Visa fullständig version : "Barnfattigdom" - vad är det för dig?
Fick tanken efter att ha sett nyheterna där Håkan Juholt ville "avskaffa" "barnfattigdomen"?
För mig är man fattig när man inte har råd med mat, husrum och kläder. Något jag tror väldigt få barn i Sverige inte har tillgång till. Därför öppnar det upp för olika definitioner av detta då min definition knappt existerar här. Vad betyder barnfattigdom för dig?
Ignatius72
2011-06-13, 21:34
Iphone 3 är riktigt fattigt.
Allvarligt skämtat så är barnfattigdomsbegreppet helt urholkat. Med den typen av relativistiska undersökningar så är hela vårt land på randen till fattigdom. Det beror helt på vem du jämför dig med. I dessa undersökningar så räknas man som fattig(are) om många tjänar lite mer.
kettlebellGuden
2011-06-13, 21:35
Jag är böjd att hålla med. Och när jga säger "ha råd till kläder" så menar jag ju knappast att ha råd att köpa nya kläder varje månad heller.
Många av dom föräldrarna har inte råd till mat. Därför är det viktigt att barnen äter ordentligt i skolan. På loven blir det tungt när dom ska få alla måltider hemma.
Men jag är lite benägen att hålla med dig. Det är mycket som man förutsätts ha. Men vi lever i ett extremt prylsamhälle.
Många av dom föräldrarna har inte råd till mat. Därför är det viktigt att barnen äter ordentligt i skolan. På loven blir det tungt när dom ska få alla måltider hemma.
Har svårt att tro det med tanke på det skyddsnät Sverige har. Förutsatt att man sköter sin ekonomi d.v.s.
Nitrometan
2011-06-13, 21:44
Arbetslösa barn och barn med en inkomst under 400000 per år är fattiga.
Annars tror jag att det är barnens föräldrar som är fattiga.
Det där relativa fattighetsbegreppet som de försöker införa håller inte.
kettlebellGuden
2011-06-13, 21:49
Många av dom föräldrarna har inte råd till mat.
De borde sköta sin privatekonomi bättre då. Även om man går på skuldsanering så har man ffs råd att ge mat till sina barn.
Herr Oberst
2011-06-13, 21:56
"Barnfattigdomen" bland svenska barn har minskat stadigt de senaste åren.
Däremot säger det sig själv att en nyinvandrad familj (och sådana finns det väldigt gott om) inte kan ha det lika bra ställt som en etablerad svennefamilj.
Men enligt sosseriet ska visst alla flyktingar ha varsin platt-tv, ett par uppsättningar kostymer och gala-klänningar samt rätten till 2-3 semesterresor varje år för att allt skall vara frid och fröjd
Helt otroligt att en familj från Afrika som levt på flugor och smutsigt vatten hela sina liv börjar räknas som fattiga när dom väl fått flytta till en lägenhet i Sverige med rinnande vatten, lagad mat varje dag och elektricitet
Alltså den där undersökningen som var på tapeten för några dagar sedan handlade om relativ fattigdom. Alltså om inkomstklyftor och liknande. Bara för att man inte är lika rik som andra, betyder inte det att man är fattig.
Fattig i mina ögon är när man inte har råd med basala saker som: husrum, mat, sjukvård och utbildning.
kettlebellGuden
2011-06-13, 22:00
"Barnfattigdomen" bland svenska barn har minskat stadigt de senaste åren.
Däremot säger det sig själv att en nyinvandrad familj (och sådana finns det väldigt gott om) inte kan ha det lika bra ställt som en etablerad svennefamilj.
Men enligt sosseriet ska visst alla flyktingar ha varsin platt-tv, ett par uppsättningar kostymer och gala-klänningar samt rätten till 2-3 semesterresor varje år för att allt skall vara frid och fröjd
Helt otroligt att en familj från Afrika som levt på flugor och smutsigt vatten hela sina liv börjar räknas som fattiga när dom väl fått flytta till en lägenhet i Sverige med rinnande vatten, lagad mat varje dag och elektricitet
Jag är lite osäker på hur du fick in invandringspolitik i det hela... men det är ju knappast ont om "svenska" familjer som lever på existensminimum och verkligen inte har råd till någon TV etc.
Anser inte dem fattiga för det.
Herr Oberst
2011-06-13, 22:03
Faktum kvarstår trots allt. Svenska barn har fått det bättre ställt de senaste åren. Trots det anser vissa att vi har fler fattiga barn idag. Om dessa barn inte är svenskar, vad är dom då?
Nitrometan
2011-06-13, 22:05
Om dessa barn inte är svenskar, vad är dom då?
Fattiga?
Big Sleazy
2011-06-13, 22:07
Inga barn behöver gå hungriga i Sverige, finns matkuponger och liknande för de värst utsatta. De barn som inte får mat hemma har föräldrar som inte tar ansvar och som egentligen borde förlora vårdnaden.
Detta är enbart ett taffligt försök av sossarna att få uppmärksamhet genom att belysa ett problem som inte är så stort som de försöker få det att verka.
Tror inte det finns så många "fattiga" barn i Sverige. De har mat och husrum. Men folks syn på fattig under tonåren är oftast , inte de finaste kläderna, dyraste prylarna mm. Folk som inte har pengar till pizza osv när alla andra har det. Det är sorgligt men sant.
OK, då är jag inte ensam om min uppfattning om vad det egentligen handlar om. Tråd låst.
Herr Oberst
2011-06-13, 22:10
Fattiga?
Ja det kan man tro... Om man är en socialdemokrat och ser ut ungefär såhär
http://th463.photobucket.com/albums/qq355/banana_in_pants/icons/th_baghead.jpg
Pectus C
2011-06-13, 22:16
Är väl när man inte har råd med mat och husrum?
Kläder är överskattat.
Mitt ex som har min son varannan vecka har inte råd till räkningarna och jag får skjuta till pengar till mat åt min son när han är hos henne. Jag skulle vilja kalla henne fattig. Är min son fattig varannan vecka eller hur blir det där.
sp123ltd1
2011-06-13, 22:29
Inte har råd med mat, husrum och andra förnödenheter= fattig
Inte kan ge sina barn samma prylar som kompisarna har= sämre/dåligt ställt
För mig är definitionen av en fattig person, en person som inte har råd med varken mat, boende eller kläder. Jag kan förstå att det inte alltid är så lätt för en person som nyligen kommit till Sverige att få ihop det med ekonomin, men jag har väldigt svårt att förstå hur någon som är uppvuxen här och som inte har någon psykisk eller fysisk sjukdom inte har pengar till varken mat eller boende. Vad gör en sådan person? Pillar i naveln hela dagarna? Är de bara lata idioter hela bunten? Så svårt är det inte att få ett jobb och styra upp sin ekonomi.
Man kan vara fattig i relation till världens befolkning och sen kan man vara fattig i relation till genomsnitts svensken. Om man har lite pengar i Sverige så är man fattig enligt mig.
Herr Oberst
2011-06-13, 23:07
Man kan vara fattig i relation till världens befolkning och sen kan man vara fattig i relation till genomsnitts svensken. Om man har lite pengar i Sverige så är man fattig enligt mig.
Japp. Och tyvärr är det dina kompisar som står för definitionen också.
