Alltid beroende av någonting - vad ska jag göra?

[litetvilsen]

Hej kolo!

Jag har ett litet... dilemma, kanske man kan kalla det.

Jag har hela mitt liv varit beroende av något, på något vis.

Det har gått i ordningen spel (konsol, dator etc) då det tog upp 8-12h av min dag, sedan mat vilket gjorde mig fet, därefter rökte jag i ett år, vilket jag dock slutat med nu då jag inte tycker att det ger mig något längre.

Sen ett litet tag tillbaka snusar jag. Jag skulle kunna sluta med nikotin, men något måste ju fylla det tomrummet, och då känns snus som "the lesser of x evils". Jag har även provat på en del tyngre saker men inte fastnat för något, som tur är.

Jag inser att en lösning är att komma underfund med varför jag ens har detta behov och därefter göra något åt det, men jag tror att det är något som sitter djupt, och även är väldigt svårlöst. Utan något extra verkar vardagen tom och tråkig, det känns som att jag bara går och väntar på något.

Någon som har några tankar kring detta?

[MathiasF]

Skaffa tjej, bli toffel, pang bom klart.


Eller mer seriöst, lider du av det så kontakta psykolog?

[litetvilsen]

Skaffa tjej, bli toffel, pang bom klart.


Eller mer seriöst, lider du av det så kontakta psykolog?
Har varit hos psykolog (inte för exakt detta, men ändå) och det är inget jag kan få någon hjälp av. Har noll förmåga att verkligen öppna upp mig på det viset, och tror nog inte heller att jag vill det, innerst inne.

[MathiasF]

Gör något positivt av din energi istället då,
du kan lägga 12 timmar om dan på konsolspel men känna att det är meningslöst.. kanske just för att det är det?
Prova lägga 12 timmar om dan på att tillverka bestick och sälj dom till ikea.

Kanske inte just det, men om du provar att jobba mot ett mål så kanske du känner tillfredställelse sedan.

[gratefuldead]

Du verkar ha för mycket energi och inte veta vart du ska göra av det. Börja träna om du inte redan gör det, sätt dig in i det. Plugga, studera, jobba. Du kan omöjligtvis sitta 8-12h per dag framför datorn om du har ett heltidsjobb eller studier.

[Rikard Jansson]

Har samma problem. Slutade nyss röka, och nu när det sista beroendet försvann så är jag sugen på både snus, cigaretter, WoW, fan och hans moster

[gratefuldead]

Har samma problem. Slutade nyss röka, och nu när det sista beroendet försvann så är jag sugen på både snus, cigaretter, WoW, fan och hans moster

Hur länge har du varit utan cigaretter? Ge det mer tid, brukar oftast ta många månader innan man blir av med ett beroende helt, ibland år till och med för dom riktigt hårt inbitna.

[Chrulle]

Jag är också en beroendepersonlighet, hoppat mellan skateboard, fotboll, alkohol och droger, datorer, mat och nu träning.. Röker OCH snusar, och nu är det träning och kost som är på tapeten, det jag mår bra utav är att planera in mina aktiviteter, som jobb, träning, tvätt/städning och allt runt i kring vardagslivet med ungefärliga tider.. Då vet man alltid vad man väntar på :) En annan bra grej med planering är att man får lite variation, annars blir det lätt bara en grej hela dagen för mig.

Nikotinet tar jag sen någon gång.

[litetvilsen]

Gör något positivt av din energi istället då,
du kan lägga 12 timmar om dan på konsolspel men känna att det är meningslöst.. kanske just för att det är det?
Prova lägga 12 timmar om dan på att tillverka bestick och sälj dom till ikea.

Kanske inte just det, men om du provar att jobba mot ett mål så kanske du känner tillfredställelse sedan.
Slutade med spelandet (och överätandet) då jag insåg att jag höll på att sabba mitt liv och min framtid.

Med tobak, iaf snus, finns ju inte riktigt denna nackdel. Där handlar det om att det är lite ofräscht, kostar pengar och kan skada tandköttet. Jag vill väl egentligen inte vara beroende av något, känna att något externt "äger" mig på det viset.

Ang mål så har jag en del, jag tränar, sköter kosten och pluggar. Alla dessa går bra och det har ju gjort en del för måendet i stort. Jag tror att jag behöver något som "höjer", om du förstår vad jag menar? Mer träning är väl ett alternativ, men jag har lite smärtor o.dyl. som jag inte riktigt fått pli på än som sätter stopp för det.

[Rikard Jansson]

Hur länge har du varit utan cigaretter? Ge det mer tid, brukar oftast ta många månader innan man blir av med ett beroende helt, ibland år till och med för dom riktigt hårt inbitna.

En vecka :) Cigaretter är jag dock minst sugen på! Snus-sugen som en galning trots att jag inte var det när jag rökte och slutade snusa för 4 månader sen

[gratefuldead]

En vecka :) Cigaretter är jag dock minst sugen på! Snus-sugen som en galning trots att jag inte var det när jag rökte och slutade snusa för 4 månader sen

Bra jobbat! Du har ju det absolut jobbigaste redan gjort :) Det kommer nog att sitta kvar i ett par veckor till, minst. Har själv slutat rökt/snusat flera gånger så förstår hur det känns. Försök att hitta något som ockuperar ditt sinne så du inte har tid att tänka på cigg/snus är mitt bästa tips.

