Visa fullständig version : Sockerberoende.
Hej.
Jag har inte det bästa av psyken, får ångest ibland och allt det där dåliga.
Har på senare tiden, i samband med min deff försökt optimera min kost.
Ett viktigt steg har varit att eliminera godis och andra sockerkällor för att må bättre.
Nu i jultider har jag dock ätit godis i två dagar, igår så tyckte jag inte ens att smaken var positiv, men idag kände jag ett begär och tyckte det var gott.
Nu på kvällen känner jag mig rastlös. Jag avstod godis som släktingar gav mig, ska jag återfinna balansen.
Vore roligt om ni berättade om era bekymmer med socker. Har ni också avgiftat er från socker? Tycker ni som har gjort det att godis och liknande är gott om ni äter det?
Bear Grylls
2009-12-25, 22:17
Klart det är gott och ibland känner man ju lite sug efter det men det är ju inte exakt så att man får kallsvettningar och andra kusliga abstinensbesvär. Är bara att att bestämma sig att sluta. Har själv slutat med cigaretter och det var ju lite jobbigt men vill man så går det.
Mångas sockersug kan triggas av t.ex. bröd, vilket gör det lite mer problematiskt än ett nikotinberoende.
Jag är inte orolig över abstinens då jag bara har fått en vittring av godiset. När släkten kommer med flera kilon godis och det ses som positivt om man äter så är det svårt att motstå.
Jag blir äckligt rastlöst om jag äter snabba kolhydrater. Smaken är inte värt det, på långa vägar.
Bear Grylls
2009-12-26, 01:36
Jag är inte orolig över abstinens då jag bara har fått en vittring av godiset. När släkten kommer med flera kilon godis och det ses som positivt om man äter så är det svårt att motstå.
Jag blir äckligt rastlöst om jag äter snabba kolhydrater. Smaken är inte värt det, på långa vägar.
Varför äter du skiten om du vet att du mår dåligt av det då? Det är som sagt inte svårt att sluta äta socker om viljan finns där. Om inte annat kan du ju be föräldrarna hålla koll på dig också. Eller så kan du börja tugga sockerfria tuggummin när sockersuget börjar komma.
Varför äter du skiten om du vet att du mår dåligt av det då? Det är som sagt inte svårt att sluta äta socker om viljan finns där. Om inte annat kan du ju be föräldrarna hålla koll på dig också. Eller så kan du börja tugga sockerfria tuggummin när sockersuget börjar komma.
För att man snabbt glömmer bort det dåliga med en sak.
Är egentligen inte en stor sak med mitt "sockerberoende", men det vore trevligt om fler personer ville berätta hur de mår efter en lång tids (månader, år) utan socker.
Hur smakar godis nuförtiden?
Degpekka
2009-12-26, 07:31
Godare ju mer sällan man äter det. :)
Mångas sockersug kan triggas av t.ex. bröd, vilket gör det lite mer problematiskt än ett nikotinberoende.
Mycket tyckande och lite fakta där.
Annars har jag ingen lösning på sockerberoendet.
Jag antar att en väg är att avdramatisera och acceptera godis som en naturlig del av kosten. Vad gör +/- 500 kcal varje dag. Ibland så är det upp och ibland så är det ner.
Eddie Vedder
2009-12-26, 08:39
Vad gör +/- 500 kcal varje dag. Ibland så är det upp och ibland så är det ner.
Med den förenklingen gör det ingening. Men då har du ju redan sållat bort problemet på förhand, dvs du utgår från att individen kan hålla sig till det.
Och sållar man från början bort den delen är ju hela problematiken borta. För problemet med ohämmat sug är ju just för många att man inte kan hålla sig till måttlighet. Själv har jag blivit bättre på det, godisätandet i form av choklad, bröd (samma sak för mig) m.m. hölls på en sund nivå i jul tack och lov.:)
Jag uppfattar problemet snarare som en UPPLEVELSE att det är ett problem. 500 kcal choklad och gelégodis sliter säkert på tänderna men är knappast hälsovådligt i en blanserad kost.
Jag tror att man är mest rädd att andra ska dömma en. Man har dålig karaktär, är en godisgris, är ansvarslös eller vilka nu känslor som kan mala i själen.
Anton Fräs
2009-12-26, 08:54
Jag uppfattar problemet snarare som en UPPLEVELSE att det är ett problem. 500 kcal choklad och gelégodis sliter säkert på tänderna men är knappast hälsovådligt i en blanserad kost.
Jag tror att man är mest rädd att andra ska dömma en. Man har dålig karaktär, är en godisgris, är ansvarslös eller vilka nu känslor som kan mala i själen.
Jag köper ditt resonemang. I varje fall för en hel del människor. Har man väl "unnat sig" på fredag ska det snaskas både lördag och söndag så att säga.
Mitt sockerberoende brukar uppstå varje jul och i år var inget undantag. :D
Men det försvinner någon dag eller två efter att allt godis tar slut. Alla är inte lika lyckligt lottade förstås.
Jag uppfattar problemet snarare som en UPPLEVELSE att det är ett problem. 500 kcal choklad och gelégodis sliter säkert på tänderna men är knappast hälsovådligt i en blanserad kost.
Saken är väl den att om man har ett "sockerberoende" så håller man sig inte till 100 gram choklad/godis.
Klarar man att i förväg bestämma sitt intag har man inget beroende, och då är det heller inga problem att sluta.
Eddie Vedder
2009-12-26, 10:46
Jag uppfattar problemet snarare som en UPPLEVELSE att det är ett problem. 500 kcal choklad och gelégodis sliter säkert på tänderna men är knappast hälsovådligt i en blanserad kost.
Då förenklar du. Det är helt enkelt svårare än så även om du kanske inte kan sätta dig in i situationen själv.
Jag tror att man är mest rädd att andra ska dömma en. Man har dålig karaktär, är en godisgris, är ansvarslös eller vilka nu känslor som kan mala i själen.
Om du läser diskussioner om tjocka människor här på Kolozzeum ser du att det tyvärr är en befogad rädsla.