Creepy shit
OK, då är jag inte ensam om min uppfattning om vad det egentligen handlar om. Tråd låst.
Dock är detta internet så sannolikheten är stor att du (vi) är i minoritet.
shut teh face
2011-06-13, 23:11
Det är bara nonsens, barnen ska vara nöjda så länge de får tillräckligt med mat så de överlever och inte fryser ihjäl på vintern.
Satsa på vettiga saker istället för sosse-påhitt som detta.
:)
Tror inte det finns så många "fattiga" barn i Sverige. De har mat och husrum. Men folks syn på fattig under tonåren är oftast , inte de finaste kläderna, dyraste prylarna mm. Folk som inte har pengar till pizza osv när alla andra har det. Det är sorgligt men sant.Orka.
Jag blir ibland utskrattad pga min mobil, ibland kläder, skor, matinköp osv. Detta är något jag skiter fullständigt i. Ibland händer det t o m att jag skrattar jag åt mig själv, när det kommer på tal. Ofta skrattar jag åt dem som skrattar åt mig, då jag tänker på hur det ser ut i länder där det är sämre ställt än här. Det handlar om prioriteringar. Väljer jag att studera/ligga i soffan istället för att jobba, så har jag heller inga pengar att röra mig med. Då får jag acceptera att jag har det (tillfälligt) sämre ställt än andra. Väljer jag att studera något totalt värdelöst som arbetsgivare inte efterfrågar, så får jag även då acceptera att jag kanske inte bara tillfälligt utan permanent kommer få det sämre ställt än andra. Men fattig? Nej, det ser jag inte hur man blir i Sverige, så länge man håller sig borta från tyngre missbruk (och den hemlöshet det riskerar att medföra).
pragmatist
2011-06-14, 06:43
Det kan finnas anledning att se över riksnormen för försörjningsstöd som inte har räknats upp i takt med prisökningar i samhället. Sen tycker jag också att man borde fundera på om inte alla svenska barn över en viss ålder borde ha rätt till en egen dator och internetuppkoppling av enklare typ (kostar inte så många kronor trots allt). Men prat om att man är "fattig" om man inte kan åka på utlandssemestrar och liknande är ju bara stolligt.
Nitrometan
2011-06-14, 06:58
Ja det kan man tro... Om man är en socialdemokrat och ser ut ungefär såhär
http://www.makthavare.se/t/i/440/2011/01/juholt_riksdagen1.jpg
OK. *popcorn*
D Andersson
2011-06-14, 07:06
Fick tanken efter att ha sett nyheterna där Håkan Juholt ville "avskaffa" "barnfattigdomen"?
För mig är man fattig när man inte har råd med mat, husrum och kläder. Något jag tror väldigt få barn i Sverige inte har tillgång till. Därför öppnar det upp för olika definitioner av detta då min definition knappt existerar här. Vad betyder barnfattigdom för dig?
En snabb titt i landets största tidningar de senaste veckorna bringar klarhet i begreppen.
http://www.dn.se/ledare/signerat/populisternas-julafton
I början av 90-talet drabbades Sverige av en svår ekonomisk kris. Räntorna steg kraftigt och fastighetsmarknaden kraschade. På några få år föll sysselsättningen med nära 600.000 – en unik och allvarlig utslagning på svensk arbetsmarknad.
Men om man i stället utgår från det relativa fattigdomsbegrepp som brukar florera i den svenska debatten, och som Rädda barnen ständigt citerar i sin aktuella kampanj för att uppmärksamma barnfattigdomen, blir resultatet bisarrt nog det omvända: fattigdomen minskade under de värsta krisåren 1991–1995!
Förklaringen till detta verklighetsfrånvända resultat är det relativa fattigdomsbegreppet. Det är ett jämförelsemått, inte en mätare av ekonomisk standard. Det visar hur en grupp i samhället – de som har mindre än 60 procent av medianinkomsten – står sig ekonomiskt i förhållande till andra.
I början av 90-talet fick de flesta i Sverige det sämre, även de som definierades som relativt fattiga. Men eftersom klyftan mellan denna grupp och övriga minskade framstod det i statistiken som att fattigdomen reducerades.
Med samma logik som Rädda barnen tillämpar i dag hade man 1994 kunnat skicka ut ett pressmeddelande med rubriken: ”Barnfattigdomen avtar successivt”.
Vad detta exempel visar är hur missvisande etablerade statistiska mått kan vara – och vilka följder de riskerar att få för den offentliga debatten.
Det senaste halvåret har barnfattigdomen seglat upp som en politisk fråga, efter att Socialdemokraternas nye ledare Håkan Juholt hakat på Rädda barnens larmrapporter. Men diskussionen utgår från ett relativt fattigdomsbegrepp, som om Sverige hade stötande stora klyftor. I verkligheten har Sverige fortfarande en mycket jämn inkomstfördelning som utmärker sig i ett internationellt perspektiv. Bara Danmark har lägre skillnader.
Inte heller framkommer det att barnfattigdomen i absoluta tal har halverats mellan toppåret 1997 och 2008 – från cirka 22 till 11 procent av alla barn.
Sant är att fattigdomen absolut sett ökade med 0,6 procentenheter under det senast undersökta året. Men det hänger samman med finanskrisen, ökningen av arbetslösheten och de senaste årens flyktinginvandring.
Den negativa utvecklingen på arbetsmarknaden bröts hösten 2009, enligt SCB:s arbetskraftsundersökning. När sysselsättningen nu stiger kraftigt –
120.000 individer sedan april 2010 – minskar också antalet som lever på socialbidrag eller andra offentliga stöd.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/juholt-tanker-inte-ta-bort-barnfattigdomen_6164551.svd
Riktigt stötande är dock hur Juholt förespeglar att han ska åtgärda barnfattigdomen. Det saknar han nämligen redskap för att göra, av uppenbara skäl, och det är genant för hela journalistkåren att Juholts vaga löften om att utplåna barnfattigdomen trots detta återges, dag efter dag, utan en enda kritisk reflektion.
De fattiga barnen utgörs till 65 procent av invandrare eller barn till invandrare, en grupp där barnfattigdomen uppgår till 39 procent. Bland barn som inte har utländsk bakgrund är fattiga förhållanden mer sällsynta: där är barnfattigdomen 5 procent.
Faktiskt har barnfattigdomen bland de senare sänkts radikalt. 1997 låg den över 16 procent. Den välståndsökning som gjort den sänkningen möjlig har av naturliga skäl inte kunnat omfatta invandrarna – antingen var de ännu inte här eller så hade de ännu inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden (mediantiden för en kommunplacerad flykting att få ett första jobb är sju år).
Det ger tre möjligheter att utplåna barnfattigdomen. Den första är att höja stödet från det offentliga kraftigt, kanske så mycket att en familj som har sin helt dominerande försörjning via bidrag tjänar lika mycket som en familj där bägge föräldrarna jobbar.
Den andra vägen är att kraftigt begränsa invandringen, och bara låta dem med ordnat jobb komma hit.
Den tredje lösningen är att skapa jobb till alla föräldrar som står utan. Dessa arbeten måste då vara lågkvalificerade – men välbetalda.
Juholt tänker inte göra någotdera. Det förstnämnda är ekonomiskt omöjligt, det andra är politiskt omöjligt, och det tredje är bara omöjligt.
