Visa fullständig version : filosofi
ni som inte gillar filosofi kan väl strunta i denna tråd...
DEL 1
-----------------------------------------------------------------------
det är många filosofer som sagt att de inget vet,
och självklart kan man fråga sig hur de kommit fram till denna slutsats
det självklara svaret är genom deras medvetanden,
men vad dessa filosofer, många utav dem inte gjorde var att gå steget
längre, det vill säga att gå från insikten om vad som är icke verkligt
till att utforska det verkliga
och det verkliga kan mätas genom medvetandet, på samma sätt som
dessa filosoger insåg att de inget visste genom deras medvetanden,
för att kunna nå det sanna behöver en människa god kontakt med sin
själ, och på så vis kan hon börja utforska sin egen natur, hon kan ta reda
på ifall hon har en frivilja eller ej, ifall hon existerar, vem hon är, och så vidare,
vad som är rätt och fel, med flera
-----------------------------------------------------------------------
DEL 2
nästa sak att tänka på för att nå fram till någon verklighet
är att frågor som varför, när, var, hur, vad --- aldrig kan besvaras
slutgiltligt på ett rationellt sätt, detta kallas för INFINITE REGRESS PROBLEM
vilket säger oss att svaret på alla dessa frågor alltid
är annat än rationellt
------------------------------------------------------------------------
DEL 3
egentligen handlar denna tråd om SANNINGEN
för det som är sant i oss, är vårt medvetande,
däremot är medvetande och själen hos de flesta
människor SEPARERAT, och då man förenar dessa
två får man ett KÄNNANDE MEDVETANDE, och det
innebär att man då börjar VETA SAKER
Det här är min tråd, tråden som är min.
Där jag skriver om allt.
Fredszky
2011-08-03, 20:30
jag förstår inte mycket av ditt inlägg warrior
känns som del 3 kommer med massa förhastade slutsatser dock.
Spartansk
2011-08-03, 20:35
Är det inte lite farligt att tro sig veta saker som man inte har kommit fram till via förnuftet? Finns risk att man får för sig konstigheter...
Var får man tag på ditt röka?
Vad ska diskuteras?
Jag sitter nog på världens flummigaste teori för övrigt, då jag är helt inne på Descartes' spår om att allt är en dröm i en dröm i en dröm, et cetera ad infinitum. Jag tror helt enkelt inte att materia existerar, utan endast medvetandet/tanken/drömmen. Det metafysiska. Man vaknar aldrig, det finns ingen sanning.
Det går inte riktigt att sätta ord på sådana teorier, men vissa filosofer har lyckats rätt bra ändå. Descartes t.ex.
Fredszky
2011-08-03, 20:50
om det inte finns någon sanning, då allt är en dröm, vad sätter upp reglerna för vad som är sanning?
Spartansk
2011-08-03, 20:50
Börjar det inte bli rätt uttjatat att folk driver med Warrior i hans trådar? Vi har fattat skämtet, ni tycker han är flummig.
Är det inte lite farligt att tro sig veta saker som man inte har kommit fram till via förnuftet? Finns risk att man får för sig konstigheter...
Nej, tvärtom tror jag du menar. Förlitar man sig på förnuftet så kommer man fram till konstigheter. Så mycket användande av sinnen och så lite användande av förnuft brukar leda till tankar som inte bara låter bra, utan också är användbara.
Vad ska diskuteras?
Jag sitter nog på världens flummigaste teori för övrigt, då jag är helt inne på Descartes' spår om att allt är en dröm i en dröm i en dröm, et cetera ad infinitum. Jag tror helt enkelt inte att materia existerar, utan endast medvetandet/tanken/drömmen. Det metafysiska. Man vaknar aldrig, det finns ingen sanning.
Det går inte riktigt att sätta ord på sådana teorier, men vissa filosofer har lyckats rätt bra ändå. Descartes t.ex.
Tja, vad är existens? Något kan ju existera i en dröm, och om drömmen är allt, så existerar ju det som existerar i drömmen.
om det inte finns någon sanning, då allt är en dröm, vad sätter upp reglerna för vad som är sanning?
Det finns ingen sanning. Ponera att du drömmer på natten om att du sitter på en stol. När du vaknar inser du att det bara var en dröm och att du inte alls satt på en stol, trots att du var helt säker på att du gjorde det i drömmen.
Tillämpa nu samma princip på det du upplever som verklighet just nu.
Fredszky
2011-08-03, 20:55
precis, och alltså är definitionen av materia skapad av drömmen, och alltså så verklig den bara är.
drömmen blir ju ingen dröm då heller så vitt jag förstår, utan det mest verkliga som finns.
Tja, vad är existens? Något kan ju existera i en dröm, och om drömmen är allt, så existerar ju det som existerar i drömmen.
