Visa fullständig version : Viktuppgång för anorektiker! Hjälp
Hej allihopa! Jag är en tjej på 20 år som lider av Anorexia. För en vecka sedan kom jag, doktorn och min dietist överens om att jag inte klarade av att vända detta på egen hand och fick därför slutenvård. Jag vägde då 39,5 och mätte 162 cm lång med ett BMI på ca 15. Jag vet att det finns dem som väger betydligt mindre men jag gick ner mer och mer för varje vecka.
På slutenvården har jag fått ett matschema att följa men det känns så otroligt mycket. Jag kan beskriva gårdagen som ett exempel:
08.00 Frukost: En mjuk smörgås med 5 gram bregott, en svika ost och gurka. En portion havregrynsgröt, 1 msk äppelmos och mjölk.
08.30 Vila: En timmes obligatorisk övervakad vila där jag inte ens får prata eller röra på tårna
10.00 Mellanmål 1:En apelsin, ett glas (2dl) mjölk och en näringsdryck á 300 kcal (Nutricia Fortimel Energy).
10.30 Vila: 30 minuters obligatorisk övervakad vila.
12.00 Lunch: Tre medelstora potatisar, en kycklingfilé (ca 100 gram), 1 dl sås, 1 dl grönsaker, ett äpple, ett glas mjölk.
12.30 Vila: En timmes obligatorisk övervakad vila
14.00 Mellanmål 2: En mjuk smörgås med 5 gram bregott, leverpastej och gurka. Ett glas juice
14.30 Vila: 30 minuters obligatorisk vila med övervak.
17.00 Middag: 8 stycken köttbullar, 3 dl pasta, ketchup, ett glas mjölk, ett päron.
17.30 Vila: En timmes obligatorisk övervakad vila
19.30 Kvällsmål: En mjuk smörgås med 5 gram bregott, en ostskiva och paprika. Ett glas oboy. En näringsdryck.
20.00 Vila: 30 minuters obligatorisk vila med övervak
Får heller inte utföra någon som helst aktivitet. Vistas enbart här på avdelningen, helst stillasittande men det kryper i hela kroppen. Är detta normalt eller är det som jag tycker, extremt mycket?
Gick upp 1,5 kg första veckan och sköterskorna säger att det är vätska men jag känner mig uppblåst och fet.. Det känns som att jag bara kommer skena i viktökingen och att den kommer vara omöjlig att stoppa när jag sedan är normalviktig och har ett BMI på 18.
Är det någon som har haft samma problem som mig, hur gick det i så fall för er? Åt och vilade ni lika mycket? Skenade vikten?
Är tacksam för all hjälp! :)
Nej det är inte mycket, och det tror jag du vet också.
filmjölk
2011-03-29, 10:29
Du har anorexia, personalen på avd. verkar ha bra koll på hur man får dig att gå upp till en sund vikt igen. Som anorektiker skall du inte motionera öht, när du är frisk kan du motionera med måtta, det är därför de har övervakad vila (en av orsakerna)
Det kan tyckas som mycket mat, men det är det inte. Det är ganska små portioner men ofta.
Som anorektiker tycker jag att du skall avstå från att surfa omkring på träningsforum, det är inte där din fokus får vara just nu. Träning och kroppsbyggning är väldigt fokuserat på kroppen och det yttre, lite som anorexia, du skall fokusera på att må bra i själen först.
Så tack och hej, hoppas det går bra för dig i ditt tillfrisknande, logga ut från Kolozzeum, läs en bok eller lyssna på lite nice musik för här skall du inte surfa i dagsläget.
Ne0phyte
2011-03-29, 10:37
Jag tror inte heller att det är bra för ditt tillfrisknande att surfa runt på träningsforum. Lyssna på personalen och de som hjälper dig, de har mer koll på din situation än någon på kolozzeum.
Postat via en mobil enhet
För mig är detta otroligt mycket mat då jag för två veckor sedan levde på någon frukt och kanske en Risifrutti dagligen..
Vet att jag inte borde surfa runt på dessa sidor men det skulle vara skönt om någon annan som har haft samma problem kunde berätta sin historia. Då kanske jag kan börja lita mer på personalen, om andra liksom har lyckats.
filmjölk
2011-03-29, 10:43
För mig är detta otroligt mycket mat då jag för två veckor sedan levde på någon frukt och kanske en Risifrutti dagligen..