[litetvilsen]

Har samma problem. Slutade nyss röka, och nu när det sista beroendet försvann så är jag sugen på både snus, cigaretter, WoW, fan och hans moster
Precis, mitt problem är inte något specifikt beroende, utan snarare att jag nästan behöver något, vad som helst.

Jag är alltså inte någon slacker som sitter på arslet hela dagarna, utan ganska svensson antar jag, med några svaga sidor.

[litetvilsen]

Jag är också en beroendepersonlighet, hoppat mellan skateboard, fotboll, alkohol och droger, datorer, mat och nu träning.. Röker OCH snusar, och nu är det träning och kost som är på tapeten, det jag mår bra utav är att planera in mina aktiviteter, som jobb, träning, tvätt/städning och allt runt i kring vardagslivet med ungefärliga tider.. Då vet man alltid vad man väntar på :) En annan bra grej med planering är att man får lite variation, annars blir det lätt bara en grej hela dagen för mig.

Nikotinet tar jag sen någon gång.
Ja, när jag är upptagen med annat såsom jobb/studier känner jag inte av det här, men det är ju heller inte bra att jobba tills man stupar. :/

[Chrulle]

Därför man planerar in olika saker, jobb 7-16, hem å käka, sen träna, sen fixa i ordning allt inför morgondagens jobb, sen dator 2-3 timmar, t.ex.. Planerar helger också, tycker det blir enklare så.

[gratefuldead]

Precis, mitt problem är inte något specifikt beroende, utan snarare att jag nästan behöver något, vad som helst.

Jag är alltså inte någon slacker som sitter på arslet hela dagarna, utan ganska svensson antar jag, med några svaga sidor.

Du måste tänka på att så är det för i princip alla människor. Det finns ingen som inte behöver "någonting extra". I stort sett alla har något intresse, och det behövs. Vi människor är skapta för att göra saker, inte för att sitta still och inte göra någonting.

Varför lägger du så stor energi på det här? Alla har intressen, eller "beroenden" om du nu vill kalla det så. Varesig det är att sitta framför datorn, träna som en galning eller dricka bärs på helgerna. Allt för "det lilla extra".

[litetvilsen]

Därför man planerar in olika saker, jobb 7-16, hem å käka, sen träna, sen fixa i ordning allt inför morgondagens jobb, sen dator 2-3 timmar, t.ex..
Ska man helt enkelt härda ut all tid mellan? Till döden?

Det känns så svårt att tänka på det viset, kanske är det för att jag är van vid att alltid ha något.

[Chrulle]

Skulle tro att du får härda ut ett tag, ta en dag i taget, sen kommer frihetskänslan. Jag tycker det är frihet att ha rutiner :)

Gör du det av rätt anledningar? Eller för att det ska se bra ut i andras ögon, känns som att förändringar ska ske på ens egna villkor..

[litetvilsen]

Du måste tänka på att så är det för i princip alla människor. Det finns ingen som inte behöver "någonting extra". I stort sett alla har något intresse, och det behövs. Vi människor är skapta för att göra saker, inte för att sitta still och inte göra någonting.

Varför lägger du så stor energi på det här? Alla har intressen, eller "beroenden" om du nu vill kalla det så. Varesig det är att sitta framför datorn, träna som en galning eller dricka bärs på helgerna. Allt för "det lilla extra".
Jag försöker väl hitta något som är så bra som möjligt, eller komma undan helt (fast det inte känns särskilt rimligt i dagsläget). Det känns svagt och fel, men ändå är det så djupt rotat i mig.

[Chrulle]

Finns ju ett ordspråk, talesätt whatever som går något i stil med "Summan av alla laster är konstant". Tror att man får sträva efter att skaffa sig bättre laster helt enkelt, att vara utan helt skulle nog inte fungera för mig. Därför blir jag ANTAGLIGEN rökare/snusare resten av livet, men om det är det eller tyngre droger så är jag skapligt nöjd :)

[litetvilsen]

Skulle tro att du får härda ut ett tag, ta en dag i taget, sen kommer frihetskänslan. Jag tycker det är frihet att ha rutiner :)

Gör du det av rätt anledningar? Eller för att det ska se bra ut i andras ögon, känns som att förändringar ska ske på ens egna villkor..
Nej, jag bryr mig inte så mycket om folks åsikter. Jag vill väl egentligen bara vara fri, inte ha det här som bestämmer över mig, men det känns oundvikligt?

edit:
Finns ju ett ordspråk, talesätt whatever som går något i stil med "Summan av alla laster är konstant". Tror att man får sträva efter att skaffa sig bättre laster helt enkelt, att vara utan helt skulle nog inte fungera för mig. Därför blir jag ANTAGLIGEN rökare/snusare resten av livet, men om det är det eller tyngre droger så är jag skapligt nöjd :)
Det är lite så det är för mig, hur bra det än vore att inte ha någon last känns det inte realistiskt, därför försöker jag göra det bästa av situationen, eller vad fan man ska kalla det.

[Chrulle]

Ja jag skulle tro det, fast det finns ju grejer som inte fängslar en alltför mycket, t.ex nikotin, bungeejump, resor, whatever, alla beroenden behöver inte vara negativa eller farliga..

