Visa fullständig version : Hur såg eran väg ut till toppen?
Hallå, en snubbe här som behöver lite motivation *flex*
Så jag undrar om ni vill berätta om eran ''resa''.
När börja ni träna? varför?
Vad har ni gjort för att blivit den ni är?
Kanske får höra nåra historier som kan ge en bra förebild, haha :)
Grazzafukkinrazzi
2012-01-04, 02:07
Folk började tjafsa mer och mer med mig när jag var runt 14år. Tänkte att det var lika bra att ha oddsen på sin sida om det blev slagsmål.
Började följa min bror till gymmet varje dag och har fortsatt med det i 4-5år och många år till lär det bli. Det ena ledde till det andra och jag började tävla i bänkpress och hann ställa upp på ett SM och ta SM-Guld innan bänkpresströj-åldern var inne.
:)
Jag är inte där än, och jag kommer förmodligen aldrig komma dit för varje gång det börjar gå bra så river man upp gamla skador vilket resulterar i utesluten träning i flera månader. Där har du motivation så det räcker och blir över!
Folk började tjafsa mer och mer med mig när jag var runt 14år. Tänkte att det var lika bra att ha oddsen på sin sida om det blev slagsmål.
Började följa min bror till gymmet varje dag och har fortsatt med det i 4-5år och många år till lär det bli. Det ena ledde till det andra och jag började tävla i bänkpress och hann ställa upp på ett SM och ta SM-Guld innan bänkpresströj-åldern var inne.
:)
Låter bra, SM till och med! Härligt
Var överviktig och ville inte vara som alla andra, samt för att kompensera min average penis.
MasterChief
2012-01-04, 08:57
Ensam i världen, med övervikt och extremt dåligt självförtroende, knatade jag en dag till Nautilus Gym (slutet av 80-talet). Efter ett ordentligt intropass med mycket inspiration från instruktören så köpte jag ett kort. Tre år senare var jag själv instruktör. Min kroppsliga förändring var så stor (jag fixade även frisyren, började sola, köpa nya kläder osv) att folk jag inte träffat på ett par år inte kände igen mig.
Dirty South
2012-01-04, 09:00
Folk började tjafsa mer och mer med mig när jag var runt 14år. Tänkte att det var lika bra att ha oddsen på sin sida om det blev slagsmål.
Började följa min bror till gymmet varje dag och har fortsatt med det i 4-5år och många år till lär det bli. Det ena ledde till det andra och jag började tävla i bänkpress och hann ställa upp på ett SM och ta SM-Guld innan bänkpresströj-åldern var inne.
:)
Du förlorar nog vartenda slagsmål ändå.
mangemani
2012-01-04, 12:24
var min kusin som fick mig att börja träna, han var hur stor som helst tyckte man på den tiden, ville få exakt den fysiken, så jag satte igång och testade mig fram i gym världen.
på den tiden så tränade man hemma, men övergick rätt så snabbt till SAK. efter några års träning så hade man fått kusinens fysik och hade då planer på att börja träna/tävla med starke anders och company, men en mindre skada i axeln fick mig att tänka om..blev ett avbrott från träningen en period, men återvände då allt kändes bra och bytte då gym och inställningen då var bara att träna för att det var så kul...sen har det bara tuffat på, år efter år och större och större har man blivit och för inte allt för långe sedan så lämnade man sitt gamla gym och bytte till golds.
många juveler har man stött på under åren, mycket sne vägar man som tur är en massa raka med, enorma summor pengar på tillskott(i början) och en helvetes massa "gör så här så får du bäst resultat" snack från juvelerna..men i slutändan så står man här nu med en fysik som jag är så stolt över.
tja, det var väl min historia gällandes träningen det
Grazzafukkinrazzi
2012-01-04, 12:25
Du förlorar nog vartenda slagsmål ändå.
Japp, lila och strandad i varenda fight.
Toppen? :D
Men iaf. Ville bli stark, ända sen jag var liten. Började inte styrketräna i mellanstadiet pga en idrottslärare som varnade mig för det. Började träna vid 17. Insåg efter några år när man började reflektera över saker och ting att min livslust fanns enbart om jag tränar regelbundet. Så det motiverade mig att fortsätta. Nu är det helt enkelt bara så kul att det inte går att sluta.
Bra resultat av styrketräning gjorde att jag fortsatte, när jag märkte att jag svarar bra på styrketräning, så körde jag på, utvecklades bra. Nu idag är det en rutin att gå till gymmet 3-4 gånger i veckan och det är en stor del av vardagen. Lika naturligt som att gå till ICA och handla mat och mjölk.
När börja ni träna? varför?
var liten och klen, ville bygga självförtroende och bli större..
Vad har ni gjort för att blivit den ni är?
träna sautan, ätit sautan, läst på och tränat lite till, jajemen..
The_RobRoy
2012-01-04, 16:26
Ensam i världen, med övervikt och extremt dåligt självförtroende, knatade jag en dag till Nautilus Gym (slutet av 80-talet). Efter ett ordentligt intropass med mycket inspiration från instruktören så köpte jag ett kort. Tre år senare var jag själv instruktör. Min kroppsliga förändring var så stor (jag fixade även frisyren, började sola, köpa nya kläder osv) att folk jag inte träffat på ett par år inte kände igen mig.
Har du några bilder ifrån förändringen?
Lägg gärna upp bilder på förändringarna som The_RobRoy även sa!
har du några bilder ifrån förändringen?
+1.
Längst till vänster - halvvägs in i träningen (har inga bilder från start):
http://i129.photobucket.com/albums/p220/Sniggel/sc_utveckling.jpg
"Idag"
http://i129.photobucket.com/albums/p220/Sniggel/sc_090515_76.jpg
Edit: jaha det var masterchief som komigen ville se, vilken AW jag är :D
Slutade med fotboll efter högstadiet, och köpte mitt första gymkort ganska kort därefter i hopp om att kunna lägga på sig några kilo muskler.
Märkte ganska snabbt att jag inte hade några problem med att öka på gymmet, och blev tidigt fast. Någon månad in i karriären så testade jag på knäböj och marklyft för första gången. Några halvdjupa reps på 100kg i knäböjen (man var ju gammal fotbollsspelare), och några kexryggsmark på 120kg blev det. Bara några månader efter böjde jag 140kg och marklyfte 170kg. På mindre än 2 år så kunde jag böja över 200 numera med bra djup, och marklyfta mer än så.
