Visa fullständig version : Att födas med guldsked i mund
Minimjölk
2011-05-11, 13:28
Jag är intresserad av hur personer med olika ekonomisk bakgrund resonerar kring pengar och välfärd och jakten på densamma. Då jag själv kommer från en ytterst alldaglig familj något under "medelklassen" så har jag tidigt blivit itutad att vara sparsam och att glädjas åt små saker i livet. Jag har även lärt mig att det är viktigt att kunna ta hand om och och kunna försörja sig själv och sin familj genom hårt arbete. Utbildning och ett jobb som man trivs med och finner meningsfullt är viktigt mm mm mm.
Jag är genuint intresserad hur mitt liv hade artat sig om min barndom och uppväxt istället kantats av lyxyachter och räkmackor. :)
jag inser såklart att stereotyp-rikemansbarnet inte finns men nog påverkar familjens tillgångar ens uppväxt i någon utsträckning.
En av mina bättre kompisar har tex en förmögen pappa, de har väldigt lite kontakt och har så haft genom alla tider men min kompis vet ju med sig att någon gång i framtiden kommer ju alla pappans tillgångar tillfalla honom (enda barnet). Detta gör att han tex inte ens funderar på att pensionsspara eller säkra framtiden utan kan leva mer i nuet. Utöver detta har hans uppväxt varit högst ordinär.
En annan fd. klasskamrat hade i ung ålder ärvt 5-6miljoner av sin bortgångne farfar men fick inte röra dessa förrän han fyllde 18år. Samma dag fick han av föräldrarna 200.000kr (barnbidraget investerat) som en gåva. Han beklagade sig väldigt över hur tråkig present detta var och att han hade hoppats på något mer personligt. jag som vid tillfället var 17år och hade typ 4000kr på kontot och visste att det var vad jag skulle ha innan jag skaffade ett eget jobb tyckte detta verkade en aning otacksamt och bortskämt även om jag idag kan förstå hur han menade.
Kort sagt:
Hur skiljer sig överlag synen på pengar om man alltid haft tillgång till dem eller man har fått börja på 0 och bygga upp sitt eget imperium? Skiljer sig ärvda tillgångar från egna ihoptjänade?
Rikard Jansson
2011-05-11, 13:30
Jag har hört att det numer har ändrats. Dagens ungdomar föredrar tid över pengar säger vissa, och jag håller med. Drömmen (den rimliga varianten) vore att få 20 papp i månaden utan att behöva jobba. Hellre det än att behöva jobba 40 h i veckan och få 80 000 i månadslön
Carolinew
2011-05-11, 13:32
Eftersom många av mina intressen och saker som jag vill uppleva i mitt liv kostar en massa pengar är en bra inkomst ett måste.
Hellre kvalitet framför kvantitet på min fritid.
Spartansk
2011-05-11, 13:34
Jag har hört att det numer har ändrats. Dagens ungdomar föredrar tid över pengar säger vissa, och jag håller med. Drömmen (den rimliga varianten) vore att få 20 papp i månaden utan att behöva jobba. Hellre det än att behöva jobba 40 h i veckan och få 80 000 i månadslön
LÄTT att jag hade valt 20 papp + slippa jobba.
Rikard Jansson
2011-05-11, 13:35
LÄTT att jag hade valt 20 papp + slippa jobba.
Eller hur! Dina åsikter äger, för du är typ den enda som håller med mig om saker :D
Spartansk
2011-05-11, 13:36
Eller hur! Dina åsikter äger, för du är typ den enda som håller med mig om saker :D
Haha! For the record håller jag även med dig om att bänkpress är den roligaste övningen. :thumbup:
Rikard Jansson
2011-05-11, 13:38
Haha! For the record håller jag även med dig om att bänkpress är den roligaste övningen. :thumbup:
*cupid* Hur som helst så är det inte svar på TS fråga ^^ Svar på TS fråga; jag tror att det är svårt att generalisera och är mer individuellt ^^
Eller hur! Dina åsikter äger, för du är typ den enda som håller med mig om saker :D
Jag skulle nog säga 25 efter skatt utan att jobba skulle vara gränsen för mig. 20 är lite för lite.
Eftersom många av mina intressen och saker som jag vill uppleva i mitt liv kostar en massa pengar är en bra inkomst ett måste.
Hellre kvalitet framför kvantitet på min fritid.
Håller med dig Caroline. Det är viktigt för mig att jag känner mig fri att göra "vad jag vill" (inom rimliga gränser) och för att kunna ha den livsstilen krävs (tyvärr) pengar. Kärlek och hälsa är givetvis mycket mycket viktigare.
Fast jag skulle inte vara glad om jag var kär och hälsosam och bodde i ett ruckel och inte hade råd att göra någonting.
Jag jobbar hellre ihop mina pengar än får dem. Det enda värde pengar har för mig är i den mängd mat jag kan få för dem. Jag behöver inte en Jaglur4 eller en resa till Dubai för att må bra.
Spartansk
2011-05-11, 13:47
För egen del varierar min syn på pengar ganska mycket beroende på hur mycket jag har. Känner jag att jag har lite spendermarginal gör jag spontana småsaker som att fika, gå på bio och annat som över en hel månad sammanlagt blir en del pengar, kanske ett par tusen. Har jag det knapert håller jag i varenda krona, tänker till och med två gånger innan jag lägger en femma på att gå på en offentlig toalett.
Min bakgrund är medelklass. Jag har väl egentligen haft en dröm vara ekonomiskt oberoende sedan jag gick i leksakshus och mamma inte ville köpa alla Turtlesgubbar jag pekade på. Dock har jag aldrig förväntat mig att, eller försökt att, förverkliga den drömmen.
För närvarande har jag egentligen samma grundsyn som Joanna och Carolinew, med skillnaden att jag är väldigt billig i drift (20 papp i månaden skulle räcka två gånger om för att täcka mina intressen).
Allt handlar väl om ens föräldrar och uppfostran hur man värderar saker och ting sedan som vuxen.
Har man säkra tillgångar så är det ju enklare att tänka/fokusera på annat dock.
Man får väl ge och ta lite där
bq2pAS2sMXg
Minimjölk
2011-05-11, 13:51
Även jag har noterat en viss skillnad på pengakåthet och vilken generation man tillhör. Olika generation ser olika värden i livet och det är väl bara att acceptera. Har man som jag och många i liknande sits (70-talist) växt upp i en familj som inte alltid kunnat unnat sig vad de velat ligger det kanske närmre till hands att man själv vill ha gott om pengar och inte behöva känna sig i samma sits. Å andra sidan är mängden fritid begränsad vilket inte var ett lika stort problem för mina föräldrar då mamma valde at tjobba deltid för att kunna spendera mer tid med familjen. jag tror detta går i vågor gällande vad som prioriteras mest, fritid/pengar. Därför är min tråd intressant ( tycker i alla fall jag) då de som föds rika faktiskt i större utsträckning kan leva ett glamoröst liv både vad det gäller mängd fritid och lyxa till det. Frågan är om de väljer att göra detta?
Som någon redan påpekat så är det väldigt individuellt men det skulle vara kul att höra hur folk med olika bakgrund resonerar kring detta ämne.
Arne Persson
2011-05-11, 13:59
Allt handlar väl om ens föräldrar och uppfostran hur man värderar saker och ting sedan som vuxen.
Har man säkra tillgångar så är det ju enklare att tänka/fokusera på annat dock.
Man får väl ge och ta lite där
bq2pAS2sMXg
En sak är helt klar... utan pappas pengar så hade förmodligen den där patetiska Stureplanspajasen fortfarande varit oskuld. Nu finns ju trots allt möjligheten att någon av det täcka könet fått ett rikligt ekonomiskt bidrag för att släppa till.
En sak är helt klar... utan pappas pengar så hade förmodligen den där patetiska Stureplanspajasen fortfarande varit oskuld. Nu finns ju trots allt möjligheten att någon av det täcka könet fått ett rikligt ekonomiskt bidrag för att släppa till.
Arne, menar du att hans skicklighet i dans inte hade kunnat intressera en och annan dam? :D
3LpbTSmziGM
StampChamp
2011-05-11, 14:07
Jag har hört att det numer har ändrats. Dagens ungdomar föredrar tid över pengar säger vissa, och jag håller med. Drömmen (den rimliga varianten) vore att få 20 papp i månaden utan att behöva jobba. Hellre det än att behöva jobba 40 h i veckan och få 80 000 i månadslön
Jag håller med, skulle också tagit 20k utan att jobba. Finns annat här i livet att göra än att jobba hela tiden, tycker alldeles för många lägger för stort fokus på arbetet.
Greven är omtalad :D
q8g4HaZWe_s
Jag har hört att det numer har ändrats. Dagens ungdomar föredrar tid över pengar säger vissa, och jag håller med. Drömmen (den rimliga varianten) vore att få 20 papp i månaden utan att behöva jobba. Hellre det än att behöva jobba 40 h i veckan och få 80 000 i månadslön
Då är jag old school i så fall!
Arne Persson
2011-05-11, 14:14
Arne, menar du att hans skicklighet i dans inte hade kunnat intressera en och annan dam? :D
3LpbTSmziGM
Ha ha ha!:D Jag glömde den möjligheten... Undrar hur hans pappa ser ut? Förmodligen liknar dom varandra.
Rikard Jansson
2011-05-11, 14:14
Då är jag old school i så fall!
Ser du pengar som frihet? Vissa ser det som frihet, vissa ser det som makt, och det blir då primärt. För mig (oss) innebär tid frihet, och vi följer sedan den premissen för att leta medel för att få mer tid. :)
Lustigt är också att någon sade att tid är pengar. Jag skulle hellre vilja säga att pengar är tid.
Ser du pengar som frihet? Vissa ser det som frihet, vissa ser det som makt, och det blir då primärt. För mig (oss) innebär tid frihet, och vi följer sedan den premissen för att leta medel för att få mer tid. :)
Lustigt är också att någon sade att tid är pengar. Jag skulle hellre vilja säga att pengar är tid.
Pengar är lika med frihet för mig. Tror jag är ett typisk medelklassbarn med den inställningen. Finns inget värre än folk som använder pengar för att utöva makt.
Explosiven
2011-05-11, 14:39
Då är jag old school i så fall!
+1 Jag är själv 70-talist som hela mitt liv haft just den åsikten att hellre fritid än pengar. Jag har dock vart rätt ensam om den åsikten när detta ämne kommit upp. Speciellt bland jämnåriga.
Edit: Måste tillägga att jag är uppvuxen med 2 syskon och av en ensamstående farsa som jobbade 6 timmars dagar på volvo för att kunna spendera mer tid med oss. Vi hade aldrig nåt överflöd men det fattades oss aldrig något heller.
StampChamp
2011-05-11, 14:39
Ser du pengar som frihet? Vissa ser det som frihet, vissa ser det som makt, och det blir då primärt. För mig (oss) innebär tid frihet, och vi följer sedan den premissen för att leta medel för att få mer tid. :)
Lustigt är också att någon sade att tid är pengar. Jag skulle hellre vilja säga att pengar är tid.
Vi verkar ha samma syn på pengar och tid. :)
"Jag har inte råd att slösa bort min tid på att tjäna pengar" - Andre Agassi. Det tycker jag var riktigt bra sagt!
Explosiven
2011-05-11, 14:42
Vi verkar ha samma syn på pengar och tid. :)
"Jag har inte råd att slösa bort min tid på att tjäna pengar" - Andre Agassi. Det tycker jag var riktigt bra sagt!
Klockrent!
ARMSTARK
2011-05-11, 14:47
Ha ha ha!:D Jag glömde den möjligheten... Undrar hur hans pappa ser ut? Förmodligen liknar dom varandra.
Du, undrar om inte hans pappa och mamma liknar varandra, ända ner på gen nivå! :D
Du, undrar om inte hans pappa och mamma liknar varandra, ända ner på gen nivå! :D
lol!
Ha ha ha!:D Jag glömde den möjligheten... Undrar hur hans pappa ser ut? Förmodligen liknar dom varandra.
Arne, om du behöver relationstips kan du klicka längst ner till höger och Fråga Peder. :)
Fråga Peder "Greven" Fogstrand-Guld-i-mund (http://www.siepen.se/)
Jag vill känna att jag har förtjänat pengarna som trillar in på kontot. Jag är även övertygad om att ett jobb, vilket som helst, är nödvändigt för att helt enkelt slippa för mycket fritid.
Jag klarar inte av för mycket fritid.
Rikard Jansson
2011-05-11, 15:10
Explosiven, då är du ju inte alls old school som du plusettade Exdiaq för? ^^
Explosiven
2011-05-11, 15:14
Explosiven, då är du ju inte alls old school som du plusettade Exdiaq för? ^^
Förlåt mig! Missuppfattade hans inlägg.
Rikard Jansson
2011-05-11, 15:16
Förlåt mig! Missuppfattade hans inlägg.
It's ok ;)
kettlebellGuden
2011-05-11, 15:17
Guldsmed i mund.. mums.
Jag tycker om att jobba, blir rastlös annars. Alternativet isf hade varit att ha så mycket pengar att man kunde resa typ hela tiden och skaffa sej riktigt många och dyra hobbys, och även se till så att sin familj/vänner hade kunnat medverka i detta. Annars tröttnar man fort göra saker helt själv.
