Visa fullständig version : Datspelsvåldets påverkan på barn
MasterChief
2012-01-12, 08:38
Jag har en nioåring som jag håller relativt kort när det kommer till dataspel. Hon får inte spela spel som CoD eller Halo. När hon för en vecka sedan hade hemma en killkompis så pratade vi lite dataspel och han berättade stolt att han klarat Halo CE (Anniversary) på Legendary. Det är ju faktiskt rätt svårt så jag blev lite imponerad. När jag sedan drog igång Halo CE Anniversary i biorummet med 2,5 meters bild och 1400w trodde jag han skulle dö av glädje. Hans pappa lär ha fått höra ett och annat den kvällen http://www.hififorum.nu/forum/images/icon_smile_approve.gif.
En sak jag dock noterade när han spelade var att han sköt även sina allierade. "De är bara i vägen och tittar konstigt på mig"; sen sköt han dem kallblodigt i huvudet. Hmmm...
Nåja, sedan dessa har det varit ett himla tjat från min dotter att hon minsann också vill lära sig Halo. Jag är fan tveksam.
Statens Medieråd kom ut med en rapport förra året där de skriver att dataspel inte påverkar barn någonting. Rapporten dömdes ut fullständigt av tex 4 hjärnforskare på Karolinska Institutet där de skriver:
"Slutsatsen står i bjärt kontrast mot en samlad internationell beteendevetenskaplig expertis" och är ett "hån mot flera decenniers seriös forskning"
http://www.dn.se/debatt/dataspelsvald-minskar-ungas-formaga-till-empati
Hur ska man egentligen hantera detta som förälder? Vad sätter man gränsen?
Halo är ju ändå ganska milt eftersom det trots allt är monster man skjuter. CoD är ju snäppet värre tycker jag eftersom det är (trots att de är fienden) människor. GTA och liknande är värst; ja ni fattar.
Även om nyligen blöjfria 22-åringar med spelberoende får uttala sig i tråden så uppskattar jag nog mer inlägg från medlemmar som faktiskt är föräldrar och förstår kampen. Som även förstår hur dataspelet gärna blir räddningen för den stressade föräldern där barnet placeras framför TV:n för att man måste jobba lite. Man kan varken delta eller ha kontroll på barnet när de spelar.
Nu är ju min äldsta bara snart 3 år, men jag kommer nog hålla igen på tv-spelandet så gott det går generellt sett, även om jag tycker det är vansinnigt kul själv så finns det mycket annat som är bättre :)
Vad det gäller de olika spelen så skulle jag nog personligen inte låta en 9-åring spela Halo, COD GTA eller dylikt, det finns säkerligen gott om mer lämpliga spel om det nu är så att de gillar tv-spel...
Jag har inga barn ännu men har funderat en del på frågan.
Kommer nog låta barnen spela (när åldern är inne) men se till att spela med dem i början och sen med jämna mellanrum för att kunna pejla av läget.
Har själv en 9 åring som jag till för något år sen också höll "hyffsat" kort vad det gäller våldsspel men nu spelar han en hel del krigsspel, battlefield tex.
Det enda jag kan komma på så här på rak arm som han inte får spela är väl typ GTA, Mafia etc. Numera spelar han dock nästan bara minecraft :)
Det känns som att kidsen idag är mer avtrubbade vad gäller videospelsvåld men att dom fattar att spel är spel och att man inte gör så i verkligheten.
I grabbens klass spelar nästan alla killar ungefär samma spel och det finns inga problem med bråk eller mobbing i den klassen.
Men detta är ju bara min erfarenhet och alla är ju olika så klart.
eternallord
2012-01-12, 09:01
Well, du vill ha föräldrars input, men samtidigt så är det ju så att många av oss som är i tidiga 20-årsåldern växte upp på precis det viset. Jag växte upp med Mortal Kombat, Halo, Quake, Counter Strike, Unreal Tournament och dylikt, under en lång period var det hela mitt liv. Idag spelar jag i princip ingenting längre och jag kan inte föreställa mig att det har påverkat mig. Tycker det är fånigt att skärma bort ungarna, speciellt när de kommer utsättas för mycket, mycket brutalare och mer realistiskt våld i filmens värld.
De flesta barn/vuxna/människor är ju trots allt medvetna om att det är datorgrafik, pixlar man "skjuter" på.
Han sköt inte "kallblodigt". Ska man klara Halo på legendary måste man i princip (har jag förstått) "döda" sina kamrater för att ta deras ammunition. Det är således ett sätt alla lösa problemet med att ammunitionen inte annars räcker. Precis som att man kanske kallblodigt "anfaller" ett annat land i brädspelet risk.
När jag var barn pågick samma diskussion kring spelet Commando Libya:
vYhPplBTdZ0
Spelade det ändå och tänkte aldrig en tanke på att göra någon koppling till verkligheten.
Min sexåriga grabb spelar Lego Star Wars fortfarande, där det är ett evigt fäktande med lasersvärd. Tycker det är lagom nivå för han. Visserligen ska det ibland samlas pinnar i skogen för att fäktas med och det får man givetvis stävja. Han har dock inga problem att skilja på spel och verklighet.
Nu är min son 5, men han blir fixerad vid att spela så även om spelen i hans ålder inte är våldsamma begränsar vi. Har han spelat mer än lite, så vaknar han på natten tex m hjärnan på högvarv sk "nattskräck". Det är ju bra, så man konkret märker inverkan - men med ökad ålder kanske man inte gör det. För mig är det också lite skrämmande med stillasittandet som följer, spänningar i muskler, påverkan på ögonmusklerna etc - spel är knappast utvecklade för att utveckla hela organismen hos barn (inte ens de som fokuserar på rörelse i mitt tycke). Fast nu finns de, är en del av allmänbildning vare sig man vill el inte så jag biter i sura äpplet, men inte med glädje. Jag tror att det vore guld med nolltolerans på spel innan 15 års ålder men inser att det är utopi.
Sedan reagerar jag på att du tar kompisens ord på att han får (tvivlar dock inte på att han får), drar på och blir impad.. lite onödigt att förstärka - speciellt eftersom du har andra regler för ditt eget barn? Dubbelmoral någon? :D
Känner att åldersgränser finns av en anledning, och att barn är olika, utvecklas olika osv.. Ett barn kan ha god reaktionsförmåga, förstå spelet osv men inte den mentala mognaden att utsätta sig för det ändå om du förstår hur jag menar. Utan inverkan/påverkan i neg riktning irl. Det ena ger inte det andra. Även i spelet hade han annat tänk, kanske iom att han inte börjar först med tänket irl utan utvecklingen sker parallellt m mkt spelande, och spelet i sig sätter inte gränser för normbrytande beteende vad det verkade som.. är ju inte meningen heller att spelutvecklare ska vara barnvakt.
Vad gäller att låta tv el spel barnvakta för att man vill jobba så tycker jag (moralkärring) det låter som att skjuta sig själv i foten, vill man ha relation m sitt barn och insikt i vad den fostras av så gör man inte så. Sen kan det vara hur bekvämt det vill, låter som en jävligt lat anledning att ta risker man inte är beredd på tycker jag.
Kan tillägga att spelen i sonens händer är bolibompas, angry birds samt nintendo 3ds mariobros etc. :D Han går ju på dagis, men kan tänka mig att även äldre barn påverkas av spelsituation även där det inte handlar om spelets karkatär våldsmässigt, utan hur en hjärna utvecklas när den ständigt utsätts för den typen av stimuli.
Om du inte vill att hon skall spela den typen av spel så är det i princip ganska så enkelt, du är den vuxna och du bestämmer.
Så enkelt är det naturligtvis sällan när det väl kommer till att säga nej. Särskilt inte när du själv tycker att dessa spel är kul (har dem hemma) och låter hennes kompis spela dem hemma hos er. Du är hennes idol och legitimerar att dessa spel är både roliga och meningsfulla.
Men som sagt, är du orolig för den inverkan dessa spel kan ha på henne så är de trots allt du som bestämmer.
Sätt henne framför schackdatorn istället.
Jag tycker nästan man kan strunta i vad forskningen säger, svaret är ju att de inte vet hur det påverkar.
Bestäm själv när ni känner att ert barn är redo att skjuta andra i ett tv-spel, annars finns det ju åldersgränser på spelen som man kan följa.
Personligen tror jag tv-spel påverkar ytterst lite och bara vissa typer av personligheter.
Det finns så mycket annat än våldsspel som borde kunna underhålla barn iaf upp till 12 års ålder imo.
Tja, det är en svår fråga faktiskt. Vi försöker hålla undan ungarna från onödigt vålsamma spel. Problemet är ju att om de inte får spela hemma så spelar de hos nån polare vars föräldrar bryr sig mindre, och man har ingen aning.
En liten äldre artikel om en doktorsavhandling som Jonas Linderoth skrivit om hur barn tar till sig dataspel.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/datorspel-lurar-inte-barn
hahavaffan
2012-01-12, 09:33
Krigs-shooters tror jag spelar mindre roll än exempelvis GTA och Postal, så Halo och COD-typen är nog inga problem imho. Själv växte jag upp med våldsamma spel, och mina föräldrar brydde sig inte en sekund om vad för typ av spel jag spelade. Visserligen är jag kanske något avtrubbad när det gäller folk som dör hit och dit här i världen, men om det är datorspelandet som orsakat det har jag ingen aning.
Det är ju viktigt att man vägleder ungarna tidigt i livet, våldsspel kommer de alltid komma i kontakt med förr eller senare på något vis. Frågan är om de får empatistörningar av datorspel eller pga frånvarande föräldrar som inte visar vad som är på riktigt och ej.
Fishtank
2012-01-12, 09:50
Krigs-shooters tror jag spelar mindre roll än exempelvis GTA och Postal, så Halo och COD-typen är nog inga problem imho. Själv växte jag upp med våldsamma spel, och mina föräldrar brydde sig inte en sekund om vad för typ av spel jag spelade. Visserligen är jag kanske något avtrubbad när det gäller folk som dör hit och dit här i världen, men om det är datorspelandet som orsakat det har jag ingen aning.
