Visa fullständig version : Tjocka personer för skylla sig själva
berra_berra
2009-11-22, 20:01
1. Håller det argumentet som många personer snackar om, att vissa som är tjocka inte kan rå för det?
2. Många säger, varför gör tjocka inte någonting åt sin vikt? Min fråga är, har alla samma förutsättningar för att gå ner i vikt?
Gener, arvsmassa och allt det där. Hur mycket påverkar det påstående nr 1 och nr 2.
OBSERVERA ATT JAG INTE HAR NÅGONTING EMOT TJOCKA PERSONER, KOMMA ATT TÄNKA PÅ DET DÅ JAG LÄSTE DET HÄR http://www.tv4.se/2.51252
Citat ur texten "Någon sorts människor du har svårt för?
- Överviktiga människor. Jag förstår inte hur man kan vilja sätta sig i den situationen och inte göra nåt åt det."
NiklasAlm
2009-11-22, 20:20
1. Håller det argumentet som många personer snackar om, att vissa som är tjocka inte kan rå för det?
2. Många säger, varför gör tjocka inte någonting åt sin vikt? Min fråga är, har alla samma förutsättningar för att gå ner i vikt?
Gener, arvsmassa och allt det där. Hur mycket påverkar det påstående nr 1 och nr 2.
OBSERVERA ATT JAG INTE HAR NÅGONTING EMOT TJOCKA PERSONER, KOMMA ATT TÄNKA PÅ DET DÅ JAG LÄSTE DET HÄR http://www.tv4.se/2.51252
Citat ur texten "Någon sorts människor du har svårt för?
- Överviktiga människor. Jag förstår inte hur man kan vilja sätta sig i den situationen och inte göra nåt åt det."
Visst kan dem göra nånting åt det, men många har säkert inte samma förutsättningar som smala människor. Själv har jag t.ex. väldigt dålig aptit medan min far har en enorm aptit och därför är överviktig. Dessutom är kunskapen inte speciellt lätt att ta åt sig när aftonbladet skriver ät så gör så som i 99 % av fallen är ren bullshit. Att äta bra är svårare än vad många tror, t.ex. så tror mina föräldrar att olivolja är nyttigt även om man är överviktig vilket självklart inte stämmer när det är 900(?) kalorier i en dl olja.
Att äta bra är svårare än vad många tror, t.ex. så tror mina föräldrar att olivolja är nyttigt även om man är överviktig vilket självklart inte stämmer när det är 900(?) kalorier i en dl olja.
Ja, som sagt, det är inte lätt att veta vad man skall tro på. Olivolja kan visst vara nyttigt, och definitivt förenligt med viktnedgång.
Du måste sätta allting i ett sammanhang
NiklasAlm
2009-11-22, 20:33
Ja, som sagt, det är inte lätt att veta vad man skall tro på. Olivolja kan visst vara nyttigt, och definitivt förenligt med viktnedgång.
Du måste sätta allting i ett sammanhang
Det kan definitivt vara onyttigt också om man inte vill få i sig den energin och redan äter tillräckligt med fett vilket mina föräldrar gör. 1 dl olivolja om dan i deras sallad kan jag lova inte gör gott för dem i ett viktperspektiv.
Det kan definitivt vara onyttigt också om man inte vill få i sig den energin och redan äter tillräckligt med fett vilket mina föräldrar gör. 1 dl olivolja om dan i deras sallad kan jag lova inte gör gott för dem i ett viktperspektiv.
Säg det till Dave Palumbo som blandar en hel del olivolja i sina shakers under deff...
Det kan definitivt vara onyttigt också om man inte vill få i sig den energin och redan äter tillräckligt med fett vilket mina föräldrar gör. 1 dl olivolja om dan i deras sallad kan jag lova inte gör gott för dem i ett viktperspektiv.
1 dl olivolja i min sallad gör underverk för att gå ned i vikt. Återigen, det går inte att säga att 1 dl olivolja ultimat är dåligt, utan du får se till helheten.
Med andra ord håller jag med dig om att Aftonbladets "nyttiga livsmedel"-listor är dåliga. Likväl som de flesta andra inte heller har någon koll på vad för livsmedel är nyttiga, även här.
NiklasAlm
2009-11-22, 20:46
Säg det till Dave Palumbo som blandar en hel del olivolja i sina shakers under deff...
och han är inte mina föräldrar, han har nog ett litet större energibehov än vad min överviktiga far som sitter på kontorsstol dagarna i ända på jobbet har.
Säg det till Dave Palumbo som blandar en hel del olivolja i sina shakers under deff...
Men om man är överviktig så är det fan inte bra att smälla i sig 900kcal bara för att man tror att det är nyttigt.
Att han tar det under deff beror väl på att det är ett lätt sätt att få i sig bra kalorier under en deff.
1 dl olivolja i min sallad gör underverk för att gå ned i vikt. Återigen, det går inte att säga att 1 dl olivolja ultimat är dåligt, utan du får se till helheten.
Men om man ligger på ett överskott redan och äter olivolja för att man tror att det är bättre att äta det än att inte äta det alls så har man fel (Om man är överviktigt)
I såna fall så måste man ju överge mycket av allt det andra som man äter.
NiklasAlm
2009-11-22, 20:50
1 dl olivolja i min sallad gör underverk för att gå ned i vikt. Återigen, det går inte att säga att 1 dl olivolja ultimat är dåligt, utan du får se till helheten.
Med andra ord håller jag med dig om att Aftonbladets "nyttiga livsmedel"-listor är dåliga. Likväl som de flesta andra inte heller har någon koll på vad för livsmedel är nyttiga, även här.
Jag sa aldrig att olivolja är dåligt, jag sa att det var dåligt för mina föräldrar. Diskussionen var ju trots allt om överviktiga människor och inte människor som kan sitt energiintag till punkt och pricka.
Rockhard
2009-11-22, 20:54
Klart dom har sig själva att skylla. Vems annars fel skulle det vara? Om man nu tycker att det är fel att vara överviktig dvs.
#0
En del som överäter lägger på sig mycket fett, andra nästan ingenting alls. Det påverkar definitivt huruvida du alls blir fet till att börja med, vilket är intressant. Även: hur lång tid tog övervikten att bygga upp? Hur?
Eddie Vedder
2009-11-22, 20:58
Överviktiga/feta är ingen homogen grupp av slöa soffpotatisar utan intelligens som enbart sitter framför TV:n och trycker i sig godis.
Det finns sjukt mycket fördomar gentemot gruppen överviktiga och feta och det är extremt sorgligt att då och då (ofta bland Kolozzeumns intelligensreserv) få höra om att det bara är att rycka upp sig och "ta tag i det" vilket är ett så ointelligent och inskränkt synsätt att det är tragiskt.
Övervikten är för många ett enormt handikapp, något man kan ha dragits med enda sedan barnsben. Att man först blir fet kan ha mängder av olika orsaker som inte har med okunskap om vad som är "optimalt" att göra och har man väl blivit tjock blir förutsättningar bara sämre och det hela blir en ond cirkel. Om dessutom psykiska faktorer påverkar mycket (vilket är vanligt) blir det knappast lättare.
Det finns en extremt liten minoritet som lider av sjukdomar där normalvikt i stort sett är omöjligt men det innebär ju knappast att alla andra bara kan "skylla sig själva".
Jag sa aldrig att olivolja är dåligt, jag sa att det var dåligt för mina föräldrar. Diskussionen var ju trots allt om överviktiga människor och inte människor som kan sitt energiintag till punkt och pricka.
Men det är väl inte olivoljan i sig som är onyttig för dem utan att de helt enkelt äter för mycket? Att oljan kanske är det som gör att de hamnar på överskott gör den ju inte onyttig, det kanske rentav vore en god idé att de fortsatte äta olivolja (men eventuellt en mindre mängd) och tog bort en del andra fettkällor? Det beror förstås på vad deras övriga fettkällor är, bra eller dåliga fetter?
NiklasAlm
2009-11-22, 21:12
Men det är väl inte olivoljan i sig som är onyttig för dem utan att de helt enkelt äter för mycket? Att oljan kanske är det som gör att de hamnar på överskott gör den ju inte onyttig, det kanske rentav vore en god idé att de fortsatte äta olivolja (men eventuellt en mindre mängd) och tog bort en del andra fettkällor? Det beror förstås på vad deras övriga fettkällor är, bra eller dåliga fetter?
Sant men i vilket fall är det ett problem att dem tror att olivoljan nästan är kalorifri, skitsamma orkar inte tjaffsa om det här mer nu.
Själv vill jag skjuta folk som inte kan använda "de" och "dem" på korrekt sätt. I övrigt vill jag bara påpeka att folk på Kolozzeum oftast har en rätt störd uppfattning om vad överviktig är
dream_theater_
2009-11-22, 21:17
själv vill jag skjuta folk som inte kan använda "de" och "dem" på korrekt sätt.
:d
Själv vill jag skjuta folk som inte kan använda "de" och "dem" på korrekt sätt.
Ny sticky? "Använd dem är dativ (för/åt/till), annars de."
(fast på svenska har det snarare med subjekt/objekt att göra)
I övrigt vill jag bara påpeka att folk på Kolozzeum oftast har en rätt störd uppfattning om vad överviktig är
Hur är den uppfattningen?
NiklasAlm
2009-11-22, 21:18
Själv vill jag skjuta folk som inte kan använda "de" och "dem" på korrekt sätt. I övrigt vill jag bara påpeka att folk på Kolozzeum oftast har en rätt störd uppfattning om vad överviktig är
Stör mig också på dom =P
Sant men i vilket fall är det ett problem att dem tror att olivoljan nästan är kalorifri, skitsamma orkar inte tjaffsa om det här mer nu.
