Visa fullständig version : Har inga vänner kvar
Pendelous
2010-12-05, 13:45
Vad gör man när man inte längre har några vänner kvar?
clinteastwood
2010-12-05, 13:47
Porr!
Pendelous
2010-12-05, 13:49
Skaffar nya.
Jo.
Men det känns jävligt långt borta.
Sir Anselm
2010-12-05, 13:49
Det beror på vart de tagit vägen...
Varför har du inga vänner kvar då?
http://open.spotify.com/track/6iDnezR8vmo7aF7k2BsMzD
Vad menar du med vänner?
Är det personer som du kan anförtro dig till om stort och smått, personer du kan umgås med för att ha trevligt eller kanske bara folk i ett nätverk att morsa på vid festligheter?
Och har de försvunnit geografiskt eller känslomässigt?
Många frågor blir det.
Pendelous
2010-12-05, 13:56
När jag var yngre hade jag väldigt mycket kompisar och umgicks med dem hela tiden, men de senaste åren har jag känns mig sviken, övergiven och utesluten på ett eller annat flera gånger om. Utav alla.
Jag har inte brytt mig så mycket om det (även om jag känt mig jävligt ledsen och sviken vissa gånger), utan istället fortsatt som vanligt. Jag har liksom inte konfronterat min s.k. vänner knapp över huvud taget.
Känner mig dåligt behandlad, och i bland nästan kränkt. Antingen är det så, eller så är det väl jag som lever i någon fantasivärld där.
Får lov att +1 skaparn. Detta kan ju inte hänt över en natt heller?
EDIT: Det låter som ni växt ifrån varandra. Hur gammal är du nu?
Skriver en tråd om det. http://kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=93208&highlight=v%E4nskap
Pendelous
2010-12-05, 13:59
Vad menar du med vänner?
Är det personer som du kan anförtro dig till om stort och smått, personer du kan umgås med för att ha trevligt eller kanske bara folk i ett nätverk att morsa på vid festligheter?
Och har de försvunnit geografiskt eller känslomässigt?
Många frågor blir det.
Med vänner menar jag folk som jag kan lita på och bryr sig om en på något sätt.
Sen är det olika vänner. En del som jag har varit, och lekt med när jag var yngre, mycket med. Och andra som man kanske har umgåtts med mer på helgerna och så där.
Pendelous
2010-12-05, 14:01
Får lov att +1 skaparn. Detta kan ju inte hänt över en natt heller?
EDIT: Det låter som ni växt ifrån varandra. Hur gammal är du nu?
Det har inte hänt under en natt. Snarare flera år. Nu är jag 17 år.
Jag har väl hela tiden haft förhoppningar att folk ska bry sig lite mer och att man ska kunna lita på dem. Men när dessa förhoppningar gång på gång "förstörs" så är det svårt att hoppas.
Det har inte hänt under en natt. Snarare flera år. Nu är jag 17 år.
Jag har väl hela tiden haft förhoppningar att folk ska bry sig lite mer och att man ska kunna lita på dem. Men när dessa förhoppningar gång på gång "förstörs" så är det svårt att hoppas.
Jag ska göra mitt bästa för att inte låta töntigt gammal (i synnerhet som jag bara är 22 själv), men känn ingen panik. Du är 17 och du har rätt många chanser att bygga nya nätverk. Kanske flyttar du och börjar plugga eller en arbetsplats med nya kontakter.
Nordenator
2010-12-05, 14:40
Jag tror det är rätt naturligt att man växer ifrån folket man växt upp med. Då världen är sju kvarter och en kiosk är det rätt naturligt att alla hänger samman, men då världen blir lite större kanske man inser att man inte har övermycket gemensamt med sina barndomsvänner. Jag har kvar de närmaste vännerna, men ytliga bekanta man samlat på sig genom åren brukar försvinna vid någon omställning som gör att man inte längre möts på daglig basis.
Varje gång man påbörjar något nytt brukar man ju knyta åtminstone tillfälliga kontakter. Ny arbetsplats, ny hobby, ny skola eller vad som helst. Det är väl bara att utsätta sig för sociala situationer. Tycker man om att gymma kanske man kan gå med i lokala SL-föreningen. Börja någon lagsport. Lokala LAN/spelhäng. Det finns ju folksamlingar att umgås med för de flesta intressen och sysselsättningar.
Om du aldrig hör av dig så kan du inte förvänta dig att de ska göra det heller. Om det nu är så.
Annars så behöver du inte oroa dig över vännerna. De kommer och går.