Det möjliga vore en växande tjänstemarknad med låglönejobb, som även outbildad arbetskraft skulle kunna bli en del av. Det skulle inte ta bort fattigdomen, men bli en språngbräda ur den. Det är Juholt emot. Snarast har han flörtat med tanken på lågbetalda offentliga beredskapsjobb – en skattefinansierad permanent underklass.
Eller för att sammanfatta - Juholt är en skitsnackare av rang.
Inte har råd med mat, husrum och andra förnödenheter= fattig
Inte kan ge sina barn samma prylar som kompisarna har= sämre/dåligt ställt
Bra skrivet! Och det brukade räcka att folk hade det dåligt ställt för att frammana medlidande. Men nu har det gått inflation i begreppen. Sen är det som Nitrometan så trevligt uttrycket det, föräldrar som är fattiga (har det dålig ställt), och inte barn.
Inom några veckor kommer de helt obligatoriska inslagen/artiklarna om slumpmässigt utvald arbetslös 5-barnmamma som inte har råd att åka på semester. Vansinnigt synd är det såklart om hennes ungar, men hur är det ställt med omdömet hos en del personer?!
Nitrometan
2011-06-14, 07:11
Eller för att sammanfatta - Juholt är en skitsnackare av rang.
Men det förvånar väl ingen?
Bra att det uppmärksammas dock.
Jag blev lite illamående när han försökte få sitt fladdrande om Libyeninsatsen till att han hade tyckt samma sak hela tiden och det var de andra som hade ändrat sig.
D Andersson
2011-06-14, 07:33
Men det förvånar väl ingen?
Bra att det uppmärksammas dock.
Jag blev lite illamående när han försökte få sitt fladdrande om Libyeninsatsen till att han hade tyckt samma sak hela tiden och det var de andra som hade ändrat sig.
Det förvånar inte, nej. Men varför är det bara ett fåtal ledarskribenter som skriver om det? Är alla andra så extremt långt till vänster att de tror på det Juholt säger? Var är rubrikerna om "Rädda Barnens vilseledande vänsterpropaganda" ?
Juholt har nästan lika negativ inverkan på humöret som Östros hade. Man blir irriterad bara man hör honom, Östros räckte det dock med att se.
När man tänker lite på det är det väldigt talande att alla sossar som var kritiska till deras egen politik har rensats bort eller slutat (Sahlin, Östros, Bodström m.fl.) och kvar är de som fortfarande lever i total förnekelse och fortsätter snacka skit fast de förmodligen inte själva tror på vad de säger. De har verkligen inga nya idéer och hakar istället på och försöker göra politik av rent nonsens som relativ barnfattigdom - kommunistpropaganda!
Har svårt att tro det med tanke på det skyddsnät Sverige har. Förutsatt att man sköter sin ekonomi d.v.s.
Hur många barn sköter sin egen ekonomi?
Hur många barn sköter sin egen ekonomi?
Många, därav den stigande brottskurvan (?)
Spartansk
2011-06-14, 09:00
Xe1a1wHxTyo
Ser varje dag barn på gatan som driver runt i horder och tigger om brödsmulor.
Eddie Vedder
2011-06-14, 09:33
Bara för att barn inte ligger i rännstenen och tigger idag, ska man tycka att allt är bra då och vänta tills de ligger där? Jag ser inte det negativa i att uppmärksamma en trend mot att den relativa fattigdomen ökar. Och absolut fattigdom innebär inte per automatik ett större lidande för individen än relativ.
Nitrometan
2011-06-14, 09:38
Bara för att barn inte ligger i rännstenen och tigger idag, ska man tycka att allt är bra då och vänta tills de ligger där? Jag ser inte det negativa i att uppmärksamma en trend mot att den relativa fattigdomen ökar. Och absolut fattigdom innebär inte per automatik ett större lidande för individen än relativ.
Från DN:
I början av 90-talet drabbades Sverige av en svår ekonomisk kris. Räntorna steg kraftigt och fastighetsmarknaden kraschade. På några få år föll sysselsättningen med nära 600.000 – en unik och allvarlig utslagning på svensk arbetsmarknad.
Men om man i stället utgår från det relativa fattigdomsbegrepp som brukar florera i den svenska debatten, och som Rädda barnen ständigt citerar i sin aktuella kampanj för att uppmärksamma barnfattigdomen, blir resultatet bisarrt nog det omvända: fattigdomen minskade under de värsta krisåren 1991–1995!
Förklaringen till detta verklighetsfrånvända resultat är det relativa fattigdomsbegreppet. Det är ett jämförelsemått, inte en mätare av ekonomisk standard. Det visar hur en grupp i samhället – de som har mindre än 60 procent av medianinkomsten – står sig ekonomiskt i förhållande till andra.
I början av 90-talet fick de flesta i Sverige det sämre, även de som definierades som relativt fattiga. Men eftersom klyftan mellan denna grupp och övriga minskade framstod det i statistiken som att fattigdomen reducerades.
Relativ fattigdom är ett bedrägligt begrepp.
Eddie Vedder
2011-06-14, 09:39
Relativ fattigdom är ett bedrägligt begrepp.
Jo tack jag är väl medveten om problemen med måttet. Jag påstod aldrig att det är vattentätt som mått på levnadsstandard heller. Jag pratar om individuellt lidande.
Och absolut fattigdom innebär inte per automatik ett större lidande för individen än relativ.
Nej, men det är väl ett rimligt antagande.
Att vara absolut fattig och inte ha mat för dagen innebär inte per automatik ett större lidande än att vara miljonär, om alla dina kompisar är miljardärer!
Hur många barn sköter sin egen ekonomi?
Att det gäller föräldrarnas ekonomi tycker jag en normalt funtad person förstår, vilket du är. Så sluta dumma dig.
En fattig är inte alltid fattig. Många fattigdomsbegrepp är relativa, det vill säga de mäter inte hur fattig en person är, utan hur fattig hon är i förhållande till andra. Ett fattigdomsbegrepp som ofta används, bland annat av UNDP, bedömer en person som fattig om hon har mindre än hälften av medianlönen i det land där hon lever. Det betyder att samma person som räknas som stormrik i det fattiga Nepal definieras som utfattig om hon bor i det rika USA. Det gör att dessa relativa siffror inte kan jämföras internationellt. De som räknas som fattiga i USA lever inte alltid i omständigheter som man i andra länder skulle betrakta som fattiga. 72 procent av de fattiga amerikanska familjerna har en eller fler bilar, 50 procent har luftkonditionering, 72 procent har tvättmaskin, 20 procent har diskmaskin, 60 procent har mikrovågsugn, 93 procent har färg-TV och 60 procent har en video, 41 procent äger sin egen bostad (bara regelbundna inkomster, inte egendom räknas in i ens inkomstnivå).
Norberg, J. (2004). Till världskapitalismens försvar. 3. uppl. Stockholm: Timbro. (Tillgänglig http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/9175665581.pdf)
Har inte sett liknande statistik gällande Sveriges "fattiga" förvisso, men vi kan leka lite med tanken. Majoriteten av de studenter jag känner har varken bil, AC, tvättmaskin, diskmaskin eller äger sin bostad. Är vi fattiga? Nej.
Barnfattigdom för mig är då grundläggande rättigheter gällande mat, husrum, säkerhet och trygghet inte uppfylls. Juholts utspel om svensk barnfattigdom är lika grumligt som hans utspel om drogade barnsoldater i Libyen.