Nej, ingenting existerar förutom just din föreställning/tanke om det du ser just nu. Och föreställningen/tanken/medvetandet/drömmen/själen, vad man nu vill kalla det, är inget man kan ta på. Det är något abstrakt.
precis, och alltså är definitionen av materia skapad av drömmen, och alltså så verklig den bara är.
drömmen blir ju ingen dröm då heller så vitt jag förstår, utan det mest verkliga som finns.
Jo, men min poäng är att materia inte existerar. Endast föreställningen om materia. Stolen finns ju inte kvar när du vaknar, alltså fanns aldrig stolen i första taget. Bara din föreställning om den.
Fredszky
2011-08-03, 20:59
jag förstår nog inte riktigt.
finns det en mer verklig verklighet kan man säga att det vi nu upplever är en dröm
finns det inte, som ditt första inlägg om dröm i en dröm i oändlighet antyder så kan man väl inte säga att det finns något mer verkligt än det som finns i drömmen?
Fredszky
2011-08-03, 21:02
vad gör materia till verkligt undrar jag?
jag förstår nog inte riktigt.
finns det en mer verklig verklighet kan man säga att det vi nu upplever är en dröm
finns det inte, som ditt första inlägg om dröm i en dröm i oändlighet antyder så kan man väl inte säga att det finns något mer verkligt än det som finns i drömmen?
Jag tror inte att det finns något mer verkligt än det jag upplever just nu, nej. Jag använder ordet "dröm" bara för att göra min teori så förståelig som möjligt.
Fredszky
2011-08-03, 21:06
om vi ska flumma vidare i trådens anda så tycker jag det är märkligt att någonting alls exitsterar över huvud taget.
oavsett skapare eller inte.
vad skapade big bang, vad skapade det som skapade big bang, osv, varför är allt bara ingenting? varför har vi fluktuationer i universum, eller de eventuella underliggande universum.
någonstans måste det ha börjat, varför? hur skapades det i sin tur?
så tänker jag i många steg. men jag är glad att vi har lite fluktuationer, skulle vara så trist annars.
Fredszky
2011-08-03, 21:08
Jag tror inte att det finns något mer verkligt än det jag upplever just nu, nej. Jag använder ordet "dröm" bara för att göra min teori så förståelig som möjligt.
jo jag förstår ditt användande av ordet dröm.
men då är vår dröm det mest verkliga vi har, och då blir materian så verklig den bara kan bli. (?)
Fredszky
2011-08-03, 21:11
du kanske menar att våra medvetanden mest målar upp en bild av att det finns materia, men i själva verket är det som en dröm, att vi tror att saker finns, men det är bara vårt medvetande som tror det.
Ja, det är skitmärkligt att någonting existerar över huvud taget. Det är själva anledningen till att jag ens har börjat tänka som jag gör. Det är riktigt skumt. När man går riktigt djupt in i sådana tankebanor så börjar man dock inse att någonting måste existera, för även "ingenting" är ju någonting.
Jag har alltid varit fullkomligt värdelös på att sätta ord på sådana här tankar, men den som (även för endast en ynka sekund) har haft samma "aha"-upplevelse som jag vet säkerligen ungefär vad jag pratar om.
Big Bang och universums början brukar jag inte fördjupa mig i särskilt mycket, då det går stick i stäv med mina personliga tankar om att allt alltid har funnits, och alltid kommer att finnas, och att början/slutet därmed inte ens existerar.
du kanske menar att våra medvetanden mest målar upp en bild av att det finns materia, men i själva verket är det som en dröm, att vi tror att saker finns, men det är bara vårt medvetande som tror det.
Just precis.
Fredszky
2011-08-03, 21:15
som en parentes tror jag att "svaret" eller "sanningen" om hur universum/allt verkligen fungerar handlar om en logik/spelregler som är bortom människans förmåga att ta till sig.
lite som att tänka i oändlighetstermer, vi kan bara inte få in det i huvudet, utan får tänka "jette-jette-stort-tal" istället som substitut.
som en parentes tror jag att "svaret" eller "sanningen" om hur universum/allt verkligen fungerar handlar om en logik/spelregler som är bortom människans förmåga att ta till sig.
lite som att tänka i oändlighetstermer, vi kan bara inte få in det i huvudet, utan får tänka "jette-jette-stort-tal" istället som substitut.
Ja, det går bara att nosa lite på hur det egentligen ligger till. Även om man fick det förklarat för sig svart på vitt så skulle man nog ändå inte förstå. Och det kanske är lite det som är poängen också, själva poängen med spelet så att säga.
Fredszky
2011-08-03, 21:24
Ja, det är skitmärkligt att någonting existerar över huvud taget. Det är själva anledningen till att jag ens har börjat tänka som jag gör. Det är riktigt skumt. När man går riktigt djupt in i sådana tankebanor så börjar man dock inse att någonting måste existera, för även "ingenting" är ju någonting.
Jag har alltid varit fullkomligt värdelös på att sätta ord på sådana här tankar, men den som (även för endast en ynka sekund) har haft samma "aha"-upplevelse som jag vet säkerligen ungefär vad jag pratar om.
