Visa fullständig version : Vill du skaffa barn? Varför/Varför inte?
Barbastark
2012-06-28, 20:28
Jepp jepp, som rubriken säger.
Själv har jag mer och mer börjat gå från "ja det är väll klart jag ska ha barn i framtiden" till att blir mer osugen på det hela.
Ja, barn är söta och fantastiska på många sätt, men jäklar vilket jobb dem antagligen är! Är det värt det?
Jag tror man måste vara den där typiska familjepersonen" (som jag har vissa vänner och bekanta som faktiskt är och som har som högsta mål att skaffa en stor familj) för att egentligen tycka det, och inte bara tycka det för att samhället säger att man måste.
Vad säger ni andra? Vill ni skaffa barn? Varför? Varför inte?
Självklart, om jag skulle hata barn och tycka det var för mycket jobb hade jag offrat mig för det vita folket i Sverige så vi slipper bli i minoritet.
Spartansk
2012-06-28, 20:31
Nej! Eftersom:
Livet är enligt mig ett minussummespel. Det hemska i livet överskuggar det positiva. Alltså är det rent elakt att sätta en människa till världen, mot människan i fråga.
Barn vill ha en cool, utåtriktad pappa. Jag är en tyst, inåtvänd tönt. Jag skulle inte velat ha en pappa som jag.
För att få barn måste man hitta någon att göra barn med. Jag tror inte att jag någonsin kommer göra det.
Jag har aldrig orkat fullfölja ett projekt som tar mer än ett halvår. Så det känns dumt att ge sig in i ett som tar över 18 år.
Självklar!
Vore nästan brottsligt att inte sprida mina gener!
Barbastark
2012-06-28, 20:38
Självklar!
Vore nästan brottsligt att inte sprida mina gener!
Varför så självklart? Utveckla gärna.
Tänker väl mest: stackars unge. Så njet.
Tog upp ämnet med en arbets polare som nyss blivit far.
Innan tänkte han "nej fan vilket jobb, måste ju leva ju!" och sen råkade det bli som de blev med tjejen hans. Nu tänker han helt annorlunda. "när det är ens egna barn som du håller i så finns de inget som är så fantastiskt. Hela din värld blir i den lilla bebisen." massa sånt.
Med andra ord, tror man tänker helt annorlunda när man väll är far.
filmjölk
2012-06-28, 20:52
Nej, inga fler. Visst, det är underbart med barn, och det är väldigt givande att vara pappa, men orka med spädbarn igen det vill jag inte.
Nej! Eftersom:
Livet är enligt mig ett minussummespel. Det hemska i livet överskuggar det positiva. Alltså är det rent elakt att sätta en människa till världen, mot människan i fråga.
Barn vill ha en cool, utåtriktad pappa. Jag är en tyst, inåtvänd tönt. Jag skulle inte velat ha en pappa som jag.
För att få barn måste man hitta någon att göra barn med. Jag tror inte att jag någonsin kommer göra det.
Jag har aldrig orkat fullfölja ett projekt som tar mer än ett halvår. Så det känns dumt att ge sig in i ett som tar över 18 år.
Lägg av nu! Klart du hittar någon till slut. Och kom ihåg, ens pappa är alltid coolaste när man är barn;) tänk inte sådär!
Jens.Andersson
2012-06-28, 20:55
Nej! Eftersom:
Livet är enligt mig ett minussummespel. Det hemska i livet överskuggar det positiva. Alltså är det rent elakt att sätta en människa till världen, mot människan i fråga.
Barn vill ha en cool, utåtriktad pappa. Jag är en tyst, inåtvänd tönt. Jag skulle inte velat ha en pappa som jag.
För att få barn måste man hitta någon att göra barn med. Jag tror inte att jag någonsin kommer göra det.
Jag har aldrig orkat fullfölja ett projekt som tar mer än ett halvår. Så det känns dumt att ge sig in i ett som tar över 18 år.
Hade min pappa kunnat rita massa actionfigurer och serier till mig hade han varit en hjälte.
Ignatius72
2012-06-28, 20:55
Jag gjorde den omvända resan, dvs nä jag vill inte ha några barn. Inte ta det stora ansvaret att både ta beslutet och sedan dessutom ta hand om dem, till det här blir nog bra (ställd inför fullbordat faktum). Men när man väl har dem så är det svårt att tänka bort det livet och det är aldrig något jag ångrat.
Barbastark
2012-06-28, 20:56
Tog upp ämnet med en arbets polare som nyss blivit far.
Innan tänkte han "nej fan vilket jobb, måste ju leva ju!" och sen råkade det bli som de blev med tjejen hans. Nu tänker han helt annorlunda. "när det är ens egna barn som du håller i så finns de inget som är så fantastiskt. Hela din värld blir i den lilla bebisen." massa sånt.
Med andra ord, tror man tänker helt annorlunda när man väll är far.
A dem är söta när dem är små (och inte skriker och håller en uppe halva natten), men sen då? Tonåren. Ojoj. Det blir inte kul.
filmjölk
2012-06-28, 20:56
Lägg av nu! Klart du hittar någon till slut. Och kom ihåg, ens pappa är alltid coolaste när man är barn;) tänk inte sådär!
+1. Spartansk, du är väldigt lik mig, och jag är (om jag får säga det själv) en väldigt bra pappa.
Ska väl ha någon dag. Om en massa år. Varför? Ingen direkt aning, aldrig funderat på att inte skaffa om tillfälle ges och allt stämmer osv.
Nej, dels för att jag kommer inte ägnat tillräckligt med tid åt mig själv förrän jag är 40+.
Jag har inget behov av föräldraskap, eller tid till det för den delen heller.
Jorden överbefolkas tillräckligt ändå. Det bör införas förbud angående fortplantning i alla länder.
Barbastark
2012-06-28, 20:58
Jag gjorde den omvända resan, dvs nä jag vill inte ha några barn. Inte ta det stora ansvaret att både ta beslutet och sedan dessutom ta hand om dem, till det här blir nog bra (ställd inför fullbordat faktum). Men när man väl har dem så är det svårt att tänka bort det livet och det är aldrig något jag ångrat.
Om vi säger att du hade 100% valfrihet. Skulle du då välja barn?
Verkar vara för mycket jobb med barn, jag är nog lite för ego för det.
Dock är jag relativt ung, så risken finns tyärr att jag ändrar på mig (vet inte rikitigt om jag kan skriva så iofs, har jag väl ändrat på mig så är det ju, just då, inget negativt med barn längre).
Jag vill ha barn. Jag verkligen går och drömmer om och längtar efter ett "svensson"-liv. Och livet är fantastiskt och ger så mycket möjligheter (om man inte är negativ) att det är klart att jag vill avla fram något vackert.
Tog upp ämnet med en arbets polare som nyss blivit far.
Innan tänkte han "nej fan vilket jobb, måste ju leva ju!" och sen råkade det bli som de blev med tjejen hans. Nu tänker han helt annorlunda. "när det är ens egna barn som du håller i så finns de inget som är så fantastiskt. Hela din värld blir i den lilla bebisen." massa sånt.
Med andra ord, tror man tänker helt annorlunda när man väll är far.
Ja men det är väl klart! Men skillnaden är att innan du blir far så har du ett val. Det är ju samma sak med adoption. Varför vill inte du adoptera? Nu kanske du inte ser någon anledning men när du väl adopterar och uppfostrar ungen så inser du hur fantastiskt det är!
Jag själv har inte tänkt skaffa några barn men om det skulle råka ske av någon anledning hade jag fått omvärdera mina principer och jag är övertygad om att jag hade tyckt det varit fantastiskt!
Men de anledningar jag har och kommer på på rak arm är:
1. Tycker inte världen är bra nog att växa upp i just nu.
2. Varje människa, speciellt västerländska sådana, ställer för stora krav på jorden och försämrar miljön successivt.
3. Mina gener kan eventuellt vara för dåliga för att hålla mina hälsokrav på hur en tillräckligt frisk människa ska vara.
4. Där är så mycket jag vill göra och så lite tid man får här i livet. Att skaffa ett barn innebär att 80% av den fritid man har i livet går åt till familj. Det begränsar ens möjligheter kraftigt.
Jag gjorde den omvända resan, dvs nä jag vill inte ha några barn. Inte ta det stora ansvaret att både ta beslutet och sedan dessutom ta hand om dem, till det här blir nog bra (ställd inför fullbordat faktum). Men när man väl har dem så är det svårt att tänka bort det livet och det är aldrig något jag ångrat.
Om vi säger att du hade 100% valfrihet. Skulle du då välja barn?
Det fetmarkerade säger väl allt.
mangemani
2012-06-28, 21:07
ja absolut.
i de längre förhållandena som jag har haft, så har skaffa barn kommit på tal(då det kändes som att förhållandet var stabilt), men saknade då några saker för att kunna ge barnet en bra uppväxt, i vissa fall var det ekonomin, i andra så var det uppenbart att partnern inte skulle bli någon bra förälder(märktes hur partnern tog hand om sina egna barn) och i andra så tynade pratet helt enkelt ut då förhållandet blev sämre.
så ska jag ha barn med något så ska allt stämma på alla fronter, ekonomin, förhållandet, säkerheten, partnerns hantering och syn på barn.
får se om tjejen jag är ihop med nu kan vara en lämplig tjej att skaffa barn med, har bara varit ihop en kort tid, men det klickar väldigt bra och hon är stabil och har en sund syn på saker och ting, men det återstår att se om det håller i sig, hur som helst så ska vi ha varit ihop ett bra tag innan jag ens nämner skaffa barn till henne.
