Visa fullständig version : Aptitdämpande medel?
Jag är bulimiker och har stora problem med min periodvis abnorma aptit, alla tips välkomnas!
Det jag redan testat är bla:
- Efedrin har testats utan några positiva resultat. Det tar bort hungern/kurrandet i magen (som jag njuter av) men inte "suget" som är mitt problem.
- DMAA fungerar utmärkt! Lite jobbigt att ständigt beställa piller från internet bara, jack3d som innehåller DMAA fungerar också strålande - men smaken ger mig kväljningar... Någon som har tips om fler preparat med DMAA?
- Multivitamin på fastande mage kan också hjälpa. Tyvärr ger detta ett för starkt illamående och kväljningar, samt kräver fastande mage..
- Mycket koffein kan även hjälpa något.
Någon som har erfarenheter av guarkärnmjöl? Eller andra substanser? Jag tackar för alla tips, oavsett eventuella bieffekter. :)
Provat att försöka behandla din ätstörning?
Ja men det är inte vad tråden handlar om, jag vill ha råd om hur jag tillfälligt kan dämpa mina ätstörda symptom.
majak0vskij
2012-02-11, 17:13
Jag har också varit bulimiker, hunger är inte bara problemet.
Hetsätning är ett sätt att distrahera sig själv från ångest, såå länge du har kvar ångesten kommer du tyvärr fortsätta hetsäta.
Hunger spelar in i det att då du underäter kommer din kropp kräva näring vilket förstärker ditt hetsätande, men är inte hela svaret.
Skippa att sätta hoppet till quickfixes för det finns inga, det kommer bara förstärka ditt självhat när du misslyckas igen.
Minis råd är bäst, sök hjälp och börja ta hand om dig.
Tror inte att någon här vill ge dig tips att dämpa din ÄS med hjälp av tillskott och preparat. Inte vad du vill höra men sök hjälp innan det blir värre istället. Att pressa i dig lagliga och olagliga ämnen som eventuellt kan skada dig känns inte ok. Finns bra hjälp att få, lycka till.
Jag borde inte nämnt ätstörningen alltså...
Jag får hjälp, men det hjälper föga och jag förväntar mig inte att något preparat ska hjälpa mirakulöst heller, jag är väl medveten om att ångest är en del av problemet och att jag måste ta tag i det men det är en lång process att bli frisk. Jag kan inte koncentrera mig på studier etc då suget sätter i. Att äta för att tillfredställa suget ger ångest och ännu mindre fokus.
Det jag hoppas på är att kunna "pausa"/ta ledigt från de bulimiska tendenserna under vissa dagar, inte en enkel utväg. Att bli frisk är som sagt en lång process och jag vet att det kommer ta lång tid. Behandlingen som jag får hjälper inte nog snabbt, jag vill kunna åka hem till mina föräldrar, klara tentor.... Och jag orkar inte vänta på att bli frisk.
majak0vskij
2012-02-11, 17:50
Är det inte dags att strunta i studierna och åtgärda problemet då? Bara koncentrera dig på att bli frisk? Tack vare att jag väntade så länge som jag gjorde blev jag borta från studierna i 3 år, det kommer liksom inte bli bättre av sig självt i ett trollslag, tyvärr. Face the music- man väntar inte på att bli frisk, man får kämpa med näbbar och klor. Varje dag.
Det låter som du firtfarande förnekar problemet, att kunna pausa är nämligen en enkel utväg som jag ser det. Finn en hållbar lösning istället för att skjuta på problemet, de år störningen äter upp får du aldrig igen. Ja, så allvarligt är det.
Jag kämpar och jag försöker varenda dag och jag vill inte pausa mitt liv. Däremot inser jag allvaret och jag vill helst slippa alla moralpredikningar.
Min ätstörning går i perioder. Det kan gå veckor med hetsätningar-kräkningar dag ut och dag in. Trots att jag försöker LÅTA BLI att äta kan jag inte riktigt. Periodvis kommer veckor utan, då jag får fokusera på att äta nog. Mycket behagligare, mycket billigare och mycket enklare att leva. DMAA fungerar bra som en "bulimisk-period-brytare". Jag behöver bryta de perioderna för att kunna bli friskare. Piller och ulver kanske inte är det ultimata... Men det hjälper. Hur ska jag orka försöka om var dag går till bulimi?
