Visa fullständig version : När allting känns lönlöst.
Oljeblixten
2011-02-22, 18:27
När man tycker att allt känns lönlöst och att man inte klarar av någonting?
Jag får väl dra en kortversion av min livshistoria mer eller mindre för att beskriva situationen. I skolan blev jag mobbad, jag var alltid lite utanför när jag var mindre kanske 6, 7, 8 9 år sedan över gick det i att bli retat lite mer frekvent. Jag vet fortfarande inte varför. I högstadiet blev jag mobbad ganska grovt vilket resulterade i en extremt stor frånvaro men jag lyckades i alla fall gå ut högstadiet med grundskolebehörighet. Jag har alltid haft ganska svårt för att intressera mig för och ägna mig åt någon specifik sak längre perioder.
Men på gymnasiet floppade jag totalt misslyckades med slutförandet av tre olika gymnasieutbildningar pga svårigheter att sköta mina studier och att infinna mig till lektionerna.
När jag vid sexton års ålder började umgås med ganska tveksamma typer och dricka stora mängder alkohol flera gånger i veckan märktes det att jag hade lite problem med att hålla mig på rätt sida om lagen vilket resulterade i två st åtalsunderlåtelser på grund av min "ringa" ålder en var för stöld och den andra för vandalism. Ni kan tänka er hur besvikna mina föräldrar blev. Deras "lilla son som har lite svårt med skolan" är ute och gör olagligheter och är inblandad i slagsmål. Jag fick börja i en "stödgrupp" för folk med problem i största allmänhet. te.x droger, försoffning osv.
Detta gjorde att jag lärde känna narkomaner och började använda droger(Inte lite hasch på fredagskvällen utan amfetamin) Lyckades strula bort ett längre förhållande pga svartsjuka, ett annat förhållande på över ett år pga någon typ av kontrollbehov.
Började träna kampsport och styrketräning seriöst men på grund av skador som jag lyckades dra på mig(ont i högerknät till och från, ont i ryggen, axlar som går ur led, ena benet känns glappt i höftleden vilket gör ganska så ont.) Fick jag lägga kampsporten på hyllan vilket var väldigt synd för jag höll den väldigt nära mig och den var viktig för mig.
Just nu styrketränar jag seriöst, äter rätt men tack vare skador får jag hela tiden problem med träningen vilket gör mig väldigt nedstämd.
Flytten: 19 år gammal flyttade jag till en annan stad bosatte mig på ett internat på en folkhögskola för att plugga upp gymnasiekompetensen det kändes fantastiskt att stå på egna ben.
Efter 3 veckor ungefär var jag i min hemstad och "knarkfestade" vilket resulterade i att jag blev utslängd från skolan tack vare ett tips om att jag var droganvändare. Vid tjugo års ålder började jag plugga igen parallellt med detta drack jag mycket alkohol vilket inte fungerade så bra.
Jag har extremt svårt att finna mig i vardagen och verkar ha ett otroligt stort behov av att förstöra för mig själv och göra illa dem i min närhet.
Just nu har jag ett förhållande med en tjej jag verkligen älskar vi hade ett uppehåll på 1,5 månad i december förra året. Under det uppehållet försökte jag ta livet av mig då jag totalt hade grävt ner mig drack stora mängder alkohol varje dag och var extremt ångestladdad.
Nu spårade ju hela mitt inlägg ur totalt och tråden tappade hela sin mening samt gick från en vardagsmelankoli tråd till mina högst deprimerande memoarer.
Jag är i alla fall helt drogfri sedan cirkus ett år tillbaka just nu dricker jag alkohol ytterst sällan men jag har stora problem att handskas med vardagen.
Det finns ju ingenting jag är duktig på!
Det är sant det finns ingenting jag får briljera med, Jag är inte bildad jag klarar ju inte ens av att slutföra en gymnasieutbildning. Jag älskar att träna men det fungerar inte speciellt bra tack vare alla jävla skador jag dras med.