Numera fokuserar jag inte på vikterna på samma sätt, och träningen går bättre än någonsin.
Så här såg jag ut på den tiden, typ 5cm tjock arm på 60-65kg någonting, 16 år. Det här var kort innan jag slutade lagsporta.
http://kolozzeum.com/forum/attachment.php?attachmentid=81845&d=1311203642
Nu, 2½-3 år senare väger jag ungefär 20kg mer och har varit med om en hel del på resan. Folk jag träffar som inte har sett mig på länge fattar inte vad jag har gjort ("du, äter du anabola eller?"), och det är knappt så att jag själv känner igen min egen kropp när jag tittar på gamla bilder.
80-85kg beroende på form, 18 år.
http://30.media.tumblr.com/tumblr_lxa6v8tN8M1r94ik8o1_400.jpg
http://30.media.tumblr.com/tumblr_lxa6vq0jBo1r94ik8o1_250.jpg
Oavsett vad så är jag stolt över mina resultat, och blickar framåt med spänning, för det här är bara början. Toppen är fortfarande bara en ljusglimt i horisonten.
Degpekka
2012-01-04, 17:17
Ensam i världen, med övervikt och extremt dåligt självförtroende, knatade jag en dag till Nautilus Gym (slutet av 80-talet). Efter ett ordentligt intropass med mycket inspiration från instruktören så köpte jag ett kort. Tre år senare var jag själv instruktör. Min kroppsliga förändring var så stor (jag fixade även frisyren, började sola, köpa nya kläder osv) att folk jag inte träffat på ett par år inte kände igen mig.
Du är grym! :)
Längst till vänster - halvvägs in i träningen (har inga bilder från start):
http://i129.photobucket.com/albums/p220/Sniggel/sc_utveckling.jpg
"Idag"
http://i129.photobucket.com/albums/p220/Sniggel/sc_090515_76.jpg
Edit: jaha det var masterchief som komigen ville se, vilken AW jag är :D
Nice! :hbang:
Slutade med fotboll efter högstadiet, och köpte mitt första gymkort ganska kort därefter i hopp om att kunna lägga på sig några kilo muskler.
Märkte ganska snabbt att jag inte hade några problem med att öka på gymmet, och blev tidigt fast. Någon månad in i karriären så testade jag på knäböj och marklyft för första gången. Några halvdjupa reps på 100kg i knäböjen (man var ju gammal fotbollsspelare), och några kexryggsmark på 120kg blev det. Bara några månader efter böjde jag 140kg och marklyfte 170kg. På mindre än 2 år så kunde jag böja över 200 numera med bra djup, och marklyfta mer än så.
Numera fokuserar jag inte på vikterna på samma sätt, och träningen går bättre än någonsin.
Så här såg jag ut på den tiden, typ 5cm tjock arm på 60-65kg någonting, 16 år. Det här var kort innan jag slutade lagsporta.
http://kolozzeum.com/forum/attachment.php?attachmentid=81845&d=1311203642
Nu, 2½-3 år senare väger jag ungefär 20kg mer och har varit med om en hel del på resan. Folk jag träffar som inte har sett mig på länge fattar inte vad jag har gjort ("du, äter du anabola eller?"), och det är knappt så att jag själv känner igen min egen kropp när jag tittar på gamla bilder.
80-85kg beroende på form, 18 år.
http://30.media.tumblr.com/tumblr_lxa6v8tN8M1r94ik8o1_400.jpg
http://30.media.tumblr.com/tumblr_lxa6vq0jBo1r94ik8o1_250.jpg
Oavsett vad så är jag stolt över mina resultat, och blickar framåt med spänning, för det här är bara början. Toppen är fortfarande bara en ljusglimt i horisonten.
Satan vilken förändring! Helt grymt, måste fråga... började du med denna SL 5x5? Folk säger att jag bör göra det...
Satan vilken förändring! Helt grymt, måste fråga... började du med denna SL 5x5? Folk säger att jag bör göra det...
Tänk på att proxy förmodligen har en riktigt bra uppsättning gener för muskelbygge. Så du inte förväntar dig några liknande resultat på lika kort tid.
Tänk på att proxy förmodligen har en riktigt bra uppsättning gener för muskelbygge. Så du inte förväntar dig några liknande resultat på lika kort tid.
Haha, naah jag är ingen sån där kille som vill bli snygg till sommarn (såklart jag vill) men menar att detta förblir en hobby, styrketräning rocks :hbang:
Bra resultat av styrketräning gjorde att jag fortsatte, när jag märkte att jag svarar bra på styrketräning, så körde jag på, utvecklades bra. Nu idag är det en rutin att gå till gymmet 3-4 gånger i veckan och det är en stor del av vardagen. Lika naturligt som att gå till ICA och handla mat och mjölk.
Kör också en jämförelse.
2006, 75kg
http://i42.tinypic.com/25tyyzc.jpg
2011, 83kg
http://i44.tinypic.com/2a0miw8.jpg
Ungefär 1,7kg muskelmassa ökning per år.
Grazzafukkinrazzi
2012-01-04, 19:07
2011, 83kg
Vilken jävla Kai Greene-rygg du har pågång där, Salami! Fortsätt så! :)
Vilken jävla Kai Greene-rygg du har pågång där, Salami! Fortsätt så! :)
Allting stämde bra på den bilden, bra pump och poseringen satt som det skulle :)
Allting stämde bra på den bilden, bra pump och poseringen satt som det skulle :)
Skit bra! Bra jobbat:thumbup:
willtjam
2012-01-04, 19:37
Slutade med fotboll efter högstadiet, och köpte mitt första gymkort ganska kort därefter i hopp om att kunna lägga på sig några kilo muskler.
Märkte ganska snabbt att jag inte hade några problem med att öka på gymmet, och blev tidigt fast. Någon månad in i karriären så testade jag på knäböj och marklyft för första gången. Några halvdjupa reps på 100kg i knäböjen (man var ju gammal fotbollsspelare), och några kexryggsmark på 120kg blev det. Bara några månader efter böjde jag 140kg och marklyfte 170kg. På mindre än 2 år så kunde jag böja över 200 numera med bra djup, och marklyfta mer än så.