Tråden handlar inte om min ätstörning och jag vill inte behöva förklara mig mer. Kan ni snälla ge mig de råden jag bad om eller låta bli?
Ljuvligt
2012-02-11, 18:18
Du vill alltså ha tips från oss om alternativ, som för att fylla den funktionen du söker antingen måste vara olagliga eller receptbelagda, för att ersätta ditt nuvarande ätstördabeteende med ett annat? Har jag förstått det rätt?
Den nästa som ger ett tips om något tillskott kan ju fundera på om DU är kompetent nog att göra det innan DU gör det.
Uppenbarligen är det inte alla som inser sina begränsningar.
Du vill alltså ha tips från oss om alternativ, som för att fylla den funktionen du söker antingen måste vara olagliga eller receptbelagda, för att ersätta ditt nuvarande ätstördabeteende med ett annat? Har jag förstått det rätt?
Nej, du har inte förstått det rätt. Tipsen behöver varken vara olagliga eller receptbelagda, jag föredrar lagliga, lättilgängliga preparat/substanser. Jag förstår inte vad som fått dig att tro att jag är ute efter något olagligt? Dessutom är jag ute efter att BRYTA mitt missbruk, inte byta ut.
Den nästa som ger ett tips om något tillskott kan ju fundera på om DU är kompetent nog att göra det innan DU gör det.
Uppenbarligen är det inte alla som inser sina begränsningar.
Jag förstår inte vad du menar?
Därmot har jag ganska stor koll på mina begränsningar och skulle inte äta vad som helst... Att jag skrev "oavsett biverkningar" eller dylikt i trådstarten handlade om att jag själva vill kunna göra en bedömning av risker, för- och nackdelar.
Ljuvligt
2012-02-11, 18:38
Nej, du har inte förstått det rätt. Tipsen behöver varken vara olagliga eller receptbelagda, jag föredrar lagliga, lättilgängliga preparat/substanser. Jag förstår inte vad som fått dig att tro att jag är ute efter något olagligt? Dessutom är jag ute efter att BRYTA mitt missbruk, inte byta ut.
Om du tror att lösningen är ett hungersdämpande medel, varför frågar du inte de/den som behandlar dig efter ett sådant alternativ? Kan det bero på att du snarare tror att det är en genväg än en lösning? Minst ett av alternativen som du nämnt i trådstarten är dopingklassat och om jag inte missminner mig även olagligt. Oavsett, eftersom jag inte är bekväm med att diskutera detta, så råder jag dig (likt andra gjort i denna tråden) till att istället fokusera på behandlingen du genomgår eller om den inte fungerar på att hitta ett bättre alternativ till sådan. Lycka till och ta hand om dig!
Om du tror att lösningen är ett hungersdämpande medel, varför frågar du inte de/den som behandlar dig efter ett sådant alternativ? Kan det bero på att du snarare tror att det är en genväg än en lösning? Minst ett av alternativen som du nämnt i trådstarten är dopingklassat och om jag inte missminner mig även olagligt. Oavsett, eftersom jag inte är bekväm med att diskutera detta, så råder jag dig (likt andra gjort i denna tråden) till att istället fokusera på behandlingen du genomgår eller om den inte fungerar på att hitta ett bättre alternativ till sådan. Lycka till och ta hand om dig!
Aptitdämpande, inte hungerdämpande. Jag gillar min hunger och därför går det hemska, dopingklassade efedrinet genast bort. Värt ett försök var det i alla fall...
Jag har frågat de på ätstörningsenheten och de erbjuder antidepressiva. Hjälper visserligen något, men del marginella effekten kan jag gott avstå från med tanke på de biverkningar som jag fått av dessa. Att jag antagligtvis är bipolär gör det inte direkt optimalt att testa sig runt bland antidepressiva medel heller. Renodlade bantningspreparat som reductil påverkar samma receptorer som antidep och med tanke på min (åter igen) bipolär störning och för låga vikt är det något jag kan glömma. Min läkare gav även råd om p-piller vilket jag äter. Någon effekt på ätstörningen har jag inte märkt men jag känner mig normalare som menstruerar.
KOrt och gott: Ja, jag har pratat med läkare och behandlare utan vidare resultat.