Jag tror att man är mest rädd att andra ska dömma en. Man har dålig karaktär, är en godisgris, är ansvarslös eller vilka nu känslor som kan mala i själen.
För min del handlar det bara om att kunna sluta äta när jag är mätt. Det är som ett kicksökande. Väldigt irriterande.
Vi har emellertid haft exakt den här diskussionen tidigare där vi inte kom fram till något.... Vill ändå tillägga att de utan egen erfarenhet inte borde yttra sig så självsäkert.
Det svåra att sluta äta sötsaker helt upplever jag är alla runt omkring som ser det som en självklarhet att äta godis, speciellt under jul t.ex. Folk kan nästan bli sura om man inte äter massa godis under jul. Deras dåliga samvete går liksom ut över dig när du tackar nej.
Slutar du röka eller snusa så uppmuntrar alla dig, men försöker du sluta med sötsaker blir du snarare utstött och hånad.
Det upplever i alla fall jag är ganska jobbigt. Även om jag inte slutat helt med sötsaker så tycker uppenbarligen familj, vänner, kollegor m.m. att jag äter för lite för att "passa in".
Fredrik_S
2009-12-26, 11:42
Finns det godis/choklad så äter jag det tills det är slut eller jag inte är sugen längre. Det brukar vara kanske 300-400 gram om jag är mätt från mat sen innan. Är jag hungrig så blir det mellan 600 och 800 gram istället. 100 gram godis finns inte på världskartan att hålla sig till....
Bättre att försöka hålla sig till kakor och bulllar då blir man mätt redan runt 400 gram om man är hungrig och neråt 200 gram räcker om man är mätt...
Jag har inte blivit av med sockersug och äter sötsaker från ett par gånger i veckan till dagligen, det är antagligen dåligt men tränar man väldigt mycket så blir man iallafall inte fet...
Jag sitter tydligen fast med foten i ett getingbo:(
Självklart kan jag inte förstå sockerberoende. Jag fick diabetes 1980 och därmed var godiset borta. Punkt.
Eftersom den hårda vägen är omänsklig tänkte jag att avdramatisering skulle vara en bättre väg.
Är nu rastlösheten problemet så kanske man skulle se över kosten med en totalsyn.
Vad är det för fel med ett balanserat kaloriintag, regelbundna måltider, kolhydrater med lågt GI, samtliga makronutienter vid varje måltid och jämn fördelning mellan dem 50/30/20 ( K/F/P ).
Alltså en traditionell diabetesskost med jämnt blodsocker över hela dygnet. Ingen extrem mättnad men heller ingen extrem hunger.
Angående det här med vad andra tycker om att man inte äter godis/fikabröd kan man ofta förbättra förutsättningarna för acceptans genom att undvika att dramatisera sitt val. När någon bjuder på godis, svara soligt "tack, det är bra", "nej, det är verkligen så bra så" och liknande; notera SOLIGT för att överdrivet markera att ni är nöjda som det är. UNDVIK att inveckla er i långa förklaringar, typ "jag äter inte godis för att yada yada sockerberoende yada yada hälsan yada ya"; det är att mata trollen. Mycket är vunnet om man lär sig styra bort från diskussioner innan de uppstår. Man är inte skyldig att motivera alla sina val, och man måste, sett från andra sida, inte heller pracka på andra orsakerna bakom sina val. Ofta blir det bara mer komplicerat om man börjar tjafsa (man kan givetvis välja att göra en skarp markering, men då får man också vara beredd på att det inte blir riktigt behagligt). Jag upplever ibland att folk som klagar över att andra inte accepterar deras kosthållning/syn i olilka hälsofrågor/etc. att de har svårt att låta bli att (kanske omedvetet) framhålla sina filosofier på ett sätt som inbjuder till tjafs.
Eddie Vedder
2009-12-27, 14:26
Vad är det för fel med ett balanserat kaloriintag, regelbundna måltider, kolhydrater med lågt GI, samtliga makronutienter vid varje måltid och jämn fördelning mellan dem 50/30/20 ( K/F/P ).
Inget fel alls som sagt.
Men det är ditt tredje inlägg nu där du helöa tiden utgår från att problemet inte existerar. Men det gör det för mnga oavsett om du inte tror det eller ej. Och nej det är inte pga "rastlöshet" utan ett okontrollerbart sug.
Det är knappast som att det är ovanligt heller och knappast som att det inte finns vetenskapligt undersökt i massor.
varje gång du känner dig sugen, på något sött, gå o borsta tänderna, tar ofta bort suget direkt.
King Grub
2009-12-27, 16:39
Det är knappast som att det är ovanligt heller och knappast som att det inte finns vetenskapligt undersökt i massor.
Det finns inte direkt starka bevis för att det existerar "sockerberoende" hos människan.
http://ltarkiv.lakartidningen.se/2005/temp/pda30240.pdf
Förr hette det "dålig karaktär".
Scratch89
2009-12-27, 16:41
Det finns inte direkt starka bevis för att det existerar "sockerberoende" hos människan.
http://ltarkiv.lakartidningen.se/2005/temp/pda30240.pdf
Förr hette det "dålig karaktär".
Äsch, det är ju mycket lättare att skylla ifrån sig på faktorer man inte kan påverka!
Äsch, det är ju mycket lättare att skylla ifrån sig på faktorer man inte kan påverka!
Eller så diskuterar man sånt här för att hitta sätt att just påverka det, annat än att "sluta ät så mycket sött". Annorlunda kostvanor som kanske gör det lättare för vissa att undvika sockersuget.
Nu är väl inte jag den som har några direkta problem men jag vet med mig att om det finns sötsaker hemma (det fanns det då och då när jag bodde med mina föräldrar), så äter jag dessa i långt mer än sansad mängd, tills de är slut. Det kan bli 1000-2000 extra kcal (eftersom det inte mättar och minskar mängden riktig mat jag äter) om det finns mycket hemma. Jag kan oftast inte hålla mig till "en skål med godis" om det finns mycket annat gott att äta också.