Ja tror de att den är kalorifri så är det uppenbarligen ett problem. ;)
Eddie Vedder
2009-11-22, 21:23
Hur är den uppfattningen?
Feta personer anses vara muskulösa och vältränade fast de inte är det.:)
Skämt åsido, det är i mina ögon inte definitionen som är problemet utan hur tragiskt inskränkta vissa är som sagt. De flesta har ett helvete med sina viktbekymmer och det är en enorm kamp att ta tag i och åstadkomma stor förändring. Har man sedan väl åstadkommit den beundransvärda förändringen har man FORTFARANDE sämre förutsättningar, det är inte som att man helt plötsligt står på "samma ruta" som de naturligt smala personerna.
Skämt åsido, det är i mina ögon inte definitionen som är problemet utan hur tragiskt inskränkta vissa är som sagt. De flesta har ett helvete med sina viktbekymmer och det är en enorm kamp att ta tag i och åstadkomma stor förändring.
Och de behöver inte höra att de är lata och dumma.
Hur är den uppfattningen?
Tyvärr lite för ofta att allt som inte innebär synliga magrutor är tjockt. Det fullkomligt dräller av folk med ätstörningar på ett sånt här ställe. Vi har allihop - megarektiker, anorektiker, bulimiker, ortorektiker + några som är alltihop, och några andra sorter. Av bägge könen dessutom.
Vi har också medlemmar som villigt eldar under den brasan. Oftast i ädelt syfte men uj så fel det kan bli ibland
Jag kom på att tänka på en sak på väg ut till kylskåpet...
Väldigt många överviktiga verkar nå en punkt där de inte blir fetare, men inte heller smalare. Tittar man på vad de äter så är det definitivt ingen helt meningslös mat, som godis, och läsk, etc. De äter just helt vanlig mat, men mycket mer av den än vad jag äter.
Det intressanta här: hur kommer det sig att deras kroppar lagrade på sig fett, kontinuerligt, men bara till en viss punkt där den sedan bestämt sig för att ligga?
Tyvärr lite för ofta att allt som inte innebär synliga magrutor är tjockt. Det fullkomligt dräller av folk med ätstörningar på ett sånt här ställe. Vi har allihop - megarektiker, anorektiker, bulimiker, ortorektiker + några som är alltihop, och några andra sorter. Av bägge könen dessutom.
Vi har också medlemmar som villigt eldar under den brasan. Oftast i ädelt syfte men uj så fel det kan bli ibland
*nickar*
katzeklo
2009-11-22, 21:33
Det går ju inte att förneka att det i slutändan handlar om disciplin och hur pass mycket man vill gå ner i vikt, detsamma om man vill gå upp. Av somliga krävs det mer, men bara för det så tycker inte jag man ska ge upp. Jag anser att medlidande är obefogat när det ändå är något som man kan påverka och styra själv.
Det går ju inte att förneka att det i slutändan handlar om disciplin och hur pass mycket man vill gå ner i vikt, detsamma om man vill gå upp. Av somliga krävs det mer, men bara för det så tycker inte jag man ska ge upp. Jag anser att medlidande är obefogat när det ändå är något som man kan påverka och styra själv.
Japp. Om du inte får femtio i överarm betyder det att du är en dålig människa med usel disciplin, eller?
Eddie Vedder
2009-11-22, 21:37
Jag anser att medlidande är obefogat när det ändå är något som man kan påverka och styra själv.
Tur att det finns perfekta människor som du. Känns det inte skönt att vara så bra och felfri?
Själv vill jag skjuta folk som inte kan använda "de" och "dem" på korrekt sätt. I övrigt vill jag bara påpeka att folk på Kolozzeum oftast har en rätt störd uppfattning om vad överviktig är
Jag har svårt för de/dem, ett praktiskt tips att minnas för att skilja dessa åt?
katzeklo
2009-11-22, 21:44
Tur att det finns perfekta människor som du. Känns det inte skönt att vara så bra och felfri?
Vem har någonsin sagt att jag skulle vara felfri? Frågan var om feta får skylla sig själva om de hamnar i sitsen de är i. Det är ju inte precis som att man lägger sig med en kvällsvikt på 70 och vaknar på 130. Tycker man att mat är mer tilltalande än det kroppsideal som personen SJÄLV åtrår så må det vara. Alla behöver inte vara massa mini-arnolds och räkna kalorier. Men samtidigt är det ett medvetet val, och personen som har valt en avslappnad och bekväm livsstil ska få göra det om den vill. Men han/hon ska inte heller söka medlindande och tröst för att det inte både går äta kakan och ha kvar den.
katzeklo
2009-11-22, 21:46
Själv vill jag skjuta folk som inte kan använda "de" och "dem" på korrekt sätt. I övrigt vill jag bara påpeka att folk på Kolozzeum oftast har en rätt störd uppfattning om vad överviktig är
Det är ju även en fråga om dialektala vanor, inte alltid oförståelse för det svenska språket;)
Tur att det finns perfekta människor som du. Känns det inte skönt att vara så bra och felfri?
Du som kan... Såg på nyhetsmorgon här i veckan och då var det en "fettexpert" på plats. Och hon påstod att vissa har sådana fettceller så dem är "imunna" mot att bli tjocka, stämmer detta?
Och att vissa lagrar in fett otroligt lätt och därmed blir överviktig väldigt lätt.
Hon måste väl ändå mena att vissa har svårt att öka. För jag menar om man äter alldeles för mycket än vad man gör av med under en lång period borde ju alla gå upp i vikt?
Jag har svårt för de/dem, ett praktiskt tips att minnas för att skilja dessa åt?
Kan du byta ut "de" mot "vi" och "dem" mot "oss" och ändå få en bra mening?
"Jag gick mot de" - "Jag gick mot vi". Nja.
"Jag gick mot dem" - "Jag gick mot oss". Japp! (eller ja, men det är inte helt uppåt väggarna)
"De spankulerade gatan fram" - "Vi spankulerade gatan fram". Japp!
"Dem spankulerade gatan fram" - "Oss spankulerade gatan fram". Nja.
Du kan även tänka på att dem förekommer när något händer för/åt/till/mot något, t.ex. "Vi gick mot dem", "Jag känner för dem".
De eller dem? Vi reder ut det här (http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=109792)
Anonym112
2009-11-22, 22:17
Vem har någonsin sagt att jag skulle vara felfri? Frågan var om feta får skylla sig själva om de hamnar i sitsen de är i. Det är ju inte precis som att man lägger sig med en kvällsvikt på 70 och vaknar på 130. Tycker man att mat är mer tilltalande än det kroppsideal som personen SJÄLV åtrår så må det vara. Alla behöver inte vara massa mini-arnolds och räkna kalorier. Men samtidigt är det ett medvetet val, och personen som har valt en avslappnad och bekväm livsstil ska få göra det om den vill. Men han/hon ska inte heller söka medlindande och tröst för att det inte både går äta kakan och ha kvar den.
+1.
Det handlar ju om val. Endel tycker ju att mat är såpass lockande att dom hellre äter mycket, god mat och chips och glass om kvällarna, än att "äta lite och tråkigt" men ha en sund fysik.
Dom som valt att äta mycket mat, vet ju vad konsekvenserna blir. Varför ska man sedan tycka synd om dom? Alla som överäter blir tjocka.
Om dom nu inte har ett medfött, extremt, metaboliskt fel. Men det är såpass få som har det, så det är inget medelsvensson kan "skylla på".
Förstår heller inte hypen med att man ska ha medlidande för alla tjocka, aja baja att kalla någon för tjockis. MEN, smala människor, dom får man reta o se ner på, utan att någon reagerar. Why's that? *whatever*
en stor stark
2009-11-22, 22:36
+1.
Det handlar ju om val. Endel tycker ju att mat är såpass lockande att dom hellre äter mycket, god mat och chips och glass om kvällarna, än att "äta lite och tråkigt" men ha en sund fysik.
Dom som valt att äta mycket mat, vet ju vad konsekvenserna blir. Varför ska man sedan tycka synd om dom? Alla som överäter blir tjocka.
Om dom nu inte har ett medfött, extremt, metaboliskt fel. Men det är såpass få som har det, så det är inget medelsvensson kan "skylla på".
Förstår heller inte hypen med att man ska ha medlidande för alla tjocka, aja baja att kalla någon för tjockis. MEN, smala människor, dom får man reta o se ner på, utan att någon reagerar. Why's that? *whatever*
1. Vem här tycker det är rätt att se ner/reta smala människor? Inte jag iaf.
2. Det finns fler saker som försvårar än "extremt, metaboliskt fel", och det är lätt att sitta på sin höga häst om man inte har något av dessa problem/tagit sig ur dessa problem. Stress etc kan ju försvåra rejält utan att vara ett "extremt, metaboliskt fel", och det tycker jag att man ska ha förståelse för.
Om vi två ska ha en springtävling, men min bana har en massa hinder och liknande, så kan man väl ha förståelse för att det är svårare för mig att ta mig fram?
Anonym112
2009-11-22, 23:02
1. Vem här tycker det är rätt att se ner/reta smala människor? Inte jag iaf.
2. Det finns fler saker som försvårar än "extremt, metaboliskt fel", och det är lätt att sitta på sin höga häst om man inte har något av dessa problem/tagit sig ur dessa problem. Stress etc kan ju försvåra rejält utan att vara ett "extremt, metaboliskt fel", och det tycker jag att man ska ha förståelse för.