Det finns inget som dämpar dina bulimisymptom. Du får bestämma dig för att ta helvetet det är att försöka göra något åt den. I det att försöka göra något åt bulimin ingår att lära sig att inte översätta alla känslomässiga svängningar till hunger och hetssug.
Äter du tillräckliga mängder på regelbundna tider? Det brukar nämligen ta bort ganska mycket av den vargahunger som lätt leder till hetsätning.
Det finns inget som dämpar dina bulimisymptom. Du får bestämma dig för att ta helvetet det är att försöka göra något åt den. I det att försöka göra något åt bulimin ingår att lära sig att inte översätta alla känslomässiga svängningar till hunger och hetssug.
Äter du tillräckliga mängder på regelbundna tider? Det brukar nämligen ta bort ganska mycket av den vargahunger som lätt leder till hetsätning.
Det finns, som tidigare nämnt många "substanser" som (i alla fall tillfälligt) dämpar mina bulimisymptom. Alkohol fungerar fantastiskt exempelvis, ätstörningarna försvinner helt! Inte helt smärtfritt kanske och inte är en fylla någon hjälp för varken studier eller besök hos familjen... DMAA fungerar också riktigt bra och det blir väl det jag får ta till även i fortsättningen.
Vanligvis äter jag varken tillräckliga mängder eller på regelbundna tider. Jag försöker men mättnad lockar effektivt fram bulimikern i mig. Rädslan för hetsätningsattacker leder till för lite mat och en kropp som levt på väldigt lite länge vill självklart ha väldigt mycket mat då tillfället ges. De få gånger jag lyckas få till normala måltider är som regel då jag äter med andra, är full eller mår så illa att jag får tvinga i mig maten (då är risken för hetsätning så liten att jag vågar försöka).
Tyvärr är det enda aptitdämpande som funkar på lång sikt mat. När jag började se min kropp som en maskin som faktiskt behöver sitt bränsle för att alls fungera blev det lättare att välja rätt. Det är ett val du gör, framför allt när du väljer att kräkas eller när du väljer att inte äta alls. Om dina studier är viktiga för dig är det mat du behöver, inte svält och piller. Börja koppla kost till funktion. Ät enligt klocka kanske, inte hungersignaler som sedan länge inte funkar som de ska. Ät "funktionell mat" istället för belöningar. Det är mina tips om aptitreglering för bulimiker.
Anders The Peak
2012-02-11, 22:46
Blev lite nyfiken eftersom det verkar vara flera som har egna erfarenheter. Är det vanligt att man har någon typ av koncentrationssvårigheter i botten?(släng av bokstavskombinationerna)
Grejen är att aptit och hunger är något normalt. Kroppens signal att den behöver energi och byggstenar för sin fortsatta existens. Inte, som du kanske nu uppfattar dem, något som den ondskefulla kroppen hittar på för att få bli fet, och som du därför måste fokusera ditt liv på att trycka undan. Det finns ingen som har bantat sig ur en ätstörning och du lär inte bli den första. Du kan välja ett liv där allt handlar om hur du skall lyckas låta bli att äta eller ett liv där du har energi att lägga på vänner, studier och arbete, hobbies, kanske familj och barn.
Ett alternativ, eftersom du har skrivit att du går i behandling, är ju att faktiskt börja försöka göra som din behandlare föreslår att du skall göra (äta). Fundera på vad du vill ha för slags liv om tio år. Vill du leva tillsammans med någon? Ha barn? Hur vill du fostra en dotter, om du får en (du kanske redan har en, vad vet jag)?
Jag fattar att det är skittungt nu. Det brukar snarast vara värre att gå i behandling än att leva ut sin ätstörning, för när man går i behandling måste man ju hantera en jävla massa ångest som man annars kunde få svälta eller hetsäta bort. För att inte tala om ångesten över att behöva äta, kanske inte få träna så mycket som man tycker att man vill och borde. Men att byta en missbrukssubstans mot en annan är inget bra alternativ.
Men du har alla möjligheter att bli bättre. Alla.
Fru_Flisa
2012-02-11, 23:12
Blev lite nyfiken eftersom det verkar vara flera som har egna erfarenheter. Är det vanligt att man har någon typ av koncentrationssvårigheter i botten?(släng av bokstavskombinationerna)
Biologiska förklaringsmodellen kopplar väl i stora drag ihop sensitivitet eller "obalans" i (främst) dopaminsystemet med båda diagnoser.