Guldsmed i mund.. mums.
lol...
Minimjölk
2011-05-11, 16:05
Denna tråden blev tyvärr inte riktigt som jag tänkt =/ Men den är underhållande ändå.
Finns det inga rikemansbarn som kan ge sin syn på det hela?
De "rikemansbarn" jag känner har ofta en sundare syn på pengar en många svensson, dom kanske spenderar mer på en utekväll. Men hanterar sitt kapital bättre och hade nog inte som en svensson gått och köpt en 50tummare för hela sparkapitalet efter ett sommarjobb eller dylikt.
rajjan_dammit
2011-05-11, 16:17
Jag har växt upp i en ganska fattig tillvaro. Jag hade aldrig tagit 20k i månaden utan att behöva jobba över 80k och 40h arbete. Ni får det att låta som att en uppväxt i medelklassen där man var tvungen att spara pengar var jobbig. Åh nej, va jobbigt att ha så mycket pengar över att man har råd att ha dem på banken...
MasterChief
2011-05-11, 16:23
Att få allt mer kvalificerade arbeten är en morot för mig. Det gör jobbet utmanande och roligt. Hur man är funtad om man inte vill jobba förstår jag inte; det ger ju otroligt mycket i allt från sociala kontakter till intellektuell stimulans! Visst, jag hade ruttnat på att stå vid ett löpande band, men det kan man ju av egen kraft ändra på om man vill.
Hellre 80k och jobba än 20k och inte jobba.
Jag tycker att pengar är rätt överskattat. Själv har jag haft jobb som jag inte trivts med och tjänat 20k efter skatt, och jag är nu student och pluggar det jag vill. Vilken jävla skillnad! Jag mår MYCKET bättre med 7500 spänn i månaden och gör något som jag tycker är skoj.
Vet inte om jag skulle vilja ha för mycket tid utan pengar heller i och för sig. Det är en balansgång det där, men hellre för mycket tid och mindre pengar än mycket pengar och för lite tid. Helt klart!
Dessutom tror jag på "mycket vill ha mer". Om du är född in i en väldigt rik familj kommer du inte att känna dig tillräckligt rik lik förbannat. Pengar i sig gör en knappast lyckligare. Vänner, familj, frihet och allmänt välmående är ovärderligt!
Herr Oberst
2011-05-11, 16:47
Hultman kommer säkert in och styr upp här snart
Nu vet jag inte hur mycket pengar man behöver ha för att betecknas som rik. Men kan väl medge att jag är relativt dock, 10% av ett hyreshus som är värderat till 10 miljoner. Sen så har väl cirka 350 000 kr i fonder/aktier. Är 19 år och haft jobb sedan förra sommaren. För mig som just nu tjänar 15 k Netto och jobbar 7-4 längtar jag tills sommaren då jag ska sluta. Och istället åka iväg och resa/jobba.
För mig är den lediga tiden mycket viktigare än pengar. Man måste inte alltid lägga undan pengar, sen handlar det mycket om prioritering. Men för mig personligen hade jag väldigt gärna kunnat jobba sex-timmars arbetsdag.
Sen kan jag hålla med om Ramses sista meningar. Spot on! Dock inte om att mycket vill ha mer. Jag är inte sån, är dock inte überrik.
Jag tycker om att jobba, blir rastlös annars. Alternativet isf hade varit att ha så mycket pengar att man kunde resa typ hela tiden och skaffa sej riktigt många och dyra hobbys, och även se till så att sin familj/vänner hade kunnat medverka i detta. Annars tröttnar man fort göra saker helt själv.
Det är väl detta man får utgå ifrån, de flesta skulle nog mycket riktigt föredra att jobba framför att leva på socbidrag och dega framför tv'n.
Jag funderar dock om detta håller på att förändras. Man kan göra sååå mycket mer nuförtiden med ytterst begränsad inkomst, bara man har en dator och internet, och det har verkligen alla idag. Man kan spela wow, sims och annan dynga hela dagarna. Så småningom kommer man kunna simulera verkligheten så pass att den simuleringen inte går att skilja från verkligheten. Vad kommer man då att föredra, möta verkligheten, eller förlora sig i sin programmerbara värld där alla är en bästa polare och alla tjejerna vill ha en? Tänker mig samma situation med råttorna som hade elektroder kopplade till "pleasure center" av hjärnan som bara tryckte fram mer endorfiner eller vad det nu var, tills de dog av svält.
Mina föräldrar är invandrare, så de förespråkat "hårt arbete". De vill att jag ska lyckas så bra som möjligt inom plugget och karriär. Jag försöker såklart uppfylla det de önskar för att göra dem glada, för det gör mig glad! :)
Min morsa säger ofta "Sök utbildning som ger dig jobb". Det kan jag tyvärr inte uppfylla. Jag söker mig heller till något som jag trivs med än att bara försöka hitta jobb. Men min syn som en undre medelklassare (med invandrarföräldrar som fick kämpa hårt för att ta sig hit) är att man ska leva knapert en period, för att sedan spendera majoriteten av pengarna på något man vill. I mitt fall är det resa. Det vill säga att jag gärna hade valt 20k utan att jobba, leva "fattigt" i 1 år, sedan resa för att ha kul. Jag ser inte särskilt stor värde i pengar helt ärligt, familj och vänner samt jobb som man gillar är MYCKET viktigare. Men det finns ju andra som har dyra intressen som skulle behöva mer pengar än 20k i månaden... Men jag talar endast för mig själv.
Jag jobbar för att leva jag lever inte för att jobba!
http://www.surf-fewo.com/eng/images/hangloose_sbp.jpg
Jag jobbar för att leva jag lever inte för att jobba!
http://www.surf-fewo.com/eng/images/hangloose_sbp.jpg
:thumbup:
Jag är genuint intresserad hur mitt liv hade artat sig om min barndom och uppväxt istället kantats av lyxyachter och räkmackor. :)
jag inser såklart att stereotyp-rikemansbarnet inte finns men nog påverkar familjens tillgångar ens uppväxt i någon utsträckning.
Det är just sådant som är småsaker i livet för min egen del. Prylar har inget värde alls för mig om jag inte skulle ha någon familj eller vänner. Familj och vänner först, sedan är resten bara småsaker i livet. Visst är man 16 år är det skitcoolt med stora eller nya prylar men några år senare så finns det andra viktiga saker.
bq2pAS2sMXg
Varför har folk ett sånt behov att dumförklara folk som lever på pappas guldkort? Nu verkar han inte vara så skarp med det tycks vara en tendens i Sverige att se ner på alla brats och bloggerskor.
Varför har folk ett sånt behov att dumförklara folk som lever på pappas guldkort? Nu verkar han inte vara så skarp med det tycks vara en tendens i Sverige att se ner på alla brats och bloggerskor.
Bloggerskor ÄR dock kanske korkade...
Varför har folk ett sånt behov att dumförklara folk som lever på pappas guldkort? Nu verkar han inte vara så skarp med det tycks vara en tendens i Sverige att se ner på alla brats och bloggerskor.
Svårt att inte vara skeptisk till människor så gör så väldigt lite i livet som att blogga eller leva på pappas pengar. Orsaken till deras existens kommer alltid vara en gåta.
Kanske?
F'låt. 90% av de "kända" är korkade.
Orsaken till deras existens kommer alltid vara en gåta.
Idag vet vi ganska mycket om hur barn blir till.
Svårt att inte vara skeptiskt till människor så gör så väldigt lite i livet som att blogga eller leva på pappas pengar. Orsaken till deras existens kommer alltid vara en gåta.
Såvida du inte är personen som finner ett botemedel mot någon cancerform tvivlar jag på att din existens är så viktig som du vill tro. I ett parallellt universum där du aldrig kom till skulle livet flyta på som vanligt, folk skulle varken vara gladare eller ledsnare... Din fru skulle vara lycklig med en annan man. Din chef skulle ha en annan duktig anställd. Så vad är egentligen meningen med din existens när den ändå är obetydlig?
Det är väl detta man får utgå ifrån, de flesta skulle nog mycket riktigt föredra att jobba framför att leva på socbidrag och dega framför tv'n.
Jag funderar dock om detta håller på att förändras. Man kan göra sååå mycket mer nuförtiden med ytterst begränsad inkomst, bara man har en dator och internet, och det har verkligen alla idag. Man kan spela wow, sims och annan dynga hela dagarna. Så småningom kommer man kunna simulera verkligheten så pass att den simuleringen inte går att skilja från verkligheten. Vad kommer man då att föredra, möta verkligheten, eller förlora sig i sin programmerbara värld där alla är en bästa polare och alla tjejerna vill ha en? Tänker mig samma situation med råttorna som hade elektroder kopplade till "pleasure center" av hjärnan som bara tryckte fram mer endorfiner eller vad det nu var, tills de dog av svält.
Sedär ja. Nu börjar du ju greppa en del av det teknikmotstånd jag uttryckt i ett antal trådar av "det var bättre förr"-karaktär, där du inte hållit med mig ett dugg. :D
Sedär ja. Nu börjar du ju greppa en del av det teknikmotstånd jag uttryckt i ett antal trådar av "det var bättre förr"-karaktär, där du inte hållit med mig ett dugg. :D
Oh, so that's what it was all about... :D Tja, visst kan man bli skeptisk mot teknologi om man beaktar sagda problem, men frågan är vad man ska göra åt det hela - reglera? Njä.
Oh, so that's what it was all about... :D Tja, visst kan man bli skeptisk mot teknologi om man beaktar sagda problem, men frågan är vad man ska göra åt det hela - reglera? Njä.
En del av det handlar om just detta. Regleringar kan vi nog glömma, det är kört för länge sedan. :D
Såvida du inte är personen som finner ett botemedel mot någon cancerform tvivlar jag på att din existens är så viktig som du vill tro. I ett parallellt universum där du aldrig kom till skulle livet flyta på som vanligt, folk skulle varken vara gladare eller ledsnare... Din fru skulle vara lycklig med en annan man. Din chef skulle ha en annan duktig anställd. Så vad är egentligen meningen med din existens när den ändå är obetydlig?
Bloggerskor eller en brat är för mig en person som gör absolut inget av värde i livet, de tar bara plats i samhället helt enkelt utan att ge något tillbaka.
Välj ut en random bloggare som bloggar om kläder eller smink eller en random brat. Vad tror du dessa skulle tillföra vid tex. en bilolycka, brand på NK eller vid stopp i serverhallen hos Skandibanken ?
Troligen inget alls för detta är människor som inte kan något om något, deras intellekt motsvarar ofta ett barns på 5 eller 6 år.
Såvida du inte är personen som finner ett botemedel mot någon cancerform tvivlar jag på att din existens är så viktig som du vill tro. I ett parallellt universum där du aldrig kom till skulle livet flyta på som vanligt, folk skulle varken vara gladare eller ledsnare... Din fru skulle vara lycklig med en annan man. Din chef skulle ha en annan duktig anställd. Så vad är egentligen meningen med din existens när den ändå är obetydlig?
Det är nog riktigt att det inte gör någon större skillnad om man tar bort en helt vanlig, tråkig och obetydlig person men tar man bort dem alla skulle det inte bli så mycket kvar. Samhället består till största del av de här obetydliga personerna.
Bloggerskor eller en brat är för mig en person som gör absolut inget av värde i livet, de tar bara plats i samhället helt enkelt utan att ge något tillbaka.
Välj ut en random bloggare som bloggar om kläder eller smink eller en random brat. Vad tror du dessa skulle tillföra vid tex. en bilolycka, brand på NK eller vid stopp i serverhallen hos Skandibanken ?
Troligen inget alls för detta är människor som inte kan något om något, deras intellekt motsvarar ofta ett barns på 5 eller 6 år.
De är nog kapabla att slå 112 vid de två första händelserna och ingenting alls när Skandiabanken får ett serverstopp. I princip på samma sätt som jag skulle reagerat.
Det är nog riktigt att det inte gör någon större skillnad om man tar bort en helt vanlig, tråkig och obetydlig person men tar man bort dem alla skulle det inte bli så mycket kvar. Samhället består till största del av de här obetydliga personerna.
Att de flesta av oss är obetydliga var liksom poängen med det jag skrev.
De är nog kapabla att slå 112 vid de två första händelserna och ingenting alls när Skandiabanken får ett serverstopp. I princip på samma sätt som jag skulle reagerat.
Visst kan alla ringa 112, lite tråkigt om det dock inte skulle finnas några som skulle kunna rycka ut på dessa samtal. Dessa är just exempel på människor som verkligen är önskvärda och där deras närvaro har hög betydelse.
Samhället skulle annars inte fungera om den bestod av en befolkning som inte har någon kunskap som är värdefull.
Troligen har väldigt få av dom förmågan att förstå att dom egentligen är helt värdelösa.
Troligen har väldigt få av dom förmågan att förstå att dom egentligen är helt värdelösa.
Håller helt med! *fiss*
filmjölk
2011-05-11, 18:26
En fördom jag har om överklassyngel är att ärvda pengar, adel, med pappas kreditkort kan föra sig någorlunda även i vanliga Svennemiljöer, och har en viss arbetsmoral. De kan prova att slumma till det, leva vanligt, och tjäna sina egna pengar men har alltid sin backup att falla tillbaks på om de misslyckas.