Vet att jag inte borde surfa runt på dessa sidor men det skulle vara skönt om någon annan som har haft samma problem kunde berätta sin historia. Då kanske jag kan börja lita mer på personalen, om andra liksom har lyckats.
Du kan lita på personalen. De har fått dussintals flickor i samma och liknande situationer att må bättre. De är proffs på det.
En väldigt nära släkting till mig hade anorexia.
Hon fick ett liknande matschema som ditt, och samma viloperioder (på minuten t.o.m. om jag minns rätt..!) och kände precis som du att det var mycket.
Men som andra har sagt, det är verkligen inte mycket, och det inser även hon idag. Hon mår väldigt bra idag faktiskt, har familj och enligt mig en hälsosam fysik.
Jag vill inte ens tänka på hur det hade sett ut om hon inte hade fått någon hjälp. Du bör verkligen lita på personalen. De har inget att tjäna på att överhuvudtaget vara opålitliga inom ett område som kräver så mycket.
Nitrometan
2011-03-29, 10:49
Jag tyckte att tråden passade bättre här.
Hoppas att du kan få den hjälp du behöver.
prOtotype
2011-03-29, 10:50
Matschemat dom ordnat verkar vara bra (och god mat!) så jag skulle garanterat lita på personalen. Du kommer inte skena iväg.
Sundqvist
2011-03-29, 10:55
men jag känner mig uppblåst och fet
du måste sluta tänka sådär,de gör inte saken bättre :)
Schemat ser förövrigt väldigt bra ut, kör på detta och kom upp i normal vikt, de vet vad dom håller på med! :)
Jag har tidigare jobbat med Anorexia och din övervakad vila, finns där så du inte går och vomerar upp maten igen eller tränar intensivt på ditt rum och för att du ska lära dig slappna av efter du har ätit och få ro i själen.
Håller med Filmjölk som skrev bra till dig.
Lita på din personal även om det verkar "fel" just nu, och du kommer bli frisk igen.
Lycka Till
MVH
Owe
försök att INTE tänka på matschemat och mängden mat.
strunta att älta och bara ät, se inte maten som din fiende, utan något naturligt som hjälper din kropp att må bättre :)
Jag förstår att DU UPPLEVER att det är extremt mycket, men det betyder inte att det ÄR extremt mycket i verkligheten. Du är så underviktig och undernärd att din hälsa är i allvarlig fara, och det matschema du har fått syftar till att vända den spiral nedåt mot irreparabla kroppsliga skador och kanske död, som du just nu är inne i. Tro mig, det är inte direkt överskott på vårdplatser för anorektiker, så bara det faktum att de har lagt in dig säger att du är jääääävligt under isen. Du kommer absolut inte att bli fet på den uppgivna matsedeln, du kommer att typ undvika att dö här och nu. (Nu kanske någon tycker att jag är brutal, men anorexi är en sjukdom som man dör av, om man inte får hjälp med att stoppa den.) Det är säkert sant att du känner dig uppsvälld - både för att du får ångest av att äta och din hjärna säger till dig att AMAGADJAGBLIRFETKOLLAVADFETJAGBLIR, och för att du faktiskt BLIR uppsvälld. Du har ätit typ ingenting så länge att din mage är ovan att hantera mat (=gaser, tarminnehåll = magen blir utspänd) plus att din salt- och vätskebalans kommer att skifta en hel del i början innan kroppen anpassar sig till de nya (och BRA) förhållandena. Sköterskorna har helt rätt när de säger att du samlar vätska. Den vätskan kommer du att kissa ut när kroppen har stabiliserat sig. Om du har tillgång till boken "Mattillåtet" av Gisela van der Ster Wallin, så ägnar den en hel del sidor åt att förklara vad som händer i kroppen som gör att man jojar i vätska och salt när man börjar äta efter en svältperiod.
Vila känns säkert också helt vansinnigt, och det finns två poänger med den: 1) att din kropp inte orkar så mycket mer just nu, 2) att du skall lära dig att man varken dör eller blir ett fetto av att vila efter maten och inte störta ut och kompensationsträna eller kräkas, som du säkert är van att göra. Det är superångest i början, men ångesten kommer att gå över så småningom.
JAG LOVAR, DU KOMMER INTE ATT BLI ETT FETTO. Att det känns så just nu är just dina känslor, det är inte verkligheten.