[litetvilsen]

Ja jag skulle tro det, fast det finns ju grejer som inte fängslar en alltför mycket, t.ex nikotin, bungeejump, resor, whatever, alla beroenden behöver inte vara negativa eller farliga..
Ja, gällande tyngre grejer tycker jag om opiater & benso vilka ju har en väldigt destruktiv potential och då framstår ju tobak som väldigt snällt, i jämförelse.

Å ena sidan tänker jag att det får vara bra som det är. Det är inte särskilt illa, och det kanske man ska nöja sig med? Å andra sidan finns ju alltid den där strävan efter friheten, och jag vill nog inte ge upp det än..

[gratefuldead]

Ja, gällande tyngre grejer tycker jag om opiater & benso vilka ju har en väldigt destruktiv potential och då framstår ju tobak som väldigt snällt, i jämförelse.

Å ena sidan tänker jag att det får vara bra som det är. Det är inte särskilt illa, och det kanske man ska nöja sig med? Å andra sidan finns ju alltid den där strävan efter friheten, och jag vill nog inte ge upp det än..

Vad exakt innebär den där friheten du strävar efter? Testa att göra ingenting en dag, vad är det som händer? Ångest, rastlöshet, vad händer? Gör det som du anser vara just "frihet" och reflektera över vad som händer, därefter kan du bygga upp de svagheterna.

Det är väldigt svårt att kunna göra någon djupare psykologisk analys på ett internetforum, vilket du också säkert förstår.

[Chrulle]

Ja man ska inte göra sig sjukare än vad man egentligen är, det föder bara mer dåligt mående än nödvändigt.

Jag har kört några behandlingar ett par år, där får man lära sig mycket nyttigt om sig själv, livet och allt vad det innebär..

Låter som att om du klarar dig utan tyngre droger så löser sig mycket av dina problem, bara du har tålamod och ett mål :)

[litetvilsen]

Vad exakt innebär den där friheten du strävar efter? Testa att göra ingenting en dag, vad är det som händer? Ångest, rastlöshet, vad händer? Gör det som du anser vara just "frihet" och reflektera över vad som händer, därefter kan du bygga upp de svagheterna.

Det är väldigt svårt att kunna göra någon djupare psykologisk analys på ett internetforum, vilket du också säkert förstår.
Absolut ingenting? Då känner jag nog en väldig rastlöshet, smått outhärdligt.

Den friheten har jag nog även lite svårt att definiera för mig själv, men det är väl kanske att ha ett inre lugn, inget externt som binder eller har makt att påverka hur man mår. Är det omöjligt?

[litetvilsen]

Ja man ska inte göra sig sjukare än vad man egentligen är, det föder bara mer dåligt mående än nödvändigt.

Jag har kört några behandlingar ett par år, där får man lära sig mycket nyttigt om sig själv, livet och allt vad det innebär..

Låter som att om du klarar dig utan tyngre droger så löser sig mycket av dina problem, bara du har tålamod och ett mål :)
Vad för sorts behandlingar?

Och ja, jag har väl kanske inga större problem sett till beroenden just nu, egentligen. Men det känns ganska illa för mig, det skapar en ångest att vara slav under detta.

Men nu måste jag tråkigt nog lägga mig, återkommer imorgon.

[gratefuldead]

Absolut ingenting? Då känner jag nog en väldig rastlöshet, smått outhärdligt.

Den friheten har jag nog även lite svårt att definiera för mig själv, men det är väl kanske att ha ett inre lugn, inget externt som binder eller har makt att påverka hur man mår. Är det omöjligt?

Klart att det är möjligt, men det finns alltid något som kan påverka en hur man mår, hur det än är.

Skulle rekommendera dig att testa meditation eller mindfulness. Googla på båda och testa på det du tycker verkar bäst. De är båda bra verktyg för att lyckas nå "inre frid", även om det tar ett tag.

[Chrulle]

Det tog mig två år utav behandling för att finna den inre sinnesron, och den är absolut inte konstant, det får jag jobba för varje dag, genom att göra det jag behöver.

Men först måste man lära sig vad man behöver ha i sitt liv, och inte vad man vill ha.

EDIT: 12 stegsbehandling.. Håller på fortfarande, inte lika intensivt dock.

[litetvilsen]

Klart att det är möjligt, men det finns alltid något som kan påverka en hur man mår, hur det än är.

Skulle rekommendera dig att testa meditation eller mindfulness. Googla på båda och testa på det du tycker verkar bäst. De är båda bra verktyg för att lyckas nå "inre frid", även om det tar ett tag.
Får söka runt lite och läsa på om det. Har du själv erfarenhet av dessa saker?
Det tog mig två år utav behandling för att finna den inre sinnesron, och den är absolut inte konstant, det får jag jobba för varje dag, genom att göra det jag behöver.

Men först måste man lära sig vad man behöver ha i sitt liv, och inte vad man vill ha.

EDIT: 12 stegsbehandling.. Håller på fortfarande, inte lika intensivt dock.
Tror nästan att jag är för ung för att veta vad jag egentligen vill med livet (20-25), utan försöker mest göra det som känns rätt.

[mikaelj]

När du skriver "höjer mig", menar du då adrenalinkickar eller liknande?
Postat via en mobil enhet

[eternallord]

Bli beroende av smarta saker.

Nya hobbys som målning, kampsport, rubiks kub, matlagning, historia, yoga, vad som helst, så länge det är produktivt och utvecklar dig som människa.

