Visa fullständig version : Problemlösning: Träning och ätstörningar
Finns det någon som har några förslag på hur ett gym eller ett friskvårdscenter kan upptäcka störda förhållanden till mat och träning, både bland de vanliga tränande och instruktörerna?
ChuckTesta
2011-11-04, 13:04
Jag tycker det är vidrigt och äckligt av ett gym att lägga sig i personens tränings- och matvanor.
Och grymt oetiskt om de inte gör det.
Minimjölk
2011-11-04, 13:13
Finns det någon som har några förslag på hur ett gym eller ett friskvårdscenter kan upptäcka störda förhållanden till mat och träning, både bland de vanliga tränande och instruktörerna?
Vilken bakomliggande anledning finns det för något sådant om jag får fråga? jag förstår att det säkerligen har med omtanke att göra men det kan slå väldigt fel.
I en gymmiljö finns väldigt mycket människor med olika mål och hårda krav på sig själva. Det som jag ofta ser är att personer i gymmiljö i större utsträckning lider av bekräftelsebeho, skev självbild, och kanske har enorma prestationskrav på sig själva. Att då någon skulle påpeka individens kosthållning kan nog upplevas precis som tvärtom. Ingen tycker om folk som snokar i det privata, även om syftet är att hjälpa istället för att stjälpa.
Nu har jag en ytterst avslappnad syn på min kosthållning men när jag tidigare var hardcore och kanske hade någon form av ätstörning hade jag troligtvis bara slagit dövörat till eller aksnke ill och med blivit arg om någon instution kommit med förslag på hur jag skulle lägga om kosten. Vem är ni som kommer här och lägger er i mina val, liksom.
Däremot om jag fått råd och tips från en vän eller familjen hade jag varit mer benägen att lyssna.
Hur som helst, nu när jag är "normal" skulle jag inte ha något emot att tex delta i en undersökning mm eller till och med få konkreta tips. jag är dock osäker på om de som verkligen ligger i riskzonnen skulle uppskatta detta lika mycket?
Om ni bara är intresserade ur ett ett rent statiskt perspektiv så kanske en enkät med anonyma frågor kan ge er en del ärliga svar ang hur folk äter och ser på mat?
Lychgate
2011-11-04, 13:14
Behandlas ibland som att man har en ätstörning för att jag äter enligt PF. Ser häldre att gymmen inte lägger sig i än att dom gör det för mycket med risk av att vissa är underutbildade och tror något är destruktivt när det inte är det.
Jag jobbar inte på något gym utan frågan kom upp i andra sammanhang.
VNu har jag en ytterst avslappnad syn på min kosthållning men när jag tidigare var hardcore och kanske hade någon form av ätstörning hade jag troligtvis bara slagit dövörat till eller aksnke ill och med blivit arg om någon instution kommit med förslag på hur jag skulle lägga om kosten. Vem är ni som kommer här och lägger er i mina val, liksom.
Däremot om jag fått råd och tips från en vän eller familjen hade jag varit mer benägen att lyssna.
Det är då man måste hitta en metod för att inte orsaka den reaktionen, både att upptäcka och att hantera.
Finns det någon som har några förslag på hur ett gym eller ett friskvårdscenter kan upptäcka störda förhållanden till mat och träning, både bland de vanliga tränande och instruktörerna?
Intressant frågeställning. Om stället har en våg, så kan man ju få en viss uppfattning vilka som är i riskzonen bland de vanliga tränande ifall de har sina "vägningsritualer".
En följdfråga: Hur ser centret på anorektiker som tränar där? Vad har de för policy?
Klubbar inom kampsport och andra viktklassidrotter har ju en annan kontakt med de tränande och lite mer koll på vikten iom viktklasser när det skall tävlas, eller annars inför matchsparringar eller andra sådana träningsmoment. De får en kontinuitet när det gäller prestation också så de ser när det slår över till något negativt(rent fysiskt, på det psykiska planet kan det ju döljas).
Klubbar inom kampsport och andra viktklassidrotter har ju en annan kontakt med de tränande och lite mer koll på vikten iom viktklasser när det skall tävlas, eller annars inför matchsparringar eller andra sådana träningsmoment. De får en kontinuitet när det gäller prestation också så de ser när det slår över till något negativt(rent fysiskt, på det psykiska planet kan det ju döljas).
Ja ett problem kan nog vara att de tränande inte så ofta är tränarleda på samma sätt.
Behandlas ibland som att man har en ätstörning för att jag äter enligt PF. Ser häldre att gymmen inte lägger sig i än att dom gör det för mycket med risk av att vissa är underutbildade och tror något är destruktivt när det inte är det.
Det där är ju en kosthållningsprincip som är som klippt och skuren för en någon som har en ätstörning så att folk reagerar är ju knappast konstigt. Det är nog många med någon form utav ätstörnings som lockas dit. Och tycker man sedan att det är jobbigt att bli anklagad för det är det inte omöjligt att det ligger något i anklagandet heller.
Att "vräka" i sig mat utan att gå upp i vikt. Det låter ju som en bulimikers våta dröm. *rolleyes*
Finns det någon som har några förslag på hur ett gym eller ett friskvårdscenter kan upptäcka störda förhållanden till mat och träning, både bland de vanliga tränande och instruktörerna?
Det är nog så att man får för lite kontakt med kunderna för att kunna avgöra vem som behöver hjälp och inte. Men bland den egna personalen är det nog i viss mån lättare, i alla fall om det inte rör sig om en instruktör som kommer och kör något enstaka pass i veckan. Och eftersom dessa individer gör allt för att dölja sitt beteende och är så bra på att dölja det att även deras närmsta lätt missar det så blir det nästan omöjligt att hitta dessa individer innan det gått riktigt långt på denna plats.
Så istället är det nog lättare att locka fram dessa individer att själva komma fram istället för att försöka identifiera dom. Bland personalen erbjuda psykologi genom företaget. För kunder. Se till att ha allmän information på anslag. Information om var man vänder sig för att få hjälp och kunna rekommendera till bra ställen för att få hjälp. Ha någon på plats som dom kan prata med som första steg som kan hjälpa dom och stödja dom att söka hjälp på riktigt.
Jag tycker det är vidrigt och äckligt av ett gym att lägga sig i personens tränings- och matvanor.
Som om det vore äckligt att lägga sig i folks alkoholvanor om från systembolagets eller en krogs synvinkel?
Det handlar ju om att hjälpa sjuka människor som inte mår bra.
Lychgate
2011-11-04, 15:10
Det där är ju en kosthållningsprincip som är som klippt och skuren för en någon som har en ätstörning så att folk reagerar är ju knappast konstigt. Det är nog många med någon form utav ätstörnings som lockas dit. Och tycker man sedan att det är jobbigt att bli anklagad för det är det inte omöjligt att det ligger något i anklagandet heller.
Att "vräka" i sig mat utan att gå upp i vikt. Det låter ju som en bulimikers våta dröm. *rolleyes*
Eller så föredrar vissa att äta allt på en gång eller under ett visst antal timmar på dygnet. Lika stor risk att hamna i en form av ätstörning när folk är på en att äta frukost eller fika/mellanmål när man inte föredrar detta. När man har en sund kosthållning med periodisk fasta ska man inte behöva bli anklagad för ätstörningar bara för att man inte äter bullar på förmiddagsfikat.
Eller så föredrar vissa att äta allt på en gång eller under ett visst antal timmar på dygnet. Lika stor risk att hamna i en form av ätstörning när folk är på en att äta frukost eller fika/mellanmål när man inte föredrar detta. När man har en sund kosthållning med periodisk fasta ska man inte behöva bli anklagad för ätstörningar bara för att man inte äter bullar på förmiddagsfikat.
Du missar ju hela poängen. Och slår bara ifrån dig mot saker som inte sagts. *rolleyes*
Tycker du verkligen det är konstigt att folk reagerar när någon plötsligt från en dag till en annan inser att dom "föredrar" att bara ät en gång per dag från att ha ätit sex gånger per dag?
Eller när någon blir irriterad över att inte få äta inom några bestämda klockslag?