Numera fokuserar jag inte på vikterna på samma sätt, och träningen går bättre än någonsin.
Så här såg jag ut på den tiden, typ 5cm tjock arm på 60-65kg någonting, 16 år. Det här var kort innan jag slutade lagsporta.
Nu, 2½-3 år senare väger jag ungefär 20kg mer och har varit med om en hel del på resan. Folk jag träffar som inte har sett mig på länge fattar inte vad jag har gjort ("du, äter du anabola eller?"), och det är knappt så att jag själv känner igen min egen kropp när jag tittar på gamla bilder.
80-85kg beroende på form, 18 år.
Oavsett vad så är jag stolt över mina resultat, och blickar framåt med spänning, för det här är bara början. Toppen är fortfarande bara en ljusglimt i horisonten.
Dina gener alltså! Lucky man *mini
MasterChief
2012-01-04, 19:38
Har du några bilder ifrån förändringen?
Jepp. Men dessa behåller jag för mig själv. :)
Du är grym! :)
"Du var grym", ska det vara. Nu är jag gammal och far fram i permobil.
130kg finsk sisu
2012-01-04, 19:41
Började som 14 åring. De flesta andra polare gjorde 35-55kg första gången, gjorde 3x80kg och 1x105kg dagen därpå. Med smalt grepp och ingen brygga. Kärleken till främst bänkpressen har varit stark sedan dess.
Idag har jag vunnit bl.a VM,EM,FM guld. Har sammanlagt 19 FM medaljer i SL;BP och kroppsviktsbänkpress. Skall köra fet ännu ett par år och se om jag lyckas göra 272,5 eller 600lbs på IPF-tävling(dopingtest och sjukt strikta regler. gör vikten redan i ett gymlyft.)
Skön att höra att världen är i sin ordning med andra ord och att planeterna står rätt, proxys brutala gener och att den finska sisun tog 80 kgx3 i bänk första gången han la sig under en stång.
Jättebra förebilder, verkligen. Snarare en rutschkana rakt ner i en spiral av ångest och självömkan. Du kan kika på dina spinkiga armar hur mycket du vill och sen se hur Proxys såg ut efter 3 år och det kommer inte få dig att personligen vara i närheten på 10 år.
En annan tog väl sisådär 25 kg första gången i bänk, och 80 kg först 1½ år senare.
Toppen? Jag har ingen topp, mina gener är kassa och min styrka är obefintlig.
Vad som gör mig till en bra förebild? Att jag trots ovanstående fortfarande tränar, det finns för lite krigare på gymmen idag.
Spartansk
2012-01-04, 20:08
En annan tog väl sisådär 25 kg första gången i bänk, och 80 kg först 1½ år senare.
Sluta klaga på dina gener, för mig tog det tre år att komma så långt.
strong-man
2012-01-04, 20:09
Har alltid velat vara stor o stark vägde väl 65kg när man va 15-16 och gilla det inte så börja träna men vart inte riktigt seriöst för vid 19-20år åldern ångrar att man inte börja tidigare*grr* men får väll skylla på dåligt umgänge;)
Är väll rätt nöjd nu:) väger ca 110kg i helt ok form
och har gjort
böj 225
mark 305
bänk 190
RAW naturligtvis
och det utan doping och flashiga kostilskott a 500kr burken;)
Bara bra mat protein pulver lite kreatin och en del tålamod så vart det så här:)
Sluta klaga på dina gener, för mig tog det tre år att komma så långt.
Mina armar ökade inget första 2 åren, samma omkrets som första dagen jag började lyfta efter 2 år.
Kom inte här och tro att dina gener är dåliga, mina gener är så dåliga så dina gener skulle se ut som Ronnie Colemans i jämförelse.
Mina armar ökade inget första 2 åren, samma omkrets som första dagen jag började lyfta efter 2 år.
Kom inte här och tro att dina gener är dåliga, mina gener är så dåliga så dina gener skulle se ut som Ronnie Colemans i jämförelse.
säger väl mer om din träning och kost än dina gener :MrT:
säger väl mer om din träning och kost än dina gener :MrT:
Har en adept som tränar enligt mina melodier och han har ökat som sig bör, jag har ett eget träningssätt som jag coachar han efter.
Kosten är aldrig under 300 g protein, allting är optimerat och enligt konstens alla regler. Under ca 1½ år vägde jag och kaloriräknade all mat, men tyckte inte resultaten blev något vidare/värt besväret av det så idag kör jag mera fritt, anser mig vara så pass kunnig så jag kan göra det.
Har läst på nätet och i böcker om kost och träning sen 5 år tillbaka ungefär och då menar jag inte kroppsbyggarblaskor utan även saker som Nicklas bok&blogg/motsvarande.
Givetvis blir man aldrig fulllärd, men det är rätt tjatigt att höra folk säga att man gör något fel, när man aktivt spenderar varje timme av sin fritid till att läsa och förstå så att det aldrig ska kunna bli fel.
Spartansk
2012-01-04, 20:44
Okej, jag käkar inte 300 g protein om dagen, I'll give you that... Och sen har jag typ sömnproblem jämt.
Allting stämde bra på den bilden, bra pump och poseringen satt som det skulle :)
Viktigaste frågan kvarstår: hur länge måste man träna för att bli gaddad och när kommer halsbandet?
Själv har jag tränat drygt 10 år, passade dock på att skada mig tidigt så "toppen" (hoho ;) inträffade way-back. tog mer för 5 år sedan än vad jag gör idag, och det var inget vidare då heller. Nåväl, har alltid tyckt om att träna även om det inte blir så seriöst.
Jag har alltid varit kortast, men förr så var jag även minst. Kallas faktiskt fortfarande "Mini" av många polare :D
När jag var 18-19 år så bestämde jag mig för att jag inte ville vara vek och blek. Så jag började träna lite halvarslat, detta gjorde jag i 2-3 år till och från och de senaste 3 åren har varit seriös träning med fokus mot max styrka.
