Visa fullständig version : Energibehov för barn
Seaturtle
2010-08-11, 18:01
Jag behöver veta vilket energibehov en 13 åring som är 172cm och väger 82kg har.
BMI 27.7
Letat, även på engelska men jag kanske använder fel nyckelord
Ditt ungefärliga energibehov kan du räkna ut genom den beprövade Harris&Benedict-ekvationen från 1919:
Män: 66.5 + (13.75 x kg) + (5.003 x cm) - (6.775 x ålder)
Kvinnor: 655.1 + (9.563 x kg) + (1.850 x cm) - (4.676 x ålder)
Slutsiffran är ditt BEE, dvs ditt basala energibehov vid vila.
Från Deffguiden.
lång 13 åring må jag säga!
Ska du sätta en 13 åring på deff? :O
lång 13 åring må jag säga!
Ska du sätta en 13 åring på deff? :O
Lång? Jag är ca 1dm längre, den är ju normal.
Han deffar nog inte, snarare bantar. Kan nog vara bra vid den vikten.
Jag är ytterst tveksam till frågan. Barn bör inte bantas utan kompetent handledning.
Sedan är knappast Harris&Benedict-ekvationen anpassad för barn. Den tar troligen inte hänsyn till att ett barn utvecklas och växer.
Briljanton
2010-08-11, 19:49
jag är ytterst tveksam till frågan. Barn bör inte bantas utan kompetent handledning.
Sedan är knappast harris&benedict-ekvationen anpassad för barn. Den tar troligen inte hänsyn till att ett barn utvecklas och växer.
+1
Jag är ytterst tveksam till frågan. Barn bör inte bantas utan kompetent handledning.
Sedan är knappast Harris&Benedict-ekvationen anpassad för barn. Den tar troligen inte hänsyn till att ett barn utvecklas och växer.
Fast det lär den väl möjligen göra?
-6.775x13, hade varit dubbelt så mycket att ta bort för en 26åring.
Sedan bantar ju i stort sett alla barnen ju, bara få% som ens ligger på kcal+-.
Anton Fräs
2010-08-11, 23:20
Sedan bantar ju i stort sett alla barnen ju, bara få% som ens ligger på kcal+-.
Va?
Seaturtle
2010-08-12, 00:19
Vanliga ekvationer för vuxna funkar inte därför frågar jag.
Ja, han väger 80kg. Så, gå ner i vikt måste han göra.
Jag tänkte räkna hur många ~kcal han äter per dag under 2 veckor och sedan se hur vågen har skiftat sig. Anpassa föda efter det. Men en sundare matvana bör balansera bort exakta kcal.
Även om matematiken håller, så tror jag att det är skillnad på vad och hur ofta man äter. Tillväxt i längd bör ge någon fördel.
Men jag har inte få några tips eller tillvägagångssätt. Jag hittar bara hur stor övervikt är ett problem för barn men inte hur man löser det, även här :o? ;P
Hade hellre satsat på att få honom att röra sig. Finns oändliga möjligheter och definitivt något som passar honom.
Behövs det räkna kalorier? borde det inte räcka med att han rör sig mycket och äter vanlig husmanskost, och håller nere på kaloririka livsmedel?
Kanske jag som är ute och cyklar lite^^ klockan börjar bli :D
Seaturtle
2010-08-12, 03:04
Även om han tränar mer är problemet då att han äter så att han inte känner hunger, och då står han ju still på samma vikt, balanserar ju ut kost och motion.
Så fort han är girig en helg så har lagt på vad som än minskar naturligt, tillväxt eller en liten kcal underskott som han samlat på sig under veckans gång.
Aja hoppades på nån skön hemsida eller tips. Får bli en dos common sense och effort hära va va. tack ändå ;)
Anton Fräs
2010-08-12, 05:41
Ta honom till en "runda barn mottagning" eller liknande verksamhet. Barns matvanor är inget man bara leker runt med, speciellt inte när det kommer till en viktnedgång.