Jag har försökt intressera mig för ändlöst många ämnen och hobbies, men jag blir aldrig bra på något för jag har antingen bristande intresse eller så dyker något upp som hindrar mig från att ägna mig åt det.
Jag är helt oduglig på att hantera pengar att ge mig pengar är som att slänga dom i sjön.
Det enda jag faktiskt kan hålla intresset vid liv med är att spela datorspel och dylikt och hur mycket jag än spelar så blir jag aldrig speciellt duktig på det.
Tack vare en stor frånvarolucka i förra skolterminen när jag låg på sjukhus och var psykiskt knäckt pga mitt självmordsförsök ligger jag 100 mil efter i arbetet och får inga behörigheter i år. Folk säger "Ryck upp dig och bara gör det du ska göra" men om man inte kan det då?
Vad gör man egentligen när vardagens känns helt grå och totalt ointressant, när man känner att man inte åstadkommer ett jota och aldrig kommer göra det heller. Att aldrig få känna sig duktig vad man en gör? Hur gör man då?
Och ja jag har gått hos psykolog och fått diagnosen att jag inte alls är speciellt deprimerad av någon anledning. Alla mina drömmar är totalt lagda på is för vardagen hindrar mig från att jaga dem och jag känner bara att jag aldrig kommer uppnå dem ändå.
Jag ber en ursäkt för min gnälltråd, det var i vilket fall skönt att skriva av sig! Så det tackar vi för!
Spontant är väl det enda jag kan tänka mig är att testa en annan psykolog, det kanske krävs några försök innan man hittar någon som "funkar"?
Vad är ditt mål i livet, vad vill du uppnå? Vad vill du ha gjort?
von huff
2011-02-22, 18:33
Bra fråga:)Jag försöker träna och supa även om jag har försökt minska på det sistnämndA.Det är bara att försöka göra saker man tycker om så ofta man kan.Jag skulle också rekommendera att fixa studierna även om det känns omöjligt.
Oljeblixten
2011-02-22, 18:38
Spontant är väl det enda jag kan tänka mig är att testa en annan psykolog, det kanske krävs några försök innan man hittar någon som "funkar"?
Vad är ditt mål i livet, vad vill du uppnå? Vad vill du ha gjort?
Jag vill te.x sticka till thailand och träna/göra ingenting i ett par år men på grund av skador kan jag inte ens träna någon kampsport ens på högst o-ambitiös nivå, Jag drömmer om att få bli sjukgymnast eller dylikt och få jobba med människor men eftersom jag knappt kan klara studier på gymnasienivå samt att även om jag är social och har lätt för att prata med folk så finner folk någon typ av fel i mig vilket gör att de flesta bara blir irriterade på mig då jag försöker vara trevlig och social.
Bra fråga:)Jag försöker träna och supa även om jag har försökt minska på det sistnämndA.Det är bara att försöka göra saker man tycker om så ofta man kan.Jag skulle också rekommendera att fixa studierna även om det känns omöjligt.
Jo jag känner att det vore guld värt att fixa studierna men jag känner lite som att det bara kommer bli ytterligare en punkt att lägga till i listan över allt jag har misslyckats med.
Får lite ADHD-vibbar.
Har tyvärr inga tips eller så, men känner med dig.
von huff
2011-02-22, 18:42
Det kräver lite örfilar på morgonen för att orka med skolan.Släpa dig till skolan hur tungt det än är,börjar du slappa så är det svårt att sluta.Jag hatade skolan och det var riktigt tungt att gå dit men jag sket i det och gjorde det endå, låter konstigt men ibland måste man bara ta sig själv i kragen.
Jag skulle rekommedera dig att söka en allmänspecialist på din vårdcentral som kan hjälpa dig vidare.
