Visa fullständig version : En fråga om hypotyreos.
Namehere
2012-03-21, 11:10
Hej!
Jag har en liten fråga om hypotyreos. Ska göra ett skolarbete där det handlar om överviktiga, och jag klämde ur mig kommentaren "Överviktiga får mer eller mindre skylla sig själva, det är ju dem som har satt sig i den situationen", och fick det klassiska svaret "Men du vet väl att det finns en sjukdom som gör att man blir tjock?" och efter lite googlande så hittade jag att det var hypotyreos som var denna sjukdom (tror jag).
Jag har letat men ej hittat det jag söker efter. Så det jag letar efter här är hur många av de överviktiga är drabbade av detta hypotyreos, eller av vilken som helst sjukdom som gör dig överviktig?
grimfish
2012-03-21, 11:27
Ärftliga faktorer tros spela stor roll för risken att bli överviktig, och dem kan man ju inte själv bestämma över.
Ang just hypotyreos är det 2-3 % av alla kvinnor som drabbas. Vanligast över 50 år.
Procentantalet för män ligger ännu lägre.
Om man har hypotyreos så märker man det på andra sätt än bara viktuppgång. Och förhoppningsvis kommer man då söka vård och få behandling.
LarsLasr
2012-03-21, 11:34
Saxade detta från wikipedia
"0.3% of the general American population have overt hypothyroidism, and 4.3 % have subclinical hypothyroidism"
As much as 64% of the United States adult population is considered either overweight or obese,
Så finns säkert individuella fall där övervikten beror på hormonrubbningar, men att det skulle gälla för alla tvivlar jag på. Vissa av hormonrubbningarna kanske förvärras av dålig diet och brist på motion också.
Jag kommer ihåg jag svammlade om övervikt, diet och hur svårt det verkar vara för vissa personer att gå ner i vikt trots försök med olika diet och varierande mängd motion helt utan några källor på gymnasiet för några år sen på svenskan. Lärarinnan var ganska knubbig runt 50 och hon tyckte det var sjukt bra, troligen för att jag inte attackerade överviktiga och sa att det är brist på karaktär :D
Jag har aldrig varit i sitsen med BMI över 30 med bristande självförtroende utan talang för sport eller intresse för motion så vill inte uttala mig om hur svårt det är att gå ner i vikt, men verkar som att många som lyckas mår väldigt bra.
Namehere
2012-03-21, 12:15
Okej tack för infon. Är ju uppenbart att det inte är så många som är drabbade av denna sjukdom efter att ha sett dessa siffror då :)
Är frågeställningen att man automatiskt blir tjock pga en sjukdom så är svaret nej. Det finns inga fysikaliska lagar som kan skapa energi ur tomma intet. Är det självförvållat? Ja och nej, sjukdomen skapar ett beteende som kan likställas med "abnormt överätande" men är fortfarande inte självförvållat i den bemärkelsen att "Jag älskar godis" och stoppar i mig flera kg varje dag i ett år pga att jag älskar o bli tjock
Finns även experiment på råttor där forskare inom obesitas ser samband med abnormalt överätande och inga metabola syndrom överhuvudtaget. Så tydligen finns genetiska markörer för att vissa är mer lättdrabbade och andra som inte kan utveckla det syndromet alls
Okej tack för infon. Är ju uppenbart att det inte är så många som är drabbade av denna sjukdom efter att ha sett dessa siffror då :)
En tankeställare:
Hur kommer det sig att 64% av amerikanarna "får skylla sig själva" medan det i random annat land inte är i närheten av lika många överviktiga?
Om gener och miljö (en miljö där man kan äta hur mycket man vill förstås) inte är inblandat utan enbart egen vilja borde siffran vara lika stor över hela världen (förutom i de länder där det är ont om mat).
martinmartin
2012-03-21, 14:03
Det finns andra förklaringar till övervikt än hypotyreos och att de själva satt sig i den situationen också. Det är inte så enkelt som du verkar tro att det är.
Man kan nog säga att allt i livet ofta påverkar den överviktiga personens situation och varför han/hon är där han/hon är. Att hitta enskilda faktorer får ses som omöjligt och det blir då också ett väldigt svårbehandlat tillstånd. Även om man givetvis kan göra mycket på egen hand. Dock är det väldigt lätt att övervikten bagatelliseras och någon form av skuldbelaggande får stå som förklaringsmodell.
PetterHultin
2012-03-21, 14:20
Läs: Why zebras dont get ulcers. Så ska du se att du hittar en del om fetma, som man själv inte orsakat. Man har mycket att tacka sin kära mor för, bland annat.
Namehere
2012-03-21, 16:58
En tankeställare:
Hur kommer det sig att 64% av amerikanarna "får skylla sig själva" medan det i random annat land inte är i närheten av lika många överviktiga?
