Visa fullständig version : Har man rätt att ta reda på var alla jobbar?
Potatiskillen
2011-07-03, 11:08
Jag vet att man har rätt att veta om ett företag ligger i konkurs eller inte, men har man rätt som svensk att veta vad en person jobbar med eller låter det lite för amerikanskt spionerande?
Rätt har man inte, men har du personnummer är det bara att ringa skatteverket.
I vilket sammanhang? Om det du vill veta är vad personen jobbar med eller var han/hon är anställd är det väl bara att fråga? Alternativet är, som Yes skriver, att ringa skatteverket. Det är inte förbjudet. Däremot är det ofint att snoka om personen tydligt visat att han/hon inte vill prata om det, och om man är pushig kommer man att bli sedd som en jobbig tölp. Det finns ingen "rättighet" att veta vad alla jobbar med; vad skulle ligga bakom den? Du kan utgå från att andra vill ha samma möjlighet till privatliv som du själv; hur skulle du tycka att det var om någon lekte privatdeckare för att få fram något du aviserat att du inte ville avslöja för personen?
Rätt har man inte, men har du personnummer är det bara att ringa skatteverket.
Har man inte rätt så är man förbjuden att :D
Yup, med rätt uppgifter kan du nog t.o.m. få reda på penislängd om du skulle vara intresserad.
Nä, det är snarare så att offentlighetsprincipen bryter mot folks rätt till ett privatliv. Eller kort och gott: vad jag jobbar med angår ingen annan än mig själv, men det är lätt för den nyfikne att snoka eftersom myndigheter gladeligen lämnar ut sån information.
Varför är sånt offentligt egentligen?
Tanken är att ge full insyn i myndigheters handlingar, så att vem som helst ska kunna granska dem oavsett anledning. Jag kan ju dock tycka att lagen kunde varit bättre utformad om nu det är syftet. Jag kan väl granska myndigheternas agerande utan att ha tillgång till grannens ekonomiska historia de senaste 20 åren...
Om du med lagliga medel tar reda på var en person jobbar någonstans,
ser jag inga problem med det.
På http://www.ratsit.se/ kan man ju få fram en hel del... Men vet inte om man kan få fram arbetsgivare...
Hur kan något inte vara olagligt samtidigt som det inte är en rättighet?
Scratch89
2011-07-03, 18:05
På http://www.ratsit.se/ kan man ju få fram en hel del... Men vet inte om man kan få fram arbetsgivare...
Whoa. Rätt fräck sida, om man är villig att betala typ 80 kr per person man vill titta upp.
Tanken är att ge full insyn i myndigheters handlingar, så att vem som helst ska kunna granska dem oavsett anledning. Jag kan ju dock tycka att lagen kunde varit bättre utformad om nu det är syftet. Jag kan väl granska myndigheternas agerande utan att ha tillgång till grannens ekonomiska historia de senaste 20 åren...
Undantaget är uppgifter som är sekretessskyddade enligt sekretesslagen. Jag kan hålla med dig. Det är ju också så att alla uppgifter som har inkommit till myndigheten är offentliga om de inte är sekretess som sagt. Vilket gör att alla anställdas uppgifter är offentliga. Det händer att någon begär ut samtliga uppgifter på alla anställda. Det känns inte så kul när sånt händer. Det finns många galningar där ute. Men då är t ex socialsekreterare undantagna för deras uppgifter är under sekretess.
Men när lagen skapades så hade inte myndigheterna så mycket information om oss som dom har idag.
Hur kan något inte vara olagligt samtidigt som det inte är en rättighet?
Jag är inte säker på att jag förstår hur du inte kan se skillnaden mellan att man inte blir bötfälld för att man snokar reda på en uppgift, och att man inte kan kräva av personen det gäller att få veta det. I det här fallet - det är inte olagligt att leta upp någon t.ex. på ratsit, men du kan inte kräva av personen att få veta var han/hon jobbar om du inte hittar vederbörande där (vilket du skulle kunna göra om det var en rättighet att få veta). Det är egentligen ganska lite av det som rör personers liv som är sådant som en annan människa har någon direkt rättighet att få veta. Däremot finns det ganska många som inte fattar skillnaden mellan att verkligen behöva veta något och att vara nyfiken. (Magdalena Ribbings spalt på dn.se tar upp det här ganska frekvent.)
Hur kan något inte vara olagligt samtidigt som det inte är en rättighet?
Lagen dikterar inte vad som är en rättighet utan endast vad för rättigheter man erkänner.