Det är en av anledningarna till att jag nästan aldrig köper sötsaker och godis. När jag köper får det isåfall bli för ett tillfälle, en kväll.
Fredrik_S
2009-12-27, 18:21
Angående det här med vad andra tycker om att man inte äter godis/fikabröd kan man ofta förbättra förutsättningarna för acceptans genom att undvika att dramatisera sitt val. När någon bjuder på godis, svara soligt "tack, det är bra", "nej, det är verkligen så bra så" och liknande; notera SOLIGT för att överdrivet markera att ni är nöjda som det är. UNDVIK att inveckla er i långa förklaringar, typ "jag äter inte godis för att yada yada sockerberoende yada yada hälsan yada ya"; det är att mata trollen. Mycket är vunnet om man lär sig styra bort från diskussioner innan de uppstår. Man är inte skyldig att motivera alla sina val, och man måste, sett från andra sida, inte heller pracka på andra orsakerna bakom sina val. Ofta blir det bara mer komplicerat om man börjar tjafsa (man kan givetvis välja att göra en skarp markering, men då får man också vara beredd på att det inte blir riktigt behagligt). Jag upplever ibland att folk som klagar över att andra inte accepterar deras kosthållning/syn i olilka hälsofrågor/etc. att de har svårt att låta bli att (kanske omedvetet) framhålla sina filosofier på ett sätt som inbjuder till tjafs.
Så är det verkligen.
Det sker nästan uteslutande att det kommer en ursäkt med en motivering ofta med en form av konstpaus på slutet som öppnar upp för motparten att fråga något...
Nej jag ska hålla mig borta från kakor idag
Nej jag försöker hålla igen lite
Jag håller igen på kolhydrater
Eddie Vedder
2009-12-27, 19:44
Det finns inte direkt starka bevis för att det existerar "sockerberoende" hos människan.
http://ltarkiv.lakartidningen.se/2005/temp/pda30240.pdf
Förr hette det "dålig karaktär".
Jag pratar inte om sockerberoende specifikt utan oförmågan att kontrollera sitt ätande
Jag löste mitt sockerberoende genom att ta bort det socker ur kosten som orsakar beroendet.. Det sägs att socker orsakar sockerberoende, naturligtvis är det rafinerat socker man talar om..
Lösningen är barnsligt enkel och helt smärtfri..
Byt ut allt rafinerat socker mot råsocker..
Råsocker uppfyller "behovet" men spär inte på beroendet, har du i tanken att du definitivt vill dra ner på sockret och bara äter när du inte kan låta bli så är du snart ur beroendet..
Okej, om du absolut inte kan tänka dej att välja vad du handlar efter innehållsförtäckningen eller laga egen mat/godis så har du ju skapat ett till problem för dej som gör att det blir svårare att lösa sockerberoendet.. Men målet kan ju aldrig vara att plågas av ett beroende genom att låta bli, snarare att göra sig kvitt beroendet helt..
Sockerberoendes existens eller icke-existens, i vilket fall så upplever jag att man vänjer sig vid socker oerhört snabbt.
Äter jag kost som innehåller mycket socker så ser jag ketchup och frukdrycker som "basic", skär man bort på allt godis och annat sött så märker man snabbt hur överdrivet mycket socker det finns i vissa produkter.
Sockerberoendes existens eller icke-existens, i vilket fall så upplever jag att man vänjer sig vid socker oerhört snabbt.
Äter jag kost som innehåller mycket socker så ser jag ketchup och frukdrycker som "basic", skär man bort på allt godis och annat sött så märker man snabbt hur överdrivet mycket socker det finns i vissa produkter.
Det är väl sant för de flesta smaker och kryddor?
jacklemmon
2009-12-27, 20:17
Sockerberoendes existens eller icke-existens, i vilket fall så upplever jag att man vänjer sig vid socker oerhört snabbt.
Äter jag kost som innehåller mycket socker så ser jag ketchup och frukdrycker som "basic", skär man bort på allt godis och annat sött så märker man snabbt hur överdrivet mycket socker det finns i vissa produkter.
Dito. Det räcker med att jag äter godis vid ett enda tillfälle för att jag ska känna ett enormt sockersug de följande dagarna. Just därför låter jag bli raffinerat socker i så stor mån som möjligt.
Mångas sockersug kan triggas av t.ex. bröd, vilket gör det lite mer problematiskt än ett nikotinberoende.
Kom att tänka på en period där jag uteslöt socker, bröd, pasta osv ett par månader, utom på lördagarna. Första veckorna var fredagarna ett rent helvete, kände mig nästan som en alkis när jag gick och dregglade på godishyllorna.
Det finns inte direkt starka bevis för att det existerar "sockerberoende" hos människan.
http://ltarkiv.lakartidningen.se/2005/temp/pda30240.pdf
Förr hette det "dålig karaktär".
Och utbränd betyder att man är lite trött, fibromyalgi att man är lite känslig och deprimerad att man bara behöver rycka upp sig och tänka positivt.
Blir alltid lika förbryllad när akademiker förnekar saker folk faktisk upplever, för att några månader/år senare ta åt sig äran över att ha "upptäckt" att fenomenet existerar.
Äsch, det är ju mycket lättare att skylla ifrån sig på faktorer man inte kan påverka!
De människor i min omgivning som jag misstänker är sockerberoende anser själva att de inte har något problem alls, utan att de kan sluta precis när de vill. Som rökare ungefär
De människor i min omgivning som jag misstänker är sockerberoende anser själva att de inte har något problem alls, utan att de kan sluta precis när de vill. Som rökare ungefär
eller som tv-beroende, internetberoende, kolozzeumberoende, fettberoende etc.
eller som tv-beroende, internetberoende, kolozzeumberoende, fettberoende etc.
Well, ett beroende är det. Sen om det är ett fysiskt eller psykiskt beroende är en annan sak
Problemet med sockerberoende, om det triggas av "basmat" som bröd, pasta, flingor och, för en del, keso/yoghurt/fil, är att du måste äta mat. Att försöka hitta vad det är som triggar ditt sötsug och att sedan undvika den maten är inte alls lätt! Du kan liksom inte strunta i att äta, eller hur?
