det är ytterst obehagligt för omgivningen att ta upp problemet.
Jag kan ärligt talat inte se det enkelspåriga i att erkänna att ätstörningar existerar, och jag kan inte se att någonstans har presenterat absoluta kriterier. Det är din tolkning av vad jag skriver, och den får stå för dig. Det torde inte förvåna dig att jag inte delar den åsikt du presenterat, att de som arbetar med ätstörningar inte har kompetens att differentiera i det enskilda fallet. Det finns säkert exempel på felbedömningar (var finns inte det?), men å andra sidan finns ett rätt stort mörkertal som aldrig kommer till bedömning då det, som samhällsnormen ser ut nu, är rätt enkelt att försvara en ganska långt gången störning med att man är duktig och disciplinerad, samt att det är ytterst obehagligt för omgivningen att ta upp problemet.
Jag erkänner att ätstörningar existerar, men samtidigt anser jag att det är en stor skillnad mellan anorexi/bulimi och "ortorexi" eftersom den sistnämnda är mer kontextuell och lätt att läsa in subjektiva åsikter och värderingar i.
Dessutom är den vag och om jag vore konspiratoriskt lagd skulle jag hävda att den myntats med hjälp av livsmedelsindustrin som inte vill se folk äta enbart sallad och kyckling.
Jag håller med om att man kan dölja ätstörningar länge och att omgivningen sällan tar upp det förrän det är väldigt långt gånget. Folk har sina egna problem etc.
Men, om vi säger såhär: definierar du t ex periodisk fasta, paleo-kost, LCHF etc som ätstörningar? Om inte, beror det isf på den rätt banala anledningen att de helt enkelt blivit accepterade former av "ätstörningar" (där en "störning" är avvikande från det "normala") enbart för att många människor äter på det viset? Vilket illustrerar hela min poäng med att begreppet "ortorexi" är så vagt, kontextuellt och relativt.
shadowfire
2012-08-15, 17:43
Jag fattar inte att frågan är så provocerande.
...men å andra sidan finns ett rätt stort mörkertal som aldrig kommer till bedömning då det, som samhällsnormen ser ut nu, är rätt enkelt att försvara en ganska långt gången störning med att man är duktig och disciplinerad, samt att det är ytterst obehagligt för omgivningen att ta upp problemet.
Du svarar ju på din egen fundering alldeles utmärkt. :thumbup:
Det enda som saknas är att det även för den drabbade kan vara ytterst obehagligt att ämnet tas upp.
Sheogorath
2012-08-15, 18:27
Ja, vad ska man säga.
Säg vad du vill. Tråden skrevs med glimten i ögat. Och såklart för att varna alla för detta hemska. Såklart.
Anders The Peak
2012-08-15, 18:40
Det är ett övergående problem för de flesta och om det inte gäller hälsa och kost brukar de här personerna ha samma typ av fixering för något annat i stället.
Sitt inte inne framför datorn för mycket det kan förvärra problemen.
WY3GTrnS1Jc
Säg vad du vill. Tråden skrevs med glimten i ögat. Och såklart för att varna alla för detta hemska. Såklart.
Jag menade mer att "jaha", inte "herregud".
Sheogorath
2012-08-15, 18:45
Jag menade mer att "jaha", inte "herregud".
Haha. OK. Internet är svårt ibland. :) <- smiley som visar mitt förstående och vänliga sinnelag
Haha. OK. Internet är svårt ibland. :) <- smiley som visar mitt förstående och vänliga sinnelag
No kidding :cool:;):)
Spartansk
2012-08-15, 18:58
Håller med cofffee:krampus:ike*flex*:Virro
Eddie Vedder
2012-08-15, 19:05
Det sjukliga ligger i hur man mår. När ätande och mat är så tvångsmässigt att man väljer bort saker man genuint känner att man faktiskt hellre skulle göra så klassar jag det som en störning. Och när jag säger genuint så menar jag verkligen genuint. Man får rannsaka sig själv ordentligt om man verkligen väljer bort att gå ut med polare för att det är en fråga om seriositet med träningen eller om något har tagit över som man egentligen inte mår bra av.
Ingen handling är i sig "sjuklig" men ju mer neurotisk man blir desto mer riskerar man ju att halka dit. Precis som med alkohol.
Och nej det är inte norm att vara överviktig. Det om något är stigmatiserat och anledningen till att mångas väldigt noggranna kost spårar ur i en ätstörning är nog mycket på grund av hyllningarna på vägen dit. Man får ju höra länge hur duktig och disciplinerad man är innan folk märker att det visst inte är så friskt.
Har alla som äter t ex stenålderskost ortorexi, eller måste det finnas en okunskap om kost och vad man håller på med?
Men, om vi säger såhär: definierar du t ex periodisk fasta, paleo-kost, LCHF etc som ätstörningar? Om inte, beror det isf på den rätt banala anledningen att de helt enkelt blivit accepterade former av "ätstörningar" (där en "störning" är avvikande från det "normala") enbart för att många människor äter på det viset? Vilket illustrerar hela min poäng med att begreppet "ortorexi" är så vagt, kontextuellt och relativt.