Carolinew
2011-02-22, 18:47
Inte bra på något? Jo, du är bra på att skriva :) Betydligt bättre än många andra med högre utbildningar. Det är kanske en klen tröst men potential tror jag säkert att du har, du hamnade bara på lite fel bana här i livet vilket är väldigt sorgligt. Men det är aldrig för sent att svänga av och in på en ny väg, och ju tidigare du gör det desto lättare blir det. Du är fortfarande ung och har alla möjligheter i världen att vända det här till något bra.
Jag tror på dig, gör det du också! :)
Oljeblixten
2011-02-22, 18:50
Får lite ADHD-vibbar.
Har tyvärr inga tips eller så, men känner med dig.
Jo jag får också ADHD-vibbar men som sagt jag kvalificerar inte tillräckligt högt på skalan för att få utreda saken hos psykmottagningen här i staden.
Det kräver lite örfilar på morgonen för att orka med skolan.Släpa dig till skolan hur tungt det än är,börjar du slappa så är det svårt att sluta.Jag hatade skolan och det var riktigt tungt att gå dit men jag sket i det och gjorde det endå, låter konstigt men ibland måste man bara ta sig själv i kragen. Jag försöker verkligen att örfila upp mig men ibland går det bara inte, jag känner något i stil med att jag hellre dör än att gå till skolan. :C
Jag skulle rekommedera dig att söka en allmänspecialist på din vårdcentral som kan hjälpa dig vidare.
Allmänspecialist? Det skall genast undersökas det kanske kan vara något för det är två månaders väntetid på att träffa en shrink här i staden. Jag har ju som sagt inget att förlora, inte ens 150kr för jag har frikort. :hbang:
Det finns ju ingenting jag är duktig på!
Det är sant det finns ingenting jag får briljera med, Jag är inte bildad jag klarar ju inte ens av att slutföra en gymnasieutbildning. Jag älskar att träna men det fungerar inte speciellt bra tack vare alla jävla skador jag dras med.
Jag har försökt intressera mig för ändlöst många ämnen och hobbies, men jag blir aldrig bra på något för jag har antingen bristande intresse eller så dyker något upp som hindrar mig från att ägna mig åt det.
Känns rätt så förståeligt med din bakgrund då du hela tiden blivit motarbetad i din utveckling och aldrig fått känna på framgång och utveckla ditt självförtroende.
Du har ju dock lyckats väldigt bra med en sak. Du har ju lyckats vara drogfri i ett år!
Jag är i alla fall helt drogfri sedan cirkus ett år tillbaka just nu dricker jag alkohol ytterst sällan men jag har stora problem att handskas med vardagen.
Det tycker jag är ett riktigt bra första steg och borde du inte kunna se det som att där finns något inom dig, en vilja att göra något med ditt liv och vara beredd att arbeta för det?
Jag tror att om du är ihärdig och försöker hitta något du tycker är intressant, så ska du se att du nog kommer klara det om du ger dig fan på det. Du har ju gjort klara framsteg när det gäller knarket ju som sagt. Det kan säkert trigga din självkänsla ytterligare och få dig att hitta mening i tillvaron om du upptäcker att du kan klara av mer än så.
Du säger att du har gått hos en psykolog och att du inte är nöjd med diagnosen? Jag tycker det ser ut som du behöver hjälp av något slag och du kan ju alltid gå till någon annan om du inte är nöjd med diagnosen eller hjälpen du (inte) fick. Jag tycker helt klart det ser ut som du behöver stöd, både professionellt och från nära och kära.
Oljeblixten
2011-02-22, 18:51
Inte bra på något? Jo, du är bra på att skriva :) Betydligt bättre än många andra med högre utbildningar. Det är kanske en klen tröst men potential tror jag säkert att du har, du hamnade bara på lite fel bana här i livet vilket är väldigt sorgligt. Men det är aldrig för sent att svänga av och in på en ny väg, och ju tidigare du gör det desto lättare blir det. Du är fortfarande ung och har alla möjligheter i världen att vända det här till något bra.
Jag tror på dig, gör det du också! :)
Skriva har ingen lärt med faktiskt, jag har bara läst många fantasyböcker och mycket skräplitteratur för att snappa upp hur det ska se ut. Men som sagt, skriva en hemtenta är en helt annat sak då stänger hjärnan av sig.