Avtrubbandet kommer nog mer från memes och inethumor i allmänhet, Själv känner jag att memes, filmer och att jag läser mycket nyheter har trubbad av mig.
Blöjinsikt incoming här från min sida.
Spel har jag spelat sen jag var ung, FPS har varit min grej och jag har hunnit med att tävla professionellt i det också vilket har gett mig mycket livserfarenhet.
Jag känner inte att jag är en hemskare människa än någon annan, Faktum är att jag har nog mer ödmjukhet än jämnåriga kamrater fast jag alltid spelat spel där man ska döda motståndaren.
Däremot märker jag i mitt jobb(Jobbar med barn) att barn enormt lätt tar till sig från spel och de som spelar mycket där jag jobbar har lite svårare med gränserna.
Tror däremot inte att det bara har med spelen att göra men att spel i kombination med föräldrar som inte kan se att deras barn gör fel är vad som leder till att barn blir våldsammare av spel.
Den slutsatsen drar jag från att när man väl lyckas pränta in hur det ska vara och gör föräldrarnas jobb så förstår barnen det och kan reflektera över det.
Håller också med Lellan om att du inte kan köra med dubbelmoralen sådär utan att få en grinig dotter, Du är hennes idol och när du särbehandlar blir det lätt fel.
Halo på legendary måste man också döda sina kompisar om man inte vill vara fast med plasmapistolen efter ett tag, Pojken kanske inte insett det men han gör det instinktivt efter att han sett en äldre bror göra det eller på youtube och kan därför inte sätta ord på varför han gör det.
Jag har spelat tv/data-spel sen jag var 7 år gammal (är 28 nu).
Har väldigt svårt att tro att det har påverkat mig nåt negativt.
Har t.ex aldrig varit inblandad i nåt bråk.
Däremot är jag fullständigt övertygad om att spelandet faktiskt gjorde att man lärde sig engelska ännu lättare.
Dock ska tilläggas att när jag var liten så hade min mamma en regel att jag skulle vara ute och leka en viss tid för att få spela.
Jag och flera kompisar satt och pressade GTA Vice City i 10-årsåldern och mig veterligen har ingen av oss fått lida för det. Förklara skillnaden på verklighet och datorspel för barnen och det är ju lugnt.
Civ, Leisure Suit Larry och Duke Nukem har gjort mig till den jag är.
Nu har jag inga egna barn själv men jobbar inom branschen.
Ett alternativ är ju att titta efter PEGI-märkta spel:
http://www.dataspelsbranschen.se/pegi.aspx
alt http://www.pegi.info/sv/index/id/972
Sedan handlar det ju om att bruka sunt förnuft som föräldrar, och kanske även kolla upp vilka spel som ens barn spelar eller vill spela.
Jag tror personligen inte att barn och unga påverkas mera av spel än så mycket annat. Visst finns det svaga individer som är mera lättpåverkade än andra.
Men generellt sett tror jag inte spel gör barn och unga mera våldsamma eller aggressiva.
Jag och flera kompisar satt och pressade GTA Vice City i 10-årsåldern och mig veterligen har ingen av oss fått lida för det. Förklara skillnaden på verklighet och datorspel för barnen och det är ju lugnt.
Håller med. Min 5-åring brukar sitta med och titta när jag spelar battlefield ibland. Vi pratar mycket om att det är en tävling, vilka som vann och vad det går ut på.
Det har väl alltid förfasats över ungdomens moraliska förfall. När jag var liten så var det videovåld som fyllde tidningarna. Det finns så många barn som far illa i samhället och tv-spel är en enkel sak att lägga skulden på. Det handlar om att hand om sina barn, lära känna dem och lära dem saker. Om Lellan inte tagit hand om och känt sin son så hade hon inte kopplat nattskräcken till mängden spelande, i hennes sons fall så bör han inte spela mer än "lite". Så bra jobbat Lellan! Jag har nära släktingar som jobbar som lärare och nära vänner som jobbar inom socialtjänsten. De föräldrar som tar sig tid att vara just föräldrar och som tar sig tid med sina barn får inte problem med sina barn isamma utsträckning som de som inte gör det. Och deras barn klarar sig bättre i skolan, i det sociala spelet och slutligen i livet. Så bara att TS startat den här tråden tycker jag visar att det finns en omtanke som kommer att belöna sig i framtiden, sen är beslutet spela/inte spela av underordnad betydelse.
Civ, Leisure Suit Larry och Duke Nukem har gjort mig till den jag är.
Så du gillar historia, är tafflig med tjejerna och önskar dig en jättekanon i julklapp?
Jag med!:D
tntballe
2012-01-12, 10:39
Jag låter mina barn spela alla spel dom klarar av, tror inte det påverkar dom så länge man är med och förklarar. Dock så måste jag erkänna att jag låter dom spela alldeles för länge, vilket kan påverka dom.
redbrigade
2012-01-12, 10:48
Det som den senaste forskningen visar är att spelen inte påverkar dom barnen som är "normala", barn med någon form utav störning kunde påverkas.
Kommer inte ihåg om det gällde även barn med någon bokstavssjukdom.
Första spelen jag kom i takt med var Duke Nukem, Quake, Wolfenstein, Doom osv, tror inte att det påverkat mig i någon större utsträckning.
Carmageddon däremot gav mig svåra psykiska problem och jag kan fortfarande inte kontrollera mig bakom ratten...
MasterChief
2012-01-12, 10:48
Måste säga att våra nyligen blöjfria medlemmar kommit med väldigt bra insiktsfulla inlägg.
Frågan är vad som är värst, skjuta folk i dataspel eller se och höra om krig på nyheterna?
Vad är skillnaden på att skjuta någon i ett dataspel eller att skjuta någon när man kör lasergame, eller när man lekte cowboy och indian?
Så du gillar historia, är tafflig med tjejerna och önskar dig en jättekanon i julklapp?
Jag med!:D
Jag gillar inte historia utan hyser drömmar om att erövra världen. Annars har du helt rätt. :D
Jag spelade mycket spel när jag var liten, bland annat Moonstone där man som riddare väldigt grafiskt högg huvuden av fiender. Än så länge har jag inte köpt ett svärd iallafall.
Sen får Yes +1 för Larry. ;)
Jag har två pojkar som är 11 och 7 år.
Båda får spela rätt vålsamma spel och titta på film som innehåller en hel del våld. 7-åringen introducerades mycket tidigare i detta då det har varit svårt att hålla honom ifrån det när brorsan spelar. Det kan tyckas slappt men jag tror mer på att försöka förklara att detta inte har något med verkligheten att göra. I dagens samhälle tror jag inte man kan skydda mot spel- och videovåld utan istället handlar det om att så ofta som möjligt prata om hur man beter sig mot andra.
BigSpawn
2012-01-12, 11:01
är väl helt olika hur barn påverkas av spelen. Min 6åriga dotter kom hem från en kompis där de spelat minecraft och jag fixade det till henne. Vi satt och spelade lite och stötte på nått fyrkantigt monster(tror jag det var, svårt att säga med den grafiken;) ) och det räckte för att hon skulle vara mörkrädd den kvällen. Men jag har svårt att tänka mig att man skulle får för sig att kallblodigt hugga ner nån för att man spelat cod eller liknande,
då har man nått annat fel på sina spärrar.
Jag gillar inte historia utan hyser drömmar om att erövra världen. Annars har du helt rätt. :D
När du lyckas, kan jag få en egen ö då?
Våldsaspekten som diskuteras tror jag många har rätt i. Men det finns ju tusen andra aspekter?
Ingen annan som är fundersam kring dem? Hur belöningscentra i hjärnan o andra strukturer där påverkas, kroppshållning - ergonomi och spänningar i armar nacke etc, minskad fysisk aktivitet, ignorera hunger - törstkänslor, ja - det följer ju med en hel drös grejer. Visst, inget leverne är optimalt och tur är väl det, men det är ju så otroligt lätt att dras med och även om personen ifråga inte är känslig egentligen så tror jag att spelandet kan trigga vissa negativa mönster som annars hade jämnat ut sig vid annan lek.. Lek som inte formas av input från en färdigt upplägg utan som kommer från individer som interagerar spontant.
Iaf - för mig har jag större betänkligheter ang dessa andra saker än graden våldsamhet i spelet, över en viss nivå mognadsmässigt och med närvarande föräldrar tror jag inte det är ngn skillnad gentemot sagor, böcker, film o annan fiction som människan i alla tider haft som inspiriation, nöje och utlevnad av fantasier. Av godo! :)
Våldsaspekten som diskuteras tror jag många har rätt i. Men det finns ju tusen andra aspekter?
Ingen annan som är fundersam kring dem? Hur belöningscentra i hjärnan o andra strukturer där påverkas, kroppshållning - ergonomi och spänningar i armar nacke etc, minskad fysisk aktivitet, ignorera hunger - törstkänslor, ja - det följer ju med en hel drös grejer. Visst, inget leverne är optimalt och tur är väl det, men det är ju så otroligt lätt att dras med och även om personen ifråga inte är känslig egentligen så tror jag att spelandet kan trigga vissa negativa mönster som annars hade jämnat ut sig vid annan lek.. Lek som inte formas av input från en färdigt upplägg utan som kommer från individer som interagerar spontant.
Iaf - för mig har jag större betänkligheter ang dessa andra saker än graden våldsamhet i spelet, över en viss nivå mognadsmässigt och med närvarande föräldrar tror jag inte det är ngn skillnad gentemot sagor, böcker, film o annan fiction som människan i alla tider haft som inspiriation, nöje och utlevnad av fantasier. Av godo! :)
Lagom är bäst antar jag.
Föräldrarnas ansvar för barnens kost och tillgång till fysisk aktivitet är långt mycket viktigare och kommer att ha större inverkan på barnet än vad tv-spel någonsin kommer ha.
MasterChief
2012-01-12, 11:16
Sedan reagerar jag på att du tar kompisens ord på att han får (tvivlar dock inte på att han får), drar på och blir impad.. lite onödigt att förstärka - speciellt eftersom du har andra regler för ditt eget barn? Dubbelmoral någon? :D
Måste ju ta tillfället att imponera på en 9-åring. Att få positiva omdömen om sin hemmabio är som om någon berömmer ens barn. Man fäller en glädjetår.