Särskilt om alternativen innebär döden enligt myndigheterna.
Hur många har ett sug efter godis, och hur många har det efter kakor och kaffebröd?
egoinasmamma.nu/category/lchf-dieten.html:
Jag har sen en dryg vecka tillbaks ätit efter ett koncept som heter LCHF och just det gjorde jag för att bli av med mitt kolhydrat(socker)-beroend
www.sund.nu/docs/artikel.asp?tem=2&art=300
Jag började med lchf-kost för att bli kvitt mitt sockerberoende
http://www.lchf.se/Forum/tabid/88/forumid/6/postid/714/scope/posts/Default.aspx
Jag är också sockerberoende och vill ej gå ner i vikt. Tack vare lchf har jag klarat mej utan sötsug ett bra tag men jag faller ibland, dock inte så djupt
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.169098
Med en hemmasnickrad lågkolhydratsvariant av GI-kosten har det varit oförskämt enkelt och jag ser det som min skyldighet att dela med mig av hur jag har gjort. Förhoppningen är att fler ska inspireras att hitta sin väg ur sockerberoendet. Det går! Dessutom är det ganska lätt, bara viljan finns så fixar rätt kost resten.
http://www.lchf.se/Startsida/Sockerberoende.aspx
Vi går ändå tillbaka till att äta av sötsakerna, matbrödet, kaffebrödet, chipsen m m. Om och om igen, och igen.
Har vi dålig karaktär, ingen självdisciplin, är vi mentalt svaga, har vi ingen vilja? Är vi bara usla, galna? Vad är det för fel på oss? Är det något fel på oss? Handlar detta om karaktär, vilja eller disciplin?
http://entjockisdagbok.blogspot.com/2008/07/rapport-frn-en-glad-lchfare.html?showComment=1223535720000#c8359010925 067277195
AnnaCathrina sa...
Hej anonym! Lite sen med mitt svar men sockersuget försvinner när man slutar underhålla det. Om du inte äter socker, pasta, ris, potatis, bröd osv (alla kolhydrater omvandlas till socker i kroppen) och istället äter naturligt fett så kommer suget snart att försvinna och då är det lättare att få bukt med beroendet.
Lycka till!
------
Men de skulle bara skärpa sig och sluta äta godis? Eller vänta nu. De flesta här skriver att godis inte är problemet, utan basmat. Hur gör man då?
Problemet med sockerberoende, om det triggas av "basmat" som bröd, pasta, flingor och, för en del, keso/yoghurt/fil, är att du måste äta mat. Att försöka hitta vad det är som triggar ditt sötsug och att sedan undvika den maten är inte alls lätt! Du kan liksom inte strunta i att äta, eller hur?
Särskilt om alternativen innebär döden enligt myndigheterna.
Hur många har ett sug efter godis, och hur många har det efter kakor och kaffebröd?
Har man dåliga vanor så får man försöka bryta dem och har man ett krångligt förhållande till alla kolhydrater så får man väl undvika dem om man inte klarar av att minska ner på det.
Vilka myndigheter pratar du om nu?
Har man dåliga vanor så får man försöka bryta dem och har man ett krångligt förhållande till alla kolhydrater så får man väl undvika dem om man inte klarar av att minska ner på det.
Vilka myndigheter pratar du om nu?[/QUOTE]
Livsmedelsverket, fett ger hjärt-kärlsjukdomar. Så du kan inte byta ut pastan mot fett, utan att du själv blir orolig (om du inte har läst på), eller att folk i din omgivning blir oroliga/tjatar på dig.
buhu buhu sockerberoende. snarare beteendestörning
tippar på att KBT funkar alldeles utmärkt på många som är fast i "sockerträsket"
Hej!
Jag är socker beroende. Äter inte kakor, godis eller läsk. För mig funkar bara antingen eller inga kompromisser. En sak som hjälpte mig var motion och att jag började laga min mat själv så att den blev godare. Det finns olika hälsogrupper ifall du har problem med ångest osv. Lycka till!
Livsmedelsverket, fett ger hjärt-kärlsjukdomar. Så du kan inte byta ut pastan mot fett, utan att du själv blir orolig (om du inte har läst på), eller att folk i din omgivning blir oroliga/tjatar på dig.
Riktigt så hårda ord är det inte och det är rätt få som följer de råden med tanke på fiskätandet eller motion. Så det är mest en halmfigur du slåss mot nu tror jag.
Vet inte riktigt om jag verkligen lidit av "sockerberoende" men för några år sen kom jag på mig själv med att äta mer än vad som kunde vara nyttigt. Lät bli helt och nu smakar godis och dylikt inte ens gott längre.
Personligen tror jag nog mest att det handlar om dålig karaktär som Grub nämnde att det hette förr.
Riktigt så hårda ord är det inte och det är rätt få som följer de råden med tanke på fiskätandet eller motion. Så det är mest en halmfigur du slåss mot nu tror jag.
En tämligen robust halmfigur. Jag har hört både en och två gånger att jag kommer få en hjärtinfarkt närsomhelst.
Anders The Peak
2009-12-27, 22:40
Socker aktiverar ensamt, men inte tillsammans med mat, antagligen för vissa ett belöningssystem som kan liknas vid en drog.
http://ltarkiv.lakartidningen.se/2005/temp/pda30242.pdf
Jag skulle vilja rubricera sockerberoende
som en form av ätstörning
otherside
2009-12-27, 22:47
tidigare när jag hade en offform fanns det aldrig något sug efter godis, hade alltid en stor skål på bordet eftersom jag tyckte det var roligt att bjuda folk som hälsade på. Åt en då och då själv.