Ta honom till en "runda barn mottagning" eller liknande verksamhet. Barns matvanor är inget man bara leker runt med, speciellt inte när det kommer till en viktnedgång.
+1
Mkt ätande kan vara tecken på annat, typ man äter för att man är trött (behöver sova mer), har tråkigt (behöver ha roligare), känner sig dålig (tröstäter), äter mat som mättar dåligt (behöver näringsrik, mättande kost, och äta sällanmat - tadaa - sällan, typ lördagsgodis - som med fördel kompletteras med kul lördagssyssla, fysiskt krävande).
Blev bantad av min dagmamma när jag var 7 år, då blev jag rentav fet kan jag tala om! Just pga att mat blev skamfyllt, och jag började smygäta bullar från frysen och det blev snarare en kamp mellan mig+hungern och dagmamman+det som serverades+formen jag ville ha.
Mat för barn ska vara närande, gott och kravlöst. Mkt jämnar ut sig i längden, tror det är bra att se till att tillvaron innehåller rätt mängd vila, fysisk aktivitet och känslomässig stabilitet så det inte blir känsloätande.
Va?
Syftar på hur lite som orkar äta speciellt mycket mer än sitt kcal-behov. De flesta ungdomar äter ju ingenting. (Räknar inte med idrottande). Kanske lät otroligt dumt. :em:
Jag är ytterst tveksam till frågan. Barn bör inte bantas utan kompetent handledning.
Jag hittar bara hur stor övervikt är ett problem för barn men inte hur man löser det, även här :o? ;P
Du har fått minst ett bra svar, har man inte kompetensen så får man leta upp någon som har det. Annars är det att normalisera ätmönster (tallriksmetoden) och se till att fysisk aktivitet sker i tillräcklig omfattning, för kraftigt överviktiga (gå inte efter BMI-tabeller för vuxna) så kan det krävas ganska mycket träning för att kroppsvikten ska normaliseras och då får man självklart ta hänsyn till motivation och tidigare erfarenhet. En som hatar skolidrott kan t ex vara väldigt svår att få att träna något som liknar skolidrott men om man gör något helt annat som kanske t o m inte uppfattas som träning så kan det gå bättre.
Åh herregud vad dåligt jag mår när jag ser sånt här.
Jag är 170 cm lång och väger 80 kilo
Jag ska överväga deff "nästa år" :D
Syftar på hur lite som orkar äta speciellt mycket mer än sitt kcal-behov. De flesta ungdomar äter ju ingenting. (Räknar inte med idrottande). Kanske lät otroligt dumt. :em:
Var kanske lite dåligt förklarat. Vissa barn kanske inte äter ordentligt nej, men de allra flesta lär ju ligga på ett kaloriöverskott över tid. Annars hade de ju inte gått upp i vikt? (Jag är medveten om att barn ibland kan stå stilla i vikt många månader i tid).
De som inte äter "ordentligt" brukar vara rätt smala när de kommit upp i åren, men visst har de gått upp i vikt under tiden ändå, annars hade de ju varit undernärda och underutvecklade.
Var kanske lite dåligt förklarat. Vissa barn kanske inte äter ordentligt nej, men de allra flesta lär ju ligga på ett kaloriöverskott över tid. Annars hade de ju inte gått upp i vikt? (Jag är medveten om att barn ibland kan stå stilla i vikt många månader i tid).
De som inte äter "ordentligt" brukar vara rätt smala när de kommit upp i åren, men visst har de gått upp i vikt under tiden ändå, annars hade de ju varit undernärda och underutvecklade.
Ungefär så, ja.
Seaturtle
2010-08-12, 12:31
Jag tror att ta in honom i en fat camp är bara förödmjukande.
Låt mig formulera om mig. Vilken kompetens har de som jag saknar?
Gäller det kost? Träning? Eller kommunikation?
Hemliga maträtter? Super övningar? Hypnotism?
Vet jag vad det är kan jag göra det.
Jag har iaf inte fått nått konkret tips. Äta sunt till lagom mättnad, och röra på sig mer, är då allt eller?