Första bilden är när jag vägde runt 55kg och den andra är tagen för några dagar sen och där är morgonvikten runt 80kg. Som ni ser så sitter blekheten kvar :cool:
Har nått många av de målen jag har satt upp och ser inga hinder för att fortsätta utvecklas, kommer förmodligen börja tävla i SL någon gång.
https://lh5.googleusercontent.com/-kSQWiX5fuq8/TwSzicPTfiI/AAAAAAAABaM/qhKGkZt277A/s800/P1200026.JPGhttps://lh4.googleusercontent.com/-OIV5WC5keEY/TwSzzfzyLkI/AAAAAAAABaU/up19ZCQjYEw/s640/IMAG0252.jpg
Jag har alltid varit kortast, men förr så var jag även minst. Kallas faktiskt fortfarande "Mini" av många polare :D
När jag var 18-19 år så bestämde jag mig för att jag inte ville vara vek och blek. Så jag började träna lite halvarslat, detta gjorde jag i 2-3 år till och från och de senaste 3 åren har varit seriös träning med fokus mot max styrka.
Första bilden är när jag vägde runt 55kg och den andra är tagen för några dagar sen och där är morgonvikten runt 80kg. Som ni ser så sitter blekheten kvar :cool:
Har nått många av de målen jag har satt upp och ser inga hinder för att fortsätta utvecklas, kommer förmodligen börja tävla i SL någon gång.
https://lh5.googleusercontent.com/-kSQWiX5fuq8/TwSzicPTfiI/AAAAAAAABaM/qhKGkZt277A/s800/P1200026.JPGhttps://lh4.googleusercontent.com/-OIV5WC5keEY/TwSzzfzyLkI/AAAAAAAABaU/up19ZCQjYEw/s640/IMAG0252.jpg
Låter bra! Hur lång är du eftersom du kallades ''mini'' ? :D
Låter bra! Hur lång är du eftersom du kallades ''mini'' ? :D
170cm (169.5cm enligt passet) :hbang:
170cm (169.5cm enligt passet) :hbang:
Det var ju inte så värst kort iallafall :D
Det var ju inte så värst kort iallafall :D
Var ju dock inte 170cm när jag fick smeknamnet, lågt väl runt 130-140cm tills slutet på högstadiet :D
Slartibartfast
2012-01-04, 21:32
Mina armar ökade inget första 2 åren, samma omkrets som första dagen jag började lyfta efter 2 år.
Kom inte här och tro att dina gener är dåliga, mina gener är så dåliga så dina gener skulle se ut som Ronnie Colemans i jämförelse.
Mina ben har inte växt en cm på 10 år. Styrkan är i princip samma. Om vi ska jämföra kassa resultat :)
Var ju dock inte 170cm när jag fick smeknamnet, lågt väl runt 130-140cm tills slutet på högstadiet :D
Jävlar! 130-140 cm i 9:an! Satan!
awesomooo
2012-01-04, 21:50
Blev deprimerad och slutade äta och mådde riktigt dåligt för drygt 1,5 år sedan. Ett halvår senare tog jag tag i mitt patetiska liv och började studera samt träna. Nu har jag tränat i 1 år och drygt en vecka :)
Längd: 177cm
Vikt: Då: 59kg Nu: 79kg
Överarmar (lol): Då: 33 (cirkus) Idag: 40,5
Bör kanske tillägga att jag har bulkat under den tiden...
Till toppen? :D
Jadu, den kanske jag inte riktigt ser skymten av ännu, men nu ska vi se vad jag kan bidra med...
När jag var fjorton år så var jag hos doktorer, ortopeder, massörer, you name it flera gånger i veckan på grund av dåliga ben och dålig rygg. När jag säger dålig så menar jag inte att jag hade fått kommentaren "Det behövs mer massa" av Timme i dagsformstråden, utan att den var alltid på gränsen att gå sönder. Springa var mer eller mindre omöjligt och jag missbrukade ipren i hemlighet (ville ju inte avslöja hur ont det faktiskt gjorde för familjen) för att ens stå ut med smärtan som det gav att gå upp på morgonen och bära min ryggsäck till skolan.
Till slut fick jag en diagnos (som av magisk anledning inte gått att se innan) att jag hade ryggsjukdomen MB Schauermann men också hade grovt för korta lårmuskler och en obalans i höften sedan födseln. Ovanpå det så var min rygg felbyggd på så sätt att tre kotor som skulle suttit i korsryggen istället satt för högt upp, och tre kotor i bröstryggen var så missbildade av sjukdomen att jag fick följande dom:
Jag skulle aldrig kunna lyfta mer än 60kg från marken
Jag skulle aldrig kunna leva ett riktigt aktivt liv
Jag skulle med all sannolikhet hamna i rullstol
(En läkare sade 60kg i marken, men resten sade 40 så jag tänkte det rätt ofta ifrån just 40)
Detta sög ganska enormt att få höra av experter på sitt område, speciellt när man snöat in sig på ett liv med stillasittande och datorspel i förhoppningen att en dag kunna bryta det mönstret och leva så som jag tänkte att man faktiskt borde leva.
Min mamma var förutseende och lyckades övertala ett gym att släppa in mig trots att jag var två år för ung och jag tänkte att "Jaja, why not". Jag började träna och det var mer eller mindre rehabträning i många år. Ibland slängde jag in lite andra scheman, men fick snart gå tillbaka till mer eller mindre ren rehab. Jag fick många scheman att följa och blev tillsagd om och om igen av läkare att aldrig lyfta tungt, aldrig behöva ta i riktigt ordentligt och framförallt - Aldrig, aldrig, aldrig... lyfta något från marken (Det jag idag vet att man kallar marklyft)
Jag upptäckte samtidigt en annan sak - Oavsett hur dåligt man tränar så gör man det tillräckligt länge så får man i alla fall lite resultat. Men så lite som jag fick så pratade vi nog om en nitlott i gen-lotteriet. Nåja, jag fortsatta faktiskt på ren rutin. Fick mer eller mindre dagligen ta kommentarer om min svaghet, både i ren styrka men också i vad min person och hållning verkade tala om för världen - Här har vi en kille som är ett steg ifrån rullstolen, nu kör vi över honom med den innan han hinner sätta sig ;)
Tyvärr så hamnade jag en kort period i den faktiskt, och jag skämdes något så sjukt att mina föräldrar faktiskt inte ens vet om att jag gjorde det. Jag hade under några få månader så ont i kroppen inte långt efter att jag först flyttat hemifrån vid 20 års ålder att jag inte längre klarade det. Jag fick ta till rullstolen. Jag sade inte så mycket, jag var inte förlamad, det gjorde bara för ont att gå. När jag träffade mina föräldrar så gömde jag undan den och tvingade mig själv att stå och knaprade så mycket smärtstillande att magen tog stryk. Väldigt få kompisar såg mig med den heller, det är förvånande vad man faktiskt kan dölja när man kör med filmkvällar i sin egen lya och man lyckas få en granne som man förlitat sig på att köpa hem mat till en, och studierna kunde man läsa på distans.
