Visa fullständig version : Sörja sina husdjur
Idag dog våran hund som vi har tagit hand om i 6 år, hon blev bara 8 år gammal.
Jag var ute och gick med henne igår och kastade lite pinnar eftersom jag visste att hon skulle operera sig idag då hon hade 2 tumörer på magen som skulle tas bort.
Idag så fick de inte stopp på blödningen efter operationen och till slut dog Wilma, min bästa vän efter flera timmars kämpande.
Hur fan klarar man sig efter detta? Hur har ni andra gjort, jag sitter och storbölar samtidigt som jag skriver detta och hela familjen gråter, min lillebror är bara 13 år och kan inte sluta gråta.
Hur länge sörjde ni era husdjur?
*cry*
Degpekka
2010-09-09, 17:59
Jag har inget bra svar, men jag beklagar det som hänt. :( Det är väl det som är den enda nackdelen med djur, tyvärr.
storPines
2010-09-09, 18:01
Beklagar
Har själv varit med om 3 hundar som gått bort genom åren..jobbigt är det alltid.
Ledsen att höra, det känns alltid tungt att förlora en nära vän. Jag har tyvärr inte mycket till råd, man mår skit och är ledsen ett tag men med tiden börjar det kännas bättre, hur lång tid är nog svårt att säga. Ni får trösta varandra i familjen så gott det går, skriva av sig någonstans som du gör nu kan också hjälpa.
hahavaffan
2010-09-09, 18:04
Det är sjukt hemskt när ens hund dör :( Familjens Labrador-tik fick en tumör bakom ena ögat, och det gick inte att operera utan att hon skulle bli blind på ögat och få bestående men i hjärnan enligt två veterinärer, så vi fick avliva henne, hon blev inte heller ens tio år.
Men precis som med allt annat, så life goes on och tid läker alla sår och så vidare.
Man skakar av sig det på några dagar, avlivade våran sista hund för något år sedan. Det man märker direkt är att det blir väldigt tomt speciellt när det inte är någon som kommer och hälsar när man kliver genom dörren.
Sheogorath
2010-09-09, 18:09
Man skakar av sig det på några dagar, avlivade våran sista hund för något år sedan. Det man märker direkt är att det blir väldigt tomt speciellt när det inte är någon som kommer och hälsar när man kliver genom dörren.
..."några dagar"? Not sure if serious. No time for jokie. *grr*
..."några dagar"? Not sure if serious. No time for jokie. *grr*
Alla är vi olika. Jag sörjer knappt när en släkting dör =/
Sheogorath
2010-09-09, 18:12
Alla är vi olika. Jag sörjer knappt när en släkting dör =/
Dåså :) Jag står nog min katt närmre än många släktingar iofs.
Man skakar av sig det på några dagar, avlivade våran sista hund för något år sedan. Det man märker direkt är att det blir väldigt tomt speciellt när det inte är någon som kommer och hälsar när man kliver genom dörren.
Ditt försök att verka hård misslyckades bonnläpp. Bara tanken på att förlora min hundar känns fruktansvärt.
Jag står nog min katt närmre än många släktingar iofs.
Samma här.
Har vart med om 4 hundar inom släkten som dött. Ingen av dom har varit min eller min familjs men har varit hundar som man levt med hela sitt liv 3 av dom fick dom samma år lr 1år efter jag föddes så har varit som familje medlemmar när man träffat släkten. Och ja man sörjde dom rätt länge varje gång en av dom dog tyvärr. Är ju en familjemedlem så är väl bara o ta den tid som de tar går inte o göra så mycket tror jag.
Gurra med O
2010-09-09, 19:34
har förlorat 3 hundar. tog lika hårt varje gång brukar ta ett bra tag för mig att komma över det okey men gråter första dagen men sen brukar det lätta. värsta är tomheten som följer efter. ingen som hälsar på en när man kommer hem ingen som ligger och ockuperar sängen när man ska sova osv ( ja vi låter våra hundar sova i sängen)
En essä om ämnet, väldigt sorglig men bra.