D Andersson
2011-06-14, 10:55
Att det gäller föräldrarnas ekonomi tycker jag en normalt funtad person förstår, vilket du är. Så sluta dumma dig.
Det förtjänar faktiskt att påpekas, att det är föräldrarna som är (orsaken)fattiga, inte barnen. Det visar ännu tydligare att begreppet barnfattigdom är genompolitiserat, det lägger fokus på barnen (som ska hjälpas med mer bidrag, stöd och satsningar) och inte det som egentligen är orsaken till "fattigdomen" - att föräldrarna saknar arbete.
Debatten i Sverige är inom många områden späckad med tomma ord, floskler, mer eller mindre uppenbara totala självmotsägelser och lögner som upprepats så många gånger att ingen verkar bry sig. Förutom barnfattigdom och invandring är t.ex. "kunskapssamhället" ett annat typexempel, debatterna hänger dessutom i allra högsta grad ihop med varandra.
SvD igen
Sverige ska ha Europas bästa skola och vara världens ledande kunskapsnation. Vi ska ta täten in i kunskapssamhället. Vi ska alltid ha ett nytt kunskapslyft på lut. Vi måste satsa på högkvalificerade jobb med största möjliga kunskapsinnehåll och inte på någon lågkvalificerad tjänstesektor. Inget annat land ska ens vara i närheten av att ha en mikroskopisk chans att… Ja, ni vet hur det brukar låta.
Men det är sannerligen inget fel på ambitionen att ligga långt fram i utbildning och forskning. God tillgång på välutbildade människor blir bara viktigare när företag ska fatta investeringsbeslut, och en hög utbildningsnivå kan bidra till ett påhittigt och välorienterat klimat där man gärna prövar nya idéer och utvecklar varor och tjänster. Dessutom har kunskaper och bildning värde i sig.
Vad man däremot kan ha synpunkter på är klyftan mellan retorik och praktik.
Å ena sidan ska vi ha de mest kunskapsrika jobben i världen. Å andra sidan har skolresultaten blivit sämre från år till år och många rasar mot den skolminister som försöker göra något åt saken.
Å ena sidan är skickliga lärare viktigare än något annat för resultaten i skolan. Å andra sidan betalar kommunerna bra och dåliga lärare lika mycket. Och lika dåligt.
Å ena sidan sägs utbildning vara av helt avgörande vikt för vårt land. Å andra sidan är avkastningen på utbildning låg och staten ska ha extra inkomstskatt så fort man tjänar en liten bit över medelnivån.
Den som har bedövats av blomsterspråket om Kunskapssamhället Sverige kan effektivt klara sinnena igen genom att ägna en stund åt en färsk rapport som skrivits av Thomas Ljunglöf på akademikerfacket Saco: Lönsamma studier – livslönerapport 2011.
Enligt Ljunglöfs beräkningar dröjer det ända till 39 års ålder innan en genomsnittlig akademiker har kommit ikapp en jämförbar jämnårig som avstått från högre utbildning och börjat arbeta direkt efter gymnasiet.
En del kommer aldrig ikapp. Lärare, till exempel. Ingen enda lärarkategori går enligt Ljunglöf plus på sin utbildning. Även gymnasielärare har livsinkomster som ligger 1,4 – 2,7 miljoner kronor lägre än skolkamrater som gick direkt från samhällsprogrammet eller naturvetenskapliga programmet (eller motsvarande) till arbetsmarknaden. Uttryckt på ett annat sätt är lärarnas internränta på sin utbildning negativ. Det är inte positivt.
Överhuvudtaget visar Ljunglöfs resultat hur mycket kortsiktighet och oginhet som finns i den fördelningspolitiska debatten. Om en lärare lyckas få en rektorstjänst mot slutet av en illa betald karriär, varför i all världen är det då viktigt att plötsligt belasta henne med tjugo extra procentenheter i statsskatt? Även i Storbritannien och Tyskland kan man få betala 50 procent i marginalskatt, men då ska man upp i ett par miljoner i årsinkomst. I Sverige slår samma skattenivåer – eller högre – till mot yrkesgrupper som får ungefär tio procent i avkastning på sina långa utbildningar. Det här kan man kalla mycket, men var snäll och kalla det inte politik för ett starkare kunskapssamhälle.
Förra veckan presenterade Arbetsförmedlingen en fantastisk prognos för 2011. Man beräknar att 107000 fler personer får sysselsättning. Det är en rekordökning: på ett år lika mycket som under hela förra mandatperioden.
Men Arbetsförmedlingen varnade ändå för stora utmaningar. Vad som kallas utsatta grupper – lågutbildade, funktionsnedsatta, unga utan gymnasiekompetens, äldre, utomeuropeiska invandrare – har även under extremt goda tider svårt att hitta jobb. Arbetsförmedlingen räknar till 225000 arbetssökande i dessa kategorier. Åtskilliga arbetslösa tillhör två eller flera kategorier samtidigt.
Alla har egna svårigheter, men i grunden samma problematik. Det är dyrt att anställa i Sverige, och de som har oturen att inte alltid kunna jobba för fullt betraktas av arbetsgivarna som osäkra investeringar. Den enda möjligheten att ge de utsatta grupperna riktiga jobb är genom sänkta lönekostnader.
Tanken har väckts om avtal med sänkta minimilöner, men det avfärdas tyvärr reflexmässigt från vänsterhåll. Reaktionen påminner om motståndet mot rut-avdraget för hushållsnära tjänster. Från vänsterfeministiskt håll slogs man med näbbar och klor, trots att rut hjälper kvinnor in på arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingens prognos har också en könsdimension. Män – främst svenskfödda – stod för 80 procent av förra årets sysselsättningsökning. Kvinnor – inte minst de utlandsfödda – får jobb i andra hand. Och medan det åtminstone har varit viss debatt om sysselsättningsgapet mellan svenskar och invandrare (Sverige är sämst i OECD, konstaterade Näringsdepartementet nyligen, på att få invandrare i jobb) glöms kvinnofrågan bort helt.
Sysselsättningen bland utrikes födda kvinnor är nu 57 procent (nästan tjugo procentenheter lägre än för svenska kvinnor). För utomeuropeiskt födda kvinnor är sysselsättningsgraden 48,7 procent. Mindre än varannan sysselsatt, alltså, även med vår generösa definition av sysselsättning. AF konstaterar att ”många av de utrikes födda kvinnorna står helt utanför arbetsmarknaden, och alltså inte heller söker arbete”.
Man kan förstås tvivla på om det alls går att lösa problemet. Men om man vill försöka så krävs en kulturförändring, och den kräver jobb för dessa kvinnor.
Sveriges mest högljudda feminister fokuserar ständigt på kvinnokvotering till styrelserummen, åt några dussin vita övre medelklasskvinnor, istället för att försöka få fram en lönekostnad som skulle befria tusen och åter tusen kvinnor från spisarna. Det är obegripligt.
Att det gäller föräldrarnas ekonomi tycker jag en normalt funtad person förstår, vilket du är. Så sluta dumma dig.
Och vilken normalt funtad person som helst inser att det finns föräldrar som inte klarar av att sköta ekonomin så hur funkar då argumenten om man sköter sin ekonomi för barnen som tråden handlar om?