Jag förstår att DU UPPLEVER att det är extremt mycket, men det betyder inte att det ÄR extremt mycket i verkligheten. Du är så underviktig och undernärd att din hälsa är i allvarlig fara, och det matschema du har fått syftar till att vända den spiral nedåt mot irreparabla kroppsliga skador och kanske död, som du just nu är inne i. Tro mig, det är inte direkt överskott på vårdplatser för anorektiker, så bara det faktum att de har lagt in dig säger att du är jääääävligt under isen. Du kommer absolut inte att bli fet på den uppgivna matsedeln, du kommer att typ undvika att dö här och nu. (Nu kanske någon tycker att jag är brutal, men anorexi är en sjukdom som man dör av, om man inte får hjälp med att stoppa den.) Det är säkert sant att du känner dig uppsvälld - både för att du får ångest av att äta och din hjärna säger till dig att AMAGADJAGBLIRFETKOLLAVADFETJAGBLIR, och för att du faktiskt BLIR uppsvälld. Du har ätit typ ingenting så länge att din mage är ovan att hantera mat (=gaser, tarminnehåll = magen blir utspänd) plus att din salt- och vätskebalans kommer att skifta en hel del i början innan kroppen anpassar sig till de nya (och BRA) förhållandena. Sköterskorna har helt rätt när de säger att du samlar vätska. Den vätskan kommer du att kissa ut när kroppen har stabiliserat sig. Om du har tillgång till boken "Mattillåtet" av Gisela van der Ster Wallin, så ägnar den en hel del sidor åt att förklara vad som händer i kroppen som gör att man jojar i vätska och salt när man börjar äta efter en svältperiod.
Vila känns säkert också helt vansinnigt, och det finns två poänger med den: 1) att din kropp inte orkar så mycket mer just nu, 2) att du skall lära dig att man varken dör eller blir ett fetto av att vila efter maten och inte störta ut och kompensationsträna eller kräkas, som du säkert är van att göra. Det är superångest i början, men ångesten kommer att gå över så småningom.
JAG LOVAR, DU KOMMER INTE ATT BLI ETT FETTO. Att det känns så just nu är just dina känslor, det är inte verkligheten.
Otroligt bra skrivet, du har en fin ödmjukhet Tolkia! *cupid*
Läs vad Tolkia skrev.
Jag vet själv hur de e, jag gick upp mer än dig på mitt första normala "matschema" när jag hade ett MBI på runt 16. Det är NORMALT!
Och jag tycker inte du ska tänka på det överhuvudtaget, för du e ju extremt underviktig!
Tänk bara på att ät, njuta och bli frisk. ge din kropp ALL näring den kan få, och alla kalorier du stoppar i dig e värdefulla.
Sen ju mer du går upp i vikt, ju mer "bromsar" din kropp upp viktuppgången. Alltså, den börjar bli normal och anpassa sig.
tex, jag gick upp 1,5kg ifrån 45-50kg i veckan, sen var de 1kg till ca 54kg, och resten 0,5kg i veckan upp till 60kg och sen 0,3kg rill 66kg där jag vfaktiskt stannade och mådde jävligt bra :D Jag e 1,70cm lång!
Kom ihåg att du e tjej med, har hormoner och mens som du ska vara rädd om!
3. frågor
1.Vet dem om att du sitter här ?
2. Ät och njut av livet. Vad kan vara härligare än en rydbergs potatisallad och mamma scans köttbullar i en stekande sommarvärme ?
3. 20år hela livet framför dig ! =) Satsa på körkort för bil , MC kort, :)
Som många andra sagt, tänkt inte på mängden mat, hur många måltider du har kvar osv. Lev i nuet och ta allting som det kommer, tänk inte frammåt och var tacksam och glad över att du har fått hjälp, många människor har tyvärr inte samma tur som du..
Sen en till viktig sak, tänk på att känslor bara kommer från våra tankar, tankar som oftast är baserade på felaktig eller väldigt tvivelaktig information.
Exempel: man mår skitdåligt för att man misstänker att en tjej/kille som man gillar egentligen gillar någon annan. Detta är ofta baserat på väldigt lösa antaganden men eftersom man tänker att kanske så är fallet så skapas otrevliga känslor och plötsligt har allt blivit en "sanning" som du mår dåligt över, fast dina "bevis" för detta nästintill är obefintliga.
Det gäller att bryta detta mönster och se att du är inte dina tankar, känslor kommer från tankar som ofta är felaktiga, så varje gång du mår dåligt tex. över all mat så tänk efter "varför mår jag såhär?" "jo för att jag inbillar mig att det är mycket mat men det är det ju inte, det har alla redan sagt" och förhoppningsvis kommer du på bättre tankar. Fråga dig själv "varför känner jag såhär, vad har jag för anledning att tänka såhär?"
