Visa fullständig version : Vet inte vad jag vill (relation)
Jag har ett stort problem. Det är så att jag inte vet vad jag vill när det gäller tjejer.
Jag har ofta senaste åren varit på gång in i en relation men har nästan alltid dragit mig ur för att jag känt mig osäker på relationen, om jag faktiskt vill. Och när en tjej märker att man inte riktigt vill lika mycket som hon, så brukar det sluta (förr eller senare) med att hon ger upp (vilket såklart är ganska naturligt). Jag låter sällan relationen gå längre än ett par träffar.
Man "flörtar" och anstränger sig för tjejen, men när hon börjar visa gensvar (mer än sex) så blir man osäker eller så försvinner intresset (det är någon kombination av de två). Det är så jag känner varje gång.
Jag vill inte vara barnlös när jag är 50år, eller för den delen vara själv. Så jag vill ha en relation. För så fort en relation är långt bort sikte så börjar jag längta efter det.
Jag vet inte ifall det är så att jag har en tendens att dra till mig tjejer som vill så mycket i en relation, för snabbt. Att det ”skrämmer iväg mig”.
Det jag vill lära mig att förstå är varför man känner så, vad är det man ska analysera hos sig själv. Hur löser jag mitt bekymmer...
Jag har ett stort problem. Det är så att jag inte vet vad jag vill när det gäller tjejer.
Jag har ofta senaste åren varit på gång in i en relation men har nästan alltid dragit mig ur för att jag känt mig osäker på relationen, om jag faktiskt vill. Och när en tjej märker att man inte riktigt vill lika mycket som hon, så brukar det sluta (förr eller senare) med att hon ger upp (vilket såklart är ganska naturligt). Jag låter sällan relationen gå längre än ett par träffar.
Man "flörtar" och anstränger sig för tjejen, men när hon börjar visa gensvar (mer än sex) så blir man osäker eller så försvinner intresset (det är någon kombination av de två). Det är så jag känner varje gång.
Jag vill inte vara barnlös när jag är 50år, eller för den delen vara själv. Så jag vill ha en relation. För så fort en relation är långt bort sikte så börjar jag längta efter det.
Jag vet inte ifall det är så att jag har en tendens att dra till mig tjejer som vill så mycket i en relation, för snabbt. Att det ”skrämmer iväg mig”.
Det jag vill lära mig att förstå är varför man känner så, vad är det man ska analysera hos sig själv. Hur löser jag mitt bekymmer...
Oh vad jag kan relatera. Och jag är tjej.
Och jag vet inte hur man löser problemet. Det är svårt. *screwy* Antar att det handlar om att våga våga. Men det är också det som är svårt, att släppa på spärren och våga släppa in någon.
Har varit precis som dig. Jag träffade en tjej men tröttnade lika snabbt igen. Allt detta försvann dock när jag träffade min nuvarande flickvän. Jag tror helt enkelt inte att du har hittat rätt brud, för när du väl gör det försvinner alla rädslor ut genom fönstret.
Låter som du är rädd för att vara ensam och mer kär i idén på en relation än någon faktisk tjej.
Låter som du är rädd för att vara ensam och mer kär i idén på en relation än någon faktisk tjej.Samtidigt så fastnar man för vissa tjejer mer än andra.
mjölk-dryck
2011-07-12, 18:43
Känner du att du lever ett lyckligt liv i övrigt? Dvs tar du för dig av det livet erbjuder? Jag har känt som du tidigare - ett förhållande verkade i mångt & mycket mer jobb än roligt & givande. Tror det berodde mest på att jag inte visste var jag hade mig själv riktigt och förstod inte vad jag hade att erbjuda long-term, just eftersom jag faktiskt inte hade något att erbjuda long-term.
Jag var inte "klar med mig själv" & vågade inte ta för mig, jag saknade livserfarenhet och det kände jag någonstans långt inne. :) (ska tilläggas att jag har/hade väldigt höga krav på mig själv och därför inte förstod hur/trodde att någon annan verkligen skulle kunna älska mig för den jag är med hull & hår)
Känner också igen mig i det du skriver och tyvärr har jag ingen lösning. Hör av mig när jag finner den.
http://www.raconteurblog.net/wp-content/Forever-Alone.png
Samtidigt så fastnar man för vissa tjejer mer än andra.