Big Bang och universums början brukar jag inte fördjupa mig i särskilt mycket, då det går stick i stäv med mina personliga tankar om att allt alltid har funnits, och alltid kommer att finnas, och att början/slutet därmed inte ens existerar.
jag är inne på ditt spår också, att allt alltid har funnits, och kommer inte sluta heller.
det har jag kommit fram till genom att använda sannolikhet:
om man skulle anta att universum är ändligt, har start och slut skulle det se ut såhär:
start ------> nu -------> slut ---> ....oändlighet (av ingenting, bäcksvart, ingenting händer för evig tid framåt....) >>>>>-->
vilket gör att sannolikheten till att vi skulle befinna oss i stadiet då vi existerar blir oändligt liten, alltså fungerar inte detta ändliga scenario, tycker jag.
alltså går det runt, på nåt sätt. universum har haft oändligt med tid att utveckla sig, men har aldrig nått fram, alltså går det runt och runt.
på samma sätt med sannoliketstänket förhåller jag mig till liv och död, jag tror på reinkarnation.
Så tänker jag också. Hur stor är sannolikheten att den pyttelilla försvinnande minimala kapsel med tid mitt liv finns sker JUST NU, och aldrig någonsin igen efter jag har dött? Det låter bara alldeles för otroligt i mina öron. Det kan inte vara så. Oddsen är alldeles för små.
Jag tror också på en typ av reinkarnation. Inte nödvändigtvis av den typen att man återvänder till just det här jordelivet i en ny skepnad, men jag är övertygad om att medvetandet/tanken/själen/jaget lever vidare i all evighet.
Inte för att jag hoppas att det är så, eller för att jag är rädd för döden, eller för att jag är en religiös fanatiker. Jag tror helt enkelt bara att jaget är oändligt, det verkar mest logiskt för mig.
Jag tror också på en typ av reinkarnation. Inte nödvändigtvis av den typen att man återvänder till just det här jordelivet i en ny skepnad, men jag är övertygad om att medvetandet/tanken/själen/jaget lever vidare i all evighet.
Mycket intressant. På vilket sätt då?
Anledningen till att jag frågar är att jag för tredje gången, fast nu med lite mer kött på benen i ämnet, fördjupar mig i Douglas Hofstadter's mästerverk tillika min favoritbok Göder, Escher, Bach: An Eternal Golden Braid. Essensen i boken, mycket kortfattat, är frågan om hur ett medvetande kan uppstå ur annars livlösa ting. (http://en.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6del,_Escher,_Bach)
Har du inte läst den rekommenderar jag den starkt, och det gäller alla i tråden :)
Mycket intressant. På vilket sätt då?
Anledningen till att jag frågar är att jag för tredje gången, fast nu med lite mer kött på benen i ämnet, fördjupar mig i Douglas Hofstadter's mästerverk tillika min favoritbok Göder, Escher, Bach: An Eternal Golden Braid. Essensen i boken, mycket kortfattat, är frågan om hur ett medvetande kan uppstå ur annars livlösa ting. (http://en.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6del,_Escher,_Bach)
Har du inte läst den rekommenderar jag den starkt, och det gäller alla i tråden :)
På vilket sätt? Ingen aning. Det kan nog bli hur som helst. Och jag kommer nog ställa exakt samma existensiella frågor i min nästkommande skepnad (vad det nu än kommer vara) som jag gör nu i min nuvarande skepnad.
Boken låter intressant. Kanske plockar upp den och läser den någon gång framöver. För närvarande går dock all min läsning åt till kost och styrketräning. :)
polka_griis
2011-08-03, 22:34
-----------------------------------------------------------------------
DEL 2
nästa sak att tänka på för att nå fram till någon verklighet
är att frågor som varför, när, var, hur, vad --- aldrig kan besvaras
slutgiltligt på ett rationellt sätt, detta kallas för INFINITE REGRESS PROBLEM
vilket säger oss att svaret på alla dessa frågor alltid
är annat än rationellt
------------------------------------------------------------------------
DEL 3
egentligen handlar denna tråd om SANNINGEN
för det som är sant i oss, är vårt medvetande,
däremot är medvetande och själen hos de flesta
människor SEPARERAT, och då man förenar dessa
två får man ett KÄNNANDE MEDVETANDE, och det
innebär att man då börjar VETA SAKERVilken smörja. Vad har ett svar som helt saknar rationell grund för värde? Inget alls.
Och själ och medvetande är väl precis samma sak, vad menar du med att de skulle vara separerade?
Vad ska diskuteras?
Jag sitter nog på världens flummigaste teori för övrigt, då jag är helt inne på Descartes' spår om att allt är en dröm i en dröm i en dröm, et cetera ad infinitum. Jag tror helt enkelt inte att materia existerar, utan endast medvetandet/tanken/drömmen. Det metafysiska. Man vaknar aldrig, det finns ingen sanning.
Det går inte riktigt att sätta ord på sådana teorier, men vissa filosofer har lyckats rätt bra ändå. Descartes t.ex.Vad får dig att tro det?