Det finns tusen saker man kan säga här, men lite kort och spontant tycker jag att bara för ett en psykolog säger en sak är det inte absolut sanning, det tar tid att hitta rätt person (det är precis som vilket förhållande som helst).
Att du försöker ta livet av dig när du och tjejen gör slut är jäkligt labilt, det är inte under några som helst omständigheter okej att sätta en annan person i den situationen.
Mitt tips är att om du inte får till det med plugg är det kanske inte plugg du ska göra just nu. Börja jobba och sen kommer man till insikt att det funkar utan plugg eller att man kan kombinera detta eller att du om något/några år tar tag i det här.
The_RobRoy
2011-02-22, 18:53
Varför måste du vara bra på något konkret?
Du kan väl vara bra på att vara en härlig pojkvän? Vara en god vän? Osv..
Blir ledsen när man inser hur många människor som får en fruktansvärd start i livet i och med mobbing i skolan. Men gräv inte ner dig i det nu, gör det bästa av de förutsättningar du har. Det finns alltid någon som har det värre än du..
Oljeblixten
2011-02-22, 19:15
Att jag har jobb att göra för att må bra är ju inget hemligt, Men som sagt det där med allmänspecialist skall kollas upp! Jag får tacka för det stöd man fått av okända personer från internet, det hjälper ju faktiskt lite tro det eller ej!
Så hjälpte det lite att få skriva av sig med för den delen.
Nått finns det du är bra på, de lovar jag dig. Du måste bara hitta din plats i livet.
Jag tycker du ska gå till en psykolog som kan hjälpa dig, och gå ditt regelbundet.
Och som sagt, pröva på massor med olika grejjer för att komma på vad du gillar.
Allmänspecialist? Det skall genast undersökas det kanske kan vara något för det är två månaders väntetid på att träffa en shrink här i staden. Jag har ju som sagt inget att förlora, inte ens 150kr för jag har frikort. :hbang:
Absolut, är ju max någon veckas väntetid till vårdcentraler. De kan ju remittera dig vidare samt starta utredning och behandling, samt utesluta kroppsliga symtom. Du behöver komma in i snurran.
Du får PM:a om du vill ha msn/prata mer. Har ändå inget vettigt för mig :)
Finns det inte sån där öppenvård med hård tystnadsplikt och allt i Sverige? De skall vara bra. Inget fel med att testa lite olika hjälp, snarare rätt.
Att jag har jobb att göra för att må bra är ju inget hemligt, Men som sagt det där med allmänspecialist skall kollas upp! Jag får tacka för det stöd man fått av okända personer från internet, det hjälper ju faktiskt lite tro det eller ej!
Så hjälpte det lite att få skriva av sig med för den delen.
Jag kände lite som du, att man ibland känner sig värdelös o vill göra nåt med livet. Så jag drog till japan 1 år och studera med CSN lån. Nåt i den stilen kan va något för dig som du sa att du ville utomlands o göra något.
Bästa beslut jag någonsin gjort. När jag har pengar igen. Ska jag göra om det. Utan tvekan. Lycka till.
Ta dig i kragen, sätt ett alarm på mobilen varje dag vid en viss tidpunkt där det står ta dig i kragen. Lyssna på bra musik och bara kör.
Visst du har haft det jobbigt, men man är alltid sin egen lyckas smed.
Ang. samtalskontakt så undrar jag om det inte är så på många vårdcentraler att man kan få tid hos kurator utan att först gå via läkaren. Kolla upp hur det är där du bor. Du är väl dessutom ung nog för ungdomsmottagningen; de brukar kunna ha både kurator och tillgång till psykolog (och läkare, för den delen, om man skulle behöva det)?