Det är väl inte så konstigt? Tillslut lär du hitta en du blir kär i på riktigt. Hoppas det slutar lyckligt.
det finns en bok som heter "Hemligheten - från ögonkast till varaktig relation". Den handlar om anknytningsteori och tar upp exakt TS' problem.
Postat via en mobil enhet
shadowfire
2011-07-12, 19:46
det finns en bok som heter "Hemligheten - från ögonkast till varaktig relation". Den handlar om anknytningsteori och tar upp exakt TS' problem.
Postat via en mobil enhet
är det bara jag som är anti böcker som pratar om hur man ska eller inte ska agera i en relation? känsla ftw?
Boken handlar inte om hur man skall agera i en relation. Den försöker ge dig en vägledning till varför alla dina förhållanden slutar på exakt samma sätt, när du på egen hand är oförmögen till att lista ut det.
Jag hade inte gjort en hjärtoperation på mig själv. Varför är känslolivet annorlunda?
Postat via en mobil enhet
Sheogorath
2011-07-12, 19:57
Boken handlar inte om hur man skall agera i en relation. Den försöker ge dig en vägledning till varför alla dina förhållanden slutar på exakt samma sätt, när du på egen hand är oförmögen till att lista ut det.
Jag hade inte gjort en hjärtoperation på mig själv. Varför är känslolivet annorlunda?
Postat via en mobil enhet
Därför att Gud har gett dig en odödlig, unik själ som bara Han och du känner.
Not.
Boken handlar inte om hur man skall agera i en relation. Den försöker ge dig en vägledning till varför alla dina förhållanden slutar på exakt samma sätt, när du på egen hand är oförmögen till att lista ut det.
Jag hade inte gjort en hjärtoperation på mig själv. Varför är känslolivet annorlunda?
Postat via en mobil enhet
Jag tycker dock att boken försöker ge en förklaring på världens alla relationsproblem, och att det är för snävt att använda som enda förklaringsmodell.
Spartansk
2011-07-12, 20:00
Jag har motsatt problem.
http://www.raconteurblog.net/wp-content/Forever-Alone.png
shadowfire
2011-07-12, 20:01
Boken handlar inte om hur man skall agera i en relation. Den försöker ge dig en vägledning till varför alla dina förhållanden slutar på exakt samma sätt, när du på egen hand är oförmögen till att lista ut det.
Jag hade inte gjort en hjärtoperation på mig själv. Varför är känslolivet annorlunda?
Postat via en mobil enhet
för att det är baserat på känslor... finns inget faktakort eller kemiskt facit... ledsen men det är flum. Vänsterpartister känner sig som hemma, inget konkret, bara känsla. :)
Spartansk
2011-07-12, 20:02
Jag tycker dock att boken försöker ge en förklaring på världens alla relationsproblem, och att det är för snävt att använda som enda förklaringsmodell.
Kortfattat handlar boken om att om du inte tycker om någon så beror det på att när du var 1-3 år gammal så gav dina föräldrar dig bara uppmärksamhet om du var tyst och lydig, och om du har alldeles för lätt för att tycka om folk så beror det på att när du var 1-3 år gammal gav dina föräldrar dig bara uppmärksamhet om du skrek och var jobbig.
shadowfire
2011-07-12, 20:03
är man oförmögen att förstå varför relationer slutar på ett visst sätt så är det nog inte boken som är lösningen på problemet... utan snarare att man i huvudtaget behöver en bok för att få den uppenbarelsen.
är man oförmögen att förstå varför relationer slutar på ett visst sätt så är det nog inte boken som är lösningen på problemet... utan snarare att man i huvudtaget behöver en bok för att få den uppenbarelsen.
Nåväl, nu tror jag inte att det är jättelätt att
a) förstå varför det slutar som det gör och
b) förändra sitt beteende/sina tankemönster för att bryta trenden
Skulle vi ha jättelätt att förstå hur vi fungerar och hur vi går från nuläge till fulländning skulle det inte finnas terapeuter.
Haha hoppas jag inte behöver gå till en terapeut. Hoppades på att någon här på kolo skulle sammanfattade lösningen i ett inlägg...
är man oförmögen att förstå varför relationer slutar på ett visst sätt så är det nog inte boken som är lösningen på problemet... utan snarare att man i huvudtaget behöver en bok för att få den uppenbarelsen.