[Prost]

Du kan be till Gud med ett öppet hjärta att visa för dig om det ligger till som så att Jesus är messias och kommer snart tillbaka. :-)

[Fugly]

Är också så här, drabbas av det oftast när jag inte har skola (eller jobb). Jag letar helt enkelt efter något att fylla tomrummet med.

[mjölk-dryck]

Jag är som du, har haft de problem du beskriver och överstigit dem.

Jag tror det är en mycket lång resa att ta reda på vad problemet - tomheten - bottnar i, och den insikten var åtminstone inte nödvändig för mig.

Situationen ganska enkel om man gör den konkret: tomheten behöver fyllas. Den går att fylla med passiv, destruktiv stimuli som datorspel, droger, sexmissbruk osv. Den kan också fyllas med andra aktiviteter som skapar en hållbarhet och dessutom gör ditt liv bättre och bättre allt eftersom tiden går.

Problemet med människor som oss, som har missbrukartendenser, är att vi måste lära oss att inte försöka fylla ut vårt tomrum med en sak. Att göra det är sällan hälsosamt, skapar en monotom tillvaro och ger oss inte den mångfald av upplevelser (relationer, fysisk stimulans, utlopp för kreativitet osv) vi behöver.

Det jag skulle råda dig att göra är att först och främst skapa struktur och rutiner i ditt liv om du inte redan har det. Sedan behöver du fundera över hur du sköter dina basbehov (mat, sömn, fysisk aktivitet, socialt umgänge) och försöka omstrukturera din vardag så att ditt liv blir mer balanserat - var noga med att ge dig själv variation. Vi behöver både umgänge och tid för oss själva. Om du känner att ditt liv står still kan det vara läge att fundera på vad du egentligen vill ha ut av tiden här på moder jord :)

Om det känns överväldigande eller omöjligt att uppnå så kan det vara läge att kontakta psykolog eller liknande.

[litetvilsen]

När du skriver "höjer mig", menar du då adrenalinkickar eller liknande?
Postat via en mobil enhet
Mm, adrenalin-, dopamin- eller serotoninkickar etc.
Bli beroende av smarta saker.

Nya hobbys som målning, kampsport, rubiks kub, matlagning, historia, yoga, vad som helst, så länge det är produktivt och utvecklar dig som människa.
Får se om det går att fylla ut tiden med något som är hållbart i längden, jag är ju som sagt upptagen till viss del med studier, hushåll etc, men sen blir det ju en del tid över.
Du kan be till Gud med ett öppet hjärta att visa för dig om det ligger till som så att Jesus är messias och kommer snart tillbaka. :-)
Jag vet att du inte menar det på det viset, men det där är ett riktigt hån mtp en del saker. Jag tror inte att gud existerar, och om han finns vill jag ge honom en rejäl smäll på käften.
Är också så här, drabbas av det oftast när jag inte har skola (eller jobb). Jag letar helt enkelt efter något att fylla tomrummet med.
När jag är helt syssolös blir det extremt, men det är som tur är ett tag sen det var så illa. Hur hanterar du din situation?
Jag är som du, har haft de problem du beskriver och överstigit dem.

Jag tror det är en mycket lång resa att ta reda på vad problemet - tomheten - bottnar i, och den insikten var åtminstone inte nödvändig för mig.

Situationen ganska enkel om man gör den konkret: tomheten behöver fyllas. Den går att fylla med passiv, destruktiv stimuli som datorspel, droger, sexmissbruk osv. Den kan också fyllas med andra aktiviteter som skapar en hållbarhet och dessutom gör ditt liv bättre och bättre allt eftersom tiden går.

Problemet med människor som oss, som har missbrukartendenser, är att vi måste lära oss att inte försöka fylla ut vårt tomrum med en sak. Att göra det är sällan hälsosamt, skapar en monotom tillvaro och ger oss inte den mångfald av upplevelser (relationer, fysisk stimulans, utlopp för kreativitet osv) vi behöver.

Det jag skulle råda dig att göra är att först och främst skapa struktur och rutiner i ditt liv om du inte redan har det. Sedan behöver du fundera över hur du sköter dina basbehov (mat, sömn, fysisk aktivitet, socialt umgänge) och försöka omstrukturera din vardag så att ditt liv blir mer balanserat - var noga med att ge dig själv variation. Vi behöver både umgänge och tid för oss själva. Om du känner att ditt liv står still kan det vara läge att fundera på vad du egentligen vill ha ut av tiden här på moder jord :)

Om det känns överväldigande eller omöjligt att uppnå så kan det vara läge att kontakta psykolog eller liknande.
Ja, det som jag behöver arbeta mest med, och som troligtvis skulle vara mest givande är att förbättra mitt sociala liv. Det är dock ganska knepigt då jag varit hyfsat introvert och isolerad för det mesta, så det är mycket jag behöver lära mig. Det är kanske till viss del det behovet som jag försöker dämpa med div saker? Jag vet inte.

Vad jag vill ha ut av livet.... ja. Jag vill väl helt enkelt må bra, vara lycklig. Uppleva saker. Att nå någon större andlig insikt, få barn, bli känd och få erkännande etc intresserar mig inte. Jag vill helt enkelt leva ångestfritt och må bra.

[Fugly]

När jag är helt syssolös blir det extremt, men det är som tur är ett tag sen det var så illa. Hur hanterar du din situation?


Jag hittar helt enkelt på något att göra, vare sig det är spel, hjälpa folk i min omgivning eller ta promenader. Du kan också börja se några bra serier/filmer.