Bara för att barn inte ligger i rännstenen och tigger idag, ska man tycka att allt är bra då och vänta tills de ligger där? Jag ser inte det negativa i att uppmärksamma en trend mot att den relativa fattigdomen ökar. Och absolut fattigdom innebär inte per automatik ett större lidande för individen än relativ.Nej, inte så långt. Men man måste inte blåsa upp ett ganska litet fördelningsproblem genom att använda dumma och oklara definitioner. I några tidningsartiklar jag läste så skrev man inte ens att det handlade om relativ fattigdom. Det stod helt enkelt bara att svenska barnfamiljer hade blivit fattigare, punkt. Det är ju enorm skillnad på att få det relativt sämre ställt, och ändå få det bättre år för år (= slutar inte i rännstenen), än att få det absolut sämre ställt och alltså få det sämre år för år (= slutar i rännstenen).
kettlebellGuden
2011-06-14, 11:37
Och vilken normalt funtad person som helst inser att det finns föräldrar som inte klarar av att sköta ekonomin så hur funkar då argumenten om man sköter sin ekonomi för barnen som tråden handlar om?
Nu handlar ju diskussionen inte ens om barn som inte får mat och husrum.. utan barn där deras föräldrar inte har råd att skicka iväg dem på diverse skolresor och köpa nya prylar för att hänga med.
Skolresorna tycker jag själv är beklagligt och borde självklart vara något som skolan finansierar.. men att ett barn är fattigt för det inte har mobiltelefon, please?
Och vilken normalt funtad person som helst inser att det finns föräldrar som inte klarar av att sköta ekonomin så hur funkar då argumenten om man sköter sin ekonomi för barnen som tråden handlar om?
Ja? Det fungerar ju alldeles utmärkt. Sköter man sin ekonomi i Sverige finns det väldigt små risker att bli "fattig". Så jag förstår helt ärligt inte vad du vill få fram/vad jag skrivit för fel?
Nitrometan
2011-06-14, 12:09
Började fundera lite på de ekonomiska förslagen från soussarna den senaste tiden och vem den där Tommy Waidelich som är deras ekonomisk-politiske talesman är. Vad har han för ekonomiutbildning? HH? 120 poäng NEK?
Det enda jag hittade var - Han har tidigare arbetat som brevbärare och som politisk sekreterare i Södertälje kommun.
Denna också:
http://www.socialdemokraterna.se/Socialdemokratiska-riksdagsgruppen/Tommy-Waidelich/Mer-om-mig/CV---pa-svenska/
Där står det:
Arbete och studier mm
Universitetstudier 1982-84 och 1986-1987
Militärtjänstgöring 1984-1985
Postiljon 1985-88
Ganska intetsägande.
Utgår från mig själv, på farsans sida bodde de 6 pers i en etta, åt nästan bara potatis och smör och nåt slags enkel grönsak. Inga leksaker. Kött fick de inte förän på 50-talet. Så jag själv hade det inte fattigt men längre tillbaks var de nog fattiga med dagens svenska mått sett.
Vare sig det är fattigt eller inte i Sverige skrämmer mig ibland kraven samhället/grannar och så vidare oskrivet verkar ställa på en där. Frågan är om alla kan leva up till dem. Jämför med andra länder utanför norden och Sverige framstår som ett mycket rikt land med höga löner och avancerade människor och alla pratar om Sverige på det sättet och så kanske det är. Vet inte hur det är ute i storstadsförorterna och möjligheterna där att kultivera sig. I många fattiga länder har dock iphone eller vad det heter brett ut sig så pass att nästan alla har det eftersom det är det enda sättet att kommunicera, trots at man inte har vare sig dator, diskmaskin, tvättmaskin, TV, eller ordentlig mat hemma och skolan är ett skämt..
Nu handlar ju diskussionen inte ens om barn som inte får mat och husrum.. utan barn där deras föräldrar inte har råd att skicka iväg dem på diverse skolresor och köpa nya prylar för att hänga med.
Jag trodde tråden handlade om barnfattigdom som det står i rubriken? Det inbegriper för mig de som inte har drägliga levnadsförhållanden och/eller inte får mat som de bör och att det förekommer i Sverige är inte något hemlighet. Det faktumet går inte heller att få bort genom att säga att det är föräldrarnas fel då barnen inte får det bättre för det. Det är kanske t o m ibland så att det inte ens är föräldrarnas fel att det blivit på det sättet.
Ja? Det fungerar ju alldeles utmärkt. Sköter man sin ekonomi i Sverige finns det väldigt små risker att bli "fattig". Så jag förstår helt ärligt inte vad du vill få fram/vad jag skrivit för fel?
Barnen sköter sällan sin egen ekonomi så hur kan barnen förhindra att de blir fattiga genom att sköta sin ekonomi?
D Andersson
2011-06-14, 13:19
Nej, inte så långt. Men man måste inte blåsa upp ett ganska litet fördelningsproblem genom att använda dumma och oklara definitioner. I några tidningsartiklar jag läste så skrev man inte ens att det handlade om relativ fattigdom. Det stod helt enkelt bara att svenska barnfamiljer hade blivit fattigare, punkt. Det är ju enorm skillnad på att få det relativt sämre ställt, och ändå få det bättre år för år (= slutar inte i rännstenen), än att få det absolut sämre ställt och alltså få det sämre år för år (= slutar i rännstenen).
Men är det ett problem öht? Det låter som att det inte ska löna sig att arbeta jämfört med att inte göra det, som om inkomstskillnader är dåligt.
Hur går det ihop med det du själv skriver: Att de som har det sämst ställt trots allt har fått det bättre och bättre varje år? Inte lika mycket som de som har jobb, men är det fel?
Barnen sköter sällan sin egen ekonomi så hur kan barnen förhindra att de blir fattiga genom att sköta sin ekonomi?
Ja? Som sagt trodde jag inte det behövde påpekas att barnen inte sköter sin egen ekonomi och att om de eventuellt är "fattiga" så är det ett symptom och inte en orsak. Jag är rätt säker på att du förstod det också men försöker tjäna några extra poäng genom att subtilt påpeka "Duuu! Du sa faktiskt inte att det var föräldrarna som åsyftades när du sa att om man sköter sin ekonomi i Sverige så blir man inte "fattig"!."
Men visst, då vet jag vilken nivå tråden förmodligen kommer ligga på i fortsättningen så då ägnar jag min tid åt något annat fr.o.m. nu.
Ja? Som sagt trodde jag inte det behövde påpekas att barnen inte sköter sin egen ekonomi och att om de eventuellt är "fattiga" så är det ett symptom och inte en orsak. Jag är rätt säker på att du förstod det också men försöker tjäna några extra poäng genom att subtilt påpeka "Duuu! Du sa faktiskt inte att det var föräldrarna som åsyftades när du sa att om man sköter sin ekonomi i Sverige så blir man inte "fattig"!."
Men visst, då vet jag vilken nivå tråden förmodligen kommer ligga på i fortsättningen så då ägnar jag min tid åt något annat fr.o.m. nu.
Du kanske kan förklara vad du menar istället? Jag har nämligen ingen aning om vad det du skriver i det här inlägget betyder och vilket samband det har med det inlägg jag svarade på från början.
stahlberg
2011-06-14, 15:46
För min del tar jag inte ställning till den svenska barnfattigdomens omfattning.