Om vi två ska ha en springtävling, men min bana har en massa hinder och liknande, så kan man väl ha förståelse för att det är svårare för mig att ta mig fram?
Ja du skulle ha det "svårare", det skulle ta lite längre tid för dig. men vi båda kommer fram i slutändan i vilket fall :) Inte så att det är en stenmur på din bana som inte går springa förbi.
smeander
2009-11-22, 23:06
Tjocka personer har sina föräldrar att skylla, för det är föräldrarna som har uppfostrat dig. Det är i 99% av fallen bristande kunskap eller lathet hos föräldrar som leder till fetma hos barn.
Blir du tjock när du är 30 får du skylla dig själv, är du tjock som 15åring kan du tacka dina föräldrar.
en stor stark
2009-11-22, 23:10
Ja du skulle ha det "svårare", det skulle ta lite längre tid för dig. men vi båda kommer fram i slutändan i vilket fall :) Inte så att det är en stenmur på din bana som inte går springa förbi.
Ja har man tillräckligt med ork så klarar man kanske att springa klart. Men det är ju inte säkert att man orkar det (alltså avbryter). Och då tycker jag att man helt klart bör ha förståelse för det. Bara för att något inte är omöjligt, så betyder det ju inte att man bör klara det eller att det är rätt åt en för att man inte gör det.
Anonym112
2009-11-22, 23:31
Ja har man tillräckligt med ork så klarar man kanske att springa klart. Men det är ju inte säkert att man orkar det (alltså avbryter). Och då tycker jag att man helt klart bör ha förståelse för det. Bara för att något inte är omöjligt, så betyder det ju inte att man bör klara det eller att det är rätt åt en för att man inte gör det.
Ja men att dom ger upp ganska direkt och sedan trycker massvis med chips och glass osv, o tycker att man ska tycka synd om dom....?
Dom styr ju själv händelsen att stoppa chipsen o glassen till munnen, right?
katzeklo
2009-11-22, 23:33
Ja har man tillräckligt med ork så klarar man kanske att springa klart. Men det är ju inte säkert att man orkar det (alltså avbryter). Och då tycker jag att man helt klart bör ha förståelse för det. Bara för att något inte är omöjligt, så betyder det ju inte att man bör klara det eller att det är rätt åt en för att man inte gör det.
I så fall kan man lika gärna tycka synd om folk som hoppar av skolan och hellre sitter vid datorn och sover bort hela dagarna.
Mr.Sjöborg
2009-11-22, 23:34
Ja har man tillräckligt med ork så klarar man kanske att springa klart. Men det är ju inte säkert att man orkar det (alltså avbryter). Och då tycker jag att man helt klart bör ha förståelse för det. Bara för att något inte är omöjligt, så betyder det ju inte att man bör klara det eller att det är rätt åt en för att man inte gör det.
ska man även tycka synd om han som vill ha 50cm armar men inte orkar träna i flera år?
Det handlar ju bara om okunskap. Personligen tycker jag är man borde få läsa kostlära och träningslära i skolan istället (eller på samma lektioner) som idrott i skolan. Jag har ett flertal tjocka vänner som frågar mig om råd. De sätter i sig ett paket med fullkornskex på 225g a la 450kcal/100g. Jag säger att det är lika mycket kalorier i det paketet som i en 200g grillchipspåse. Men vadå, det är ju fullkorn säger de då. Deras föräldrar kan inte mycket mer heller för den delen. Kunskapen är skämmande dålig, det är bara de som intresserar sig om kost och/eller idrott som ens har en humm om någonting.
en stor stark
2009-11-22, 23:40
Ja men att dom ger upp ganska direkt och sedan trycker massvis med chips och glass osv, o tycker att man ska tycka synd om dom....?
Dom styr ju själv händelsen att stoppa chipsen o glassen till munnen, right?
Men snälla, det är inte det jag pratar om och det tror jag du vet. Om man är under mycket stress eller har liknande psykologiska hinder så är det som hinder på en löprunda. Det kommer bli mycket svårare och att då se ner på dom anser jag vara korkat. Du verkar tro att alla tjocka är lata och inte har någon disciplin, men har man vissa hinder (t.ex. stress som jag nämnde) så krävs det mycket mer disciplin än normalt för att bryta dessa mönster.
Man kan inte bara säga "sluta ät", det är svårare för vissa än för andra, och mycket svårare för vissa.
en stor stark
2009-11-22, 23:41
I så fall kan man lika gärna tycka synd om folk som hoppar av skolan och hellre sitter vid datorn och sover bort hela dagarna.
Nej? Hur fick du det från mitt inlägg? Jag förstår inte alls. Men om man har det väldigt svårt hemma, är under mycket stress och mår dåligt så kan man väl ändå ha förståelse för det. Och såklart försöka hjälpa dom ur det, istället för att tycka att det är rätt åt dom.
Edit: Mr.Sjöborg, ehm va?
Mr.Sjöborg
2009-11-22, 23:49
menade att klart att det är en svår väg för tjockisarna med och att det är tufft, men de handlar ju om viljestyrka, precis som de mesta annat
en stor stark
2009-11-22, 23:52
menade att klart att det är en svår väg för tjockisarna med och att det är tufft, men de handlar ju om viljestyrka, precis som de mesta annat
Yup jag har inte sagt något annat. :)
Men det krävs mer viljestyrke för vissa. Däremot har jag inte sagt att det inte finns personer som kan göra mer och kanske kämpa hårdare.
Anonym112
2009-11-22, 23:53
Men snälla, det är inte det jag pratar om och det tror jag du vet. Om man är under mycket stress eller har liknande psykologiska hinder så är det som hinder på en löprunda. Det kommer bli mycket svårare och att då se ner på dom anser jag vara korkat. Du verkar tro att alla tjocka är lata och inte har någon disciplin, men har man vissa hinder (t.ex. stress som jag nämnde) så krävs det mycket mer disciplin än normalt för att bryta dessa mönster.
Man kan inte bara säga "sluta ät", det är svårare för vissa än för andra, och mycket svårare för vissa.
*bs*
Handlar fortfarande om att ligga på kaloriminus för att minska i vikt. Varför skulle stressen vara boven?
Och varför har dom rätt att grabba tag i chipspåsen bara för att dom "kräver mer disciplin" för att låta bli? Och att man sedan ska tycka synd om dom för att dom "inte rår för det?"
Alla har svårt för något. Ska man tycka synd om killen som är sen på jobbet ibland, för.. han är trotsallt nattmänniska och rår inte för det alls?
Mr.Sjöborg
2009-11-23, 00:00
Yup jag har inte sagt något annat. :)
Men det krävs mer viljestyrke för vissa. Däremot har jag inte sagt att det inte finns personer som kan göra mer och kanske kämpa hårdare.
Ja men därför ser inte jag att man ska tycka synd eller ha medlidande för dom(förutom om de är unga, föräldrarnas fel), precis som alla får dom kämpa, vill man de så lyckas man, stupar man efter 1 vecka vare sig de är i viktnedgången, löpspåret eller att passa tiden så har man inte den mentala inställningen som tydligen krävs och kan itne skylle på någon anan än sig själv
Anonym112
2009-11-23, 00:02
Ja men därför ser inte jag att man ska tycka synd eller ha medlidande för dom(förutom om de är unga, föräldrarnas fel), precis som alla får dom kämpa, vill man de så lyckas man, stupar man efter 1 vecka vare sig de är i viktnedgången, löpspåret eller att passa tiden så har man inte den mentala inställningen som tydligen krävs och kan itne skylle på någon anan än sig själv
Precis! :thumbup:
en stor stark
2009-11-23, 00:06
*bs*
Handlar fortfarande om att ligga på kaloriminus för att minska i vikt. Varför skulle stressen vara boven?
Och varför har dom rätt att grabba tag i chipspåsen bara för att dom "kräver mer disciplin" för att låta bli? Och att man sedan ska tycka synd om dom för att dom "inte rår för det?"
Alla har svårt för något. Ska man tycka synd om killen som är sen på jobbet ibland, för.. han är trotsallt nattmänniska och rår inte för det alls?
Stress är EN av bovarna. Nej tycka synd om nattmännsikan behöver man inte, för det krävs inte alls lika mycket för denna person som det skulle krävas från en person som har väldigt svårt att gå ner i vikt.
"Det handlar om att ligga på kaloriminus för att minska i vikt" ... Ja visst är det sant. Men du tror väl ändå inte att det är allt? Om man har sämre förutsättningar för att gå ner vikt så är det ju trots allt svårare, och då bör det inte vara "rätt åt" den personen. Som sagt så bör man förstå att det är mycket svårare för vissa och inte så lätt att man bara kan säga "Sluta ät" eller "lägg dig bara på kaloriunderskott". Vissa har kanske ett extremt sug när dom ligger på kaloriunderskott, kan du verkligen inte förstå att det är mycket svårare för dom att gå ner i vikt då? Och återigen tror du att tjocka personer är personer som är lata och bara "grabbar tag i chipspåsen".