Pappas tjänade pengar, nya pengar, med pappas kreditkort kan inte föra sig öht, utan har dryg attityd, strösslar pengar omkring sig och bryr sig inte ett skit. De läser fyra olika utbildningar på exotiska platser och slutför inte någon.
Att de flesta av oss är obetydliga var liksom poängen med det jag skrev.
Och min poäng var att de som vid första anblick framstår som obetydliga kanske visst har en viss betydelse. Om man skulle ta bort alla vanliga personer som du tycker att är obetydliga så skulle samhället tvärdö. De flesta av oss passerar nog ganska obemärkta genom livet utan att förändra eller påverka så värst mycket men vi är ändå nödvändiga på sätt och vis.
Och min poäng var att de som vid första anblick framstår som obetydliga kanske visst har en viss betydelse. Om man skulle ta bort alla vanliga personer som du tycker att är obetydliga så skulle samhället tvärdö. De flesta av oss passerar nog ganska obemärkta genom livet utan att förändra eller påverka så värst mycket men vi är ändå nödvändiga på sätt och vis.
Jag stod på de "obetydligas" sida så jag har inte uttryckt en vilja om att plocka bort någon. Du får ta och läsa vad mitt inlägg var ett svar till för att förstå vad jag menade.
Med det sagt så har du också fel på ett annat sätt. När jag skrev om ett parallellt universum där en viss person inte kom till så betyder det inte nödvändigtvis att detta ställe har färre människor. Om vi hade ett parallellt universum där ingen av våra obetydliga kom till så skulle andra människor ha kommit till istället. Kristin skulle gift sig med en Måns och fått en liten Sebastian istället för att gifta sig med Peter och få en Laban.
Om man tolkar det jag skrev rätt är det snarare större sannolikhet att det parallella samhället skulle frodas i högre utsträckning än vårt samhälle.
Jag hade hellre tagit 80 papp i månaden för ett 40h jobb & sedan gått i pension när jag var 50 utan en skuld när...
En fördom jag har om överklassyngel är att ärvda pengar, adel, med pappas kreditkort kan föra sig någorlunda även i vanliga Svennemiljöer, och har en viss arbetsmoral. De kan prova att slumma till det, leva vanligt, och tjäna sina egna pengar men har alltid sin backup att falla tillbaks på om de misslyckas.
Pappas tjänade pengar, nya pengar, med pappas kreditkort kan inte föra sig öht, utan har dryg attityd, strösslar pengar omkring sig och bryr sig inte ett skit. De läser fyra olika utbildningar på exotiska platser och slutför inte någon.
Nu har jag inga pengar att tala om men det hindrar mig inte från att anta att pressen att lyckas är större just av den anledningen av ett bättre utgångsläge, att misslyckas är att inte hitta det man gillar att arbeta med samtidigt som tillgångarna förvaltas på ett sådant sätt att det är i paritet eller helst bättre än andra med liknande utgångsläge.
Att få allt mer kvalificerade arbeten är en morot för mig. Det gör jobbet utmanande och roligt. Hur man är funtad om man inte vill jobba förstår jag inte; det ger ju otroligt mycket i allt från sociala kontakter till intellektuell stimulans! Visst, jag hade ruttnat på att stå vid ett löpande band, men det kan man ju av egen kraft ändra på om man vill.
Hellre 80k och jobba än 20k och inte jobba.
Jag med, jag måste hela tiden ha utmaningar annars så kreverar jag av tristess. Jag tycker nästan jämt det är kul att gå till jobbet.
Jag tycker att pengar är rätt överskattat. Själv har jag haft jobb som jag inte trivts med och tjänat 20k efter skatt, och jag är nu student och pluggar det jag vill. Vilken jävla skillnad! Jag mår MYCKET bättre med 7500 spänn i månaden och gör något som jag tycker är skoj.
Vet inte om jag skulle vilja ha för mycket tid utan pengar heller i och för sig. Det är en balansgång det där, men hellre för mycket tid och mindre pengar än mycket pengar och för lite tid. Helt klart!
Dessutom tror jag på "mycket vill ha mer". Om du är född in i en väldigt rik familj kommer du inte att känna dig tillräckligt rik lik förbannat. Pengar i sig gör en knappast lyckligare. Vänner, familj, frihet och allmänt välmående är ovärderligt!
Men för mig är det där ingen motsättning. Det var därför som jag studerade för att kunna få stimulerande jobb. Hemskt att gå till ett arbete som man vantrivs på. Det är inte värt 80 tkr i månaden.
Men du har helt rätt i att pengar inte kan ersätta mänskliga värden och kontakter men för mig är det ingen motsättning.
Herr Oberst
2011-05-11, 19:25
Varför har folk ett sånt behov att dumförklara folk som lever på pappas guldkort? Nu verkar han inte vara så skarp med det tycks vara en tendens i Sverige att se ner på alla brats och bloggerskor.
Jag håller med
Vi stekare i dagens samhälle har en så otacksam roll tycker jag. Alltså det är vi som sätter sprätt på degen, som i sin tur gör så att samhället går runt, och samtidigt föraktar vissa oss? Vad är det för stil egentligen?
Jag måste erkänna något som legat och grott inom mig under en lång period. Att vara stekare idag är inte som det var för 100 år sedan, jag menar; då levde man på sina gods och ägnade sig åt jakt, god mat, goda drycker, spel av polo, djupa diskussioner om politik, historia och liknande aktiviteter. Det var alla tiders, man hade respekt utav alla. Men idag är det andra bullar, i röda sosse-Sverige dänger man på oss extra mycket skatter, folk föraktar oss och skrattar åt oss.
Om det här var för några hundra år sedan och folk drev med en adelsman på detta sätt skulle han förmodligen låtit halshugga er men idag tvingas ättlingarna till de män som pöbeln har att tacka för att de lever i ett välutvecklat land utstå förolämpningar och förakt när det egentligen borde vara tvärtom. Det är vi som sätter sprätt på kapitalet så att samhället går runt, det är våra fäder som ger arbete, det är våra förfäder ni har att tacka för att Sverige är så pass välutvecklat.
Låt oss bränna deg, låt oss ta en spontantripp till Saint Tropez och steka, låt oss spruta dompa. Det är vår livsstil och vi har rätt att leva den. Jag anser att folk bör sluta förakta och driva med oss.
Jag stod på de "obetydligas" sida så jag har inte uttryckt en vilja om att plocka bort någon. Du får ta och läsa vad mitt inlägg var ett svar till för att förstå vad jag menade.
Med det sagt så har du också fel på ett annat sätt. När jag skrev om ett parallellt universum där en viss person inte kom till så betyder det inte nödvändigtvis att detta ställe har färre människor. Om vi hade ett parallellt universum där ingen av våra obetydliga kom till så skulle andra människor ha kommit till istället. Kristin skulle gift sig med en Måns och fått en liten Sebastian istället för att gifta sig med Peter och få en Laban.
Om man tolkar det jag skrev rätt är det snarare större sannolikhet att det parallella samhället skulle frodas i högre utsträckning än vårt samhälle.
I ditt påhittade parallella universum kanske andra personer hade kommit till men i mitt gjorde det inte det så därför är det tomt. Dessutom är marken i mitt påhittade parallella universum gjord av glass, synd att det inte finns någon där som kan äta den.
Förövrigt så vet jag vad du svarade på - att 08-d00d är skeptisk till personer som inte gör något vettigare än att leva på pappas pengar. Visserligen har du en poäng i att de flesta av oss egentligen inte är speciellt betydelsefulla. Saken är dock den att om man jobbar så bidrar man till samhället om än aldrig så lite, om man bara flyter med och lever på andra så ser nog många det som att man inte fyller någon funktion eller bidrar med något. Det är förmodligen vad 08-dud syftade på, att han inte är världens mest betydelsefulla person är han säkert medveten om. Fast det förstås, man kan ju undra när man läser vissa inlägg... :D
Jag håller med
Vi stekare i dagens samhälle har en så otacksam roll tycker jag. Alltså det är vi som sätter sprätt på degen, som i sin tur gör så att samhället går runt, och samtidigt föraktar vissa oss? Vad är det för stil egentligen?
Jag måste erkänna något som legat och grott inom mig under en lång period. Att vara stekare idag är inte som det var för 100 år sedan, jag menar; då levde man på sina gods och ägnade sig åt jakt, god mat, goda drycker, spel av polo, djupa diskussioner om politik, historia och liknande aktiviteter. Det var alla tiders, man hade respekt utav alla. Men idag är det andra bullar, i röda sosse-Sverige dänger man på oss extra mycket skatter, folk föraktar oss och skrattar åt oss.
Om det här var för några hundra år sedan och folk drev med en adelsman på detta sätt skulle han förmodligen låtit halshugga er men idag tvingas ättlingarna till de män som pöbeln har att tacka för att de lever i ett välutvecklat land utstå förolämpningar och förakt när det egentligen borde vara tvärtom. Det är vi som sätter sprätt på kapitalet så att samhället går runt, det är våra fäder som ger arbete, det är våra förfäder ni har att tacka för att Sverige är så pass välutvecklat.
Låt oss bränna deg, låt oss ta en spontantripp till Saint Tropez och steka, låt oss spruta dompa. Det är vår livsstil och vi har rätt att leva den. Jag anser att folk bör sluta förakta och driva med oss.
Schönt lir :)
olle lindblad
2011-05-11, 19:46
Jag håller med
Vi stekare i dagens samhälle har en så otacksam roll tycker jag. Alltså det är vi som sätter sprätt på degen, som i sin tur gör så att samhället går runt, och samtidigt föraktar vissa oss? Vad är det för stil egentligen?
Jag måste erkänna något som legat och grott inom mig under en lång period. Att vara stekare idag är inte som det var för 100 år sedan, jag menar; då levde man på sina gods och ägnade sig åt jakt, god mat, goda drycker, spel av polo, djupa diskussioner om politik, historia och liknande aktiviteter. Det var alla tiders, man hade respekt utav alla. Men idag är det andra bullar, i röda sosse-Sverige dänger man på oss extra mycket skatter, folk föraktar oss och skrattar åt oss.
Om det här var för några hundra år sedan och folk drev med en adelsman på detta sätt skulle han förmodligen låtit halshugga er men idag tvingas ättlingarna till de män som pöbeln har att tacka för att de lever i ett välutvecklat land utstå förolämpningar och förakt när det egentligen borde vara tvärtom. Det är vi som sätter sprätt på kapitalet så att samhället går runt, det är våra fäder som ger arbete, det är våra förfäder ni har att tacka för att Sverige är så pass välutvecklat.
Låt oss bränna deg, låt oss ta en spontantripp till Saint Tropez och steka, låt oss spruta dompa. Det är vår livsstil och vi har rätt att leva den. Jag anser att folk bör sluta förakta och driva med oss.
Det här känns bekant. ;)
Jag håller med
Vi stekare i dagens samhälle har en så otacksam roll tycker jag. Alltså det är vi som sätter sprätt på degen, som i sin tur gör så att samhället går runt, och samtidigt föraktar vissa oss? Vad är det för stil egentligen?
Jag måste erkänna något som legat och grott inom mig under en lång period. Att vara stekare idag är inte som det var för 100 år sedan, jag menar; då levde man på sina gods och ägnade sig åt jakt, god mat, goda drycker, spel av polo, djupa diskussioner om politik, historia och liknande aktiviteter. Det var alla tiders, man hade respekt utav alla. Men idag är det andra bullar, i röda sosse-Sverige dänger man på oss extra mycket skatter, folk föraktar oss och skrattar åt oss.
Om det här var för några hundra år sedan och folk drev med en adelsman på detta sätt skulle han förmodligen låtit halshugga er men idag tvingas ättlingarna till de män som pöbeln har att tacka för att de lever i ett välutvecklat land utstå förolämpningar och förakt när det egentligen borde vara tvärtom. Det är vi som sätter sprätt på kapitalet så att samhället går runt, det är våra fäder som ger arbete, det är våra förfäder ni har att tacka för att Sverige är så pass välutvecklat.
Låt oss bränna deg, låt oss ta en spontantripp till Saint Tropez och steka, låt oss spruta dompa. Det är vår livsstil och vi har rätt att leva den. Jag anser att folk bör sluta förakta och driva med oss.
http://img574.imageshack.us/img574/1838/roflbotbfhw.jpg
I ditt påhittade parallella universum kanske andra personer hade kommit till men i mitt gjorde det inte det så därför är det tomt. Dessutom är marken i mitt påhittade parallella universum gjord av glass, synd att det inte finns någon där som kan äta den.
Men haha. Det där är ju en halmgubbe direkt tagen ur skolboken. Om du argumenterar mot det jag säger ska du använda dig av det jag säger som underlag. :Virro
Förövrigt så vet jag vad du svarade på - att 08-d00d är skeptisk till personer som inte gör något vettigare än att leva på pappas pengar. Visserligen har du en poäng i att de flesta av oss egentligen inte är speciellt betydelsefulla. Saken är dock den att om man jobbar så bidrar man till samhället om än aldrig så lite, om man bara flyter med och lever på andra så ser nog många det som att man inte fyller någon funktion eller bidrar med något. Det är förmodligen vad 08-dud syftade på, att han inte är världens mest betydelsefulla person är han säkert medveten om. Fast det förstås, man kan ju undra när man läser vissa inlägg... :D
Folk som bara bara glider bidrar också till samhället. Dessa är oftast unga konsumenter som skapar en större förfrågan för skor, kläder och fika, vilket leder till fler jobb.