För mindre än 100 år sedan - alltså fram till tiden efter andra världskriget - fanns det ett stort antal människor i vårt land som var fattiga på rikigt. Går vi ännu lite längre tillbaka i tiden så dog människor - barn såväl som vuxna - som följd av att de var fattiga.
Två faktorer har, som jag ser det, förändrat de nordiska samhällena så att ytterst få människor mera verkligen är fattiga : den ena faktorn är de teknologiska framstegen (om man kan kalla dem så), som gett de yttre möjligheterna att förbättra livssituationen för alla människor, och den andra faktorn är den gemensamma viljan att bygga ett rättvist samhälle. En viktig andel i att den reella fattigdomen minskat är de facto att den relativa fattigdomen minskat (dvs att inkomstklyftorna minskat), vilket har gett de nordiska samhällena en stor, välutbildad och relativt välbärgad medelklass.
Numera är trenden den motsatta. Istället för att sträva till att hålla inkomstklyftorna små och medelklassen stor och välbärgad så ökar inkomstklyftorna och "den lägre delen" av medelklassen blir allt fattigare. De som ivrigast applåderar detta är människor som tack vare den tidigare jämlikhetsprincipen har haft möjlighet att ta sig ur den fattigdom som deras släkt i generationer dragits med och som skulle vara också deras arvedel, om inte samhället skulle ha förändrats under årtiondena efter andra världskriget.
Visst är det sannolikt att vi också i fortsättningen kommer att ha ett skenbart välstånd, med bostad till alla, mat för varje mun samt TV, dator osv för de flesta. Den idealfattiga (för dem som inte är fattiga själva) är naturligvis de som har tillräckligt drägliga boendeförhållanden, tillräckligt mycket mat och tillräckligt mycket teknik/förströelse.
Sanningen är dock den att vi sakta men säkert på nytt är på väg mot ett ojämlikare samhälle, där en (trots allt åtminstone för tillfället) rätt stor del av befolkningen har det gott ställt och kan unna sig vad den vill medan en liten (men växande) del klarar sig för dagen med nöd och näppe. Levnadsvillkoren för den fattigare delen blir långsamt sämre : möjligheterna till sjukvård, utbildning, (någorlunda välbetalt) arbete blir efterhand mindre.
För tillfället är den relativa faatigdomen inget större problem, det är inte omöjligt att den kommer att bli det. Kanske vi som haft förmånen att leva största delen av våra liv under perioden 1960 till ?? ska vara rikigt nöjda. I en annan tid hade en stor del av oss kanske varit enormt fattiga.
Du kanske kan förklara vad du menar istället? Jag har nämligen ingen aning om vad det du skriver i det här inlägget betyder och vilket samband det har med det inlägg jag svarade på från början.
OK, du förstår verkligen inte vad jag snackar om och jag förstår verkligen inte vad du snackar om. Ingen förstår något alls. Tråd låst.
Numera är trenden den motsatta. Istället för att sträva till att hålla inkomstklyftorna små och medelklassen stor och välbärgad så ökar inkomstklyftorna och "den lägre delen" av medelklassen blir allt fattigare. De som ivrigast applåderar detta är människor som tack vare den tidigare jämlikhetsprincipen har haft möjlighet att ta sig ur den fattigdom som deras släkt i generationer dragits med och som skulle vara också deras arvedel, om inte samhället skulle ha förändrats under årtiondena efter andra världskriget.
Fast det blir den ju inte. Allas välstånd ökar. Vissa får det relativt bättre i kontrast till de sämre ställda, men det är inte så att standarden sänks i absoluta termer här i väst. Tvärt om. Jag anser att i ett land som Sverige har de allra flesta möjlighet att påverka sin inkomst och således sin "klass" genom arbete och utbildning. Det är en fråga om ansträngning och hur mycket tid man vill offra.
pragmatist
2011-06-14, 18:22
Absolut och relativ fattigdom är dock inte helt frikopplade från varandra. I en situation där fattiga och rika konkurrerar om samma resurser så kommer de rikares ökade köpkraft gradvis tränga undan de fattigares, även om de fattiga inte blir fattigare i kronor räknat. Om resursen i fråga är demokratiskt inflytande så kan man också tänka sig att ökad relativ fattigdom successivt förskjuter makten till de rika, återigen utan att de fattigare får det sämre med absoluta mått mätt. Så helt oväsentligt är det ju inte.
OK, du förstår verkligen inte vad jag snackar om och jag förstår verkligen inte vad du snackar om. Ingen förstår något alls. Tråd låst.
Jag förstår inte heller missförståndet. Jag förstår precis vad du menar, du är tydlig.
http://1.bp.blogspot.com/-bllQET01N_Y/TY9x0jkpMnI/AAAAAAAAAd0/-zxd7d9IPhc/s400/child%2Bpoverty.png
vad är definitionen på fattig enligt den där -squat-?
vad är definitionen på fattig enligt den där -squat-?
Att barnfattigdomen har minskat för svenska barn, men ökat för invandrade barn. Med andra ord så snackar sossarna strunt, när de säger att barnfattigdomen har ökat i generell mening. Där de dessutom försöker få det till att det är jobbskatteavdraget som ligger till grund för denna utveckling. Vill man göra något åt barnfattigdomen bör man göra något åt "invandringsproblematiken". Minskad invandring lär ju inte stå på sossarna agenda.
Personligen har jag inget emot riktade bidrag, men man bör ta itu med grundproblematiken, som arbetslöshet och höga skatter för låginkomsttagare.
Att barnfattigdomen har minskat för svenska barn, men ökat för invandrade barn. Med andra ord så snackar sossarna strunt, när de säger att barnfattigdomen har ökat i generell mening. Där de dessutom försöker få det till att det är jobbskatteavdraget som ligger till grund för denna utveckling. Vill man göra något åt barnfattigdomen bör man göra något åt "invandringsproblematiken". Minskad invandring lär ju inte stå på sossarna agenda.
Personligen har jag inget emot riktade bidrag, men man bör ta itu med grundproblematiken, som arbetslöshet och höga skatter för låginkomsttagare.
det var dock inte riktigt min fråga. Utan när är man definierad som fattig? När man tjänar mindre än 10k innan skatt?
det var dock inte riktigt min fråga. Utan när är man definierad som fattig? När man tjänar mindre än 10k innan skatt?
Jag har inte hittat någon klar gräns. Men att tillhöra en familj som lever på socialbidrag anses vara en definition.
pragmatist
2011-06-14, 21:10
Rädda Barnen använder EU:s definition, som är <60% av medianinkomsten för hushåll i landet. Detta förklarar varför så många barn klassas som fattiga.
z_bumbi:
"Har svårt att tro det (att föräldrarna inte har råd med mat till barnen) med tanke på det skyddsnät Sverige har. Förutsatt att man (föräldrarna) sköter sin ekonomi d.v.s."
Så skrev Exdiaq. Det inom paranteserna la jag till själv.
Vad är missförståndet? Förstår inte riktigt vad du vill få fram.