Men om vi säger såhär, en person skadar sitt ben och kan knappt röra på sig på ett bra tag. Personen i fråga går upp mycket i vikt pga han/hon inte kan röra på sig särskilt mycket. När benet är läkt så har personen väldigt dålig kondition och kan inte göra annat än att gå promenader som aktivitet. Kan du inte förstå att det bör vara väldigt svårt för denna person att gå ner i vikt, även om det bara är så lätt som att "lägga sig på kaloriunderskott"? Då tycker jag att man kan ha förståelse för personen. Ett "skadat ben" kan bytas ut till t.ex. stress som kan få samma resultat.
en stor stark
2009-11-23, 00:11
Ja men därför ser inte jag att man ska tycka synd eller ha medlidande för dom(förutom om de är unga, föräldrarnas fel), precis som alla får dom kämpa, vill man de så lyckas man, stupar man efter 1 vecka vare sig de är i viktnedgången, löpspåret eller att passa tiden så har man inte den mentala inställningen som tydligen krävs och kan itne skylle på någon anan än sig själv
Nej precis, men dom allra flesta förstår inte den mentala insällning som krävs när man är väldigt överviktig, inte har kondition och har dåliga kostvanor. Det blir som en ond cirkel. Men att försöka tycker jag såklart man ska, försöker man inte alls och bara proppar i sig godis hela tiden är det en annan sak. Försöker man gå på promenader, försöker dra ner på maten etc men ändå inte lyckas så är det ju inte "rätt åt" den personen. För vissa är det ju extremt svårt. Och då är det lätt att säga "bara kämpa hårdare". Dom flesta förstår inte hur mycket viljekraft det krävs när man är i situationen som jag nämnde innan i inlägget. Man kan inte sammanfatta det genom att säga "Kämpar för lite, äter för mycket". Och sen handlar det inte om att dom tjocka skyller på någon annan, utan om att vi tycker det är rätt åt dom tjocka.
Mr.Sjöborg
2009-11-23, 00:14
1.Stress är EN av bovarna. Nej tycka synd om nattmännsikan behöver man inte, för det krävs inte alls lika mycket för denna person som det skulle krävas från en person som har väldigt svårt att gå ner i vikt.
"Det handlar om att ligga på kaloriminus för att minska i vikt" ... Ja visst är det sant. Men du tror väl ändå inte att det är allt? Om man har sämre förutsättningar för att gå ner vikt så är det ju trots allt svårare, och då bör det inte vara "rätt åt" den personen. Som sagt så bör man förstå att det är mycket svårare för vissa och inte så lätt att man bara kan säga "Sluta ät" eller "lägg dig bara på kaloriunderskott". Vissa har kanske ett extremt sug när dom ligger på kaloriunderskott, kan du verkligen inte förstå att det är mycket svårare för dom att gå ner i vikt då? Och återigen tror du att tjocka personer är personer som är lata och bara "grabbar tag i chipspåsen".
2.Men om vi säger såhär, en person skadar sitt ben och kan knappt röra på sig på ett bra tag. Personen i fråga går upp mycket i vikt pga han/hon inte kan röra på sig särskilt mycket. När benet är läkt så har personen väldigt dålig kondition och kan inte göra annat än att gå promenader som aktivitet. Kan du inte förstå att det bör vara väldigt svårt för denna person att gå ner i vikt, även om det bara är så lätt som att "lägga sig på kaloriunderskott"? Då tycker jag att man kan ha förståelse för personen. Ett "skadat ben" kan bytas ut till t.ex. stress som kan få samma resultat.
1.Men fallar man för de extrema suget så har man inte tillräcklig viljekraft och svag mentalt.
2.Klart att det blir svårt för personen men vill han gå ner i vikt är de ju fullt möjligt, inte ens komplicerat.
för att gå tillbaka till vad jag sa förut, om random kille vill ha 50cm armar men är aldrig sugen på att gå till gymmet, ska man ha förståelse för att han inte lyckas?
katzeklo
2009-11-23, 00:16
Stress är EN av bovarna. Nej tycka synd om nattmännsikan behöver man inte, för det krävs inte alls lika mycket för denna person som det skulle krävas från en person som har väldigt svårt att gå ner i vikt.
"Det handlar om att ligga på kaloriminus för att minska i vikt" ... Ja visst är det sant. Men du tror väl ändå inte att det är allt? Om man har sämre förutsättningar för att gå ner vikt så är det ju trots allt svårare, och då bör det inte vara "rätt åt" den personen. Som sagt så bör man förstå att det är mycket svårare för vissa och inte så lätt att man bara kan säga "Sluta ät" eller "lägg dig bara på kaloriunderskott". Vissa har kanske ett extremt sug när dom ligger på kaloriunderskott, kan du verkligen inte förstå att det är mycket svårare för dom att gå ner i vikt då? Och återigen tror du att tjocka personer är personer som är lata och bara "grabbar tag i chipspåsen".
Men om vi säger såhär, en person skadar sitt ben och kan knappt röra på sig på ett bra tag. Personen i fråga går upp mycket i vikt pga han/hon inte kan röra på sig särskilt mycket. När benet är läkt så har personen väldigt dålig kondition och kan inte göra annat än att gå promenader som aktivitet. Kan du inte förstå att det bör vara väldigt svårt för denna person att gå ner i vikt, även om det bara är så lätt som att "lägga sig på kaloriunderskott"? Då tycker jag att man kan ha förståelse för personen. Ett "skadat ben" kan bytas ut till t.ex. stress som kan få samma resultat.
Det är exakt samma princip. Att gå gaska upp sig ur soffan och ta sig till gymmet är helt jämförbart med att resa sig ur sängen när klockan ringer, eller att slita fram matteboken och räkna dina sidor som det är tänkt. Allt handlar om fallenhet i förhållande till vilja. Det finns alltid något sätt att gå runt eventuella hinder. Kosten kan alla reglera. Har man ett skadat ben och kan därmed inte röra på sig så får man helt enkelt anpassa kosten efter hur aktiv man är. Stillasittande i sig självt blir man inte fet av.
Jag tycker att det generaliseras för mycket här. Att avgöra huruvida någon får skylla sig själv eller inte blir rätt meningslöst om man inte vet hur personen har hamnat i en sådan situation och varför han har svårt att ta sig ur den. Det är inte omöjligt att han har hamnat där på grund av ren lättja, det är även möjligt att det beror på något annat.
Anonym112
2009-11-23, 00:18
Nej precis, men dom allra flesta förstår inte den mentala insällning som krävs när man är väldigt överviktig, inte har kondition och har dåliga kostvanor. Det blir som en ond cirkel. Men att försöka tycker jag såklart man ska, försöker man inte alls och bara proppar i sig godis hela tiden är det en annan sak. Försöker man gå på promenader, försöker dra ner på maten etc men ändå inte lyckas så är det ju inte "rätt åt" den personen. För vissa är det ju extremt svårt. Och då är det lätt att säga "bara kämpa hårdare". Dom flesta förstår inte hur mycket viljekraft det krävs när man är i situationen som jag nämnde innan i inlägget. Man kan inte sammanfatta det genom att säga "Kämpar för lite, äter för mycket". Och sen handlar det inte om att dom tjocka skyller på någon annan, utan om att vi tycker det är rätt åt dom tjocka.
Jag är så nattmänniska som det bara går bli! Och har ett EXTREMT sug att ligga kvar kl 7 på morgonen när väckaren skriker, MEN jag är så illa tvungen att stiga upp, så jag gör vad jag måste göra, för mitt eget bästa.
Hur kan det INTE vara lika krävande, som för en fet att minska i vikt? Och hur kan du veta det?
Han som brutit benet o bara ligger i sängen rör ju inte på sig ett smack om dagarna heller, och kommer inte ha samma höga aptit som tidigare. Bara dumt om han äter precis lika mycket som innan, ändå.
EDIT: nu quote'ade jag fel inlägg.. skulle vara till det du skrev ovanför!
Har nån av alla förståsigpåare i tråden verkligen tagit sig ner säg 20 kilo i vikt?
rockyiceman
2009-11-23, 00:19
visst dom flesta kanske har sej själv att skylla. men det finns dom som har värdelös förbränning och dom som bränner så in i h...e . sen går det påverka förbränningen genom att träna.
katzeklo
2009-11-23, 00:19
Har nån av alla förståsigpåare i tråden verkligen tagit sig ner säg 20 kilo i vikt?
Årligen, kallas deffen :)
Mr.Sjöborg
2009-11-23, 00:21
Har nån av alla förståsigpåare i tråden verkligen tagit sig ner säg 20 kilo i vikt?
14 räknas de?
Årligen, kallas deffen :)
Har du även varit gravt överviktig? Det har inte jag, däremot har även jag deffat bort sådär 10-15kg trivselhull men jag är inte säker på att det är jämförbart.
en stor stark
2009-11-23, 00:25
1.Men fallar man för de extrema suget så har man inte tillräcklig viljekraft och svag mentalt.
2.Klart att det blir svårt för personen men vill han gå ner i vikt är de ju fullt möjligt, inte ens komplicerat.
för att gå tillbaka till vad jag sa förut, om random kille vill ha 50cm armar men är aldrig sugen på att gå till gymmet, ska man ha förståelse för att han inte lyckas?
1. Men har inte tillräckligt med viljekraft - sant. Men är mentalt svag - så oehört fel. Om vi säger så här så att det ska bli tydligare: En tjock, otränad person, med dåliga kostvanor behöver 100 i viljekraft för att gå ner i vikt. Koloit som ligger på bulk och nu ska börja sin deff igen (alltså man är ganska vältränat, vet hur man gör etc) kräver 10 i viljekraft. Om den tjocka personen har 99 i viljekraft räcker det inte, om koloiten har 10 i kraft räcker det.
2. Som sagt, bara för att något inte är omöjligt betyder det inte att det är lätt eller att det är något som man bör klara annars är det rätt åt en. Jo det kan väl visst vara oerhört komplicerat.