Om gener och miljö (en miljö där man kan äta hur mycket man vill förstås) inte är inblandat utan enbart egen vilja borde siffran vara lika stor över hela världen (förutom i de länder där det är ont om mat).
Jag tror det beror mycket på kunskap, eller viljan att lära sig.
Två saker:
1) Om du inte har hittat saklig information om hypotyreos har du googlat mer än lovligt dåligt (jag antar att du inte är typ tolv år, så jag ställer lite krav). Du kan ju börja på internetmedicin.se eller något.
2) Uttalanden av typen "överviktiga får skylla sig själva" hör inte hemma i ett skolarbete, om uppgiften inte är att skriva ett vitsigt och catchy tal. Håll en saklig ton. Det är inga problem att uttrycka obekväma fakta utan att det blir en fråga om ens personliga moral, eller något liknande.
Summa summarum: Du behöver lägga ner lite mer jobb själv på din uppgift, tror jag.
mattilainen
2012-03-22, 07:23
vilken klass är detta? Som sagt, hittar du inte info, är min fråga hur du INTE kan göra det? förstår faktiskt inte.
Att ni får skriva såna antaganden i en uppgift förstår jag heller inte.
Eddie Vedder
2012-03-22, 10:32
Jag tror det beror mycket på kunskap, eller viljan att lära sig.
Om du skulle gissa, tror du att de som håller vikten år ut och år in som grupp är mer eller mindre inlästa än de som kämpar med vikten år ut och år in? Ingen dryghet utan en seriös fråga. Jag har träffat många människor som går lika smala år efter år och jag kan säga att kunskap knappast är deras gemensamma faktor.
Och det är definitivt inte mängden träning heller. Just motionen ser jag som en betydligt mindre avgörande faktor än maten i samhället faktiskt. Den är viktig men jag ser den som mindre viktig. Att man rörde så jättemycket på sig förr är ingen hållbar förklaring för även om 50- 60- och 70- talet hade många människor stillasittande arbeten utan att för den delen bli feta. Men allting åts i mindre mängder och utbudet var mindre. Den gemensamma faktorn för de här personerna jag talar om som alltid håller vikten är väldigt tydlig; De är ganska må i maten. De tar en portion mat och äter sällan ens upp allt, det blir lite krafs kvar på tallriken varenda gång, jämfört med andra som i princip slickar tallriken ren. De käkar förmodligen konstant för lite men håller ändå vikten "tack vare" att det sups och äts festmiddagar, fyllekäk, fredagsmys och bakfyllekäk här och där.
Jag tror okunskap är en faktor i många sammanhang men jag tror däremot inte att majoriteten som håller sig smal gör det tack vare sina djupgående kunskaper.
Hej Namehere!
Innan jag började 'mitt liv' så blev jag formad utav min omgivning, det vill säga, den maten som serverades hemma. Tråkigt nog så är det billigare att äta 'skitmat' än att kunna köpa vad som är nyttigt och hälsosamt, vilket gör det hela till en klassfråga lika väl som en disciplinfråga.
Jag var överviktig hela min barndom och tonåren, jag åt till jag var mätt och fick exakt det jag pekade på och realiserade inte till vad jag gjorde för fel, för jag lärde mig aldrig, vad som var fel. Alla pengar som kom in på kontot gick direkt till mat, snacks och slask.
Trots att jag var ute och försökte 'träna' med mina kamrater dvs, spela fotboll, gymma osv så märktes det inte på vågen då man åt 'fattigmans mat', det vill säga; Soppa som bestod utav Potatis och Pasta med franska m smör på sidan. Du kan räkna KCAL själv på den.. haha
Fetman består dels utav hur samhället formar dig och vad du/dina föräldrar lärt dig. Alla människor har cravings på något gott, det är natuligt men var du själv drar gränsen. Äter du för att du känner dig nere? Varför är du nere? allt pekar oftast mot samhällsproblem, helvetet är andra människor som Sartré skulle sagt.
Jag är lyckligt lottad att jag kunnat ta mig ur träsket, läs mer i min journal om du är intresserad.
Lycka till!
Tråkigt nog så är det billigare att äta 'skitmat' än att kunna köpa vad som är nyttigt och hälsosamt, vilket gör det hela till en klassfråga lika väl som en disciplinfråga.
jag håller nog inte med om att det är billigare att äta onyttigt. De livsmedel jag personligen klassar som nyttiga och hälsosamma är till stor del billiga, ofta billigare än dess mer onyttiga motsvarigheter.
Så länge man väljer ganska rena baslivsmedel och att man är beredd att lägga lite tid på att laga sin mat så blir matkostnaden som lägst. Så kallad ohälsosam mat är i större utsträckning halvfabrikat och även om förpackningspriset är billigt så blir den näringsmässiga kostnaden ofta högre. Jag skulle helt enkelt kunna lägga samma summa pengar på vettigare livsmedel och därmed får en högre näringstäthet.