Det du skriver nu är att psykologi/psykiatri är en låtsasvetenskap.
shadowfire
2011-07-12, 20:47
Nåväl, nu tror jag inte att det är jättelätt att
a) förstå varför det slutar som det gör och
b) förändra sitt beteende/sina tankemönster för att bryta trenden
Skulle vi ha jättelätt att förstå hur vi fungerar och hur vi går från nuläge till fulländning skulle det inte finnas terapeuter.
all respekt för det, men det var lite det jag menade... en bok är inte lösningen på relationsproblem. Det kanske ger en hint om något, eller så säger det inget alls. Framför allt hjälper knappast en bok många. Kanske flera. Å det är en enorm skillnad mellan en bok (upplysa) och en terapeut (lyssna, vägleda, dialog, rådge).
shadowfire
2011-07-12, 20:49
Det du skriver nu är att psykologi/psykiatri är en låtsasvetenskap.
Nej det skrev jag inte, du valde bara att välja att läsa in det :)
Nej det skrev jag inte, du valde bara att välja att läsa in det :)
En bok är ett verktyg för att hjälpa dig med ett problem du har. Området är psykologi, d v s det som händer i ditt huvud.
"Om man tar till ett verktyg inom psykologi för att förstå varför ens relationer tar slut, har man andra problem än det .
Du får gärna förtydliga vad det var du faktiskt menade.
en bok är inte lösningen på relationsproblem. Det kanske ger en hint om något
...vilket är oändligt mycket bättre än att inte ha den blekaste aning.
Du kanske aldrig känner att du inte har en aning om vad felet med relationerna är. Då är inte heller den här tråden för dig, utan för de som har relation på relation som slutar på samma sätt och de förstår inte varför.
Då kan den där lilla lilla hinten om var man skall börja luska för att komma tillrätta med problemet betyda hur mycket som helst.
Som du uttryckte det stod det att "inga kan väl tänkas ha problem med att veta vad de känner". Vilket är helt falskt. Det är jättemånga som inte alls har koll på vad de tycker, vill och känner.
alltså våga o våga ni ska inte ut i krig grabbar och flickor. om ni lättar på ert tryck så blir livet mycket lättare, att släppa in någon betyder inte jordens undergång ifall det skulle skita sig, sluta vara så beroende av ni tror att era känslor styrs av det ena o det andra; agera.
edit: ja, det är så lätt som det låter.
mvh
Känner du att du lever ett lyckligt liv i övrigt? Dvs tar du för dig av det livet erbjuder? Jag har känt som du tidigare - ett förhållande verkade i mångt & mycket mer jobb än roligt & givande. Tror det berodde mest på att jag inte visste var jag hade mig själv riktigt och förstod inte vad jag hade att erbjuda long-term, just eftersom jag faktiskt inte hade något att erbjuda long-term.
Jag var inte "klar med mig själv" & vågade inte ta för mig, jag saknade livserfarenhet och det kände jag någonstans långt inne. :) (ska tilläggas att jag har/hade väldigt höga krav på mig själv och därför inte förstod hur/trodde att någon annan verkligen skulle kunna älska mig för den jag är med hull & hår)
Oj, så otroligt mycket +1. Jag är mitt i den situationen nu, vill bara ta mig ur den... Fan på pricken, med kraven på mig själv etc.
Känner du att du lever ett lyckligt liv i övrigt? Dvs tar du för dig av det livet erbjuder? Jag har känt som du tidigare - ett förhållande verkade i mångt & mycket mer jobb än roligt & givande. Tror det berodde mest på att jag inte visste var jag hade mig själv riktigt och förstod inte vad jag hade att erbjuda long-term, just eftersom jag faktiskt inte hade något att erbjuda long-term.
Jag var inte "klar med mig själv" & vågade inte ta för mig, jag saknade livserfarenhet och det kände jag någonstans långt inne. :) (ska tilläggas att jag har/hade väldigt höga krav på mig själv och därför inte förstod hur/trodde att någon annan verkligen skulle kunna älska mig för den jag är med hull & hår)
Oj, så otroligt mycket +1. Jag är mitt i den situationen nu, vill bara ta mig ur den... Fan på pricken, med kraven på mig själv etc.