[mjölk-dryck]

Mm, adrenalin-, dopamin- eller serotoninkickar etc.

Får se om det går att fylla ut tiden med något som är hållbart i längden, jag är ju som sagt upptagen till viss del med studier, hushåll etc, men sen blir det ju en del tid över.

Jag vet att du inte menar det på det viset, men det där är ett riktigt hån mtp en del saker. Jag tror inte att gud existerar, och om han finns vill jag ge honom en rejäl smäll på käften.

När jag är helt syssolös blir det extremt, men det är som tur är ett tag sen det var så illa. Hur hanterar du din situation?

Ja, det som jag behöver arbeta mest med, och som troligtvis skulle vara mest givande är att förbättra mitt sociala liv. Det är dock ganska knepigt då jag varit hyfsat introvert och isolerad för det mesta, så det är mycket jag behöver lära mig. Det är kanske till viss del det behovet som jag försöker dämpa med div saker? Jag vet inte.

Vad jag vill ha ut av livet.... ja. Jag vill väl helt enkelt må bra, vara lycklig. Uppleva saker. Att nå någon större andlig insikt, få barn, bli känd och få erkännande etc intresserar mig inte. Jag vill helt enkelt leva ångestfritt och må bra.

Sweet :) Vill upprepa hur mycket jag känner igen mig i det du beskriver, så att det förhoppningsvis går fram att du genom att lära dig lite självdisciplin och odla en gnutta jävlar anamma kan få ett liv du trivs med. Det sociala var där det brast (mest) för mig, och genom att jobba på det har det börjat bli bättre.

Att vara lagd åt det introverta hållet är ingenting som är ett hinder för att fixa ett socialt liv som du trivs med. Däremot är det en egenskap hos dig som kan göra att du (som jag) är ovan vid att ta initiativ, vilket såklart leder till att man inte umgås så mycket som man skulle behöva med de man vill umgås med.

Genom att du har fyllt upp tomrummet med "syntetiska" saker har du trängt undan behovet för andra naturliga behov, som finns hos oss alla. Med det sagt kan det kännas jobbigt/obekvämt/ostimulerande med socialt umgänge när man "tappat vanan" - men att fungera socialt är långt mer impräntat i oss än att kunna cykla, if you catch my drift.
Mitt råd till dig är att fasa ut tiden framför allt vad TV och dator heter, och testa att ersätta de vanorna med aktiviteter som inte är passiviserande, som inbjuder till socialt umgänge osv. Det kan kännas svårt i början men om du bara låter dig bli tillräckligt uttråkad kommer du sänka dina krav :)

Som sagt tror jag att meditation och skrivande kan göra dig mycket gott, både rent känslomässigt för att förstå dig själv bättre och för den filosofiska biten du pratar om. Ett annat seriöst tips är att runka/kolla mindre porr. Det är också svårt i början, men gör dig med självsäker och drivkraftig när du kommit över den första "bumpen".

Och kom ihåg att du inte vet förren du har provat :)

[mikaelj]

Gjort ett ADHD-test?

[litetvilsen]

Jag hittar helt enkelt på något att göra, vare sig det är spel, hjälpa folk i min omgivning eller ta promenader. Du kan också börja se några bra serier/filmer.
Serier har jag tillräckligt av som jag följer, så det låter vi bli. :)

Promenader funkar ju, man slösar lite tid, bränner lite kcal och får lite frisk luft. Brukade knarka långpromenader tidigare men det föll bort av någon anledning..
Sweet :) Vill upprepa hur mycket jag känner igen mig i det du beskriver, så att det förhoppningsvis går fram att du genom att lära dig lite självdisciplin och odla en gnutta jävlar anamma kan få ett liv du trivs med. Det sociala var där det brast (mest) för mig, och genom att jobba på det har det börjat bli bättre.

Att vara lagd åt det introverta hållet är ingenting som är ett hinder för att fixa ett socialt liv som du trivs med. Däremot är det en egenskap hos dig som kan göra att du (som jag) är ovan vid att ta initiativ, vilket såklart leder till att man inte umgås så mycket som man skulle behöva med de man vill umgås med.

Genom att du har fyllt upp tomrummet med "syntetiska" saker har du trängt undan behovet för andra naturliga behov, som finns hos oss alla. Med det sagt kan det kännas jobbigt/obekvämt/ostimulerande med socialt umgänge när man "tappat vanan" - men att fungera socialt är långt mer impräntat i oss än att kunna cykla, if you catch my drift.
Mitt råd till dig är att fasa ut tiden framför allt vad TV och dator heter, och testa att ersätta de vanorna med aktiviteter som inte är passiviserande, som inbjuder till socialt umgänge osv. Det kan kännas svårt i början men om du bara låter dig bli tillräckligt uttråkad kommer du sänka dina krav :)

Som sagt tror jag att meditation och skrivande kan göra dig mycket gott, både rent känslomässigt för att förstå dig själv bättre och för den filosofiska biten du pratar om. Ett annat seriöst tips är att runka/kolla mindre porr. Det är också svårt i början, men gör dig med självsäker och drivkraftig när du kommit över den första "bumpen".

Och kom ihåg att du inte vet förren du har provat :)
Ja, jag jobbar lite på det sociala via olika sätt, men som du säkert vet är det en krånglig väg och det kan ta lite tid.