Jag håller med
Vi stekare i dagens samhälle har en så otacksam roll tycker jag. Alltså det är vi som sätter sprätt på degen, som i sin tur gör så att samhället går runt, och samtidigt föraktar vissa oss? Vad är det för stil egentligen?
Jag måste erkänna något som legat och grott inom mig under en lång period. Att vara stekare idag är inte som det var för 100 år sedan, jag menar; då levde man på sina gods och ägnade sig åt jakt, god mat, goda drycker, spel av polo, djupa diskussioner om politik, historia och liknande aktiviteter. Det var alla tiders, man hade respekt utav alla. Men idag är det andra bullar, i röda sosse-Sverige dänger man på oss extra mycket skatter, folk föraktar oss och skrattar åt oss.
Om det här var för några hundra år sedan och folk drev med en adelsman på detta sätt skulle han förmodligen låtit halshugga er men idag tvingas ättlingarna till de män som pöbeln har att tacka för att de lever i ett välutvecklat land utstå förolämpningar och förakt när det egentligen borde vara tvärtom. Det är vi som sätter sprätt på kapitalet så att samhället går runt, det är våra fäder som ger arbete, det är våra förfäder ni har att tacka för att Sverige är så pass välutvecklat.
Låt oss bränna deg, låt oss ta en spontantripp till Saint Tropez och steka, låt oss spruta dompa. Det är vår livsstil och vi har rätt att leva den. Jag anser att folk bör sluta förakta och driva med oss.
Jag gillar folk som Jon Stewart och Stephen Colbert som konstant använder ironi för att argumentera mot något, men dessa herrar brukar oftast ha ett fullt legitimt argument i form av kontraposition i skämtet. Ironi per se är inget argument. ;)
Hehe det märks vad Maestro Baluu jobbar med :bow:
Men haha. Det där är ju en halmgubbe direkt tagen ur skolboken. Om du argumenterar mot det jag säger ska du använda dig av det jag säger som underlag. :Virro
Det stämmer, jag gjorde mig löjlig. Du hade dock inte varit tillräckligt tydlig med vad som gällde i ditt exempel, hur ska jag kunna veta att andra personer ersätter dem som försvinner om du inte säger det från början? Jag talar om att ta bort personer, du talar om att ersätta dem och då blir det missförstånd.
Folk som bara bara glider bidrar också till samhället. Dessa är oftast unga konsumenter som skapar en större förfrågan för skor, kläder och fika, vilket leder till fler jobb.
Det håller jag med om, det är en poäng jag tänkte på när jag skrev mitt förra inlägg men sen gick jag och fikade så jag kom av mig. :D
Fast samtidigt är det ju inte deras pengar de sätter sprätt på, om de inte hade funnits kanske pappan hade köpt sig en bil för dem i stället? Förmodligen inte, men jag låtsas för argumentets skull.
Fast samtidigt är det ju inte deras pengar de sätter sprätt på, om de inte hade funnits kanske pappan hade köpt sig en bil för dem i stället? Förmodligen inte, men jag låtsas för argumentets skull.
Det kan vara som du skriver, att han köper en bil istället. Jag vill inte göra mig skyldig till någon broken window fallacy. :)
Men jag tycker inte man ska se ner på glidare bara för att man upplever att de inte gör tillräckligt, eller inte är viktiga för samhället. Vi alla kan göra mer, plugga hårdare, jobba hårdare och dra ner på "onödiga" fritidssysslor. Alla fyller väl sin funktion samtidigt som man egentligen inte fyller någon funktion. Sådant, liksom livets mening, är relativt.
Det kan vara som du skriver, att han köper en bil istället. Jag vill inte göra mig skyldig till någon broken window fallacy. :)
Men jag tycker inte man ska se ner på glidare bara för att man upplever att de inte gör tillräckligt, eller inte är viktiga för samhället. Vi alla kan göra mer, plugga hårdare, jobba hårdare och dra ner på "onödiga" fritidssysslor. Alla fyller väl sin funktion samtidigt som man egentligen inte fyller någon funktion. Sådant, liksom livets mening, är relativt.
Ja, jag försöker att inte se ned på någon men jag har viss förståelse för varför somliga gör det (och tyvärr gör jag det nog själv ibland med).
(och tyvärr gör jag det nog själv ibland med).
Me 2. Jag skyller på min omgivning. Men jag försöker alltid intala mig själv att samhällsvetenskap också är någon form av vetenskap *gah!*
Min mamma jobbar på ett äldreboende, och min pappa jobbade som Televerkare på den tiden. Har väl haft en helt klart medelmåtta uppväxt i norrland och jag är nöjd med lite. Jag prioriterar faktiskt valet att kunna ha mycket fritid, men har för mycket damp för att inte ha ett aktivt jobb.
Anledningen till att jag offrar i princip all min lediga tid och ungdom (känns det som) på att jobba hårt nu med inkomsten, är för att jag vill ha valmöjligheter, jag vill aldrig behöva ta skit på ett jobb för att jag behöver inkomsten.
Jag vill aldrig behöva ta ett jobb jag inte trivs på, för att betala lån varje månad.
Jag vill inte heller behöva jobba fulltid tills jag är 65, men jag vill jobba tills jag dör.
Jag vill vara ekonomiskt oberoende bara för att ha lite sinnesfrid kan man väl säga.
Hatwalker
2011-05-11, 23:36
Har vuxit upp med lite pengar, varierande från nån slags bisarrt zigenarliv till hyffsat med pengar. Sommarjobbat sen jag var 13 å hjälpt till med pengar, aldrig haft en ny mobil, aldrig haft en egen eller ny dator förrns när jag var 18, fått/får hälften av barnbidraget, långtidssjukskriven ensamstående morsa och andra hemskheter.
Till skillnad från många jag känner som kan köpa ny dator vart tredje år, byta mobil nångång om året och bränna 700 spänn på bara sprit på en månad utan problem.
Det jag vill ha för mig själv rent ekonomiskt när jag flyttar hemifrån är väl bara balans... att man har så man klarar sig och kan spara undan lite varje månad. Vore grymt skönt.
Även om exemplena kan låta löjliga (särskilt för er äldre kanske?) så känner man sig rätt utstött när polarna har det senaste av det senaste, kan spela de nya spelen medan du själv sitter och har en delad dator som knappt lever, eller att inte ha pengar till att ta några öl med polarna på pubben. Är väldigt handikappande, och i synnerhet under högstadiet kände man sig jääävligt sunkig gentemot klasskamraterna.
Minimjölk
2011-05-12, 09:10
Jag tycker det är intressant att denna tråden främst drar till sig folk som haft en fattig eller upp till medelnivå på ekonomin under sin uppväxt. är det så att det är väldigt få som haft en rik/lyxig uppväxt eller väljer de aktivt att inte skriva i denna typen av tråd?
Jag känner igen mig i mycket av det ni andra skriver och min bakgrund har troligtvis format mig (dooh) till den jag är idag. jag vill inte behöva vända och vriida på varenda krona och inte heller låta mina barn känna att de inte har det lika bra som "alla" andra ekonomiskt.
Mina föräldrar var/är bra på många sätt och spenderade en hel del tid med mig vilket jag är jätteglad för. Föga anade de väl hur deras små kommentarer ang deras taskiga ekonomi slog hårt mot mig som barn. jag minns så väl en gång när min pappa sade till min mamma att han var byns fattigaste man. Han menade troligtvis inte ordagrant men jag som barn kände att vi är nog fattigast i hela vårt samhälle, en hemsk känsla. Där tror jag mitt behov av att känna mig icke-fattig grundades. Att jag sedan konstant fick bära kusinernas avlagda kläder och inte kunde ha de fina kläderna som alla andra hade var tufft (ffa i högstadiet)
Med tiden har hela mitt synsätt förändrats men visst märker jag ibland hur mina föräldrars knapra ekonomi påverkat mig. Varje gång jag pratar med dem idag berättar de fortfarande om vilket klipp de gjort när de köpt rabatterad mat på Lidl etc., eller hittat en ny billig stol ( som jag vet kommer gå sönder inom något år pga undemålig kvalité). De letar konstant över sätt att hitta billigare varor och tänker föga på att man får vad man betalar för. Detta trots at tde idag he en helt ok ekonomi.
Jag blev tidigt lärd att det var "fult" att tjäna pengar och at talla som har det bättre än vi egentligen inte har det utan de har jättehöga lån, alkoholism etc. En jävla massa dravvel såklart som jag inte ens köpte som barn men tragiskt nog tror jag att mina föräldrar fortfarande tänker i dessa banor.
Min lärdom av detta är att jag skall försöka ge mina barn en så neutral bild av pengar som möjligt. jag vill ge dem en sund ekonomisk uppväxt och en känsla av att vi har det bra utan att skämma bort dem (med pengar då), kärlek finns det gott om.
jag har nog fortfarande en något snedvriden bild av vad lyx innebär. Idag har jag råd att köpa mer eller mindre allt jag vill köpa men väljer ändå till stor del att hålla i pengarna inför framtiden även om jag konsumerar mer och framför allt dyrare prylar som jag verkligen vill ha och behöver. Jag drar mig för att berätta för mina föräldrar varje gång de frågar vad tex mina nya högtalare kostade. Ofta väljer jag att inte svara...
shut teh face
2011-05-12, 10:31
Det som är jävligt bra, som jag är avundsjuk på, med att ha rika föräldrar, är ju att man inte behöver tänka så långt. Oavsett hur mycket jag misslyckats med min egen karriär så har jag något att falla tillbaka på.
Undrar om detta undermedvetet gör att man inte bryr sig och således misslyckas, eller om det bara är som en bra försäkring..
Det som är jävligt bra, som jag är avundsjuk på, med att ha rika föräldrar, är ju att man inte behöver tänka så långt. Oavsett hur mycket jag misslyckats med min egen karriär så har jag något att falla tillbaka på.
Undrar om detta undermedvetet gör att man inte bryr sig och således misslyckas, eller om det bara är som en bra försäkring..
Just det har, åtminstone "historiskt", alltid sänkt mina incitament för att uppnå något. Å andra sidan hoppas jag inte att några föräldrar skulle låta sina barn hamna på gatan - jag tycker inte det är samma som att skämma bort dem.
Undrar om detta undermedvetet gör att man inte bryr sig och således misslyckas, eller om det bara är som en bra försäkring..
Eller så slipper man pressen och kan vara kreativ till max o bli framgångsrik. Fast om det var sant skulle doktorander i Sverige vara världbäst med tanke på deras skyhöga lön, inga comps, inte behöva hålla +90% på kurser för fortsatt finansiering, anställningsskydd och med väldigt goda möjligheter att kunna förlänga det hela ifall de ej lyckas lösa sitt forskningsproblem. Jävla doktorandbrats/glidare :D
Fast om det var sant skulle doktorander i Sverige vara världbäst med tanke på deras skyhöga lön ...
Ehhhh ...?
Jag vill jobba och tycker om att göra det, när jag är arbetslös blir jag lätt understimulerad och rastlös.
Men om jag hade fått välja mellan att jobba heltid och få 40k i månaden eller deltid och få 20k så hade jag valt deltid, tycker att 20h arbetsvecka hade varit perfa och jag vill mycket hellre ha mer fritid än mer pengar, 20k räcker långt för mig.
Att jobba är något väldigt socialt för mig, vi är många anställda på jobb i alla åldersgrupper och en mycket blandad skara människor och jag har det för det mesta kul på jobb. Men ja... hälften av tiden som jag spenderar med dem hade räckt.
Ignatius72
2011-05-13, 07:47
Har själv en medelklass i bakgrund i alla bemärkelser. Det jag upplevt av dem som har mycket pengar (inte nödvändigtvis slynglar) är att de har en grundtrygghet. De vet att även om lägenhetsaffären går åt helvete så är det inga problem. Blir man sjuk så fixar det osv osv. Sånt är ju såklart skönt att ha med sig.
Nu är jag i nästa fas, dvs att jag har stålar och kan fundera över hur mina barn ska ha det. Naturligtvis ska de få jobba hårt, det fick ju deras farfar göra :D
Ehhhh ...?
Ja! Jämfört med resten av världen har Sverige (+Norge+Danmark) skyhöga löner. Ni har ju inte ens några tuitions som käkar upp 50% av er lön.
Jag undrar om det ens finns länder med högre doktorandlön/doktorandstipendier (i snitt) än i de Skandinaviska länderna. Kanske i Dubai.
Ja! Jämfört med resten av världen har Sverige (+Norge+Danmark) skyhöga löner. Ni har ju inte ens några tuitions som käkar upp 50% av er lön.
Jag undrar om det ens finns länder med högre doktorandlön/doktorandstipendier (i snitt) än i de Skandinaviska länderna. Kanske i Dubai.
För de som inte vet så kan jag meddela att en doktorand (känner flera stycken) har mellan 17 och 30 i månaden, även om snittet normalt ligger kring 22. Detta är visserligen skyhögt om man ser till länder som Japan där lönen är 0 men det gör å andra sidan att fler väljer att ta en doktorandtjänst. Det kan vara svårt att locka någon som är 25+ att doktorera om denne erbjuds 10 i månaden. Den förlust av doktorander som detta skulle medföra ser nog universiteten som en större förlust än de pengar som idag betalas ut i lön.