Barbastark
2012-06-28, 21:09
Det fetmarkerade säger väl allt.
Håller inte helt med.
Det kan finnas val man gjort där man känner att man inte ångrar sig, men där man, om man kunde valt om, kanske skulle velat prova lyckan med ett annat val.
För fem år sedan hade jag sagt nej. Nu säger jag nog ja, troligen, om jag får avla med en optihanne. Min framtida lycka hänger inte på det men jag tror att det kan vara en spännande resa att göra.
collieweed
2012-06-28, 21:16
Optihanne......
Ignatius72
2012-06-28, 21:16
Om vi säger att du hade 100% valfrihet. Skulle du då välja barn?
Med facit i hand så ja. Jag vill inte påstå att det betyder allt för mig eller att livet blev helt annorlunda. Däremot är det en dimension av livet som jag verkligen inte vill vara utan. jag kommer alltid vara dessa barns pappa oavsett vad som händer. Det är ett ansvar jag verkligen älskar att ha. Att dessutom "helt plötsligt" ha något i mitt liv som inte är utbytbart på något vis något som är större och viktigare för mig än mig själv.
Att inte skaffa barn pga av överbefolkning i andra länder eller att vi skulle leva i en exeptionellt dålig värld i sverige 2012 är ju bara blaj. Man måste absolut inte vilja ha barn men argumenten ovan håller helt enkelt inte. Jag vill påstå att ingen har stått med sin respektive och sagt nej då den andra vill pga av överbefolkning etc.
måste ju föra de magnifika generna vidare.
shadowfire
2012-06-28, 21:23
Absolut, dör jag idag stängs släktböckerna med mig, last man standing.
Står med säden redo, men just nu verkar adoption mer troligt än att hitta en lämplig mammakandidat.
Har alltid velat haft barn, och har nu en dotter på tre år och en son på strax under året... Det är en massa jobb, och livet förändras på många sätt, varav en del känns negativa, men det är helt klart värt det. Att se sina barn växa upp och utvecklas är fantastiskt :D
Spartansk
2012-06-28, 21:31
Lägg av nu! Klart du hittar någon till slut. Och kom ihåg, ens pappa är alltid coolaste när man är barn;) tänk inte sådär!
Jag tycker faktist inte att min pappa var det, han var också tystlåten och jag önskade ibland att jag hade nån av de bullriga papporna...
Hade min pappa kunnat rita massa actionfigurer och serier till mig hade han varit en hjälte.
+1. Spartansk, du är väldigt lik mig, och jag är (om jag får säga det själv) en väldigt bra pappa.
:)
Om jag någonsin hittar en partner, så ja. Definitivt. Det är en del av livet som jag jättegärna inte vill missa.
Att inte skaffa barn pga av överbefolkning i andra länder eller att vi skulle leva i en exeptionellt dålig värld i sverige 2012 är ju bara blaj. Man måste absolut inte vilja ha barn men argumenten ovan håller helt enkelt inte. Jag vill påstå att ingen har stått med sin respektive och sagt nej då den andra vill pga av överbefolkning etc.
Det där är personliga åsikter men du får det att låta som om det är någon objektiv betraktelse från din sida.
Nu har jag inte haft ett förhållande där min partner vill ha barn och där jag måste kompromissa. Men eftersom frågan är en grundläggande pelare för hur jag vill leva mitt liv så är det något jag alltid kommer att kolla upp tidigt i ett förhållande . Alla vill väl kolla så att de grundläggande principer man har klaffar ifall man tänkte inleda ett seriöst förhållande?
Visst blir man upp över öronen förälskad med en person man inte alls passar ihop med så kanske man får vara beredd på att försöka ändra på sig rejält. Det är ju rätt vanligt att "fel personer" faller för varandra.
I mitt fall så handlar det inte enbart om överbefolkning nej. Men samtidigt tycker jag att dementera det argumentet med att "det spelar ingen roll för du är bara en person på 6 miljarder" är att säga att "människor är maktlösa och kan inte förändra någonting i världen". Då behöver man ju inte gå och rösta heller.
Så jo jag tror nog att där är individer som sagt nej till barn pga just sådana anledningar. De är i minoritet ja, men de finns. Och de får lov att ha sina åsikter, hur konstiga du än tycker att de är.
Minimjölk
2012-06-29, 12:19
Nej! Eftersom:
Livet är enligt mig ett minussummespel. Det hemska i livet överskuggar det positiva. Alltså är det rent elakt att sätta en människa till världen, mot människan i fråga.
Barn vill ha en cool, utåtriktad pappa. Jag är en tyst, inåtvänd tönt. Jag skulle inte velat ha en pappa som jag.
För att få barn måste man hitta någon att göra barn med. Jag tror inte att jag någonsin kommer göra det.
Jag har aldrig orkat fullfölja ett projekt som tar mer än ett halvår. Så det känns dumt att ge sig in i ett som tar över 18 år.
Tycker du har en något negativ bild av livet ovan. Du får självklart ha den men det är inte säkert att ditt barn håller med dig. han/hon kanske tycker att livet är kanon och fullkomligen kommer idoldyrka dig. Vem vet, att du en dag får barna kanske ändrar hela din världsbild och ger dig en bättre självkänsla och uppskattar vad du har istället för det du saknar.
Barn är fantastiska på så sätt för de lever mer i nuet och behöver inte tänka lika komplext över om de är lyckliga eller ej och deras tänk tycker jag smittar av sig. De flesta av de jag känner som skaffat barn både mår och agerar bättre (enligt mig då) i flera frågor. Istället för att bara gå och gnälla på banala skitfrågor som man ändå kanske inte kan påverka så har man ju fullt upp med något väldigt betydelsefullt. Dvs uppfostra sin egen avkomma till att bli en bra världsmedborgare.
Jag är väldigt pro barn nu när jag är förälder just för jag har insett hur betydelsefulla och härliga de är. Jag har ju iofs aldrig varit anti-barn tidigare heller.
Som sagt, vill man inte skaffa barn så är det upp til lvar och en men att välja bort barn för att man inte tycker att man själv är någon cool farsa känns lite som en dålig ursäkt om man frågar mig. Jag tycker du är cool Spartansk och skulle kunna döda för att ha dina skills att teckna. Jag är säker på att dina eventuella barn kommer älska dig för den du är och tycka du är the best dad ever.
Självklart om jag är kär och blir älskad tillbaka.
Nej, skulle vara elakt att sprida generna vidare...
ja det är värt det.
jag har två
Jag vill men kommer förmodligen skaffa hund istället, eller bägge...
Skitgener å andra sidan, så om det inte blir något av gör det inte så mycket.
Sen är ju jorden överbefolkad också, vilket jag ogillar skarpt. Så om jag skaffar unge kommer jag ju säga emot mig själv, men jag antar att min framtida fru kommer vara en mycket övertygande och stark person.
Jag har lärt mig att om man är under 30 år och tjej så har man ingen talan i ämnet för folk tycker att "...du får väl se om några år!!1!", men så som det ser ut nu: nej.
Ödmjukt nog: jag tror att jag hade blivit en riktigt bra mamma.
Men: är lite inne på samma spår som någon annan skrev - stackars unge.
Hade barn varit på agendan då kan jag iafl säga att jag hade lämnat Malmö illa kvickt.
Klart en unge är något man vill ha, någon gång. Vill känna mig nöjd över den jag är och mitt liv först, resta lite längre resor med tjejen etc. Upptäcka världen! Men vid 25 så känns det som att det inte är någon stress. Kan gott skaffa kids om 5-10 år.
Spartansk
2012-06-29, 13:05
Tycker du har en något negativ bild av livet ovan. Du får självklart ha den men det är inte säkert att ditt barn håller med dig. han/hon kanske tycker att livet är kanon och fullkomligen kommer idoldyrka dig. Vem vet, att du en dag får barna kanske ändrar hela din världsbild och ger dig en bättre självkänsla och uppskattar vad du har istället för det du saknar.
Så kan det bli, det kanske rentav är sannolikt att det blir så, men sålänge jag inte är 100 % säker så vill jag inte chansa. :)
Holmeros
2012-06-29, 13:06
Hade barn varit på agendan då kan jag iafl säga att jag hade lämnat Malmö illa kvickt.
+1. Även om jag trivs rätt bra här, så hade jag aldrig låtit mina barn växa upp här.
Och som svar på topic: Jag vill verkligen verkligen verkligen ha barn! Egentligen skulle jag vilja vara en ganska ung pappa, precis som jag själv växt upp.
När slutar man vara ung förälder, förresten? Räknas 22-23-24 som ung förälder?
Till sist vill jag nämna att jag nog vill ha två :)
Ignatius72
2012-06-29, 13:07
+1. Även om jag trivs rätt bra här, så hade jag aldrig låtit mina barn växa upp här.
Och som svar på topic: Jag vill verkligen verkligen verkligen ha barn! Egentligen skulle jag vilja vara en ganska ung pappa, precis som jag själv växt upp.
När slutar man vara ung förälder, förresten? Räknas 22-23-24 som ung förälder?
Till sist vill jag nämna att jag nog vill ha två :)
Allt under 30 är närmast att betrakta som ungt. Iaf i städerna.
Holmeros
2012-06-29, 13:28
Allt under 30 är närmast att betrakta som ungt. Iaf i städerna.