+2
Sitter i den sitsen och det känns som jag kommer sitta där för evigt. Och allt eftersom tiden går så upplever jag att jag fastnar mer och mer, då en framtida partner rimligtvis kan ställa högre och högre krav ju äldre man blir. Mer erfaren och emotionellt mogen. Jo tjenare.
En bra fråga att ställa sig kanske är: Vad är det du är rädd för? Vad är det som kan hända, hur farligt vore det om det hände, och varför vore det så farligt?
filmjölk
2011-07-12, 22:49
Leta efter en annan "typ" av dam än de du vanligtvis går igång på. Säg att du i vanliga fall dras till magra emos med självskadebeteende och borderlinepersonlighet, då letar du istället upp en from kristen bullbakande snäll tjej med en frodig kropp som hämtad ur en tavla av Reubens.
Jag kan inte lova att det kommer att funka, men jag tror det.
En bra fråga att ställa sig kanske är: Vad är det du är rädd för? Vad är det som kan hända, hur farligt vore det om det hände, och varför vore det så farligt?
Lär av dessa tough guys! http://www.wimp.com/toughguys/Vågar man yttra orden och tro på att man är the shiet för någon minskar nog rädslan! :)
Spartansk
2011-07-12, 23:21
Leta efter en annan "typ" av dam än de du vanligtvis går igång på. Säg att du i vanliga fall dras till magra emos med självskadebeteende och borderlinepersonlighet, då letar du istället upp en from kristen bullbakande snäll tjej med en frodig kropp som hämtad ur en tavla av Reubens.
Jag kan inte lova att det kommer att funka, men jag tror det.
Men om man inte tänder på kvinnan i fråga så känns det väl lite dumt att dejta henne?
StampChamp
2011-07-13, 00:56
Skit i alla krav och våga lite mer
Ignatius72
2011-07-13, 06:26
Det är jättemånga som inte alls har koll på vad de tycker, vill och känner.
Jag skulle vilja säga att de flesta har ingen koll. En del tror att de har det, tex jag själv :cool: Men det är mer på nivån att jag kan förutsäga vad som kommer att ske men själva grundorsaken är lite blurrig. Typ, jag kan skicka mms men be mig inte förklara tekniken bakom :confused: Å andra sidan så kan man vara nöjd med den nivån, beror lite på vad man har för behov.
Anknytningsteori är helt klart en intressant aspekt (jag har inte läst din rekommenderade bok) men som mini skriver så verkar den vilja svara på alla frågor med samma svar. Det är ju en vanlig åkomma. Men att ens anknytningsmönster spelar en stor roll vid relationer (inte bara kärleksrelationer) torde vara klart.
På mitt företag (familjeterapi) så använder vi oss av anknytningsprofiler som ett underlag. Det är inga revolutionerande saker som kommer fram men det blir tydligare, mer kategoriserat och lite av en eyeopener så att man kan jobba vidare, ta avstamp från etc.
På mitt företag (familjeterapi) så använder vi oss av anknytningsprofiler som ett underlag. Det är inga revolutionerande saker som kommer fram men det blir tydligare, mer kategoriserat och lite av en eyeopener så att man kan jobba vidare, ta avstamp från etc.
Precis! Tack.
För att tillföra något vettigt i tråden:
Hur gammal är du TS?
Det kan ju vara så enkelt att ingen av tjejerna har varit tillräckligt intressant. Om du ändå tror att någon av dem hade varit nice att ha en relation med men att det är något i dig som gör att du drar dig ur så får du ju börja nysta i varför.
Något som jag tror är vanligt är att man hellre lämnar än att bli lämnad. En form av separationsångest. Då krävs lite rationella tankar att plocka fram när den sätter in av typen Vad är det värsta som kan hända osv. Du kanske ska se till att gå på minst en dejt till när du börjar tänka på att dra dig ur och göra det med det mest välvilligt inställda sinnet.
Något annat det kan bero på är för höga krav på den du ska ha en relation med. För långa kravlistor tror jag står i vägen för att kulla lära känna en annan person så som den är. Personen ska passa in i mallen och så snart man hittar något som inte finns med på listan går hela personen bort.
Vad tror du själv att det beror på?
Hur kan man inte förstå orsaken bakom sina känslor? Hur står ni ut? Nog för att det kan vara komplicerat, men det är ju bara att analysera och låta det ta den tid det tar.