Anders_the_peak: Bokstavskombinationer vet jag ej? Men 60-70% av alla vuxna bulimiker/anorektiker har fler psykiska diagnoser, men som jag uppfattat det rör det sig oftast om ångest/depressionsjukdomar/OCD och liknande.
Mini: Om det bara vore så enkelt som du får det att låta! Jag har haft mer eller mindre problem i drygt 10år, det försvinner inte över en natt. Innan jul tillbringade jag nästan två månader på behandlingshem men problemen är i stort sett de samma, jag träffar min behandlar en gång i veckan och vi kommer överens om olika utmaningar varje vecka som exempelvis att äta frukost eller den återkommande: "försök bryta hetsätandet!". Det går inte att göra framsteg om dagarna går ut på ständigt hetsätande/kräkande.
Tolkia: Nej, jag vill varken byta ut problemet (bara slippa undan, pausa och få känna mig normal ibland och få lite fusk-hjälp med att bryta de bulimiska perioderna) eller banta mig ur ätstörningen. Min vikt är allt för låg redan nu och jag hade behövt gå upp några kilon, inte ner. Problemet är att jag inte vågar äta mer än min "godkända", vanliga mat med rädsla för att inte kunna sluta äta om jag skulle testa något annat eller ta en större portion.
Självklart vill jag inte slösa bort fler år på ätstörningar, jag vill ha ett normalt liv och allt sådant: framtidsplaner, mat, utmaningar, ångest etc. pratar jag med min kunniga behandlare om. Jag behöver varken den hjälpen eller de råden från er.
Självklart vill jag inte slösa bort fler år på ätstörningar, jag vill ha ett normalt liv och allt sådant: framtidsplaner, mat, utmaningar, ångest etc. pratar jag med min kunniga behandlare om. Jag behöver varken den hjälpen eller de råden från er.
Kanske vore det också lämpligt att du tog diskussionen om medicinering med din behandlande läkare (av det du skrivit i tråden får jag dock intrycket att du redan gjort detta, men inte är nöjd med att du inte får den medicinering du vill, eller tror att du vill, ha). Om du på allvar tror att du kan skapa en tråd om hur du skall kunna självmedicinera bort dina ätstörningssymptom och få preparatförslag rakt av och inget annat har du nog missuppfattat vad det här är för slags forum. Du kan annars titta på de miljoner andra trådar om aptitdämpande medel, bantningsmedel, förbränningshöjande medel som finns ffa i kosttillskottforumet - som till 99% utmynnar i "nej, det finns inget fungerande som är lagligt och ofarligt" (iofs kanske vad som helst kan fungera om man tror på det, men det är ju en annan fråga).
Om problemet är att du inte vågar äta mer än "föreslagen" mängd men fortfarande är hungrig när du gjort det kanske DET är något att ta upp med din behandlare. Det ligger nära till hands att tro att du behöver utöka matsedeln, särskilt som du redan skrivit att du varken äter regelbundet eller tillräckligt.
Jag inser att det här inte är svaren du vill ha, men det beror inte på att vi är ogina och missunnar dig att slippa må dåligt, utan på att det inte finns något bra sätt att medicinera bort bulimi.
Kanske vore det också lämpligt att du tog diskussionen om medicinering med din behandlande läkare (av det du skrivit i tråden får jag dock intrycket att du redan gjort detta, men inte är nöjd med att du inte får den medicinering du vill, eller tror att du vill, ha). Om du på allvar tror att du kan skapa en tråd om hur du skall kunna självmedicinera bort dina ätstörningssymptom och få preparatförslag rakt av och inget annat har du nog missuppfattat vad det här är för slags forum. Du kan annars titta på de miljoner andra trådar om aptitdämpande medel, bantningsmedel, förbränningshöjande medel som finns ffa i kosttillskottforumet - som till 99% utmynnar i "nej, det finns inget fungerande som är lagligt och ofarligt" (iofs kanske vad som helst kan fungera om man tror på det, men det är ju en annan fråga).