..tyvärr
Pendelous
2010-12-05, 14:42
Jag ska göra mitt bästa för att inte låta töntigt gammal (i synnerhet som jag bara är 22 själv), men känn ingen panik. Du är 17 och du har rätt många chanser att bygga nya nätverk. Kanske flyttar du och börjar plugga eller en arbetsplats med nya kontakter.
Kommer förmodligen att flytta direkt när jag slutar gymnasiet och börja studera. Om jag inte jobbar ett år först. Just nu känns det som att jag skulle vilja flytta direkt.
Vet bara inte hur jag ska agera just nu. Har ingen aning om var jag har någon utav mina "kompisar". Vet bara att vissa inte verkar vilja ha någon vidare kontakt (så verkar det i alla fall) och att vissa inte går att lita på.
Pendelous
2010-12-05, 14:44
Jag tror det är rätt naturligt att man växer ifrån folket man växt upp med. Då världen är sju kvarter och en kiosk är det rätt naturligt att alla hänger samman, men då världen blir lite större kanske man inser att man inte har övermycket gemensamt med sina barndomsvänner. Jag har kvar de närmaste vännerna, men ytliga bekanta man samlat på sig genom åren brukar försvinna vid någon omställning som gör att man inte längre möts på daglig basis.
Varje gång man påbörjar något nytt brukar man ju knyta åtminstone tillfälliga kontakter. Ny arbetsplats, ny hobby, ny skola eller vad som helst. Det är väl bara att utsätta sig för sociala situationer. Tycker man om att gymma kanske man kan gå med i lokala SL-föreningen. Börja någon lagsport. Lokala LAN/spelhäng. Det finns ju folksamlingar att umgås med för de flesta intressen och sysselsättningar.
Jo, det är väl så det är till stor del. Jag har ingen panik inför framtiden, men just nu känns det väldigt jobbigt och min självkänsla kanske inte är den bästa heller.
Pendelous
2010-12-05, 14:49
Om du aldrig hör av dig så kan du inte förvänta dig att de ska göra det heller. Om det nu är så.
Annars så behöver du inte oroa dig över vännerna. De kommer och går.
..tyvärr
Så är det (tyvärr) inte. Syftar på det första du skrev.
Så är det (tyvärr) inte. Syftar på det första du skrev.
Hur var det innan då? Kan du komma på något som förändrats hos dig eller dina vänner?
Flytta. Jag bor på vischan, och härifrån har alla flyttat som är i min ålder.
Bli medveten om varför du inte har några kompisar kvar och sen åtgärda orsaken till det.
Jag ska göra mitt bästa för att inte låta töntigt gammal (i synnerhet som jag bara är 22 själv), men känn ingen panik. Du är 17 och du har rätt många chanser att bygga nya nätverk. Kanske flyttar du och börjar plugga eller en arbetsplats med nya kontakter.
+1
Känner igen mig i din situation en hel del. De flesta av mina bra vänner, (riktiga vänner skulle jag vilja kalla det), har jag fått efter 20 års ålder när jag bytte stad och miljö.
Då undrar jag vad det är för fel på dig? Vad kan du göra annorlunda eller förändra hos dig själv?
Om ingen vill vara din vän så är det antingen fel på alla eller på dig, min gissning är tyvärr på det senare.
Då undrar jag vad det är för fel på dig? Vad kan du göra annorlunda eller förändra hos dig själv?
Om ingen vill vara din vän så är det antingen fel på alla eller på dig, min gissning är tyvärr på det senare.
Behöver inte vara så. Jag upplevde att jag kunde vara mig själv i 20 årsåldern utan att någon försökte ta avstånd från mig, det kändes minst sagt fantastiskt, folk accepterade mig för den jag är. Troligen berodde detta på oturen att man inte träffade folk med gemensamma intressen under tonåren.
Därmed inte sagt att man inte måste försöka själv. Gå på aktiviteter man tycker om och ut och träffa folk (med detta menar jag inte att man ska tvinga sig att gå ut o supa som alla andra gör). Större chans då att man stöter på likasinnade. Det finns alltid likasinnade människor, hur udda man än tror att man är.
Tyvärr är det nog väldigt svårt för oss att ge dig några råd eller så. Känner man sig sviken är det dock ofta så att man har varit dålig på att sätta gränser tidigt nog.
Organiserade fritidssysselsättningar är bra. Man kanske inte utvecklar djupare vänskaper snabbt, men man slipper känna sig socialt isolerad i alla fall.
Vänner av motsatta könet är bra. Det är mindre risk för konflikter eftersom nästan alla människor är mer hänsynsfulla mot det motsatta könet.
Bli medveten om varför du inte har några kompisar kvar och sen åtgärda orsaken till det.
