Klein
2009-11-28, 19:29
Eftersom flera medlemmar redan har börjat skriva inlägg på rim inför julen så tänkte jag att det vore på sin plats med en speciell tråd tillägnad rimmen. Jag ser helst att rimmen är julrelaterade på ett eller annat sätt. Det är enklare att skriva och lättare att läsa om tråden bygger på ett tema. Jag har dock absolut inga krav på själva strukturen annat än att det hela ska innehålla rim.
Jag inleder med något snapsviseliknande för julbordet. Någon melodi hade jag tyvärr inte i åtanke när texten skrevs tidigare idag:
Vi kommer som gäster till festernas sal,
För att fördriva all svältens kval,
Till sånger, till andakt, till midvinterblot,
Till julbord som tornar sig upp som ett hot,
Med dallrande syltor och grisar på stekspett,
Mot sprängfyllda magar och nätter av kallsvett,
Vi lättar på svångremmen hål efter hål,
För att få plats med vår växande svål,
ständigt i kamp mot ett högt ideal,
Som gnager på samvetet val efter val,
Drivor av korvar, skinkor och spjäll,
Röror och blöta och till sist karamell,
Festen den varar tills maten är slut,
Tills blicken är död och magen står ut,
Men inget den eviga törsten kan släcka,
Det dricks utan måtta i hopp om att bräcka,
De bragder vi minnes från äldre dar,
Då dryckjom vi drack från fyllda kar,
Muster, julöl och brännvin så klart,
Ned i törstiga strupar med väldig fart,
Tills karen är tömda och krusen är spruckna,
Tills vi stapplar runt som vore vi druckna,
Men synen bedrar, ty nykter är vår gång,
Vi stampar endast takten till en munter sång,
Som lyfter våra sinnen till en sådan höjd,
Att vi känner oss som gudar i stånd till evig fröjd,
Och skulle sången driva fram vår törst på nytt,
Så fruktar vi ej torkan hos törsten som vi lytt,
Ty även utan brygder, ja utan något alls,
Vi förlitar oss på Särimner och dricker från hans hals.
Jag inleder med något snapsviseliknande för julbordet. Någon melodi hade jag tyvärr inte i åtanke när texten skrevs tidigare idag:
Vi kommer som gäster till festernas sal,
För att fördriva all svältens kval,
Till sånger, till andakt, till midvinterblot,
Till julbord som tornar sig upp som ett hot,
Med dallrande syltor och grisar på stekspett,
Mot sprängfyllda magar och nätter av kallsvett,
Vi lättar på svångremmen hål efter hål,
För att få plats med vår växande svål,
ständigt i kamp mot ett högt ideal,
Som gnager på samvetet val efter val,
Drivor av korvar, skinkor och spjäll,
Röror och blöta och till sist karamell,
Festen den varar tills maten är slut,
Tills blicken är död och magen står ut,
Men inget den eviga törsten kan släcka,
Det dricks utan måtta i hopp om att bräcka,
De bragder vi minnes från äldre dar,
Då dryckjom vi drack från fyllda kar,
Muster, julöl och brännvin så klart,
Ned i törstiga strupar med väldig fart,
Tills karen är tömda och krusen är spruckna,
Tills vi stapplar runt som vore vi druckna,
Men synen bedrar, ty nykter är vår gång,
Vi stampar endast takten till en munter sång,
Som lyfter våra sinnen till en sådan höjd,
Att vi känner oss som gudar i stånd till evig fröjd,
Och skulle sången driva fram vår törst på nytt,
Så fruktar vi ej torkan hos törsten som vi lytt,
Ty även utan brygder, ja utan något alls,
Vi förlitar oss på Särimner och dricker från hans hals.