Kan låta lite löjligt men kan faktiskt hjälpa enormt mycket vid jobbiga situationer.
Lite omständig och luddig förklaring av mig, hoppas du förstod något.
Anton Fräs
2011-03-29, 19:13
Väldigt bra poster i tråden. Lyd deras råd. Dem vet vad dem sysslar med. Har själv varit ätstörd och behandlingen förändrade mitt liv till något jag aldrig kunnat drömma om, men det tog tid och mycket slit men till slut kommer man till insikt.
Kriga på!!
Tack för jättebra respons! Jag vet att ni har helt rätt i det ni säger, även om djävulen i mitt huvud skriker något helt annat! Är bara så otroligt rädd för att jag kommer fortsätta att gå upp i vikt även när jag är normalviktig. Jag är helt enkelt rädd för att tappa kontrollen över mig själv. Som anorektiker är kontrollbehovet stort.
En annan rädsla är att allt fett ska samlas på magen. Jag vet att det är fel och låter sjukt men när jag ligger på mina vilor känner jag hur fettet dallrar på magen.
Just nu får jag lugnande för att ens kunna ligga ner under vilorna, vill ut och göra av med energin men hoppas att jag snart kan inse att man får vila när man har ätit.
Jättestort tack för allt peppande! Det gjorde min kväll
OK, vi tar det i tur och ordning:Är bara så otroligt rädd för att jag kommer fortsätta att gå upp i vikt även när jag är normalviktig.
Varför skulle du göra det? Du har säkert en massa normalviktiga kompisar - är de alla accelererande tjockisbomber? Trodde inte det. nä. Se också vad 1684 skriver om sin viktkurva. Det kommer att vara mest i början för att sedan plana ut. Du kommer också, i takt med att du ökar i vikt, att bli piggare och spontanröra på dig mer än vad du förmodligen gör nu (nu snackar jag alltså om SPONTAN, omedveten rörelse, vilket inte är samma sak som när man tvångsmässigt spattar runt för att man är rädd att bli tjock om man sitter stilla) och göra av med mer.
Jag är helt enkelt rädd för att tappa kontrollen över mig själv. Som anorektiker är kontrollbehovet stort.
Fundera på detta: Har du kontroll nu? Om du är ärlig mot dig själv, alltså. Eller är det så att din sjukdom har kontroll över dig, och du gör allt för att uppfylla de krav som den ställer? Är det kontroll att inte kunna välja om man vill äta eller inte (eftersom sjukdomen kräver att man inte äter)? Är det kontroll att inte kunna välja om man vill motionera eller vila (eftersom sjukdomen kräver att man motionerar)? Är det kontroll att inte kunna ta en spontantur på stan med en kompis för att sjukdomen kräver att man "powerwalkar" i sin ensamhet, eftersom man förbränner mer då?
En annan rädsla är att allt fett ska samlas på magen. Jag vet att det är fel och låter sjukt men när jag ligger på mina vilor känner jag hur fettet dallrar på magen.
Återigen: Du har normalviktiga kompisar. Har de allt sitt fett på magen, eller sitter det jämnt utspritt över deras kroppar? Öh ... ja, alltså.
Sedan en väldigt konkret grej: Du kan inte känna ditt fett. Kroppen har ett väldigt bra system för att tala om för hjärnan var olika kroppsdelar befinner sig i rymden (är huvudet upp eller ned?) och hur det ser ut runt omkring den (Är det varmt eller kallt? Har jag kläder på mig eller är jag naken?), men den har inget system som konstant signalerar till hjärnan "här sitter det fett". Feta personer får inte typ konstant input till hjärnan från magen "obs, fett här, fett här". Man kan känna sig ful, eller känna sig fet (vilket oftast i din situation betyder ful), men det är en fråga om känslor och inte om känsel. Det är klart att den som väger 300 kg känner att det svajar när hon går, men om du på sub 40 kg känner att det dallrar när du ligger stilla - nä, då är det inte signaler från dina känselreceptorer. Det du känner när du ligger och vilar efter maten är din ångest.
Just nu får jag lugnande för att ens kunna ligga ner under vilorna, vill ut och göra av med energin men hoppas att jag snart kan inse att man får vila när man har ätit.