Okej.. Förr tänkte jag ofta att "gå i föräldrarnas fotspår" med tanken att mina barn också ska få växa upp med unga föräldrar. Om jag inte minns helt fel var mor min 21 när hon fick min storebror, som är tre år äldre än mig.
Det sket ju sig, eftersom jag själv är 23 och singel ^^ Så nu har jag fått flytta fram till att jag vill ha barn innan 30.
Hursomhelst, om det är något jag ser fram emot i livet, så är det nog barn.. och när jag blir rik såklart. Vilket jag kommer bli. *popcorn*
i stora städer är unga föräldrar sub 30
i små byhålor är unga föräldrar sub 18
Holmeros
2012-06-29, 13:30
i stora städer är unga föräldrar sub 30
i små byhålor är unga föräldrar sub 18
Om man är uppvuxen i byhåla och flyttade till storstan, hur funkar det då?! ;)
shut teh face
2012-06-29, 13:36
Alltid velat ha barn, men kanske inte såpass tidigt som det ändå blev, 22 år gammal.
Men det är ju bra att börja tidigt så man inte är gammal gubbe när barnen är tonåringar.
Det är helt klart värt det, men det är ett enormt jobb, speciellt de första åren, alla som har barn vet vad jag menar, de som inte har barn har nog svårt att föreställa sig. :)
filmjölk
2012-06-29, 13:39
om man är uppvuxen i byhåla och flyttade till storstan, hur funkar det då?! ;)
25.
Jag känner inget behov av det och jag vill ägna den tiden och energin åt mig själv och min framtida fru. Kan däremot tänka mig kattungar. De är söta och kräver inte lika mycket arbete.
Kan tänkas lite synd eftersom jag hade blivit en fatastisk farsa, men jag kan alltid satsa på att bli världens bästa farbror och morbror.
Vandraren
2012-06-29, 13:47
Är ganska nybliven far, lille Theodor fyllde en månad igår. Helt underbart, men lite "otacksamt" så här i början faktiskt. Han skriker, skiter och äter. Man får ingenting tillbaka, än. Men det var ju knappast oväntat. Vi börjar redan planera syskon.
Skaffa barn är det absolut mäktigaste som har hänt mig, och när jag tänker tillbaka på ögonblicket när han precis kommit ut blir jag fortfarande helt lipig och känslosam. Tårarna sprutade, hela jag skakade och det var helt enkelt så jävla coolt. Går nog inte riktigt att förklara, ren och skär lycka. Stoltheten, tacksamheten, respekten och kärleken jag kände för min sambo är otrolig, allt det hon gick igenom (och fortfarande går igenom) för våran skull. Jag kan aldrig ens komma i närheten av att ge tillbaka det hon gav till mig.
Skickat från min Galaxy Nexus via Tapatalk 2
filmjölk
2012-06-29, 13:54
Jag känner inget behov av det och jag vill ägna den tiden och energin åt mig själv och min framtida fru. Kan däremot tänka mig kattungar. De är söta och kräver inte lika mycket arbete.
Kan tänkas lite synd eftersom jag hade blivit en fatastisk farsa, men jag kan alltid satsa på att bli världens bästa farbror och morbror.
Du kan ju skaffa en fru som redan har barn som inte är bebisar kanske? isf blir du ju farsa, men ändå inte.
Holmeros
2012-06-29, 13:55
Är ganska nybliven far, lille Theodor fyllde en månad igår. Helt underbart, men lite "otacksamt" så här i början faktiskt. Han skriker, skiter och äter. Man får ingenting tillbaka, än. Men det var ju knappast oväntat. Vi börjar redan planera syskon.
Skaffa barn är det absolut mäktigaste som har hänt mig, och när jag tänker tillbaka på ögonblicket när han precis kommit ut blir jag fortfarande helt lipig och känslosam. Tårarna sprutade, hela jag skakade och det var helt enkelt så jävla coolt. Går nog inte riktigt att förklara, ren och skär lycka. Stoltheten, tacksamheten, respekten och kärleken jag kände för min sambo är otrolig, allt det hon gick igenom (och fortfarande går igenom) för våran skull. Jag kan aldrig ens komma i närheten av att ge tillbaka det hon gav till mig.
Skickat från min Galaxy Nexus via Tapatalk 2
Grattis!! Trots orden "Går nog inte riktigt att förklara", så lyckas du rätt bra ändå. Fin post!
+1. Även om jag trivs rätt bra här, så hade jag aldrig låtit mina barn växa upp här.
Och som svar på topic: Jag vill verkligen verkligen verkligen ha barn! Egentligen skulle jag vilja vara en ganska ung pappa, precis som jag själv växt upp.
När slutar man vara ung förälder, förresten? Räknas 22-23-24 som ung förälder?
Till sist vill jag nämna att jag nog vill ha två :)
Föräldrar nu kommer inte bli som våra föräldrar i alla fall, du och jag kommer ju kunna surfa och lira TV-spel när vi är 50-60 vilket våra föräldrar kanske inte kan/på samma sätt.
Så oavsett hur vi vänder och vrider på det kommer vi ju alla bli till sättet unga föräldrar :)
Du kan ju skaffa en fru som redan har barn som inte är bebisar kanske? isf blir du ju farsa, men ändå inte.
Nä, dom ungarna har isåfall redan en pappa. Och som sagt, jag känner inget behov av barn.
Chrillee
2012-06-29, 14:39
Jag har varit totalt emot det under en längre period. Men har börjat vidga mina vyer lite, men då är det inte på tal förrens jag är 30+, i dagsläget snart 25.
I nuläget är jag alldeles för oansvarig, lat och självupptagen tror jag.
polka_griis
2012-06-29, 15:14
Vad tror ni egentigen om att skaffa barn med en vän? Är det något ni skulle kunna tänka er?
Föräldrar nu kommer inte bli som våra föräldrar i alla fall, du och jag kommer ju kunna surfa och lira TV-spel när vi är 50-60 vilket våra föräldrar kanske inte kan/på samma sätt.
Så oavsett hur vi vänder och vrider på det kommer vi ju alla bli till sättet unga föräldrar :)
:D Jo det har ju generationer sagt jämt. Åtminståne sedan 50-talet. Jag tyckte att vi kommer ju att vara unga till sättet men jag tror att om det är så så ligger nog ordet "barnslig" närmare till hands. Inget fel med det.
Thelvino
2012-06-29, 15:27
Vad tror ni egentigen om att skaffa barn med en vän? Är det något ni skulle kunna tänka er?
En riktig vän blir inte gravid när man har sex med henne. Jag menar, hur schysst är det på en skala? Här ska vi ha lite kul och så blir hon på smällen..*slap*
AhmedGrisen
2012-06-29, 15:38
En riktig vän blir inte gravid när man har sex med henne. Jag menar, hur schysst är det på en skala? Här ska vi ha lite kul och så blir hon på smällen..*slap*
jag tolkade det som att om det är okej utifall båda är med på det?
Föräldrar nu kommer inte bli som våra föräldrar i alla fall, du och jag kommer ju kunna surfa och lira TV-spel när vi är 50-60 vilket våra föräldrar kanske inte kan/på samma sätt.
Så oavsett hur vi vänder och vrider på det kommer vi ju alla bli till sättet unga föräldrar :)
Sedan när hyperteknologi x införs om 10-15 år, ja då lär du nog känna dig jävligt gammal som inte fått det med modersmjölken...
Ja självklart. En eller två. Ingen motivering, känns bara självklart.
Inga barn, aldrig velat ha och ställer till det rejält för mig i min relationsvärld, provade att leva med en man som redan hade barn så det var avklarat. Men jag gillar inte andras barn tillräckligt mycket för att det skulle vara hållbart.
Och i mitt nya förhållande går jag bara och nojjar över att han en dag vill ha barn även om han vet att jag inte vill.
Varför skaffa barn i den här världen? Tycker att det är en fruktansvärt självisk handling.
men förstår att det är det största man kan uppleva.
Trodde att jag ville ha barn på högstadiet (är 79:a) men har sedan dess ändrat inställning tills vidare.
Människor är olika och vissa kommer att trivas bättre som föräldrar än andra. Det enorma sociala stigmat i att säga att man ångrar att man blev förälder kommer alltid att göra en tråd som denna rätt skev till barngruppens fördel.
Skaffa barn (speciellt biologiskt egna) är i första hand en egoistisk handling och jag hittar inte mig själv i vare sig de känslomässiga eller de "sakliga" argumenten jag kommit i kontakt med hittills för att bli övertygad. Jag tänker inte bli farsan som inte har "tid" att umgås med mitt barn p g a jobb eller andra passioner bara för att jag hoppas på att få pappahormonrushen (som de flesta trots allt verkar få även om de inte trott det själva innan) som ändrar mina synsätt.
Blir nog en eller två stycken när jag har åldern inne (30+). Förutsatt att en bra karriär är säkrad. :)
Sedan när hyperteknologi x införs om 10-15 år, ja då lär du nog känna dig jävligt gammal som inte fått det med modersmjölken...
Med tanke på att jag kommer hänga med och vara aktiv både när den utvecklas, och går i verket så behöver jag inte oroa mig.
Hur många "hyperteknologier" har det inte kommit på senaste 10 åren bara som man har tacklat och hängt med på rätt så bra även om man inte är uppvuxen mitt i det?
Nej det ska till nått bra jävla revolutionerande nu tror jag för att man inte ska kunna hänga med.
