Logga in

Visa fullständig version : Vikten av att ha ett aktivt liv


ARMSTARK
2010-08-05, 07:34
Vissa kan knappt gå upp för ett par långa trappor i 50 års åldern medans andra springer marathon i samma ålder. Skillnaden är hur aktiv man är.

Jag hade en krutgubbe i mitt radhusområde som alltid var i farten, klippte gräsmattor, lagade staket, grävde diken, 24/7. En dag stod han högst upp i ett äppelträd med ena foten på en vinglig gren, den andra på översta steget på en stege. I någon slags spagat klippte han grenar med en häcksax.

Jag komenterade detta för hans fru som kom gående, hon sa:"Ja, jag har sagt åt honom att vara försiktigare, han är ju ändå över 70 år."

70 år, WTF! :hbang:

Luttis
2010-08-05, 07:37
...eller som den 92-årige herrn jag träffade på förra jobbet som skulle hem och lägga nytt tag på sommarstugan..

GLC
2010-08-05, 07:42
Absolut beror det på att vara aktiv under livet men sjukdomar kan även göra att 50åringar ser enormt risiga ut, parkinson är en av dessa.

Dock är det alltid nice att se äldre fixa grejer man själv knappt kan göra. Som en släkting med utbytta höftkulor som ändå tvättade fötterna i handfatet, wtf liksom. Det var också runt 90 år.

Adama
2010-08-05, 07:42
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4251856.ab

Den här är alltid rolig att länka till folk som tycker det är för sent att börja träna :)

Nitrometan
2010-08-05, 07:43
Vissa kan knappt gå upp för ett par långa trappor i 50 års åldern medans andra springer marathon i samma ålder. Skillnaden är hur aktiv man är.
Hur vet du att det är det som är skillnaden?

Nitrometan
2010-08-05, 07:44
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4251856.ab

Den här är alltid rolig att länka till folk som tycker det är för sent att börja träna :)
Nej.

Det är aldrig roligt att länka till AB. *grr27*

pelle
2010-08-05, 07:45
Vänd på det. Jag som varit aktiv hela mitt liv har ont i ena axeln, vridit knäet och stukat fötterna på tok för många gånger :) Jag hade nog varit mer "hel" om jag inte sportat som en idiot :D

ARMSTARK
2010-08-05, 07:46
Hur vet du att det är det som är skillnaden?

Erfarenhet.

shut teh face
2010-08-05, 07:50
Tror det beror helt på generna.

Nitrometan
2010-08-05, 07:55
Erfarenhet.
OK. Min farfar var väldigt aktiv tills han drabbades av en hjärnblödning vid 67 års ålder. Sen blev han sängliggande tills han dog vid 82.

Var det för att han levde ett så aktivt liv?

Adama
2010-08-05, 08:05
Nej.

Det är aldrig roligt att länka till AB. *grr27*

Soz *rolleyes* (behöver ju inte klicka)

hultman
2010-08-05, 08:05
Tror det beror helt på generna.

Klart är att generna har mycket stor betydelse i sammanhanget. Min farfar var storrökare i princip hela sitt liv och gjorde inget annat än att gnälla till sport framför teven. Han blev 89 bast och körde bil på riktigt RallyKalle-manér till några veckor innan han dog och spöade mig i armbrytning när jag bänkade 140 :( Min mormor har levt ett liknande liv och hon har inte kunnat gå utanför dörren på 10 år :P

ARMSTARK
2010-08-05, 08:17
OK. Min farfar var väldigt aktiv tills han drabbades av en hjärnblödning vid 67 års ålder. Sen blev han sängliggande tills han dog vid 82.

Var det för att han levde ett så aktivt liv?

Va? Har du vaknat på fel sida? Du läser ju inte vad tråden handlar om utan bitchar bara.

Klargörande: Sjukdom är en sak, en väl fungerande kropp är en annan. Ibland finns ett samband men oftast inte. Du kan löpträna varje dag och få cancer i 20 års åldern, inget samband, du hade fått canser i alla fall. osv.

Kwon
2010-08-05, 08:18
Jag har träffat många 60+åringar som har mer ork och kondis än vad jag har nuförtiden! (folk som motionerat regelbundet etc)

Så ja, det är både nyttigt och givande att leva ett aktiv liv! :)

Lellan
2010-08-05, 08:20
Gener betyder mycket, fysisk aktivitet också.

Men - tror jag - även den psykiska aktiviteten, samt ffa ens livsinställning har stor betydelse. Blir man sjuk el skadad kan man bli antingen rädd, rädd om sig eller vårdslös/omdömeslös. Tar man hand om sig, men ändå funderar på vilket liv man vill leva och hur man vill leva det och lever det så - då har man vunnit mycket tror jag.