Att bli anklagad för en ätstörning bara för att man inte äter bullar i otid sker bara om man gör en stor sak av att istället för att tacka nej och gå vidare börja bubbla på om att minsann äter då och då, och när man väl äter vräker i sig ett helt dagsbehov, att det minsann är sunt och inget konstigt.
Lychgate
2011-11-04, 15:54
Du missar ju hela poängen. Och slår bara ifrån dig mot saker som inte sagts. *rolleyes*
Tycker du verkligen det är konstigt att folk reagerar när någon plötsligt från en dag till en annan inser att dom "föredrar" att bara ät en gång per dag från att ha ätit sex gånger per dag?
Eller när någon blir irriterad över att inte få äta inom några bestämda klockslag?
Att bli anklagad för en ätstörning bara för att man inte äter bullar i otid sker bara om man gör en stor sak av att istället för att tacka nej och gå vidare börja bubbla på om att minsann äter då och då, och när man väl äter vräker i sig ett helt dagsbehov, att det minsann är sunt och inget konstigt.
Skriver du om personer som redan har problem? Jag skriver om att ifall man har en avvikande kost mot normen så blir man oftast ifrågasatt. Någon som från dag till dag totalt ändrar kostschema är suspekt, ja.
Dom jag känner blir irriterade om dom inte får äta på sina invanda tider, detta gäller både PF, 6 mål mat om dagen och 3 mål mat om dagen.
När man har konstant tackat nej till fika/lunch i en vecka på en arbetsplats eller skola så börjar folk undra. När någon anser att det är fel blir det knappast en dialog utan man blir ifrågasatt. Mina erfarenheter är att många totalvägrar höra vad man har för källor eller att man är mer kunnig bara för att normen anser att man måste äta ofta. Varför lyssna på någon som uppenbart har en ätstörning, eller?
Att inte förklara varför man inte äter fika/lunch utan bara säga "Nej tack." ringer varningsklockorna mer än när man försöker förklara att man inte äter lunch/fika. Man döljer ju något. *screwy*
Inser även att det är offtopic då jag pratar mer om arbetsplatser där man träffas varje dag. När det gäller gym får det vara bra uppenbart att det finns problem innan dom bör bry sig.
ChuckTesta
2011-11-04, 16:24
Och grymt oetiskt om de inte gör det.
Är det grymt oetiskt av ett gym att inte lägga sig i en privatpersons ensak?
Är det grymt oetiskt av ett gym att inte lägga sig i en privatpersons ensak?
Frågan är när något är en privatsak. Om du ser någon bli påkörd på gatan, väljer du då att inte lägga dig i en privatpersons ensak?
I det fall det handlar om en anställd (instruktör) har ju arbetsgivaren ett antal anledningar att vilja att personen håller sig frisk (även från ätstörningar). Dels för att det ligger i arbetsgivarens intresse att personen presterar så bra som möjligt, dels för att arbetsgivaren med stor sannolikhet kommer att få ett rejält trovärdighetsproblem om/när det blir uppenbart för kunderna att man har anställda som inte mår bra. Det sista gäller nog särskilt för de gym som profilerar sig mot friskvård och t.ex. har mycket företagskunder.
Spartansk
2011-11-04, 18:34
Ibland är det väldigt lätt att upptäcka: När personen i fråga ser ut som om denne nyligen åkt med en tidsmaskin till 40-talet och spenderat fyra år i Treblinka.
Krogbyggaren
2011-11-04, 18:46
Och grymt oetiskt om de inte gör det.
Absolut, då tycker jag att vi även ska ta hand om dom som kommer till gymmet 4-5 gånger i veckan och går ut och super varje helg, får ingen utveckling what so ever osv. Dom lider av ''Fuckarounditis'' vilket är väldigt allvarligt.
Eller så låter vi folk sköta dom själva och låta gymmet göra det som gymmet är bäst på: Att vara ett gym.
Silencer
2011-11-04, 18:48
Svårt att generalisera. Vissa som man ser på gymmet ser man ju att de inte mår bra på. Men det är svårt att kunna påverka ändå.
Spartansk
2011-11-04, 18:50
Absolut, då tycker jag att vi även ska ta hand om dom som kommer till gymmet 4-5 gånger i veckan och går ut och super varje helg, får ingen utveckling what so ever osv. Dom lider av ''Fuckarounditis'' vilket är väldigt allvarligt.
Väldigt dålig liknelse. De med "Fuckarounditis" kan ju fortfarande må väldigt bra.
Krogbyggaren
2011-11-04, 18:52
Väldigt dålig liknelse. De med "Fuckarounditis" kan ju fortfarande må väldigt bra.
Ja, och dom med en ''ätstörning'' kan också må bra. Jag har definitivt någon form av bigorexia. Jag vaknar upp varje morgon med ett stort leende på läpparna, får akta mig för gympersonalen nu.
Eller så låter vi folk sköta dom själva och låta gymmet göra det som gymmet är bäst på: Att vara ett gym.
Ett gym är bara maskiner, skivstänger och hantlar. Det är vi som tränar på gymmet som bildar själen i gymmet. Hade vi inte brytt oss om varandra hade det varit ett ganska dött ställe.
Klart att vi ska hjälpa den som håller på att förstöra sig själv. Frågan är snarare hur ?
Krogbyggaren
2011-11-04, 19:54
Ett gym är bara maskiner, skivstänger och hantlar. Det är vi som tränar på gymmet som bildar själen i gymmet. Hade vi inte brytt oss om varandra hade det varit ett ganska dött ställe.
Klart att vi ska hjälpa den som håller på att förstöra sig själv. Frågan är snarare hur ?
Definera ''förstöra sig själv''. Byggare som är dopade? Baserat på din avtar lär du vara beknat med dom svängarna (Nej jag säger inte att du är dopad). Personer som mig som erkänner att dom har en ''störning'' eller ett ''komplex'' men påverkas inte alls av det?
Varför bryr du dig ens om vad andra har för kost/drog vanor? Låt folk sköta sig själva, om nu någon kollpasar på gymmet så finns alltid 112, det funkar - har jag hört.
Som jag förstått det så är det ganska vanligt med hjärtattacker etc, iaf enligt vänner som jobbar på sats
På gymmet alltså
Skickat med mikrovågor för färgens skull
Ja, och dom med en ''ätstörning'' kan också må bra.
Nej, det kan de inte. En ätstörning är en psykisk sjukdom, och ett av kardinalsymptomen är just att man inte mår bra. Att många helst vill fortsätta ostörda i sin ätstörning är i och för sig vanligt, men det är inte detsamma som att må bra. De flesta missbrukare vill på något plan fortsätta missbruka.
Definera ''förstöra sig själv''.
Att äta upp sig själv innefrån. Antingen genom att inte äta eller genom att träna, träna, träna och träna. Det finns inget possitivt i det.
Eddie Vedder
2011-11-04, 20:54
Men det är svårt att kunna påverka ändå.
Var inte så säker på det. Konfronteras en person kanske svaret blir avvisande och kanske påstår personen i fråga att du har helt fel. Men att överhuvudtaget vara medveten om att andra ser och vet kan vara just det som får personen att ändra sig.
Är det en "störning" först när man själv mår dåligt av det, eller när det uppfattas som "onormalt/ohälsosamt/etc" av omgivningen? Syftar på "tränings-störning".
Krogbyggaren
2011-11-05, 01:27
Nej, det kan de inte. En ätstörning är en psykisk sjukdom, och ett av kardinalsymptomen är just att man inte mår bra. Att många helst vill fortsätta ostörda i sin ätstörning är i och för sig vanligt, men det är inte detsamma som att må bra. De flesta missbrukare vill på något plan fortsätta missbruka.
Låt folk missbruka. Om dom klantar sig så har vi lagar som tar hand om dom. Folk med psykiska störningar kan visst må bra. Du pratar med en just nu.
Att äta upp sig själv innefrån. Antingen genom att inte äta eller genom att träna, träna, träna och träna. Det finns inget possitivt i det.
Så allt som skadar hälsan ska alltså göra så att personalen ska få rycka in?