Blir nog en eller två stycken när jag har åldern inne (30+). Förutsatt att en bra karriär är säkrad. :)
Karriär är säkrad? Så du menar att du kommer älska dina barn mer om du har mer pengar eller vad syftar du på?
mangemani
2012-06-29, 18:13
Karriär är säkrad? Så du menar att du kommer älska dina barn mer om du har mer pengar eller vad syftar du på?
tror nog mer att han syftar på att barn kostar;)
tror nog mer att han syftar på att barn kostar;)
Yeah! Om han menar så är jag med på det. Jag läste det mer som "har jag blivit VD och rik". Det är väl jag som läste vad jag själv ville läsa dock...
Ignatius72
2012-06-29, 18:57
Skaffa barn (speciellt biologiskt egna) är i första hand en egoistisk handling .
Jag skulle säga att det som framförallt representerar föräldraskap är just att det är extremt oegoistiskt. Man har hela tiden andra man ska ta hänsyn till, andras väl och ve som tom går före ens egna behov. Att ta ansvar för att någon får en så bra uppväxt som möjligt, guida dem i allt från relationer till läxläsning.
Jag vet inte riktigt var egoismen kommer in.
Jag menade att själva beslutet att skaffa är helt egoistiskt. Att sen upptäcka att det kanske inte är så kul att ha barn alla gånger är en annan sak, så vi kanske håller med varandra ändå?
TommyBoy
2012-06-29, 19:18
Min grabb är 11. Det har än så länge inte funnits så mycket som ett ögonblick då jag inte tyckt att det varit helt jävla underbart!
Ren och skär kärlek. Gör gärna om det... om det inte varit för att jag blivit så gammal.
Vandraren
2012-06-29, 19:50
Grattis!! Trots orden "Går nog inte riktigt att förklara", så lyckas du rätt bra ändå. Fin post!
Tackar. :)
Skickat från min Galaxy Nexus via Tapatalk 2
Thelvino
2012-06-29, 19:51
jag tolkade det som att om det är okej utifall båda är med på det?
Så är det. Har en vän/bekant som har fixat det på det sättet (känner inte de andra parterna i familjen).
Ignatius72
2012-06-29, 19:52
Jag menade att själva beslutet att skaffa är helt egoistiskt.
Hur menar du?
Hur menar du?
Man gör det ju nog för sig själv och upplevelsen och inte för att man frågat barnet. Såklart man sen gör uppoffringar men själva handlingen att skaffa barn är ju för att få uppleva det själv, kan jag tänka mig.
Jag skulle säga att det som framförallt representerar föräldraskap är just att det är extremt oegoistiskt. Man har hela tiden andra man ska ta hänsyn till, andras väl och ve som tom går före ens egna behov. Att ta ansvar för att någon får en så bra uppväxt som möjligt, guida dem i allt från relationer till läxläsning.
Jag vet inte riktigt var egoismen kommer in.
Egoismen kommer av att du, förhoppningsvis, får ut ett större värde av det. Barnen berikar ditt liv, även om det ibland kan komma till ett högt pris, och det är egoistiskt.
Jag har en dotter på 20 månader men ville jag skaffa barn? Nej det kan jag inte påstå, tjejen ville och jag kände att det var dags helt enkelt.
Ett mycket bra val :)
Ej direkt sugen för tillfället, flera av vännerna har börjat skaffa barn nu vilket egentligen gör mig ännu mer osugen på att skaffa. Vill jobba och njuta av livet o buffra upp skattkistan. Eventuellt om ett par år. Har flickvän sedan 6 år som är lite mer åt barnhållet men försöker hålla det på avstånd.
Ej direkt sugen för tillfället, flera av vännerna har börjat skaffa barn nu vilket egentligen gör mig ännu mer osugen på att skaffa. Vill jobba och njuta av livet o buffra upp skattkistan. Eventuellt om ett par år. Har flickvän sedan 6 år som är lite mer åt barnhållet men försöker hålla det på avstånd.
Låter hälsosamt.
Rikard Jansson
2012-06-29, 20:50
Låter hälsosamt.
Vad menar du? no hate, förstår inte
Vad menar du? no hate, förstår inte
Att ignorera att sin livskamrat vill ta en annan väg i livet, är ju oftast då det brukar spricka.
Rikard Jansson
2012-06-29, 20:56
Att ignorera att sin livskamrat vill ta en annan väg i livet, är ju oftast då det brukar spricka.
Ja jo men det är väl inte precis ovanligt att damen i förhållandet vill ha barn före herren vill det och det får därför vänta tills båda är med på det. Alternativ? Att göra slut? Att skaffa barn ändå?
Spartansk
2012-06-29, 20:58
Att ignorera att sin livskamrat vill ta en annan väg i livet, är ju oftast då det brukar spricka.
Det är väl värre att ha barn om man inte vill, än att förhållandet spricker?
Ja jo men det är väl inte precis ovanligt att damen i förhållandet vill ha barn före herren vill det och det får därför vänta tills båda är med på det. Alternativ? Att göra slut? Att skaffa barn ändå?
Ser inga problem med det, hon vet var jag står och kommer någ stå ut något år till innan jag känner mig "mogen".
Ja jo men det är väl inte precis ovanligt att damen i förhållandet vill ha barn före herren vill det och det får därför vänta tills båda är med på det. Alternativ? Att göra slut? Att skaffa barn ändå?
Göra slut givetvis, om jag träffar en tjej och jag säger till henne att i min framtid (5-10 år) ser jag barn och villa, och hon säger att hon vill satsa på sin karriär, kan tänka sig ett liv helt utan barn för att de är jobbiga, så givetvis säger ju jag tack och adjö då.
Det är liksom två så vilt skilda syn på livet som skär ihop sig så åtminstone jag skulle aldrig få de att gå ihop.
Spartansk: Nej varför? Man har ju två väldigt olika syn på livet och vad man vill åstadkomma, är man så pass olika kanske man ska hitta nån mer likasinnad. Även om hon efter 5 år säger att "Okej då, vi kan väl skaffa barn" så skulle det ju aldrig kännas helhjärtat.
För 15 år sedan var jag övertygad om att jag aldrig skulle ha barn, för 10 år sedan var jag till 90% säker att jag inte ville, men i svaga stunder vacklade jag. För 5 år sedan kändes det som 50/50, såg både för och nackdelar med att skaffa barn. Idag är jag till 90% säker på att jag vill ha barn. Antar att det kommer med åldern eller så.
31 idag.
För mig har det varit tvärtom. Pre 20 har jag ju alltid sett mig själv som någon som skaffar barn, "för det gör man ju". Men när jag började fundera på vad jag vill med livet så började jag inse mer och mer att jag inte ville ha barn. I ca 10 år har jag inte velat ha barn och jag har varit säker på det i minst 6 år. Jag är 31 nu.
Jag håller också med personen som skrev att om det inte känns rätt så är det heller inte shysst mot barnet att skaffa det.
Ajwersson
2012-06-30, 03:43
Vill jobba och njuta av livet o buffra upp skattkistan. Eventuellt om ett par år. Har flickvän sedan 6 år som är lite mer åt barnhållet men försöker hålla det på avstånd.
Sitter i samma sits jag med, tycker det är viktigt att fixa till en karriär innan så att man inte behöver oroa sig alltför mycket när den dagen kommer. Men tjejen skulle kunna tänka sig ett barn imorn om jag sa till :p
Har sedan två år tillbaka, två stycken pojkar! De kom
I tät följd! Levde tidigare ett rätt så "vilt" liv med mkt utgång, dricka o resor. Idag krävs det mkt för att överhuvudtaget kunna få ut mig, älskar att va hemma. Ända jag kan sakna är sovmorgon. Samtisigt som jag börjat älska att kolla på fåret shaun o dricka min morgon kaffe med min två åring brevid mig.
Var 28 år när jag blev pappa, och tycker att det är bra att det inte är ett tvång att skaffa barn ( menar då sterotypisk, snarare än verkligt tvång). Tycker dock att dagens trend att skaffa barn när man är runt 40 år o äldre är lite tragiskt, och taskigt gentemot
Barnen. Man kommer va en gammal förälder som
Inte orkar mkt samt är riskerna stora att man dör när barnet är relativt ungt.
Ja, gärna många.
Har haft småsyskon och tycker det är jävligt kul med barn.
Dessutom känns det typ som målet i livet att ge så bra gener och uppfostran till sina barn som möjligt.
Jag har aldrig någonsin tvivlat.
Ignatius72
2012-06-30, 07:05
Man gör det ju nog för sig själv och upplevelsen och inte för att man frågat barnet. Såklart man sen gör uppoffringar men själva handlingen att skaffa barn är ju för att få uppleva det själv, kan jag tänka mig.
Egoismen kommer av att du, förhoppningsvis, får ut ett större värde av det. Barnen berikar ditt liv, även om det ibland kan komma till ett högt pris, och det är egoistiskt.
Det är ju lite långsökt (om man tolkar egoistiskt som något dåligt). Har man ungarna som accessoarer så visst. Men det blir lite av ett cirkelresonemang, allt som inte är direkt skadlig för en själv är egoistiskt.
Man skulle lika gärna kunna vända på det och säga att inte skaffa barn är höjden av egoism.
Jag får defintivt ut ett större värde av att vara förälder än vad jag tror hade varit fallet om jag inte skaffat barn. Men samtidigt så har jag ju blivit äldre under tiden med allt vad det innebär och troligen så hade jag väl utvecklats även utan barn fast med andra erfarenheter. Men den stora glädjen kommer inte ifrån att själv berikas utan att se ett barn utvecklas, lära sig saker, överraska en och få vara med och dela det med dem. Men visst, det ger mig också något absolut.