Jag känner en ganska stor press på mig, då jag vet att jag behöver mycket pengar för att kunna hålla på med sporten jag älskar, pappa lägger väl ut cirka lika mycket pengar på det som en vanlig snickare eller liknande drar in på ett helt år men han kommer ju inte betala för mig i hela sitt liv så därför är jag medveten om att jag behöver ett riktigt bra jobb vilket kommer bli svårt...
Det kan vara svårt att locka någon som är 25+ att doktorera om denne erbjuds 10 i månaden. Den förlust av doktorander som detta skulle medföra ser nog universiteten som en större förlust än de pengar som idag betalas ut i lön.
Vid något (säkert fler) framstående universitet (inom mitt ämne iaf) i Frankrike vägrar de tom ta in äldre doktorander (25+). Det är en helt annan syn på vad en doktorand är i utlandet. I utlandet är det en utbildning, inte ett jobb. Det finns konkurrens och press, inte kaffe och wienerbröd.
Sen vet jag inte om jag ska köpa att de kommer drabbas av en sådan stor förlust. Varför lyckas resten av världen?
Karolinska skulle säkert klara sig jättebra. Det finns säkert massvis med kinesiska skuggdoktorander som jobbar under värdelösa förhållanden. Om systemet i Sverige ställdes om skulle dessa fortfarande ansöka och man skulle lyckas fylla alla platser med personer som drivs av ett genuint kunskapsintresse.
När det kommer till sämre universitet kanske det inte är lika sant. Men dessa får väl försöka locka till sig folk med kvaliteten på institutionen och forskningsmöjligheterna, precis som man gör i resten av världen. De universitet som kommer tappa är de som saknar kvalitativ forskning. Varför det är så viktigt att skyffla in pengar till doktorandplatser vid ett universitet som inte lyckats producera något kvalitativt är bortom mitt förstånd.
http://www.doktorandhandboken.nu/attdoktorera/hurlangtidtardet.4.1f7a9c7912be2e5415380002083.htm l
6 år i snitt för att ta en doktorsexamen? Det finns mycket som kan bli väldigt mycket mer effektivt.
Eddie Vedder
2011-05-13, 14:09
Även om exemplena kan låta löjliga (särskilt för er äldre kanske?) så känner man sig rätt utstött när polarna har det senaste av det senaste, kan spela de nya spelen medan du själv sitter och har en delad dator som knappt lever, eller att inte ha pengar till att ta några öl med polarna på pubben. Är väldigt handikappande, och i synnerhet under högstadiet kände man sig jääävligt sunkig gentemot klasskamraterna.
Det där handlar om relativ fattigdom. Och tros kunna vara kopplad till ohälsa precis som absolut fattigdom även om det är svårt att mäta.
http://www.bmj.com/content/314/7080/591.full
Den här är väldigt bra om man vill få en vild av lite termer gällande ojämlikheter i folkhälsa:
http://jech.bmj.com/content/56/9/647.full
De universitet som kommer tappa är de som saknar kvalitativ forskning.
Menar du kvalitativ forskning som "forskning av hög kvalitet" eller menar du kvalitativ forskning? Jag antar att du menar det första men jag vill bara kolla. :) Angående doktorandtjänster i Sverige undrar jag varifrån du fått att det bara är kaffe och wienerbröd. Alla doktorander vars arbete jag har koll på sliter som djur.
Jag delar bakgrund med många i den här tråden. Runt medelklass, dock i relativt stor familj och har aldrig riktigt haft något överskott på det sättet. Vi har fått dela mycket och kompromissa, men egentligen har vi nog haft det rätt bra. Jag har alltid fått arbeta själv och köpa saker för egna pengar.
Har dock flertalet vänner som sitter på bostadsrätter utan lån, miljontals kronor i arv och tillgångar och liknande. Jag hade gärna haft samma utgångspunkt, hade känts betydligt mycket säkrare. Känslan att liksom många andra leva på negativa tillgångar (studielån) är ju sådär.
Jag har aldrig riktigt på riktigt tjänat pengar än, och kommer inte heller göra det på några år till (fortsatta studier), så mitt perspektiv är fortfarande ganska vridet. De pengar som jag tjänat på sommar- och extrajobb har väldigt snabbt gått åt, mest för att kompensera för saker som jag känt fattats. Pengar hittills har gjort enorm skillnad för min livskvalitet och tillhörande lycka. Därav strävar jag efter att tjäna pengar som huvudfokus. Bland familj, vänner och bekanta är jag känd som ytterst materialistisk, och det är heller inget jag döljer. Mitt perspektiv har dock kommit att ändras de senaste åren, så just nu eftersträvar jag snarare ekonomisk trygghet framför överflöd.
Baluu: Hur funkar det i USA där du forskar?
Minimjölk
2011-05-13, 15:44
Jag känner en ganska stor press på mig, då jag vet att jag behöver mycket pengar för att kunna hålla på med sporten jag älskar, pappa lägger väl ut cirka lika mycket pengar på det som en vanlig snickare eller liknande drar in på ett helt år men han kommer ju inte betala för mig i hela sitt liv så därför är jag medveten om att jag behöver ett riktigt bra jobb vilket kommer bli svårt...
Vilken sport? Något motororienterat antar jag?
Menar du kvalitativ forskning som "forskning av hög kvalitet" eller menar du kvalitativ forskning? Jag antar att du menar det första men jag vill bara kolla. :) Angående doktorandtjänster i Sverige undrar jag varifrån du fått att det bara är kaffe och wienerbröd. Alla doktorander vars arbete jag har koll på sliter som djur.
Du har rätt, jag borde vara tydligare med vad jag menade med "kvalitativ forskning". Jag syftade på kvaliteten på forskningen (inom ett visst ämne) jämfört med hur den står sig internationellt (inom samma ämne).
Med mitt skämt om kaffe och wienerbröd menade jag att doktorander i Sverige inte har så mycket press (relativt till utlandet). Bjöklund som talar om att kombinera piska med morötter får ta och införa lite piskor också. Visst sliter många som ett djur men man måste börja acceptera att finansieringen för doktorander är resurskrävande och att det inte verkar finnas något som talar för att dessa resurshungriga doktorander presterar bättre än deras billigare utländska kollegor. Det man tjänar in på sparandet kan lika gärna satsas på fler postdok-platser, om forskning nu är så viktigt.
En annan viktig sak är att det är en nackdel att doktorera för länge. Numera är allt globaliserat och om ett universitet skulle få in två ansökan till en postdok-plats där ena kandidaten doktorerade på 3 år i UK och den andra doktorerade på 6 år i Sverige är det ju uppenbart vem som oftast har en nackdel. Jag märker ofta att svenska doktorander (inom mitt ämne) efter avhandlingen får svårt att hitta postdokplatser och istället anställs som lärare på samma institution. Förmodligen för att vara snäll mot personen... Om man inte lyckas hitta en plats på egen hand har man inte lyckats producera en tillräckligt bra avhandling och det är inte skattebetalarnas ansvar att förevigt slösa pengar på individer som uppenbarligen inte har det som kräver för att konkurera internationellt.
Därför vore det bättre om standarden sänktes, vilket skulle leda till att man får mindre av de som inte tar det helt seriöst. In med piskor och möjlighet att utesluta de som antagits, vilket skulle leda till att fler svaga individer slipper belasta skattebetalarna i 3 år till.
Baluu: Hur funkar det i USA där du forskar?
USA+Kanada:
Varierar men nästan alltid 4 år. Du får pengar för fyra år och om du ej blir klar är det upp till institutionen att bestämma om de vill ge dig pengar för ett extra år. Vill du doktorera i 6 år måste du ha en bra anledning till att få extra pengar, alternativt söka externa finansieringsmöjligheter på egen hand. Jag känner en kille som ej blev klar på 4 år. Han lyckades få institutionen att ge honom pengar för ett 5e år. Men inte heller då lyckades han lösa sitt problem. Det 6e året så fortsatte han doktorera helt på sparade pengar. Det är passion om något :D
Utöver du så förväntas du att jobba som TA. Det kan vara massvis med olika saker. Du kan:
- rätta tentor
- rätta läxor
- hjälpa till på olika hjälpstationer (utvalda tider+lokaler då studenter kommer och frågar om allt möjligt)
- mm
Under sommaren undervisar jag själv i linjär algebra.
Du har också comps/qualifying exams som du måste klara. Det här varierar väldigt mycket från skola till skola. Vissa testar dig på avancerade ämnen (http://www.math.harvard.edu/graduate/index.html#past) relaterade till din kommande forskning. Andra testar dig mer grundläggande saker (http://math.berkeley.edu/index.php?module=documents&JAS_DocumentManager_op=viewDocument&JAS_Document_id=6) (låt dig inte luras, det är ofta enklare att kunna besvara frågor på ett ämne relaterat till din forskningsområde än svåra analysfrågor då det är 3 år sen sist du läste komplex analys). Här (http://math.berkeley.edu/~prelims/statistics.pdf) är lite statistik på hur många som misslyckas. På Berkley och många andra ställen får de 2 chanser, sen sparkas de ut.
På vissa ställen måste du också ge en presentation för ämnet du tänker forska i. Detta görs efter att du klarat din qual exams och det kommer finnas en panel som grillar dig med frågor. Klarar du detta är du i princip klar med alla testmoment.
Många ställen har också krav för att du ska få fortsatt pengar. Oftast måste man läsa ett visst antal ämnen och du måste få minst A i betyg för att få fortsatt finansiering.
UK & Frankrike & Tyskland:
3 år ska du avklara det hela på (ibland 4 år i Tyskland). Du har chans att förlänga studietiden, men jag tror det är ganska svårt att göra det i t.ex. Frankrike (de är väldigt tuffa). Tyskland är också tufft.
I England kanske man läser 2-3 kurser, men jag tror inte det är ett krav. En vän till mig läste 1 kurs och läste ett papper som han sedan redovisade, det räckte.
Du behöver inte undervisa. That's it!
Kan ju meddelade (om intresse finns) hur det fungerar i Australien där jag forskar, har 3år på mig, har också ett test jag måste göra som jag skrivit om i en annan tråd där jag bör få 80%; och precis som Baluu skriver så är det svårare pga att det är ett "grundläggande" ämne som det var många år sedan som jag läste, men nu dessutom på mycket högre nivå än vad jag någonsin läste in det som. Jag fick också göra en presentation inom området innan jag ens fick tjänsten, och det var rejäl grillning...
Och inte nog med detta, jag måste skriva en kandidatur-uppsats inom 6månaders tid (har 4månader kvar) och om den inte godkänns kan jag bli utsparkad. Livet är bra hårt *popcorn*
Jag känner en ganska stor press på mig, då jag vet att jag behöver mycket pengar för att kunna hålla på med sporten jag älskar, pappa lägger väl ut cirka lika mycket pengar på det som en vanlig snickare eller liknande drar in på ett helt år men han kommer ju inte betala för mig i hela sitt liv så därför är jag medveten om att jag behöver ett riktigt bra jobb vilket kommer bli svårt...
Vad för sport är detta som är så dyr?
Kan ju meddelade (om intresse finns) hur det fungerar i Australien där jag forskar, har 3år på mig, har också ett test jag måste göra som jag skrivit om i en annan tråd där jag bör få 80%; och precis som Baluu skriver så är det svårare pga att det är ett "grundläggande" ämne som det var många år sedan som jag läste, men nu dessutom på mycket högre nivå än vad jag någonsin läste in det som. Jag fick också göra en presentation inom området innan jag ens fick tjänsten, och det var rejäl grillning...
Och inte nog med detta, jag måste skriva en kandidatur-uppsats inom 6månaders tid (har 4månader kvar) och om den inte godkänns kan jag bli utsparkad. Livet är bra hårt *popcorn*
Kul! Jag skulle vilja höra!
Det ska stå "ditt forskningsområde" i mitt inlägg...
Bra detaljer, Baluu!
MrBoris: Är det så där i allmänhet i Australien? Du jobbar ju med världens främsta inom ditt område, då är det såklart jääävligt mycket hårdare :bow:
Joe Hardgainer
2011-05-13, 17:26
Har inte läst igenom hela tråden , men kan kort redogöra för min egen situation.
Började i de äldre tonåren reflektera kring min egen levnadssituation i förhållande till klasskamraterna. Man började väl fatta att alla inte åkte utomlands hela somrarna eller fick pengar så fort man behövde det till någon utgift. Detta var väl i högstadiet. Är nu 21 och pluggar på unviersitet. Val av inriktning har inte färgats av att det finns pengar att " falla tillbaka" på ifall utbildningen inte passar mig.
Har med blivit upplärd med att man ska välja något för att man tycker det är kul och inget annat. Om det nu var att kära truck eller bli jurist spelar inget. jag gör det för min egen skull och ingen annans.
Olikt många andra av mina klasskamrater har jag inga studielån, utan tar bara studiebidraget och får sedan en ytterligare summa insatt av mina föräldrar varje månad som går till mat och egna utgifter. Det betyder dock inte att jag skiljer mig något från andra studenter när det kommer till att hushålla med pengar eller prestera goda studieresultat. Måste säga att jag överdrivet snål ibland när det kommer till vardagliga utgifter.
Föräldrarna ville helt enkelt att jag ska behöva sitta och betala studieskulder i 20 år som dom hade gjort, och fortfarande gör, vilket jag uppskattar oerhört.