Efter att jag tightat till kosten och formen rejält året runt har jag ett mycket större sug efter godis, all mat jag äter är jättegod, gröt mm som bara var utfyllnad tidigare så godis blir ju verkligen supergott:)
kommer jag hem rejält i fyllan kan jag äta hur mycket som helst så kör på sniggels metod och ger fan i att hålla lager med sånt, ska jag äta det ska det vara när jag är sugen och då åker jag och handlar mig en påse.
Har nu iaf fått lite mer distans och lärt mig att kompensera lite och frångå det slaviska ätandet jag haft tidigare, fikar jag ute behöver jag ju inte äta pasta på kvällen utan kan nöja mig med lite kyckling ist, är ju som sagt det längre perspektivet som räknas. tidigare vägrade jag frångå matschemat när jag jagade massa.
Tuff kardioträning tycker jag fungerar bra som aptitdämpare.
En tämligen robust halmfigur. Jag har hört både en och två gånger att jag kommer få en hjärtinfarkt närsomhelst.
Från personer från livsmedelsverket? Vilka då?
Socker aktiverar ensamt, men inte tillsammans med mat, antagligen för vissa ett belöningssystem som kan liknas vid en drog.
http://ltarkiv.lakartidningen.se/2005/temp/pda30242.pdf
Njaa, det var väl inte så rättvis beskrivning av den artikeln?
Från personer från livsmedelsverket? Vilka då?
1. Livsmedelsverket skriver att fett ökar risken för kardiovaskulär ohälsa.
2. Människor i min närhet har vid flera tillfällen sagt att jag, som en följd av 1, kommer att få hjärtinfarkt.
Alltså innebär lågkolhydratkost inte bara eventuella fysiska och matlagningstekniska (nya recept) problem, utan även det sociala trycket.
Varför måste jag skriva det så tydligt för dig? Du måste väl ha förstått precis vad jag menade innan? Eller uttrycker jag mig verkligen så vagt?
Jag är definitivt sockerberoende. I mitt fall känns det verkligen som att man kan dra paralleller med alkoholism. I de unga tonåren var jag som mest nere, och det var då mitt sockerknarkande tog fart ordentligt. Ända sedan dess finns det här sjukliga betendeemönstret alltid någonstans där i bakgrunden. Visst, att bli bjuden på någon sötsak någon gång ibland innebär inte nödvändigtvis katastrof, om man är i balans i övrigt. Däremot att ha kakor och bullar hemma själv för att bjuda på, det går liksom bara inte. För eller senare kommer den där stunden när man blir till ett svart hål mer eller mindre, det finns liksom inga spärrar kvar. Ät tills det är slut.
Jag har helt klart märkt att det enda riktigt bra och i längden hållbara alternativet är att aldrig någonsin köpa godis. Eller kakor. Eller snask. De gångerna som jag lyckats avstå några veckor åtminstone helt från socker och därefter går och köper mig en godispåse, så kommer det efterdyningar, garanterat. Det blir liksom en period där jag allt eftersom släpper på självdisciplinen tills det antingen eskalerar i veritabelt frosseri, eller att jag försöker rycka upp mig igen.
Vad som kanske är värst är när man tror att man har hittat en balansgång, där man lyckas hålla nere nivån och äter normala mängder. Det funkar ett tag. Sedan går det åt helvete och man blir ännu mer besviken på hur fan man är funtad.
Får sikta på ett rent 2010 ;)
1. Livsmedelsverket skriver att fett ökar risken för kardiovaskulär ohälsa.
2. Människor i min närhet har vid flera tillfällen sagt att jag, som en följd av 1, kommer att få hjärtinfarkt.
Alltså innebär lågkolhydratkost inte bara eventuella fysiska och matlagningstekniska (nya recept) problem, utan även det sociala trycket.
Varför måste jag skriva det så tydligt för dig? Du måste väl ha förstått precis vad jag menade innan? Eller uttrycker jag mig verkligen så vagt?
Du måste förklara noggrant för mig eftersom du skriver onödigt provokativa saker som: "Särskilt om alternativen innebär döden enligt myndigheterna."
Att människor i din närhet inte gör radikala och konstiga uttalanden skulle knappast ändras om kostrekommendationerna ändrades. Det är väl rätt enkelt att se, titta bara på diskussionerna på LCHF-siterna, det är inte direkt så att de är mer pålästa generellt än gemene man. De tror bara på en annan gud.
Masdonne
2009-12-28, 00:01
Jag kan berätta om mitt sockerberoende i unga dar som ledde till en allt annat än atletisk kropp. Detta var i åldern 12-15 år ungefär. Är 19 år nu.
Ett axplock:
* Hittade jag pengar i feckan såg jag godis framför mig direkt då jag insåg vad jag kunde få för det
* Tog ofta med mig pengar till skolan för att köpa gofis, och hade jag pengar köpte jag alltid något
* Tackade aldrig nej till godis
* Brukade baka godsaker hemma i smyg
* Blandade Oboy-pulver med jättelite mjölk och drog i mig flera ggr i veckan
* Fanns det inget gott hemma doppade jag mandlar i florsocken
* En glas om dagen var standard
* På sommaren var godis varje dag standard
osv, osv...
Hur jag slutade? Jag insåg att ville jag får resultat var det mindre gofis som gällde. Nu har jag som tumregel att ALDRIG köpa godis. Jag har nog köpt extremt lite godis de senaste 3 åren, köper mörk choklad emellanåt men ytterst sällan gofis och bakelser. Det blir att jag tar under jul och andra festligheter istället.
Ät frukt istället när du känner sötsug, det gör jag! Och efter ett tag minskar sötsuget successivt! :thumbup:
Scratch89
2009-12-28, 00:24
Förlåt, jag läste ditt inlägg och du skrev "gofis" tre gånger, och jag kom långsökt att tänka på Långben. Jag är för trött.
Scratch89
2009-12-28, 00:27
1. Livsmedelsverket skriver att fett ökar risken för kardiovaskulär ohälsa.
Men kom igen nu Mikael, jag vet ju att du inte är dum. Det är en otroligt stor skillnad mellan att säga att risken ökar för kardiovaskulär ohälsa, och "alternativen innebär döden enligt myndigheterna".