Brb hålla föredrag för alla gymnasieelever om krogen,
Brb moralpredika på BB-SM,
Brb bränna ner alla godisaffärer.
Brb gå fram till främlingar och fimpa deras cigg.
Sköt dig själv och låt folk sköta sitt. Klantar dom sig så har vi lagar och ett skyddsnät för att ta hand om dom, finns ingen anledning att störa folk och leka mamma.
Är det en "störning" först när man själv mår dåligt av det, eller när det uppfattas som "onormalt/ohälsosamt/etc" av omgivningen? Syftar på "tränings-störning".
Jag vet inte vad som står i facit. Men jag visar väldigt många symptomer till ett flertal ''psykiska störningar'' och jag mår hur bra som helst och funkar ute i vardagslivet.
Henchman
2011-11-05, 03:08
Frågan är när något är en privatsak. Om du ser någon bli påkörd på gatan, väljer du då att inte lägga dig i en privatpersons ensak?
I det fall det handlar om en anställd (instruktör) har ju arbetsgivaren ett antal anledningar att vilja att personen håller sig frisk (även från ätstörningar). Dels för att det ligger i arbetsgivarens intresse att personen presterar så bra som möjligt, dels för att arbetsgivaren med stor sannolikhet kommer att få ett rejält trovärdighetsproblem om/när det blir uppenbart för kunderna att man har anställda som inte mår bra. Det sista gäller nog särskilt för de gym som profilerar sig mot friskvård och t.ex. har mycket företagskunder.
Även om det inte finns någon regel för hur man får dra jämförelser så behöver man inte göra det på ett dumt sätt. Vid en olycka så hjälper människor till instinktivt. Vid en olycka så krävs heller inte mycket energi för att hjälpa till, man mår nog oftast bara själv bättre av det efteråt.
Brb hålla föredrag för alla gymnasieelever om krogen,
Brb moralpredika på BB-SM,
Brb bränna ner alla godisaffärer.
Brb gå fram till främlingar och fimpa deras cigg.
ANT-undervisning i grundskolan innan de små liven fastnar...
Operation Liquid etc ok, inte just SM
Nee varför det
På krogen, sjukhus om ej i rökruta etc
Din poäng var?
Sköt dig själv och låt folk sköta sitt. Klantar dom sig så har vi lagar och ett skyddsnät för att ta hand om dom, finns ingen anledning att störa folk och leka mamma.
Du sätter dig själv i fokus. Det kanske underlättar för någons mamma ifall någon hjälper henne genom att ta upp problemet.
Krogbyggaren
2011-11-05, 07:27
ANT-undervisning i grundskolan innan de små liven fastnar...
Operation Liquid etc ok, inte just SM
Nee varför det
På krogen, sjukhus om ej i rökruta etc
Din poäng var?
Exakt det du skrev, vi har redan saker som täcker dom. Finns ingen anledning att böka och stöka ännu mer.
Du sätter dig själv i fokus. Det kanske underlättar för någons mamma ifall någon hjälper henne genom att ta upp problemet.
Ja, men problemet är att din ''hjälpa alla som skadar sig själva'' mentalitet funkar inte. För det är så mycket som ''äter upp folk inifrån'', varför ska man störa folk på gym? föräldrarna har redan ansvaret för deras egna barn.
Helt uppenbart fungerar inte min mentalitet.
Hur ska jag göra för att hjälpa de som skadar sig själva ?
Krogbyggaren
2011-11-05, 07:36
Helt uppenbart fungerar inte min mentalitet.
Hur ska jag göra för att hjälpa de som skadar sig själva ?
Sadla om till ett yrke som är till för att hjälpa folk.
Eddie Vedder
2011-11-05, 08:41
Jag vet inte vad som står i facit. Men jag visar väldigt många symptomer till ett flertal ''psykiska störningar'' och jag mår hur bra som helst och funkar ute i vardagslivet.
Du förväxlar "stämmer in på vad andra reagerar på" och att faktiskt ha störningarna. Mår du så bra så har du per definition ingen störning. Och det ska du vara glad för helt enkelt. :) Vad en omgivning kan tycka är konstigt och sunt är en sak. Hur en individ de facto mår är en helt annan och det är det som är det väsentliga.
Helt uppenbart fungerar inte min mentalitet.
Hur ska jag göra för att hjälpa de som skadar sig själva ?
Förstår mig inte på den där skit i andra attityden, faktiskt. Så jag håller med dig här.:thumbup:
Är helt med på Krogbyggarens linje. Låt folk sköta sig själva, har själv upplevt ett jävla ifrågasättande gällande min kost och mitt liv. Jag maximerar min egen lycka, vad folk anser om mina val skiter jag fullständigt i.
Spartansk
2011-11-05, 12:25
Är helt med på Krogbyggarens linje. Låt folk sköta sig själva, har själv upplevt ett jävla ifrågasättande gällande min kost och mitt liv. Jag maximerar min egen lycka, vad folk anser om mina val skiter jag fullständigt i.
Kruxet ligger i det fetstilta. En ätstörd maximerar inte sin egen lycka, utan behöver nog hjälp utifrån för att göra det.
Kruxet ligger i det fetstilta. En ätstörd maximerar inte sin egen lycka, utan behöver nog hjälp utifrån för att göra det.
Ätstörning är ett vitt begrepp. Enligt majoriteten av befolkningen så är typisk diet-/byggarkost en form av ätstörning. För att inte tala om att Ersätta Stabil Jävla Dunderhusman Med Kosttillskott.
Men jag förstår vad du menar. När ätstörningen är direkt hälsovådlig så är det OK att ingripa. Men vem ska dra den gränsdragningen, vilka metoder ska användas och vilka instanser får kopplas in? Frågan är alltför komplex för att Plucke ska få någon slags befogenhet eller rätt att intervenera. Och det är just Plucke som brukar vara initiativtagaren.
Eddie Vedder
2011-11-05, 12:33
Är helt med på Krogbyggarens linje. Låt folk sköta sig själva, har själv upplevt ett jävla ifrågasättande gällande min kost och mitt liv. Jag maximerar min egen lycka, vad folk anser om mina val skiter jag fullständigt i.
Du gör samma fel som Krogbyggaren nu hultman. Att ni mår bra är toppen för er, men bara för att ni ifrågasatts av andra innebär det inte att ni är sjuka. Det innebär att ni är friska. Och det innebär att folk har fel när de ifrågasätter er. Det gäller alltså inte friska personer som er utan de som faktiskt har problem.
Även i fallet där någon är allvarligt sjuk kan man ju naturligtvis också diskutera om folk utan nära relation ska bry sig eller om det ska hållas inom den privata sfären. Att den som inte känner en person ska skita i om han eller hon svälter ihjäl (super ihjäl sig, knakar ihjäl sig, spelar bort hus och hem etc...) är ju också en åsikt.
Spartansk
2011-11-05, 12:39
Men jag förstår vad du menar. När ätstörningen är direkt hälsovådlig så är det OK att ingripa. Men vem ska dra den gränsdragningen, vilka metoder ska användas och vilka instanser får kopplas in? Frågan är alltför komplex för att Plucke ska få någon slags befogenhet eller rätt att intervenera. Och det är just Plucke som brukar vara initiativtagaren.
Visst är det en komplex och känslig fråga. Det finns garanterat många personer som vid första anblick verkar ha en ätstörning men som mår bra, och personer som är ätstörda men inte som inte har några klart märkbara symtom. Om man bestämmer sig för att börja intervenera vid tecken på ätstörning kommer man med stor sannolikhet ibland lägga sig i där det egentligen inte hade behövts, och även låta bli att lägga sig i där det hade behövts. Det jag vänder mig mot är att aldrig lägga sig i, någonsin.
Du gör samma fel som Krogbyggaren nu hultman. Att ni mår bra är toppen för er, men bara för att ni ifrågasatts av andra innebär inte att ni är sjuka. Det innebär att ni är friska. Och det innebär att folk har fel när de ifrågasätter er. Det gäller alltså inte friska personer som er utan de som faktiskt har problem.