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2008/09/26/AR2008092602860_pf.html
har förlorat 3 hundar. tog lika hårt varje gång brukar ta ett bra tag för mig att komma över det okey men gråter första dagen men sen brukar det lätta. värsta är tomheten som följer efter. ingen som hälsar på en när man kommer hem ingen som ligger och ockuperar sängen när man ska sova osv ( ja vi låter våra hundar sova i sängen)
klart man låter hundar sova i sängen e väl det som e mysigast.
spoonchest
2010-09-09, 23:10
En essä om ämnet, väldigt sorglig men bra.
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2008/09/26/AR2008092602860_pf.html
:(
..."några dagar"? Not sure if serious. No time for jokie. *grr*
Jag tro att det är rätt ovanligt att storböla fortfarande efter ett par dar, visst saknar man djuret fortfarande, både månader och år efter döden, men den värsta sorgen lägger sig relativt snabbt för mig i alla fall.
nmanradnävna
2010-09-09, 23:17
Jag beklagar sorgen. Tid kommer läka detta sår, håll ut.
Hur förbereder man sig inför en hund som snart kommer gå bort? Har en som ligger på gränsen och jag vet redan nu hur jävla tomt det kommer bli
robztr14
2010-09-09, 23:34
Ditt försök att verka hård misslyckades bonnläpp. Bara tanken på att förlora min hundar känns fruktansvärt.
Ditt försök till en diss misslyckades totalt.
Jag är nog i samma sits som Klopfer här. Det tar inte lång tid för mig att komma över en närastående.
Man ser väl sin hund som en familjemedlem och som med allt annat så är det umgänge med glatt folk som hjälper riktigt bra skulle jag säga. Att alltid försöka vara social och umgås med sina polare och ha kul helt enkelt. Det enda som riktigt läker något sånt här är väl tiden.
True story.
Jag beklagar sorgen. Tid kommer läka detta sår, håll ut.
Hur förbereder man sig inför en hund som snart kommer gå bort? Har en som ligger på gränsen och jag vet redan nu hur jävla tomt det kommer bli
Det är svårt. Mina föräldrars katt som jag hade vuxit upp med lämnade in härom året. Han blev 21 år, hade varit en del av min vardag sedan jag var sju år gammal och jag var väldigt fäst vid honom. Det var lite samma sits som du är i nu, man visste ju att hans tid började ta slut. Jag resonerade som så att han trots allt fick leva så länge och kunde knappast ha haft det bättre (mina föräldrar skämde bort honom som bara den), det gjorde det lite lättare.
Lätt är det inte, men man får intala sig att det är en naturlig del av tillvaron och försöka vara tacksam för den tid man har fått ha dem hos sig.
De som säger att de kommer över sin sorg efter ett par dagar borde ta och rannsaka sig. Så som jag upplevt det så hanterar man det över en kortare tid (sörjer) eller så gömmer man det under en längre tid och lider kvalen senare i livet.
Ni kan gott ge exempel på hur lång tid det tog för er att komma över sorg, men säg inte att detta på något sätt applicerar på en annan individ. Det är att vara ignorant för hur olika vi är som människor.
Sheogorath
2010-09-10, 05:31
Jag tro att det är rätt ovanligt att storböla fortfarande efter ett par dar, visst saknar man djuret fortfarande, både månader och år efter döden, men den värsta sorgen lägger sig relativt snabbt för mig i alla fall.
Jag ser en ganska stor skillnad mellan att "skaka av sig det på några dagar" och "inte storböla efter några dagar". Det handlar naturligtvis om vad jag lägger i begreppet "skaka av sig".
martikainen
2010-09-10, 07:13
min kanin dog när jag var 10, jag stannade hemma från skolan och grät en dag, sen tog det väl några veckor innan jag slutade vara deppig över det. Men saknar han fortfarande 13år senare. Man kommer väl aldrig över någon man "älskat"
Jag lider med dig och beklagar verkligen sorgen. Jag var själv i samma sits när vår hud doh dagen innan han skulle fylla 8 år. Det kom dock som en blixt från klar himmel och jag hann inte säga farväl. Däremot var han extrem kelig sista veckan precis som han kände på sig att något var på gång. I alla fall är det det värsta som jag upplevt under hela mitt liv och första veckan var jag helt förstörd och grät väldigt mycket, kunde knappt äta och allt kändes meningslöst. Efter en månad tänkte jag mindre och mindre på det hela och när några månader gått var allt som vanligt även om jag idag 10 år senare saknar honom. De första åren hade jag åtekommande drömmar om att han egentligen överlevt eller att vi hittat något sätt att återuppliva honom. På något sätt hjälpte dessa drömmar mig att bearbeta det hela och jag minns att jag i någon av de "verkligaste" drömamrna faktiskt fick ta ett ordentligt farväl.