Jag tycker att den här typen av frågor vittnar om en väldig okunskap om vad ätstörningar är. Du fortsätter att prata om att äta annorlunda men det handlar som sagt inte om att en handling är en sjukdom. Sen är alla psykiatriska sjukdomar kontextberoende men det betyder inte att kriterierna är vaga idag och den kontext som är här och nu.
Ignatius72
2012-08-15, 20:07
Men, om vi säger såhär: definierar du t ex periodisk fasta, paleo-kost, LCHF etc som ätstörningar? Om inte, beror det isf på den rätt banala anledningen att de helt enkelt blivit accepterade former av "ätstörningar" (där en "störning" är avvikande från det "normala") enbart för att många människor äter på det viset? Vilket illustrerar hela min poäng med att begreppet "ortorexi" är så vagt, kontextuellt och relativt.
Bara för att man avviker från det normala så blir det inte en störning. Störningen uppkommer om det påverkar ens liv negativt. Tex ångest. Om vi tex tittar på de neuropsykiatriska diagnoserna så är ett kriterium att det ska vara funktionsnedsättande. Mao så kan man ha alla andra kriterier utan att få diagnosen. För man över det till maten så kan man vara rätt så excentrisk vad gäller den biten utan att det ska klassas som en störning.
Det sjukliga ligger i hur man mår. När ätande och mat är så tvångsmässigt att man väljer bort saker man genuint känner att man faktiskt hellre skulle göra så klassar jag det som en störning. Och när jag säger genuint så menar jag verkligen genuint. Man får rannsaka sig själv ordentligt om man verkligen väljer bort att gå ut med polare för att det är en fråga om seriositet med träningen eller om något har tagit över som man egentligen inte mår bra av.
Ingen handling är i sig "sjuklig" men ju mer neurotisk man blir desto mer riskerar man ju att halka dit. Precis som med alkohol.
Och nej det är inte norm att vara överviktig. Det om något är stigmatiserat och anledningen till att mångas väldigt noggranna kost spårar ur i en ätstörning är nog mycket på grund av hyllningarna på vägen dit. Man får ju höra länge hur duktig och disciplinerad man är innan folk märker att det visst inte är så friskt.
Var på god väg emot detta men jag rannsakade mig själv och kammade till mig.. :)
Folk suger dock i regel när det kommer till självinsikt och kan gå ner sig till den milda grad utan att de tänker på det så mycket eller inser diskrepansen mellan sig själv och andra.
Naturligtvis, därför är självdiagnosticerande jävligt svårt. Hela inbillandet att någon mår "bra" av strikt kost tyder enligt MIG på ett visst stört förhållande till mat!
Jag tycker att den här typen av frågor vittnar om en väldig okunskap om vad ätstörningar är. Du fortsätter att prata om att äta annorlunda men det handlar som sagt inte om att en handling är en sjukdom. Sen är alla psykiatriska sjukdomar kontextberoende men det betyder inte att kriterierna är vaga idag och den kontext som är här och nu.
Så man har alltså inte ortorexi om man äter nyttigt i alla lägen och alltid undviker saker som kan vara det minsta nyttiga? Om personen själv upplever sig må okej (folk vet inte alltid hur de egentligen har det), men andra tycker att personen tackar nej till precis allting. Poängen är VEM ska bedöma det?
Är det en ätstörning då? Kom inte och säg att ortorexi inte är en ganska vag diagnos. Ni vill bara inte problematisera det av någon anledning. Vi är dessutom på ett träningsforum där tvångsmässiga förhållningssätt till mat är vanliga och kanske "maskerar" en utbredd ortorexi.
Med det sagt är det ändå få som tydligen anser sig lida av ortorexi på forumet om man dömer av det som skrivits i tråden. Så frågan är återigen, VEM bedömer om personen lider av ortorexi?
Återigen undrar jag hur många människor som skulle klassas som att de har en ätstörning av experter på området om de presenteras som anonyma case-studies för experterna. Men personerna själva anser sig förmodligen må rätt bra. Så hur ska vi ha det egentligen?
Om man då ändrar kontexten för ovanstående personer och förklarar för experterna att de tränar och kanske tävlar i fitness. Ja då kanske det helt plötsligt inte är någon regelrätt ätstörning. Så, det är ju högst kontextuellt.
Visst, det finns säkert mängder av klockrena exempel på ortorexi, men där är nog den gemensamma nämnaren okunskap (svart/vitt förhållande till nyttigt/onyttigt).
Bara för att man avviker från det normala så blir det inte en störning. Störningen uppkommer om det påverkar ens liv negativt. Tex ångest. Om vi tex tittar på de neuropsykiatriska diagnoserna så är ett kriterium att det ska vara funktionsnedsättande. Mao så kan man ha alla andra kriterier utan att få diagnosen. För man över det till maten så kan man vara rätt så excentrisk vad gäller den biten utan att det ska klassas som en störning.
Så det är alltså inte ortorexi om man äter väldigt nyttigt precis hela tiden och ALLTID tackar nej till allting med socker t ex. Och dessutom inte äter kolhydrater, inte dricker/röker någonsin.