Det går över. Det är för jävligt medan det varar, men det går över om du lever igenom att det är pissigt nu. Det går över, och du kommer återigen att kunna göra alla de där sakerna du just nu väljer bort, för att de interfererar med din önskan att vara smalare än smal. Kompisar, utbildning, jobb, resor, partner, barn. Livet. Alternativet, om du inte ställer upp på att leva igenom att det är pissigt nu, för att det känns bättre när du får hetsa som du är van, är ett bärbart enpersonshelvete som INTE går över.
Tack för jättebra respons! Jag vet att ni har helt rätt i det ni säger, även om djävulen i mitt huvud skriker något helt annat! Är bara så otroligt rädd för att jag kommer fortsätta att gå upp i vikt även när jag är normalviktig. Jag är helt enkelt rädd för att tappa kontrollen över mig själv. Som anorektiker är kontrollbehovet stort.
En annan rädsla är att allt fett ska samlas på magen. Jag vet att det är fel och låter sjukt men när jag ligger på mina vilor känner jag hur fettet dallrar på magen.
Just nu får jag lugnande för att ens kunna ligga ner under vilorna, vill ut och göra av med energin men hoppas att jag snart kan inse att man får vila när man har ätit.
Jättestort tack för allt peppande! Det gjorde min kväll
Om det gör något så är tjejer som har något att ta i normalviktiga bara fint enligt killar :),
Kolla bilder på andra anorektiker. Fråga dig själv är detta snyggt ? jämför sedan med normalviktiga. Försök be om något data spel, låter larvigt, men bygg upp dig ett fritids intresse utanför kroppen.
Det du känner när du ligger ner och drar i magen är bara hud - jag lovar. Det ska till fetma för att man ska kunna grabba tag bilringar runt midjan vilket är ett annat, om än mycket lindrigare, slags problem som du inte har.
Lyssna på personalen (och Tolkia!). De har varit med förr och vet vad som krävs för att hjälpa dig.
Försök be om något data spel, låter larvigt, men bygg upp dig ett fritids intresse utanför kroppen.
Det här är ett bättre tips än vad det kanske på ytan verkar som. Ett av problemen med ätstörningar är att de tar över hela personens liv, så att allt man gör till slut kretsar kring ätstörningen. Det är inte så att man förlorar sin personlighet, men det kan krävas en del arbete för att få den att komma ut ur garderoben igen. Fundera över vem du är och vem du vill vara (obs att "smal" inte är ett svar på en fråga som börjar med "vem"!). Vad är du intresserad av? Vilka färger gillar du och vilka inte? Vilken musik gillar du och varför? Vilken gillar du inte, och varför? Vad gillar du för slags konst (du har ju uppenbarligen tillgång till dator; googla lite och fundera)? Vilka länder skulle du vilja besöka om du hade unlimited supply of respengar? Vilka länder har du redan varit i, och vilka gillade du, vilka inte? Vad vill du jobba med i framtiden (Snöa inte in på yrken som handlar om hälsa bara för att kontrollbehovet tycker att det ligger nära till hands! Det finns massor av yrken du aldrig ens hört talas om.) Gillar du att spela spel (Har ni brädspel på avdelningen, eller kortlekar? Spela! ÄVEN om det verkar tråkigt och barnsligt; allt som får dig att tänka på något annat än mat och det inbillade fettet på din mage är bra)? Titta på sport på TV? Sjunga i kör? Sy? Teckna? Listan kan göras hur lång som helst. Skaffa en anteckningsbok (ett worddokument?) och skriv ner vad du kommer på, som boken om dinis11.
(Det här är f.ö. inget jag själv kan ta åt mig äran av att ha hittat på, utan jag har snott det från Helene Gland, som skrivit den eminenta boken "Sluta svälta!", som jag tycker bland de bästa böckerna på temat ätstörningar som finns på svenska. Kan du få tag i den, så läs den - och tänk!)
Spartansk
2011-03-30, 10:02
Ett tillägg till Tolkias senaste inlägg: Om du inte kan komma på vad du gillar nu, försök komma på vad du gillade för några år sedan, eller när du var liten. Chansen finns att du fortfarande skulle tycka om det, om du började med det igen, i någon version.
Om du inte kan komma på något du gillar eller har gillat, försök komma på om du har en talang för något. Ofta finns det ett samband mellan att vara duktig på något och att tycka det är roligt. Så om har en talang är chansen stor att du skulle tycka det är kul att försöka utveckla den.