Nej, tvärtom tror jag du menar. Förlitar man sig på förnuftet så kommer man fram till konstigheter. Så mycket användande av sinnen och så lite användande av förnuft brukar leda till tankar som inte bara låter bra, utan också är användbara.
What? Det är förnuftigt att lita på sina sinnen men sinnena kan inte tänka åt dig. Du behöver sinnena för att få information om omvärlden och du behöver förnuftet för att bearbeta och värdera denna information och bestämma dig för hur du ska handla.
polka_griis
2011-08-03, 23:07
om vi ska flumma vidare i trådens anda så tycker jag det är märkligt att någonting alls exitsterar över huvud taget.
oavsett skapare eller inte.
vad skapade big bang, vad skapade det som skapade big bang, osv, varför är allt bara ingenting? varför har vi fluktuationer i universum, eller de eventuella underliggande universum.
någonstans måste det ha börjat, varför? hur skapades det i sin tur?
så tänker jag i många steg. men jag är glad att vi har lite fluktuationer, skulle vara så trist annars.För att kunna avgöra om något är märkligt eller ej så krävs det ju kunskap, märkligt i förhållande till vad liksom, vi har ju inget att jämföra med. Vi vet ingenting om varför big bang ägde rum så alltså kan vi inte heller säga att det var märkligt utan vi kan bara konstatera att alla bevis tyder på att det har hänt.
Ja, det är skitmärkligt att någonting existerar över huvud taget. Det är själva anledningen till att jag ens har börjat tänka som jag gör. Det är riktigt skumt. När man går riktigt djupt in i sådana tankebanor så börjar man dock inse att någonting måste existera, för även "ingenting" är ju någonting.
Motsägelse.
Ett giltigt bevis är däremot att du har ett medvetande, och ett medvetande kräver något att vara medvetet om, alltså existerar något.
som en parentes tror jag att "svaret" eller "sanningen" om hur universum/allt verkligen fungerar handlar om en logik/spelregler som är bortom människans förmåga att ta till sig.
lite som att tänka i oändlighetstermer, vi kan bara inte få in det i huvudet, utan får tänka "jette-jette-stort-tal" istället som substitut.
Yes, än så länge vill säga. Men vi kommer säkert få reda på det om vi inte dör ut eller evolverar till något annat först.
Angående oändlighetstermer så har ju matematiken gjort stora framsteg inom det området de senaste årtionden. Att räkna med oändligheter har vi lärt oss vilket tyder på att vårat medvetande hela tiden utvecklas och vi är kapabla till att först sådant som till en början verkar helt ogreppbart. Kvantmekanik är ju ett annat exempel.
jag är inne på ditt spår också, att allt alltid har funnits, och kommer inte sluta heller.
det har jag kommit fram till genom att använda sannolikhet:
om man skulle anta att universum är ändligt, har start och slut skulle det se ut såhär:
start ------> nu -------> slut ---> ....oändlighet (av ingenting, bäcksvart, ingenting händer för evig tid framåt....) >>>>>-->
vilket gör att sannolikheten till att vi skulle befinna oss i stadiet då vi existerar blir oändligt liten, alltså fungerar inte detta ändliga scenario, tycker jag.
alltså går det runt, på nåt sätt. universum har haft oändligt med tid att utveckla sig, men har aldrig nått fram, alltså går det runt och runt.
på samma sätt med sannoliketstänket förhåller jag mig till liv och död, jag tror på reinkarnation.
Vadå oändlighet? Om ingenting finns utanför universum så finns det heller inget tidsbegrepp. Att tala om tid innan big bang eller tid efter universums död är nonsens.
Ett giltigt bevis är däremot att du har ett medvetande, och ett medvetande kräver något att vara medvetet om, alltså existerar något.
Precis. Och enligt min personliga filosofi så är det endast mitt medvetande som existerar och ingenting annat. Vilket är vad jag har sagt hela tiden.
Vad får dig att tro det?
Vad får mig att tro vad?
polka_griis
2011-08-03, 23:17
Precis. Och enligt min personliga filosofi så är det endast mitt medvetande som existerar och ingenting annat. Vilket är vad jag har sagt hela tiden.Ett medvetande kan inte existera utan något att vara medvetet om. Det är en självmotsägelse.
Vad får mig att tro vad?
Att allt är en dröm i en dröm i en dröm...
Ett medvetande kan inte existera utan något att vara medvetet om. Det är en självmotsägelse.
Okej, jag förstod efter jag hade svarat vad du menade. En tanke kan inte heller existera utan att man tänker på något. Detta betyder inte att det man tänker på existerar. En dröm kan heller inte existera utan att man drömmer om något. Detta betyder inte att det man drömmer om existerar.
Det finns absolut ingenting som säger att det jag ser framför mig just nu, det jag är "medveten" om, existerar egentligen.
Att allt är en dröm i en dröm i en dröm...