Han sköt inte "kallblodigt". Ska man klara Halo på legendary måste man i princip (har jag förstått) "döda" sina kamrater för att ta deras ammunition. Det är således ett sätt alla lösa problemet med att ammunitionen inte annars räcker. Precis som att man kanske kallblodigt "anfaller" ett annat land i brädspelet risk.
Nu har jag själv varvat Halo CE på legendary ett antal gånger och nej, man behöver verkligen inte skjuta sina kamrater. Visst, i vissa scener skulle det underlätta avsevärt. Skulle dock aldrig falla mig in att bete mig så i ett spel. Men jag reagerade faktiskt på hans stil när han sa att de glor så och sen upp med pistolen och pang i huvudet på nära håll. Det kändes bara så jävla fel.
lagom är bäst antar jag.
Föräldrarnas ansvar för barnens kost och tillgång till fysisk aktivitet är långt mycket viktigare och kommer att ha större inverkan på barnet än vad tv-spel någonsin kommer ha.
+1
Pudzianovski
2012-01-12, 11:32
Statens Medieråd kom ut med en rapport förra året där de skriver att dataspel inte påverkar barn någonting.
Jag uppfattar det inte som ovan när jag läser den rapporten. Jag tycker de visar på en vidare bild av saken än så.
tntballe
2012-01-12, 11:34
Är det något som förstör barnen så är det denna.
http://baarasaade.blogg.se/images/2011/430px-eric_saade_155160514.jpg
Jag spelade mycket spel när jag var liten, bland annat Moonstone där man som riddare väldigt grafiskt högg huvuden av fiender. Än så länge har jag inte köpt ett svärd iallafall.
Hade ditt också problem precis i slutet av spelet. Kommer ihåg att mitt hängde sig väääääldigt ofta precis vid slutet av spelet *gah!*
On Topic: Har inte heller köpt något svärd.
tntballe
2012-01-12, 12:26
Hade ditt också problem precis i slutet av spelet. Kommer ihåg att mitt hängde sig väääääldigt ofta precis vid slutet av spelet *gah!*
On Topic: Har inte heller köpt något svärd.
Samma för mig*rolleyes*
Lagom är bäst antar jag.
Föräldrarnas ansvar för barnens kost och tillgång till fysisk aktivitet är långt mycket viktigare och kommer att ha större inverkan på barnet än vad tv-spel någonsin kommer ha.
Det är långt mkt lättare att ha restriktioner kring spelande än vad det är att tvinga ner broccoli i käften på ungar el tvinga dem att skutta runt, men jag kanske har en lat kräsen unge.. ;) Hursomhelst: eftersom jag märker hur illa han påverkas av spel väljer jag att moderera det rätt hårt.
Fast jag är kanske på fel ställe (och lite i glashus) när jag inte anser skärmsittande optimalt... just det där med hur belöningscentra o hjärnan påverkas tycker jag inte är ngn bagatell.
Jag fick aldrig något nintendo och jag kan än idag inte passera en sköldpadda när jag är på promenad utan att hoppa på den av ren ilska och besvikelse, så jag tror att vara utan spel kan vara nästan lika farligt.
Jag fick aldrig något nintendo och jag kan än idag inte passera en sköldpadda när jag är på promenad utan att hoppa på den av ren ilska och besvikelse, så jag tror att vara utan spel kan vara nästan lika farligt.
:laugh::laugh::laugh:
*dagens garv*
forslund
2012-01-12, 13:03
Jag fick också spela från ung ålder. Började med Mario men sen spel som Quake, Counter-Strike osv. och jag är nog den lugnaste personen du hittar, om jag får klappa mig själv på axeln lite.
Jag är också övertygad om att mitt spelande hjälpt mig utveckla en mycket bra engelska och utvecklat mig ordentligt som person. Man kommer ju i kontakt med personer i hela världen och får insikt i deras liv och kultur på ett sätt som man inte får annars. Knyter kontakter man annars aldrig hade fått, om man nu sitter med morsan och farsan i TV-soffan, liksom.
Gemenskap övar man på genom att spela turneringar och får även öva på både att förlora och vinna och hantera känslorna för detta. Ladda om och komma igen. Försöka och försöka. Inte ge upp.
Sedan begränsades min datortid lite (ett par dagar fria i veckan) för att umgås med familjen.
Tror att den generella uppfostran av föräldrarna spelar mycket större roll än om man får skjuta huvudet av monster eller inte.
Datorspelandet fick heller aldrig gå ut över skolan. Skolan kom alltid först.
shut teh face
2012-01-12, 13:12
Allt är redan sagt i tråden! Jag spelade våldsamma spel från ung ålder och även min bror, och vi är snälla individer som aldrig bråkat eller så.
Låt barnen spela, det viktigare är uppfostran i allmänhet, men framförallt vilka barnen börjar umgås med i tonåren. Flytta till skogen. :D
Det är långt mkt lättare att ha restriktioner kring spelande än vad det är att tvinga ner broccoli i käften på ungar el tvinga dem att skutta runt, men jag kanske har en lat kräsen unge.. ;) Hursomhelst: eftersom jag märker hur illa han påverkas av spel väljer jag att moderera det rätt hårt.
Fast jag är kanske på fel ställe (och lite i glashus) när jag inte anser skärmsittande optimalt... just det där med hur belöningscentra o hjärnan påverkas tycker jag inte är ngn bagatell.
Om det nu bara är extremer vi ska prata om så är det bättre att tvinga ner broccoli i käften på ungar och tvinga dem att skutta runt en stund och sedan låta dem spela tills de tröttnar än att ge dem fri tillgång till tv, läsk, godis och skräpmat. Bättre, men långt från bra.
Det jag menar är att varje generation verkar ha en företeelse som får ta på sig skulden för vuxnas bristande ansvarstagande för sina barn. Nu menar jag inte att du är en dålig mamma, tvärtom. Som jag skrivit tidigare i tråden så visar det på ypperligt föräldraskap att kunna koppla beteendeförändringar hos barnet till vissa aktiviteter, och reglera dessa.
Jag började spela Street Fighter och Mortal Kombat på Super Nintendo som 7åring. Tror faktiskt att alla spel som jag spelade påverkade mig. Jag skulle inte tillåta mina barn spela våldsspel.
mattepatte
2012-01-12, 13:42
Jag ska inte försöka styra hur mina barn ska bli, men kommer inte köpa dataspel till dem heller, kommer själv hålla mig aktiv och låta mina barn inspireras av det så att dom inte spelar för mycket. Jag tror det är negativt att spela för mycket datorspel tillskillnad till att sporta för mycket. Pga att det tar för mycket tid främst.
Sen kommer de inte få spela våldsspel för unga heller.
pragmatist
2012-01-12, 13:44
Jag har spelat mer eller mindre våldsamma spel i över 30 år och förutom min våldsbrottslighet så har det inte påverkat mig negativt alls.
Skämt å sido, min (då) treåriga dotter blev märkbart våldsam av att kolla på Madicken så att det skulle vara harmlöst att överösa små barn med våldsskildringar har jag lite svårt att acceptera.
Vad säger forskarna om att det finns så många fall där datorspel snarare haft motsatt effekt?
Det finns alltid diskussioner kring resultat så jag är intresserad att veta hur man resonerat innan man dragit slutsatser
Om det nu bara är extremer vi ska prata om så är det bättre att tvinga ner broccoli i käften på ungar och tvinga dem att skutta runt en stund och sedan låta dem spela tills de tröttnar än att ge dem fri tillgång till tv, läsk, godis och skräpmat. Bättre, men långt från bra.
Alltså - min poäng är att det ju inte GÅR att tvinga ner broccoli i käften på ungar el tvinga dem att skutta runt? Eller jo: min dagmamma tvingade i mig kruskakli och att hoppa på en studsmatta under hennes sons (18 år, jag 5) övervakning. Vilket jag tror är en del i att jag åt mig fet: när jag kom hem var jag döhungrig och smygöveråt. Yaay... *rolleyes* Ibland är inget bättre än att göra något aktivt. Dvs: hellre laga vanlig mat o servera än att tving till optleverne.
Fri tillgång till tv, läsk, godis, skräpmat är jag rätt övertygad om att alla tycker är dåligt. Min erfarenhet är att det är lika dåligt att förknippa goda vanor med tvång. "Farmors lag" du nämner där : först det som ska göras, sedan nåt annat (tex promenad el matlagning, städning whatever) sedan det "onödiga" (spel, tv etc) anser jag dock är vettigt!
Det jag menar är att varje generation verkar ha en företeelse som får ta på sig skulden för vuxnas bristande ansvarstagande för sina barn. Nu menar jag inte att du är en dålig mamma, tvärtom. Som jag skrivit tidigare i tråden så visar det på ypperligt föräldraskap att kunna koppla beteendeförändringar hos barnet till vissa aktiviteter, och reglera dessa.
Ingen förälder är optimal, alla vill sina barn väl, alla kommer göra fel - men med goda avsikter är det lättare - fast knappast enkelt iom det (min dagmamma hade tex säkert ärligt goda avsikter, men saknade dock kunskap). Stor skillnad på att ta ansvar och ha övertro på tvång och bestraffningar, det senare leder sällan till bestående och goda vanor. Däremot att promota goda - all win!
MasterChief
2012-01-12, 14:35
Att man själv inte blivit våldsam av allt dataspelande är väl inte helt relevant. Det handlar väl som vanligt om en fördelningskurva där man faktiskt inte riktigt vet hur det kommer sluta för varje enskild individ. Jag kan som förälder komplettera dataspelandet med samtal och upplysning men jag kan ju aldrig veta att detta hjälper. Jag kan inte på förhand veta hur min dotter kommer utvecklas av att sitta och skjuta ihjäl människor på datorn i flera år. Rent sunt förnuft, IMHO, säger att risken för avtrubbning borde blir högre om man dagligen spelar en viss typ av spel. Rent praktiskt kanske det bara är en viss typ av person som drabbas. En barn som inte får någon uppfostran, som redan lever i våldsam miljö, och som även genetiskt har förutsättningar för att bli våldsam så kan spel där man springer runt och köttar med yxa vara det som tippar allt åt fel håll. För ett annat barn kanske just denna "ventil" gör att man blir lugnare? Jag är lite kluven, men jag väljer nog första alternativet som troligare.