Har 3 och skulle gärna ha fler men pallar inte fler spädbarnsår. Tycker allt med barn är grymt förutom det första året som ärriktigt tunga. Spädbarn=nej Barn=ja
Hahaha, själv så pallar jg inte fler barn. Inte pga. Barnen i sig. Utan orkar inte ha tjejen gravid i 9 månade, gnällandes o irriterad! Sen e det amnings perioden, lika dryg den... Barnen i sig är helt underbara!
Hahaha, själv så pallar jg inte fler barn. Inte pga. Barnen i sig. Utan orkar inte ha tjejen gravid i 9 månade, gnällandes o irriterad! Sen e det amnings perioden, lika dryg den... Barnen i sig är helt underbara!
He he där sa du nåt jag missade. Helt klart ett minus där med. Så nöjd med att ha uthärdat detta. Det är inte resan utan målet som är det intressanta.
Fan grabbar, finns väl inget ont i en gravid kvinna. Spelar ingen roll om hon gapat på mig eller lipat för inget. Väckt en klockan halv tolv för att åka till macken och köpa godis osv. Hon har ju en knodd i maggen så bara vara en bra slave till sin domina och inse att hon har det nog värre framför allt dom sista månaderna. Kroppen är inte hennes enligt henne själv hormoner rusar åt höger och vänster. Jag kan le åt sådant, inte när hon ser då är man körd hahamen när jag kommit ut rummet och ska gå till pizzerian och hör henne muttra att hon får aldrig något gott när man vet att man var nere i butiken och köpte jordgubbar och grädde för ett par timmar sedan Har två ungar och en bonusunge. Hade lätt kunnat tänka mig två till men sedan handlar det nog mer om ekonomi efter det. Vill ju kunna ge dom en bra start, körkort och trygghet som man vill ge som pappa men ett par till vill jag allt ha.
Jag vill en en kille och en tjej, det vore kul med små miniatyrer av sig själv :D
Men det är många år kvar, som jag känner just nu så vill jag inte offra all tid det krävs för att fostra barn. Är lite för "egoistisk" med min tid som jag har :p
shut teh face
2012-06-30, 09:16
För mig är det ganska vitalt att ha barn, det är ju liksom målet med livet. Man ser sig där framme att skapa sina egna jul, midsommar och påskfirande med ens egna familj, inte ens familj utan ens egna familj. Barn vid middagsbordet, husdjur, villa. Och sen i framtiden så sitter man där som farfar, ursprunget till en familj med barn och barnbarn.
Vad slår detta? Man kommer aldrig få ut samma stimulans av "vänner genom livet", i alla fall kan jag inte ens tänka mig det.
Jag kan heller inte föreställa mig att sitta där som 50 åring och inte har några barn.
Jag tror alla egentligen skulle må bra av att få barn. Det handlar egentligen inte så mycket om den logistiska delen eller "vart man vill i livet", kärleken till ditt barn är speciell och överstiger långt den kärlek du kan få ett förhållande, den är annorlunda och ger en sorts livsglädje som man inte kan hitta på annat sätt.
My 50 ören.
Att framhålla det "egoistiska" i att vilja ha barn blir, tycker jag, lite märkligt. Ur barnets synvinkel bör ju optimala förutsättningar rimligen vara att föräldrarna vill ha det (nu brukar ju även barn som är "misstag" bli älskade, så det är något av ett ickeproblem i verkligheten, men detta är ju en tråd där vi teoretiserar fritt), och "egoismen" är därmed till ömsesidig nytta. Hellre föräldrar som skaffar barn för att de "egoistiskt" önskar sig barn än föräldrar som gör det av något slags beräkningsskäl för att det är "lämpligt".
För mig är det ganska vitalt att ha barn, det är ju liksom målet med livet. Man ser sig där framme att skapa sina egna jul, midsommar och påskfirande med ens egna familj, inte ens familj utan ens egna familj. Barn vid middagsbordet, husdjur, villa. Och sen i framtiden så sitter man där som farfar, ursprunget till en familj med barn och barnbarn.
Vad slår detta? Man kommer aldrig få ut samma stimulans av "vänner genom livet", i alla fall kan jag inte ens tänka mig det.
Jag kan heller inte föreställa mig att sitta där som 50 åring och inte har några barn.
Jag tror alla egentligen skulle må bra av att få barn. Det handlar egentligen inte så mycket om den logistiska delen eller "vart man vill i livet", kärleken till ditt barn är speciell och överstiger långt den kärlek du kan få ett förhållande, den är annorlunda och ger en sorts livsglädje som man inte kan hitta på annat sätt.
My 50 ören.
Håller med till fullo. Familjespel och picknickar. Utflykter och samtal med en 6åring om vart i rymden vi är och varför vi finns.
Hade en hund som tyvärr blev gammal och var tvungen att tas bort. Pojken hade precis fått en knatteCross och springer en dag runt och drar fram all bröte han hittar på gården. 5 år gammal var den lilla herren. Frågade vad han pysslade med och att det måste pappa ta bort sedan så han får lugna sig lite. Jag ska bygga ett hopp pappa... jaha men det är ingen bra ide säger jag du kan knappt köra än. Jag ska hoppa upp till Mysan ( hunden) i himlen.
Tösen klippte av sina nya docka håret.. Satte henne vid bordet och pratade med henne om att det inte är ok. Pappa får ju betala pengar för dockorna och det går inte bara köpa nya varje gång man förstör dom. Nu har du ju en skallig docka och den kan vara fin med men nu har den inget hår och man kan inte sätta tillbaka det.
Hon slänger huvudet i händerna och snyftar.. Pappa varför är jag en kokosnöt?
Sådana ögonblick finns det inga kompisar som kan ge dig och ingen som kan röra ens hjärta på det sätt barn gör. Bästa är att lyssnar man på dom får man dom där ögonblicken och stunderna varje dag.
Det är ju lite långsökt (om man tolkar egoistiskt som något dåligt). Har man ungarna som accessoarer så visst. Men det blir lite av ett cirkelresonemang, allt som inte är direkt skadlig för en själv är egoistiskt.
Man skulle lika gärna kunna vända på det och säga att inte skaffa barn är höjden av egoism.
Jag får defintivt ut ett större värde av att vara förälder än vad jag tror hade varit fallet om jag inte skaffat barn. Men samtidigt så har jag ju blivit äldre under tiden med allt vad det innebär och troligen så hade jag väl utvecklats även utan barn fast med andra erfarenheter. Men den stora glädjen kommer inte ifrån att själv berikas utan att se ett barn utvecklas, lära sig saker, överraska en och få vara med och dela det med dem. Men visst, det ger mig också något absolut.
Men egoism ska inte tolkas som något dåligt. Tvärtom. Det är livsbejakande i det att du eftersträvar viktiga värden för dig, istället för att offra dem.
Det är ju lite långsökt (om man tolkar egoistiskt som något dåligt). Har man ungarna som accessoarer så visst. Men det blir lite av ett cirkelresonemang, allt som inte är direkt skadlig för en själv är egoistiskt.
Man skulle lika gärna kunna vända på det och säga att inte skaffa barn är höjden av egoism.
Jag får defintivt ut ett större värde av att vara förälder än vad jag tror hade varit fallet om jag inte skaffat barn. Men samtidigt så har jag ju blivit äldre under tiden med allt vad det innebär och troligen så hade jag väl utvecklats även utan barn fast med andra erfarenheter. Men den stora glädjen kommer inte ifrån att själv berikas utan att se ett barn utvecklas, lära sig saker, överraska en och få vara med och dela det med dem. Men visst, det ger mig också något absolut.
När man skaffar barn gör väl dem flesta det för att få uppleva hur det är att ha barn, bli en "riktig" familj och för att barn är så söta och gulliga. Det är ju ändå egoistiskt? Sen att man i efterhand förmodligen gör allt för barnet är inte det jag syftar på.
Förövrigt vet jag inte om mina skäl gäller, men kan tänka mig att det är på ett liknande sätt när man skaffar sitt första barn. Alternativt att det bara råkade hända.
Det är ju lite långsökt (om man tolkar egoistiskt som något dåligt). Har man ungarna som accessoarer så visst. Men det blir lite av ett cirkelresonemang, allt som inte är direkt skadlig för en själv är egoistiskt.
Man skulle lika gärna kunna vända på det och säga att inte skaffa barn är höjden av egoism.
Jag får defintivt ut ett större värde av att vara förälder än vad jag tror hade varit fallet om jag inte skaffat barn. Men samtidigt så har jag ju blivit äldre under tiden med allt vad det innebär och troligen så hade jag väl utvecklats även utan barn fast med andra erfarenheter. Men den stora glädjen kommer inte ifrån att själv berikas utan att se ett barn utvecklas, lära sig saker, överraska en och få vara med och dela det med dem. Men visst, det ger mig också något absolut.
Enligt mitt sätt att se det; de delarna du menar ger dig den stora glädjen är kickar du hade kunnat känna av (om än kanske i svagare form) även genom att hjälpa någon som inte var ditt barn. Exempelvis i egenskap som tränare, lärare, mentor eller helt enkelt god vän.
Den dubbla stoltheten i att se just sitt eget barn (som de flesta upplever som en slags förlängning av dem själva) utvecklas för att man själv gjort ett bra jobb som pappa eller mamma är dock en svårslagen egotripp IMO.