Så pengarna finns men jag ingen ser ingen anledning till onödigt slöseri eller till varför jag inte skall tjäna pengar egen hand i form av extra - och sommarjobb. Inlägget är dåligt formulerat jag vet,, sitter o äter :D, men så ser det ut för mig just nu i alla fall.
Bra detaljer, Baluu!
MrBoris: Är det så där i allmänhet i Australien? Du jobbar ju med världens främsta inom ditt område, då är det såklart jääävligt mycket hårdare :bow:
hehe nej det är nog troligtvis pga professorn svar ja, tror många andra har det bra mycket slappare än vad jag har :)
Professorn var ju lite extra jobbig mot dig också, då du skulle ha klarat det där testet egentligen, men var "för" ärlig.
Professorn var ju lite extra jobbig mot dig också, då du skulle ha klarat det där testet egentligen, men var "för" ärlig.
Ja min resa har varit en enda stor mardrömsresa än så länge, får hoppas det vänder om jag fortsätter slita på:(
Hmmm låter illa. Men den som vill vara fin får lida pin. Vissa handledare är riktigt krävande, liksom min. Han brukar ibland ställa mig frågor, vid de föredrag jag givit, och direkt efter småskratta för sig själv eftersom han gillar att grilla mig (egentligen alla) med helt omöjligt svåra frågor, hehe. Men han är en legend inom ämnet och med hans erfarenhet under min tid här, och hans sjuka kontaktnät, när jag väl är klar, har man oändligt med möjligheter, bara man producerar något bra. Så du får hålla ut och kämpa hårt!
Kanske redan nämnts men för en nyfiken, vad är det ni doktorerar inom?
Ja min resa har varit en enda stor mardrömsresa än så länge, får hoppas det vänder om jag fortsätter slita på:(
Ärlighet varar längst Boris, jag tror på dig!
Jag kommer från en familj som alltid haft pengar till mat på bordet och mamma har kunnat vara hemmafru och ta hand om oss barn under vår barndom. Trots detta har vi uppfostrats till att hårt arbete lönar sig och att en bra utbildning är något att eftersträva. Jag har fått mycket av min familj, men aldrig allt jag pekat på. Det man fått ligger det blod, svett och tårar bakom för att förstå mentaliteten jag nämnde ovan. Med andra ord inga spektakulära barundor finansierade av pappas amex.
Detta har gjort mig driven och målmedveten i jakten på karriär. Pengar betyder mycket för mig, för så har det alltid varit hos oss. Jag kunde säkert jobbat åt pappa resten av mitt liv om jag ville det, men har valt att gå en egen väg för att kunna njuta av känslan sen när man lyckats med något eget. Att få saker eller behöva låna pengar av pappa har alltid gett mig en ångestfylld känsla av att vara misslyckad. Den känslan skall jag inte ha när jag kan luta mig tillbaka sedan.
Det finns också en baksida av min uppväxt. Båda mina föräldrar kommer från en arbetarbakgrund. Pappa har jobbat sig uppåt den hårda vägen. Jag kan nästan påstå att jag inte kände min egen far särskild bra förrän 12-13 års ålder. Längre perioder med jobb utomlands slutade också med ett brott mellan honom och mamma. Så jag vet vad kapitalismen kan göra med en familj.
Därför skaffar jag mig utbildning och lägger upp min framtid för att kunna ge mina barn en bättre uppväxt med mer kvalitetstid inom familjen. Istället för att supa och resa världen runt tills jag är 25 pluggar jag och kommer så småningom jobba stenhårt för att kunna njuta av livet sedan.
Missförstå mig rätt, vi är långt ifrån dom rikaste, men min poäng är att bara för att det finns pengar i familjen behöver inte barnen bli som Greven så länge dom får en sund uppväxt.
Hmmm låter illa. Men den som vill vara fin får lida pin. Vissa handledare är riktigt krävande, liksom min. Han brukar ibland ställa mig frågor, vid de föredrag jag givit, och direkt efter småskratta för sig själv eftersom han gillar att grilla mig (egentligen alla) med helt omöjligt svåra frågor, hehe. Men han är en legend inom ämnet och med hans erfarenhet under min tid här, och hans sjuka kontaktnät, när jag väl är klar, har man oändligt med möjligheter, bara man producerar något bra. Så du får hålla ut och kämpa hårt!
Låter som om vi har samma handledare:)
Och Baluu är jag lite osäker på vad han doktorerar inom (matematik?), men jag doktorerar inom GPS/GNSS
Vid något (säkert fler) framstående universitet (inom mitt ämne iaf) i Frankrike vägrar de tom ta in äldre doktorander (25+). Det är en helt annan syn på vad en doktorand är i utlandet. I utlandet är det en utbildning, inte ett jobb. Det finns konkurrens och press, inte kaffe och wienerbröd.
Sen vet jag inte om jag ska köpa att de kommer drabbas av en sådan stor förlust. Varför lyckas resten av världen?
Karolinska skulle säkert klara sig jättebra. Det finns säkert massvis med kinesiska skuggdoktorander som jobbar under värdelösa förhållanden. Om systemet i Sverige ställdes om skulle dessa fortfarande ansöka och man skulle lyckas fylla alla platser med personer som drivs av ett genuint kunskapsintresse.
När det kommer till sämre universitet kanske det inte är lika sant. Men dessa får väl försöka locka till sig folk med kvaliteten på institutionen och forskningsmöjligheterna, precis som man gör i resten av världen. De universitet som kommer tappa är de som saknar kvalitativ forskning. Varför det är så viktigt att skyffla in pengar till doktorandplatser vid ett universitet som inte lyckats producera något kvalitativt är bortom mitt förstånd.
http://www.doktorandhandboken.nu/attdoktorera/hurlangtidtardet.4.1f7a9c7912be2e5415380002083.htm l
6 år i snitt för att ta en doktorsexamen? Det finns mycket som kan bli väldigt mycket mer effektivt.
Förstår inte resonemanget riktigt. Är inte bra villkor ett sätt att locka bra doktorander? Med ditt resonemang borde de bästa fotbollsspelarna spela i korpen.
Dessutom, doktorandutbildningen är på fyra år i Sverige. I medeltal tar det 4.5 år. Att det sedan blir längre beror på undervisning och föräldraledighet. Normalt sett är det dessutom så att du inte per automatik kan förlänga tiden om du inte är klar. Det normala är att man kan få ett halvår extra på sig att skriva ihop en licexamen om det inte räcker hela vägen, såvida inte handledaren går in och pyntar. Vad gäller treåriga doktorandutbildningar som de har i England så är det inte svårt att räkna ut att tre är mindre än fyra. Min erfarenhet är att de har färre publikationer och kan mindre när de är klara pga de läser få kurser. Det gör det svårare för dem att konkurrera efter doktorandtiden.
Förstår inte resonemanget riktigt. Är inte bra villkor ett sätt att locka bra doktorander? Med ditt resonemang borde de bästa fotbollsspelarna spela i korpen.
Dessutom, doktorandutbildningen är på fyra år i Sverige. I medeltal tar det 4.5 år. Att det sedan blir längre beror på undervisning och föräldraledighet. Normalt sett är det dessutom så att du inte per automatik kan förlänga tiden om du inte är klar. Det normala är att man kan få ett halvår extra på sig att skriva ihop en licexamen om det inte räcker hela vägen, såvida inte handledaren går in och pyntar. Vad gäller treåriga doktorandutbildningar som de har i England så är det inte svårt att räkna ut att tre är mindre än fyra. Min erfarenhet är att de har färre publikationer och kan mindre när de är klara pga de läser få kurser. Det gör det svårare för dem att konkurrera efter doktorandtiden.
Måste nog +1:a detta. Ser inte heller varför det är något negativt att man får vettigt betalt? Bara för att det finns doktorander i världen som har 0 i inkomst och där skolan kostar pengar är väl inte det det optimala? Du får bra folk genom att locka med någonting och detta någonting är oftast pengar. Att svenska doktorander tar 5 år på sig och inte 4 beror många gånger på att skolan kräver att man undervisar på 20 %.
Förstår inte resonemanget riktigt. Är inte bra villkor ett sätt att locka bra doktorander? Med ditt resonemang borde de bästa fotbollsspelarna spela i korpen.
Uppenbarligen inte eftersom annars skulle Sverige vara världsbäst, vilket de inte är. De är åtminstone inte märkvärdiga i mitt ämne.
Man lockar bra elever med bra forskning.. Att överskölja doktorander med massvis med pengar och inte sätta krav på dem har inte lett till bra forskning. Istället har man fått in en del glidare som får fortsätta doktorera och kosta pengar trots att en helt objektiv professor efter ett år kan se att det inte kommer bli något av personen. Faktum är att de tar in någon sådan student då och då i amerikanska universitet. Men dessa personer kommer från Dubai, de får inga stipendier av universitet och det enda de lyckas med innan de kuggar alla qual exams är att betala tuitions till skolan (jag skämtar inte, skolorna gör det enbart för att tjäna lite extra pengar och utan att riskera att en dålig student får en doktorshatt av dem). Hade det varit Sverige skulle personen få stanna kvar i 4 år (förmodligen 6 år), producera en krystad avhandling som inte är värd mer än pappret den är skrivet på och kosta svenska skattebetalare pengar helt i onödan.
Dessutom, doktorandutbildningen är på fyra år i Sverige. I medeltal tar det 4.5 år. Att det sedan blir längre beror på undervisning och föräldraledighet.Folk får också ta ledigt utomlands. Visserligen får de inga stipendier för att vara ledig, men institutionerna brukar vara snälla och låta personen återvända till sin finansiering efter ledigheten.
Normalt sett är det dessutom så att du inte per automatik kan förlänga tiden om du inte är klar. Det normala är att man kan få ett halvår extra på sig att skriva ihop en licexamen om det inte räcker hela vägen, såvida inte handledaren går in och pyntar.
Hur ofta i praktiken sparkar ett svenskt universitet en doktorand bara för att han eller hon vill förlänga med ett eller två år?
Vad gäller treåriga doktorandutbildningar som de har i England så är det inte svårt att räkna ut att tre är mindre än fyra. Min erfarenhet är att de har färre publikationer och kan mindre när de är klara pga de läser få kurser. Det gör det svårare för dem att konkurrera efter doktorandtiden.
Jag vet inte riktigt om jag ska tro på det där. För det första är det i princip 3 år av ren forskning. Hur många år är det i Sverige (räkna bort kursdelen och tjänstegöringsdelen)? Jag håller med om att det är mer vanligt med monografier i England (i mitt ämne) än i Sverige. Men det måste inte direkt vara ett tecken på kvalitet. Det som jag dock också har märkt är att det är mycket vanligare i Sverige att en eller två av delarna av avhandlingen har skrivits med handledaren. I många fall är det säkert helt uppdelat, men det finns säkert också en del fall där handledaren har hjälpt sin student lite väl för mycket och säger inte så mycket om hur bra doktoranden är på egen hand. Jag tror också det påverkar en doktorands chans att få postdok-position. Om jag ansvarade för anställningen av postdoks skulle jag behandla ett sådant papper som en svart låda.
Du får bra folk genom att locka med någonting och detta någonting är oftast pengar.
Nej, vettiga doktorander tänker lite mer långsiktigt än så. Det handlar om BRA forskning. Och bra forskning är en fråga om resursfördelning. Att ge doktorander dubbelt så mycket som de får vi andra bättre universitet leder inte till bättre forskning vid det svenska universitetet.
Vad för sport är detta som är så dyr?
Motocross heter de:)
Nej, vettiga doktorander tänker lite mer långsiktigt än så. Det handlar om BRA forskning. Och bra forskning är en fråga om resursfördelning. Att ge doktorander dubbelt så mycket som de får vi andra bättre universitet leder inte till bättre forskning vid det svenska universitetet.
Förstår verkligen inte ditt resonemang. Känns som om du tror att bäst doktorander får man genom att de tvingas leva knapert. Du tror alltså inte att en resonlig lön, d v s en de kan leva nätt och jämnt på, är en motivationshöjare (och därmed en prestationshöjare)?
Visst vore det underbart om det endast vore förälskelsen till sitt ämne som gav motivation nog att övervinna ett pengamässigt knapert liv trots att man fyllt 28. Detta är nog också sanningen för ett fåtal men sanningen är att det typ av liv kan skrämma många från att ta en doktorandtjänst. En trygg tillvaro där man vet att ja, jag har tillräckligt med pengar för att leva ett resonligt liv, kan inte annat än skapa lugn och tror du inte detta lugn kan ge bättre forskning?
Bara för att andra länder betalar 0 och sätter åldersgränser betyder det inte att det är den bästa vägen att gå. Att många av dessa länder sedan har många gånger fler sökande medför dock att de kan göra på detta sätt, men är det det bästa? Tror inte det. Känns lite som om du är en som tittar på länder som USA och säger "det som de gör bara måste vara det bästa sättet. Jag menar, det är ju USA!!".