Vissa tycker säkert jag är löjlig när jag säger stopp för datavåldet. Men om jag frågar om de låter sina barn titta på porr så blir jag totalt idiotförklarad.
Så, varför är sex mycket farligare än att mörda? Blir alla som ser på porr skadade (Yesifierade brukar jag kalla det)?
Att man själv inte blivit våldsam av allt dataspelande är väl inte helt relevant. Det handlar väl som vanligt om en fördelningskurva där man faktiskt inte riktigt vet hur det kommer sluta för varje enskild individ. Jag kan som förälder komplettera dataspelandet med samtal och upplysning men jag kan ju aldrig veta att detta hjälper. Jag kan inte på förhand veta hur min dotter kommer utvecklas av att sitta och skjuta ihjäl människor på datorn i flera år. Rent sunt förnuft säger att risken för avtrubbning blir högre om man dagligen spelar en viss typ av spel. Rent praktiskt kanske det bara är en viss typ som drabbas. En barn som inte får någon uppfostran, som redan lever i våldsam miljö, och som även genetiskt har förutsättningar för att bli våldsam så kan spel där man springer runt och köttar med yxa vara det som tippar allt åt fel håll. För ett annat barn kanske just denna "ventil" gör att man blir lugnare.
Vissa tycker säkert jag är löjlig när jag säger stopp för datavåldet. Men om jag frågar om de låter sina barn titta på porr så blir jag totalt idiotförklarad.
Så, varför är sex mycket farligare än att mörda? Blir alla som ser på porr skadade (Yesifierade brukar jag kalla det)?
Mycket bra inlägg!
Dock stör jag mig fortfarande på det där "egna barn och andras ungar", jag tycker man som vuxen - särskilt med den omtanke/insikt/kalla det vad du vill som följer med föräldraskap - inte ska göra skillnad där. Samma omtanke om andras barn som det egna, mao. Du kan inte veta att pojken som hälsade på inte har lite väl mkt omkring sig, sen har du rätt, jag fattar inte grejen med tekniska prylar så om du var bekräftelsehungrig och han lyckades fylla det tomrummet, grattis.. ;)
Parallellen sex-våld är väl lite som mat-droger. Alla behöver (och mår bra av, när det fungerar) sex - våld el droger: mer diskutabelt. Vissa får utlopp av våldsamma sporter, upplever att det berikar livet med droger - men de delarna känns ju iaf mindre nödvändiga i en människas liv än de livsbärande mat o sex.
Själv blev jag nog pRonskadad som barn, min bästa kompis familj var lite väl öppen och jag har ingen aning om det har varit bra el dåligt. Som du nämner är väl just det exemplet med en själv lite irrelevant, om ngn våldsspelande tjomme sitter inne pga att det triggat fel skriver han väl inte här, precis som jag inte skulle göra det om jag levde som prostituerad el sexmissbrukare.
Någon efterfrågade positva effekter; jag har ingen studie till hands men jag vet med mig att ha hört att tv-tittande dels ökade förståelsen för och agerade förebild vad gäller umgänge och relationsskapande för unga, samt språkliga vinster. Tv-spelande människor kör tydligen bil bättre också, samt har snabbare reaktionsförmåga.
Sedan kan väl just de sakerna jag nämnt kännas lite fattigt med i jämförelse på de risker man kan föreställa sig. Att ha ett öga på barn o ungdomars spelande, el typ av spel, tror jag inte är fel: det grundar sig ju helt enkelt ur omtanke och att man upplever större risker än vinster, att det finns bättre alternativ helt enkelt. Finns det inte så får man efterfråga, att bli offer för en industri är sällan lyckat.
Edit: Om man ska ta individexempel så har jag en kompis som frekventerat fängelse samt varit heroinmissbrukare i 10 år som förklarar mkt genom att han blev uppfostrad av tv, datorspelande med inte särskilt gränsdragande el ansvarstagande förälder. Men vem vet om det öht hade påverkat ifall han inte spelat utan gått i skolan ist? Det är ganska svårt att komma fram till ngt vettigt genom enstaka ex, är min poäng.
Alltså - min poäng är att det ju inte GÅR att tvinga ner broccoli i käften på ungar el tvinga dem att skutta runt? Eller jo: min dagmamma tvingade i mig kruskakli och att hoppa på en studsmatta under hennes sons (18 år, jag 5) övervakning. Vilket jag tror är en del i att jag åt mig fet: när jag kom hem var jag döhungrig och smygöveråt. Yaay... *rolleyes* Ibland är inget bättre än att göra något aktivt. Dvs: hellre laga vanlig mat o servera än att tving till optleverne.
Fri tillgång till tv, läsk, godis, skräpmat är jag rätt övertygad om att alla tycker är dåligt. Min erfarenhet är att det är lika dåligt att förknippa goda vanor med tvång. "Farmors lag" du nämner där : först det som ska göras, sedan nåt annat (tex promenad el matlagning, städning whatever) sedan det "onödiga" (spel, tv etc) anser jag dock är vettigt!
Ingen förälder är optimal, alla vill sina barn väl, alla kommer göra fel - men med goda avsikter är det lättare - fast knappast enkelt iom det (min dagmamma hade tex säkert ärligt goda avsikter, men saknade dock kunskap). Stor skillnad på att ta ansvar och ha övertro på tvång och bestraffningar, det senare leder sällan till bestående och goda vanor. Däremot att promota goda - all win!
Vi är nog egentligen överens i sak. Det är det jag menat hela tiden.
Jag hörde senast igår en mamma prata med en annan mamma på dagis.
Mamma 1. xxxxx (dagisbarnets äldre syskon) är inne i en trotsperiod förpuberteten du vet.
Mamma 2. oh ja min xxxxx med!
Mamma 1. Sitter bara hemma och äter godis och dricker läsk framför datorn.
Mamma 2. Min får inte sitta så länge vid datorn så länge längre.
så här höll det på en stund med kontentan att barnen blev feta för att de satt vid datorn. Jag kunde inte hålla mig utan inflikade lite försiktigt att datorer inte innehåller kalorier (vilket i och för sig är fel, kan jag tänka mig, om man nu skulle välja att äta en dator). De tittade på mig som om jag vore en idiot, sen började de klä av sina barn som satt och väntade fortfarande fullt vinterpåklädda. Dessa två mammor är dessutom ganska rejält överviktiga själva. De är med i grupperingen som varje föräldramöte kommer med kommentarer om hur dagispersonalen skall uppfostra deras barn, så attd e slipper. Deras "bästa" förslag har i mina öron varit att barnen skall få glass eller godis varje fredag, som fredagsmys. Samt den lysande idén att fröknarna kunde ju sköta blöjavvänjningen eftersom de ändå umgicks med barnen hela dagen.
Jag tycker att de här kvinnorna är så otroligt motbjudande på i stort sett alla plan. De är i mina ögon usla föräldrar och i stort sett värdelösa människor. Jag är långt från optimal, väldigt långt. Men, jag har skaffat barn och då är det mitt ansvar att ge dessa barn så goda förutsättningar som möjligt för att klara sig så bra som möjligt. Det innebär att man måste vara hård ibland, men mjuk för det mesta. Jag tror att det krävs 10 komplimanger för att väga upp en utskällning.
Det är bra. Jag fungerar som varnande exempel i tråden.
Jag tror att många föräldrar har inte så bra koll på vad barnen spelar för spel, om man inte själv spelar.
Nordenator
2012-01-12, 15:18
Jag tror att många föräldrar har inte så bra koll på vad barnen spelar för spel, om man inte själv spelar.
Jag tror att det är ett av de stora problemen. Det är skillnad på våld och våld. Det kanske dör jänkare och ryssar i BF3, men det känns fortfarande milt i förhållande till spel där man kan våldta, mörda, stjäla och tortera på tiden av en fikapaus. Jag tror att "tyngre" RPG-spel och liknande bör undvikas till större mån än shooters. Även fast jag spelat spel i hela mitt liv tar det fan emot att göra ett omoraliskt val i ett rollspel. Den emotionella biten saknas i shooters till stor del. Det är mer bara tävlingsinriktade spel med våld som bakomliggande tema.
Vi är nog egentligen överens i sak. Det är det jag menat hela tiden.
Det kan mycket väl hända att vi gör. :)
Jag tycker att de här kvinnorna är så otroligt motbjudande på i stort sett alla plan. De är i mina ögon usla föräldrar och i stort sett värdelösa människor.
Ojoj, här spar vi inte på krutet.. sedan när existerar värdelösa människor? Tror ditt barn har att vinna på att du ändrar din attityd mot andra människor, om du nu är så bra så låt det smitta istället för att döma ut folk.. ;)
Jag tror att det krävs 10 komplimanger för att väga upp en utskällning.
Jag tror varken på utskällningar el komplimanger, däremot positiv feedback, förstärkning av goda beteenden och utsläckning av dåliga.. komplimanger el utskällningar, det låter inte som barnuppfostran värt namnet i mina ögon.
Nu tycker du kanske att jag märker ord och drygar mig, men faktiskt - intrycket jag får är väl inte så positivt.. Det finns dåliga sätt även med goda avsikter och resultat. Man kan få ngn att upphöra med ngt med tex utskällning, men att uppfostra och frammana goda beteendemönster är långt svårare och komplicerat.
Det är bra. Jag fungerar som varnande exempel i tråden.
Växte upp med Zelda Ocarina of Time och Super Mario 64 och när jag reflekterar över min upplevelse med de spelen känns det som att det enda logiska är att tvinga mina egna barn spela de spelen så att deras uppväxt blir lika awesome som min egen.
Jag kommer ihåg att jag spelade Mortal Kombat som liten och sen lekte Johnny Cage på mina kompisar. Slutade rätt fort med det dock.
http://images.wikia.com/mk/images/e/ee/Johnny_Cage's_nut_cracker.jpg
*screwy*
Ojoj, här spar vi inte på krutet.. sedan när existerar värdelösa människor? Tror ditt barn har att vinna på att du ändrar din attityd mot andra människor, om du nu är så bra så låt det smitta istället för att döma ut folk.. ;)
Jag är långt från optimal, väldigt långt.