Mitt problem med att vara introvert, eller vad fan jag nu är, är att jag har lite svårt att ta initiativ, vilket dock också beror på att jag är rädd för att bli avvisad. Är det någon annan som tar initiativ går det hur bra som helst.
Problemet nu ang. det sociala är att jag studerar, så jag har inte någon kontakt med folk pga sommarledigheten (folk som rest bort etc), får fundera lite på hur jag ska göra med det.

Ang det sista så är det inget problem längre. Deffar vilket gjort att jag bara har lust att runka kanske 3-4ggr/vecka, max.

Ang tobaksbruket så slängde jag en nästan full dosa idag. Satt och funderade lite och insåg att jag egentligen inte tycker om smaken, känslan eller något annat med snus, förutom just nikotinet, så jag inhandlade ett paket nikotintuggummin som ersättning tills jag kommer på något bättre. Ska dock prova på en helt nikotinfri vecka fr.o.m. imorgon för att se hur det känns.

Och, om du inte har något emot att jag frågar det, hur gammal är du?
Gjort ett ADHD-test?
Har kikat på massor av sådant tidigare, främst Aspergers & ADD och har lite halvt självdiagnostiserat mig med ADD.

Dock är det inte något jag kan göra något med då det enda är att begära en utredning vilken kan ta ett par år att få & bli klar med, är jävligt krångligt och antagligen bara kommer resultera i concerta/ritalin. De skulle väl vara kul att festa på men jag vill ju inte behöva ta något sådant för vardagen, och då känns det lite meningslöst att spendera så mycket energi & tid på att få diagnosen.

[mikaelj]

Har kikat på massor av sådant tidigare, främst Aspergers & ADD och har lite halvt självdiagnostiserat mig med ADD.

Dock är det inte något jag kan göra något med då det enda är att begära en utredning vilken kan ta ett par år att få & bli klar med, är jävligt krångligt och antagligen bara kommer resultera i concerta/ritalin.

Inte särskilt krångligt, du får (i Stockholm) tid inom några månader och utredningen tar 5-10 besök.

De skulle väl vara kul att festa på men jag [b]vill ju inte behöva ta något sådant för vardagen,[b] och då känns det lite meningslöst att spendera så mycket energi & tid på att få diagnosen.

Funkar vardagen så bra nu då, tycker du?

Sedan är det inte säkert att du får just det. Finns säkert annat de kan göra för att du skall få hjälp, inte minst den psykoterapeutiska biten.

[litetvilsen]

Inte särskilt krångligt, du får (i Stockholm) tid inom några månader och utredningen tar 5-10 besök.
Okej, då går det lite fortare än vad jag trodde.

Det största hindret är dock att det ingår samtal med anhöriga, vilket är uteslutet för min del. Mina päron är lite av typen "herregud, psykolog, du är ju inte galen" - så att erkänna att deras barn kan ha något problem kommer inte att gå, direkt. Sen vill jag verkligen inte ta en sådan diskussion med dom, har tidigare pratat en smula om hur jag mår och det är lite stum tegelvägg över det hela.

Funkar vardagen så bra nu då, tycker du?

Sedan är det inte säkert att du får just det. Finns säkert annat de kan göra för att du skall få hjälp, inte minst den psykoterapeutiska biten.
Beror väl på hur man ser på det. Jag klarar av att sköta jobb, studier, hushåll etc. Det enda som t.ex, en utomstående skulle se som avvikande om jag beskrev min situation nu lite kort är det sociala, vilket dock har förbättrats på senare tid.

Jag vill alltså helst klara av att fixa det här själv, och inte förlita mig på någon medicin. Och ang samtal med psykolog (eller liknande) så har jag som sagt problem med att öppna upp. Har suttit ett antal timmar i terapi och största delen av den tiden bestod av att jag sitter mitt emot personen, formulerar en miljon tankar i huvudet, men absolut inget av värde kommer ut.

Det finns mycket att berätta, men ingen jag kan berätta det för.

[mjölk-dryck]

Ja, jag jobbar lite på det sociala via olika sätt, men som du säkert vet är det en krånglig väg och det kan ta lite tid.
Absolut. Det enda du kan och behöver göra är att försätta dig i situationer där det finns förutsättningar för social kontakt att uppstå.

Mitt problem med att vara introvert, eller vad fan jag nu är, är att jag har lite svårt att ta initiativ, vilket dock också beror på att jag är rädd för att bli avvisad. Är det någon annan som tar initiativ går det hur bra som helst.
Samma här :) Att gå till botten med den rädslan, och på så sätt få acceptans och förstå vad du ska/kan göra för att hantera den - och på så sätt lära känna mer människor du trivs med - kan du nå genom att skriva av dig (nu slutar jag tjata).

Problemet nu ang. det sociala är att jag studerar, så jag har inte någon kontakt med folk pga sommarledigheten (folk som rest bort etc), får fundera lite på hur jag ska göra med det.
Reflektera över vad du realistiskt kan göra för att hamna i situationer med andra, och använd resten av tiden till att planera/göra saker som är nyttiga för dig. Fokusera på nya vanor du vill ha, undersök hobbys du kanske har lagt på hyllan eller aldrig vågat dig på.