Det enda som är säkert är att det för dig med tiden kommer kännas mindre jobbigt. Tiden läker alla sår och även om det känns som att hela livet kollapsat för dig så kommer du repa dig och det finns en framtid som hägrar.
Sommaren efter vår hund dog träffade jag min fru och när jag på vår första date berättade om hur nära hunden stod mig och jag såg hennes reaktion om hans bortgång visste jag att hon var tjejen jag letade efter.
Nu för tiden tänker jag tillbaka på vår hund med stor kärlek och minns alla roliga stunder.
Tack alla som skrivit, det hjälper verkligen att få skriva ut och läsa om andra personer som själva varit med om detta.
Det är ett djur..? Jag blir mer knäckt när min dator får bluescreen.
ViktorLarsson
2010-09-10, 11:00
Vi hade en svart pudel en gång i tiden. Hon var mycket sjuk emellanåt men vi envisades med att hålla henne vid liv så länge det bara gick med hjälp av veterinärer, mediciner osv. Hon åt cortison så hon blev kraftigt överviktig. Så kom den dagen hon fick en inre blödning i magen och då bestämde vi oss för att avliva henne.
Det märkliga var att jag inte sörjde något större när hon gick bort. Antagligen för jag visste att hon fick slippa lidandet av alla sjukdomar hon hade när hon levde. Mådde väl lite dåligt i ett par dagar och bilden av när hon avlivades fanns där då jag var med och höll om henne. Men jag grät inte en enda gång? Hur som helst tyckte jag om henne oerhört mycket. Tycker mycket om djur. Nu har vi två hundar som är friska och förhoppningsvis lever länge.
/Peace.
Beklagar verkligen.
En av våra katter dog för ett tag sen, pappan, bossen i kullen. Riktigt tråkigt, han var så smart och snäll, en fjant som springer och hämtar mig när han bråkar med grannkatten.
Usch skulle inte kunna förställa mig hur jag skulle reagera om våran hund som vi har nu skulle gå bort.
Världens skönaste hund, går inte en dag utan att jag flabbar när man ser hur hon beter sig,.
Hon sitter mitt på rumpan.
Ibland somnar hon sittandes och ramlar ner på golvet och slår i huvudet.
Hon håller typ för nosen när det luktar äckligt :D
När man blir arg på henne lägger hon sig ner och kryper fram till en :D Ser så gullig ut.
Bruka reta henne att vi ska gå ut, hon kan sitta i timmar och vänta hahaha.
Varje gång man säger det blir hon helt galen:D
Det är ett djur..? Jag blir mer knäckt när min dator får bluescreen.
Du har aldrig haft husdjur eller hur?
hur länge jag sörjde minns jag inte men då min hund som blev ~14år dog va jag ledsen ganska länge, saknar fortfarande henne... och nu har min katt sprungit bort också :(
Ignatius72
2010-09-10, 12:26
De som säger att de kommer över sin sorg efter ett par dagar borde ta och rannsaka sig. Så som jag upplevt det så hanterar man det över en kortare tid (sörjer) eller så gömmer man det under en längre tid och lider kvalen senare i livet.
Ni kan gott ge exempel på hur lång tid det tog för er att komma över sorg, men säg inte att detta på något sätt applicerar på en annan individ. Det är att vara ignorant för hur olika vi är som människor.