Att det handlar om en klassfråga kan jag dock hålla med om till viss del men då inte främst på grund av priset på maten. Det är mycket annat som kommer att påverka som kunskap, matlagningsförmåga, prioriteringar etc.
Att det handlar om en klassfråga kan jag dock hålla med om till viss del men då inte främst på grund av priset på maten. Det är mycket annat som kommer att påverka som kunskap, matlagningsförmåga, prioriteringar etc.
Instämmer i din summering, Tid * Vara / Kunskap = fysiskt välmående!
Namehere
2012-03-23, 23:58
Oj vilken diskussion det blev. Detta var bara en liten nisch i det jag ska prata om under vårat Nationella-tal. Jag har inte riktigt tänkt på det ur den vinkeln som du beskrev, Eddie. Men det stämmer ju en del.
Och angående att jag inte får ha såna antaganden. I uppgiften får man lov att ge egna kommentar och uttrycka sina egna tankar. Nu tänker jag inte säga "tjockisar får skylla sig själva", utan kanske tänka på folks omständigheter så som med uppväxten och hur man relaterar till mat osv.
Det är en blandning av uppväxt, kunskap och gener, och då gäller det både egna kunskapen och föräldrarnas. Vet folk inte hur man bär säg åt för att gå ner i vikt så tror jag att många känner att det är hopplöst och kan mycket väl hamna i ett självdestruktivt beteende. Allmän kunskap som "rör på dig mer" tror jag faktiskt sällan kommer att funka och det är nog lättare för dessa personer att dra ner på maten och veta med säkerhet att, "ok äter jag så här mycket så går jag ner i vikt".
Gener spelar även dessa en enorm roll. Vissa har en slöare metabolism och helt ohämmad aptit medan andra kan ta en tugga och bli mätta. Men är det deras fel att dom föddes med dessa gener?
Hej!
Jag har en liten fråga om hypotyreos. Ska göra ett skolarbete där det handlar om överviktiga, och jag klämde ur mig kommentaren "Överviktiga får mer eller mindre skylla sig själva, det är ju dem som har satt sig i den situationen", och fick det klassiska svaret "Men du vet väl att det finns en sjukdom som gör att man blir tjock?" och efter lite googlande så hittade jag att det var hypotyreos som var denna sjukdom (tror jag).
Jag har letat men ej hittat det jag söker efter. Så det jag letar efter här är hur många av de överviktiga är drabbade av detta hypotyreos, eller av vilken som helst sjukdom som gör dig överviktig?
Psykiska sjukdomar, exv. primär depression kan ha inslag av överätande. Värt att ta upp om man ska skriva om fetma är att det inte alltid är en simpel kalorier-in-kalorier-ut-ekvation.
Utöver hypotyreos, Cushings eller kongenital leptinbrist m.fl. kan man också åka på leptinresistens (parallelt med insulinresistens). Regleringen av mättnad/hunger, välmående och relaterade beteendefenomen är ytterst komplex. Som med alla beteendestörningar så är det alltid lätt för utomstående att tycka att tjockisar borde ta sig i kragen och sluta äta, men det finns helt klart biokemiska förändringar som gör det svårare för sockerpundarna att sluta. Fetma är ingen sjukdom i sig, men det kan helt klart finnas en primär psykisk störning som ligger bakom, och blir man väl fet så är det svårare att bli smal igen.
Även om man inte tycker direkt synd om alla överviktare så ska man inte vara så snabb på att döma. Ökat BMI sekundärt till psykiska åkommor är inte helt ovanligt - eller i de fall där lata föräldrar göder sina ungar med allsköns snask, för att sedan gnälla över hur feta deras barn blivit, alternativt ta dem till vårdcentral för att skylla på allt ifrån Gud till kassa gener.
När man väl kommit igång med sitt överätande så är det svårt att ta sig ur kalorimissbruket. Vissa är kanske bara lata, andra käkar för att de mår kasst i övrigt, vissa föds med hormonbrist eller utvecklar det och vissa har lata föräldrar som inte inser att fetma är ett handikapp (både ur hälso- och mobbingaspekt).
All heder åt dem som tar tag i sin övervikt och gör något åt det.
Psykiska sjukdomar, exv. primär depression kan ha inslag av överätande. Värt att ta upp om man ska skriva om fetma är att det inte alltid är en simpel kalorier-in-kalorier-ut-ekvation.