Jag tror att hur man tycker i doktorandfrågan har mycket att göra med om man är starkt fostrad i tanken att forskningen skall vara ett kall som kräver forskarens hela liv och person, jämförbart med vad tron kräver av den som går i kloster. Den synen är inte ovanlig, särskilt i den äldre generationen. Å andra sidan är den också uppblandad med en duktig dos "jag hade det minsann för jävligt, så då skall inte nykomlingarna ha det lättare" och "hardcore!!111!!". För mig finns ingen motsättning mellan att göra ett bra jobb, vara engagerad i sitt jobb och ha drägliga förhållanden. Det finns heller ingen automatisk koppling mellan att bete sig som en gris mot sina doktorander och att vara en framstående forskare.
Jockefoten
2011-05-15, 16:10
Jag känner en ganska stor press på mig, då jag vet att jag behöver mycket pengar för att kunna hålla på med sporten jag älskar, pappa lägger väl ut cirka lika mycket pengar på det som en vanlig snickare eller liknande drar in på ett helt år men han kommer ju inte betala för mig i hela sitt liv så därför är jag medveten om att jag behöver ett riktigt bra jobb vilket kommer bli svårt...
Motocross heter de:)
Hmm, köper du en ny cross efter varje tävling? Min chefs son har tävlat i flera år på elitnivå både i Sverige och senare som sponsrad i Danmark, aldrig var det uppe i så stora summor som det du beskriver. En snickare borde i underkant minst tjäna 300tusen per år. Eller tävlar du internationellt och saknar ett stall?
Förstår verkligen inte ditt resonemang. Känns som om du tror att bäst doktorander får man genom att de tvingas leva knapert. Nej man får inte bäst doktorander genom att tvinga dom leva knapert. Jag skrev aldrig det. Bäst doktorander får man den knapra ekonomin till trots. Och "knapert" här handlar om vad som annars är normala nivåer i alla andra länder. Så det skulle bara Sverige och våra nordiska studenter som skulle chockas av den "dåliga" finansieringen.
Du tror alltså inte att en resonlig lön, d v s en de kan leva nätt och jämnt på, är en motivationshöjare (och därmed en prestationshöjare)?
Har du missat all forskning som säger att pengar inte är en bra motivationshöjare? Att pengar dödar kreativitet?
http://www.cnbc.com/id/40236309/Motivation_and_Money_Bad_Bedfellows
http://www.ted.com/talks/dan_pink_on_motivation.html
Visst vore det underbart om det endast vore förälskelsen till sitt ämne som gav motivation nog att övervinna ett pengamässigt knapert liv trots att man fyllt 28. Detta är nog också sanningen för ett fåtal men sanningen är att det typ av liv kan skrämma många från att ta en doktorandtjänst.
För ett fåtal? Det kanske är sant. Sverige har skapat en sådan miljö. Där jag däremot befinner mig så skulle det vara en självklarhet för den absolut stora majoriteten.
En trygg tillvaro där man vet att ja, jag har tillräckligt med pengar för att leva ett resonligt liv, kan inte annat än skapa lugn och tror du inte detta lugn kan ge bättre forskning?Uppenbarligen inte. Och vad betyder "resonligt" liv? Utomlands har man pengar för att leva ett resonligt liv. I Sverige som doktorand har man pengar för att leva ett liv i överflöd. Mina pengar (efter tuition) är 60% av vad en svensk doktorand har kvar efter skatt. Jag tycker själv jag lever ett resonligt liv.
Bara för att andra länder betalar 0 och sätter åldersgränser betyder det inte att det är den bästa vägen att gå. Att många av dessa länder sedan har många gånger fler sökande medför dock att de kan göra på detta sätt, men är det det bästa?
Det finns ett tryck i Sverige med från vad jag har hört.
Länder betalar inte noll till sina studenter (förutom de dåliga).
Tror inte det. Känns lite som om du är en som tittar på länder som USA och säger "det som de gör bara måste vara det bästa sättet. Jag menar, det är ju USA!!".
Nej, försök vara lite seriös. Eftersom du inte har en sån stor koll ska jag ge dig en introduktion.
Hur en seriös och passionerad doktorand tycker 101
Det viktigaste en student kan göra när han ska välja universitet är att fråga sig själv vad han vill forska i. När han väl har besvarat det tar han fram datorn och googlar upp universitet med starka forskningsgrupper i den kategorin. Han frågar också professorer vid sitt nuvarande universitet var han hittar professorer som är de mest tongivande personerna i den kategorin. När han väl har gjort det börjar han söka till dessa platser. Ekonomiska aspekten är en bifråga. Folk vet att de kommer få, eller få söka om, stipendier som de klarar sig på.
Nu vet du hur man får bra doktorander. Frågan är då hur man bygger upp bra forskningsgrupper, bra forskning. Att betala medelmåttiga doktorander det dubbla som Harvard betalar ut sina bäst-i-världen-doktorander (ja, de som lyckas komma in i det universitet tillhör den absoluta toppen i världen) är inte ett sätt att bygga upp en stark forskning.
Säg att en doktorand tjänar 22 000 i månaden och är 27 år. Det borde nog vara något slags medelvärde. Av det betalar universitetet för sociala avgifter. Totalt betalar man 30 000 kr för att ha dig som doktorand. Jag skrev tidigare att bra forskning är en fråga om resursfördelning. Vad man kan göra är att istället ge doktoranderna utbildningsbidrag (och sänka den till ca 12 000 kr). För varje två doktorander har du nu en mycket bra lön för en postdok. Du har råd att anställa riktiga forskare som faktiskt bidrar till forskningskvaliteten i Sverige. På så sätt bygger man upp forskningen i Sverige och detta kommer locka till sig allt bättre doktorander från världens alla hörn.
Jag tror att hur man tycker i doktorandfrågan har mycket att göra med om man är starkt fostrad i tanken att forskningen skall vara ett kall som kräver forskarens hela liv och person, jämförbart med vad tron kräver av den som går i kloster.
Du har delvis rätt även om du överdriver. Ja, synen på vad en doktorand är skiljer sig markant om man tittar utanför de skandinaviska gränserna. I resten av världen är doktorandutbildningen en utbildning. I Sverige är det mer ett vanligt "fika klockan 10 och 3"-jobb.
Den synen är inte ovanlig, särskilt i den äldre generationen. Å andra sidan är den också uppblandad med en duktig dos "jag hade det minsann för jävligt, så då skall inte nykomlingarna ha det lättare" och "hardcore!!111!!".Det här är bara löjligt. Det heter doktorandutbildning eftersom det är en doktorandutbildning. Du kan lika gärna byta ut doktorand mot grundskoleelev i din tankegång. Du gör då exakt samma poäng och den är fortfarande lika felaktig.
För mig finns ingen motsättning mellan att göra ett bra jobb, vara engagerad i sitt jobb och ha drägliga förhållanden. Det finns heller ingen automatisk koppling mellan att bete sig som en gris mot sina doktorander och att vara en framstående forskare.
Jag köpte igår biljetter (tur och retur) till London. Kostade mig 7 000 kr. Jag har också bokat hotell, 3 000 kr för 4 dagar. Igår köpte jag också ett par nya löparskor, 750 kr. Jag har en flickvän. Ca 1 - 2 gånger i veckan brukar jag gå ut med kompisar till puben för att dricka öl och äta en middag. Jag är lite av en fashionista och köper kläder regelbundet. Jag har 3 par Converseskor. Jag tjänar ca 60% (efter tuitions) av det en doktorand i Sverige tjänar netto. Allt detta betalade jag med pengarna jag precis beskrev. Jag har det till trots kvar en hel del pengar i mitt konto och kommer utan vidare problem kunna köpa mig en flygresa hem (tur och retur) till Sverige under sommaren. Seriöst, hur tror ni doktorander utanför Sverige lever? Tror ni vi svälter och går i samma skor år ut efter år in? Jag är knappast speciell. Mina vänner reser också ganska ofta. En vän åkte nyss till Las Vegas och spelade en hel del. Många gillar också tv-spel och köper regelbundet nya spel. De har xbox live, vissa har husdjur, andra har familj och barn. Börjar man få ont om pengar kan man jobba som "private tutor" och tjäna 180 kr för en timma.
När ni pratar om "drägliga liv" så är det inget annat än bs. Allt handlar om att vara ekonomiskt smart. Jag köper inte de dyraste kläderna. Jag hittar snygga och billiga saker på forever 21 (men 21). Min hyra ligger på strax under 3000 kr eftersom jag delar bostad med en annan. Visserligen får jag dela kök och badrum, så odrägligt! Jag köper inte heller varenda mattebok jag får vantarna på. Så ja, en svensk doktorand har säkert fler dyra böcker i sin bokhylla än vad jag har. Själv brukar jag låna böcker från biblioteket och ibland också från min handledare (hans privata böcker) eller en annan snäll professor. Det är så enkelt att tycka till om hur illa det är när man själv inte varit doktorand under de "odrägliga" förhållandena som finns i utlandet.
Sverige är helt enkelt inte en stark forskningsnation. Jag kan visserligen enbart tala för mitt egna område men jag tycker mig märka det inom andra naturvetenskapliga områden också. Det stället i Sverige som dock hyllas brukar vara KI. Det lustiga med KI är att de också är det universitet i Sverige som är mest känt för sina kinesiska skuggdoktorander och doktorander som jobbar under slavliknande förhållanden. Jag säger inte att sånt är bra utan förespråkar mer att man möts någonstans i mitten: varken slavförhållanden som en del skuggdoktorander på KI utsätts för och inte heller övergödning som sker i resten av Sverige...
En student vill veta att han klarar sig på pengarna som doktorand. När det kommer till kritan är det viktigare med en världskänd handledare än 5 000 extra i kontot. Det finns ett liv efter doktorandåren. En bra handledare hjälper dig med att få ihop en väldigt bra avhandling. Det spelar roll att ha en kunnig handledare som är top 5 inom området än att ha en relativt okänd en. Man måste få postdok platser och då spelar det roll vem som var ens handledare. Efter postdok åren måste man försöka hitta en fast anställningsplats. Det är en stor internationell konkurrens om akademiska platser. De är få och antalet sökanden är många. Här spelar det roll hur bra din avhandling var. Vem din handledare var. Var du har varit postdok och vad du lyckades under din postdok tid (viktigt att du var postdok vid ett bra ställe, vilket igen leder till frågan om var du doktorerade).
En bra forskare/professor vill inte komma till Sverige om han inte får pengar att bygga upp en bra forskargrupp. För 2 år sedan flyttade en otroligt duktig forskare/professor till Tyskland. han flyttade till ett mediokert universitet. Vad som hände var att han fick massvis med pengar. Med pengarna anställde han ett antal postdoks och ett antal doktorander (nej, doktoranderna tjänar inte 22 000 kr). Två år senare är denna forskningsgrupp mycket bättre än de svenska motsvarigheterna som existerat i åratal (med motsvarighet menar jag "inom samma ämneskategori"). Forskningsgruppen i Tyskland är numera eftertraktad och lockar till sig ruggigt duktiga doktorander. På två år har de lika många postdoks som samtliga svenska universitet inom det ämnet har!
Du jämförde att vara doktorand med ett vanligt 8 till 5-jobb. Det är helt fel med tanke på hur den internationella konkurrensen för varje plats. Det vore mer rättvist om du jämförde forskning med att vara en fotbollsspelare eller annan typ av idrott. Efter ett tag måste laget börja sålla bland spelare. Alla kan inte bli uttagna till allt. Det är viktigt vem som är lagledaren, vissa är bättre på att utveckla sina spelare. Samma sak med akademier.
http://www.math.harvard.edu/pamphlets/gradsch.html
Choosing the Right Grad School
Thesis Advisor
A thesis (dissertation) advisor plays a very important role in the student's graduate education. After all, a dissertation generally consists of making a new advance, solving an unsolved problem. And since the problem is not yet solved, the advisor, presumably, has no solution for it either. Therefore it takes a good mathematician, with sound intuition and deep insights to help his/her advisee choose a problem that will, on the one hand, not wind up being so hard that a student can't solve it or parts of it, nor, on the other hand, so easy that a student wouldn't get to learn a lot of beautiful mathematics on his/her way to solving the problem.
Most math departments do not have the resources to excel in all branches of mathematics. You should ascertain that a university you are planning to apply to has top-quality tenured faculty members pursuing research in your potential field of specialization. But you don't necessarily have to go to a leading grad school to get a good advisor. There are a number of mathematics departments in this country which may not be at the top of the pack overall, but which have one or more top-quality mathematicians who can be excellent thesis advisors. Your academic advisor at Harvard can help you sort out which departments are strong in which areas.
Breadth and Depth
As important as it is to choose a school with strong reputation in your field of interest, it is also important to balance this criterion with considerations about the overall breadth of the department. It is common for one's interests to change as learning progresses, and you want to leave yourself the freedom to switch fields or advisors without leaving your chosen graduate department.
The Strength of Your Peers
The quality of other graduate students in the program is also very important. During the first few years of graduate study you will learn much from other graduate students, so it is very helpful to have talented peers.
On the other hand, going to the most competitive school may not be the best decision for everybody. You can sometimes get more time and attention from faculty if you are at the top of a weaker pack, rather than near the bottom of a stronger one. Again, your academic advisor can help you decide what would be best balance in your case.
The Student-to-Faculty Ratio
An equally important factor is the student-to-faculty ratio. In some universities, it is not uncommon to have 10 to 15 grad students working under one advisor. Obviously under these conditions, some students won't get the attention they require.
Det finns en anledning till att de inte säger "Apply to a Swedish University, you'll get $$$!!!!"