Men hur som, en dag så satt jag och tänkte att "Nej, det här är ju för fan inte rimligt. 21 år och kan inte gå på grund av dålig rygg, dålig höft och risiga ben? Det här stämmer ju för fan inte, så här skulle det inte gå till. Jag hade för i helvete en plan!" och sedan började rehaben igen, men med helt nytt tankesätt och syfte. Lite tyngre kunde jag väl ändå försöka lyfta? Och javisst, det kunde jag. Men inget farligt lyftande som t.ex. marklyft. Jag ville ju inte förvärra det hela.
Några år gick och jag blev mer och mer modig. Jag började lägga upp lite tyngre splittar och jag hade skaffat mig ett jobb så jag kunde vräka i mig mat. Jag insåg att mer mat = mer energi = Mycket lättare att hålla kroppen igång även när det gjorde ont. Jag lämnade ifrån mig rullstolen och gick som om det var min sista dag med ben.
Spola fram några år till, så är det Kolozzeum-träff på LTK i Lund. Jag tänker att vad fan... varför inte. Jag har trots mina problem aldrig varit särskilt rädd för att vara i ett gym-sammanhang, det har alltid känts rätt så rätt att vara på gymmet, även om jag aldrig har kunnat träna som de andra.
Så jag går dit, trevligt och allt. Vi skrattar lite åt mina 37cm armar och det är trevligt.
Jag vet inte om det var känslan av alla de här tränande och starka människorna som gjorde det, eller om det bara var ett rent infall - Men jag frågade Arne Persson som var på besök där om han ville visa mig hur man marklyfte. Han pekade mig till Kolozzeum-medlemmen MartIn och vi hade en kort dialog om lyften. Han sade något som jag faktiskt aldrig hade tänkt på i de orden förut.
"Lägger du upp en film på Kolozzeum när du marklyfter, så är folk så otroligt anala. Det behöver du inte vara. Börja lätt, gör det inte så komplicerat!" sade han.
"...Men jag har fel på ryg..."
"Din kropp är din kropp. Den anpassar sig efter sig själv."
Det där var något helt nytt. Nu var jag mer än lovligt skeptisk. Ska den här gigantiska mannen som jag precis såg knäböja vad jag nästan trodde var alla viktplattor på gymmet påstå att alla doktorer jag träffat har haft fel? ... Ja i och för sig så hade jag följt läkarnas, sjukgymnasternas och ortopedernas råd i nästan tio år, vad ska man säga - Det hade ju inte blivit så mycket bättre.
Kalla mig dum, men jag är ändå rätt villig att säga att gå emot alla läkarnas råd för en enda mans ord, det krävs antingen att man själv är komplett galen eller att mannens ord har jävligt mycket kraft. I det här fallet så vill jag tro att det var en kombination.
MartIn pekade på en stång och sade åt mig att lyfta den. Jag lyfte, MartIn och Bertbert kommenterade tekniken, gav små tips till justeringar och efter ett gäng set så började jag titta på vikterna.
40kg.
Detta var alltså mitt max enligt läkarna. Jag skulle aldrig komma över 40. Fine, jag kunde köpa det tänkte jag. Men nu ska vi se hur det faktiskt känns att göra den här farliga övningen.
Nästan ett år senare så lyfte jag 140kg i marklyftet, på en Kolozzeumträff i Helsingborg. Det kändes passande.
Jag kan springa milen utan att stanna på grund av benvärk, jag kan marka vikter på mer än 300% av vad läkarna sade att jag någonsin skulle klara.
Det är definitivt inga vikter man vinner några SM med och mina mått är långt ifrån imponerande när jag ställer mig bredvid någon vettigt tränande människa. Men jag kan ändå känna att "Fan... det här gjorde jag bra..!"
text
det var fan imponerande!!
Till toppen? :D
Jadu, den kanske jag inte riktigt ser skymten av ännu, men nu ska vi se vad jag kan bidra med... "Fan... det här gjorde jag bra..!"
Fin historia, du måste gått igenom mycket förstår jag... det där kallar jag riktig vilja. Ja, det där gjorde du jävligt bra! :thumbup::thumbup::thumbup:
Blev deprimerad och slutade äta och mådde riktigt dåligt för drygt 1,5 år sedan. Ett halvår senare tog jag tag i mitt patetiska liv och började studera samt träna. Nu har jag tränat i 1 år och drygt en vecka :)
Längd: 177cm
Vikt: Då: 59kg Nu: 79kg
Överarmar (lol): Då: 33 (cirkus) Idag: 40,5
Bör kanske tillägga att jag har bulkat under den tiden...
Bilder från start till nu? :D
MasterChief
2012-01-04, 22:11
Jävligt bra text
Kul att få läsa och tack för att du delar med dig! Jäkligt inspirerande!
willtjam
2012-01-04, 22:17
Go Stoltz!
Mina ben har inte växt en cm på 10 år. Styrkan är i princip samma. Om vi ska jämföra kassa resultat :)
Fast ben "klarar" man sig utan, grovt synliga ben i jeans är det få som har. Däremot armarna är värre, hänger det ut trådar ifrån tröjärmen är det inte lätt att leva.
Okej det jag skrev precis blev jävligt ytligt efter Stoltz historia.
Rewind.
hertzman
2012-01-04, 22:42
Fy helvete Stoltz. Otroligt imponerande. Jag bugar mig inför din målmedvetenhet och kämparglöd.