Men snälla :( Jag blir så jävla arg när jag läser sån här eller hör sånt här med banta och gå ner i vikt i precis första tonårsåren. Han e 13år! Han växer, och de kommer nog förmodligen rätta till sig.
Börjta sporta med grabben istället??! Låt han få vara. Att ändra kosten helt å hållet för att han SKA gå ner i vikt tror JAG kan skapa problem, som eventuellt KAN få men för livet. Ja jag vet inte, skakar bara på huvudet på de här, blir förbannad och tänker inte gå in i denna tråden igen,
Good luck!
King Grub
2010-08-12, 13:06
Jag skulle varit väldigt tacksam (i efterhand) om någon satt mig på en genomtänkt bantingskur i den åldern (eller tidigare). Det var just "Låt han få vara" som var problemet. Till sist insåg jag själv att jag var tvungen att göra något, men då var jag redan fet och hade förlorat flera år på att vara tjock.
Jag hade en kompis som var fet runt 13-15 där.
Han växte med åldern och idag är han smal.
Jag skulle varit väldigt tacksam (i efterhand) om någon satt mig på en genomtänkt bantingskur i den åldern (eller tidigare). Det var just "Låt han få vara" som var problemet. Till sist insåg jag själv att jag var tvungen att göra något, men då var jag redan fet och hade förlorat flera år på att vara tjock.
+1
Hör väldigt ofta detsamma när det gäller överviktiga barn; risken för att man som vuxen blir överviktig ökar ju markant om man redan är överviktig som barn.
Själv tycker jag att man borda locka fram intresset för sportsliga aktiviteter hos den här grabben. Alt. kan man få honom att börja motionera traditionellt, huvudsaken är att han har kul med träningen och att han får någon form av stöd av en vuxen. :thumbup:
Anton Fräs
2010-08-12, 14:14
Håller med King Grub och difeddy men vill betona som i mitt tidigare inlägg att det är viktigt att man gör det på rätt sätt, gärna med utbildade människor som stöd.
Jag skulle varit väldigt tacksam (i efterhand) om någon satt mig på en genomtänkt bantingskur i den åldern (eller tidigare). Det var just "Låt han få vara" som var problemet. Till sist insåg jag själv att jag var tvungen att göra något, men då var jag redan fet och hade förlorat flera år på att vara tjock.
Helt rätt!
Själv kämpar jag fortfarande med min övervikt från barn- och ungdomen även om jag vid det här laget gått ner över 30 kilo. Att barn på egen hand skulle förändra sina matvanor och "växa ur det" finner jag föga troligt då det är väldigt svårt att bryta mönster man vuxit upp med.
Sedan mina föräldrar lät mig vara som liten och jag åt godis och läsk när det fanns har jag fortfarande problem med att äta sådant i en rimlig mängd, jag äter tills det är slut oavsett hur mycket det var från början. Det är alltså inte bara vikt utan även beteende man måste tänka på.
Jag har svårt att tänka mig någon som varit tjock under sin uppväxt inte skulle vilja gå tillbaka och göra om allt från början.
Seaturtle: Att börja servera maten på tallrik istället för att ställa fram allt är ett förslag jag hört många gånger i efterhand. Lägger man upp maten lite fint med sallad och grejjer ser det dessutom mycket godare ut. Något annat jag tror skulle hjälpa är att börja äta förrätt en halvtimme innan middag, på så vis känner man sig inte lika hungrig vid middagen.
Båda dessa tips är relativt diskreta och barnet behöver således inte känna sig utpekad eller sammankoppla mat med obehag. Detta tillsammans med positiva kommentarer för små förändringar bör förhoppningsvis motivera honom till att ta initiativ på egen hand och kanske prata med dig om mat eller träning.
Notera att detta enbart är från egen (begränsad) erfarenhet, jag växte trots allt bara upp en gång.
Jag skulle varit väldigt tacksam (i efterhand) om någon satt mig på en genomtänkt bantingskur i den åldern (eller tidigare). Det var just "Låt han få vara" som var problemet. Till sist insåg jag själv att jag var tvungen att göra något, men då var jag redan fet och hade förlorat flera år på att vara tjock.