Absolut och relativ fattigdom är dock inte helt frikopplade från varandra. I en situation där fattiga och rika konkurrerar om samma resurser så kommer de rikares ökade köpkraft gradvis tränga undan de fattigares, även om de fattiga inte blir fattigare i kronor räknat. Om resursen i fråga är demokratiskt inflytande så kan man också tänka sig att ökad relativ fattigdom successivt förskjuter makten till de rika, återigen utan att de fattigare får det sämre med absoluta mått mätt. Så helt oväsentligt är det ju inte.
Att det är oväsentligt menade jag inte. Men det är viktigt att belysa skillnaderna när begreppen slängs runt i media med syftet att fiska röster.
Rädda Barnen använder EU:s definition, som är <60% av medianinkomsten för hushåll i landet. Detta förklarar varför så många barn klassas som fattiga.
Har du någon koll på medianinkomsten i Sverige? Jag är inte helt hemma bland ekonomiska termer. En snabbkoll på SCB* gav dock att 2009 års arbetsinkomst hade ett medianvärde på 316,4 kkr, motsvarande för 10:e percentilen 232,5 kkr. Sextio procent av medianinkomsten, minus 30% skatt, ger 11 074 kr per månad. Motsvarande siffra räknat med tionde percentilens siffror ger 8 138 kr per månad.
* http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____28871.aspx
Med reservation för feltolkning av tabeller.
Fast det blir den ju inte. Allas välstånd ökar. Vissa får det relativt bättre i kontrast till de sämre ställda, men det är inte så att standarden sänks i absoluta termer här i väst. Tvärt om. Jag anser att i ett land som Sverige har de allra flesta möjlighet att påverka sin inkomst och således sin "klass" genom arbete och utbildning. Det är en fråga om ansträngning och hur mycket tid man vill offra.
+1. Självklart kommer välståndet inte bara öka för de rikaste i Sverige...
Men är det ett problem öht? Det låter som att det inte ska löna sig att arbeta jämfört med att inte göra det, som om inkomstskillnader är dåligt.
Hur går det ihop med det du själv skriver: Att de som har det sämst ställt trots allt har fått det bättre och bättre varje år? Inte lika mycket som de som har jobb, men är det fel?Jag antar att den minskade andelen som "tilldelats" har kompenserats av att vi har blivit rikare som nation. Alltså, att en genomsnittlig barnfamilj har större absolut förmögenhet idag tack vare tillväxten, men lägre relativ sådan.
Om jag jämför lite snabbt med 1990, så ser jag att vår (inflationsjusterade) BNP/capita idag är 40-45% högre.
Saxat ur Rädda Barnens rapport:
Inom EU används i huvudsak ett relativt fattigdomsbegrepp som innebär att fattigdomsgränsen går vid högst 50 eller 60 procent av landets medianinkomst.
Fattigdom kan också definieras med absoluta ekonomiska mått, det vill säga inkomster som understiger en viss gräns. Gränsen kan sättas på olika sätt beroende på land och sammanhang. Världsbankens definition av fattigdom i utvecklingsländer (en inkomst på mindre än två dollar per dag) och Socialstyrelsens riksnorm för socialbidrag är två exempel.
Så säg att fler barnfamiljers inkomster sjunker till 50-60% av landets medianinkomst eller lägre. Eftersom BNP/cap har höjts med 45%, och antagligen gett medianinkomsten en knuff uppåt, så är det fullt möjligt att de faktiskt har blivit rikare än innan, men inte lika mycket som andra samhällsgrupper.
Jag har ingen aning om så är fallet, utan det är bara spekulationer. Det jag ogillar är när tidningsartiklar tar upp barnfattigdom utan att förtydliga att det handlar om just relativ fattigdom, och vad det innebär. Man undrar om det finns någon agenda bakom detta, eller om det handlar om lathet/slarv.
(samma lathet jag själv uppvisar genom att inte undersöka saken noggrannare - men jag är ingen avlönad journalist heller :))
Ignatius72
2011-06-15, 06:24
J
Så säg att fler barnfamiljers inkomster sjunker till 50-60% av landets medianinkomst eller lägre. Eftersom BNP/cap har höjts med 45%, och antagligen gett medianinkomsten en knuff uppåt, så är det fullt möjligt att de faktiskt har blivit rikare än innan, men inte lika mycket som andra samhällsgrupper.
Det är precis det som skett. Alla har fått mer men några (de som inte jobbar) har inte fått lika mycket. Svårt att vara uppröd tycker jag.
Nitrometan
2011-06-15, 06:41
Vad är missförståndet? Förstår inte riktigt vad du vill få fram.
Det är inte barnen utan föräldrarna som är fattiga. Om de nu är det. Barnen kan (iaf innan tonåren) inte göra så mycket åt sin situation. Att utmåla dem som offer är lätt och spelar på folks känslor.
"Stackars barn! Är det ingen som tänker på barnen!" *gah!*
Men leder det nånstans? Hjälper det familjernas/föräldrarnas situation?
Med tanke på det som framkommit i tråden - är det ens ett ökande problem?
Jag har ingen aning om så är fallet, utan det är bara spekulationer. Det jag ogillar är när tidningsartiklar tar upp barnfattigdom utan att förtydliga att det handlar om just relativ fattigdom, och vad det innebär. Man undrar om det finns någon agenda bakom detta, eller om det handlar om lathet/slarv.
Klart att det finns en agenda. Kolla hur frågan har lagts fram och vem/vilka som driver den.
pragmatist
2011-06-15, 06:45
Att det är oväsentligt menade jag inte. Men det är viktigt att belysa skillnaderna när begreppen slängs runt i media med syftet att fiska röster.
Har du någon koll på medianinkomsten i Sverige? Jag är inte helt hemma bland ekonomiska termer. En snabbkoll på SCB* gav dock att 2009 års arbetsinkomst hade ett medianvärde på 316,4 kkr, motsvarande för 10:e percentilen 232,5 kkr. Sextio procent av medianinkomsten, minus 30% skatt, ger 11 074 kr per månad. Motsvarande siffra räknat med tionde percentilens siffror ger 8 138 kr per månad.
* http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____28871.aspx
Med reservation för feltolkning av tabeller.
Man brukar räkna disponibel inkomst, efter skatt och transfereringar. Det hela kompliceras en smula av att vi inte brukar räkna på hushåll utan på individer i Sverige. Enligt RB:s egna beräkningar motsvarar 60% av medianinkomsten ungefär 24,000:- per månad för en familj med två vuxna och två barn. För en ensam vuxen med ett barn är siffran drygt 14,000:-. Inte guld och gröna skogar direkt. Den genomsnittliga disponibla inkomsten för alla svenskar, gammal som ung, var 2010 14,906:- per månad som jämförelse (Ekonomifakta).
D Andersson
2011-06-15, 07:52
Jag har ingen aning om så är fallet, utan det är bara spekulationer. Det jag ogillar är när tidningsartiklar tar upp barnfattigdom utan att förtydliga att det handlar om just relativ fattigdom, och vad det innebär. Man undrar om det finns någon agenda bakom detta, eller om det handlar om lathet/slarv.
Steve, hur mår du egentligen? Du har ju själv skrivit att så är fallet i ett tidigare inlägg, och samtidigt lyckats missa alla mina inlägg i tråden.