Jag vet inte vad som får mig att tro det. Det verkar bara logiskt. Om man förutsätter att universum verkligen finns, och att materia verkligen existerar - då förutsätter man också att saker och ting har en början och ett slut, att det finns ett ändligt antal atomer, att det finns ett ändligt antal färger, att det finns ett ändligt antal former, och så vidare. Att allt är relativt.
Jag kan köpa teorin om att ingenting kan upplevas utan dess motsats (t.ex. att man inte kan förstå vad kallt är, om varmt inte skulle finnas, o.s.v.), men jag tror fortfarande på evigheten, att allt alltid har funnits. Detta betyder i sin tur att en "början" aldrig har ägt rum, och att ett "slut" aldrig kommer äga rum. Och att ett universum där allt är relativt egentligen inte existerar. Därför tror jag att jaget/medvetandet är det enda som finns, och att det är oändligt.
What? Det är förnuftigt att lita på sina sinnen men sinnena kan inte tänka åt dig. Du behöver sinnena för att få information om omvärlden och du behöver förnuftet för att bearbeta och värdera denna information och bestämma dig för hur du ska handla.
Ditt förnuft berättar vad som är sant i den värld du har konstruerat i ditt huvud. Dina sinnen berättar vad som är sant i den värld som finns utanför ditt huvud.
Förnuft är hittepå. Det är linjerna som förbinder punkterna, som motsvarar sinnenas upplevelser. En bild skapad av få linjer från din fantasi är såklart bättre än om du ritar upp något på frihand.
Sen har ju såklart förnuft en funktion, om inte annat så för att avslöja var man ska leta efter nya punkter. Och ibland, av en slump, så stämmer ju förnuftet. Det var ju nån gammal grek som sa att allt bestod av atomer. Han var väldigt förnuftig. Men till vilken nytta? Ingen hade ju någon förmåga att testa och då blev det ju värdelöst. Till den dag då man observera effekten av atomernas existens, då blev det intressant.
stahlberg
2011-08-03, 23:40
Filosofi är inte mitt ämne, det är jag alltför fantasilös till. Dessutom är människans hjärna inte så utvecklad att hon skulle kunna förstå de yttersta extstentiella frågorna. Man kan kanske föreställa sig ett oändligt tal, men att föreställa sig ett oändligt "föremål" - t.ex ett oändligt universum - går inte så lätt. Framförallt är det svårt att föreställa sig ett expanderande universum : vad finns utanför detta? Och att föreställa sig en tid utan tid finns det inte ens ord för.
Angående oändlighet så tycker jag det är oändligt komiskt att många filosofer skulle sagt att de inget vet. Om man säger att man inget vet så säger man samtidigt att man vet att man inget vet. Och vet man att man inget vet så vet man ju åtminstone just "att man inget vet". Då vet man alltså något, med vilket man bevisar att man anser sig veta något. Den som säger "Jag vet inget" så "vet" just det, och har därmed bevisat att hans påstående är osant.
Trådstartaren hävdar, att man aldrig kan få ett slutgiltigt svar på de yttersta frågorna genom att tänka rationellt. Om detta påstående är sant så kan man inte få något svar på dessa frågor överhuvudtaget. För om man hittar på svar enligt sin egen fantasi så har de inget med sanningen utan med fantasier - eller kanske psykos? - att göra.
Det enda sättet att få svar på existentiella frågor irrationellt är just att säga att det enda som existerar är ens eget medvetande. Då existerar alltså inte det vi kan uppleva med våra sinnen, det finns inga växter, inga andra djur, inga andra människor, och man finns inte ens själv annat än som en del av sitt medvetande, sitt tankeliv. Då blir sökandet efter sanningen fullständigt meningslöst, den kan vi väl då fritt fantisera fram och dessutom ändra efter behag.
Om man däremot räknar med att vi existerar och att vårt medvetande är 1) det vi kan uppleva utanför oss med våra sinnen och 2) det vi kan uppleva inom oss som våra tankar så blir det mera meningsfullt att försöka hitta en sanning. Men som vi vet är våra sinnen mycket begränsade, det vi upplever med hjälp av dem är säkert en mycket förvrängd bild av en evenetuell objektiv verklighet. Ännu mer begränsat när det gäller att se sanningar är våra psyken.
Att bestämma vad som är (objektivt) rätt resp orätt? Glöm det!
polka_griis
2011-08-03, 23:54
Okej, jag förstod efter jag hade svarat vad du menade. En tanke kan inte heller existera utan att man tänker på något. Detta betyder inte att det man tänker på existerar. En dröm kan heller inte existera utan att man drömmer om något. Detta betyder inte att det man drömmer om existerar.
Det finns absolut ingenting som säger att det jag ser framför mig just nu, det jag är "medveten" om, existerar egentligen.
Existens och medvetande är två axiom som inte går att motbevis, alla andra bevis kräver att man accepterar existens och medvetande. Hur ska du motbevisa existens liksom, genom icke-existens?