Utöver hypotyreos, Cushings eller kongenital leptinbrist m.fl. kan man också åka på leptinresistens (parallelt med insulinresistens). Regleringen av mättnad/hunger, välmående och relaterade beteendefenomen är ytterst komplex. Som med alla beteendestörningar så är det alltid lätt för utomstående att tycka att tjockisar borde ta sig i kragen och sluta äta, men det finns helt klart biokemiska förändringar som gör det svårare för sockerpundarna att sluta. Fetma är ingen sjukdom i sig, men det kan helt klart finnas en primär psykisk störning som ligger bakom, och blir man väl fet så är det svårare att bli smal igen.
Även om man inte tycker direkt synd om alla överviktare så ska man inte vara så snabb på att döma. Ökat BMI sekundärt till psykiska åkommor är inte helt ovanligt - eller i de fall där lata föräldrar göder sina ungar med allsköns snask, för att sedan gnälla över hur feta deras barn blivit, alternativt ta dem till vårdcentral för att skylla på allt ifrån Gud till kassa gener.
När man väl kommit igång med sitt överätande så är det svårt att ta sig ur kalorimissbruket. Vissa är kanske bara lata, andra käkar för att de mår kasst i övrigt, vissa föds med hormonbrist eller utvecklar det och vissa har lata föräldrar som inte inser att fetma är ett handikapp (både ur hälso- och mobbingaspekt).
All heder åt dem som tar tag i sin övervikt och gör något åt det.
+1. Typ det jag ville förmedla men inte var duktigt nog att skriva :)
Pinarello
2012-03-24, 07:59
Om du skulle gissa, tror du att de som håller vikten år ut och år in som grupp är mer eller mindre inlästa än de som kämpar med vikten år ut och år in? Ingen dryghet utan en seriös fråga. Jag har träffat många människor som går lika smala år efter år och jag kan säga att kunskap knappast är deras gemensamma faktor.
Och det är definitivt inte mängden träning heller. Just motionen ser jag som en betydligt mindre avgörande faktor än maten i samhället faktiskt. Den är viktig men jag ser den som mindre viktig. Att man rörde så jättemycket på sig förr är ingen hållbar förklaring för även om 50- 60- och 70- talet hade många människor stillasittande arbeten utan att för den delen bli feta. Men allting åts i mindre mängder och utbudet var mindre. Den gemensamma faktorn för de här personerna jag talar om som alltid håller vikten är väldigt tydlig; De är ganska må i maten. De tar en portion mat och äter sällan ens upp allt, det blir lite krafs kvar på tallriken varenda gång, jämfört med andra som i princip slickar tallriken ren. De käkar förmodligen konstant för lite men håller ändå vikten "tack vare" att det sups och äts festmiddagar, fyllekäk, fredagsmys och bakfyllekäk här och där.
Jag tror okunskap är en faktor i många sammanhang men jag tror däremot inte att majoriteten som håller sig smal gör det tack vare sina djupgående kunskaper.
Yes, mkt bra sammanfattning. Ska man hårddra det är motion en marginell faktor när det gäller viktnedgång - det är kosten som är det viktiga.
Däremot ska man inte underskatta den psykologiska effekten av att röra på sig. Motionerar man regelbundet tenderar man också att tänka mer på vad man stoppar i sig. Med regelbunden motion får man ett bättre psykiskt välmående vilket också gör att man tänker mer på vad man stoppar i sig.
Bara så jag inte blir missförstådd, det jag menar med motion är sådant som benämns vardagsmotion, typ gå i trappor, promenader, lättare träning på gym osv.
amerikanarna är ju oftast feta för att de är fattiga, finns såklart undantag. Blir lätt så när skräpmaten är billigare än vanlig mat :)
Yes, mkt bra sammanfattning. Ska man hårddra det är motion en marginell faktor när det gäller viktnedgång - det är kosten som är det viktiga.
Däremot ska man inte underskatta den psykologiska effekten av att röra på sig. Motionerar man regelbundet tenderar man också att tänka mer på vad man stoppar i sig. Med regelbunden motion får man ett bättre psykiskt välmående vilket också gör att man tänker mer på vad man stoppar i sig.
Bara så jag inte blir missförstådd, det jag menar med motion är sådant som benämns vardagsmotion, typ gå i trappor, promenader, lättare träning på gym osv.
Hmm...är det inte så att aktiva människor som tränar har bättre regleringssystem för aptit och mättnad och därför är mindre ofta överviktiga. En fråga till församlingen ?
Hmm...är det inte så att aktiva människor som tränar har bättre regleringssystem för aptit och mättnad och därför är mindre ofta överviktiga. En fråga till församlingen ?
Frågan är om de som tränar och är aktiva gör det för att de har bättre regleringssystem för aptit och mättnad och att de därför som unga njutit mer av fysisk aktivitet eftersom det varit enklare att utföra (lägre BMI - lättare kropp). Därför har de även fortsatt med det i vuxen ålder.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.