Den solklara agendan är att på ett eller annat sätt skapa opinion för att öka bidragen, det är även ett slag mot inkomstskillnader och att arbete lönar sig i största allmänhet, "klyftorna" (i princip de minsta i världen) på vänsterspråk. Arbete både lönar sig och är vägen ur fattigdom, vilket väldigt många har tagit sig sedan 1997 -förutom invandrarna, av den enkla anledningen att de är så väldigt många och alldeles för ofta saknar utbildning, läskunnighet, språkkunskaper m.m. och kommer från en kultur där kvinnor väldigt ofta och inte så sällan också män helt enkelt inte arbetar, bl.a. av den enkla anledningen att man p.g.a. generösa bidrag/tolkning av regler har det tillräckligt bra här utan att arbeta jämfört med i hemlandet - Läs artiklarna i mina inlägg.
Man brukar räkna disponibel inkomst, efter skatt och transfereringar. Det hela kompliceras en smula av att vi inte brukar räkna på hushåll utan på individer i Sverige. Enligt RB:s egna beräkningar motsvarar 60% av medianinkomsten ungefär 24,000:- per månad för en familj med två vuxna och två barn. För en ensam vuxen med ett barn är siffran drygt 14,000:-. Inte guld och gröna skogar direkt. Den genomsnittliga disponibla inkomsten för alla svenskar, gammal som ung, var 2010 14,906:- per månad som jämförelse (Ekonomifakta).
Så <60% av 14 000 för en ensam vuxen med ett barn räkas som fattig, om jag förstått rätt?
D Andersson
2011-06-15, 10:04
Så <60% av 14 000 för en ensam vuxen med ett barn räkas som fattig, om jag förstått rätt?
Nej, 14000 kr i månaden för ensamstående med ett barn räknas som fattig, liksom 24000 kr i månaden för två vuxna och två barn.
Det är därför man är "fattig" när man inte kan köpa dyra märkeskläder, årets modell av iPhone, ha tre veckors semester i Thailand (eller betalda resor till- och från hemlandet) och äta ute fem dagar i veckan o.s.v.
Intressant definition
Speciellt när svenska staten enbart kan erbjuda fattigpeng i lån till samtliga landets studenter oavsett vart de befinner sig. :D
Statistikskit alltid samma sak inom politiken, trolla lite fram och tillbaka så det ser bättre/sämre ut. Räkna med långtidsjukskrivna eller inte, räkna med studenter eller inte, räkna med folk i arbetsmarknadsåtgärder eller inte.
Nej, 14000 kr i månaden för ensamstående med ett barn räknas som fattig, liksom 24000 kr i månaden för två vuxna och två barn.
Det är därför man är "fattig" när man inte kan köpa dyra märkeskläder, årets modell av iPhone, ha tre veckors semester i Thailand (eller betalda resor till- och från hemlandet) och äta ute fem dagar i veckan o.s.v.
Hah. Jag lever väl på mina CSN-pengar, 8 678 kr per månad, av vilka jag dessutom måste betala tillbaks en stor del. Inte är jag fattig. Då räknas man alltså som fattig om man som ensamstående har 8 678 kr till hyra, räkningar, mat och diverse personliga nöjen (som vilken student som helst) och dessutom 5 000 kr att spendera på sitt barn, varje månad? Skrattretande.
Nitrometan
2011-06-15, 10:52
Speciellt när svenska staten enbart kan erbjuda fattigpeng i lån till samtliga landets studenter oavsett vart de befinner sig. :D
Jag lever väl på mina CSN-pengar, 8 678 kr per månad, av vilka jag dessutom måste betala tillbaks en stor del. Inte är jag fattig.
Ni har väl hört talas om studentfattigdomen?
Men den vill politikerna inte minska. Istället vill de att fler ska studera. Därigenom kommer antalet fattiga studenter att öka.
Studentfattigdomen ökar!
stahlberg
2011-06-15, 14:56
Frågan är om Delfins resonemang (i svaret på mitt inlägg) helt håller. På kort sikt gör det nog det, men knappast på lång sikt.
Delfin menar att de fattigaste blir rikare trots att deras reslativa fattigdom ökar. Men om de rikastes inkomster ökar proportionellt mera än de fattigas och inflationen ökar pga totalt sett ökad köpkraft så kommer en allt större del av befolkningen att ha råd med bara det allra nödvändigaste.
Många kanske tycker att det räcker om människor har råd med det allra nödvändigaste, så att de i alla fall inte svälter eller fryser ihjäl. Men om en stor mängd människor har det dåligt ställt, t.ex arbetar långa dagar med otrevliga arbetsuppgifter för dålig lön, inte har råd till bra sjukvård (för att den privatiserats och blivit dyr), får gå med söndriga skor för att de inte har råd att köpa nya, måste lämna bort tandläkar- eller ögonläkarbesök för att sådana inte ryms i deras budget och liknande, så kommer nog också den absoluta fattigdomen - även om man åtminstone inte ännu kan jämföra den med fattigdomen i u-länderna - att öka, trots att inkomstnivån t.om skulle stiga en aning. Med detta menas, att en ökad inkomstnivå som trots ökningen medför att man har råd till mindre än förut, ändå ökar den reella fattigdomen.
Hela vårt nordiska välfärdssamhälle har sedan efterkrigstiden byggt på att alla ska få det reellt bättre. Den tankegången håller vi nu på att överge. Dessutom kommer vissa utsatta grupper av människor som har det permanent eller tillfälligt sämre - t.ex studerande, nyinflyttade - att växa.
På riktigt lång sikt kan denhär nya trenden kanske leda till också det, att det uppstår en ganska stor grupp verkligt fattiga, som faktiskt inte har råd till mat, bostad osv - även om det säkert är långt dit. Före det kan man mycket väl tänka sig våldsamma missnöjesyttringar av ett slag som vi inte sett i de nordiska länderna.
Nu är jag säker på att de privilegierade (om man får använda ett sådant ord) strävar till att de fattigaste har så de klarar sig, för detta utgör en garanti för dem att få hålla kvar sitt (ökande) välstånd. Med privilegierade menar jag här de grupper av människor som står över lagen, eller rättare sagt som har vissa lagar som är till för att ta tillvara deras ekonomiska intressen. Alltså människor som får sina födelsedagsfester betalda av utomstående företag, som lyfter statliga stöd, också de fattigaste skattebetalarnas pengar, för att kunna lyfta fortsatta bonusar fastän företagen går dåligt, som skaffar lantegendomar enkom för att få skatteavdrag och understöd för egendomarna, riksdagsmäns som åker taxi och har taxin att vänta utanför krogen hela kvällen på skatebetalarnas bekostnad osv. Eller för all del, i en monarki, människor som använder sina apanage för att ordna privatflygplan till sina husdjur. De ökade inkomstklyftona - den ökade relativa fattigdomen - har nämligen lett också till ett annat fenomen : en nyprivilegierad grupp som från tidigare har det bättre ställt ekonomiskt än andra, men som har laglig rätt att få allting gratis. Så fort något privilegium naggas i kanten blir det protester. När finska riksdagens talman Sauli Niinistö (Samlingspartiet, alltså motsvarande Moderaterna i Sverige) beordrade riksdagsmännen att resa billigare och redovisa sina resekostnader bättre så blev han avskydd av så gott som hela riksdagen, från vänster till höger.
I vilket fall som helst är det inte helt otroligt att en ökad relativ fattigdom på lite längre sikt ökar också den reella fattigdomen.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.