Jag tror varken på utskällningar el komplimanger, däremot positiv feedback, förstärkning av goda beteenden och utsläckning av dåliga.. komplimanger el utskällningar, det låter inte som barnuppfostran värt namnet i mina ögon.
Nu tycker du kanske att jag märker ord och drygar mig, men faktiskt - intrycket jag får är väl inte så positivt.. Det finns dåliga sätt även med goda avsikter och resultat. Man kan få ngn att upphöra med ngt med tex utskällning, men att uppfostra och frammana goda beteendemönster är långt svårare och komplicerat.
Så jag hade gett ett positivt intryck om jag skrivit feedback i stället? uppfattat.
MasterChief
2012-01-12, 16:29
Mycket bra inlägg!
Dock stör jag mig fortfarande på det där "egna barn och andras ungar", jag tycker man som vuxen - särskilt med den omtanke/insikt/kalla det vad du vill som följer med föräldraskap - inte ska göra skillnad där. Samma omtanke om andras barn som det egna, mao. Du kan inte veta att pojken som hälsade på inte har lite väl mkt omkring sig, sen har du rätt, jag fattar inte grejen med tekniska prylar så om du var bekräftelsehungrig och han lyckades fylla det tomrummet, grattis.. ;)
Nu berättade jag inte hela historien. Pojken är min dotters pojkvän (på det sätt som man har pojkvänner i den åldern). I sin strävan att imponera på honom så berättade hon minsann i skolan att hennes pappa också spelade Halo och hade störst TV i hela Nacka (typ). Så hon bjöd hem honom på dejt (de var väldigt söta) och jag stämde av Halo-spelandet med hans mamma innan. Att han klarar spelet på högsta svårighetsgraden innebär också att han redan spelat ett antal hundra timmar. I princip skulle jag väl ändå säga nej, men nu när min dotter hade bjudit hem honom med lockelsen att få spela Halo på stor skärm (trots risken att bli smittad av tjejbaciller) så blev lockelsen för stark. Så då fick han spela på en halv bana under cirka 15 minuter. Sen var det slut och jag satte på film istället.
Skämt å sido, min (då) treåriga dotter blev märkbart våldsam av att kolla på Madicken så att det skulle vara harmlöst att överösa små barn med våldsskildringar har jag lite svårt att acceptera.
Jag har en slakting som blev likadan av att kolla pa Pippi. Sen sa finns det i dagens globaliserade varld smartare barnlitteratur an bocker om jobbiga barn (Emil, Pippi, Madicken, Lotta...).
Tricklew
2012-01-12, 16:39
Nu berättade jag inte hela historien. Pojken är min dotters pojkvän (på det sätt som man har pojkvänner i den åldern). I sin strävan att imponera på honom så berättade hon minsann i skolan att hennes pappa också spelade Halo och hade störst TV i hela Nacka (typ). Så hon bjöd hem honom på dejt (de var väldigt söta) och jag stämde av Halo-spelandet med hans mamma innan. Att han klarar spelet på högsta svårighetsgraden innebär också att han redan spelat ett antal hundra timmar. I princip skulle jag väl ändå säga nej, men nu när min dotter hade bjudit hem honom med lockelsen att få spela Halo på stor skärm (trots risken att bli smittad av tjejbaciller) så blev lockelsen för stark. Så då fick han spela på en halv bana under cirka 15 minuter. Sen var det slut och jag satte på film istället.
Gulligt. :)
Så jag hade gett ett positivt intryck om jag skrivit feedback i stället? uppfattat.
Nej, då har du inte uppfattat.. ;) Om du MENAT feedback, men hoppas det var så då! :) Men mitt intryck är väl skitsamma, huvudsaken ungarna mår bra.
Störde mig när du skriver att du är långt ifrån optimal och sedan dömer ut andra föräldrar som är likadana (fast inte på samma sätt). "It takes a village to raise a child" osv - genom att prata uppfostran och ge feedback (istället för utskällningar resp komplimanger.. ;)) så kan man förhoppningsvis bättra varandra.
Jag har en slakting som blev likadan av att kolla pa Pippi. Sen sa finns det i dagens globaliserade varld smartare barnlitteratur an bocker om jobbiga barn (Emil, Pippi, Madicken, Lotta...).
Tycker det är alldeles förträffligt med Astrid Lingrens "på riktigt" barn som inte är små nickedockor utan fel och brister (alt genomgoda el genomonda), i världar som är hemska och sorgliga samt orättvisa - såväl som underbara. Tror inte öht på att försätta varken sig själv el barnen i ngn bubbla med felfria optimänniskor, ideella omständigheter etc. Inte för att jag vet vad du syftar på skulle vara smartare? Jag tycker absolut att böckerna du nämner är intelligenta och en bra utgångspunkt att diskutera livet med barn på, på deras nivå men ändock mkt utmanade begreppsmässigt. Komplexa barnböcker - win!
Tycker det är alldeles förträffligt med Astrid Lingrens "på riktigt" barn som inte är små nickedockor utan fel och brister (alt genomgoda el genomonda), i världar som är hemska och sorgliga samt orättvisa - såväl som underbara. Tror inte öht på att försätta varken sig själv el barnen i ngn bubbla med felfria optimänniskor, ideella omständigheter etc. Inte för att jag vet vad du syftar på skulle vara smartare? Jag tycker absolut att böckerna du nämner är intelligenta och en bra utgångspunkt att diskutera livet med barn på, på deras nivå men ändock mkt utmanade begreppsmässigt. Komplexa barnböcker - win!
Jag gillar Pippi pa sa satt att den ar lite auktoritetskritisk. Med det sagt tror jag inte tanten satt sig ned och planerade att formedla nagot sadant. Det ar bara mest randomberattelse hon kokade ihop (Pippi hittade hon delvis pa lite on the fly for sitt barnbarn, sags det ju).
Jag haller med dig om berattelser som gar ut pa att barnen ska vara genomsnalla inte ar intressanta. Men det ar inget annat an motsatt spektrum till vissa av Astrid Lindgrens karaktarer dar hon tycks bygga berattelserna runt att barnen ska vara sa irriterande som mojligt (kommer osokt att tanka pa Tjorven och Madicken). Smarta berattelser (och inte genomkomplicerade sa att barnen inte fattar) som har en storre handling an utgangspunkten supersnallt/superstorigt barn ska det vara.
MasterChief borde få "Störst TV i Nacka" som titel.
Jag vill bara säga det och hoppas moderatorerna uppmärksammar potentialen.
Min datorspelskarriär började väldigt tidigt, byggde min första egna dator som 8-9 åring och fick väl spela det mesta som fanns. Rollspel var väl vanligare än shooters i början som inte fanns i samma utsträckning som idag.. Jag kommer iaf ihåg att jag reagerade rätt hårt på omoralen i GTA och liknande och aldrig gillade dem, lite intressant med tanke på att många verkar tro att barn inte kan tänka själva..
Sen blev det mer och mer wolfenstein, BF och andra med grövre våld, kommer ihåg en sommar där det blev kanske 100+h BF där jag drömde om att skjuta folk..inte helt hälsosamt kanske. Men det jag tror är viktigast för barnens hälsa när det kommer till spel är att ge dem en god moralisk grund att tolka spelen ifrån och hålla dem borta från att spela för mycket. Unreal tournament osv var ju jävligt blodiga och premierade att man gick in i närstrid och dödade varanda men jag kommer ihåg att jag alltid tänkte på det som en tävling och inte något annat. Våldet var sekundärt mot strategin och tävlandet.
Det jag mått sämst av är nog snarare att man kunde sitta en hel dag utan social kontakt och ibland nätter osv.. Våldet har man kunnat hantera antingen genom att vara någorlunda pragmatiskt, det var inte verkligt och det var inte huvudsyftet.
Spartansk
2012-01-12, 17:35
Visst påverkar datorspel:
http://www.lolglobe.net/wp-content/uploads/2012/01/World-of-Warcraft-Abstinence-Program.jpg
Jag tror inte det är de våldsammaste spelen som är värst. K-pistar och att man kan kötta sönder andra människor lite hursomhelst i spelen är nåt som barn inte direkt kommer i kontakt med irl, förutom nyheterna kanske, men inte normala barn till vardags. Jag tror de fattar att det är ett spel.
Något som isf ligger närmare till hands om man nu ska föra över dataspelsbeteende till vardagsliv är typ saker från barnsligare spel, sånt som ligger närmare till hands och går att relatera till på annat sätt. Tänk skjuta toalettsugproppar, spruta ner nån med morotsjuice, dricka okända drycker ur roliga flaskor, göra knäppa stunts från skolans gungställning, hoppa ner i trånga rör (å fastna), hiva saker i huvvet på nån osv. Tänk alla grejjer man kan göra i tex super mario el. raving rabbids. För över det på verkligheten och vi har ganska rå mobbing om man hetsar nån annan att göra/utsätter nån annan för dessa saker, och en skev förmåga att bedöma vad som är vettigt att göra irl.
Jag gillar Pippi pa sa satt att den ar lite auktoritetskritisk. Med det sagt tror jag inte tanten satt sig ned och planerade att formedla nagot sadant. Det ar bara mest randomberattelse hon kokade ihop (Pippi hittade hon delvis pa lite on the fly for sitt barnbarn, sags det ju).
Jag haller med dig om berattelser som gar ut pa att barnen ska vara genomsnalla inte ar intressanta. Men det ar inget annat an motsatt spektrum till vissa av Astrid Lindgrens karaktarer dar hon tycks bygga berattelserna runt att barnen ska vara sa irriterande som mojligt (kommer osokt att tanka pa Tjorven och Madicken). Smarta berattelser (och inte genomkomplicerade sa att barnen inte fattar) som har en storre handling an utgangspunkten supersnallt/superstorigt barn ska det vara.