Även i fallet där någon är allvarligt sjuk kan man ju naturligtvis också diskutera om folk utan nära relation ska bry sig eller om det ska hållas inom den privata sfären. Att den som inte känner en person ska skita i om han eller hon svälter ihjäl (super ihjäl sig, knakar ihjäl sig, spelar bort hus och hem etc...) är ju också en åsikt.
Förstår inte vad du menar med det första stycket. Enligt gängse definition är jag säkert "sjuk" på något plan. Oklart vilket eller om jag bryr mig.
Jag har ingenting emot ingripanden egentligen: när en närstående hamnar i destruktiva banor så bör man hjälpa denne. Problemet är att en utomstående sällan bidrar med någonting positivt genom att ta sig rätten att tolka, lägga sig och proklamera för en annan väg. Generellt har denne alldeles för bristfällig information och kunskap för att bidra med något konstruktivt. Efter att ha skapat mig en bild av z_bumbi och hans ståndpunkter/åsikter så tycker jag mig ha tillräckligt på fötterna för att påstå att hans förslag kommer att ha kontraproduktiv effekt. Det är åtminstone vad jag tror...
Scratch89
2011-11-05, 12:49
Hultman. *cupid*
Vem anser sig ha rätten att gå in och påpeka för någon att det den gör är hälsovådligt? Vart går gränsen? Varför ska man sätta en gräns? Vart ska man sätta gränsen mellan olika beteenden? Varför inte rycka in på alla ställen där man anser att hälsan kan riskeras?
Eddie Vedder
2011-11-05, 12:55
Förstår inte vad du menar med det första stycket.
Att ni vill slippa hjälp för något ni inte behöver hjälp med. Du är inte alls sjuk enligt gängse definition. Du är frisk.
Spartansk
2011-11-05, 12:57
Till er som tror att det skulle göra mer skada än nytta att gå in och påpeka: Vilken skada tror ni kommer ske? Det värsta som kan hända är väl att någon känner sig kränkt... Jämför det med det värsta som kan hända om man inte går in och gör någonting.
Har någon ett förslag på hur detta skulle gå till i praktiken?
Spartansk
2011-11-05, 13:17
Har någon ett förslag på hur detta skulle gå till i praktiken?
Gå fram och säga: "Ursäkta, skulle jag kunna få byta ett par ord med dig, på tu man hand?", och sedan "Jag tycker att du ser ohälsosamt mager ut, och det är min plikt som anställd här att ingripa i sådana lägen. Är det så att du lider av en ätstörning? I så fall kan vi här på gymmet hjälpa dig komma ur den", eller nåt.
Gå fram och säga: "Ursäkta, skulle jag kunna få byta ett par ord med dig, på tu man hand?", och sedan "Jag tycker att du ser ohälsosamt mager ut, och det är min plikt som anställd här att ingripa i sådana lägen. Är det så att du lider av en ätstörning? I så fall kan vi här på gymmet hjälpa dig komma ur den", eller nåt.
Not sure if serious.......
Spartansk
2011-11-05, 13:30
Not sure if serious.......
Jo? Men det finns säkert mycket bättre saker man kan säga. Social finkänslighet är inte min grej.
wintersnowdrift
2011-11-05, 14:29
Jag har ingenting emot ingripanden egentligen: när en närstående hamnar i destruktiva banor så bör man hjälpa denne. Problemet är att en utomstående sällan bidrar med någonting positivt genom att ta sig rätten att tolka, lägga sig och proklamera för en annan väg.
Vem anser sig ha rätten att gå in och påpeka för någon att det den gör är hälsovådligt? Vart går gränsen? Varför ska man sätta en gräns? Vart ska man sätta gränsen mellan olika beteenden? Varför inte rycka in på alla ställen där man anser att hälsan kan riskeras?
Till er som tror att det skulle göra mer skada än nytta att gå in och påpeka: Vilken skada tror ni kommer ske? Det värsta som kan hända är väl att någon känner sig kränkt... Jämför det med det värsta som kan hända om man inte går in och gör någonting.
Jag håller med Spartansk. Om någon i all välmening frågar en annan människa hur det egentligen är ställt med denne, och personen i fråga mår bra, så bör man väl inte reagera på annat vis än: "tack för omtanken, men jag är fullt frisk och mår toppen!". Jag får känslan av att de som proklamerar "sköt er själva och skit i andra!" av någon anledning själva inte vill bli ifrågasatta (en reaktion som f.ö. inte är helt ovanlig hos människor som har ett destruktivt beteende, eller befinner sig i gråzonen till ett sådant, och vill fortsätta blunda för konsekvenserna. Ingen behöver ta åt sig, just sayin').
Angående att det är närstående som borde slå larm och att dessas ord skulle väga tyngre så kan jag ta mig själv som exempel: Jag gick ner mycket i vikt på kort tid under en period i gymnasiet och mina föräldrar såg givetvis detta och började oroa sig. Jag försäkrade hela tiden att jag var okej och mörkade det mesta om hur jag egentligen mådde. Det var inte förrän mina idrottslärare reagerade över att jag blivit så mager och kontaktade skolkuratorn som jag faktiskt tog åt mig och vågade erkänna att jag inte hade full kontroll på läget, och därefter kunde vända den onda spiral jag befann mig i. Nu är detta inte mer än en anekdotisk bevisföring, men i mitt fall tror jag inte att jag hade lyssnat och verkligen tagit åt mig om inte någon utomstående hade reagerat och erbjudit mig hjälp. Ibland är det faktiskt lättare att ta välmenad kritik från någon som inte tillhör ens familj.
//Kristin
Har någon ett förslag på hur detta skulle gå till i praktiken?
Det var ju i någon mån det som var trådens ämne, som jag förstår ursprungsinlägget. Tyvärr ballade det dock tämligen omgående ur i random peoples behov av att påpeka att de minsann inte har några ätstörningar och skulle bli asförbannade om någon lade sig i.
ChuckTesta
2011-11-05, 14:44
Ett gym är bara maskiner, skivstänger och hantlar. Det är vi som tränar på gymmet som bildar själen i gymmet. Hade vi inte brytt oss om varandra hade det varit ett ganska dött ställe.
Klart att vi ska hjälpa den som håller på att förstöra sig själv. Frågan är snarare hur ?
Ska vi hjälpa alla som röker cigaretter också?
Som alltid i dessa trådar kommer argumenten:
- De andra gör något mycket värre. Varför koncentrerar ni er inte på dem ? Låt bli mina saker.
Rökning är i mångt och mycket mycket enklare. Vi har accepterat att andra förstör sina lungor men vi ska slippa vara passiva rökare. Vi har åldersgräns på tobak, vi inför rökfria områden, vi har rökfria arbetstider osv, osv.
Eddie Vedder
2011-11-05, 15:44
Ska vi hjälpa alla som röker cigaretter också?
Om de lider av sitt cigarettmissbruk så givetvis.
Allmän moraliskt fråga. Skulle det vara ok att anställda på McDonalds sade till gravt överviktiga som är där för ofta?
ChuckTesta
2011-11-05, 16:11
Om de lider av sitt cigarettmissbruk så givetvis.
Vadå "om de lider", självklart lider man av ett cigarettmissbruk. Det är direkt skadligt och farligt, mycket farligare än många olagliga droger. Ska vi hjälpa alla som röker cigaretter?
Allmän moraliskt fråga. Skulle det vara ok att anställda på McDonalds sade till gravt överviktiga som är där för ofta?
Bra poäng. Detta skulle antagligen ses som oerhört kränkande, och skulle inte alls accepteras.
Tyvärr ballade det dock tämligen omgående ur i random peoples behov av att påpeka att de minsann inte har några ätstörningar och skulle bli asförbannade om någon lade sig i.
Titta på scenariot ovan.
Tycker det är en bra fråga om man SKA göra det, och inte bara HUR.
Eddie Vedder
2011-11-05, 16:29
Vadå "om de lider", självklart lider man av ett cigarettmissbruk. Det är direkt skadligt och farligt, mycket farligare än många olagliga droger. Ska vi hjälpa alla som röker cigaretter?