Jag tror att föräldrar överlag (inte du) underskattar hur mycket deras barn egentligen ger DEM. Bland annat i form av ovillkorlig kärlek, känsla av mening med livet, indirekt uppmärksamhet och i värdet av den "terapi" det är få återuppleva en hel barndom på så nära håll och kunna reflektera över sina egna val och vad som format dem själva. Tyvärr inser de flesta inte det i tid och behöver en olycka eller liknande för att inse hur viktiga deras barn är för dem.
Tolkia: Man gamblar med risken att man skapar en levande varelse som kommer att leva ett mer eller mindre olyckligt liv för att man känner att man saknar något i sitt eget. Det du skriver är inte det jag var ute efter (jag håller med dig) men du kanske inte riktade ditt inlägg till mig heller.
pclillen
2012-06-30, 12:54
Enligt mitt sätt att se det; de delarna du menar ger dig den stora glädjen är kickar du hade kunnat känna av (om än kanske i svagare form) även genom att hjälpa någon som inte var ditt barn. Exempelvis i egenskap som tränare, lärare, mentor eller helt enkelt god vän.
Ej jämförbart.. En som inte har barn kan inte förstå det (eller jag hade aldrig kunnat förstå det innan iaf).
filmjölk
2012-06-30, 14:04
Jag får ibland i vissa sammanhang en klump i magen av irritation av den klassiska slagdängan: "Har man inte barn själv förstår man inte känslan av...." som är riktad mot folk som inte har barn. Nej, "du" förstår inte mig bättre än någon barnlös för att "du" också råkar vara förälder.
Diskussioner om barn blir så exkluderande om man omyndigförklarar de som inte har barns åsikter, tankar, känslor etc. Vill man ventilera lite eller prata om barn tycker jag att barnlösa bekanta är bättre än andra föräldrar då de inte jämför med sin egen upplevelse hela tiden.
Ej jämförbart.. En som inte har barn kan inte förstå det (eller jag hade aldrig kunnat förstå det innan iaf).
Svårt att förstå vad du vill säga. Menar du att förståelsen i vad det innebär att ha barn gör att det inte blir egoistiskt att välja att skaffa barn (i så fall - om du hade gått tillbaka i tiden - hade du valt att nu vara utan barn?) eller ville du bara klargöra för mig att jag inte har samma erfarenheter som du har?
Det gäller alla erfarenheter att man inte kan förstå dem helt ut om man inte har exakt samma själv och hur ofta händer det?
Det intressanta hade varit om du hade haft en situation där du hade lagt motsvarande tid, engagemang och energi på en relation som du lagt på ditt barn och sedan gjort en jämförelse. Min gissning är att den relationen kommer ganska nära den du har till ditt eget barn.
Var drar du annars gränsen, är adoptivföräldrar nära den förståelsen du är ute efter? I vilken ålder måste barnet i så fall senast ha adopterats?
Jag trollar givetvis lite med dig nu och spetsar till saker och ting för att provocera fram lite tankeverksamhet men skulle uppskatta om du ville utveckla hur du menar.
Tolkia: Man gamblar med risken att man skapar en levande varelse som kommer att leva ett mer eller mindre olyckligt liv för att man känner att man saknar något i sitt eget. Det du skriver är inte det jag var ute efter (jag håller med dig) men du kanske inte riktade ditt inlägg till mig heller.
Men är det då verkligen så att alla som skaffar barn gör det för att de är olyckliga och behöver ett levande gosedjur, alternativt något att centrera sin tillvaro kring, och är det så att alla barn växer upp i ett semidepressivt litet helvete? Det är ju vad du implicerar (det behöver nog inte ens sägas att det är mitt intryck av föräldrar i gemen). Jag vet inte vad du baserar ditt antagande om barnets förutbestämda olycklighet på? Ingen lever ett liv där vederbörande är lycklig 24/7, men de som önskar att de aldrig blivit födda är garanterat i minoritet.
Jag fattar inte var egoismen kommer in i diskussionen överhuvudtaget. Träffar ni verkligen många föräldrar som hävdar att de skaffat barn av altruistiska skäl, så att ni känner att det finns ett behov av att "avslöja" deras verkliga (egoistiska) ansikte? De flesta föräldrar jag har träffat har varit rätt tydliga med att de skaffat barn för att de känt att de velat ha barn (personlig, känslomässig orsak), inte för att de känner att de behöver fylla upp jorden med optimala avkommor som skall rädda den, eller något i den stilen.
Om jag skall vara lite fräck, så är mitt intryck att argumentet att man inte bör skaffa barn p.g.a. att livet är för jävligt och man inte vill döma en oskyldig individ till olycka ganska ofta framstår som koketteri.
Sheogorath
2012-06-30, 16:40
Jag är nyfiken på hur en blandning av mig och tjejen skulle se ut och uppföra sig, men det är så långt det sträcker sig och det är inte gott nog. Jag har mer och mer upphört att vilja bli förälder. Detta i takt med att jag jobbat längre på en vårdcentral där det enda det tjatas om är VAB, sömnlösa nätter, vattkoppor, bortprioriteringar och ett jävla gulligull.
Nej tack. Låt mig och tjejen behålla det vi har istället för att förstöra det med en knodd.
Albin Eriksson
2012-06-30, 16:43
Nej tack. Låt mig och tjejen behålla det vi har istället för att förstöra det med en knodd.
:hbang:
Tack för att någon vågar säga det, och jag håller med.
Tänkte fortsätta prioritera människan som är viktigast för mig i framtiden också, mig själv.
Dvs inga barn påtänkta och prioritera mitt eget mående kan innebära att prioritera någon annan, bara så ni missförstår mig rätt. ;)
Tricklew
2012-06-30, 16:57
Inte en chans att jag skaffar barn, möjligt att jag hade stått ut med att tjejen har några barn sen tidigare dock.
Förövrigt så vill jag ifrågasätta alla dessa argument för och mot ungar, för de flesta är det knappast så att dessa argument avgör, i de flesta fall är de efterkonstruktioner baserat på hur man känner.
Iphone
Rätt många hemskheter som kan drabba ungen också som man inte direkt vill tänka på men som mycket väl kan hända.
Olika typer av sjukdomar, från födsel men även senare i livet via olyckor eller andra saker.
Sen saker som man inte kan kontrollera heller, att ungen blir mobbad eller utsatt för våld i skolan.
Tricklew
2012-06-30, 17:09
Hela diskussionen om attskaffa barn är så underbart stigmatiserad, när man diskuterar detta så får man intrycket av att ingen ångrat det, och att alla är perfekta föräldrar, något som förstås inte är sant.
Jag växte upp de första 15 åren väldigt nära en polare, då och då träffar jag han fortfarande, och ibland stöter jag på hans morsa. Hon har uttryckt att hon egentligen inte har så mycket gemensamt med min kompis, vilket har försvårat hela uppväxten fram tills de senare åren då de börjat komma överens. Inte riktigt säker på vad jag går med detta, men man kan väll se det som att det inte finns någon garanti att alla nej-sägare hade gillat det om de skaffade barn.
Iphone
filmjölk
2012-06-30, 17:52
Den största stigmatiseringen i barndebatten blir själva hetsen, spec. till tjejer runt 30 ifrån deras mammor, väninnor etc etc. "Skall du inte ha barn snart?" "Bebis bebis!" "Klockan tickar!". Sånt måste vara skitjobbigt. tack Gud att jag blev pappa tidigt, och tack Gud för att jag fick födas till man.
Unga mammor blir stämplade som WT och oansvariga, mammor som inte är unga är helt fixerade vid sin egen drift att bli mammor och oansvariga som skaffar barn så sent. Tjejer som inte vill ha barn är själviska. Tjejer kan inte göra rätt i detta sammanhanget oavsett :D
Tjejer som inte vill ha barn är själviska. Tjejer kan inte göra rätt i detta sammanhanget oavsett :D
Det ligger mycket i det där. :Virro
Vad jag har svårast att förstå när diskussion om barn vs. inte barn uppstår är hur det kan vara så svårt att förstå att alla inte har samma önskemål, förutsättningar och/eller prioriteringar. Det är ju aldrig så i något annat sammanhang, så varför skulle det finnas En Rätt Lösning(tm) när det gäller just barnalstring?
Vandraren
2012-06-30, 18:04
För mig var det lite press att få det gjort. Tanken av att på äldre dagar sitta hemma själv och vara barnlös skrämde skiten ur mig. Måhända själviskt, men jag ångrar mig inte direkt. Theodor är fan det bästa någonsin.
Skickat från min Galaxy Nexus via Tapatalk 2
Jag är nyfiken på hur en blandning av mig och tjejen skulle se ut och uppföra sig, men det är så långt det sträcker sig och det är inte gott nog. Jag har mer och mer upphört att vilja bli förälder. Detta i takt med att jag jobbat längre på en vårdcentral där det enda det tjatas om är VAB, sömnlösa nätter, vattkoppor, bortprioriteringar och ett jävla gulligull.
Nej tack. Låt mig och tjejen behålla det vi har istället för att förstöra det med en knodd.
Vi kan dela på en knodd i framtiden, en vecka åt gången?!
Vi kan dela på en knodd i framtiden, en vecka åt gången?!
Men de är ju du din gamle räv:D
sent from phone
De flesta föräldrar jag har träffat har varit rätt tydliga med att de skaffat barn för att de känt att de velat ha barn (personlig, känslomässig orsak), inte för att de känner att de behöver fylla upp jorden med optimala avkommor som skall rädda den, eller något i den stilen.