Men doh, barn ÄR dryga? Hon förmedlar ju människor i låga åldrar som är på riktigt? Folk ÄR störande? Präktiga, elaka, blyga, kaxiga, orädda, sorgsna, utmanade, "kan själv"iga, osjälvständiga etc etc - ett myller karaktärsdrag och personligheter, samhällsfenomen, gruppdynamik o processer skildras. Om det är random el genomtänkt låter jag vara osagt - det är ändock levande och berörande porträtt.. Alla kan identifiera sig i ngn situation, person, känna igen människor omkring sig och orättvisor i tillvaron man stöter på. Hur utvecklande som helst om du frågar mig!
Hellre knäckemacka än tillrättalagd räkmacka när det gäller själslig utveckling om du frågar mig.
Du störde dig på Tjorven och Madicken, jag störde mig på Karlsson på taket, Skorpan och den där mesen Birk som Ronja hade efter sig. Det är inte fel att störa sig - tvärtom vettigt att lära sig tänka o reflektera kring olika personlighetsdrag, hantera de känslorna fiktivt. Astrid rocks! :hbang:
Nu är min son 5, men han blir fixerad vid att spela så även om spelen i hans ålder inte är våldsamma begränsar vi. Har han spelat mer än lite, så vaknar han på natten tex m hjärnan på högvarv sk "nattskräck". Det är ju bra, så man konkret märker inverkan - men med ökad ålder kanske man inte gör det.
Inte för att vara sån, men när jag var i den åldern hade jag samma reaktion på scooby doo. Tror inte det säger speciellt mycket
Vissa tycker säkert jag är löjlig när jag säger stopp för datavåldet. Men om jag frågar om de låter sina barn titta på porr så blir jag totalt idiotförklarad.
Så, varför är sex mycket farligare än att mörda? Blir alla som ser på porr skadade (Yesifierade brukar jag kalla det)?
Jag kan inte hjälpa att bli lite irriterad när jag hör såna jämförelser. Ett våldsspel är inte på riktigt. Allt, allt, allt de gör i en porrfilm gör de på riktigt. Det är väl ändå en rätt viktig skillnad om man ska prata med sitt barn om det? "Jag vet att killen i porrfilmen där sätter på tjejen i rumpan och stryper henne på riktigt, och ja, han verkar ju gilla det, men alltså, man kan inte göra så själv, även fast han gör det, fattar du?"
Just porr är lite speciellt på det sättet. Som du ser från mitt fina exempel är det ju inte alltid vanligt sex det handlar om heller. Det hade vart att göra det onödigt svårt för sig själv som förälder. Tycker nog dessutom att hård porr är värre att se på än att se nån bli skjuten i Halo
Ignatius72
2012-01-12, 21:16
I forskning kring spegelneuroner så fann man att handlingsneuronerna aktiverades när film/dataspel var väldigt lik verkligheten. Men om figurerna var uppenbara fantasigrejer så gjorde dem det inte. Handlingsneuronerna aktiverades på samma sätt som om man verkligen skulle utföra handlingen. Troligen så fixar de allra flesta ändå att skilja på spel och verklighet. Men att film och dataspel påverkar kan det ju inte råda någon tvekan om. När karatekid kom ut så stod varenda ungjävel och måttade sparkar.
mangemani
2012-01-12, 21:34
har spelat spel i 25 år nu(började i tidig ålder).
spelat alla dess blodiga och brutala spel(tex moonstone som då ansågs vara blodigt och brutalt, 1 i mängden bara) upp till dagens "våldsamma" spel, dag som natt.
jag kan då inte påstå att spelen som jag spelade under min uppväxt har haft någon som helst negativ påverkan på mig(inte i dags läget heller), snarare positiv.
Visst påverkar datorspel:
http://www.lolglobe.net/wp-content/uploads/2012/01/World-of-Warcraft-Abstinence-Program.jpg
Kan bara instämma, Slutade med wow efter ett års speltid (dvs 1år/365 dagar/8760timmar framför särmen) utspritt över 4 års tid, började träna, löste problemet som bilden över föklarar o anser att jag lever ett ganska mycket bättre liv nu :)
Angående våldet, Som liten spelade jag äventyrsspel där man utan blod och massa våld dödade monster/figurer som inte fanns på riktigt men då fick dumma klasskompisar/lärare ta all ilska man bar runt på innom sig.
I högstadiet började jag spela onlinespel (wow, CoD, Halo mm) som man kunde prata med dom man spelade mot. Detta gjorde ju såklart att dom också fick ta en del skit, man blir ju ganska arg om det går riktigt dåligt. I samma veva så slutade allt fysiskt "IRL" våld.
Själv tror jag att våldssamma spel faktiskt kan vara bra i vissa lägen (särskilt online) då man får ut sin ilska på andra spelare, man vet liksom att det blev jobbigt för den andra spelaren som måste börja om när man satte en kula i pannan på denna :D Klarar man sig bara ifrån att inte skrika o svära åt dom i micen så är det ett ganska bra sätt att få ur sig lite ilska.
Hade jag inte spelat alla dessa spel så tror jag ändå inte att jag hade blivit någon temid pojke med tröjan innaför byxorna och topbetyg utan levt ett någotlunda likt liv, kanske bara ännumer moppe och lite mer intresse av tjejer under högstadiet :P Ångrar inte att jag har spelat spel men att det kanske blev lite mycket en period :P
Jag kan bara tala för mig själv. Jag har haft en lång och intensiv konsumtion av våld genom TV, film, dataspel mm. Det började i lågstadiet när jag och en kompis spelade GTA (det första spelet) och skrattade så vi tjöt varje gång vi splashade fotgängare och sköt poliser. Jag var den första i min klass som såg Die Hard (i smyg) och berättade dagen därefter om alla blodiga scener inför häpna miner. Så sent som i mellanstadiet, när jag var hemma hos en kompis frågade hans mamma mig om jag hade mina föräldrars tillstånd att se en "Actionfilm". Jag förstod inte ens varför hon frågade om, det är ju bara på låtsas? Inte ens när jag var 8 och såg Die Hard trodde jag att det var på riktigt, eller kopplade det till verkligheten.
De som har träffat mig kan intyga om att jag är ungefär lika aggressiv som en kastrerad lammunge. Jag tror definitivt att god uppfostran, stabil uppväxt och bra umgängeskretsar neutraliserar alla de eventuellt negativa sidoeffekter våldskonsumtion medför. Men jag har ännu inte fått barn själv.
edit: jag minns en ganska hemsk grej nu faktiskt. Det var precis innan Power Rangers förbjöds i svensk TV. Vi hade en fight efter skolan, mot treorna (vi gick i tvåan), och vi letade upp diverse tillhyggen och trodde verkligen inte att vi skulle skada oss om vi slogs allt vi kunde. Men vi stoppades ganska tidigt av lärare. Jag tror den serien var farligare i och med att den inte alls var blodig. Som barn lärde man sig då att man kunde få hur mycket stryk som helst utan att man märkte det. När en av bovarna blir slängd i en flygplansmotor i Die Hard 2 och det sprutar blod överallt fattar man, även som barn, att det där är farligt. Det gjorde man inte på samma vis när man såg Power Rangers.
MasterChief
2012-01-12, 22:13
Jag kan inte hjälpa att bli lite irriterad när jag hör såna jämförelser. Ett våldsspel är inte på riktigt. Allt, allt, allt de gör i en porrfilm gör de på riktigt. Det är väl ändå en rätt viktig skillnad om man ska prata med sitt barn om det? "Jag vet att killen i porrfilmen där sätter på tjejen i rumpan och stryper henne på riktigt, och ja, han verkar ju gilla det, men alltså, man kan inte göra så själv, även fast han gör det, fattar du?"
Just porr är lite speciellt på det sättet. Som du ser från mitt fina exempel är det ju inte alltid vanligt sex det handlar om heller. Det hade vart att göra det onödigt svårt för sig själv som förälder. Tycker nog dessutom att hård porr är värre att se på än att se nån bli skjuten i Halo
Ok, om vi säger ett porrspel då där man får spela Rocco? Det är ju inte på riktigt? Jag hade väl själv hellre låtit henne spela CoD är en sådant spel. Trots att skjuta människor borde ju egentligen klassas som en bra mycket mer störd handling än ett sexspel. Egentligen är ju all typ av våld i media sjukt. Varför har vi sådan lust att vältra oss i sådant? Stört.
Orka läsa tråden men här är en TED-talk om en annan sorts problematik med mycket spelande:
http://www.youtube.com/watch?v=FMJgZ4s2E3w
Jag är född 1990 och har en bror som är 5 år äldre, började med våldsamma spel vid tidig ålder men har inte påverkats av det. Det viktiga tycker jag är att man klargör för barnen att det är ett spel och inget annat.
Jag tror själv att tecknade serier kan vara ett större problem, tex fick jag en TMNT film när jag var i sju års åldern, jag började sparka och slå på allt ifrån människor till betongväggar. Kommer ihåg att jag tycket att det var så cool när TMNT räddade världen och slog de onda, så det var något jag tog efter.
Och tex South Park, vet inte om barn i 10års åldern ser på det idag, men det gjorde jag, tror att man tar betydligt mer skada av de än blodiga/äckliga/brutala spel.
Spelade jätte mycket gta 2 när jag var liten, men jag fattade inte vad jag höll på med på den tiden, nu tycker jag att sådana spel är helt värdelösa, dels för sakerna man kan göra och för att jag har vuxit ifrån spelandet
De som är viktigast tycker jag att spela med måtta då jag vissa perioder i mitt liv spelat 8h+ om dagen, och allt annat i vardagen blir verkligen lidande.
Jag kan bara tala för mig själv. Jag har haft en lång och intensiv konsumtion av våld genom TV, film, dataspel mm. Det började i lågstadiet när jag och en kompis spelade GTA (det första spelet) och skrattade så vi tjöt varje gång vi splashade fotgängare och sköt poliser. Jag var den första i min klass som såg Die Hard (i smyg) och berättade dagen därefter om alla blodiga scener inför häpna miner. Så sent som i mellanstadiet, när jag var hemma hos en kompis frågade hans mamma mig om jag hade mina föräldrars tillstånd att se en "Actionfilm". Jag förstod inte ens varför hon frågade om, det är ju bara på låtsas? Inte ens när jag var 8 och såg Die Hard trodde jag att det var på riktigt, eller kopplade det till verkligheten.