-1
Att sitta och fundera varför man inte har några vänner är helt värdelöst, man får inga svar. Att åtgärda saken är dock rätt.
Då undrar jag vad det är för fel på dig? Vad kan du göra annorlunda eller förändra hos dig själv?
Om ingen vill vara din vän så är det antingen fel på alla eller på dig, min gissning är tyvärr på det senare.
Men lol, om det där stämde så skulle det vara fel på nästan alla över 40. Det är inte många som har kvar sina barndomsvänner till den åldern. Vännskaper bryts, sånt är livet. Ibland bryts nästan alla vänskaper på en gång. Det behöver inte vara någons fel.
Pendelous
2010-12-05, 15:17
Hur var det innan då? Kan du komma på något som förändrats hos dig eller dina vänner?
Innan hade jag som jag skrev mycket vänner som jag umgicks mer eller mindre varje dag med. Men detta var ju liksom kanske när man var 10-12 år, så det spelar väl inte så stor roll egentligen.
Det är skitsvårt att förklara, men jag ska försöka i alla fall.
När vi blev äldre så blev det ju mer och mer "grupperingar", alla gick umgicks inte med alla liksom, förutom i skolan då. Jag var fortfarande med de jag hade varit mest med tidigare också och vi var ganska tajta. Men med tiden så hände det väl allt oftare att man kände sig utesluten, övergiven och så där. Sen har det väl bara fortsatt med jämna mellanrum liksom.
Sen har vi den andra "delen". Kompisar som jag varit väldigt mycket med på fritiden och känt väldigt länge, som ungefär samtidigt som de ovan, börjat undvika en mer och mer. Det är i alla fall den uppfattningen jag fått. Detta trots att vi har väldigt lika intressen och så. Har flertalet gånger försökt uppta kontakten mer, men utan några större resultat. Har på senaste tiden funderat på att bryta vänskapsbanden helt mer eller mindre.
Det är väldigt svårt att förklara och skriva alla de tankar och känslor jag har inom mig. Så det jag skriver kanske bara är en bråkdel. Men jag är tacksam för att ni svarar!
svennebanan
2010-12-05, 15:18
Då undrar jag vad det är för fel på dig? Vad kan du göra annorlunda eller förändra hos dig själv?
Om ingen vill vara din vän så är det antingen fel på alla eller på dig, min gissning är tyvärr på det senare.
Snäll du var idag.
Är du i skolan varje dag? Det jag märkt är att folk som ofta skippar skolan och bara "skiter i allt" hamnar utanför tillslut, är du en av dem?
Pendelous
2010-12-05, 15:29
Bli medveten om varför du inte har några kompisar kvar och sen åtgärda orsaken till det.
Den tanken har ju självklart slagit mig mer än en gång.
Jag har aldrig riktigt klarat av inställsamma personer eller att umgås med folk som man egentligen inte tycker särskilt mycket om bara för "egen vinning". Eller att bli någon del av någon vänskapshierarki där någon ska tro att han/hon kan bestämma över en. Eller personer som pratar bakom ryggen på en och så vidare. All den dubbelmoral man sett från vissa. Jag har liksom försökt stå upp mot allt det där. Försökt vara mig själv.
Jag har väl varit för snäll och haft för stora förhoppningar, helt enkelt.
Pendelous
2010-12-05, 15:32
Är du i skolan varje dag? Det jag märkt är att folk som ofta skippar skolan och bara "skiter i allt" hamnar utanför tillslut, är du en av dem?
Nä, så är det inte. Går inte på samma skola som många av mina gamla kamrater. Har lite klasskamrater och så. Men det är inte mycket mer än klasskamrater.
shut teh face
2010-12-05, 15:47
Det blir så, jag förlorade alla mina vänner i ungefär samma ålder som du (var 18 år). Eller det var mer att jag konstaterade på vilken nivå mina vänner låg och jag tog mitt pack och drog. Nu 5 år senare arbetar jag, är förlovad och har barn, medan de gör exakt samma sak som när de var 16 år; bor hemma och är oskulder typ. :)
Shit happens, när jag kom hem från USA hamnade jag i en ny klass, efter lumpen + annat(18mån) bodde inga kompisar kvar i min gamla hemstad. Jag har flyttat runt några gånger sedan dess. Jag har alltid hittat nya vänner på de mest underligga ställen. Inom fritidsintresset, jobbet, på fester, krogen etc. Man får vara lite öppen och social så fixar det sig. Det är mer folk än du tror som hamnar i samma situation som du. Eftersom många flyttar runt till nya städer, studieorter och jobb. Träffa nya människor med liknande intressen och var lite öppen så fixar det sig.