Det är ju just det som är det egoistiska, man skaffar barn för att man vill uppleva det av egna känslomässiga skäl och så vidare. Nu behöver det inte nödvändigtvis vara dåligt, men en egoistisk handling är det väl ändå?
Spartansk
2012-06-30, 20:14
Om man är övertygad om att ens barn kommer få det bra, så är det väl inte själviskt att skaffa barn...
Tror ni missuppfattar. Man skaffar ju barn på grund av sitt egna behov och det är ju egoistiskt. Men många handlingar är säkert i grund och botten egoistiska även om dom inte verkar vara det från början.
Då är det ju alltid egoistiskt att skaffa barn och om man inte ska agera på sin egoism så kommer det aldrig att födas några barn. Ett bakvänt sätt att argumentera på. Även om det är en egoistisk handling så är uppfostran av ett barn i 18 år allt annat än egoistiskt.
Det är egoistiskt i den sens att man (tror att man kommer) gynnas av det.
Med det sagt är verkligen inte egoistiskt samma sak som dåligt. Tolka det inte så.
Om man är övertygad om att ens barn kommer få det bra, så är det väl inte själviskt att skaffa barn...
Varför ens se in i framtiden? Det är väl ingen som vet hur man själv blir som farsa. Tror man förändras en del när ungen ploppar ut.. Man blir liksom tvungen att ta sig i kragen.
Då är det ju alltid egoistiskt att skaffa barn och om man inte ska agera på sin egoism så kommer det aldrig att födas några barn. Ett bakvänt sätt att argumentera på. Även om det är en egoistisk handling så är uppfostran av ett barn i 18 år allt annat än egoistiskt.
Jag förstår hur personen menar. Som pwnyou sa är egoistiskt inte lika med dåligt, men att skaffa barn är först och främst en egoistisk handling man gör för sin egna personliga skäl, sina känslor, att själv få uppleva det. Såklart att man vill ge barnet en bra uppväxt men fortfarande i grund och botten något man skaffar för man får en personlig vinning av. Annars skulle nog ingen skaffa barn?
Ja det vill jag. Antagligen för att jag vill ge och få kärlek, samt hopp om att det ska ge mig trygghet och en fast punkt i livet.
Anton Fräs
2012-06-30, 21:27
Ärligt talat vet jag inte, för 2-3 år sedan var det ett klart nej men glider allt mer mot ja.
Jag förstår hur personen menar. Som pwnyou sa är egoistiskt inte lika med dåligt, men att skaffa barn är först och främst en egoistisk handling man gör för sin egna personliga skäl, sina känslor, att själv få uppleva det. Såklart att man vill ge barnet en bra uppväxt men fortfarande i grund och botten något man skaffar för man får en personlig vinning av. Annars skulle nog ingen skaffa barn?
En extremt ointressant diskussion i mina ögon...
Jag skulle gärna skaffa barn och leva ett svenneliv om möjligheten uppenbarade sig. Tvärtom mot vad jag tänkte för 10 år sedan då min egna utveckling kändes viktigare. Är 30 år i år.
En extremt ointressant diskussion i mina ögon...
Jag skulle gärna skaffa barn och leva ett svenneliv om möjligheten uppenbarade sig. Tvärtom mot vad jag tänkte för 10 år sedan då min egna utveckling kändes viktigare. Är 30 år i år.
Jag tycker inte att man inte ska skaffa barn för att det skulle vara egoistiskt utan att det faktiskt är det på ett sätt.
Spartansk
2012-06-30, 21:38
Om man inte först går in på den här sidan och kollar hur ens ungar kommer se ut, så är det oansvarigt att skaffa barn: http://www.morphthing.com/
HenricDIF
2012-06-30, 21:45
Ja, jag har sedan som ung haft kravet att skaffa familj som en stor del av mitt liv, att föra släkten och familjen framåt i en ny generation.
Ja det e jobbigt. Ja,det är värt det.
Jag va högst osäker på om jag skulle sätta några barn till världen men beslutade mig tillsist för det.Hade aldrig i livet velat byta bort det.
Det blir med 99,9% säkerhet inga fler barn dock,men det va jag/vi rätt så inställda på att det kunde bli så.Ett är lagom för oss:)
Inga barn, aldrig velat ha och ställer till det rejält för mig i min relationsvärld, provade att leva med en man som redan hade barn så det var avklarat. Men jag gillar inte andras barn tillräckligt mycket för att det skulle vara hållbart.
Och i mitt nya förhållande går jag bara och nojjar över att han en dag vill ha barn även om han vet att jag inte vill.
Varför skaffa barn i den här världen? Tycker att det är en fruktansvärt självisk handling.
men förstår att det är det största man kan uppleva.
Skulle du vilja ha barn om världen såg annorlunda ut? Eller finns det även andra skäl till att du inte vill?Typ själviska sådana....
Vandraren
2012-06-30, 22:22
Vill du skaffa barn, do it. Vill du inte, don't do it. Sluta göra allt så krångligt, helt i onödan.
Skickat från min Galaxy Nexus via Tapatalk 2
Ignatius72
2012-06-30, 22:23
Varför skaffa barn i den här världen? Tycker att det är en fruktansvärt självisk handling.
men förstår att det är det största man kan uppleva.
Hmm, det är väl det mest osjälviska man kan göra? Från att bara ha en enda person att ta hänsyn till, att bry sig om, att förverkliga så har du, för resten av ditt liv, ett ansvar för någon (några) andra. Själviskt?
Hmm, det är väl det mest osjälviska man kan göra? Från att bara ha en enda person att ta hänsyn till, att bry sig om, att förverkliga så har du, för resten av ditt liv, ett ansvar för någon (några) andra. Själviskt?
Det är såklart det är själviskt att skaffa barn eftersom man gör det för sin egen skull. Sen att man när man fött barnet gör uppoffringar har inget med den första vilja att ha ett barn att göra. Du skulle ju aldrig skaffa ett barn om man inte själv vinner på det. Du skaffar inte ett barn för barnets skull. Men jag fattar vad ni menar, absolut.
Den första handlingen att faktiskt skaffa ett barn är ett helt själviskt beslut som man gör för sin egna vinning, medan mycket av den resterande tiden efter är helt tvärtom emot det.
Sen kan jag inte tycka det är så hemskt att få födas i Sverige som det låter på vissa. :D
Det är såklart det är själviskt att skaffa barn eftersom man gör det för sin egen skull. Sen att man när man fött barnet gör uppoffringar har inget med den första vilja att ha ett barn att göra. Du skulle ju aldrig skaffa ett barn om man inte själv vinner på det. Du skaffar inte ett barn för barnets skull. Men jag fattar vad ni menar, absolut.
Den första handlingen att faktiskt skaffa ett barn är ett helt själviskt beslut som man gör för sin egna vinning, medan mycket av den resterande tiden efter är helt tvärtom emot det.
Sen kan jag inte tycka det är så hemskt att få födas i Sverige. :D
Men anser du inte likadant om det omvända beslutet,dvs att välja att inte skaffa barn? Gör man inte det också isåfall för sin egna vinnings skull? (Jag sympatiserar förövrigt tror jag med att allt man gör gör man av egoskäl om det är den synen du utgår från) Men då är det ju inget speciellt med just att skaffa barn om du har den synen på det hela
Ett skäl att skaffa barn kan vara att man tror att man skulle bli en bra förälder tänker jag. Det kan man väl inte kalla för ett själviskt skäl? (Eller jo man kan för man kan alltid hävda att allt ändå bottnar i en egosim,att enda anledningen till att man vill vara en bra förälder är för att man själv mår bättre av att vara det )
Spartansk
2012-06-30, 22:57
Ska man hårddra det så är alla handlingar egoistiska. Gör man icke-egoistiska handlingar så är det för att man ska må bra av att vara icke-egoistisk, alltså är det en egoistisk handling.
Det är ju just det som är det egoistiska, man skaffar barn för att man vill uppleva det av egna känslomässiga skäl och så vidare. Nu behöver det inte nödvändigtvis vara dåligt, men en egoistisk handling är det väl ändå?
Det jag vill peka på är att argumentationen här i tråden går lite som om det funnes någon mängd föräldrar som på allvar hävdade att de skaffade barn "osjälviskt" för mänsklighetens bästa eller något, och som man nu med sin blixtrande logik skall "avslöja". Men finns det någon sådan grupp? Jag är skeptisk.
Ska man hårddra det så är alla handlingar egoistiska. Gör man icke-egoistiska handlingar så är det för att man ska må bra av att vara icke-egoistisk, alltså är det en egoistisk handling.
Sant, krävs nog psykisk sjukdom eller lågt IQ för att vara icke-ego.
Ska man hårddra det så är alla handlingar egoistiska. Gör man icke-egoistiska handlingar så är det för att man ska må bra av att vara icke-egoistisk, alltså är det en egoistisk handling.Ja, nästan. Om man skänker pengar till Afrika för att själv känna välbehag, känna sig duktig och hjälpsam, så är det en egoistisk handling eftersom man enbart gjorde det för att man själv känner sig som en bättre människa.
Att däremot slå din kompis på käften är INTE egoistiskt, det är alltså altruistiskt, eftersom både du och din kompis missgynnas av detta.
Jag har för mig (kan ha fel) att definitionerna inom biologin var såhär:
Egoism = Handlingar som gör det bättre för dig, din familj och din art, typ
Altruism = Handlingar som gör det sämre för dig, din familj och din art, typ
Skaffar man barn man inte vill ha, och om man vet att man är en dålig förälder, så är det alltså altruistiskt.
filmjölk
2012-07-01, 08:33
Är det egoistiskt om man skaffar barn för att det finns få Svenska barn och man är rädd att sitt eget folkslag dör ut?