Jag uppfattar problemet snarare som en UPPLEVELSE att det är ett problem. 500 kcal choklad och gelégodis sliter säkert på tänderna men är knappast hälsovådligt i en blanserad kost.
Jag tror att man är mest rädd att andra ska dömma en. Man har dålig karaktär, är en godisgris, är ansvarslös eller vilka nu känslor som kan mala i själen.
Eftersom du har diabetes är du väl inte så insatt. :D Men för mig, och antagligen många andra, är det faktiskt lättare att avstå helt från godsaker än att hålla sig till 500kcal. Köper jag själv lösgodis krävs ungefär 500g för att stilla suget. Då är det mycket enklare och lättare att inte köpa alls.
Finns det godis/choklad så äter jag det tills det är slut eller jag inte är sugen längre. Det brukar vara kanske 300-400 gram om jag är mätt från mat sen innan. Är jag hungrig så blir det mellan 600 och 800 gram istället. 100 gram godis finns inte på världskartan att hålla sig till....
Bättre att försöka hålla sig till kakor och bulllar då blir man mätt redan runt 400 gram om man är hungrig och neråt 200 gram räcker om man är mätt...
Exakt!
Förlåt, jag läste ditt inlägg och du skrev "gofis" tre gånger, och jag kom långsökt att tänka på Långben. Jag är för trött.
Gå och lägg dig!
Masdonne
2009-12-28, 01:17
Förlåt, jag läste ditt inlägg och du skrev "gofis" tre gånger, och jag kom långsökt att tänka på Långben. Jag är för trött.
Haha, såg det med. Sant, då är vi två. God natt.
Scratch89
2009-12-28, 01:23
Men för mig, och antagligen många andra, är det faktiskt lättare att avstå helt från godsaker än att hålla sig till 500kcal. Köper jag själv lösgodis krävs ungefär 500g för att stilla suget. Då är det mycket enklare och lättare att inte köpa alls.
Så där är det för mig också, men det behöver ju inte betyda att det är ett godisberoende, utan det är så där med det mesta jag tycker om. För ett par timmar sedan stod jag och skrapade ur formen med potatisgratäng...
De tror bara på en annan gud.
Men nu pratar vi sockerberoende. Då är inte den guden intressant.
Eller är fettberoende ett stort problem?
Men kom igen nu Mikael, jag vet ju att du inte är dum. Det är en otroligt stor skillnad mellan att säga att risken ökar för kardiovaskulär ohälsa, och "alternativen innebär döden enligt myndigheterna".
"Äter du mycket ägg? Akta dig för kolesterolet, du kommer få hjärtinfarkt. Va', fem ägg om dagen? Mikael, har du tänkt på att kanske ändra din kosthållning?" från välmenande människor.
Förtydligande: det är inte vad myndigheterna säger, men det är så folk tolkar råden. Och därmed det sociala som följer.
Så där är det för mig också, men det behöver ju inte betyda att det är ett godisberoende, utan det är så där med det mesta jag tycker om. För ett par timmar sedan stod jag och skrapade ur formen med potatisgratäng...
Jag vet inte hur det är för dig, men för mig är det någon sorts "kick" jag letar efter när jag äter mer av något, trots att jag kanske är mätt. Men det verkar bara vara så med bröd, pasta, ris; samt keso, yoghurt & fil.
Ost, kött, fisk.. det ger inte samma kick till att börja med. Därför blir det inte intressant att äta mer av det. Någon sorts självcensur? Kanske.
Vad har ni andra för erfarenheter?
Jag är böjd att plusetta på citatet ovan som klassade sockerberoende som en form av ätstörning. Det är inte alls ovanligt att folk med ett tvångsmässigt förhållande till socker också har ett tvångsmässigt förhållande till mat i allmänhet och sådan mat de tycker smakar gott i synnerhet. Egentligen är frågan huruvida det gär att förklara biokemiskt hårklyverier, eftersom allt i förlängningen går att förklara biokemiskt eller möjligen elektriskt, men det är nog färre som skulle förklara ätstörningar i deras olika former med de kemiska egenskaperna hos mat i allmänhet. Sedan har olika personer olika lätt att utveckla den typen av beteenden. Är beteendet väl där, är det inte snytet ur näsan att bryta med det, och det är fullt förståeligt om man upplever det som enklare tt undvika socker helt istället för att försöka "träna in sig" på att konsumera måttligt (återigen; det skiljer mycket mellan individer i hur man förhåller sig till "måttlighet" rent allmänt; det som är svårt för en är lätt för en annan osv.).
Många cirkulerande uppfattningar om vad som är olämpligt eller inte handlar, som jag uppfattar det, egentligen ganska lite om vad eventuella myndigheter säger, eller vad man faktiskt kan om hur kroppen fungerar, och mer om sociala normer. T.ex. betraktas det ofta som "finare" att tukta/späka kroppen än att leva efter lust. Den uppfattningen är mycket äldre än livsmedelsverket.
=Ost, kött, fisk.. det ger inte samma kick till att börja med. Därför blir det inte intressant att äta mer av det. Någon sorts självcensur? Kanske.
Vad har ni andra för erfarenheter?
Min frukost består nästan alltid av: 2 grova mackor med makrill i tomatsås på, samt en tallrik yoghurt med lite proteinpulver med vaniljsmak och musli.
Dom gånger jag endast stoppat i mig mackorna med makrillen har jag nästan fått en större mättnadskänsla och mindre begär efter mer, än om jag äter yoghurten med muslin också.
Men nu pratar vi sockerberoende. Då är inte den guden intressant.
Eller är fettberoende ett stort problem?
Min poäng var att du kan inte lägga över så mycket av skulden på livsmedelsverkets för dina kompisars uttalanden. Visst finns det korkade uttalanden och skrifter från myndihetshåll också men de är rätt sällsynta och istället så övertolkas det något enormt.
Jag säger inte att LCHF-kost är extrem bara för dess företrädare pratar mycket skit och säger att jag kommer att dö en tidig död om jag äter kolhydrater.