För att spinna vidare på Spartansk:
Vad har du slutat göra sedan anorexin tog över ditt liv, som du gillade att göra förut? Det brukar kunna vara både en och två och femtioelva saker.
Just nu känns det otroligt svårt att hitta någonting som är roligt för allt jag gör känns plötsligt meningslöst och tråkigt.. Jag har till och med svårt att komma på saker som jag gillade att göra tidigare. I mina tankar finns bara mat, träning och kalorier. Kommer dock ihåg att jag älskade att resa så jag funderar på att ha något mål och börja planera för någon resa i höst eller liknande.
Skönt att höra att fler har gått upp ganska mycket i vikt den första tiden! Samt att det planar ut sen när jag börjar bli allt mer normalviktig. Just det är ju faktiskt min största rädsla just nu. Att det liksom bara fortsätter och fortsätter.
Jag vill bara leva ett normalt liv. Ett liv där man inte väljer maträtt efter kalorimängd. Ett liv där man helt spontant kan köpa en påse godis en tisdagskväll utan ångest. Orka arbeta, umgås med vänner och familj. Det känns dock långt bort just nu men jag ska dit!
Just nu känns det otroligt svårt att hitta någonting som är roligt för allt jag gör känns plötsligt meningslöst och tråkigt.. Jag har till och med svårt att komma på saker som jag gillade att göra tidigare. I mina tankar finns bara mat, träning och kalorier. Kommer dock ihåg att jag älskade att resa så jag funderar på att ha något mål och börja planera för någon resa i höst eller liknande.
Låna någon resebok på biblioteket, gå på resebyrån och ta kataloger att bläddra i. Googla loss (DN och SvD hade i alla fall förut resereportage, gå in där och kolla). Det går att väcka gamla drömmar, det är svårast i början men när man kommer igång brukar det rulla på.
Och nej, du kommer inte att fortsätta gå upp och upp. Och ingen kommer att försöka göda dig när du väl är normalviktig. It's gonna be just fine.
Vill bara säga också att jag finns om du vill prata, eller skriva av dig. Som Tolkia skrev, försök fokusera på något annat än mat & kalorier, försök! Jag själv har lagt ner många timmar med papper å skisspennor och att pärla, ja de va en hobby under den tiden man inte fick gå ut och var tvungen att rädda sitt liv. Sen har jag alltid haft mamma brevid mig, pratat med henne och så. De e väl tack vare henne man lever idag.
Men som sagt, jag finns om du vill prata, självklart skulle du kunna få min msn,hotmail med. Kämpa på nu.
ville bara säga att det är toppen tips i denna tråden och önska lycka till
Tack för ännu mer tips! Idag har jag spelat "The sims" som var ett favoritspel när jag var liten! Det fick tiden att gå lite och huvudet fick vila från alla hemska tankar. Sitter faktiskt just nu och googlar på olika resmål och det ger motivation. En strävan att kunna sätta upp ett mål liksom!
Vad skönt att du hade din mamma att prata med för precis det har jag också. Hon är den viktigaste personen i mitt liv för hon förstår mig på ett helt annat sätt!
Egentligen vet jag att jag inte kommer skena i vikt men jag behöver höra det många gånger om dagen för att kunna lita på det. Jag vet att jag äter ca 3000 kalorier om dagen och det har verkligen satt sig i mitt huvud. Det jag inte tänker på är att kroppen gör av med energi hela tiden. Men är inte 3000 kcal rätt mycket för någon som bara ligger och vilar hela dagarna egentligen?
Egentligen vet jag att jag inte kommer skena i vikt men jag behöver höra det många gånger om dagen för att kunna lita på det. Jag vet att jag äter ca 3000 kalorier om dagen och det har verkligen satt sig i mitt huvud. Det jag inte tänker på är att kroppen gör av med energi hela tiden. Men är inte 3000 kcal rätt mycket för någon som bara ligger och vilar hela dagarna egentligen?
Det beror ju helt på vem personen är. Ett barn har andra behov än en åldring, en dvärg har andra behov än en jätte. För en person som behöver återställa en grav näringsbrist är det inte för mycket.
Tack för ännu mer tips! Idag har jag spelat "The sims" som var ett favoritspel när jag var liten! Det fick tiden att gå lite och huvudet fick vila från alla hemska tankar. Sitter faktiskt just nu och googlar på olika resmål och det ger motivation. En strävan att kunna sätta upp ett mål liksom!