Samma här. Jag har kvar bristningar från när jag var 13 nu 10 år senare. I det tidiga tonåren hade jag kanske 15 kgs övervikt. Jag var själv inte medveten om hur fet jag var och att jag skulle få bristningar som skulle vara kvar resten av livet.
Någon extrem diet behövs inte, men lite hjälp på traven och uppmuntran till mer fysisk aktivitet
johan_jazz
2010-08-12, 22:10
Jag skulle varit väldigt tacksam (i efterhand) om någon satt mig på en genomtänkt bantingskur i den åldern (eller tidigare). Det var just "Låt han få vara" som var problemet. Till sist insåg jag själv att jag var tvungen att göra något, men då var jag redan fet och hade förlorat flera år på att vara tjock.
Hur lyckades du ta dig ur det hela, hur gick du till väga? Vore intressant att höra med tanke på att du trots allt (i mitt tycke) är den kunnigaste personen på detta forum.
Mvh, Johan
Hur lyckades du ta dig ur det hela, hur gick du till väga? Vore intressant att höra med tanke på att du trots allt (i mitt tycke) är den kunnigaste personen på detta forum.
Mvh, Johan
I den åldern krävs inte drastiska metoder. Laga nyttig mat, börja på någon sport som ungen tycker är kul, t.ex fotboll/fri idrott/kampsport?
Seaturtle
2010-08-13, 00:08
En kortsiktig tvingad viktnedgång var inget jag tänkte från början.
Jag tackar för de sista orden i tråden och bortser från en del förutfattade meningar och ignoranta inlägg...
Jag ska se till att fixa goda matvanor och motion som en livstil för både mig och han.
Jag är.
Tjaba syskon :thumbup:
johan_jazz
2010-08-13, 07:50
I den åldern krävs inte drastiska metoder. Laga nyttig mat, börja på någon sport som ungen tycker är kul, t.ex fotboll/fri idrott/kampsport?
Nä jag vet, men det va mer King Grubs tillvägagångssätt jag va intresserad av. Tänkte att det kanske kunde fungera som sporre/inspiration till trådskaparen. King Grub kan ju trots allt sina grejor och är väl värd att lyssna till.
Jag håller med dig om vad för eventuella åtgärder som kan tas i bruk, jag jobbar nämligen tillvardags med barn och mat. Anledningen till att jag frågade just Grub är för att han gjort en intressant och svår resa som kan va värdefull att hämta inspiration från, som sagt. Sen om inte han har tid att skriva om det är ju en annan femma;) Fråga kan man ju alltid*rolleyes*
Mvh, Johan
Eddie Vedder
2010-08-13, 07:58
Nä jag vet, men det va mer King Grubs tillvägagångssätt jag va intresserad av. Tänkte att det kanske kunde fungera som sporre/inspiration till trådskaparen. King Grub kan ju trots allt sina grejor och är väl värd att lyssna till.
Jag håller med dig om vad för eventuella åtgärder som kan tas i bruk, jag jobbar nämligen tillvardags med barn och mat. Anledningen till att jag frågade just Grub är för att han gjort en intressant och svår resa som kan va värdefull att hämta inspiration från, som sagt. Sen om inte han har tid att skriva om det är ju en annan femma;) Fråga kan man ju alltid*rolleyes*
Mvh, Johan
Nu ska jag inte tala för andra men något säger mig att King Grubs "metod" faktiskt inte var särskilt mycket mer avancerad än just det Shpendi nämner. Det är sällan de mest kunniga som onanerar mest med smådetaljer. Det är snarare tvärtom, okunskap alternativt att man har egen vinning i att propagera för ett specifikt millimeterperfekt upplägg där minsta avsteg kommer sabba allt. Inte så lätt att tjäna cash på Shpendis råd. ;)
King Grub
2010-08-13, 08:10
Hur lyckades du ta dig ur det hela, hur gick du till väga? Vore intressant att höra med tanke på att du trots allt (i mitt tycke) är den kunnigaste personen på detta forum.