Vi är som sagt olika. Det finns inget rätt och fel i hur man sörjer eller hur länge. När min förra hund dog (som jag hade mellan 18 och 28 års ålder) så var det såklart ledsamt och jag kan tom komma på nu 10 år senare att jag kan sakna hunden. Men någon sorg i den bemärkelsen hade jag inte någon längre stund. Typ den dagen.
nmanradnävna
2010-09-10, 12:39
Det är svårt. Mina föräldrars katt som jag hade vuxit upp med lämnade in härom året. Han blev 21 år, hade varit en del av min vardag sedan jag var sju år gammal och jag var väldigt fäst vid honom. Det var lite samma sits som du är i nu, man visste ju att hans tid började ta slut. Jag resonerade som så att han trots allt fick leva så länge och kunde knappast ha haft det bättre (mina föräldrar skämde bort honom som bara den), det gjorde det lite lättare.
Lätt är det inte, men man får intala sig att det är en naturlig del av tillvaron och försöka vara tacksam för den tid man har fått ha dem hos sig.
Det låter mycket vettigt. Man får försöka förstå och sedan växa från det
Sjukt.. I släkten har (hade) vi också en liten vovve som hette Wilma. Hon opererades också för tumörer när hon var 8 år. Dock gick operationen bättre än för din Wilma och vår Wilma fick leva i ett par år till. Men det kunde lika gärna ha varit tvärtom.
Har en katt hos min mor hemma i värmland som är 15 nu. Jag har alltså hängt med honom sen jag var tre år gammal. Kommer bli helt sjukt när han försvinner...
Eddie Vedder
2010-09-10, 14:13
Bara för någon vecka sedan avlivade vi vår lilla hund som vi haft i 11 år. :( Jag grät under den dagen såklart och även när jag ringde mamma och pratade med henne.
Men för mig är det ju annorlunda jämfört med morsan och farsan. Det är ju inte jag som varje morgon plötsligt går ut och hämtar tidningen utan att hunden följer med ut för att kissa. Det är inte jag som blir påmind varje gång jag går upp för trappan att det plötsligt inte kommer en liten hund och viftar på svansen. Det är inte jag som, varje gång jag lagar mat, plötsligt inte hör tassarna i hallen från hunden som kommer tassandes i hopp om att något råkar ramla ner på golvet.
Så sorgen blir mer påtaglig för mamma och pappa givetvis. Men senast jag var där var det tomt, jag såg henne i ögonvrån och hörde hennes tassar då och då men kom snart på att hon ju inte finns längre.
Men saknad och sorg i form av att gråta rakt ut är inte samma sak.
Alltid lika vackert när en forummoderator visar känslor. *cupid*
Sparven från Minsk
2010-09-19, 15:55
Riktigt tråkigt att höra!
Som de flesta säger, låt sorgen ta sin tid så går det tillslut lättare och lättare.
Får ångest när man tänker att det kommer en dag då man måste ta bort sin lilla älskade vovve :(
mangemani
2010-09-19, 16:03
förlorade mina 2 hundar som man haft i 13 år för inte allt för länge sedan.
den ena fick man ta bort när man var på jobbet och fick ingen chans att säga hej då till,den andra fick vi ta bort 1 vecka efter det,den fick jag iaf säga hej då till,tog ledigt från jobbet och var med in i det sista,förutom då dom sövde ner henne,det pallade jag bara inte.
var helt förkrossad och det känns än idag,har ej kommit över dom,är så van att då man öppnar sovrums dörren så låg hon där så lojalt och lugnt och väntade på en samt att den andra också kom lunkandes till en.
skaffade sen en hamster(sambon skaffade),men den dog också efter ett litet tag,blev åter igen förkrossad och sa att det nu inte blir nå mer djur,för det gör så jävla ont då dom går bort.
vet att jag ej kan hålla dom orden,nån gång i framtiden så blir det ett nytt djur,men som det känns nu då jag fortfarande sörjer,så nej,inge mer.
Brickhead
2010-09-19, 16:13
Jag beklagar :( En hund är verkligen en del av familjen
Alltså shit. Tårarna kom på mig nu när jag läste denna tråden och tänkte på våran vovve som vi avlivade i somras.
Det är ett djur..? Jag blir mer knäckt när min dator får bluescreen.
Tönt.
Sparven från Minsk
2010-09-19, 16:30
Det är ett djur..? Jag blir mer knäckt när min dator får bluescreen.
Aldrig haft djur, det hörs! *screwy*
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.