De som har träffat mig kan intyga om att jag är ungefär lika aggressiv som en kastrerad lammunge. Jag tror definitivt att god uppfostran, stabil uppväxt och bra umgängeskretsar neutraliserar alla de eventuellt negativa sidoeffekter våldskonsumtion medför. Men jag har ännu inte fått barn själv.
edit: jag minns en ganska hemsk grej nu faktiskt. Det var precis innan Power Rangers förbjöds i svensk TV. Vi hade en fight efter skolan, mot treorna (vi gick i tvåan), och vi letade upp diverse tillhyggen och trodde verkligen inte att vi skulle skada oss om vi slogs allt vi kunde. Men vi stoppades ganska tidigt av lärare. Jag tror den serien var farligare i och med att den inte alls var blodig. Som barn lärde man sig då att man kunde få hur mycket stryk som helst utan att man märkte det. När en av bovarna blir slängd i en flygplansmotor i Die Hard 2 och det sprutar blod överallt fattar man, även som barn, att det där är farligt. Det gjorde man inte på samma vis när man såg Power Rangers.
Det var väl någon unge som blev ihjälhoppad av några andra här i Svarje, och de "hänvisade" till Power Rangers.
Själv är jag uppvuxen med exorcisten, alien, huset som gud glömde, the thing, Det (clownen), fredagen den trettonde o.s.v.... Såg alla de filmerna när jag gick i låg/mellanstadiet. Konsumerat mängder med våldsspel som liten påg. Sedan har man ju sett riktigt sjuka saker på internet under uppväxten också. Hur detta har påverkat mig kan jag ju såklart inte svara något säkert på. Jag har kanske fått en ganska sjuk/morbid humor av det?
Tricklew
2012-01-12, 23:27
Det var verkligen fruktansvärd, såg aldrig klart den som liten, vilket antagligen var en miss, då det barnsliga slutet antagligen hade gjort den lite enklare att smälta. Fick riktigt besvärliga sömnproblem hela veckan efter den filmen. Filmer som använder barns egna kreativitet och fantasi för att skrämma dom är nog ingen höjdare att visa för unga barn.
Våldspel och filmer däremot gav mig aldrig någon känsla av obehag, förutom att jag verkligen ogillade de onda. Undantaget är när de skadade en hund, det fyllde mig med en enorm känsla av obehag och hat mot de onda.
Hur detta påverkade mig i långa loppet? Svårt att säga.
Tja, det finns väl rätt gott om spel som lämpar sig för barn, legospel och liknande?
Om du är orolig, så kör på barnspel.
Några timmars spelande i veckan är säkert bara bra för kognitiva förmågan, finns väl ingen direkt anledning att spela våldsamma spel för barn, du har väl så att säga inte så mycket att tjäna på att hon ska spela just våldsspel.
När hon kommer upp i 14-15års åldern så är hon säkert mogen för våldsammare spel, men vid den tidpunkten kommer du ha större bekymmer med henne än vilka spel hon spelar :D
Jag är född 1990
jag har vuxit ifrån spelandet
https://lh6.googleusercontent.com/_zY38bxRo-TM/TXTdLaQ0hlI/AAAAAAAAAMw/1KRl6L6ykEo/what%20is....jpg
Ok, om vi säger ett porrspel då där man får spela Rocco? Det är ju inte på riktigt? Jag hade väl själv hellre låtit henne spela CoD är en sådant spel. Trots att skjuta människor borde ju egentligen klassas som en bra mycket mer störd handling än ett sexspel. Egentligen är ju all typ av våld i media sjukt. Varför har vi sådan lust att vältra oss i sådant? Stört.
Tja, den frågeställningen är ju rätt meningslös med tanke på att (vad jag vet iaf?) finns det inga såna spel. Även om det gjorde det hade det förmodligen inte vart kul, speciellt inte i den åldern. Men rent hypotetiskt tror jag att de allra flesta föräldrar hellre kollar på en actionfilm och förklarar att det inte är på riktigt.
Tänk dig bara själv om du skulle förklara en hård scen för din dotter. Du kan ju strikt sett inte säga att det är fel med analsex eller hårt smisk eller vad som? Vissa gillar ju det. Hur ska du förklara vad som är ok och vad som inte är det? Kommer barnet få en normal syn på sex? Då är det nog klart lättare att greppa att kolla på nåt våldsamt och bara strikt säga nej, så gör man inte
Känner bara att det hade vart onödigt svårt att förklara för barnet, och barnet hade ju inte direkt gillat att se på en porrfilm eller spela ett porrspel heller. Finns liksom ingen mening. Tycker det räcker att de får se en sexscen i nån film då och då i såna fall. Det ger nog en klart mer förståelig bild av kärlek än vad en porrfilm gör iaf, och då är det nog lättare att förklara för barnet också
Three pigs
2012-01-13, 02:31
Spelade mycket våldsamma spel från 7-15 års ålder. Började med Doom, Hexen, Heretic och allt möjligt våldsamt. Sedan Half-Life, CS, you name it.. Har blivit som jag blivit, sjuk i huvudet. Det måste vara spelens fel.
supercharge
2012-01-13, 02:41
Det verkar vara hysteri på gång nu igen, med de våldsamma datorspelen. Förr var det actionfilm, och nu sätter man tänderna i det här med jämna mellanrum.
Jag måste säga att jag är väldigt skeptisk till de uttalanden som några forskare gjorde i SVT's nyhetssändningar - där det påstods finnas ett så klart och belagt samband mellan aggressionsproblem och våldsamma datorspel.
Om man istället tittar lite på den forskning som finns så har Christopher J. Ferguson vid Texas University skrivit en väldigt bra forskningsartikel, där han menar att de resultat som finns mest betyder vad forskarna vill att de ska betyda - och att man drar väldigt ogrundade slutsatser ur de resultat man får fram.
Exempelvis har det gjorts studier en testmiljö där man mätt hjärnaktivitet med scanner, och hjärtfrekvens på spelare. Man har gjort undersökningar med frågor - men ingenting av det kan bevisa någon som helst länk till aggressivitet som tar sig kriminella eller olagliga uttryck. Alltså att spelaren faktiskt, mer än andra, blir våldsam eller aggressiv på ett sådant sätt att det får konsekvenser för samhället.
Så vad är det egentligen man mäter? Det är en berättigad fråga. Och är det verkligen våldsinslaget i spel som är problemet? Om folk t.ex. i undersökningar svarar att de upplever att de kan bli aggressiva, eller någon gång blivit förbannade av att spela den här typen av spel - så skulle det lika gärna bero på att själva spelmomentet är frustrerande - precis som det kan vara med idrott eller vilket företeelse med tävlingsmoment som helst. Så vilka slutsatser kan man egentligen dra ur det?
Det finns många andra invändningar mot den här typen av forskning. T.ex. att nästan alla studier om datorspelsvåld bygger på en modell och studie av Anderson & Dill, vilken inte på långa vägar är vattentät på något sätt - och vars egen studie lämnar en hel del frågor obesvarade. Men ändå kan man som forskare gå ut i TV och påtala att det skulle vara så säkert att våldsspel och aggression hänger ihop, jag tycker att det känns väldigt oseriöst ärligt talat.
Jag förstår inte debatten. Säg att det skulle klargöra att dataspel är skadligt för yngre förmågor,ska dom försöka förbjuda sånna spel av ett gäng "specialister" som utsetts från staten för att reglera våldet?
Sen då?
Har inte orkat läsa tråden från början men har följt nyhetern.Har forskarna dåligt att göra.Finns det statistik över hur många brott som har haft tv-spel till grunden att skylla på? O nu pratar vi individer under 18år.
Jag är mer orolig för folk som tar med ungarna på jakt,där får dom faktisk vara på plats då ett liv tas fysiskt framför dom, o många massmördare börjar sina unga dagar med att ta livet av djur och sedan eskalerar det,det finns bu faktiskt statisik på det.
Jag tror att som förälder har du skyldighet att informera ditt barn innan dom spelar,prata om do's and donts. Sen finns det givetvis en gräns också,tror inte jag skulle låta en 10åring spela gta, sunt förnuft its called,behövs inge hjärnforskning
MasterChief
2012-01-13, 08:29
Tja, det finns väl rätt gott om spel som lämpar sig för barn, legospel och liknande?
Om du är orolig, så kör på barnspel.
Några timmars spelande i veckan är säkert bara bra för kognitiva förmågan, finns väl ingen direkt anledning att spela våldsamma spel för barn, du har väl så att säga inte så mycket att tjäna på att hon ska spela just våldsspel.
När hon kommer upp i 14-15års åldern så är hon säkert mogen för våldsammare spel, men vid den tidpunkten kommer du ha större bekymmer med henne än vilka spel hon spelar :D
Spot on!
Jag tror att som förälder har du skyldighet att informera ditt barn innan dom spelar,prata om do's and donts. Sen finns det givetvis en gräns också,tror inte jag skulle låta en 10åring spela gta, sunt förnuft its called,behövs inge hjärnforskning
Egentligen är det ju inte svårare än så om alla skötte sig. Men jag tycker nog allt frågan är berättigad och där man faktiskt inser att medias roll i uppfostringen måste studeras.
Men (och jag är helt okunnig på detta) är det inte lite märkligt hur vi trots allt vältrar oss i våld. Jag gillar själv våld i spel så länge den är...typ...neutral. Det får inte bli för personligt där människans lidande blir central i handlingen. Står Jack Bauer och skjuter terrorister så känns det utmärkt, men sågar de i någon stackars flicka så stänger jag av. Men denna gräns verkar hela tiden förflyttas åt fel håll där det gottas allt mer i ultravåld.
Vi verkar ha något uppdämt djuriskt behov av att se andra lida.
Ignatius72
2012-01-13, 08:38
S
Vi verkar ha något uppdämt djuriskt behov av att se andra lida.
Du har spelat hur mycket data.
MasterChief
2012-01-13, 08:43
Du har spelat hur mycket data.
Sporadiskt i 28 år.