Jag har väl varit för snäll och haft för stora förhoppningar, helt enkelt.
Hur kan du ändra beteende gällande din snällhet och stora förhoppningar i samband med sociala relationer? Har du provat att skaffa dig andra typer människor som vänner? Man passar inte alltid ihop alltid med vissa typer.
Annars är skola, arbetsplats, idrottsföreningar, gym, kolozzeum bra ställen att hitta nya kompisar om man vågar vara lite social.
Jag tror att du har hängt kvar vid dina gamla barndomspolare för länge. Började ni på samma gymnasium och så och fortsatte umgås där eller? Jag tror att många skaffar sej ett nytt umgänge när de börjar på gymnasiet som ibland blir "vänner för livet".
Ignatius72
2010-12-05, 16:08
Jag har inte brytt mig så mycket om det (även om jag känt mig jävligt ledsen och sviken vissa gånger), utan istället fortsatt som vanligt. Jag har liksom inte konfronterat min s.k. vänner knapp över huvud taget.
.
Det är bra att ställa sig frågan "kunde jag har gjort något annorlunda?"
Om kompisarna drar sig undan så finns det förmodligen en anledning till det. Det kan ligga hos dem och det kan bero på hur du agerar och bemöter dem. Det kan ju hända att de avvisat dem i den grad att de tröttnat. Att de utvecklats när du står still eller tvärtom samt en massa andra anledningar.
Men är det polare som du vill hänga med och som, för dig, av oförklarliga skäl försvunnit så kan du ju fråga dem.
Pendelous
2010-12-05, 16:18
Jag tror att du har hängt kvar vid dina gamla barndomspolare för länge. Började ni på samma gymnasium och så och fortsatte umgås där eller? Jag tror att många skaffar sej ett nytt umgänge när de börjar på gymnasiet som ibland blir "vänner för livet".
Jag går på ett annat gymnasium i, så självklart spelar det in.
Pendelous
2010-12-05, 16:30
Det är bra att ställa sig frågan "kunde jag har gjort något annorlunda?"
Om kompisarna drar sig undan så finns det förmodligen en anledning till det. Det kan ligga hos dem och det kan bero på hur du agerar och bemöter dem. Det kan ju hända att de avvisat dem i den grad att de tröttnat. Att de utvecklats när du står still eller tvärtom samt en massa andra anledningar.
Men är det polare som du vill hänga med och som, för dig, av oförklarliga skäl försvunnit så kan du ju fråga dem.
Ärligt talat är det nästan bara en person som jag känt mig avvisad och undviken av vid flertal tillfällen. En person som jag har känt väldigt länge. Vet inte varför, men det är väl bara att acceptera. Det är så svårt att fråga när man inte längre vet var man har varandra.
Det är lite annorlunda med de andra s.k. kompisarna. Av dem har jag känt mig sviken och utesluten. Det känns som de inte bryr sig om en annan, utan bara om sig själva "när det gäller" eller vad man ska säga. Schyssta och trevliga ibland, men ibland helt tvärtom. Kanske har det mycket med grupptryck och så att göra, men det rättfärdigar ju inte beteendet hur eller hur, tycker jag.
Jag går på ett annat gymnasium i, så självklart spelar det in.
Som sagt, skaffa vänner där då. Dina gamla vänner har kanske börjat umgås mer med dem på deras nya gymnasium.
Vad menar du med vänner?
Är det personer som du kan anförtro dig till om stort och smått, personer du kan umgås med för att ha trevligt eller kanske bara folk i ett nätverk att morsa på vid festligheter?
Och har de försvunnit geografiskt eller känslomässigt?
Många frågor blir det.
+1 (+7 ;))
Förmodligen behöver du ändra inställning. Har mött en hel del Det Är Fel På Alla Andra-människor genom åren och oftast är problemet inte alls vad de bestämt sig för.
Det blir så, jag förlorade alla mina vänner i ungefär samma ålder som du (var 18 år). Eller det var mer att jag konstaterade på vilken nivå mina vänner låg och jag tog mitt pack och drog. Nu 5 år senare arbetar jag, är förlovad och har barn, medan de gör exakt samma sak som när de var 16 år; bor hemma och är oskulder typ. :)
WoW?
Vänskap är jätteenkelt i teorin, visst. Men när man i princip har misslyckats med att omsätta teorin till praktik, i 22 år, så blir man lite modfälld. Inte för att låta gnällig, men att "skaffa vänner" är inte precis samma sak för person A och B.
Som många andra så känner jag igen mig i din situation.