Angående detta med att inte vara bra på något skall du veta en sak: Du beskriver dig själv som sämre än andra för att du inte "briljerar" inom något, men faktum är att det är få som briljerar. DE ALLRA FLESTA ÄR JÄVLIGT VANLIGA. Det går skitbra att leva ändå; det är inte som att alla har någon dold supertalang som kompenserar deras övriga otillräcklighet. Det är klart att det vore kul att vara outstanding inom något, men de flesta av oss, undertecknad inkluderad, är inte det. OCH DET ÄR HELT OK.
shadowfire
2011-02-23, 23:28
...Jag är i alla fall helt drogfri sedan cirkus ett år tillbaka just nu dricker jag alkohol ytterst sällan men jag har stora problem att handskas med vardagen....
Fasiken vad NICE och vad BRA! Det DÄR ska du vara stolt över om något! Det är bannemig inte många som reser sig från det och klarar av att fixa det. Imponerande.
Tycker absolut du ska försöka få hjälp att ta dig ur detta - ensam är inte stark, det är bara en dum myt som någon fegis myntat som inte vågat erkänna att denne behöver hjälp ;)
Jag vet hur du känner dig, lider själv av grov depression.
Psykolog borde du testa, det ska jag göra nästa vecka.
Tycker absolut du ska försöka få hjälp att ta dig ur detta - ensam är inte stark, det är bara en dum myt som någon fegis myntat som inte vågat erkänna att denne behöver hjälp ;)
Shadowfire och jag brukar inte hålla med varandra så ofta, men +123456789 på det där.
kettlebellGuden
2011-02-23, 23:32
Jag har inget bra att tillägga men tänkte ge stor tummen upp till att du varit drogfri ett år.
Och att du inte har fixat gymnasiet ska du inte ta för hårt. Jag spenderade själv 2-3 år på komvux för att läsa upp gymnsaiebetyget jag själv knarkade bort. Min senaste grej nu är stora funderingar på att plugga till läkare. Vad har läkare med dig att göra? Inte ett skvatt, I guess.. min poäng är att kan jag styra upp min fucked up tillvaro så kan du också göra en totalomvänding. Du har tillochmed vett nog att söka psykolog! Det hade nog sparat mig flera år om jag var så smart :)
Jag får lite känslan av att du försöker åtgärda allt på samma gång. Då kan det oftast bli ett ambitiöst försök som kraschar ett par dagar senare. En idé kan vara att du väljer en sak som du tar tag i. Sedan när du har fått den att fungera och har gjort så ett tag går du vidare till något annat. Att förändra beteenden tar lång tid och lång tid att rota sig till en vana. Ett ex kan vara att börja stiga upp i vettig tid på morgonen. Alt styra upp sin ekonomi.
Sedan kommer ADHD funderingar upp i tråden, dessa funderingar får jag med. Och det kan vara svårt t o m på gränsen till omöjligt att styra upp sitt liv om man inte får någon hjälp då. Jag tycker att du skall vara ihärdig och försöka få till en utredning. Vårdcentralen, som Angel nämnde, tycker jag är en utmärkt start i denna fråga.
Sist men inte minst, du har det jäkligt jobbigt nu. Men det kan bli bättre. Jag tror definitivt att det finns något som du kan känna dig duktig på. Lycka till!
Langster
2011-02-24, 09:02
Angående detta med att inte vara bra på något skall du veta en sak: Du beskriver dig själv som sämre än andra för att du inte "briljerar" inom något, men faktum är att det är få som briljerar. DE ALLRA FLESTA ÄR JÄVLIGT VANLIGA. Det går skitbra att leva ändå; det är inte som att alla har någon dold supertalang som kompenserar deras övriga otillräcklighet. Det är klart att det vore kul att vara outstanding inom något, men de flesta av oss, undertecknad inkluderad, är inte det. OCH DET ÄR HELT OK.
Håller med till 100%. Förstår man detta blir livet väldigt mycket enklare.
Little T
2011-02-24, 09:09
Detta gjorde att jag lärde känna narkomaner och började använda droger(Inte lite hasch på fredagskvällen utan amfetamin)
Känns som att detta är rätt vanligt. Att man via "hjälp" från samhället kommer i kontakt med grövre droger/brott..