Man skulle kunna ha förståelse för killen om han hade svårigheter att köra cörls, ja? Det handlar inte om vilja, det handlar om hinder. Skulle du inte ha förståelse om killen hade så dåliga gener att han kunde köra hur många set bamsecurl som helst utan att växa 1 cm på armarna? Det anser jag vara samma sak som t.ex. en person som är så stressad att han/hon inte har orken att gå ut på promenad t.ex.
Anonym112
2009-11-23, 00:25
Har nån av alla förståsigpåare i tråden verkligen tagit sig ner säg 20 kilo i vikt?
Går ner ca 15 kg varje vår.
en stor stark
2009-11-23, 00:29
Det är exakt samma princip. Att gå gaska upp sig ur soffan och ta sig till gymmet är helt jämförbart med att resa sig ur sängen när klockan ringer, eller att slita fram matteboken och räkna dina sidor som det är tänkt. Allt handlar om fallenhet i förhållande till vilja. Det finns alltid något sätt att gå runt eventuella hinder. Kosten kan alla reglera. Har man ett skadat ben och kan därmed inte röra på sig så får man helt enkelt anpassa kosten efter hur aktiv man är. Stillasittande i sig självt blir man inte fet av.
Nej det är inte samma sak för man har samma förutsättningar som alla andra. Har man däremot svårigheter med att läsa kan man förstå att denna person har svårt med ämnen där det krävs mycket läsning. Har man en sjukdom som gör en kroniskt trött så är det svårare för denna person att gå upp ur sängen och då kan man förstå om denna personen kommer sent till jobb någon gång, väl? (Detta är svar till anonym också). Det börjar bli svårt hinna svara på alla inlägg. :P
Mr.Sjöborg
2009-11-23, 00:31
1. Men har inte tillräckligt med viljekraft - sant. Men är mentalt svag - så oehört fel. Om vi säger så här så att det ska bli tydligare: En tjock, otränad person, med dåliga kostvanor behöver 100 i viljekraft för att gå ner i vikt. Koloit som ligger på bulk och nu ska börja sin deff igen (alltså man är ganska vältränat, vet hur man gör etc) kräver 10 i viljekraft. Om den tjocka personen har 99 i viljekraft räcker det inte, om koloiten har 10 i kraft räcker det.
2. Som sagt, bara för att något inte är omöjligt betyder det inte att det är lätt eller att det är något som man bör klara annars är det rätt åt en. Jo det kan väl visst vara oerhört komplicerat.
3.Man skulle kunna ha förståelse för killen om han hade svårigheter att köra cörls, ja? Det handlar inte om vilja, det handlar om hinder. Skulle du inte ha förståelse om killen hade så dåliga gener att han kunde köra hur många set bamsecurl som helst utan att växa 1 cm på armarna? Det anser jag vara samma sak som t.ex. en person som är så stressad att han/hon inte har orken att gå ut på promenad t.ex.
1. skulle vilja säga att de kräver 100% vilja för att köra en STRIKT deff, där de äter helt enligt schemat 24/7, och samtidigt ska ligga på topp under träningspassen, tom kunna öka under gympassen, då krävs de vilja.
2.Vem har man annars att skylla för sitt misslyckande än en själv?
3.Som sagt vill man kämpar man, dock skulle väll jag likställa att ha så dåliga gener att ha någon metabolisk sjukdom?
Bear Grylls
2009-11-23, 00:33
Har nån av alla förståsigpåare i tråden verkligen tagit sig ner säg 20 kilo i vikt?
Har en god vän som var ca 30 kilo överviktig som efter att ha slutat sitta och kolla på tv hela dagarna och börjat hålla kosten, styrketräna och springa gick ner till sin normala vikt på ca 5-6 månader.
Jag tycker att de flesta som inte vill vara feta borde kunna klara något liknande om de inte har skador som förhindrar dem från att motionera. Sen förstår jag mycket väl att vissa har det lättare att förbli smala medans andra måste motionera regelbundet och äta nyttigt för att inte bli tjockisar men jag hade sett det som en ganska schsyt trade-off om jag sluppit vara en valross.
Anonym112
2009-11-23, 00:37
Har en god vän som var ca 30 kilo överviktig som efter att ha slutat sitta och kolla på tv hela dagarna och börjat hålla kosten, styrketräna och springa gick ner till sin normala vikt på ca 5-6 månader.
Jag tycker att de flesta som inte vill vara feta borde kunna klara något liknande om de inte har skador som förhindrar dem från att motionera. Sen förstår jag mycket väl att vissa har det lättare att förbli smala medans andra måste motionera regelbundet och äta nyttigt för att inte bli tjockisar men jag hade sett det som en ganska schsyt trade-off om jag sluppit vara en valross.
Precis, så enkelt är det.
Tror inte största problemet är att dom har "så hemskt mycket lägre förbränning!!!", Grub hade väl någon studie att den bara skiljer uppemot 10-15% mellan personer?
Det hela handlar snarare om dålig eller god disciplin.
en stor stark
2009-11-23, 00:38
1. skulle vilja säga att de kräver 100% vilja för att köra en STRIKT deff, där de äter helt enligt schemat 24/7, och samtidigt ska ligga på topp under träningspassen, tom kunna öka under gympassen, då krävs de vilja.
2.Vem har man annars att skylla för sitt misslyckande än en själv?
3.Som sagt vill man kämpar man, dock skulle väll jag likställa att ha så dåliga gener att ha någon metabolisk sjukdom?
1. Jag anser att det krävs MYCKET mer vilja för en tjock, otränad person med dåliga kostvanor och som t.ex. är under mycket stress än en halvtjock, biffig/tränad person som kan sin kost och känner sin kropp bra.
2. Jag känner inte många tjocka människor som skyller på mig för att dom är tjocka. Kanske möjligtvis att dom säger "jag förstår inte, jag äter ju inget godis längre men jag går ändå inte ner i vikt?? Orättvist!". Men då handlar det mer om okunskap. Det handlar väl mer om ifall VI tycker det är rätt åt dom.
3. Ibland så måste man kämpa mycket, mycket mer än vad en vanligt person måste och då är det väl inte rätt åt dom för att misslyckas? Annars kan man bara säga alla som inte är världsbäst inom sitt område får skylla sig själva för att dom inte kämpade tillräckligt. Men har man 181 i IQ så är det nog lättare att få nobelpris i fysik än ifall man har 110 IQ. Sant dåliga gener bör väl räknas inom det "extrema" men det var bara för att visa min poäng. Såklart så förstår jag att du inte tycker att det är rätt åt en som inte kan bygga muskler när denna person inte har några muskler.
katzeklo
2009-11-23, 00:42
Nej det är inte samma sak för man har samma förutsättningar som alla andra. Har man däremot svårigheter med att läsa kan man förstå att denna person har svårt med ämnen där det krävs mycket läsning. Har man en sjukdom som gör en kroniskt trött så är det svårare för denna person att gå upp ur sängen och då kan man förstå om denna personen kommer sent till jobb någon gång, väl? (Detta är svar till anonym också). Det börjar bli svårt hinna svara på alla inlägg. :P
En med låg förbränning är fullt jämförbart med en som har svårt att koncentrera sig eller är morgontrött. Kronisk trötthet är däremot en faktor som man inte kan göra något åt, samma som de feta med metaboliska fel som blivit nämnda tidigare.
Men det är inte dem vi talar om nu, utan folk med lägre förbränning än medel bara.
en stor stark
2009-11-23, 00:44
Precis, så enkelt är det.
Tror inte största problemet är att dom har "så hemskt mycket lägre förbränning!!!", Grub hade väl någon studie att den bara skiljer uppemot 10-15% mellan personer?
Det hela handlar snarare om dålig eller god disciplin.
Nej det hela handlar om tillräcklig eller inte tillräcklig disciplin, helt olika saker. En person kan ha bra disciplin, men det behöver inte vara tillräckligt för att få personen att göra om hela sitt liv, som det krävs för vissa (OBS inte för alla!). Jag förstår ju att det finns dom som inte göra något alls åt det, och sen tycker att allt är orättvist.
Mr.Sjöborg
2009-11-23, 00:44
Ibland så måste man kämpa mycket, mycket mer än vad en vanligt person måste och då är det väl inte rätt åt dom för att misslyckas? Annars kan man bara säga alla som inte är världsbäst inom sitt område får skylla sig själva för att dom inte kämpade tillräckligt. Men har man 181 i IQ så är det nog lättare att få nobelpris i fysik än ifall man har 110 IQ.
Ja, det är rätt åt dom att de misslyckas, bara för att dom kämpar mer så är de inte deras egna fel?
För att bli världsmästare i något krävs de oftast(alltid?), gener, talang, naturbegåvning.....och framför allt *trumvirvel* VILJA!
Precis, så enkelt är det.
Tror inte största problemet är att dom har "så hemskt mycket lägre förbränning!!!", Grub hade väl någon studie att den bara skiljer uppemot 10-15% mellan personer?
Det hela handlar snarare om dålig eller god disciplin.
Nej, det egentliga problemet är nog sällan fysiologiskt. Om problemet är dålig disciplin så kan man ju fråga sig varför de har dålig disciplin i just detta. Det finns ju en del som inte klarar att gå ned i vikt trots att de har nått framgångar inom andra områden som kräver hygglig disciplin.
Mr.Sjöborg
2009-11-23, 00:46
En person kan ha bra disciplin, men det behöver inte vara tillräckligt för att få personen att göra om hela sitt liv, som det krävs för vissa (OBS inte för alla!).
Tydligen inte tillräckligt.
en stor stark
2009-11-23, 00:48
En med låg förbränning är fullt jämförbart med en som har svårt att koncentrera sig eller är morgontrött. Kronisk trötthet är däremot en faktor som man inte kan göra något åt, samma som de feta med metaboliska fel som blivit nämnda tidigare.