Min poäng var att du kan inte lägga över så mycket av skulden på livsmedelsverkets för dina kompisars uttalanden.
Vem är det då som har sagt till dem att det är farligt att äta mycket fett och ägg? Har de fått det från tomma intet?
Jag ser bara Livsmedelsverket/WHO som har de rekommendationerna.
Fru_Flisa
2009-12-28, 12:01
Jag kan berätta om mitt sockerberoende i unga dar...
Haha, shit vad jag känner igen mej lite där...:D
Har haft vanan sen liten att äta nått slags onyttigt varje dag...
Pantade burkar på sommaren varje dag för att köpa små-plock godisar.
Mitt favoritslisk hemma annars var en slags äggtoddy (hårt vispad äggula med massa socker).
Efter träning var kexchoklad och Pucko standard!
Fredrik_S
2009-12-28, 12:11
Ordet "beroende" är enda problemet som utlöser alla diskusioner om huruvida det är ett beroende eller inte.
Skulle man istället byta ut ordet mot "vill ha" så skulle akademiker läkare och vanligt folk vara överens om att godis är någon man kan "vilja ha"
Skillnaden är att akademiker har bestämt att beroende har en definition som dock är en luddig sådan, medans vanligt folk drar "beroende" och "vilja ha" över samma kam.
Så där är det för mig också, men det behöver ju inte betyda att det är ett godisberoende, utan det är så där med det mesta jag tycker om. För ett par timmar sedan stod jag och skrapade ur formen med potatisgratäng...
Jag vet inte hur det är för dig, men för mig är det någon sorts "kick" jag letar efter när jag äter mer av något, trots att jag kanske är mätt. Men det verkar bara vara så med bröd, pasta, ris; samt keso, yoghurt & fil.
Ost, kött, fisk.. det ger inte samma kick till att börja med. Därför blir det inte intressant att äta mer av det. Någon sorts självcensur? Kanske.
Vad har ni andra för erfarenheter?
Det är inte alls ovanligt att folk med ett tvångsmässigt förhållande till socker också har ett tvångsmässigt förhållande till mat i allmänhet och sådan mat de tycker smakar gott i synnerhet.
Den stora skillnaden här tycker jag är att jag tror det oftast inte har lika stora konsekvenser att konsumera mycket mat i allmännhet (t ex rensa resterna av potatisgratängen ur formen). Har man tendenser att överkonsumera, och lyckas undvika det onödiga tillsatta sockret (oavsett vilken metod man tillämpar för att göra detta) är det lättare att hålla vikten. Då kan man fortsätta överkonsumera potatisgratäng och feta maträtter (om det nu är något man gillar) men på sikt, kanske bara hålla sig mullig istället för tjock. Dessutom kommer kosten vara nyttigare överlag.
Det går alltid att konsumera kakor och sötsaker efter det att man blivit tillfredställd av vanlig mat (som gärna får vara fet och innehålla mycket kalorier), om man har detta problem (jag har detta problem, inte för att det har gjort mig tjock, men jag hade aldrig kunnat få magrutor och kunnat tävla i byggning om jag inte slutat* med sötsaker). Det bästa är ju då förstås att inse problemet och inte ha kakor och sötsaker tillgängliga öht.
Pratar vi om samma sak och håller ni med?
* Med "slutat" menas att jag inte köper det till vardags utan bara vid högtider eller släktträffar.
smürfpücko
2009-12-28, 17:15
Ost, kött, fisk.. det ger inte samma kick till att börja med. Därför blir det inte intressant att äta mer av det. Någon sorts självcensur? Kanske.
Vad har ni andra för erfarenheter?
Liknande erfarenheter, förutom gällande ost. Det kan jag äta hur mycket som helst av, minst... Tycks aldrig bli nöjd.
Musselbank
2009-12-28, 21:28
Hm, intressant. När jag slopar sötsaker frossar jag i fil, det ska jag vara vaksam på. Och keso! Damn. Vad för godsaker är 'säkra' för er?
(Ordet sockerberoende förresten... finns det fler än ytterst få som kan tillfredsställa sig med rent socker? Eller söta saker som inte smakar så gott? Jag tror inte att det är sockermolekylerna som är boven, det är mer komplicerat än så. Eller mindre komplicerat, kanske.)
Hm, intressant. När jag slopar sötsaker frossar jag i fil, det ska jag vara vaksam på. Och keso! Damn. Vad för godsaker är 'säkra' för er?
Genom att äta fet mat och utesluta mjölbaserad mat slipper jag suget efter godsaker. Då kan jag äta lite fil/yoghurt med hackade nötter, men då mer som efterrätt.
(Ordet sockerberoende förresten... finns det fler än ytterst få som kan tillfredsställa sig med rent socker? Eller söta saker som inte smakar så gott? Jag tror inte att det är sockermolekylerna som är boven, det är mer komplicerat än så. Eller mindre komplicerat, kanske.)
Min teori:
Stärkelse -> glukos -> insulin -> serotonin.
Socker är bara hälften så glukosrikt som stärkelse, och därav inte samma effekt.
Ashenshugar777
2009-12-28, 22:58
Jag vet inte hur det är för dig, men för mig är det någon sorts "kick" jag letar efter när jag äter mer av något, trots att jag kanske är mätt. Men det verkar bara vara så med bröd, pasta, ris; samt keso, yoghurt & fil.
Ost, kött, fisk.. det ger inte samma kick till att börja med. Därför blir det inte intressant att äta mer av det. Någon sorts självcensur? Kanske.
Vad har ni andra för erfarenheter?
Aye, får ingen sockerkick av att nöta på fett & prot.
Kör lågkolh 4 dagar i veckan nu, saknar mina sockerkickar :- P
Ordet "beroende" är enda problemet som utlöser alla diskusioner om huruvida det är ett beroende eller inte.
Skulle man istället byta ut ordet mot "vill ha" så skulle akademiker läkare och vanligt folk vara överens om att godis är någon man kan "vilja ha"
Skillnaden är att akademiker har bestämt att beroende har en definition som dock är en luddig sådan, medans vanligt folk drar "beroende" och "vilja ha" över samma kam.