Vad skönt att du hade din mamma att prata med för precis det har jag också. Hon är den viktigaste personen i mitt liv för hon förstår mig på ett helt annat sätt!
Egentligen vet jag att jag inte kommer skena i vikt men jag behöver höra det många gånger om dagen för att kunna lita på det. Jag vet att jag äter ca 3000 kalorier om dagen och det har verkligen satt sig i mitt huvud. Det jag inte tänker på är att kroppen gör av med energi hela tiden. Men är inte 3000 kcal rätt mycket för någon som bara ligger och vilar hela dagarna egentligen?
Jag kan nästan garantera att du snart kommer att känna att du blir varm, varmare än vanligt och kanske svettas, din kropp kommer att öka förbränningen när den nu får lite energi.
Tänk vad härligt det kommer att vara att slippa vara frusen och kall om händer och fötter, du kommer så småningom känna att intresset vaknar till liv och du finner saker och ting roliga att pyssla med.
Du kommer inte att gå upp mer än vad din kropp behöver, det känns så nu då ÄS fortfarande spökar i ditt huvud, men det är ju inte verkligheten, det är ÄS!
Jag blir tvärtom glad för att du nu ska följa ätschema och påbörja vägen till friskheten, Det är så J-vla dumt att slösa mer tid på den djävulska sjukdomen, det är allt för många unga tjejer som mister årtal åt att må dåligt när de istället kunde ha levt livet så där galet som man gör som ung ;)
Det kommer gå lättare för varje dag.
jag har precis som du kämpat mot de tankar som inte kretsar kring något annat än mat, kalorier, träning, förbränning... grejen är den att jag trodde att jag hade kontroll, att jag bokstavligen v-a-r kontroll, skulle man slå upp "kontroll" i en ordbok skulle mitt namn stå där - det var inte förrän spiralen vände som jag insåg att jag aldrig varit längre ifrån kontrollen den tid jag trodde så hårt att jag hade den.
ätstörningen tog sex år av mitt liv. jag kan inte minnas att jag gjorde något vettigt under de här sex åren, för varje dag var en kamp. jag vaknade på morgonen och ville dö. mitt liv bestod av att tacka nej till mat, tacka nej till umgänge, fester, aktiviteter, utbildning, spontana saker, resor - att tacka nej till livet. istället var det jag, min våg, mitt måttband, mina träningsskor och mina tankar som hela tiden fick mig att tro att jag inte dög, jag kunde alltid bli bättre.
jag ser bilder från den tiden och det går kalla kårar längs min ryggrad. jag kände mig så fruktansvärt fet, äcklig, stor, överviktig, ful och oduglig - och jag har aldrig varit mindre. det enda jag ser på de bilderna är ett tomt skal, och ögon som strålar av ångest. jag var levande död.
idag är jag evigt tacksam till den tiden. idag vaknar jag varje dag och älskar tanken på att få göra det bästa av den dagen jag har framför mig. idag älskar jag att ta hand om mig själv genom god mat med massor av näring, träning, att få umgås med de jag älskar, studera, vara spontan - allting jag aldrig orkade eller vågade förut. jag har så mycket större självförtroende idag och jag älskar att leva. för visst är det det livet går ut på?
meningen med livet, är att leva.
vägen dit var inte lätt, det var många gånger jag tog ett steg fram och sjutton steg bak. men till slut blev de bra dagarna fler än de dåliga. de kom inte gratis, utan det var hårt, fokuserat jobb som gällde. men det är så värt det.
kämpa på. jag lovar dig, den där första dagen då du plötsligt ser på dig själv i spegeln och slås av tanken att du faktiskt tycker att du själv är vacker, den dagen då du klarar något du inte trodde var möjligt, den dagen du känner hur det riktigt bubblar i magen av lycka - det är värt allt slit, och lite till. jag lovar.
Ni motiverar mig verkligen måste jag säga och det är precis vad jag behöver just nu! Det känns skönt att det finns folk där ute som har varit med om detta själva och faktiskt lyckats vinna kampen.:)
Jag undrar bara en sak. Jag har nu gått efter matschema i 1,5 vecka och gått upp ungefär 1,5 kg. Är det vanligt att "fettet" fördelar sig lite ojämnt i början? Att det liksom inte sprider ut sig. Jag kan se skillnad på min mage, speciellt på kvällarna när den är väldigt uppsvälld. Armar och ben tycker jag däremot inte har ändrats överhuvudtaget. Tror ni det är vanligt att man lägger på sig på magen till en början? Är lite rädd att allt fett ska samla sig där.. där jag minst vill ha det
Ja, det är vanligt att det inte sprider sig 100% jämnt från början. Det löser sig så småningom, inte minst för att du förutom fett kommer att få arm-, ben- och rumpmuskler som jämnar ut intrycket. På den vikt du har nu har du extremiteter som en vandrande pinne och då känns det som om magen är jättestor, eftersom bålen procentuellt sett är en stor del av kroppen. När könshormonproduktionen kommer igång, så kommer det också att påverka i "positiv" (ur en utseendesynvinkel) riktning.