Undantaget är uppgifter som är sekretessskyddade enligt sekretesslagen. Jag kan hålla med dig. Det är ju också så att alla uppgifter som har inkommit till myndigheten är offentliga om de inte är sekretess som sagt. Vilket gör att alla anställdas uppgifter är offentliga. Det händer att någon begär ut samtliga uppgifter på alla anställda. Det känns inte så kul när sånt händer. Det finns många galningar där ute. Men då är t ex socialsekreterare undantagna för deras uppgifter är under sekretess.
Men när lagen skapades så hade inte myndigheterna så mycket information om oss som dom har idag.
Japp. Jag tycker det hade varit bättre om det mesta var sekretesskyddat istället. Då kan man få ut uppgifter om man är part i ett mål eller på annat sätt har särskilt intresse, eller ett godkännande från berörda parter. Fast som det funkar idag ska isåfall någon stackars jurist sitta och göra en massa sekretessprövningar, och det belastar ju en rätt värdefull resurs.
Jag är inte säker på att jag förstår hur du inte kan se skillnaden mellan att man inte blir bötfälld för att man snokar reda på en uppgift, och att man inte kan kräva av personen det gäller att få veta det
I det här fallet - det är inte olagligt att leta upp någon t.ex. på ratsit, men du kan inte kräva av personen att få veta var han/hon jobbar om du inte hittar vederbörande där (vilket du skulle kunna göra om det var en rättighet att få veta). Det är egentligen ganska lite av det som rör personers liv som är sådant som en annan människa har någon direkt rättighet att få veta. Däremot finns det ganska många som inte fattar skillnaden mellan att verkligen behöva veta något och att vara nyfiken. (Magdalena Ribbings spalt på dn.se tar upp det här ganska frekvent.)
Jag har aldrig påstått att den berörda personen skall vara uppgiftsgivare.
Jag ifrågasatte endast tesen att lagligt inte innebär en rättighet, vilket naturligtvis du själv, vid närmare tanke, inser är ett urbota dumt resonemang.
Förutsättningen för en rättighet, givet detta sammanhang, behöver inte innebära att informationen skall komma serverat (se ditt resonemang om att den berörda personen skulle vara uppgiftsgivare), utan kan och rimligen, innebära att man själv får, genom myndigheten i det här fallet, tillsätta sig dessa uppgifter.
Lagen dikterar inte vad som är en rättighet utan endast vad för rättigheter man erkänner.
Jag skulle uppskatta en källa på detta, förslagsvis genom tolkningsbeskrivning ifrån en lagbok.
Mig veterligen är alla handlingar en rättighet, tills ett kollektiv (där man genom bosättning giver sin acceptans) svarar med att lagstadga bort denna, eller mot denna.
T.ex. var användning av narkotika en rättighet tills kollektivet svarade med att göra detta olagligt - således är det inte längre en rättighet man som medborgare besitter.
Jag tror att du blandar ihop nationella samhällsutformningar med FN :-)
Rättigheter är en fråga om etik, inte juridik, så det blir lite svårt med hänvisningar till lagböcker. Jag kan dock ta ett exempel som torde vara självklart för de flesta:
Om lagen skulle diktera att det vore fritt fram att avrätta alla svarta, betyder inte det att svarta människor saknar rätt att leva. Det betyder bara att lagen är oetisk.
kettlebellGuden
2011-07-03, 20:55
Potatis, du behöver inte oroa dig.. ingen bryr sig om ditt jobbande för Samhall.
Rättigheter är en fråga om etik, inte juridik, så det blir lite svårt med hänvisningar till lagböcker.
Rätt har man inte, men har du personnummer är det bara att ringa skatteverket.
Varför jag gläds åt att du, nästkommande gång, lägger in en värdering också skriver ut att detta just är din subjektiva syn.
Jag har inte för vana att skriva saker jag inte menar.
Japp. Jag tycker det hade varit bättre om det mesta var sekretesskyddat istället. Då kan man få ut uppgifter om man är part i ett mål eller på annat sätt har särskilt intresse, eller ett godkännande från berörda parter. Fast som det funkar idag ska isåfall någon stackars jurist sitta och göra en massa sekretessprövningar, och det belastar ju en rätt värdefull resurs.
Jag är inte säker att jag håller med dig. Det är en viktig del i vårt offentliga samhälle och som allt annat kommer det något ont med det. Det handlar som alltid om vad som överväger. Ska man ta bort vissa uppgifter så kan det bli mer och mer.
Men jag vet också att det finns personer som missbrukar det åt andra hållet. De sekretesskyddar saker som inte faller inom den lagen. Det går ju alltid att pröva i domstol men då måste man gå igenom den processen och det är det inte alla som orkar.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.