I högstadiet så började jag att tappa kontakten med mina barndomsvänner.
När gymnasiet började så hade jag fortsatt lite kontakt med några utav dom, men fick snabbt nya vänner. Efter gymnasiet så hade jag bara kontakt med mina närmaste vänner från klassen(2-3 stycken).
Efter gymnasiet så har jag flyttat runt flera gånger, tappat några vänner men fått nya.
Har i stort sett kontakt med en vän från min barndom.
Just nu bor jag inte ens i Sverige, har inga direkta planer på att komma hem på ett tag heller. Nu har jag fått vänner jag kommer ha med mig resten utav livet. Nästan inga av mina nuvarande vänner är ifrån Sverige så det gör att längtan att flytta tillbaka hem och "växa upp" är nästan obefintlig.
Men jag är glad där jag är och mår bra med allt. Så trots att man kan ha svackor med allt, vänner, skola, jobb, etc. Så löser det sig alltid.
Hur lång tid har du kvar på gymnasiet? Vad pluggar du? Hur ser planen ut vad du ska göra efter gymnasiet?
Ta nått jobb på nått annat ställe? Flytta utomlands!
Jag trodde aldrig att när jag satt på Fordonsprogrammet som 17-åring att jag 5 år senare skulle bo(för den här säsongen) på Teneriffa och arbeta som reseledare.
Raschmus
2010-12-06, 22:09
Börja jobba krogbransch. Har iaf knytit många nya kontakter och öppnat flera andra nätverk för mig.
Jag går med i den allmänna kören och råder dig att söka dig till situationer, ställen och grupper där man kan samlas kring en gemensam aktivitet. I mitt fall var det körsång och musik som fick fart på mitt sociala liv.
Vad finns det på din ort?
Pendelous
2010-12-22, 12:56
Tack för alla svaren.
Nu är det lov. Har under en tid funderat på hur jag ska göra med en vän, antingen säga upp kontakten och inte höra av mig under en längre tid bara för att se vad som händer eller att fortsätta som vanligt. Egentligen är det inte ett svårt val, men när man inte har så många fler vänner så blir det plötsligt det.
mattilainen
2010-12-22, 15:10
det är fan inte lätt att bara hitta nya vänner. Jag har tur med min kompiskrets, även att jag bytt ut kompisar under årens gång. Jag är 22 men vänner kommer och går men jag har tur att jag har några stycken som stannar kvar väldigt länge. Några så länge som tillbaka till spädbarnsåren.
Att bara träffa nya vänner tror jag inte på. Man får anstränga sig lite och kanske hitta en hobby som gör att man socialiserar sig? Sen jag började kampsport har jag fått många nya vänner. Kanske börja dansa, spela tennis, något annat? Bara för att komma in i en social situation med folk som tycker om samma sport som dig gör det lättare att komma i kontakt med andra folk. Det är ju lättare att börja umgås om man har något att prata om och som båda tycker är kul.
Gymmet är ju självklart bra men lite vårt att bli kompis med någon bara sådär. Börja prata med folk på gymmet och sen kanske föreslå att man ska träna tillsammans någon dag och sen utgå därifrån? Träna oftare tillsammans och kanske hänga med denne till någon fest eller hittar på något tillsammans på helgen eller liknande? Man måste faktiskt anstränga sig.
Går man i skolan kanske det bara gäller att gå ifrån sina vanliga rutiner. Prata mer, var mer öppen, umgås utanför skolan om det ges tillfälle. Fråga om man får vara med om någon/några ska göra något efter skolan/helgen.
Kanske försöka hitta ett jobb och se om någon där har lust att umgås?
Potatiskillen
2010-12-22, 23:11
Då jag var 17-år hade jag väldigt få vänner, det var ett år jag minns såväl att jag kände mig ensam och det enda jag hade som var roligt var träningen.
Fast å andra sidan så var jag mer skygg av mig, det förekom aldrig att jag ens frågade om man kunde hitta på något eller sådant. Idag så kör jag allt det här som om det vore en lek, inte att jag gör andra illa eller inte ta något seriöst, men att jag har någon jag kan ringa och snacka med på ett cafe, någon som jag kan snacka om sporter med och någon som jag kan ta en öl med.
Som många säger, när man minst anar det. Dessutom så gäller det att vara mer modigare om vi säger så, det ger att man tex är med på alla aktiviteter och tvingar på sig situationer att träffas igen sisådär 3-5 gånger innan man kan tex fråga om han/hon vill se fotboll.
Som 17-åring så är det svårt att göra något, man kan tex inte gå på krogen.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.