Ang det sista så är det inget problem längre. Deffar vilket gjort att jag bara har lust att runka kanske 3-4ggr/vecka, max.
Jag körde totalt celibat (så gott det går, när john blund kommer och hälsar på kan det hända grejjer oavsett vilken läggning man har ;) ) i ca 130 dagar och efter det har jag märkt hur mycket runkande påverkar, åtminstone mig, mentalt. Det är helt klart på sin plats att lätta på trycket då och då, men efter cirka två veckor av att inte ha avfyrat kanonen märker du en sjuhelvetes skillnad - samma eller nästa dag - om du gör det. För mig påverkas som sagt självförtroende, initiativförmåga, "äventyrslust" m m.


Och, om du inte har något emot att jag frågar det, hur gammal är du?
Samma ålder som dig ungefär.

Angående det där med att inte kunna öppna upp sig känner jag igen även det i mig själv för några år sedan. Tror dock det har mest med social ovana att göra och det här med att vara rädd för att bli avvisad eller sedd som konstig. Att inte riktigt lita på att bli sedd och hörd ordentligt..

[Fugly]

Jag brukar också göra musik, vilket kan ta upp en hel del tid om man är "in the zone".

[mikaelj]

Okej, då går det lite fortare än vad jag trodde.

Det största hindret är dock att det ingår samtal med anhöriga, vilket är uteslutet för min del. Mina päron är lite av typen "herregud, psykolog, du är ju inte galen" - så att erkänna att deras barn kan ha något problem kommer inte att gå, direkt. Sen vill jag verkligen inte ta en sådan diskussion med dom, har tidigare pratat en smula om hur jag mår och det är lite stum tegelvägg över det hela.

Då får du väl avsäga dig bekantskapen med dem. Inte värre än så.

Dessutom måste de inte prata med anhörig.

[Minimjölk]

Om du nu har problem med att öppna dig face to face kanske det finns möjlighet att prata av dig på annat sätt. Hur känner du tex att som 0-postare inför ett forum skriva om dina tankar?:) Ibland kan ett anonymt forum likt detta få en på bättre tankar och det kan vara befriande att få skriva av sig. Dessutom kanske det efteråt är lättare att ta samma diskussion face to face med någon som är proffesionell.

Alla människor har olika behov och olika grad av densamma men alla har någon gång behov av att fundera och prata gällande dessa och i vilken riktining man vill gå. jag tycker det är sunt att du reflekterat över dig själv och hur du vill förändra dig själv och du skall veta att du är långt ifrån ensam. Att inte ha sitt livsmål utstakat när man är under 25 hör väl til ldet normala, du verkar ju dock redan ah koll på ungefär hur du vill leva.

Jag upplever det lite när jag läser dina posts som att du är en allt eller inget människa och skall saker göras så går du gärna in i det med mycket energi. Det är ju en väldigt positiv egenskap om du hittar grejor som är positiva för dig att göra men det du behöver jobba med är att hitta en balans mellan denna grej och övriga livet. Det som för stunden kan kännas som det viktigaste i livet måste på något sätt ändå samsas med andra grejor.

Om du nu är introvert och vill bli bättre på sociala situationer så kan det ju vara ett tips att försöka hitta någon hobby etc där du dels får göra någonting du brinner för och desutom får träna på dina sociala skills i lagom utsträckning.

Ett allmänt tips är att träna på det man vill bli bättre på och våga utmana sig själv i lagom stora doser. Uppgifterna skall vara utmanande men överkomliga så att du när du klarar dem blir stolt och höjer din självkänsla. Detta fungerar bra nästan oavsett vad det gäller.

[litetvilsen]

Absolut. Det enda du kan och behöver göra är att försätta dig i situationer där det finns förutsättningar för social kontakt att uppstå.

Samma här :) Att gå till botten med den rädslan, och på så sätt få acceptans och förstå vad du ska/kan göra för att hantera den - och på så sätt lära känna mer människor du trivs med - kan du nå genom att skriva av dig (nu slutar jag tjata).

Reflektera över vad du realistiskt kan göra för att hamna i situationer med andra, och använd resten av tiden till att planera/göra saker som är nyttiga för dig. Fokusera på nya vanor du vill ha, undersök hobbys du kanske har lagt på hyllan eller aldrig vågat dig på.
Ja, fast just nu kommer jag inte på något annat än att gå till någon krog/bar själv och försöka ragga kontakt, tips?

Jag tror det viktigaste och enda jag kan göra här egentligen är att utsätta mig för det trots att det är obehagligt och läskigt, för jag vet ju innerst inne att ett par nekanden inte gör något, då det inte är något fel på mig (även om man tror det ibland).

Jag körde totalt celibat (så gott det går, när john blund kommer och hälsar på kan det hända grejjer oavsett vilken läggning man har ;) ) i ca 130 dagar och efter det har jag märkt hur mycket runkande påverkar, åtminstone mig, mentalt. Det är helt klart på sin plats att lätta på trycket då och då, men efter cirka två veckor av att inte ha avfyrat kanonen märker du en sjuhelvetes skillnad - samma eller nästa dag - om du gör det. För mig påverkas som sagt självförtroende, initiativförmåga, "äventyrslust" m m.

Det har funnits perioder då jag inte har onanerat på kanske 1-2v, och ärligt talat vet jag inte om det är så stor skillnad för mig mot att göra det några gånger i veckan (flera ggr/dag = slöhet, dock), annat än att det är enormt mycket skönare när man väl gör det efter ett uppehåll. :d Förstår dock tanken, genom att inte servera kroppen så enkel och lättillgänglig njutning tvingas man göra annat (mer utvecklande) för att uppnå samma behag.