Skickat genom tappat talk med en galax.
började träna som en del av att bli frisk från min ätstörning. idag, två år senare, mår jag som en prinsesa och kan helt ärligt talat säga att jag legat under marken om det inte varit för träningen. drygt 20 kg tyngre har jag nog fan aldrig känt mig gladare, starkare (i både kropp och knopp) och snyggare. det har minsann varit en resa och ändå känner jag att jag bara har börjat :)
började träna som en del av att bli frisk från min ätstörning. idag, två år senare, mår jag som en prinsesa och kan helt ärligt talat säga att jag legat under marken om det inte varit för träningen. drygt 20 kg tyngre har jag nog fan aldrig känt mig gladare, starkare (i både kropp och knopp) och snyggare. det har minsann varit en resa och ändå känner jag att jag bara har börjat :)
Härligt! Fortsätt så :D
Jockefoten
2012-01-04, 23:45
Stoltz är ju väldigt lång så rent geografiskt är han närmre troppen än oss andra.
Spartansk
2012-01-05, 00:02
inspirerande text
Du har verkligen rätt att vara "Stoltz".
Toppen..? :D
Nä - men lycklig är jag, tränande också, samt pladdrig så vassego:
Glad unge, blev matglad unge, blev övergödd unge, gillade längdskidåkning + innebandy men när jag insåg att jag var en tjockis så ville jag inte röra på mig "in public". Tränade och åt i smyg (köpte hantlar på "Galne gunnar" och sprang i skogen, samt hade ballerinakex i garderoben). Blev lite fåfäng, gick ner - blev lite förskräckt över annorlunda bemötande och krav på hur jag skulle vara - fatsuit på igen. Träningssuget fanns alltid där, men aktiviteten pågick inte genomgående under uppväxten.
Sen kände jag mig vuxen och gjorde som jag ville. "Vuxen" - det är nog det bästa som hänt mig.. the possibilities! *cupid*
Pluggade roliga saker, skaffade barn, fick kul jobb - det sista också bra för mig. Det låt en bit bort, snabbare till fots än kommunalt, jobbet erbjöd hälsokurs. När den tog slut hoppade jag på lite olika matkulturer, till slut räknades jag inte längre som fet.. När tillvaron kännts sådär har jag dock gärna tuggat mig igenom den, men nu pallar jag inte med det sättet längre. Betalar en pt för kost och träningsupplägg, mår finfint!
Har skapat en vardag utifrån hur jag vill vakna upp, leva, somna in med en känsla av "på riktigt". Inget storslaget, men har härlig son, fina vänner, koll på det mesta och njuter lätt av minsta lilla. Växte upp ängsligt oroad över vad andra tyckte/kände, nu välmående över min kapacitet som människa och tacksam över det liv jag lever.
Låter kanske klyshigt och fånigt, men jag älskar livet. Har tagit hjälp och jobbat mig till lycka, känns gediget men därmed inget att ta för givet. Att "lyckas" är relativt, att vara lycklig är bättre än jag trodde. Var olycklig lite för länge, lite för ofta tidigare så jag tar igen det nu! :)
Fin historia, du måste gått igenom mycket förstår jag... det där kallar jag riktig vilja. Ja, det där gjorde du jävligt bra! :thumbup::thumbup::thumbup:
+1
(efterläste tråden och måste verkligen instämma, härligt jobbat!!! :hbang:)
Den här tränade jag till idag (:em:) - känns som att den platsar fint här i tråden! *flex* :hbang: Yo fighters! :D
z7mzEbP0CS8&ob=av2e
Toppen..? :D
Nä - men lycklig är jag, tränande också, samt pladdrig så vassego:
Glad unge, blev matglad unge, blev övergödd unge, gillade längdskidåkning + innebandy men när jag insåg att jag var en tjockis så ville jag inte röra på mig "in public". Tränade och åt i smyg (köpte hantlar på "Galne gunnar" och sprang i skogen, samt hade ballerinakex i garderoben). Blev lite fåfäng, gick ner - blev lite förskräckt över annorlunda bemötande och krav på hur jag skulle vara - fatsuit på igen. Träningssuget fanns alltid där, men aktiviteten pågick inte genomgående under uppväxten.
Sen kände jag mig vuxen och gjorde som jag ville. "Vuxen" - det är nog det bästa som hänt mig.. the possibilities! *cupid*
Pluggade roliga saker, skaffade barn, fick kul jobb - det sista också bra för mig. Det låt en bit bort, snabbare till fots än kommunalt, jobbet erbjöd hälsokurs. När den tog slut hoppade jag på lite olika matkulturer, till slut räknades jag inte längre som fet.. När tillvaron kännts sådär har jag dock gärna tuggat mig igenom den, men nu pallar jag inte med det sättet längre. Betalar en pt för kost och träningsupplägg, mår finfint!
Har skapat en vardag utifrån hur jag vill vakna upp, leva, somna in med en känsla av "på riktigt". Inget storslaget, men har härlig son, fina vänner, koll på det mesta och njuter lätt av minsta lilla. Växte upp ängsligt oroad över vad andra tyckte/kände, nu välmående över min kapacitet som människa och tacksam över det liv jag lever.
Låter kanske klyshigt och fånigt, men jag älskar livet. Har tagit hjälp och jobbat mig till lycka, känns gediget men därmed inget att ta för givet. Att "lyckas" är relativt, att vara lycklig är bättre än jag trodde. Var olycklig lite för länge, lite för ofta tidigare så jag tar igen det nu! :)
Fint! :)
alex333ander
2012-01-05, 06:18
imponerande!!!
Viktigaste frågan kvarstår: hur länge måste man träna för att bli gaddad och när kommer halsbandet?
9 §
9. Gaddad kan man inte bli om man är inte är tillräckligt tränad, så man måste vänta minst 4år (med bra gener 2år) och halsbandet kan man ha på sig innan man börjar träna hårt :smash:
det var fan imponerande!!
Fin historia, du måste gått igenom mycket förstår jag... det där kallar jag riktig vilja. Ja, det där gjorde du jävligt bra! :thumbup::thumbup::thumbup:
Kul att få läsa och tack för att du delar med dig! Jäkligt inspirerande!
Go Stoltz!
Grymt Stoltz!!
Fast ben "klarar" man sig utan, grovt synliga ben i jeans är det få som har. Däremot armarna är värre, hänger det ut trådar ifrån tröjärmen är det inte lätt att leva.
Okej det jag skrev precis blev jävligt ytligt efter Stoltz historia.
Rewind.
Fy helvete Stoltz. Otroligt imponerande. Jag bugar mig inför din målmedvetenhet och kämparglöd.