Nej det är ingen självklarhet att de lider av sin rökning. Jag vet inte om jag ska ta dig seriöst eller om du bara trollar nu. Men svaret på sista frågan är nej, det är bara de som känner att de lider av det som sagt. Man kan ha diabetes utan att lida av det, man kan ha cancer utan att direkt lida av det. Hälsan är inte en dikotomi i form av diagnos/inte diagnos eller rökare/icke-rökare.
Nej det är ingen självklarhet att de lider av sin rökning. Jag vet inte om jag ska ta dig seriöst eller om du bara trollar nu. Men svaret på sista frågan är nej, det är bara de som känner att de lider av det som sagt. Man kan ha diabetes utan att lida av det, man kan ha cancer utan att direkt lida av det. Hälsan är inte en dikotomi i form av diagnos/inte diagnos eller rökare/icke-rökare.
Hur vet man om de lider av sin rökning eller ätstörning?
Eddie Vedder
2011-11-05, 16:39
Hur vet man om de lider av sin rökning eller ätstörning?
Det vet man naturligtvis inte när det gäller rökning. Det är ju inte jag som påstår att man vet. Jag förstår inte riktigt vad du menar med frågan faktiskt.
Angående ätstörningen så är det ju inte ens störning om man mår bra.
Hur vet man som utomstående om någon har en ät-/träningsstörning öht? Det är väl om den personen väljer att berätta det.
Eddie Vedder
2011-11-05, 16:55
Hur vet man som utomstående om någon har en ät-/träningsstörning öht?
Det vet man inte. Där ligger ju problemet och hela frågeställningen för huruvida det är rätt att lägga sig i eller inte. För oundvikligen kommer ju folk som mår bra också få oönskad hjälp.
ChuckTesta
2011-11-05, 17:00
Nej det är ingen självklarhet att de lider av sin rökning. Jag vet inte om jag ska ta dig seriöst eller om du bara trollar nu. Men svaret på sista frågan är nej, det är bara de som känner att de lider av det som sagt. Man kan ha diabetes utan att lida av det, man kan ha cancer utan att direkt lida av det. Hälsan är inte en dikotomi i form av diagnos/inte diagnos eller rökare/icke-rökare.
Men suck, ja om man kan ha cancer utan att lida av det så behöver man inte lida av sin rökning, nej. Men det är fortfarande farligt och skadligt och förstör kroppen även om man inte tar psykisk skada av det. Då ska man inte heller hjälpa personer med konstiga tränings- och matvanor på gymmet heller.
Eddie Vedder
2011-11-05, 17:03
Då ska man inte heller hjälpa personer med konstiga tränings- och matvanor på gymmet heller.
Jo om de lider av det. Men du har ju bestämt dig för att sätta dig på tvären och medvetet missförstå allt så vi kan lägga ner. Men du måste förstå att ett beteende som utifrån kan tolkas som osunt kan kännas extremt annorlunda för de olika personerna. I det ena fallet kan det vara räddningen att folk lägger näsan i blöt och i det andra fallet kan det vara ett irriterande sätt att folk lägger sig i vad de inte har med att göra.
ChuckTesta
2011-11-05, 17:12
Jo om de lider av det. Men du har ju bestämt dig för att sätta dig på tvären och medvetet missförstå allt så vi kan lägga ner. Men du måste förstå att ett beteende som utifrån kan tolkas som osunt kan kännas extremt annorlunda för de olika personerna. I det ena fallet kan det vara räddningen att folk lägger näsan i blöt och i det andra fallet kan det vara ett irriterande sätt att folk lägger sig i vad de inte har med att göra.
Men vadå om de lider av det? Vem är du eller gympersonal att lägga dig/er i mitt liv, mina matvanor, mina träningsvanor, mitt privatliv? Eller menar du att vi ska köra på den här "alla ska med" och kollektivt hjälpa människor som inte passar in i normerna här?
Eddie Vedder
2011-11-05, 17:20
Men vadå om de lider av det? Vem är du eller gympersonal att lägga dig/er i mitt liv, mina matvanor, mina träningsvanor, mitt privatliv? Eller menar du att vi ska köra på den här "alla ska med" och kollektivt hjälpa människor som inte passar in i normerna här?
Varför uttrycker du dig på ett sätt som antyder att jag sagt A eller B här? Jag har inte sagt att det är önskvärt att börja screena efter ätstörningar på gym. Svara på det jag faktiskt skriver och inte det jag inte skriver.
Vissa människor mår dåligt och behöver hjälp. Det är allt jag säger. Däremot är jag inte övertygad om att man ska ha det som allmän policy eftersom det även kommer drabba friska som sagt. Du och flera med dig kanske får sitt privatliv ifrågasatt på grund av en policy som syftar till att hjälpa andra. Och det är ett svårt val rent moraliskt.
Allmän moraliskt fråga. Skulle det vara ok att anställda på McDonalds sade till gravt överviktiga som är där för ofta?
Om de hetsäter burgaren och spyr upp den på deras toalett, så ja?
Titta på scenariot ovan.
Tycker det är en bra fråga om man SKA göra det, och inte bara HUR.
Det är ju inte så ovanligt att folk börjar orera om extra beskattning, tvångsomhändertagande av överviktiga barn/barn till överviktiga föräldrar och liknande i de trådar som uppstår när någon sett någon freakshow om fetma på TV, så jag är nog snarast lite förvånad över att man den rätta åsikten i den här tråden är att tycka att det är orimligt.
Mår man dåligt så är det väl ens eget problem, sätt upp lappar till nån jourline osv det skall vara tillräckligt, att screena folk och göra antaganden känns väldigt fel..
Låt folk få det "lätt" att hjälpa sig själva, genom att visa att det finns hjälp.
Skulle jag stå bakom en kassa skulle jag anta att 25% av kollo lider av ätstörningar pga att dom är så pass tunna och dietar. Skall vara fit för beachen och börjar dieta när dom väger under 75kg
Scratch89
2011-11-05, 18:21
Det är ju inte så ovanligt att folk börjar orera om extra beskattning, tvångsomhändertagande av överviktiga barn/barn till överviktiga föräldrar och liknande i de trådar som uppstår när någon sett någon freakshow om fetma på TV, så jag är nog snarast lite förvånad över att man den rätta åsikten i den här tråden är att tycka att det är orimligt.
Skillnaden är väl att barn som blir tvångsmatade av sina feta föräldrar inte har så mycket val eller möjlighet att påverka.
Hela den här diskussionen är konstig. Folk tycker att man ska hjälpa folk som verkar avvika från normen, men det finns inget, vad jag sett, uttryckt för vad som gäller och hur man definierar den avvikande. För smal? För tjock? För muskulös? För solbränd i december? För mycket vikt? För tyst? För pratig?
Är det mer ok att gå fram till någon som är underviktig än överviktig?
Absolut, då tycker jag att vi även ska ta hand om dom som kommer till gymmet 4-5 gånger i veckan och går ut och super varje helg, får ingen utveckling what so ever osv.
Ja det är också intressant. Har du några konkreta förslag på hur man ska göra det?
Ätstörning är ett vitt begrepp.
Nej inte direkt men kul att du deltog.
Lychgate
2011-11-05, 18:54
Det enda man kan göra för alla parter är att förse lättillgänglig information. Alltså "neutral" information, ingen skräckpropaganda. Att föra en dialog om ämnet generellt och diskutera när man har olika synpunkter.
Att hjälpa människor som inte vill bli hjälpta är inte direkt produktivt.
Eddie Vedder
2011-11-05, 19:27
Folk tycker att man ska hjälpa folk som verkar avvika från normen
Nej det har ingen alls gjort. Nu läser du inte diskussionen. Det är inte det avvikande i sig som behöver avhjälpas, man ska inte ändra på människor bara för att de skiljer sig från någon sorts norm (vad det nu må vara). Det är så att i vissa fall kan det avvikande också vara sjukligt, avvikelsen KAN alltså i VISSA fall vara ett symptom på något allvarligare.
Och då står man där i ett svårt val om alla avvikande ska konfronteras på grund av att någon enstaka kanske kommer må bättre av det. Så problemet ligger som sagt inte i frågan OM en del behöver hjälp utan om det är etiskt att exempelvis 10 personer störs helt i onödan om det kan hjälpa en person. Precis som problemet med alla regler om sånt som eventuellt kan vara skadligt.