Jag vet inte vad som får mig att tro det. Det verkar bara logiskt. Om man förutsätter att universum verkligen finns, och att materia verkligen existerar - då förutsätter man också att saker och ting har en början och ett slut, att det finns ett ändligt antal atomer, att det finns ett ändligt antal färger, att det finns ett ändligt antal former, och så vidare. Att allt är relativt.
Mja, allt är inte relativt och visst finns det väl ett oändligt antal möjliga former?
De övriga sakerna har jag inget problem med att acceptera.
Jag kan köpa teorin om att ingenting kan upplevas utan dess motsats (t.ex. att man inte kan förstå vad kallt är, om varmt inte skulle finnas, o.s.v.), men jag tror fortfarande på evigheten, att allt alltid har funnits. Detta betyder i sin tur att en "början" aldrig har ägt rum, och att ett "slut" aldrig kommer äga rum. Och att ett universum där allt är relativt egentligen inte existerar. Därför tror jag att jaget/medvetandet är det enda som finns, och att det är oändligt.
Men nu vet vi ju tack vare kosmisk bakgrundsstrålning att universum har en viss ålder, runt 13,7 miljarder år.
De flesta mätningar av universums expansionshastighet och massdensitet tyder på att det kommer fortsätta expandera för evigt. Så de flesta astrofysiker håller med dig om att ett slut aldrig kommer äga rum för universum, allt liv däremot kommer ju så klart dö när temperaturen blir tillräckligt låg.
Och fortfarande, ett medvetande som endast är medvetet om sig själv går inte ihop. För att kunna identifiera sig själv som ett medvetande krävs det ju att det är medvetet om någonting, alltså existerar existensen.
polka_griis
2011-08-04, 00:16
ibland, av en slump, så stämmer ju förnuftet.Ahaha! signaturmaterial! Det var ju nån gammal grek som sa att allt bestod av atomer. Han var väldigt förnuftig. Men till vilken nytta? Ingen hade ju någon förmåga att testa och då blev det ju värdelöst. Till den dag då man observera effekten av atomernas existens, då blev det intressant.Democritus ja. Atom betyder ju odelbar, han menade att det finns en minst beståndsdel som allting består av, vilket enligt strängteorin skulle vara strängar, så egentligen hade han ju inte fel när han sa att allting består av atomer utan de var de som döpte atomen till atom som hade fel.
Att bestämma vad som är (objektivt) rätt resp orätt? Glöm det!
Vadå glöm det? Ska vi strunta i vad som är rätt? Inte bry oss ett dugg om kunskap utan bara springa runt som vildar, mörda varandra och göra vad som helst som faller oss in?
rajjan_dammit
2011-08-04, 00:58
Ni är ju alla en produkt av mitt medvetande. När jag dör försvinner universum.
Såattee
Fredszky
2011-08-04, 12:12
Men nu vet vi ju tack vare kosmisk bakgrundsstrålning att universum har en viss ålder, runt 13,7 miljarder år.
De flesta mätningar av universums expansionshastighet och massdensitet tyder på att det kommer fortsätta expandera för evigt. Så de flesta astrofysiker håller med dig om att ett slut aldrig kommer äga rum för universum, allt liv däremot kommer ju så klart dö när temperaturen blir tillräckligt låg.
Vårt universum är 13,7 miljarder år ja, men det behöver inte vara allting, det finns teorier om att big bang skapades när två membran i en högre dimension möttes exempelvis.
På samma sätt som vår planet har ackimulerats som resultatet av en supernova, som i sin tur är skapad av gasmoln, som i förlängingen kommer från big bang, som i sin tur,... vi har kanske bara nått en horisont där vi inte kan se längre i dagsläget.
Skulle vara intressant att höra dina reflektioner om sannolikhetstänket polka_griis!
Varför befinner vi oss i det stadie av universum där vi har liv och medvetande, om universums stadie där den inte har medvetande är (oändligt) mycket större?
Ahaha! signaturmaterial! Democritus ja. Atom betyder ju odelbar, han menade att det finns en minst beståndsdel som allting består av, vilket enligt strängteorin skulle vara strängar, så egentligen hade han ju inte fel när han sa att allting består av atomer utan de var de som döpte atomen till atom som hade fel.
Haha, tack, första gången jag hamnar i en sig tror jag :P
Jo, han hade ju såklart rätt, det är inte det jag säger emot. Problemet är ju bara att det var omöjligt för honom att bevisa, och då är det meningslöst.
stahlberg
2011-08-04, 19:36
Som filosofi bertaktat är det väl inte så illa att tänka ut, att det måste finnas en beståndsdel som är minsta möjliga (odelbara) del av något.
Jag har inte menat att man inte ska tänka på vad som är "rätt" eller "fel". Men det kan vara bra att komma ihåg att "rätt" och "fel" är subjektiva begrepp, och att vad som är rätt resp fel förändras.