Eddie Vedder
2012-07-01, 08:37
Altruism = Handlingar som gör det sämre för dig, din familj och din art, typ
Nej altruism handlar om självuppoffring helt i avsaknad av något som helst egenintresse. Man får inget ut av det, man mår inte ens bra av det. Men man gynnar någon annan.
EDIT: Det verkar som att du pratar mer om biologisk altruism och då är nog din definition korrekt. Men moralfilosofiskt är altruistiska handlingar mer så som jag beskrev.
Ignatius72
2012-07-01, 09:07
Det är såklart det är själviskt att skaffa barn eftersom man gör det för sin egen skull. Sen att man när man fött barnet gör uppoffringar har inget med den första vilja att ha ett barn att göra. Du skulle ju aldrig skaffa ett barn om man inte själv vinner på det. Du skaffar inte ett barn för barnets skull. Men jag fattar vad ni menar, absolut.
Den första handlingen att faktiskt skaffa ett barn är ett helt själviskt beslut som man gör för sin egna vinning, medan mycket av den resterande tiden efter är helt tvärtom emot det.
Sen kan jag inte tycka det är så hemskt att få födas i Sverige som det låter på vissa. :D
Om barnet är resultatet av oaktsamhet, dvs ingen aktiv handling i att ta ett beslut att nu skaffar vi ett barn utan att man blir mer ställd inför fullbordat faktum. Beslutet blir ju det omvända då. Gäller samma resonemang ändå?
"Du skaffar inte ett barn för barnets skull"-hmm, gör man inte det? Jag köper en ny cykel helt för min egen skull. jag köper en hund för min egen skull. Men barn? De är ju helt egna individer och man vill att de ska växa upp och bli bra folk. Jag vill att de ska få ha ett lika bra och roligt liv som jag själv. jag lutar nog åt att man man (jag) skaffar barn för deras skull.
Egoism argumentet är som sagt ett cirkelresonemang och ur ett sådant perspektiv torde det mest egoistiska vara att bara ägna sig åt sig själv.
Om barnet är resultatet av oaktsamhet, dvs ingen aktiv handling i att ta ett beslut att nu skaffar vi ett barn utan att man blir mer ställd inför fullbordat faktum. Beslutet blir ju det omvända då. Gäller samma resonemang ändå?
"Du skaffar inte ett barn för barnets skull"-hmm, gör man inte det? Jag köper en ny cykel helt för min egen skull. jag köper en hund för min egen skull. Men barn? De är ju helt egna individer och man vill att de ska växa upp och bli bra folk. Jag vill att de ska få ha ett lika bra och roligt liv som jag själv. jag lutar nog åt att man man (jag) skaffar barn för deras skull.
Egoism argumentet är som sagt ett cirkelresonemang och ur ett sådant perspektiv torde det mest egoistiska vara att bara ägna sig åt sig själv.
Du skaffar såklart inte ett barn bara för att skaffa ett barn och sen slänger iväg det när det börjar bli jobbigt. Men jag ser det ändå så att dom första tankarna är av stor del egoistiska, har dock aldrig sagt det är negativt eller att man inte skulle skaffa barn för det. Drar kanske sakerna till sin spets, men jag håller väl isär att föda barnet och idén om att skaffa barn med uppoffringarna man gör sedan.
Nu orkar vi inte diskutera mer, blir bara tjatigt och jag överdriver såklart lite. :)
young_george
2012-07-01, 11:35
Nej. Tycker det är tråkigt med barn och vill inte vara nära dom om jag slipper.
Det jag vill peka på är att argumentationen här i tråden går lite som om det funnes någon mängd föräldrar som på allvar hävdade att de skaffade barn "osjälviskt" för mänsklighetens bästa eller något, och som man nu med sin blixtrande logik skall "avslöja". Men finns det någon sådan grupp? Jag är skeptisk.
Det jag har stött på är föräldrar som pekar på det osjälviska i att skaffa barn (och att man gör samhället, världen, Sverige en tjänst typ), och då argumenterar för någon som inte valt att skaffa barn att denne är självisk.
Jag tror att de som pratat om att barnaskaffandet är själviskt, säger det för att påpeka att både att skaffa barn och att avstå från att skaffa barn är själviskt. Det ena är inte per automatik "sämre" på något vis.
Det är iaf vad jag försöker påpeka.
Spartansk
2012-07-01, 13:19
Nej. Tycker det är tråkigt med barn och vill inte vara nära dom om jag slipper.
Ja, fyfan. Tänk när man måste leka med dem. Förra sommaren blev jag fast i ett rum i en timme ensam med en treåring, han ville att jag skulle putta en brandbil fram och tillbaka non stop. Höll på att dö av tristess.
shut teh face
2012-07-01, 13:21
Alltså. Det är ju bara kul att "umgås" med sina egna barn, då är det helt underbart att göra tråkiga saker (som att rulla en brandbil Spartansk) eller att "titta på djur".
Jag skulle aldrig göra det med andra barn, jag hade tyckt det var riktigt tråkigt, jag gillar inte direkt andra barn. Men det är så annorlunda med sitt eget barn. :D
Ignatius72
2012-07-01, 13:53
Det jag har stött på är föräldrar som pekar på det osjälviska i att skaffa barn (och att man gör samhället, världen, Sverige en tjänst typ).
Jag förstår inte argumentet. Skulle mina tre barn göra världen till en sämre plats att leva på? Tvärtom så är det ju bra för alla med fler produktiva människor.
Stefan J
2012-07-01, 15:42
Jag tycker barn är roliga, har lätt för att leka med dem och kan tycka det är riktigt skoj. Spädbarnsstadiet undantaget, för där är en människa inte mycket mer än en skrikande köttklump som skiter och behöver föda och inte ger så mycket tillbaka. Men så fort det stadiet är passerat, när man börjar kunna kommunicera litegrann med barnet och man märker att det börjar bli medvetet och observerar omgivningen är det roligt, och det händer långt innan språket kommer. Dock inte redo för att skaffa egna själv än så länge.
Ja, fyfan. Tänk när man måste leka med dem. Förra sommaren blev jag fast i ett rum i en timme ensam med en treåring, han ville att jag skulle putta en brandbil fram och tillbaka non stop. Höll på att dö av tristess.
Jag tror att den dagen då du puttar en brandbil fram och tillbaka framför dig och tittar en treåring in i ögonen som liknar dig väldigt mycket och ser ut som en liten kopia av dig och du ser hur glad och lycklig han blir så kommer du nog inte tycka det är trisst :)
Men är det då verkligen så att alla som skaffar barn gör det för att de är olyckliga och behöver ett levande gosedjur, alternativt något att centrera sin tillvaro kring, och är det så att alla barn växer upp i ett semidepressivt litet helvete? Det är ju vad du implicerar (det behöver nog inte ens sägas att det är mitt intryck av föräldrar i gemen). Jag vet inte vad du baserar ditt antagande om barnets förutbestämda olycklighet på? Ingen lever ett liv där vederbörande är lycklig 24/7, men de som önskar att de aldrig blivit födda är garanterat i minoritet.
Jag fattar inte var egoismen kommer in i diskussionen överhuvudtaget. Träffar ni verkligen många föräldrar som hävdar att de skaffat barn av altruistiska skäl, så att ni känner att det finns ett behov av att "avslöja" deras verkliga (egoistiska) ansikte? De flesta föräldrar jag har träffat har varit rätt tydliga med att de skaffat barn för att de känt att de velat ha barn (personlig, känslomässig orsak), inte för att de känner att de behöver fylla upp jorden med optimala avkommor som skall rädda den, eller något i den stilen.
Om jag skall vara lite fräck, så är mitt intryck att argumentet att man inte bör skaffa barn p.g.a. att livet är för jävligt och man inte vill döma en oskyldig individ till olycka ganska ofta framstår som koketteri.
Jag har skrivit luddigt/du har missuppfattat mig. Det jag menar är att det finns en risk att man får ett barn som lever sitt liv utan att hitta lycka oavsett hur bra man har varit som förälder. Jag personligen ser inte just nu att jag skulle få ut så mycket extra av just förälder-barnrelationen (som jag inte skulle kunna få genom andra relationer) att jag är beredd att ta den risken. Jag menar inte att livet är ett långt lidande för ALLA tills döden befriar oss :-D Det kunde inte du veta iofs, får be om ursäkt för att du fick skriva första stycket ovan i onödan.
Angående egoismen så kom den in från min sida när jag svarade (så otrolligt jag kunde) på Barbastarks originalfråga i inlägg #61. Kan förtydliga att jag anser INTE att det skulle vara mindre egoistiskt att låta bli att skaffa barn och att jag skulle vara "bättre" än de som väljer att bli föräldrar, så det du skriver i andra stycket tar jag inte åt mig av och känner inte heller igen mig i bilden du målar upp i #136 (men det kanske inte var riktat till mig heller).
David Brent
2012-07-02, 18:13
Ska nog försöka hålla mig undan, gillar inte barn och tycker inte det verkar värt besväret. Men man ska väl inte säga aldrig...
Finska Lejonet
2012-07-02, 18:40
Ja och jag vill gärna ha 5st, gäller bara att hitta ett fruntimmer som är med på noterna först.
Med rätt tjej så absolut, men har ingen brådska och känns det inte helt rätt så avstår jag hellre.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.