Mvh, Johan
Svält och massor av träning. Jag var inte alls "kunnig" när jag var 14, utan det vara bara att sluta att äta och börja träna mängder. Det kanske inte var så "bra", men det fungerade, det gick snabbt, och inte blev det några men av det.
johan_jazz
2010-08-13, 09:07
Grub: Det va det jag misstänkte, jag gjorde ungefär samma resa. Hade heller ingen koll på läget vid den tiden och förlorade ganska så mycket muskelmassa på kuppen då jag inte kände till proteinets viktiga roll vid styrketräning och viktnedgång. Tur att det finns sådana här forum med kunnigt folk nuförtiden där man kan få hjälp med sånt, gratis dessutom. Tack för svaret! :-)
Eddie: Verkar som om du hade rätt;-) Och jag delar verkligen din åsikt om alla dessa profitörer som försöker sälja på folk en massa nonsens som sällan fungerar och sänker deras självkänsla och motivation ännu mer.
Förövrigt tack för all intressant läsning ni båda bidrar med, träningslära är en kanon blogg.
Trevlig helg!
Mvh, Johan
Eddie Vedder
2010-08-13, 09:10
GrubFörövrigt tack för all intressant läsning ni båda bidrar med, träningslära är en kanon blogg.
Trevlig helg!
Mvh, Johan
Tack! :)
Fast jag skriver ihop med Guddi här på Kolo, inte Grub. ;)
Men snälla :( Jag blir så jävla arg när jag läser sån här eller hör sånt här med banta och gå ner i vikt i precis första tonårsåren. Han e 13år! Han växer, och de kommer nog förmodligen rätta till sig.
Börjta sporta med grabben istället??! Låt han få vara. Att ändra kosten helt å hållet för att han SKA gå ner i vikt tror JAG kan skapa problem, som eventuellt KAN få men för livet. Ja jag vet inte, skakar bara på huvudet på de här, blir förbannad och tänker inte gå in i denna tråden igen,
Good luck!
Jag skulle varit väldigt tacksam (i efterhand) om någon satt mig på en genomtänkt bantingskur i den åldern (eller tidigare). Det var just "Låt han få vara" som var problemet. Till sist insåg jag själv att jag var tvungen att göra något, men då var jag redan fet och hade förlorat flera år på att vara tjock.
I båda fallen gäller det självklart att man får kompetent hjälp och det i tid dvs det är inte farligt att banta tonåringar om den som gör det vet vad den håller på med men det krävs kompetens att avgöra när det är aktuellt. De som vet vad de håller på med jobbar med att ändra ätmönstren och att öka den fysiska aktiviteten. Eftersom det handlar om barn så måste man självklart inkludera övriga delar av familjen i behandlingen och i de fall där familjen är mer inkluderad så ser man bättre resultat. Eftersom den aktuella personen inte är så kraftigt överviktig för sin ålder och att det lika gärna kan komma en växtomgång om något år så bör man vara försiktig med hur långt mer i vikt personen kommer.
johan_jazz
2010-08-13, 09:50
Tack! :)
Fast jag skriver ihop med Guddi här på Kolo, inte Grub. ;)
Jag vet att det är du å Guddi, fast jag förstår att det framstår som om jag menar du och Grub nu när jag läser igenom min formulering igen;)
Vadå "låt honom vara"? Varför ska han måsta dras med sina dåliga vanor HELA uppväxten och måsta jobba så mycket hårdare under vuxen ålder för att rätta till det?
Min dotter är 6 år, 120-125 cm lång och väger 33 kg. Hon är ganska stor alltså. Det vi gör är begränsar måltiderna till en portion (vi äter välbalanserat och bra), enbart godis på lördagar och så försöker jag få med henne ut och röra på sig, hon promenerar alltid till fritids, vi går på gympa, promenerar lite då och då, hon får cykla när jag springer osv. Ingen snabb metod, men en liten skillnad har det blivit under 2 års tid.