Angående det där med att inte kunna öppna upp sig känner jag igen även det i mig själv för några år sedan. Tror dock det har mest med social ovana att göra och det här med att vara rädd för att bli avvisad eller sedd som konstig. Att inte riktigt lita på att bli sedd och hörd ordentligt..
Ja, det skulle ju lätt kunna stämma mtp hur min bakgrund ser ut, tror dock att jag inte behöver tänka & gräva så väldigt mycket i varför saker och ting är si och så (då det ändå känns typ, omöjligt) utan bara försöka göra något åt det.
Jag brukar också göra musik, vilket kan ta upp en hel del tid om man är "in the zone".
Har försökt med lite olika saker, plugga in lite nya språk t.ex. vilket jag ändå är intresserad av, men så fort det börjar kännas mer som jobb och mindre åt nöje-hållet så slutar jag, fastän inget egentligen förändrats.

Eller så är jag väl bara lat!
Då får du väl avsäga dig bekantskapen med dem. Inte värre än så.

Dessutom måste de inte prata med anhörig.
Så drastiska åtgärder behövs kanske inte, de är helt okej så länge man håller det någorlunda ytligt.

Ska iaf se över vad för "fördelar" en diagnos kan ge innan jag ger mig in på att ev. försöka få mig en (om jag nu ens har ADD/whatever).
Om du nu har problem med att öppna dig face to face kanske det finns möjlighet att prata av dig på annat sätt. Hur känner du tex att som 0-postare inför ett forum skriva om dina tankar?:) Ibland kan ett anonymt forum likt detta få en på bättre tankar och det kan vara befriande att få skriva av sig. Dessutom kanske det efteråt är lättare att ta samma diskussion face to face med någon som är proffesionell.

Alla människor har olika behov och olika grad av densamma men alla har någon gång behov av att fundera och prata gällande dessa och i vilken riktining man vill gå. jag tycker det är sunt att du reflekterat över dig själv och hur du vill förändra dig själv och du skall veta att du är långt ifrån ensam. Att inte ha sitt livsmål utstakat när man är under 25 hör väl til ldet normala, du verkar ju dock redan ah koll på ungefär hur du vill leva.

Jag upplever det lite när jag läser dina posts som att du är en allt eller inget människa och skall saker göras så går du gärna in i det med mycket energi. Det är ju en väldigt positiv egenskap om du hittar grejor som är positiva för dig att göra men det du behöver jobba med är att hitta en balans mellan denna grej och övriga livet. Det som för stunden kan kännas som det viktigaste i livet måste på något sätt ändå samsas med andra grejor.

Om du nu är introvert och vill bli bättre på sociala situationer så kan det ju vara ett tips att försöka hitta någon hobby etc där du dels får göra någonting du brinner för och desutom får träna på dina sociala skills i lagom utsträckning.

Ett allmänt tips är att träna på det man vill bli bättre på och våga utmana sig själv i lagom stora doser. Uppgifterna skall vara utmanande men överkomliga så att du när du klarar dem blir stolt och höjer din självkänsla. Detta fungerar bra nästan oavsett vad det gäller.
Ja, den här tråden är ju att sätt att få prata lite utan att behöva "stå till svars", men ändå skulle jag inte kunna skriva precis allt.

Du har en del rätt i det du säger, har t.ex. haft problem med fixa idéer där jag haft enormt tunnelseende, och inte insett det förrän ett tag efteråt. Det verkar alltid finnas iaf en sådan grej i mitt liv, och hur mycket jag känner efter kan jag inte se vad det är för stunden, utan det kommer jag underfund med efteråt.

Den enda typen av hobbys som känns roliga/rimliga & som inkluderar andra människor är olika sporter, men problemet är att iom deffen så orkar jag inte direkt träna något utöver styrketräningen - men deffen är förhoppningsvis klar snart.

Ett vettigt sista tips också. :)

[lindgren04]

De e galet va man känner igen sig i mycket här, har vart beroende av allt från alkohol droger träning i alla dess former datorspel lyckades krasha mitt äktenskap pga av WoW..
Har idag 2 barn och bättre ordning på allt tränar kanske lite mycket.. Men har en fru som strukturerar upp mig om jag börjar bli för *fanatisk* sen har väl åldern gjort en lite visare med tiden..

[Minimjölk]

Ja, jag vet inte om det är åldern/erfarenheten eller det faktum att många när de blir äldre har fler åtaganden inom vitt skilda områden som gör att de släpper "tunnelseendet". De flesta som skaffar barn får ju en mer avslappnad attityd till det som de tidigare tyckte var det enda viktiga i världen.

En gång i tiden var min träning det absolut viktigaste. Jag tyckte då när jag befann mig i den situationen inte att det jag gjorde var överdrivet och visst gacv det resultat. Jag kan däremot nu i efterhand skratta för mig själv när jag tänker på hur fanatisk jag var med kost och hur många timmar jag satt och granskade mina framsteg med statistik etc. Visst, jag hade stenkoll och det var kul men jag försakade under denna perioden mycket annat. Jag gillar att träna och må bra av det men när jag medvetet eller omedvetet väljer bort andra hrejor som jag också gillar då börjar jag fundera. Dessutom tog det mig några år att inse att man skall lyssna mer på sig själv och mindre på vad man tror andra människor tycker/tänker.