Men det är inte dem vi talar om nu, utan folk med lägre förbränning än medel bara.
Nej, jag pratar inte om folk med lägre förbränning. Jag pratar om andra (t.ex. psykologiska) hinder, såsom t.ex. stress. Stress är ofta något som tar väldigt lång tid att göra något åt, så isåfall bör man kunna jämföra dessa med feta med metaboliska hinder, åtminstone tills dom är friska. Är man fullt frisk, ingen stress, inga hinder, och ändå inte vill ändra sina matvanor lite eller gå ut och gå lite så får man väl acceptera att man komme förbli fet. Men det är inte om dessa jag pratar.
en stor stark
2009-11-23, 00:48
Tydligen inte tillräckligt.
Precis, läste mitt inlägg så gick det fram ganska klart och tydligt.
Mr.Sjöborg
2009-11-23, 00:49
Nej, det egentliga problemet är nog sällan fysiologiskt. Om problemet är dålig disciplin så kan man ju fråga sig varför de har dålig disciplin i just detta. Det finns ju en del som inte klarar att gå ned i vikt trots att de har nått framgångar inom andra områden som kräver hygglig disciplin.
beror ju helt på vart man lägger viljekraften.
bara för att man är tjock betyder ju itne de att man har dålig vilja och disciplin.
en stor stark
2009-11-23, 00:50
Ja, det är rätt åt dom att de misslyckas, bara för att dom kämpar mer så är de inte deras egna fel?
För att bli världsmästare i något krävs de oftast(alltid?), gener, talang, naturbegåvning.....och framför allt *trumvirvel* VILJA!
Ja, och om man inte har gener, talang eller naturbegåvning men man har bra med vilja. Är det då rätt åt en för att man inte lyckas?
Edit: Du sa precis vad jag menar "Det betyder inte att man har dålig vilja eller disciplin" i ditt senaste inlägg. Så vad pratar vi om egentligen?
katzeklo
2009-11-23, 00:52
Nej, det egentliga problemet är nog sällan fysiologiskt. Om problemet är dålig disciplin så kan man ju fråga sig varför de har dålig disciplin i just detta. Det finns ju en del som inte klarar att gå ned i vikt trots att de har nått framgångar inom andra områden som kräver hygglig disciplin.
.. Brist på intresse och motivation att göra något som de inte tycker om? Blir ändå samma sak i slutändan, disciplin.
Mr.Sjöborg
2009-11-23, 00:53
Ja, och om man inte har gener, talang eller naturbegåvning men man har bra med vilja. Är det då rätt åt en för att man inte lyckas?
Pratar vi världsmästare eller tjockis?
Pratar vi världsmästare så är de inte så mkt man kan göra, säg att man vill bli bäst på 100m, för att bli de måste man ha optimala gener och förutsättningar, random 167cm med korta ben kan ALDRIG bli världsmästare.
en stor stark
2009-11-23, 00:53
.. Brist på intresse och motivation att göra något som de inte tycker om? Blir ändå samma sak i slutändan, disciplin.
Man kan ha väldigt bra disciplin och ändå inte lyckas gå ner av i vikt av flera anledningar.
Mr.Sjöborg
2009-11-23, 00:54
Man kan ha väldigt bra disciplin och ändå inte lyckas gå ner av i vikt av flera anledningar.
som vadå? stress?
Anonym112
2009-11-23, 00:55
beror ju helt på vart man lägger viljekraften.
bara för att man är tjock betyder ju itne de att man har dålig vilja och disciplin.
Generellt sett har tjocka lägre disciplin o vilja, men, finns ju även dom med god disciplin som valt att lägga kraften på annat än att gå ner i vikt.
en stor stark
2009-11-23, 00:55
Pratar vi världsmästare eller tjockis?
Pratar vi världsmästare så är de inte så mkt man kan göra, säg att man vill bli bäst på 100m, för att bli de måste man ha optimala gener och förutsättningar, random 167cm med korta ben kan ALDRIG bli världsmästare.
Båda, fast vi behöver inte dra till med "världsmästare". Vi kan bara säga "Lyckas". För att lyckas gå ner i vikt krävs mer än disciplin anser jag, samma sak om man vill lyckas i någon idrottsgren.
katzeklo
2009-11-23, 00:57
Stress
Såsom jag har förstått det så behöver man ett högre kaloriintag för att bygga muskler om man har en hög stressfaktor i vardagen. Har aldrig läst eller hört någonstans att stress automatiskt ska kunna öka kroppens upptagande av kalorier.
en stor stark
2009-11-23, 00:57
som vadå? stress?
Eller okunskap inom området. Finns ju hur många "sanna metoder" som helst när det gäller att gå ner i vikt. Det är ju svårt att veta vilken som funkar när alla säger olika.
Anonym112
2009-11-23, 00:58
Man kan ha väldigt bra disciplin och ändå inte lyckas gå ner av i vikt av flera anledningar.
Isåfall är det extremfallen med "corrupt metabolism" vi pratar om. Utgör en extremt låg procent av befolkningen.
En person som inte tillhör en av extremfallen -- med väldigt bra disciplin, som VERKLIGEN vill gå ner i vikt, lyckas med det. Garanterat.
en stor stark
2009-11-23, 01:02
Såsom jag har förstått det så behöver man ett högre kaloriintag för att bygga muskler om man har en hög stressfaktor i vardagen. Har aldrig läst eller hört någonstans att stress automatiskt ska kunna öka kroppens upptagande av kalorier.
Det är inte alls det jag pratar om. Jag pratar mer om pyskologiska faktorer när jag pratar om stress. Stress -> ingen ork -> mindre träning. Eller stress -> utvecklar ätstörning.
en stor stark
2009-11-23, 01:03
Isåfall är det extremfallen med "corrupt metabolism" vi pratar om. Utgör en extremt låg procent av befolkningen.
En person som inte tillhör en av extremfallen -- med väldigt bra disciplin, som VERKLIGEN vill gå ner i vikt, lyckas med det. Garanterat.
Nej det är det verkligen inte. Det krävs mer än bra disciplin, det krävs kanske extremt super duper bra disciplin. Bra kanske inte är tillräckligt.
Anonym112
2009-11-23, 01:04
Nej det är det verkligen inte. Det krävs mer än bra disciplin, det krävs kanske extremt super duper bra disciplin. Bra kanske inte är tillräckligt.
För en tjock person att gå ner till normalviktig krävs ingen "extremt super duper bra disciplin"
Lugna ner dig lite nu.
en stor stark
2009-11-23, 01:06
För en tjock person att gå ner till normalviktig krävs ingen "extremt super duper bra disciplin"
Lugna ner dig lite nu.
För en tjock, otränad person med dåliga kostvanor, inte känner sin kropp , är helt förvirrad när det kommer till kost och är under mycket stress kan det visst krävas "extremt super duper bra disciplin".
.. Brist på intresse och motivation att göra något som de inte tycker om? Blir ändå samma sak i slutändan, disciplin.
Eller så tror de att det är mycket svårare än vad det egentligen är. Ironiskt nog så resulterar det i att det faktiskt blir svårare. ;)
Hursomhelst så tror jag fortfarande att något saknas i den här diskussionen. Om det verkligen vore så enkelt så skulle ingen vara sjukligt överviktig. Det känns som att man lätt trivialiserar det hela när man själv aldrig har varit i den situationen.
För en tjock, otränad Självförvållat person med dåliga kostvanor Självförvållat, inte känner sin kropp Självförvållat, är helt förvirrad när det kommer till kost Självförvållat och är under mycket stress kan det visst krävas "extremt super duper bra disciplin".
Du verkar tro att man vaknar upp en dag och har 40kg övervikt. Fattar inte hur du kan dra upp sakerna du dra upp som ett "försvar" mot disciplin, då man med disciplin borde ha genomfört dessa saker t.ex. läst på om kost och börjat träna när man märker att man börjar bli ur form inte när man har 40kg övervikt. Detta gäller självklart för vuxna och inte barn.
Från wiki "En disciplinerad person uppfyller sina åtaganden och handlar i enlighet med sin föreställning om vad som är bäst att göra, även då ett sådant handlande medför ett obehag på kort sikt."
Är nog där skon klämmer, att folk inte är berätta att offra något för att få något annat.
en stor stark
2009-11-23, 02:22
Du verkar tro att man vaknar upp en dag och har 40kg övervikt. Fattar inte hur du kan dra upp sakerna du dra upp som ett "försvar" mot disciplin, då man med disciplin borde ha genomfört dessa saker t.ex. läst på om kost och börjat träna när man märker att man börjar bli ur form inte när man har 40kg övervikt. Detta gäller självklart för vuxna och inte barn.
Från wiki "En disciplinerad person uppfyller sina åtaganden och handlar i enlighet med sin föreställning om vad som är bäst att göra, även då ett sådant handlande medför ett obehag på kort sikt."
Är nog där skon klämmer, att folk inte är berätta att offra något för att få något annat.
Läs mina inlägg så slipper jag skriva om dom flera gånger. Sammanfattning: Bra disciplin behöver inte räcka. Och nej jag tror inte man vaknar med 40kgs övervikt. Men jag tror att man lätt kan råka lägga det åt sidan under en stressad period under ens liv. Och att det kan bli väldigt jobbigt att komma tillbaka. Tycker inte att det är rätt åt dom isåfall. Man behöver inte gå så långt att man behöver tycka jättesynd om dom, men lite förståelse kan man kanske ha?