Vi fick genom BVC erbjudandet om att komma till en dietist, ni kanske kan prata med skolsköterskan om något sånt eller ring till vårdcentralen?
Jag var också överviktigt när jag var liten, tog tag i det när jag var 19 och gick ner 20 kg, delvis genom svält och massor av träning. Än idag måste jag kämpa för att ha ett normalt ätmönster eftersom jag inte fick lära mig det som liten, och jag har ändå inte varit överviktig på 7,5 år.
Vadå "låt honom vara"? Varför ska han måsta dras med sina dåliga vanor HELA uppväxten och måsta jobba så mycket hårdare under vuxen ålder för att rätta till det?
Min dotter är 6 år, 120-125 cm lång och väger 33 kg. Hon är ganska stor alltså. Det vi gör är begränsar måltiderna till en portion (vi äter välbalanserat och bra), enbart godis på lördagar och så försöker jag få med henne ut och röra på sig, hon promenerar alltid till fritids, vi går på gympa, promenerar lite då och då, hon får cykla när jag springer osv. Ingen snabb metod, men en liten skillnad har det blivit under 2 års tid.
Vi fick genom BVC erbjudandet om att komma till en dietist, ni kanske kan prata med skolsköterskan om något sånt eller ring till vårdcentralen?
Jag var också överviktigt när jag var liten, tog tag i det när jag var 19 och gick ner 20 kg, delvis genom svält och massor av träning. Än idag måste jag kämpa för att ha ett normalt ätmönster eftersom jag inte fick lära mig det som liten, och jag har ändå inte varit överviktig på 7,5 år.
Hur kommer det sig att din dotter blev "ganska stor"?
Eftersom du själv var överviktig som liten/ung borde du kanske sett varningstecknen?
Är ingen pik eller tillrättavisande mot dig, är bara väldigt intresserad då jag har barn i precis samma ålder.
Ignatius72
2010-08-15, 09:06
Med så pass unga barn så tror jag att det är viktigt att göra saker tillsammans. Gå, cykla, simma, badminton eller vad som helst. Samvaro och gemensamma upplevelser gör att chansen att det blir en återkommande vana är betydligt större. Gör man saker tillsammans så upplevs det inte som träning/fettförbränning utan det blir mer som en positiv bieffekt. För ett barn som rör sig mycket så behöver man inte jiddra med maten utan kan låta dem käka i princip vad som helst.
Hur kommer det sig att din dotter blev "ganska stor"?
Eftersom du själv var överviktig som liten/ung borde du kanske sett varningstecknen?
Är ingen pik eller tillrättavisande mot dig, är bara väldigt intresserad då jag har barn i precis samma ålder.
Jo, det gjorde jag också. Problemet var min situation i livet när hon föddes. Jag hade gått arbetslös/hemma och gjort ingenting i nästan ett år, jag bodde i en stad där jag inte kände någon, min sambo satt vid datorn och jobbade 16h/dygn. Dottern var snäll och krävde inte så mycket så höjdpunkterna på dagen blev maten. Jag la alldeles för mycket fokus på maten och nu gör hon det också... Försöker bryta det genom att få bort fokus och att det finns annat som är mer intressant i livet. Det har gått till viss del, men riktigt där är vi inte än.
Det funkade bättre med sonen, då hade jag arbetat innan han kom, bodde i min hemstad m.m. Han är inte alls speciellt intresserad av mat, han äter alltid vid måltiderna men lagom och bryr sig annars inte så mycket. Han väger 19 kg och är ca 105 cm lång.
Sonen har BMI 17,2, ingen övervikt eller fetma, han ligger mitt emellan medel-BMI och övervikt-BMI.
Dottern har åtminstone BMI 21 (är lite osäker på hennes längd), vilket är en bra bit över fetmasträcket. :(
Ganska stor skillnad en sån liten grej kan göra...
Ha maten i köket, lägg upp färdiga tallrikar och om någon vill ha mer är maten slut.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.