Jag tycker att du förenklar för mycket (och för tendentiöst) nu. Ett beroende måste inte vara ett "rent" kemiskt beroende, som nikotinberoende. Ett s.k. psykiskt beroende räknas även det som ett "äkta" beroende och är ofta betydligt svårare att bli av med än det rena kemisk-fysiologiska beroendet av en viss substans.
Den stora skillnaden här tycker jag är att jag tror det oftast inte har lika stora konsekvenser att konsumera mycket mat i allmännhet (t ex rensa resterna av potatisgratängen ur formen). Har man tendenser att överkonsumera, och lyckas undvika det onödiga tillsatta sockret (oavsett vilken metod man tillämpar för att göra detta) är det lättare att hålla vikten. Då kan man fortsätta överkonsumera potatisgratäng och feta maträtter (om det nu är något man gillar) men på sikt, kanske bara hålla sig mullig istället för tjock. Dessutom kommer kosten vara nyttigare överlag.
Det går alltid att konsumera kakor och sötsaker efter det att man blivit tillfredställd av vanlig mat (som gärna får vara fet och innehålla mycket kalorier), om man har detta problem (jag har detta problem, inte för att det har gjort mig tjock, men jag hade aldrig kunnat få magrutor och kunnat tävla i byggning om jag inte slutat* med sötsaker). Det bästa är ju då förstås att inse problemet och inte ha kakor och sötsaker tillgängliga öht.
Pratar vi om samma sak och håller ni med?
* Med "slutat" menas att jag inte köper det till vardags utan bara vid högtider eller släktträffar.
Jag både håller med och inte håller med. Jag skulle säga att det dels ofta är samma personer som smygköper godis och som rensar gratängformen, dels att det går utmärkt att äta sig fet på mat som inte är godis/sötsaker. Om och när ett tröstätande (eller belöningsätande, eller vad det nu är fråga om) leder till att man blir tjock är, tror jag, mycket en fråga om hur utbrett det är. Sedan tycker jag själv att det är svårt att separera effekten av det ena från effekten av det andra om man pratar om ätbeteenden, då mycket av det som vi kan klassa som "sötsaker" (och som är ganska typiska tröstätningsgrejor) innehåller BÅDE kolhydrater och fett: Godis, kakor, kex, smörgåsar med pålägg.
Jag tycker att du förenklar för mycket (och för tendentiöst) nu. Ett beroende måste inte vara ett "rent" kemiskt beroende, som nikotinberoende. Ett s.k. psykiskt beroende räknas även det som ett "äkta" beroende och är ofta betydligt svårare att bli av med än det rena kemisk-fysiologiska beroendet av en viss substans.
Du har helt klart rätt i att det finns olika sorters beroenden. Och det är väl just det som folk har problem med - att veta vad beroendet ligger i. I sockerfrågan känns det rätt safe att säga att det inte är sockret i sig som är beroendeframkallande, utan att det är ett psykiskt beroende.
Som i alla andra fall när man brukar något ämne (som inte är klassat som beroendeframkallande) i sådan utsträckning att en vana skapas och beteendet ändras.
I sockerfrågan känns det rätt safe att säga att det inte är sockret i sig som är beroendeframkallande, utan att det är en psykiskt beroende.
... som triggas av de biologiska effekterna av sockret.
Som Lyle McDonald skriver i sin "Flexible Dieting" kan man inte skilja ett psykologiskt från ett biologiskt beroende - de är två sidor av samma mynt.
... som triggas av de biologiska effekterna av sockret.
Som Lyle McDonald skriver i sin "Flexible Dieting" kan man inte skilja ett psykologiskt från ett biologiskt beroende - de är två sidor av samma mynt.
Beroendet yttrar sig förmodligen på samma sätt. Men det är fortfarande intressant att veta om substansen i sig är beroendeframkallande, eller om det är något annat som ligger bakom bereoendet.
Men det är fortfarande intressant att veta om substansen i sig är beroendeframkallande, eller om det är något annat som ligger bakom bereoendet.
Javisst.
I fallet glukos (som jag skrev ovan) tror jag att det utöver smak är de de sekundära effekterna via serotonin.
Anki Sundin har förresten skrivit en bok om det: "Sockerberoende - söt fantasi eller bitter verklighet". De flesta här håller nog hennes ord högt, så det kanske ger lite trovärdighet till ämnet? Läs mer på http://ngruppen.blogspot.com/2008/06/sockerberoende-st-fantasi-eller-bitter.html
Det här är boken som tar sockerdebatten på allvar. Här ryms den senaste forskingen om sockrets påverkan på blodsockret, hormonerna, hjärnan och humöret. Näringsfysiologen Anki Sundin konstaterar inte bara att sockerberoende existerar, utan berättar även vad det beror på, hur det upptäcks och hur det behandlas. Visste du till exempel at socker faktiskt kan ha samma effekt på hjärnan som opium, och att det är därför som stora intag av snabba kolhydrater som godis, glass och vitt bröd får oss att känna ocss glada, nöjda och lugna?
Den här boken ger kunskap om socker och dess påverkan på din kropp. Du får också en rad praktiska tips, hur du hittar det dolda sockret i maten, vilka produkter du som är känslig för socker och sötma bör se upp med och vad du kan välja istället.
Ur innehållet:
* Beroende - vad är det?
* Vad är socker?
* Opium - Glädjeblomman, eller kopplingen mellan socker och belöningssystemet
* Sötningsmedel
* Sötsugets orsaker
* Craving
* Signalsubstanser
* Förslag på kostupplägg och recept för en fungerande vardag
King Grub
2009-12-29, 11:54
Mekanismerna bakom "sockerberoende" är inte kända ens när det gäller råttor, där sockerberoende är ett visat faktum. Socker trumfar kokain. Mekanismen är än mindre känd hos människa, där det inte är visat att sockerberoende verkligen existerar.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1931610/?tool=pubmed
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.