Skickat genom tappat talk med en galax.
Stoltz är ju väldigt lång så rent geografiskt är han närmre troppen än oss andra.
Du har verkligen rätt att vara "Stoltz".
+1
(efterläste tråden och måste verkligen instämma, härligt jobbat!!! :hbang:)
Oj!
Tack så jättemycket för de kommentarerna, det gjorde mig väldigt glad! :)
Eddie Vedder
2012-01-05, 16:03
När man läser om Stoltz och Masterchiefs historier (och då syftar jag på allt Masterchief skrivit om sina tidiga år och inte bara det som han skrivit här) så blir ordet 'toppen' väldigt relativt. Att uppleva något fantastiskt behöver inte betyda SM-guld eller supervikter, det kan vara så mycket mindre för världen men desto mer värdefullt för individen. Ni är grrrrreat som en sötsaksglad tiger skulle sagt! :thumbup:
Känns som min historia de två senaste åren (lite drygt) kan passa men den historien avvaktar jag med.
När man läser om Stoltz och Masterchiefs historier (och då syftar jag på allt Masterchief skrivit om sina tidiga år och inte bara det som han skrivit här) så blir ordet 'toppen' väldigt relativt. Att uppleva något fantastiskt behöver inte betyda SM-guld eller supervikter, det kan vara så mycket mindre för världen men desto mer värdefullt för individen. Ni är grrrrreat som en sötsaksglad tiger skulle sagt! :thumbup:
Känns som min historia de två senaste åren (lite drygt) kan passa men den historien avvaktar jag med.
teaser
Eddie Vedder
2012-01-05, 16:07
teaser
Kom till Uppsala och ta med dig en flaska vin så ska jag dra den för dig IRL. ;)
Komigen folk, skriv om hur ni började. Lägg gärna in bilder från början till nu! :D
Fan va kul! :hbang:
Se nu för djäfvulen till att inte knäcka ryggen när du markar, för då kommer jag känna mig som Scumbag Steve.
När man läser om Stoltz och Masterchiefs historier (och då syftar jag på allt Masterchief skrivit om sina tidiga år och inte bara det som han skrivit här) så blir ordet 'toppen' väldigt relativt. Att uppleva något fantastiskt behöver inte betyda SM-guld eller supervikter, det kan vara så mycket mindre för världen men desto mer värdefullt för individen. Ni är grrrrreat som en sötsaksglad tiger skulle sagt! :thumbup:
Känns som min historia de två senaste åren (lite drygt) kan passa men den historien avvaktar jag med.
Måste kommentera där, MasterChief är fan min idol på forumet just för hur mycket han har tagit sig igenom. Han är inget mindre än riktigt imponerande.
Om jag någonsin ska beskriva styrka ska jag hänvisa till ditt inlägg.
:em:
Fan va kul! :hbang:
Se nu för djäfvulen till att inte knäcka ryggen när du markar, för då kommer jag känna mig som Scumbag Steve.
:D
Slartibartfast
2012-01-07, 11:38
Fan vad imponerande, Stoltz! Grym berättelse! :thumbup:
Haha, naah jag är ingen sån där kille som vill bli snygg till sommarn (såklart jag vill) men menar att detta förblir en hobby, styrketräning rocks :hbang:
:thumbup:
Kör också en jämförelse.
2006, 75kg
http://i42.tinypic.com/25tyyzc.jpg
2011, 83kg
http://i44.tinypic.com/2a0miw8.jpg
Ungefär 1,7kg muskelmassa ökning per år.
Jäklar du har vuxit på bra!
Skön att höra att världen är i sin ordning med andra ord och att planeterna står rätt, proxys brutala gener och att den finska sisun tog 80 kgx3 i bänk första gången han la sig under en stång.
Jättebra förebilder, verkligen. Snarare en rutschkana rakt ner i en spiral av ångest och självömkan. Du kan kika på dina spinkiga armar hur mycket du vill och sen se hur Proxys såg ut efter 3 år och det kommer inte få dig att personligen vara i närheten på 10 år.
En annan tog väl sisådär 25 kg första gången i bänk, och 80 kg först 1½ år senare.
Toppen? Jag har ingen topp, mina gener är kassa och min styrka är obefintlig.
Vad som gör mig till en bra förebild? Att jag trots ovanstående fortfarande tränar, det finns för lite krigare på gymmen idag.
Gick långt mycket snabbare än för mig iaf ;)
Text
Wow Stoltz. Hade ingen aning om vilka typer av problem du haft. Jag är imponerad över vad du åstadkommit!
Har du konfronterat läkarna med deras prognos? Tycker det kan vara vettigt att göra för att visa att vissa saker faktiskt går att göra.
Slartibartfast
2012-01-07, 14:02
Har du konfronterat läkarna med deras prognos? Tycker det kan vara vettigt att göra för att visa att vissa saker faktiskt går att göra.
+1
Dom behöver feedback.
Tänkte att de ska få reda på det när jag sätter världsrekord i marklyft och långdistanslöpning - samtidigt ;)
Nej men tanken har kanske slagit mig, men det rör sig om många personer, vissa som jag inte ens träffat mer än en gång. Har inte namn på ens hälften av dem och jag tror nog att flera av dem har gått i pension nu.
Vi får väl se.
Tänkte att de ska få reda på det när jag sätter världsrekord i marklyft och långdistanslöpning - samtidigt ;)
Nej men tanken har kanske slagit mig, men det rör sig om många personer, vissa som jag inte ens träffat mer än en gång. Har inte namn på ens hälften av dem och jag tror nog att flera av dem har gått i pension nu.
Vi får väl se.
Begär ut din journal sedan kan du alltid leta upp dem.
*pling*
Doktor öppnar dörren och BAM Stoltz markar 140 kg.
Tar en stund att rigga upp marklyftsplattformen i trapphuset men det kan det vara värt.
begär ut din journal sedan kan du alltid leta upp dem.
*pling*
doktor öppnar dörren och bam stoltz markar 140 kg.
Tar en stund att rigga upp marklyftsplattformen i trapphuset men det kan det vara värt.