(ursäkta alla stavfel och felskrivningar, texten blev för lång)
Du har delvis rätt även om du överdriver. Ja, synen på vad en doktorand är skiljer sig markant om man tittar utanför de skandinaviska gränserna. I resten av världen är doktorandutbildningen en utbildning. I Sverige är det mer ett vanligt "fika klockan 10 och 3"-jobb.
Det här är bara löjligt. Det heter doktorandutbildning eftersom det är en doktorandutbildning. Du kan lika gärna byta ut doktorand mot grundskoleelev i din tankegång. Du gör då exakt samma poäng och den är fortfarande lika felaktig.
Jag köpte igår biljetter (tur och retur) till London. Kostade mig 7 000 kr. Jag har också bokat hotell, 3 000 kr för 4 dagar. Igår köpte jag också ett par nya löparskor, 750 kr. Jag har en flickvän. Ca 1 - 2 gånger i veckan brukar jag gå ut med kompisar till puben för att dricka öl och äta en middag. Jag är lite av en fashionista och köper kläder regelbundet. Jag har 3 par Converseskor. Jag tjänar ca 60% (efter tuitions) av det en doktorand i Sverige tjänar netto. Allt detta betalade jag med pengarna jag precis beskrev. Jag har det till trots kvar en hel del pengar i mitt konto och kommer utan vidare problem kunna köpa mig en flygresa hem (tur och retur) till Sverige under sommaren. Seriöst, hur tror ni doktorander utanför Sverige lever? Tror ni vi svälter och går i samma skor år ut efter år in? Jag är knappast speciell. Mina vänner reser också ganska ofta. En vän åkte nyss till Las Vegas och spelade en hel del. Många gillar också tv-spel och köper regelbundet nya spel. De har xbox live, vissa har husdjur, andra har familj och barn. Börjar man få ont om pengar kan man jobba som "private tutor" och tjäna 180 kr för en timma.
När ni pratar om "drägliga liv" så är det inget annat än bs. Allt handlar om att vara ekonomiskt smart. Jag köper inte de dyraste kläderna. Jag hittar snygga och billiga saker på forever 21 (men 21). Min hyra ligger på strax under 3000 kr eftersom jag delar bostad med en annan. Visserligen får jag dela kök och badrum, så odrägligt! Jag köper inte heller varenda mattebok jag får vantarna på. Så ja, en svensk doktorand har säkert fler dyra böcker i sin bokhylla än vad jag har. Själv brukar jag låna böcker från biblioteket och ibland också från min handledare (hans privata böcker) eller en annan snäll professor. Det är så enkelt att tycka till om hur illa det är när man själv inte varit doktorand under de "odrägliga" förhållandena som finns i utlandet.
Sverige är helt enkelt inte en stark forskningsnation. Jag kan visserligen enbart tala för mitt egna område men jag tycker mig märka det inom andra naturvetenskapliga områden också. Det stället i Sverige som dock hyllas brukar vara KI. Det lustiga med KI är att de också är det universitet i Sverige som är mest känt för sina kinesiska skuggdoktorander och doktorander som jobbar under slavliknande förhållanden. Jag säger inte att sånt är bra utan förespråkar mer att man möts någonstans i mitten: varken slavförhållanden som en del skuggdoktorander på KI utsätts för och inte heller övergödning som sker i resten av Sverige...
En student vill veta att han klarar sig på pengarna som doktorand. När det kommer till kritan är det viktigare med en världskänd handledare än 5 000 extra i kontot. Det finns ett liv efter doktorandåren. En bra handledare hjälper dig med att få ihop en väldigt bra avhandling. Det spelar roll att ha en kunnig handledare som är top 5 inom området än att ha en relativt okänd en. Man måste få postdok platser och då spelar det roll vem som var ens handledare. Efter postdok åren måste man försöka hitta en fast anställningsplats. Det är en stor internationell konkurrens om akademiska platser. De är få och antalet sökanden är många. Här spelar det roll hur bra din avhandling var. Vem din handledare var. Var du har varit postdok och vad du lyckades under din postdok tid (viktigt att du var postdok vid ett bra ställe, vilket igen leder till frågan om var du doktorerade).
En bra forskare/professor vill inte komma till Sverige om han inte får pengar att bygga upp en bra forskargrupp. För 2 år sedan flyttade en otroligt duktig forskare/professor till Tyskland. han flyttade till ett mediokert universitet. Vad som hände var att han fick massvis med pengar. Med pengarna anställde han ett antal postdoks och ett antal doktorander (nej, doktoranderna tjänar inte 22 000 kr). Två år senare är denna forskningsgrupp mycket bättre än de svenska motsvarigheterna som existerat i åratal (med motsvarighet menar jag "inom samma ämneskategori"). Forskningsgruppen i Tyskland är numera eftertraktad och lockar till sig ruggigt duktiga doktorander. På två år har de lika många postdoks som samtliga svenska universitet inom det ämnet har!
Du jämförde att vara doktorand med ett vanligt 8 till 5-jobb. Det är helt fel med tanke på hur den internationella konkurrensen för varje plats. Det vore mer rättvist om du jämförde forskning med att vara en fotbollsspelare eller annan typ av idrott. Efter ett tag måste laget börja sålla bland spelare. Alla kan inte bli uttagna till allt. Det är viktigt vem som är lagledaren, vissa är bättre på att utveckla sina spelare. Samma sak med akademier.
http://www.math.harvard.edu/pamphlets/gradsch.html
Det finns en anledning till att de inte säger "Apply to a Swedish University, you'll get $$$!!!!"
(ursäkta alla stavfel och felskrivningar, texten blev för lång)
Det är intressant att ta del av dina reflektioner, men har du lust att förtydliga vad det egentligen är du vill säga? Som det är nu får jag nästan känslan av att ditt budskap är att andra som inte är lika fantastiska som du tjänar mer än du, och att det stör dig?
Det är intressant att ta del av dina reflektioner, men har du lust att förtydliga vad det egentligen är du vill säga? Som det är nu får jag nästan känslan av att ditt budskap är att andra som inte är lika fantastiska som du tjänar mer än du, och att det stör dig?
Fast nu är det så att jag blev antagen till ett svenskt universitet och valde medvetet bort den höga lönen och allt socialt skydd som det innebar. Att anklaga mig för avundsjuka är således bara barnsligt. Halmgubbar som den och som "andra som inte är lika fantastiska som du" är väldigt givande... Fast det är en del av problemet. Är man inte i Sverige så kommer man upplevas som avundsjuk eller skrytig. Den automatiska mellanmjölkförsvarsmekanismen för att försvara systemfelet utan att behöva argumentera. Men å andra sidan förespråkar jag en mer elitistisk inriktning i den svenska forskarutbildningen (nej, jag säger inte att jag skulle klara av den galant) och sådant har alltid varit känsligt i Sverige. Viskar man "elitutbildning" eller "elitskola" sätter sig orden i halsgropen på medelsvensken.
Här är liknande tankar från två andra utländska doktorander:
http://www.dn.se/debatt/doktorander-i-sverige-har-det-bra
Men deras argument måste väl avskrivas eftersom de egentligen vill skryta och är avundsjuka?
Om du din kommentar till trots är nyfiken så försöker jag påpeka att forskningen i Sverige (jag har inte koll på alla ämnesområden) inte är så bra som den borde vara. Det är massvis med felprioriteringar och den startar vid hur man behandlar doktorander. De får för mycket pengar relativt till vad de producerar (vilket oftast är en avhandling som enbart två personer i hela världen egentligen läser). Jag har ett antal gånger skrivit att man behöver spendera mindre pengar på doktorander, mer på postdoks och mer på riktiga forskare. Jag har massvis med gånger skrivit "bra forskning" och om vikten av rätt "resursfördelning". Blev det begripligare?
Om du din kommentar till trots är nyfiken så försöker jag påpeka att forskningen i Sverige (jag har inte koll på alla ämnesområden) inte är så bra som den borde vara. Det är massvis med felprioriteringar och den startar vid hur man behandlar doktorander. De får för mycket pengar relativt till vad de producerar (vilket oftast är en avhandling som enbart två personer i hela världen egentligen läser). Jag har ett antal gånger skrivit att man behöver spendera mindre pengar på doktorander, mer på postdoks och mer på riktiga forskare. Jag har massvis med gånger skrivit "bra forskning" och om vikten av rätt "resursfördelning". Blev det begripligare?
Nja, vet inte. Du är väldigt svepande i dina antaganden och påståenden. Jag tror inte den svenska universitetsvärlden är så homogen som du verkar tycka. Och då är det även svårt att ge en generell medicin för att komma till rätta med de problem som finns. Självklart finns det finns massor med forsknng som är medioker, men det tror jag inte är ett svenskt fenomen.
Jag har dock fortfarande svårt att se att sämre doktorandvillkor = bättre doktorander? Och varför skulle det bara gälla för doktorander och inte docenter eller professorer?
Nja, vet inte. Du är väldigt svepande i dina antaganden och påståenden. Jag tror inte den svenska universitetsvärlden är så homogen som du verkar tycka. Och då är det även svårt att ge en generell medicin för att komma till rätta med de problem som finns. Självklart finns det finns massor med forsknng som är medioker, men det tror jag inte är ett svenskt fenomen.
Det är ett väldigt logiskt påstående att påstå att man får bättre forskning om man anställer fler riktiga forskare. Det är rent av en generell medicin.
Jag har dock fortfarande svårt att se att sämre doktorandvillkor = bättre doktorander? Och varför skulle det bara gälla för doktorander och inte docenter eller professorer?
Det har jag redan förklarat 2-3 gånger. Bland annat hittar du en förklaring i textstycket du citerade innan.
Det är ett väldigt logiskt påstående att påstå att man får bättre forskning om man anställer fler riktiga forskare. Det är rent av en generell medicin.
Och med "riktig forskare" menar du någon som är docent eller professor? Typ Eva Lundgren i Uppsala?
Det har jag redan förklarat 2-3 gånger. Bland annat hittar du en förklaring i textstycket du citerade innan.
Jag läste det stycket igen, men hittar inget där du förklarar hur sämre vilkor gör att doktorander presterar bättre. Jag hittar att du tycker att en duktig handledare är bra att ha, och det åter rimligt.
Hur som haver, jag gissar att du är mer insatt än jag i dessa frågor och det var kul att se din syn på det hela.
Och med "riktig forskare" menar du någon som är docent eller professor? Typ Eva Lundgren i Uppsala?
hehe ;)
Med riktiga forskare menar jag postdoks och uppåt. Visst finns det några Eva Lundgren i den gruppen men de är, alla Lundgren till trots, mer kunniga än doktorander. De bidrar mycket mer till forskningen och institutionens rykte. Med ett gott rykte drar man också till sig mer pengar och investeringar från den privata marknaden.
Jag läste det stycket igen, men hittar inget där du förklarar hur sämre vilkor gör att doktorander presterar bättre. Jag hittar att du tycker att en duktig handledare är bra att ha, och det åter rimligt.
Det var inte den delen jag menade. Vad som drar till sig duktiga doktorander är bra forskningsmöjligheter. Doktorandåren är bara en pit-stop i en framtida forskares liv. Det är en språngbräda. Därför är forskargrupperna vid institutionen viktigare än hur mycket de betalar dig. Är man redo att doktorera är man nog tillräckligt smart att tänka lite mer långsiktigt än näsan räcker. Det är ingen slump att Harvard är mer eftertraktat än svenska universitet vid vilka du får mycket högre i lön. Harvard har inte ett bra rykte utan anledning. De har bland de bästa forskargrupperna i världen och drar därmed till sig de absolut bästa studenterna.
Hade man sänkt lönen för svenska doktorander (till mer internationella standarder), och reformerat dem till 20% lön (för institutionstjänstegöringsdelen) och resterande i form av stipendier, skulle man för varje två doktorander ha råd att anställa en ny postdok. En ny forskarassistent för varje 3 doktorander. Osv.
Detta skulle leda till att forskningen inom institutionen sakta men säkert ökar i kvalitet. Detta skulle leda till att fler bra doktorander söker sig till universiteten.
Lägre lön för doktorander ger inte bättre doktorander per se. Det är inte det som är rätt utgångspunkt. Rätt utgångspunkt är att observera att en överdriven hög lön för doktorander begränsar resurserna för annat viktigt.
Minimjölk
2011-05-16, 07:14
Lite lustigt, när jag skapade denna tråden så hade den väldigt lite med hur väl förspänt doktorander i Sverige har det jämfört med andra länder och hur detta påverkar deras resultat och motivation.
Skulle däremot vara intressant att höra från någon som fått hela utbildningen samt boende bilar etc. betalt av sina föräldrar och hur det påverkar motivationen.
De få som skrivit om hur deras relativt rika uppväxt påverkat dem tackar jag ödmjukast. Väldigt intressant läsning. Hoppas att fler kan berätta hur de upplevt det.
De få som skrivit om hur deras relativt rika uppväxt påverkat dem tackar jag ödmjukast. Väldigt intressant läsning. Hoppas att fler kan berätta hur de upplevt det.
Alla som skrivit i tråden är ju "relativt rika", i ett internationellt perspektiv. Du kan ju själv svara på trådens frågeställning genom att jämföra dina värderingar (som jag inte tror skiljer så mycket från andra svenskars) med de värderingar som finns hos mindre bemedlade personer i andra länder.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.