Om det inte är "funktionsnedsättande". Som sagt förstår jag att det finns klockrena exempel på ortorexi men problemet är att det också finns ett enormt spann som tangerar gränsen för ortorexi.
Spartansk
2012-08-16, 10:50
Man kan fråga sig om raw food-ätande kan räknas som ätstörning, med den extremt begränsande kosthållningen.
Ortorexi har nog inte samma fysiska problemområden som anorexi.
Skulle man kunna skriva att ortorexi=optinoja on steriods?
Ortorexi är ingen officiell diagnos utan det klassas som anorexia nervosa, det som brukar kallas för ortorexi skiljer sig från "standardtypen att det alltid ingår träning och en del har i alla fall i början ett prestationskrav medan det vid AN inte alltid ingår. Träningsanorexi är ett mycket bättre ord för samma sak, i alla fall tills det får en egen diagnos (det diskuteras om så ska ske). En stor nackdel med att det heter anorexi är att en hel del inte alls vill förknippas med det ordet fast det är vad de har.
Precis.
Med tanke på att det stora folkhälsoproblemet idag är övervikten så känns det här som en parentes bestående av de få som hamnar långt ut på andra sidan ihop med anorektikerna. Det är väl ändå en majoritet som placerar sig närmare medianen än ute i kanterna hos de som äter vad man vill och skiter i vikten respektive de som tajmar 4.3g EAA var 5e minut i 20 minuter innan varje träningspass.
10% av alla tjejer och troligen runt 5% av alla killar har eller har haft det diagnosen ätstörninga. Bland killarna finns det antagligen ett mörkertal då det anses snyggt att vara mager med magrutor och för hela gruppen "ortorexi" eller träningsanorexi så är siffrorna dåligt undersökta. För att återkoppla till folkhälsoproblemet som du nämner så är inte ätstörningar något som bara handlar om att bli mager utan det har också ett starkt samband med övervikt. En bullemiker som går över till AN kan "bli frisk" och t ex väga normalt men i alla fall ha hetätningar* och med tiden så kan det övergå i en övervikt eller fetmna. Någon som inleder med AN kan också övergå till bullemi eller för den delen en hel del av de som har AN eller bulliemi börjar träna och i vissa fall tävla och då är allt bra då de väger något så när normalt eller bara är "deffade" året runt.
*alla bullemiker spyr inte upp all mat.
Jag erkänner att ätstörningar existerar, men samtidigt anser jag att det är en stor skillnad mellan anorexi/bulimi och "ortorexi" eftersom den sistnämnda är mer kontextuell och lätt att läsa in subjektiva åsikter och värderingar i.
"Ortorexi" är anorexi.
Dessutom är den vag och om jag vore konspiratoriskt lagd skulle jag hävda att den myntats med hjälp av livsmedelsindustrin som inte vill se folk äta enbart sallad och kyckling
Att skylla begreppet "ortorexi" på livsmedelsindustrin var nog bland det underligaste jag har sett på det här forumet och då räknar jag också in allmänt och allt som Clash har skrivit.
Eddie Vedder
2012-08-17, 05:30
Så man har alltså inte ortorexi om man äter nyttigt i alla lägen och alltid undviker saker som kan vara det minsta nyttiga? Om personen själv upplever sig må okej (folk vet inte alltid hur de egentligen har det), men andra tycker att personen tackar nej till precis allting. Poängen är VEM ska bedöma det?
Jag har redan svarat.
Ortorexi är ingen officiell diagnos utan det klassas som anorexia nervosa, det som brukar kallas för ortorexi skiljer sig från "standardtypen att det alltid ingår träning och en del har i alla fall i början ett prestationskrav medan det vid AN inte alltid ingår. Träningsanorexi är ett mycket bättre ord för samma sak, i alla fall tills det får en egen diagnos (det diskuteras om så ska ske). En stor nackdel med att det heter anorexi är att en hel del inte alls vill förknippas med det ordet fast det är vad de har.
Tack för uppdateringen, hade bara läst om ortorexi på wikipedia och trodde inte det var under samma kategori som anorexi.
VEM ska bedöma det?
självklart en person som jobbar med att diagnostisera ätstörningar och andra mentala åkommor. Du verkar ha någon sorts föreställning om att en ätstörning ska kunna fastställas av alla, till och med min farfar som har bott uppe i Sorsele hela sitt liv och bara ätit potatis och knäckebröd, för att den inte ska räknas som en åkomma som har "vaga kriterier" eller som allmänt är en "vag diagnos." *screwy*
Z_bumbi: Visste inte heller att ortorexi gick in under anorexi. Det kunde ju någon upplyst om tidigare kan man tycka. Då förstår jag det hela lite bättre faktiskt.
självklart en person som jobbar med att diagnostisera ätstörningar och andra mentala åkommor. Du verkar ha någon sorts föreställning om att en ätstörning ska kunna fastställas av alla, till och med min farfar som har bott uppe i Sorsele hela sitt liv och bara ätit potatis och knäckebröd, för att den inte ska räknas som en åkomma som har "vaga kriterier" eller som allmänt är en "vag diagnos." *screwy*
Du missade tydligen helt min poäng.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.