Om problemet är att du inte vågar äta mer än "föreslagen" mängd men fortfarande är hungrig när du gjort det kanske DET är något att ta upp med din behandlare. Det ligger nära till hands att tro att du behöver utöka matsedeln, särskilt som du redan skrivit att du varken äter regelbundet eller tillräckligt.
Jag inser att det här inte är svaren du vill ha, men det beror inte på att vi är ogina och missunnar dig att slippa må dåligt, utan på att det inte finns något bra sätt att medicinera bort bulimi.
Ätstörningar är inte ofarliga heller, men du har helt rätt i att jag borde insett att det var lönlöst att försöka få råd här. Jag är nog ganska desperat, jag vet precis vad jag måste göra men klarar inte av att förändra det själv och det sista jag vill är tillbaka till behandlingshemmet.
Det finns uppenbarligen inga genvägar och jag klarar det inte den vanliga vägen. Tittar man på statistiken för tillfrisknande från ätstörningar så ser det inte direkt ljust ut, kanske bäst att inse att jag är ett av de där hopplösa fallen...
Nu lämnar jag tråden. Tackar för de meningslösa råden *grr*
Ätstörningar är inte ofarliga heller, men du har helt rätt i att jag borde insett att det var lönlöst att försöka få råd här. Jag är nog ganska desperat, jag vet precis vad jag måste göra men klarar inte av att förändra det själv och det sista jag vill är tillbaka till behandlingshemmet.
Det finns uppenbarligen inga genvägar och jag klarar det inte den vanliga vägen. Tittar man på statistiken för tillfrisknande från ätstörningar så ser det inte direkt ljust ut, kanske bäst att inse att jag är ett av de där hopplösa fallen...
Nu lämnar jag tråden. Tackar för de meningslösa råden *grr*
Senast jag kollade var det fler som kom upp åtminstone till en nivå där problemet var hanterbart än som inte gjorde det. Jag fattar om du känner dig desperat, men att självmant placera sig i något slags "hopplösa fall"-kategori lär inte förbättra läget, om vi säger så. Jag tror visst att du kan lösa ditt problem, men har du haft ätstörningar så länge som 10 år kommer det att ta lång tid och vara fett jobbigt. Dock värt det.
Angående värdelösa råd - vad hade du väntat dig EGENTLIGEN? Att folk skulle svara "ja, [insert valfritt centralstimulantium] är skitbra, och inte alls så farligt eller beroendeframkallande som folk påstår, kör på det"?
Mini: Om det bara vore så enkelt som du får det att låta! Jag har haft mer eller mindre problem i drygt 10år, det försvinner inte över en natt. Innan jul tillbringade jag nästan två månader på behandlingshem men problemen är i stort sett de samma, jag träffar min behandlar en gång i veckan och vi kommer överens om olika utmaningar varje vecka som exempelvis att äta frukost eller den återkommande: "försök bryta hetsätandet!". Det går inte att göra framsteg om dagarna går ut på ständigt hetsätande/kräkande.
Det är inte enkelt, men tyvärr är enda sättet att bli frisk från en ätstörning att göra jobbet. Du har varit sjuk till och från i 10 år. Du ser just nu större vinster i att underhålla din ätstörning än att bli frisk. Så kan det ju vara, men du är snett ute om du tror att andra ska hjälpa dig fortsätta vara sjuk. Det kanske finns andra forum för det.
Lycka till med att bestämma dig.
cakehole
2012-02-12, 19:21
Många med olika sorters ätstörningar går ju som sagt loss på skräpmat när suget/craving sätter in. Varför inte gå loss på grönsaker/rotsaker etc?
Lider man av en ätstörning där längtan efter att få frossa i sig näring, varför då inte välja sådan föda som ger stor volym mat för minsta möjliga kalorimängd som t.ex. grönsaker/rotsaker osv.
I dagens samhälle skulle nästa behövas ett överhuvud som styr vår kost. Precis som vi gör till våra husdjur. Vi ger våra hundar den mängd mat som de behöver för att hålla sig viktstabila, och de kan inte få tag i mer än så även om de skulle bli hungriga mellan varven (förutom om de skulle norpa då) :). Vi skulle i dagens samhälle behöva någon som portionerade ut rätt mängd näring till varje individ.
I dagens samhälle krävs MINDPOWER, för att inte käka mer än vad som behövs.