+1
Länge sen nån skrev nåt i tråden, skulle va kul med fler historier! :)
Ojojoj Stoltz :bow::bow:
Själv så började jag träna för att jag kände att tiden gick så sjukt fort. Åren bara flög iväg. Då slog mig tanken att om man får in en rutin på att träna så kommer åren att göra jobbet åt mig. Det har dom gjort :)
Första målet var att bli lika stark som Svensson. Nästa mål att bli starkare än Svensson. Efter det så blev målet att bli starkast på det lokala gymet. Sen så startade jag med styrkelyft. En törn för självförtroendet att vara så extremt svagast igen men också motiverande att se hur stark man egentligen kan bli. Jag är långt ifrån toppen men har iallafall tagit mig en bit ifrån där jag startade. +15kg på samma bf% och mycket starkare.
Nästa mål för mig får bli 300kg marklyft. Då tycker jag att jag är nära toppen :)
Jag började träna ganska sent och det var för att behålla balansen jag var det som var störst och starkast när jag var en liten parvel, sen började folk träna på gym runt 16-17 års ålders jag fortsatte supa 2-3 dagar i veckan, sen kom dagen då några hade blivit starkare än mig, folk snackade om att ta 100kg i bänken, jag sa att jag skulle ta 200. 6år senare hade man nåt dit... Ingen ifrån gamla umgängeskretsen fanns kvar i närheten utbyta emot jämnlikar sen nåt år senare så slutade jag träna efter 4års förfall var det dags att hoppa på hästen igen.
Valde den simpla vägen jag äter god vanlig mat, kombinerar med tillskott, så man kan hålla en normal social kontakt. Dricker ganska ofta men mesta dels lite blir varannan dag ungefär nåt glas vin eller nån öl osv
Tränar nu enbart för att det är kul och hålla igång och det går nästan lika bra som när man var ung och brydde sig
Har långt kvar tills jag nåt min topp hoppas jag har en bit kvar till att nå upp till ens gamla "meriter" också för den delen men det kommer
Jag har visserligen fortfarande vääääääääldigt långt kvar till toppen. Men jag är närmare nu än vad jag var för några år sedan.
Eftersom jag är en lat jävel så citerar jag delar av första inlägget i min journal istället för att skriva ungefär samma sak en gång till. (Kika gärna förbi journalen om ni vill läsa mer)
Jag är kille född 1987. Kommer ursprungligen från Hultsfred, Småland men bor numera i Eslöv, Skåne tillsammans med sambo och katter. Jag jobbar som 3D/VFX-artist på ett produktionsbolag i Malmö och jag tränar på Friskis & Svettis (Parkmöllan) som ligger precis intill jobbet.
Min fritid ägnar jag åt Styrketräning, TV/datorspel, film, teckna/måla (både traditionellt och digitalt) och longboarding. Jag har även ett brinnande intresse för serietidningar, musik, sci-fi, fantasy, olika konstformer och tatueringar. Som många andra här på kolozzeum så tycker jag även om att läsa om kost, träning och människans fysiologi och anatomi osv.
Nu över till träningen.
Jag började styrketräna sommaren 2009 genom jobbet. Som de flesta nybörjare så visste jag inte alls vad jag höll på med utan jag bara körde på med ett program jag fått av en instruktör. Gymmet jag tränade på var litet och sparsamt utrustat och det saknade helt skivstång med fria vikter. Där fanns dock en del hantlar och diverse maskiner.
Hur som helst så gjorde jag helt ok ökningar i styrka och vikt (kanske lite för stora ökningar i kroppsvikt ;) ). Man skulle kunna kalla det ett praktexemplar av en regelrätt grisbulk. När jag började närma mig 100 kg-sträcket så insåg jag att min vikt började gå över styr. Detta var för lite mer än ett år sedan, januari/februari 2011. Vid det här laget så hade min träning utvecklats till ett stort intresse och jag hade börjat läsa böcker och kolla hemsidor/bloggar om styrketräning. Det var även då jag började hänga här på Kolozzeum.
Hur som helst så påbörjade jag min första deff Februari 2011 som sedan har pågått mer eller mindre fram tills nu (med några kortare avbrott). Jag är nu nere på ca 75 kg. Målet var från början 80 kg men när jag väl var där så kände jag att det fanns en hel del fett kvar att skala av. Så jag flyttade målet till 75 kg. Allt har gått enligt planen och jag har gått ner ca 0,5 kg/vecka större delen av tiden med paus i sommras och i december förra året och nu har jag äntligen nått mitt mål. Planen är nu att ligga på ett liiitet överskott, ca 200 kcal/dag, kanske till och med ännu mindre. Den här gången ska det inte sluta som en grisbulk.
Vid årsskiftet bytte jag gym till Friskis & Svettis på parkmöllan i Malmö. Det har blivit lite av en nystart och samtidigt började jag köra ett träningsprogram baserat på Stronglifts 5x5 och här är jag nu. Bänkpressen och militärpressen går lite trögt att öka i, men jag hoppas att det vänder nu när jag inte ska ligga på underskott längre.
Jag kan tillägga att jag aldrig har brytt mig om att vara ”super-opti”. Jag käkar och sover hyfsat bra och har ett ganska högt proteinintag men i övrigt så ser jag ganska avslappnat på den biten. Däremot så tror jag att jag väger upp för det genom att jag verkligen älskar styrketräningen och jag styrketränar 3-5 ggr i veckan regelbundet utan avbrott och är nästan aldrig sjuk.
Mål 2012:
Knäböj mål: 5*150 kg
Bänkpress mål: 5*100 kg
Marklyft mål: 3*180 kg
Militärpress mål: 5*60 kg
Här är lite bilder som visar min progression hittills.
http://i1127.photobucket.com/albums/l629/aijou1987/Progress_SideBySide120324.jpg
BTW. Riktigt kul att läsa om vad ni som skrivit i denna tråden har upplevt och vilka resor ni har gjort. Min resa känns ganska intetsägande och problemfri i jämförelse med vissa av er. :)
Begär ut din journal sedan kan du alltid leta upp dem.
*pling*
Doktor öppnar dörren och BAM Stoltz markar 140 kg.
Tar en stund att rigga upp marklyftsplattformen i trapphuset men det kan det vara värt.
:laugh: Lätt värt, får gå en grundkurs i hur man sätter ihop platformen på minsta möjliga yta :D
Ojojoj Stoltz :bow::bow:
Tack!
Text
bra jobbat!
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.