EDIT: Och nej jag har som sagt inte tagit ställning.
Folk tycker att man ska hjälpa folk som verkar avvika från normen, men det finns inget, vad jag sett, uttryckt för vad som gäller och hur man definierar den avvikande.
Eh, nej? Om du inte med "norm" menar den norm där det någorlunda friska och fungerande är "normalt" och det sjuka, icke fungerande är "onormalt" (att inte ha mässling är normalare än att ha mässling). Däremot har den här tråden onekligen fått slagsida mot att folk överför frågeställningen på sitt eget eventuella avvikande från random samhälls, kompisgängs- eller arbetsplatsnorm.
Vad är det konstiga med att på ett ställe som borde ha som fokus att hjälpa folk att må bra även erbjuder de som får ätstörningar hjälp? Det låter vettigt.
Och ni som säger att "det inte är så farligt", "jag är ätstört men är så jävla glad ändå", ni har ingen aning. Ingen aning.
Scratch89
2011-11-05, 20:30
Eh, nej? Om du inte med "norm" menar den norm där det någorlunda friska och fungerande är "normalt" och det sjuka, icke fungerande är "onormalt" (att inte ha mässling är normalare än att ha mässling).
Jo, det var så jag menade. Hade man blivit grön som Hulken om man haft ätstörningar kan jag förstå tanken, men vem fan har rätt, eller ens kompetens, att bedöma folks förhållande till mat utefter utseende och beteende?
J... vem fan har rätt, eller ens kompetens, att bedöma folks förhållande till mat utefter (...) beteende?
Samtliga kriterier på ätstörning är beteenderelaterade. För anorexi tillkommer några kroppsliga kriterier.
Scratch89
2011-11-05, 20:35
Samtliga kriterier på ätstörning är beteenderelaterade. För anorexi tillkommer några kroppsliga kriterier.
Är gympersonal tillräckligt bra beteendevetare för att bedöma detta?
Är gympersonal tillräckligt bra beteendevetare för att bedöma detta?
Det beror på hur mycket de vet om ätstörningar. Långt ifrån alla beteendevetare har vidrört det i sin utbildning, så att titulera sig beteendevetare gör en inte automatiskt kompetent.
Behöver du vara beroendepsykolog för att kunna avgöra om någon är alkoholist?
Kan de kanske bli? Om det betyder tidigare hjälp och därmed snabbare tillfriskning så är det, enligt mig, sjukt värt det. Ätstörningar är väldigt otäcka.
Att bli "anklagad" för att vara ätstörd, trots att man är frisk, är inte närapå lika hemskt som att en ätstörd inte får hjälp. Anerexia nervosa är dessutom en dödlig sjukdom.
Till Mortys post ovan fogar jag att graden av spontant tillfrisknande utan någon form av intervention (föräldrar agerar, skola agerar, kompisar agerar, arbetsgivare agerar, personen kommer under vård osv.) inte är den mest imponerande.
Spartansk
2011-11-05, 20:44
Anerexia nervosa är dessutom en dödlig sjukdom.
Ja, hela 10 % av de som får den svälter faktiskt ihjäl.
Ja, hela 10 % av de som får den svälter faktiskt ihjäl.
Om man inte får hjälp, eller i värsta fall tvångsvårdas, så är dödlig utgång det normala.
Om man inte får hjälp, eller i värsta fall tvångsvårdas, så är dödlig utgång det normala.
Det uttalandet faller på sin egen orimlighet.
Det uttalandet faller på sin egen orimlighet.
Det gäller då alltså Anorexia Nervosa.
It is a serious mental illness with a high incidence of comorbidity and the highest mortality rate of any psychiatric disorder
http://en.wikipedia.org/wiki/Anorexia_nervosa#cite_note-4
Det gäller då alltså Anorexia Nervosa.
http://en.wikipedia.org/wiki/Anorexia_nervosa#cite_note-4
Ja, det var just det uttalandet som föll på sin egen orimlighet. Det du citerar säger att det har högst grad av dödlighet bland psykiska sjukdomar; inte att alla som inte får behandling avlider.
Runt 5% verkar var de siffror jag ser mest om man söker lite snabbt på google scholar.
Är gympersonal tillräckligt bra beteendevetare för att bedöma detta?
Det är en fråga som i högsta grad berör trådens ämne. Att kompetensen idag varierar enormt inom olika områden är ju ingen hemlighet så hur förstärker man den specifika kunskapen inom en verksamhet?
Ja, det var just det uttalandet som föll på sin egen orimlighet. Det du citerar säger att det har högst grad av dödlighet bland psykiska sjukdomar; inte att alla som inte får behandling avlider.
Runt 5% verkar var de siffror jag ser mest om man söker lite snabbt på google scholar.
5% av de obehandlade fallen?
Titta på nån långdistans löpare som inte ser ut som en anorektiker tex, trots att dom troligen äter mer än gemene man
Eddie Vedder
2011-11-05, 21:19
Titta på nån långdistans löpare som inte ser ut som en anorektiker tex, trots att dom troligen äter mer än gemene man
Ställer du upp ett helt maratonfält i OS och placerar en person som har långt gången anorexia nervosa i samma grupp så kommer du se vem som har sjukdomen där.
Titta på nån långdistans löpare som inte ser ut som en anorektiker tex, trots att dom troligen äter mer än gemene man
Jag tänkte posta bilder, men pallade inte. Du vet också att det inte är så. Om inte, tryck här (http://www.fabulousmag.co.uk/multimedia/archive/00070/dan-anorexic-280_70524a.jpg) och här. (http://traningsgladje.se/files/2009/07/mustafa-mohamed-och-ulf-friberg.jpg)
Titta på nån långdistans löpare som inte ser ut som en anorektiker tex, trots att dom troligen äter mer än gemene man
Att någon äter mycket betyder inte automatiskt att den personen inte har ätstörningar. Det innebär också självklart att man inte alltid kan se på en person om den har den typen av problem.
Scratch89
2011-11-05, 21:25
Det är en fråga som i högsta grad berör trådens ämne. Att kompetensen idag varierar enormt inom olika områden är ju ingen hemlighet så hur förstärker man den specifika kunskapen inom en verksamhet?
Ha personal som är specialanställda just för ändamålet? Jag hade inte haft mycket förtroende för random instruktör som kom fram och berättade vad han eller hon trodde om mig och mina matvanor.
Jag tänkte posta bilder, men pallade inte. Du vet också att det inte är så. Om inte, tryck här (http://www.fabulousmag.co.uk/multimedia/archive/00070/dan-anorexic-280_70524a.jpg) och här. (http://traningsgladje.se/files/2009/07/mustafa-mohamed-och-ulf-friberg.jpg)
vadå långdistans löpare är negrer ? Är inte det lite fördomsfullt ?
Det är in liten skillnad men titta på en kille i t-shirt och ett par vanliga träningsbyxor så är det fan inte mycket...
Eller är det att inte långdistans löpare äter mer än gemeneman ni frågasätter...
för visuellt med vanliga kläder så är det inte stor skillnad...
pratar i generella termer finns ju alltid undantag..
Kommer man upptäcka tjockisen på 120 kg som slutat äta för att "försöka" må bra, eller kommer man "upptäcka" personen med bra metbolism som äter och tränar för att må bra men ändå är underviktig eller inte bryr sig om någon vidare muskelvolym ?
Det är ju inte så ovanligt att folk börjar orera om extra beskattning, tvångsomhändertagande av överviktiga barn/barn till överviktiga föräldrar och liknande i de trådar som uppstår när någon sett någon freakshow om fetma på TV, så jag är nog snarast lite förvånad över att man den rätta åsikten i den här tråden är att tycka att det är orimligt.
Fast nu undvek du frågan och pratar om vad helt andra människor pratar om i andra trådar.
Bör McDonalds-anställda prata med gravt överviktiga som de tycker dyker upp för ofta?
Eddie Vedder
2011-11-05, 22:13
Bör McDonalds-anställda prata med gravt överviktiga som de tycker dyker upp för ofta?