Edit: Nu skrev jag igen även ifall jag redan har skrivit det FLERA gånger i tråden, snälla läs mina inlägg ppl! ;P
Äta bör man, annars dör man, simpelt sagt. Men det är betydligt svårare att ta tag i maten än tex. spriten, som man uppenbarligen kan leva utan och sluta med helt. Däremot kan man ju inte helt bryta med maten om man vill fortsätta leva. Maten kan vara så mycket dessutom, för många fungerar den som en tröst (precis som tex. spriten och drogerna), en verklighetsflykt. Att folk pekar finger och hånar helt utan förståelse hjälper knappast till.
Sen nej, man går inte upp 40 kilo över natten, men ett kilo här och ett kilo där smyger sig lätt på och med tiden är man uppe i de 40.
Läs mina inlägg så slipper jag skriva om dom flera gånger. Sammanfattning: Bra disciplin behöver inte räcka. Och nej jag tror inte man vaknar med 40kgs övervikt. Men jag tror att man lätt kan råka lägga det åt sidan under en stressad period under ens liv. Och att det kan bli väldigt jobbigt att komma tillbaka. Tycker inte att det är rätt åt dom isåfall. Man behöver inte gå så långt att man behöver tycka jättesynd om dom, men lite förståelse kan man kanske ha?
Edit: Nu skrev jag igen även ifall jag redan har skrivit det FLERA gånger i tråden, snälla läs mina inlägg ppl! ;P
Jo om en överviktig person verkligen vill gå ner i vikt och är beredd att offra något för det så klarar personen av det. Förståelse kan jag ha så länge de inte jämrar sig över över sin vikt, så att folk ska tycka synd om dem.
Eddie Vedder
2009-11-23, 06:32
Som sagt, intelligensreserven brukar dyka upp i de här trådarna. Efter en natts sömn ser jag att denna tråd knappast blev förskonad.
en stor stark
2009-11-23, 06:48
Jo om en överviktig person verkligen vill gå ner i vikt och är beredd att offra något för det så klarar personen av det. Förståelse kan jag ha så länge de inte jämrar sig över över sin vikt, så att folk ska tycka synd om dem.
Ja, men då har man tillräckligt med vilja, har man inte tillräckligt med vilja så betyder det inte att man automatiskt har dålig vilja/disciplin. Skulle någon komma fram till mig (en vän och inte helt random person ;P) och säga "Alltså jag vet inte vad jag gör fel, har ju slutat äta godis etc men går ändå inte ner i vikt, det är ju jättesvårt!" så skulle jag ju helt klart ha förståelse för denna person. Jag vet inte om du räknar det som "jämrar sig". Jag förstår inte riktigt i heller varför en ofördelaktig fördelning av aptitreglerande hormoner (orsakat av t.ex. stress såväl som att man är född med det) är så annorlunda jämfört med en metabol nackdel som skulle sänka ämnesomsättningen.
Hoppas mitt inlägg går att läsa, är jättetrött och dubbelkollade inte efterstavfel etc ;P.
bertbert
2009-11-23, 07:27
Som sagt, intelligensreserven brukar dyka upp i de här trådarna. Efter en natts sömn ser jag att denna tråd knappast blev förskonad.
Visst är det så. De som säger att "det är bara att äta mindre" har ingen jävla aning om vad det handlar om. Och som vanligt är det de mest aningslösa som gormar.
Ja men att dom ger upp ganska direkt och sedan trycker massvis med chips och glass osv, o tycker att man ska tycka synd om dom....?
Vilka är de personer du syftar på som trycker massvis med chips och glass osv?
Normalviktiga äter relativt sitt energibehov lika mycket glass och chips osv som överviktiga. Finns de som är smala hela livet och inte äter mycket mer än skräpmat.
Generellt sett har tjocka lägre disciplin o vilja, men, finns ju även dom med god disciplin som valt att lägga kraften på annat än att gå ner i vikt.
Källa på det? Eller dina personliga åsikter?
Det var länge sedan jag såg så många korkade inlägg i en och samma tråd.
berra_berra
2009-11-23, 09:50
Det var länge sedan jag såg så många korkade inlägg i en och samma tråd.
Japp, tråden blev verkligen inte vad jag hoppats på.
Årligen, kallas deffen :)
En del kallar det deff, andra kallar det jojo-bantning.
Såsom jag har förstått det så behöver man ett högre kaloriintag för att bygga muskler om man har en hög stressfaktor i vardagen. Har aldrig läst eller hört någonstans att stress automatiskt ska kunna öka kroppens upptagande av kalorier.
Upptaget av kalorier har ganska lite med sambandet stress och övervikt att göra. Däremot så förändras inlagring av fett och aptiten ökar pga kortisol som utsöndras mer vid stress.
Uberbiber
2009-11-23, 10:03
Då ska väl supertjockisen få säga sitt också. Jag har sen barnsben ett stört förhållande till mat och ätande. När man inte har en aning om vad som är normalt ätande och man har lärt sig att mat botar allt från förkylning till hjärtesorg, så blir följden en ond cirkel av missnöje och tröstätande. Så har det iallafall varit i hela mitt liv. Hela cirkusen slutade på över 100 kg övervikt.
När en människa behöver gå ner 10-15 kg för att bli normalviktiga behöver man inte hålla sig motiverad särskilt länge för att se resultat och bli mera peppad att fortsätta. När man har över 100 kg till normalviktig behöver man gå ner 20 kg innan man ens märker nån skillnad på jeansen. Sen kommer alla andra problem till med att man har taskig matkultur, har lite svårt att hårdträna (dels för att man väger för mycket för att orka, och dels den psykologiska biten, människor är obarmhärtiga mot tjockisar).
Det är inte det minsta synd om tjockisarna, men det finns ofta många olyckliga omständigheter kring övervikten. Jag hade stora turen att få hjälp till slut, och nu är över 70 kg av övervikten borta, och jag håller på att bli svinstark. Jag kommer aldrig bli, och vill inte bli heller, en smal tjej. Men aldrig mer en tjockis.
Som sagt, intelligensreserven brukar dyka upp i de här trådarna. Efter en natts sömn ser jag att denna tråd knappast blev förskonad.
Onödigt att kalla folk "intelligensreserven" för att dom inte delar din åsikt.
:(
en stor stark
2009-11-23, 10:30
Upptaget av kalorier har ganska lite med sambandet stress och övervikt att göra.
Precis.
rajjan_dammit
2009-11-23, 10:31
Onödigt att kalla folk "intelligensreserven" för att dom inte delar din åsikt.
:(
Att tillhöra intelligensreserven är dåligt för att?
miss_incorrigible
2009-11-23, 10:39
Då ska väl supertjockisen få säga sitt också. Jag har sen barnsben ett stört förhållande till mat och ätande. När man inte har en aning om vad som är normalt ätande och man har lärt sig att mat botar allt från förkylning till hjärtesorg, så blir följden en ond cirkel av missnöje och tröstätande. Så har det iallafall varit i hela mitt liv. Hela cirkusen slutade på över 100 kg övervikt.
När en människa behöver gå ner 10-15 kg för att bli normalviktiga behöver man inte hålla sig motiverad särskilt länge för att se resultat och bli mera peppad att fortsätta. När man har över 100 kg till normalviktig behöver man gå ner 20 kg innan man ens märker nån skillnad på jeansen. Sen kommer alla andra problem till med att man har taskig matkultur, har lite svårt att hårdträna (dels för att man väger för mycket för att orka, och dels den psykologiska biten, människor är obarmhärtiga mot tjockisar).
Det är inte det minsta synd om tjockisarna, men det finns ofta många olyckliga omständigheter kring övervikten. Jag hade stora turen att få hjälp till slut, och nu är över 70 kg av övervikten borta, och jag håller på att bli svinstark. Jag kommer aldrig bli, och vill inte bli heller, en smal tjej. Men aldrig mer en tjockis.
Bra skrivet.
Bakom en bra viktnedgång ligger mycket mer än att bara "skärpa sig och minska på kalorierna". Det är en daglig kamp mot sig själv i form av de mönster av felaktig kosthållning som man har skapat sig över åren. Sättet man tillför näring är ofta kopplat till ens mentala sinnestillstånd där man kan till och med frossa för att rebelliskt påvisa att "jag bryr mig minsann inte om vad andra tycker". Andra finner trygghet i att trycka i sig så mycket mat som möjligt för det är något de kan kontrollera. Mat figurerar många gånger som ett ångestdämpande medel. Det är bland annat sådant man ska förändra hos sig själv.
Vändpunkten kan för vissa komma vid att de blir sjuka eller så inser man att det får räcka med att vara fånge i sin egna kropp och att det är dags att börja tycka om sig själv. Andra får ta till mer drastiska hjälpmedel. Det är bara början och sedan återstår en lång väg att gå, ja en smula längre än att deffa ner sig till en tävling. (En deff kan säkerligen också vara påfrestande.)
creperiet
2009-11-23, 10:46
Jag kom på att tänka på en sak på väg ut till kylskåpet...
Väldigt många överviktiga verkar nå en punkt där de inte blir fetare, men inte heller smalare. Tittar man på vad de äter så är det definitivt ingen helt meningslös mat, som godis, och läsk, etc. De äter just helt vanlig mat, men mycket mer av den än vad jag äter.
Det intressanta här: hur kommer det sig att deras kroppar lagrade på sig fett, kontinuerligt, men bara till en viss punkt där den sedan bestämt sig för att ligga?
Det finns åtminstone en tråd på forumet som handlar om det. Kom inte på något bra sökord, men intressant frågeställning så om någon hittar den får den gärna lägga upp den.