Just nu tror jag att det största "problemet" med magstorleken är att du har dragit på dig vätska (det kan lägga sig där), plus att den är ovant full med tarminnehåll/mat och gas. Magen är, med andra ord, precis som du skriver uppsvälld (inifrån), och inte fet. Det kommer att lösa sig när magen blir van att hantera mat igen. Obs. att 1,5 kg inte är en viktuppgång som man med ögat ser (om den som går upp i vikt inte råkar vara typ ett nyfött barn, då kan det ju vara en tredjedel av kroppsvikten).
Ja, du har säkert rätt i det du säger! Alla säger att det förmodligen är just vätskan det beror på. Jag ser däremot valkar när jag tittar mig i spegeln som förmodligen inte ens finns där. Det svåra är bara att förklara för min hjärna att det jag ser inte är sant och att alla andra har rätt. Vet inte hur jag ska lyckas med detta. Förhoppningsvis får jag en ökad hjärnkapacitet i takt med min viktuppgång! Enligt alla andra kan jag inte lita på min egen hjärna i dagsläget..
Din hjärna - och ditt känsloliv - är ett fort under belägring just nu. Fiender överallt. :Virro Det kommer att bli bättre, dels för att du blir smartare när hjärnan får mer energi (en svältande hjärna är en inkrökt hjärna), dels för att du helt enkelt vänjer dig vid att äta och vid att ha en kropp där inte varje ben sticker ut genom huden (d.v.s. en normal, frisk kropp). Det är inte helt olikt fobiträning, typ att träna bort en persons spindelfobi genom att tvinga den att ha kontakt med spindlar och "lära sig" att de inte är farliga, i alla fall inte så farliga som personen tror. Det är jobbigt nu (du är instängd i samma rum som spindeln och kommer inte ut), men det går över.
En snabb fråga, eller påpepkande? När man svält sig själv, misshandlat sin kropp och e så låg i kroppsvikt, så e inte dom första kilona som syns, dom känns måhända men de e väl näring som kroppen suger åt sig? Mycket vätska mm. Inget fett åtminstone, ojoj du har låångt kvar tjejen innan du e klassad som "tjock".
Jämförelsen med spindeln var väldigt bra för det är precis så jag känner mig. Instängd på ett sjukhus med mat och sängar överallt. Det gäller bara att "lära sig" helt enkelt och jag har ju några veckor på mig! Vi får hoppas att hjärnan hänger med i kilonas ökning.
Det stämmer att de första kilona mestadels är vätska och det vet jag innerst inne. Det svåra för mig är bara att verkligen tro på det. Alla andra (personal och familj) säger det till mig dagligen men när jag ser mig själv i spegeln med mina egna ögon ser jag fortfarande en elefant. Just därför blir det väldigt komplicerat.. :(
Det här kan vara en intressant sida om man har dåligt begrepp om hur kroppen ser ut, både den egna och andras: http://kroppsbild.wordpress.com/
Edit: Här är en annan, liknande sida: http://www.flickr.com/photos/77367764@N00/sets/72157602199008819/
wintersnowdrift
2011-04-02, 21:27
Hej dinis!
Många på detta träningsforum, och inom träningsvärlden generellt, har eller har haft samma problem som du. Mitt råd är att lyssna på Tolkia, hon är klok, och på din inre röst, den som ibland gör sig hörd i allt bs-snack som sjukdomen ständigt kommer med. Du kommer inte att skena i vikt - det kommer snarare att ta flera år för dig att återfå en normalt fungerande kropp. Tyvärr, det går snabbt att bryta ner sig men långsamt att komma tillbaka igen. Men det GÅR, så tappa aldrig hoppet :).
Jag skulle vilja tipsa om den här bloggen som jag personligen tycker är väldigt peppande och positiv. http://vagenfran37kg.wordpress.com/
Många lycka till kramar
//Kristin
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.