Just McDonalds är svårt eftersom de vinner på att folk äter sig feta. Men ett annat exempel skulle ju kunna vara om man i en skola bör sätta stopp för ett barn som är kraftigt överviktigt och alltid tar fem portioner av skolmaten varenda dag.
Jag har själv jobbat i ett kök en dag när vi diskuterade det problemet. En tjock lågstadiegrabb som käkade 15 pannkakor med sylt och x antal glas mjölk om jag inte minns fel. Och i ett sånt läge ser jag det inte som helt omoraliskt att i alla fall fråga föräldrarna vad de tycker om saken och om man ska ha någon form av restriktion där. Men det är svårt. Jag har inget svar där heller. :)
Spartansk
2011-11-05, 22:17
Just McDonalds är svårt eftersom de vinner på att folk äter sig feta.
Det förändrar ju dock inte huruvida man bör ingripa eller ej. Gym vinner på att anorektiker köper gymkort för att kunna stå i deras crosstrainer varje dag.
Just McDonalds är svårt eftersom de vinner på att folk äter sig feta.
Det gör de nog inte. Det är inte bra reklam om folk ser kraftigt överviktiga äta där. Det är bara titta på mycket de fokuserar på hälsa på deras menyer och reklamblad för att se hur de försöker tvätta bort den stämpeln.
Krogbyggaren
2011-11-05, 22:39
Ja det är också intressant. Har du några konkreta förslag på hur man ska göra det?
Jag var ironisk, sköt dig själv.
. Mår du så bra så har du per definition ingen störning..
Vilket såklart är helt fel. Du kan ha störningar men fortfarande må bra, det handlar om att acceptera vem du är och lista ut hur livet fungerar och leva det. En kille i min förra klass hade grov autism, han var gladast av alla men han var ju fortfarande rubbad i skallen och hade socialkunskaperna av en groda.
Du får gärna förklara för mig vad ''må bra'' betyder. Jag är 110% säker att jag har ett flertal störningar, men jag har accepterat vem jag är och jag lever livet som alla andra. Jag kan faktiskt gå så långt och säga att en del av störningarna har hjälpt mig att åstadkomma det jag har velat göra.
Skilj mellan störning och sjukdom. Ätstörningar är, namnet till trots, en sjukdom och inte en personlighetsstörning.
Krogbyggaren
2011-11-05, 23:04
Skilj mellan störning och sjukdom. Ätstörningar är, namnet till trots, en sjukdom och inte en personlighetsstörning.
Ja det är klassat som en sjukdom för det skadar dig fysiskt, men kända psykologer som Freud och Pavlov var överens att i princip allt är störningar som kommer av olika saker (beroende på vad för psykologi du praktiserar).
Depression är också en sjukdom idag.
tex ur ett beteendepsykologiskt perspektiv så: Du vart mobbad när du åt skräpmat och du mådde skit varje gång du åt något onyttigt. Att bli smal gör dig glad för du blir inte mobbad längre.
Är man ätstörd så mår man inte bra. Så är det.
Det behöver inte betyda att man sitter hemma och deppar hela dagarna och aldrig ser solen, om nån trodde det.
Krogbyggaren
2011-11-05, 23:13
Är man ätstörd så mår man inte bra. Så är det.
Det behöver inte betyda att man sitter hemma och deppar hela dagarna och aldrig ser solen, om nån trodde det.
Vad drar man gränsen för själva störningen då? enligt spalten nedan är jag ett psykfall (kanske behöver en kram, mår ju inte bra. Är du villig?)
''Ätstörningar innebär att ens förhållande till mat och ätande har blivit ett problem. Man tänker mycket på vad och när man ska äta, eller på vad man inte ska äta Om man får ätstörningar brukar också tankarna på kroppen och om sig själv förändras, så att man blir sträng eller dömande mot sig själv. ''
http://www.umo.se/Att-ma-daligt/Atstorningar/
Eddie Vedder
2011-11-06, 09:14
Det gör de nog inte. Det är inte bra reklam om folk ser kraftigt överviktiga äta där. Det är bara titta på mycket de fokuserar på hälsa på deras menyer och reklamblad för att se hur de försöker tvätta bort den stämpeln.
Ja fast hälsosatsningen är ju mest för att skylta med och att även få dit några andra, tror inte du också det? Jag har inga försäljningssiffror just nu men det är knappast tack vare minimorötterna som McDonald's är världens största snabbmatskedja.
Krogbyggarn: Nej det är inte klassat som en sjukdom på grund av att det påverkar kroppen. Men den kraftigt avmagrade kroppen är ju ett symptom och ett kriterium. Ätstörningarna går hand i hand med självförakt, social isolering och depression. SÅ hur gärna du än slåss för din rättighet att få kalla dig ätstörd så har du fel.
Lychgate
2011-11-06, 10:05
Vad drar man gränsen för själva störningen då? enligt spalten nedan är jag ett psykfall (kanske behöver en kram, mår ju inte bra. Är du villig?)
''Ätstörningar innebär att ens förhållande till mat och ätande har blivit ett problem. Man tänker mycket på vad och när man ska äta, eller på vad man inte ska äta Om man får ätstörningar brukar också tankarna på kroppen och om sig själv förändras, så att man blir sträng eller dömande mot sig själv. ''
http://www.umo.se/Att-ma-daligt/Atstorningar/
Alltså att problemen innebär ett socialt hinder. Att man blir sträng/dömande innebär mer rejäl ångest och inte "Fan, behöver mer biceps.". Inte direkt så att när man ser en bulle att det första man tänker på är 3 timmar på cykel eller att spy, även om man inte ens tänker äta bullen. Det kan räcka för vissa att ha sett den.
Det går knappast att sätta stenhårda kriterier för ätstörningar, det är individuellt. Förbannat mycket wikipedia hypokondriker nuförtiden.
Krogbyggaren
2011-11-06, 10:13
Nej det är inte klassat som en sjukdom på grund av att det påverkar kroppen. Men den kraftigt avmagrade kroppen är ju ett symptom och ett kriterium. Ätstörningarna går hand i hand med självförakt, social isolering och depression. SÅ hur gärna du än slåss för din rättighet att få kalla dig ätstörd så har du fel.
Okej, jag har fel. Den är klassad som en sjukdom pga anledningarna du skrev, men det förändrar inte mitt inlägg. Nej jag har ingen ätstörning (smått bigorexia dock) men jag anser fortfarande att människor kan ha störningar och fortfarande må bra.
Min tolkning !
Personerna i tråden är snarare ledare som arbetar jämt och ständigt. Trådsmala och med en skev bild av målet med träningen. De är inga föredömmen för deltagarna i passen.
Den andra typen är någon som tränar jämt och ständigt. Kör massor med pass och "varvar ner" på konditionsmaskinen efteråt i timmar. Matt blick och ingen speciellt mål där heller.
När, var och vad de äter kan vi inte veta eftersom de aldrig äter när de syns.
Minimjölk
2011-11-07, 11:48
Jag är inne lite på den linjen med att man inte bara genom att se på en persons utseende kan få fram om personen troligtvis lider av ätstörningar.
Deras beetende och frekvens på gymmet säger troligtvis mer men inte heller det är något säkert. Eftersom ätstörningar har att göra med just födointaget som de allra flesta sköter utanför gymmet är det nog svårt att få tillräcklig inblick i densamma för att kunna göra en bedömning.
Dessutom, har en ätstörning gått såpass långt att det syns på en påklädd person då är det troligtvis försent att börja agera. Man skulle nog helst börja tidigare.
Jag tror mer på att göra saker i förebyggande syfte. Skapa en hälsosam bild av träning. Se till att även anställa instrutörer som inte är trådsmala. jag tror problemen är mindre på ett gym där huvuklientelet ser normalviktiga ut. Blir den mer extrem åt något håll tror jag att det är lättare att locka andra åt samma håll då de ananrs känner sig otillräckliga.