Min pappa lider av smärtproblematik, och man kan kapitulera inför det, dumdrista sig ännu söndrigare eller så kan man ta reda på vad som är farligt att göra enligt alla rön, och vad som är helt ok. Är smärtan inte farlig så gör han saker ändå, han hanterar det och det beundrar jag honom för och det är vad jag tror gör honom så pass "levande". Många tror att han är mkt yngre än vad han är och smärtan han kämpar mot märks typ de dagar han måste återhämta sig helt grön i ansiktet. Men han har fått reda på att det inte är farligt att få ont i hans fall. Så han väljer hur han vill leva, och lever så, och sen när det onda kommer gnäller han inte utan hanterar det.

Jäklar vad jag höjer honom till skyarna nu då, men jag tycker faktiskt det är något visst med folk som inte kapitulerar utan tar reda på vad som kan/behöver göras och gör det med ögonen öppna. Som inte lurar sig själv el andra, som kan erkänna för sig själva och omvärlden att de är sjuka - dvs jag tycker inte att det finns något heroiskt i de sk "duktiga" som aldrig haft en sjukdag i sitt liv tex. För alla blir sjuka, och att stanna hemma då är att ge sig själv chans att återhämta sig frisk, undvika att smitta andra om det är sån sjuka och att våga ta sin plats här i världen och förvänta sig att man ska kunna vara sjuk tex. Se sin lilla del: man är inte oumbärlig, och sin stora: man är värd att ta hand om sig.

Vissa gener genererar trevliga "kackerlackor" - personer som lever mot alla hälsoregler och åker på nitar till höger vänster, med jordens otur men ändå alltid hamnar på topp. Andra lever opti på alla sätt men har motvind deluxe som inte kan hindras utan dukar under trots sitt "go". Majoriteten är väl lite gott och blandat, man gör lite bra val och några dåliga och genomsnittar sig genom livet.

Oavsett så är ett långt liv ingen garanti för ett lyckligt liv, att man är produktiv kan vara ett tecken på god vigör och lycka men även på att man tror att man värderas i prestation, att man har (på tok för) höga krav på sig själv och aldrig känner att man duger. Tycker inte att det är så enkelt att det går att se på ytan, även om det självklart är trevligt och hoppingivande att se någon kunna - och välja att vara - aktiv högt upp i åren. :)

ARMSTARK
2010-08-05, 08:24
Lellan, vältalig som alltid! +1

Nitrometan
2010-08-05, 08:25
Tack för ett bra inlägg Lellan!


Va? Har du vaknat på fel sida? Du läser ju inte vad tråden handlar om utan bitchar bara.

Klargörande: Sjukdom är en sak, en väl fungerande kropp är en annan. Ibland finns ett samband men oftast inte. Du kan löpträna varje dag och få cancer i 20 års åldern, inget samband, du hade fått canser i alla fall. osv.
Jag trodde att du skrev att man skulle hålla sig aktiv för att få ett långt och lyckligt liv.

Stoltz
2010-08-05, 08:30
Min far är en sådan 'krutgubbe' :) Han har trots en hel del skador från hårt och slitsamt arbete en sådan sjujävla arbetsvilja att man kan inget annat än att bli imponerad när man ser honom laga motorer, snickra ihop en egen verkstad från grunden, gräva diken och klippa till träd, etc. etc. :bow:

ARMSTARK
2010-08-05, 08:32
Tack för ett bra inlägg Lellan!



Jag trodde att du skrev att man skulle hålla sig aktiv för att få ett långt och lyckligt liv.

Tyvärr är det inte så enkelt. Som det heter (ungefär i stil med): Alla vill fylla sitt liv med många år men det är bättre att fylla sina år med mycket liv.

Nitrometan
2010-08-05, 08:36
Vikten av att ha ett aktivt liv
Vissa kan knappt gå upp för ett par långa trappor i 50 års åldern medans andra springer marathon i samma ålder. Skillnaden är hur aktiv man är.

Tyvärr är det inte så enkelt. Som det heter (ungefär i stil med): Alla vill fylla sitt liv med många år men det är bättre att fylla sina år med mycket liv.
Visst är det så.


Då missuppfattade jag avsikten med ditt första inlägg.

Det var inte alls meningen att gnälla, jag höll bara inte med dig. Men det verkar ha varit en missuppfattning.

:thumbup:

ARMSTARK
2010-08-05, 08:38
Visst är det så.


Då missuppfattade jag avsikten med ditt första inlägg.

Det var inte alls meningen att gnälla, jag höll bara inte med dig. Men det verkar ha varit en missuppfattning.

:thumbup:

Peace. ;)

snej
2010-08-05, 09:03
Vad gulliga ni är pojkar *cupid*