Hur kan man inte förstå orsaken bakom sina känslor? Hur står ni ut? Nog för att det kan vara komplicerat, men det är ju bara att analysera och låta det ta den tid det tar.
...om man vet hur man skall göra för att analysera. För ett halvår sedan hade jag inte en jäkla aning hur jag skulle göra. Och då är jag ändå en analyserande person!
Varför tror du att terapeuter finns?
...om man vet hur man skall göra för att analysera. För ett halvår sedan hade jag inte en jäkla aning hur jag skulle göra. Och då är jag ändå en analyserande person!
Varför tror du att terapeuter finns?
Javisst. Terapeuter finns förhoppningsvis för att reda ut svåra fall man inte klarar på egen hand. Det jag reagerar mot är den generella "noll koll" som jag förstod av Ignatius inlägg.
Enkla känslor är det lätt att ha koll på, naturligtvis. Komplexa kluster som gör att man i olika situationer reagerar automatiskt är inte alls lika självklara att spara ursprunget till.
Postat via en mobil enhet
Ignatius72
2011-07-13, 09:19
Javisst. Terapeuter finns förhoppningsvis för att reda ut svåra fall man inte klarar på egen hand. Det jag reagerar mot är den generella "noll koll" som jag förstod av Ignatius inlägg.
jag kunde varit tydligare. jag menar, som Mickej, lite mer komplexa känslor och reaktioner av desamma och reflektioner runt dem. Hur ser mina närmare relationer vad gäller närhet, distans, kontroll. Vilken typ av närhet? Vilken typ av distans? Hur korellerar det med min partners, mina barn, mina föräldrar, syskons behov av närhet? vad är närhet för dig? Vad är närhet för din partner?
HUr reagerar du på (det som du uppfattar) som avvisande? Hur tolkar din partner din tystnad/kritik/ilska/ledsenhet? Hur responderar du på din parters reaktion (tysnad/skrik/kritik/ledsenhet på din reaktion?
Bara några få variabler. Jag vågar påstå att det är väldigt få som reflekterar över detta. Samtidigt så kan man se att många skilsmässor hade kunnat undvikas om man hade haft koll. En forskare kunde med 97% säkerhet säga vilka par som skulle vara skilda inom några år just genom att kolla på deras sätt att interagera. Det går att förebygga.
Ad Ignatius72:s inlägg ovan, så skulle jag dessutom vilja påstå att det faktum att man reflekterar över sina känslor, beteenden och vad som kan ligga bakom dem inte är någon garanti för att man når fram till något slags förståelse. Det är en sak att lära sig känna igen mönster, en annan sak att förstå hur de uppstår (och jag är lite på Ignatius72:s linje här, att man kanske inte måste förstå orsakerna bakom precis varenda känsla/vartenda beteende för att ha ett lyckligt och fungerande liv; det finns en viss risk att man fastnar i analyserande också, och glömmer bort att delta i det liv man betraktar). Man skall heller inte gå i fällan att sätta likhetstecken mellan att kunna intellektualisera och att faktiskt förstå och kunna använda det man förstått.
Ignatius72
2011-07-13, 10:38
Ad Ignatius72:s inlägg ovan, så skulle jag dessutom vilja påstå att det faktum att man reflekterar över sina känslor, beteenden och vad som kan ligga bakom dem inte är någon garanti för att man når fram till något slags förståelse.
+1
Verkligen inte. Ett vanligt förekommande problem är att folk med intellekt väljer att just intellektualisera problemen. De diskuterar utifrån teorier och som om det gällde någon annan person/personer än de själva eller sin familj. Som sagt, det är svåra grejer :cool:
*uppdate* Jag har faktiskt ändrat mig. *uppdate*
Det tog en månad, men jag funderat mycket runt varför jag känner som jag gör och har faktiskt kommit fram till en del om mig själv. Förståelsen för känslorna har gjort att det har tvärvänt, jag vill bara att det ska gå snabbt framåt i relationen (vilket är motsatsen till hur det alltid varit förut), vill inte ta något avstånd alls från flickan utan har på köpet blivit tvärkär. *cupid*
Internet löste mitt problem :bow:
Eller förhoppningsvis är mitt bekymmer löst, för nu känns det faktiskt riktigt bra. För första gången såhär snabbt och så här bra. Även om jag lite då och då känner hämningar, så tänker jag bara på vad jag lärt mig så tvärvänder det direkt.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.