Ett exempel på detta är slaveri. Förr var slaveri allmänt accepterat, de flesta människor godkände detta och hade aldrig en tanke på att ifrågasätta det. Idag kan godkänner vi inte slaveri, vi anser det vara "fel". Man kan kanske tro att ju mer civiliserade, upplysta, vi blir desto mer är vi emot den form av ojämlikhet mellan människor som slaveriet representerar. Detta är dock inte alls säkert, det kan mycket väl hända att slaveri någon gång i framtiden igen kommer att accepteras.
De gamla grekerna hade demokrati, vilket innebar att människorna t.ex fick delta i allmänna val. Dvs vissa människor (de fria männen) fick göra det. Idag har t.ex Sverige val där alla myndiga medborgare får rösta. Vi tar ofta för givet att det alltid kommer att förbli så. Men det är inte alls säkert. T.ex i USA, som av många räknas som ett demokratiskt föregångsland, försöker nu vissa grupper få igenom bestämmelser som gör det nästan omöjligt för många röstberättigade att rösta. Vem vet hur det ser ut om 200 år?
Ondskapelsen
2011-08-04, 20:49
Var får man tag på ditt röka?
Haha jag förstår absolut: Ingenting!
Men rökat verkar bra!
Ondskapelsen
2011-08-04, 20:51
Bara för att man mätit kosmisk strålning och "kommit fram till" att universum är 13,7 miljarder år gammalt så betyder det knappast att möjligheten för liv/existens innan dess är bortsuddad.
Skulle snarare vilja säga att universum har sett ut såhär i 13,7 år, det är inte fullt så uppenbart om vad som var innan dess.
polka_griis
2011-08-04, 22:17
Vårt universum är 13,7 miljarder år ja, men det behöver inte vara allting, det finns teorier om att big bang skapades när två membran i en högre dimension möttes exempelvis. Var kan jag läsa om dessa teorier?
Varför befinner vi oss i det stadie av universum där vi har liv och medvetande, om universums stadie där den inte har medvetande är (oändligt) mycket större?
Fattar inte vad du menar, det är ju en nödvändighet att vi finns i det stadiet som kan hysa liv, liv kan ju inte finnas om liv inte kan finnas så att säga.
Haha, tack, första gången jag hamnar i en sig tror jag :P
Jo, han hade ju såklart rätt, det är inte det jag säger emot. Problemet är ju bara att det var omöjligt för honom att bevisa, och då är det meningslöst.Han kunde inte experimentellt bevisa det nej men teoretiska bevis har ju också ett värde. Och bara för att man inte kan bevisa med experiment till 100% så kan ju ändå sannolikheten för att en teori faktiskt stämmer vara väldigt hög.
T.ex så har man så vitt jag vet inte experimentellt kunna hitta gravitonen, partikeln som medierar gravitation. Men vi känner ju av gravitationen varje dag.
Som filosofi bertaktat är det väl inte så illa att tänka ut, att det måste finnas en beståndsdel som är minsta möjliga (odelbara) del av något.
Jag har inte menat att man inte ska tänka på vad som är "rätt" eller "fel". Men det kan vara bra att komma ihåg att "rätt" och "fel" är subjektiva begrepp, och att vad som är rätt resp fel förändras.
Ett exempel på detta är slaveri. Förr var slaveri allmänt accepterat, de flesta människor godkände detta och hade aldrig en tanke på att ifrågasätta det. Idag kan godkänner vi inte slaveri, vi anser det vara "fel". Man kan kanske tro att ju mer civiliserade, upplysta, vi blir desto mer är vi emot den form av ojämlikhet mellan människor som slaveriet representerar. Detta är dock inte alls säkert, det kan mycket väl hända att slaveri någon gång i framtiden igen kommer att accepteras.
De gamla grekerna hade demokrati, vilket innebar att människorna t.ex fick delta i allmänna val. Dvs vissa människor (de fria männen) fick göra det. Idag har t.ex Sverige val där alla myndiga medborgare får rösta. Vi tar ofta för givet att det alltid kommer att förbli så. Men det är inte alls säkert. T.ex i USA, som av många räknas som ett demokratiskt föregångsland, försöker nu vissa grupper få igenom bestämmelser som gör det nästan omöjligt för många röstberättigade att rösta. Vem vet hur det ser ut om 200 år?Jag har länge försökt förstå mig på subjektivismen men blir inte klok på den. Vad som anses vara rätt och fel förändras över tiden ja, för vi lär oss nya saker men verkligheten (allt som existerar, oss själva inräknade) har ju faktiskt en viss specifik struktur/identitet, den förhåller sig på ett visst sätt (rätt) och inte på något annat. (fel) Så visst finns det rätt och fel även inom etiken även om det är svårare att avgöra än t.ex inom naturvetenskapen.
Det är inte människans uppgift att bestämma vad som är rätt och fel utan att upptäcka/härleda vad som är rätt och fel.
Demokrati hoppas och tror jag för övrigt snart kommer dö ut.
Bara för att man mätit kosmisk strålning och "kommit fram till" att universum är 13,7 miljarder år gammalt så betyder det knappast att möjligheten för liv/existens innan dess är bortsuddad.