Har spelat ganska lagom mängd våldsamma spel och är ganska lagom aggressiv, så jag tror absolut att det finns ett samband.
hahahaha sorry för OT men jävlar vad jag skrattade
Hade trådstartaren skrivit "min 9-åriga dotter vill röka hash, ta anabola, titta på vidoeklipp med dödade och lemlästade", så hade det förmodligen dykt upp lika många "jag-har-gjort-det-och-jag-tog-ingen-skada"-kommentarer i tråden.
Många säger att de inte tagit skada ö h t, och nämner bara i förbifarten att de under lång tid (år) har haft ett beroendeliknande förhållande till dataspel.
MC, du har väl stålar? Köp en barnflicka eller ett jätteteleskop till flickebarnet.
Slut på moraliserandet
Frågan är varför datorspel har varit så enormt populärt bland främst pojkar. Än mer intressant när the sims kom ut och datorspel i sig blev populärt bland flickor också :)
Är pojkar mer aggressivt lagda än flickor och ser datorspel som en naturlig lek? Blir flickor mer aggressivt lagda om de spelar datorspel? Är aggressiviteten naturlig hos pojkar och datorspel med att kötta ner motståndare med yxa på låtsas är ett sätt att få ut det? Tävlingar? Jag minns när vi spelade multiplayer i quake och det var en underbar känsla efteråt när man fick quad och bara sprängde upp alla med raketgeväret och skrattade.
Vart har de allvetande genusvetarna tagit vägen med sin input?
Självklart finns det ett samband. Hur stort det är vet jag inte. Inte heller om det ens är stort nog för att förtjäna någon större uppmärksamhet. Jag skulle säga att det verkligt destruktiva i datorspelandet inte är vad som sker, utan det beroendet som eventuellt uppstår.
Sen vet jag inte om någon såg på SVT imorse, då det råkade vara en debatt mellan en professor från Astrid Lindgren (f.ö. en riktigt självgod gubbe) och någon talesman i datorspelsbranchen. Den senare påstod att kopplingen mellan våldsamma människor och våldsamma människor behöver inte per definition vara kausal, vilket jag instämmer med. Att däremot påstå att ingenting alls händer hos spelaren, positivt som negativt, är nog bara naivt.
Klart man blir förbannad om man förlorar. Jag tycker de ska bedriva studier på huruvida dåliga datorspelare blir överaggressiva. Så länge man vinner är man harmonisk.
MasterChief
2012-01-13, 12:25
MC, du har väl stålar? Köp en barnflicka eller ett jätteteleskop till flickebarnet.
Hon får givetvis låna pappas. :)
(Vilket hon faktiskt gjort under en kvart, satt och styrde teleskopet via datorn ute på altanen och tittade sedan på objeketet. Jag blev mycket stolt).
Hur kommer grafiken utvecklas den närmaste framtiden? Tror ni att man kommer komma så långt i utvecklingen att det ser närmast verkligt ut?
Kommer detta tillåtas i FPS-spel?
Grafik verkar inte spela så stor roll, det mest populära spelet här hemma (som sonen spelar), minecraft! Ser ut som Quake 1 med mipmap 3.
Hon får givetvis låna pappas. :)
(Vilket hon faktiskt gjort under en kvart, satt och styrde teleskopet via datorn ute på altanen och tittade sedan på objeketet. Jag blev mycket stolt).
Jag trodde att du höll barn, fruar och husdjur på avstånd från teleskopet. "-Stör inte er far nu barn, han tittar på det förgångna"
http://fredrik.cafe.se/kronika-73/
"Ungarna är hemma och spelar, det är väl asbra? ”Våldsam” hit och dit, vad är problemet? De går ju aldrig ut! Fatta hur lång tid det tar att levla upp en warlock nuförtiden? "
Hahah (dock går det ju fortare än aldrig förr nu ;) )
"Barn blir inte våldsamma av att spela datorspel. Barn blir våldsamma när de inte får spela datorspel. "
:laugh:
tntballe
2012-01-18, 11:25
http://fredrik.cafe.se/kronika-73/
"Ungarna är hemma och spelar, det är väl asbra? ”Våldsam” hit och dit, vad är problemet? De går ju aldrig ut! Fatta hur lång tid det tar att levla upp en warlock nuförtiden? "
Hahah (dock går det ju fortare än aldrig förr nu ;) )
"Barn blir inte våldsamma av att spela datorspel. Barn blir våldsamma när de inte får spela datorspel. "
:laugh:
Ungarna är hemma och spelar, det är väl asbra? ”Våldsam” hit och dit, vad är problemet? De går ju aldrig ut! Fatta hur lång tid det tar att levla upp en warlock nuförtiden? Jag vet inte ens hur 15-åringar idag hittar tid att onanera, när fasen skulle de hinna misshandla någon? Och om de ville: Så vadå? De ser ut som Harry Potters polare allihop. (I ettan och tvåan, inte sen när de fick bröst och började använda hårgelé och sånt skit). Det är inte direkt Gladiatorerna som föds ur en diet på ostbågar, Red Bull-kopior och 3000 timmars språkstudier för att lära sig skrika ”Mäh! Du döda mig! Horbög!” på alviska.
lol
Ironiskt att alla spel döms ut som våldsamma av moralpaniska bakåtsträvare. Börjar man tänka efter finns det fler ickevåldsamma spel, av pusseltypen, strategitypen eller resourcemanagementtypen (finns säkert fler typer jag glömt men principen framgår antar jag).
I en del spel är det valbart, ond eller god, snäll eller elak, fredlig eller våldsam. Många väljer elak, våldsam och ond eftersom det är något de aldrig skulle göra i verkligheten. Men detta faktum försvinner helt i debatten.
Precis som att det helt försvinner i debatten att spelare som förlorar kan bli frustrerade på spelet, kanske t om arga och rejält upprörda. Men våldsamma? Vad räknar de som våldsam? Räcker det att dunka näven i bordet och vråla könsord åt spelet? Eller måste man hota spelet lite?
Nåja, jag är ju rätt pro-game (duh!) så jag är väl partisk också antar jag. Fast jag ser ingen anledning till varför branschen ska ta mer ansvar än den gör.
Däremot tycker jag att föräldrarna mycket väl kan ta lite mer ansvar för vad de köper till barnen - eller sitt med, kolla, testa, fråga. Egnagera sig är nyckelordet här. Så kanske det inte ser så läskigt ut med alla pixlar som rör sig sen...
PixelMiner
2012-01-18, 12:01
Enligt mig så verkar idrott vara mer våldspåverkande än datorspel. Jämför antal fall av misshandel av huliganer kring en ishockey- eller fotbollsmatch, med antalet fall av misshandel på Dreamhack.
Är det någon sorts agenda från professorerna? ( tänker på forskningsanslag etc för att förklara sitt egna existensberättigande) för det känns uppenbart fullt logiskt att föräldrarna ska ta ansvar för att visa sina barn vad som är rätt/fel istället för att skyffla över uppfostran på samhället
Minimjölk
2012-01-18, 12:50
MC, du har väl stålar? Köp en barnflicka eller ett jätteteleskop till flickebarnet.
Hon får givetvis låna pappas. :)
Jag trodde att du höll barn, fruar och husdjur på avstånd från teleskopet. "-Stör inte er far nu barn, han tittar på det förgångna"
MC pratade ju inte om Teleskopet förstår du väl.
OnT,
jag tycker det är intressant det här med påverkan och beteende. Vad säger att det är just datorspelen som gör att vissa blir påverkade. Jag tror mer på ett samband att vissa som ligger i riskzonen även dras till att spela våldsspel.
Skall jag vara helt ärlig så ser jag och har alltid sett våldsspel som någon form av sportslig utmaning och inte en fest i morbit beteendee. Jag har aldrig funderat i banorna kring att det skulle vara coolt att göra samma sak i verkliga livet. När jag var liten och lekte krig på riktigt (innan datorspelen blev bra), hade vi kunnat döda (pun intended) för att istället för att våldföra oss på varandra med pinnar, istället kunna sitta vid en dator och skjuta montser etc...
Våld har alltid funnit och killar överlag är mer aggressiva än kvinnor. Om män sedan i större utsträckning är väldsamma och detta till följd av enbart datorspel låter jag vara osagt men jag tror främst det är på andra ställen det brister.
Jag har själv två barn, 3 och 6 år gamla. De får se milt våld i filmer redan nu (Star wars etc) och den stoa tjejen har allatid haft bra koll på vad som är verkligt och vad som är film/datorspel och hur man skall agera, den lille killen är något mer oslipad än så länge. :)
Lär man barnen vad som är rätt och fel från början tror jag film och spel har betydligt mindre påverkan. Låter man däremot sina barn ha TVn och datorspel som ständig barnvakt utan att man lär dem rätt och fel, ja då krävs det inte mycket för att det skall gå snett.
Nitrometan
2012-01-18, 12:54
Om män sedan i större utsträckning är väldsamma och detta till följd av enbart datorspel låter jag vara osagt men jag tror främst det är på andra ställen det brister.
Ja, jag tror att män var mer våldsamma än kvinnor redan innan det fanns datorspel.
Kom att tänka på parallellen till skräckfilmer. Visst såg vi alla någon skräckfilm som vi inte fick när vi var små? Onda Dockan, Hajen, Det, mm.
Ingen av oss blev väl massmördare för det kanske, men visst påverkade det oss som barn? Rädda för mörkret, clowner, hajar osv.
Så att det påverkar är väl tveklöst, sedan till vilken grad kan man väl diskutera.
Jag vet inte, men jag gör en lekmanna bedömning.
Varför inte spela tillsammans med barnet och se om det funkar? Jag menar föräldrar är väldigt bra på att se om något inte står rätt till med barnen. Om man gör det som en familjegrej så kommer det inte hålla på i flera timmar och man kan fånga upp frågorna direkt som uppkommer. Barn är härligt ärliga så det borde väl inte vara något problem tänker jag. Antalet timmar och måttfullhet handlar väl mer om barnets personlighet.
Om man vill skylla på att tv-spelet ska figurera som en barnvakt, låt de då spela de spel du vet att de klarar av på alla plan.
:thumbup:
Bra tankar!
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2026, Jelsoft Enterprises Ltd.