Jag kör PF vilket gör att folk på jobbet nog undrar om jag aldrig äter. Jag har tappat lite vikt men knappast synligt för ett otränat öga. Det är nog snarare mitt beteende än resultat som folk undrar över, är det inte samma sak på ett gym, problemet där är att man spenderar för kort tid jämfört med på ett jobb.
Ätstörningar handlar mycket om självbild, självförtroende samt viljan att passa in. Som utomstående kan man inte tvinga någon annan til latt få till något bra av dessa utan det måste komma innifrån. Vad vi som utomstående kan göra är att ge rätt förutsättningar för att detta skall ske.
Tex finns det ofta plancher etc. uppsatta på gym som kan ge den tränande prestationsångest.
Några förslag som jag ser i tråden
Anslag/kontaktinfo till hjälp
Det är bra att uppmärksamma folk på var de kan söka hjälp men fritar det personalen från att reagera på om tränande eller anställda uppvisar problem? Sen tvivlar jag ärligt talat på att så många anläggningar vill sätta upp några affischer i A0 där man listar risker och kriterier då kunderna/de tränande kan reagera ganska så starkt. I vissa kulturer tror jag t ex det är lättare att sätta upp planscher om könssjukdomar än om störda förhållanden till mat och träning.
Ha specialister
För att ta samtalet med den som ev kan vara drabbad är det bra men hur fångar man upp folk? För de tränande är det instruktörer och tränare som har den närmaste kontakten och för anställda/funktionärer så är det andra anställda/funktionärer och chefer som kan uppmärksamma det.
Miljöns påverkan
Det kan vara en stor press på instruktörer att se ut på ett visst sätt. En så enkel sak som att de sponsrade instruktörskläderna ofta inte finns i storlekar som passar större människor är t ex intressant i sammanhanget.
För de som tränar är det också en press och fokusen på ytan istället för positiva effekter kan ju vara negativt.
Hur en anläggning styr detta genom instruktörer, klädval, språkbruk etc är intressant.
Fortsätt gärna att spåna på förslag eller konkreta åtgärder som ni har stött på, både bra och dåliga.
Eddie Vedder
2011-11-07, 17:37
Dessutom, har en ätstörning gått såpass långt att det syns på en påklädd person då är det troligtvis försent att börja agera. Man skulle nog helst börja tidigare.
Här antar jag att du menar att gympersonal utan vidare utbildning SJÄLVA kan göra något? För där håller jag med.
Du menar väl inte att man ska acceptera att "Äsch, nu är hon/han så mager att det är kört. Låt henne/honom svälta sig till döds." om det nu finns en policy? För det är ju inte för sent för behandling. Det är ju som att säga att en person är så fet att det inte finns någon anledning att banta längre.
...viljan att passa in.
Det där köper inte jag faktiskt. Möjligtvis kan det vara något som inledningsvis skapar riskfaktorer men när ätstörningen väl är etablerad handlar det enbart om ens egen kamp mot sin egen kropp och inget annat. Personer med etablerade ätstörningar vet om det, det går liksom inte att INTE veta om att man inte vågar gå till en kompis på grund av skräck för att kompisen ska bjuda på ett kex eller att man vid varenda social tillställning kommer med undanflykter om varför man inte kunde den här gången heller. Lite som att en person som gömmer sin sprit hemma knappast är omedveten om spriten som han/hon gömmer.
Kroppsideal i media och tidig övervikt är riskfaktorer i ett tidigt stadium men det är inte vad det handlar om när det gått långt nog. Man vet att BMI under 15 inte är något samhällsideal och tycker nog inte att det ser friskt ut hos andra heller.
Minimjölk
2011-11-07, 21:11
Här antar jag att du menar att gympersonal utan vidare utbildning SJÄLVA kan göra något? För där håller jag med.
Du menar väl inte att man ska acceptera att "Äsch, nu är hon/han så mager att det är kört. Låt henne/honom svälta sig till döds." om det nu finns en policy? För det är ju inte för sent för behandling. Det är ju som att säga att en person är så fet att det inte finns någon anledning att banta längre.
-------------------
Det där köper inte jag faktiskt. Möjligtvis kan det vara något som inledningsvis skapar riskfaktorer men när ätstörningen väl är etablerad handlar det enbart om ens egen kamp mot sin egen kropp och inget annat. Personer med etablerade ätstörningar vet om det, det går liksom inte att INTE veta om att man inte vågar gå till en kompis på grund av skräck för att kompisen ska bjuda på ett kex eller att man vid varenda social tillställning kommer med undanflykter om varför man inte kunde den här gången heller. Lite som att en person som gömmer sin sprit hemma knappast är omedveten om spriten som han/hon gömmer.
Kroppsideal i media och tidig övervikt är riskfaktorer i ett tidigt stadium men det är inte vad det handlar om när det gått långt nog. Man vet att BMI under 15 inte är något samhällsideal och tycker nog inte att det ser friskt ut hos andra heller.
På första stycket menar jag som du tror, dvs en person som nyligen fått ätstörningar är troligtvis enklare att "bota" men när det gått såpass långt att det syns tydligt är troligtvis personen såpass illa däran att det behövs proffesionell hjälp.
På det andra menar jag återigen i början av en störning. HUr det är för någon med en grov störning vet jag ej men det är nog troligt som du säger att de blir oerhört självcentrerade.
Enligt mig så är nog väldigt få människor medvetna om när de står i början inför ett missbruk. I bästa fall upptäcker de det på vägen själva eller får det påpekat för sig men just när de står där i stridens hetta och verkligen går in för vad de gör ser de sig inte som missbrukare. Det är lättare när man har distans till det. Jag kan själv kolla tillbaka på början av min träningskarriär där jag både tränad och åt på ett nästintill fanatiskt sätt i tron om att det var det enda som skulle hjälpa mig att bli bäst, eller jsut då var mitt mål att bli normal så jag vågade att gå på ett gym utan att skämmas. När jag tog 120kg eller något i bänkpress och samtidigt hade en kroppsfettnivå under 10% vägade jag mig så in på gymet. Jag hade helt enkelt en skev självbild som sedan rätades ut.
Det är möjligt att andra initialt har helt andra motiv bakom deras störningar men enligt mig handlar det ofta om att personerna är missnöjda med sig själva och inte ser sig som lika bra som alla andra.
Det här eviga om att försköna andras prestationer och trycka ned sig själv och sina egna i ens egna ögon tillkortakommanden.
Eddie Vedder
2011-11-07, 21:16
På första stycket menar jag som du tror, dvs en person som nyligen fått ätstörningar är troligtvis enklare att "bota" men när det gått såpass långt att det syns tydligt är troligtvis personen såpass illa däran att det behövs proffesionell hjälp.
På det andra menar jag återigen i början av en störning. HUr det är för någon med en grov störning vet jag ej men det är nog troligt som du säger att de blir oerhört självcentrerade.
Enligt mig så är nog väldigt få människor medvetna om när de står i början inför ett missbruk. I bästa fall upptäcker de det på vägen själva eller får det påpekat för sig men just när de står där i stridens hetta och verkligen går in för vad de gör ser de sig inte som missbrukare. Det är lättare när man har distans till det. Jag kan själv kolla tillbaka på början av min träningskarriär där jag både tränad och åt på ett nästintill fanatiskt sätt i tron om att det var det enda som skulle hjälpa mig att bli bäst, eller jsut då var mitt mål att bli normal så jag vågade att gå på ett gym utan att skämmas. När jag tog 120kg eller något i bänkpress och samtidigt hade en kroppsfettnivå under 10% vägade jag mig så in på gymet. Jag hade helt enkelt en skev självbild som sedan rätades ut.
Det är möjligt att andra initialt har helt andra motiv bakom deras störningar men enligt mig handlar det ofta om att personerna är missnöjda med sig själva och inte ser sig som lika bra som alla andra.
Det här eviga om att försköna andras prestationer och trycka ned sig själv och sina egna i ens egna ögon tillkortakommanden.
Då håller jag helt med. :) Vi pratade om olika faser helt enkelt. Jag tror precis som du om den inledande fasen och du verkar hålla med mig om problemen i en fas där störningen verkligen är sedan länge etablerad.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2026, Jelsoft Enterprises Ltd.