Akerhage
2011-02-24, 10:00
Du verkar ju vara bra på att skriva! Och du gillar att läsa om fantasy.
Du kanske skulle testa på att skriva en egen bok?
Har själv faktiskt skrivit en fantasybok som ett projekt och det var väldigt givande. Att få ge utlopp för sin kreation och sen kunna ha något att vara stolt över! Var skoj att komma hem och sätta sig framför datorn och börja skapa något! Det tar ju sin tid helt klart, men nästan så man längtade hem till skrivandet och så gick man och tänkte hela tiden på bra saker att skriva om!
Ett litet tips bara =)
Potatiskillen
2011-02-24, 10:11
och här sitter jag och klagar över att jag har inget jobb att gå till men allt annat i mitt liv fungerar.
Jag hoppas att det löser sig :)
Det där är ingenting emot hur min barndom och unga år har varit men idag är jag precis som vem som helst med ett ordnat liv, familj och barn.
Kanske inte fungerar för alla och säkert inte den bästa lösningen men jag lämnade precis allt och startade om på ett helt nytt liv. Bytte namn, lämnade min släkt, vänner, ny stad.
Bör poängteras att jag aldrig har varit deprimerad eller känt mig värdelös utan snarare tvärt om. Tror du att du mår som du gör av tidigare händelser och erfarenheter så tror jag min lösning kan fungera. Mår du som du gör pga andra skäl, psykiska besvär eller andra handikapp så vetitusan, då kanske det blir ännu värre.
Minimjölk
2011-02-24, 10:44
Angående detta med att inte vara bra på något skall du veta en sak: Du beskriver dig själv som sämre än andra för att du inte "briljerar" inom något, men faktum är att det är få som briljerar. DE ALLRA FLESTA ÄR JÄVLIGT VANLIGA. Det går skitbra att leva ändå; det är inte som att alla har någon dold supertalang som kompenserar deras övriga otillräcklighet. Det är klart att det vore kul att vara outstanding inom något, men de flesta av oss, undertecknad inkluderad, är inte det. OCH DET ÄR HELT OK.
+1.
Precis det jag tänkte skriva. Dessutom är det ofta så att man i ett läge där man ansert sig sämre än andra trycker ned sina egna prestationer. Det finns garanterat områden där du är duktig eller kan lära dig bli det.
Precis som många andra varit inne på så är det bra för dig att ha någon att prata med om allt detta.
Om jag förstår det rätt så är du nu drogfri och har en flickvän du älskar samt försöker fixa till ditt liv? Det låter som mycket bra förutsättningar inför framtiden. Mitt råd är att inte var så hård mot dig själv utan lär dig gilla den person du är och jobba bort de sidor du inte vill förknippas med. Hela livet ligger framför dig och att vara medveten om sig själv, sina brister och kompetenser kommer göra det mycket enklare att sätta upp mål och en lämplig väg för att uppnå dessa.
För att återknyta till topic, vad är det som känns så lönlöst just nu? Jag tycker du redan kommit en bra bit på vägen! :)
shut teh face
2011-11-17, 10:12
Se här: http://kolozzeum.com/kolozzeum/showpost.php?p=5402515&postcount=5296
:D
Se här: http://kolozzeum.com/kolozzeum/showpost.php?p=5402515&postcount=5296
:D
Ser bra ut. Fortsätt så! :thumbup:
(Han pratar väl inte om knark? "prot,paladin och resto, shammy, tbc, wotlk och en del cata. vart ska man rerolla och vilken faction för att få lite skönt")
shut teh face
2011-11-17, 10:20
Ser bra ut. Fortsätt så! :thumbup:
(Han pratar väl inte om knark? "prot,paladin och resto, shammy, tbc, wotlk och en del cata. vart ska man rerolla och vilken faction för att få lite skönt")
WoW är ju ett knark i sig. :)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.