Skulle snarare vilja säga att universum har sett ut såhär i 13,7 år, det är inte fullt så uppenbart om vad som var innan dess.
Universum har inte set ut såhär i 13,7 miljarder år, det förändras och expanderar ständigt.
Tiden skapades ju i och med big bang så att säga innan big bang fungerar ju inte.
Vi har ju absolut ingen data utifrån universum så att ens tänka på det känns rätt meningslöst imo, det kan ju vara precis vad/hur som helst.
Henchman
2011-08-04, 23:52
Jag tycker man bör använda logiskt tänkande sparsamt, det finns väl ingen anledning att basera oss på det, förutom de anledningingarna vi själva skapat.
Doctor Snuggles
2011-08-05, 00:06
Jag tycker man bör använda logiskt tänkande sparsamt, det finns väl ingen anledning att basera oss på det, förutom de anledningingarna vi själva skapat.
Vad för annat slags tänkande finns det menar du?
Fredszky
2011-08-05, 21:09
Var kan jag läsa om dessa teorier?
M-theory, här går dom in på detta:
OzhO7JiJl48
Fattar inte vad du menar, det är ju en nödvändighet att vi finns i det stadiet som kan hysa liv, liv kan ju inte finnas om liv inte kan finnas så att säga.
Javisst, men har vi inte en osannolik röta att befinna oss i det lilla stadie då universum kan hysa liv i så fall, om det aldrig kommer bli så igen?
Jämfört med oändligheten framöver av inget liv, kyla och mörker, så är det bara för osannolikt, tycker jag. Därför tycker jag den modellen inte håller.
Kanske är lättare att förklara med ett människoliv:
Tänk en horisontal tidaxel:
"Död"/existerar inte i 100000 år ------------->| Liv 80 år |--------------> Död 1000000 år--->
Är det inte väldigt osannolikt att du råkar leva just nu? Förstår du hur jag tänker?
Fatalist
2011-08-06, 09:08
Jag tror att TS har rökt en riktig rackabajsare. Vilket svammel.
Javisst, men har vi inte en osannolik röta att befinna oss i det lilla stadie då universum kan hysa liv i så fall, om det aldrig kommer bli så igen?
Jämfört med oändligheten framöver av inget liv, kyla och mörker, så är det bara för osannolikt, tycker jag. Därför tycker jag den modellen inte håller.
Kanske är lättare att förklara med ett människoliv:
Tänk en horisontal tidaxel:
"Död"/existerar inte i 100000 år ------------->| Liv 80 år |--------------> Död 1000000 år--->
Är det inte väldigt osannolikt att du råkar leva just nu? Förstår du hur jag tänker?
Jo självklart. Men hade du förväntat dig att han skulle göra inlägget när han inte lever, eller när människan inte har utvecklats på jorden ännu? Eller när Universum ej var skapat ännu?
Det är klart att när det osannolika sker att det är rätt tid (nu) och plats (jorden 2011) att det sker ett utbyte av just sådana här frågeställningar.
Tänk samtidigt på alla de livsformer som "kunde ha varit" (vilket nog blir ett "oändligt" tal) som inte gör väsen av sig, eftersom de inte existerar.
Fredszky
2011-08-06, 10:31
Jo självklart. Men hade du förväntat dig att han skulle göra inlägget när han inte lever, eller när människan inte har utvecklats på jorden ännu? Eller när Universum ej var skapat ännu?
Det är klart att när det osannolika sker att det är rätt tid (nu) och plats (jorden 2011) att det sker ett utbyte av just sådana här frågeställningar.
Tänk samtidigt på alla de livsformer som "kunde ha varit" (vilket nog blir ett "oändligt" tal) som inte gör väsen av sig, eftersom de inte existerar.
ok jag förstår vad du menar. tycker ändå att sån röta har ingen :)
en närliggande orsak som jag tycker talar för mitt resonemang är detta;
vi kommer från "ingenting" innan vi föds, men lägger vi ihop random materia på ett korrekt sätt så får vi liv och framförallt vårat medvetande.
när vi dör skingras materian igen, vi återgår till ett icke-levande stadie.
för mig ser det verkligen ut som en cykel.
det skulle ju kunna vara så att livet bara lämnar över stafettpinnen varje generation, och man bara har ett liv, någonsin. men jag tycker sannolikheten för att det råkar vara min tur nu sätter käppar i hjulet för att det skulle vara så.
själen/medvetandet spelar en roll här tänker jag, något som inte är bundet till vanlig materia?
varför har vi ett medvetande, vi skulle lika gärna kunna vara robotar om man bara ser till materian, vad skiljer dig från mig? det är bara atomer vad vi vet, men jag upplever endast att jag lever genom mig.
Henchman
2011-08-11, 18:49
Vad för annat slags tänkande finns det menar du?
Tanken av att släppa sitt ständiga medvetna logiska tänkande, om man kan säga så.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.