Många med olika sorters ätstörningar går ju som sagt loss på skräpmat när suget/craving sätter in. Varför inte gå loss på grönsaker/rotsaker etc?
Lider man av en ätstörning där längtan efter att få frossa i sig näring, varför då inte välja sådan föda som ger stor volym mat för minsta möjliga kalorimängd som t.ex. grönsaker/rotsaker osv.
I dagens samhälle skulle nästa behövas ett överhuvud som styr vår kost. Precis som vi gör till våra husdjur. Vi ger våra hundar den mängd mat som de behöver för att hålla sig viktstabila, och de kan inte få tag i mer än så även om de skulle bli hungriga mellan varven (förutom om de skulle norpa då) :). Vi skulle i dagens samhälle behöva någon som portionerade ut rätt mängd näring till varje individ.
I dagens samhälle krävs MINDPOWER, för att inte käka mer än vad som behövs.
Är man på den nivån att man går in i en ätstörningstråd och börjar orera om att äta mer grönsaker och behovet av MINDPOWER gör man bäst i att hålla kakhålet stängt.
cakehole
2012-02-12, 20:54
Är man på den nivån att man går in i en ätstörningstråd och börjar orera om att äta mer grönsaker och behovet av MINDPOWER gör man bäst i att hålla kakhålet stängt.
Det jag skrev om grönsaker var absolut ingen uppmaning på något sätt.
Jag formulerade hela mitt inlägg klumpigt kan jag hålla med om.
Jag skulle tänkt ett varv till innan jag postade.
Ps: Det jag skrev om mindpower var inte menat som något "stödigt", utan mer ett konstaterande. Dagens samhälle KRÄVER ju mer eller mindre av oss att vi håller hos psykiskt stabila för att inte gå "bannanas" på allt gott som finns.
Många med olika sorters ätstörningar går ju som sagt loss på skräpmat när suget/craving sätter in. Varför inte gå loss på grönsaker/rotsaker etc?
Lider man av en ätstörning där längtan efter att få frossa i sig näring, varför då inte välja sådan föda som ger stor volym mat för minsta möjliga kalorimängd som t.ex. grönsaker/rotsaker osv.
I dagens samhälle skulle nästa behövas ett överhuvud som styr vår kost. Precis som vi gör till våra husdjur. Vi ger våra hundar den mängd mat som de behöver för att hålla sig viktstabila, och de kan inte få tag i mer än så även om de skulle bli hungriga mellan varven (förutom om de skulle norpa då) :). Vi skulle i dagens samhälle behöva någon som portionerade ut rätt mängd näring till varje individ.
I dagens samhälle krävs MINDPOWER, för att inte käka mer än vad som behövs.
Okej, jag kunde inte låta bli att gå in och läsa och jag kände mig ganska dum då jag såg denna kommentar, jag kan inte låta bli att förklara mig även om jag håller med varenda ord som cakehole skrivit.
Tidigare såg jag alltid till att "grunda" mina hetser med stor portion sallad/frukt etc. men under senaste tiden har jag allt oftare grävt i godispåsen innan jag ens hunnit komma hem från butiken... Det får mig verkligen att känna som en fet, svag, patetisk ko! På den punkten ska jag verkligen skärpa mig. Att bara äta grönt under hetsätningar är dock helt uteslutet, det är det enda tillfället som jag kan äta vad jag vill utan att gå under av ångest.. Under "svält perioder" brukar jag sukta efter mat och kan planera vad jag ska vräka i mig flera dagar före hetsen/hetserna. Utan mina sötsaker hade jag gått under *gah!*
Anledningen till att jag bad om tips på aptitdämpande var för att kunna bryta hetsätandet, istället för att fortsätta med 10stycken hetsätningar tio dagar i rad, och slippa undan vissa av de negativa konsekvenserna som bulimin för med sig: sendrag, ödem, hål i plånboken, kass hy, stökig lägenhet, munsår, självhat etc. etc. Däremot (försöker jag intala mig själv) att jag inte behöver gå ned mer i vikt. Jag är snart 24 år, 160cm kort och väger kring 44kg. Inte så där jättelite kanske, men jämfört med min mulliga, friska kropp som vägde kring 57, kan jag ibland känna mig som en 13-14 åring kroppsmässigt.
Att jag lider av total avsaknad av "mindpower" trodde jag framkom i trådstarten...
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.