Jag vill ifrågasätta sanningshalten i de många kommentarerna om tjockisarna som ständigt beklagar sig över sin övervikt. Det finns förvisso många som verbaliserar sin viktångest i alla möjliga situationer (av någon anledning gärna vid fikabordet på jobbet när någon bjuder på extra gott fika, eller på den gemensamma jullunchen), men min erfarenhet är att det ganska sällan är de verkliga tjockisarna, utan oftare "fem kilo för mycket för att känna sig bekväm på beachen"-klubben. Och här på Kolozzeum ältas det ju till leda - är Kolozzeum i själva verket en tjockisklubb in disguise?
Alla har rätt till sin åsikt osv., men jag får en känsla av att många bygger sin åsikt om överviktiga (här kommer också frågan "vad är övervikt") på ganska så lösan sand.
Att tillhöra intelligensreserven är dåligt för att?
Tycker du att det är oklart om det var positivt eller negativt menat?
rajjan_dammit
2009-11-23, 11:10
Tycker du att det är oklart om det var positivt eller negativt menat?
Intelligensreserven, eller begåvningsreserven, innebär de individer som är disponerade för högre utbildning. Så ja, det tycker jag.
edit: Eller, ah. Ni tänker "reserven" som i reservlaget, bänkvärmarna. Det är jag som läser för mycket Bourdieu. ;)
För övrigt tycker jag synd om flera av mina jobbarkompisar, visserligen stoppar dom i sig allt möjligt gott som kommer deras väg men att vara kvinna, kort, runt 60 år och ha ett stillasittande arbete gör nog att kcal-kvoten lätt fylls.
Intelligensreserven, eller begåvningsreserven, innebär de individer som är disponerade för högre utbildning. Så ja, det tycker jag.
Det finns en hel tråd om detta i allmänt............
Intelligensreserven, eller begåvningsreserven, innebär de individer som är disponerade för högre utbildning. Så ja, det tycker jag.
edit: Eller, ah. Ni tänker "reserven" som i reservlaget, bänkvärmarna. Det är jag som läser för mycket Bourdieu. ;)
Det finns sjukt mycket fördomar gentemot gruppen överviktiga och feta och det är extremt sorgligt att då och då (ofta bland Kolozzeumns intelligensreserv) få höra om att det bara är att rycka upp sig och "ta tag i det" vilket är ett så ointelligent och inskränkt synsätt att det är tragiskt.
Kan du finna det paradoxala i att kalla folk för intelligensreserv för att avsluta med att skriva "vilket är ett så ointelligent och inskränkt synsätt att det är tragiskt"
För mig är det som att jag skulle kalla någon "smartskalle" utan att mena att personen verkligen är smart.
Ah du körde en edit, då glömmer vi detta:)
callosum
2009-11-23, 11:19
Jag kom på att tänka på en sak på väg ut till kylskåpet...
Väldigt många överviktiga verkar nå en punkt där de inte blir fetare, men inte heller smalare. Tittar man på vad de äter så är det definitivt ingen helt meningslös mat, som godis, och läsk, etc. De äter just helt vanlig mat, men mycket mer av den än vad jag äter.
Det intressanta här: hur kommer det sig att deras kroppar lagrade på sig fett, kontinuerligt, men bara till en viss punkt där den sedan bestämt sig för att ligga?
Jag kan tänka mig att det här är människor som äter tills de är mätta, dvs; de ligger på samma kalorimängd in hela tiden (på ett ungefär). När de blir större och större hamnar de till slut på en kalorimängd ut som matchar deras intag och blir inte tjockare (eller smalare).
Alltså, de blir mätta av lika mycket mat som innan men gör nu av med mer för att de har mer vikt att bära runt.
rajjan_dammit
2009-11-23, 11:32
Det finns en hel tråd om detta i allmänt............
Jag har alltså missat en tråd i allmänt?! :em: ;)
Det finns sjukt mycket fördomar gentemot gruppen överviktiga och feta och det är extremt sorgligt att då och då (ofta bland Kolozzeumns intelligensreserv) få höra om att det bara är att rycka upp sig och "ta tag i det" vilket är ett så ointelligent och inskränkt synsätt att det är tragiskt.
Kan du finna det paradoxala i att kalla folk för intelligensreserv för att avsluta med att skriva "vilket är ett så ointelligent och inskränkt synsätt att det är tragiskt"
För mig är det som att jag skulle kalla någon "smartskalle" utan att mena att personen verkligen är smart.
Ah du körde en edit, då glömmer vi detta:)
Ja, det blev lite märkligt. Med min första fråga syftade jag väl mest på användningen av intelligensreserv som negativt uttryck, tidigare i tråden.
Fattade inte om det rörde sig om någon sorts ironi, men å andra sidan, är inte ironin död? Jag får leta upp den där tråden, helt enkelt. Nog med OT. :)
Jag kan tänka mig att det här är människor som äter tills de är mätta, dvs; de ligger på samma kalorimängd in hela tiden (på ett ungefär). När de blir större och större hamnar de till slut på en kalorimängd ut som matchar deras intag och blir inte tjockare (eller smalare).
Alltså, de blir mätta av lika mycket mat som innan men gör nu av med mer för att de har mer vikt att bära runt.
Samma fenomen som folk som är väldigt smala utan att träna. Dom äter väl ungefär lika lite/mycket hela tiden. Perioder med överskott byts med perioder av underskott och skapar en balans i vikten?
Maastaveto
2009-11-23, 13:15
Är det bara jag, men verkar inte majoriteten av överviktga vara wt?..
Uberbiber
2009-11-23, 13:19
Är det bara jag, men verkar inte majoriteten av överviktga vara wt?..
Ursäkta min nybörjarhet, men vad är wt?
Är det bara jag, men verkar inte majoriteten av överviktga vara wt?..
Det är korrelerat till socioekonomisk status ja. wt= wing tsun givetvis :-) De där mästarna brukar ha midjegördel och grejer.(Vissa hävdar att det betyder white trash men vad vet de?)
Det känns lite sisådär att prata motivationsfaktorer för tjockisar på kolo där flertalet är långt mer motiverade än genomsnittsmänniskan. Att ta till en överlägsen attityd i något man själv är bättre inom ser jag vissa tendenser till här. Hade vi pratat om något helt annat område hade nog några här varit väldigt tysta. Ett annat perspektiv vi kan anta här är ett samhällsperspektiv: trenden ser inte förtjusande ut.
Ursäkta min nybörjarhet, men vad är wt?
White trash :confused:
Som sagt, intelligensreserven brukar dyka upp i de här trådarna. Efter en natts sömn ser jag att denna tråd knappast blev förskonad.
Är du så feg att du inte kan skriva till dem du menar så behöver du inte skriva alls...
Som sagt, intelligensreserven brukar dyka upp i de här trådarna. Efter en natts sömn ser jag att denna tråd knappast blev förskonad.
Varför ska du alltid vara så otrevlig? Riktigt skitinlägg. Alla delar inte dina åsikter.
Eddie Vedder
2009-11-23, 15:22
Onödigt att kalla folk "intelligensreserven" för att dom inte delar din åsikt.
:(
Det är inte en fråga om att tycka som jag eller ej. Det handlar om att man knappast kan vara särskilt intelligent om man inte förmår att se på saken ur ett större persoektiv än "den där personen äter för mycket och borde fatta bättre!"
Slöfockar finns i alla former, att bli/vara överviktig kan ha så många varierande orsaker att man aldrig kan dra det över en kam. Att förenkla som om det bara gällde ett enkelt val om att helt plötsligt "rycka upp sig" är en grymt korkad inställning.
Anonym112
2009-11-23, 15:33
Som sagt, intelligensreserven brukar dyka upp i de här trådarna. Efter en natts sömn ser jag att denna tråd knappast blev förskonad.
Quote'a istället till den användare du menar och ställ honom mot väggen med den rätta åsikten, om du nu själv hör till intelligensmästarna?
Anonym112
2009-11-23, 15:35
Vilka är de personer du syftar på som trycker massvis med chips och glass osv?
Normalviktiga äter relativt sitt energibehov lika mycket glass och chips osv som överviktiga. Finns de som är smala hela livet och inte äter mycket mer än skräpmat.
Bara o kolla folks kundvagnar (veckohandel) som exempel, kan lova att det är mer skräpmat i den tjocka människans kundvagn, generellt sett.
Joo men skillnaden är ju att dom smala personerna som äter mycket skräpmat, äter typ 2 gånger om dagen sen är dom nöjda.
Hur ofta har man inte hört "Jag KAN inte gå upp i vikt, även fast jag ätit skrov varje dag nu!" .. sen kommer det fram att det enda han åt var frukost på 2 mackor, lite godis, och skrovmål mot kvällen.
Eddie Vedder
2009-11-23, 15:54
Quote'a istället till den användare du menar och ställ honom mot väggen med den rätta åsikten, om du nu själv hör till intelligensmästarna?
Då får jag citera många. Läs alla de inlägg om ogenomtänkta fördomar mot överviktiga människor.
Som sagt, "ryck upp dig för fan!" är en förenkling och bilden är för många så extremt mycket mer komplicerad än så och man tillhör inte en homogen grupp identiska individer bara för att ens kropp nått en viss nivå av fett.
Det blir en extra konstig syn här på Kolo där så många har issues åt andra hållet men som verkar mer acceptabelt. Jag anser mig inte ett dugg bättre när jag inte kan hålla mig hemma fast ett knä kanske vill att jag skall skippa dagens löpning. Den disciplinen är lika "illa".
Anonym112
2009-11-23, 16:11
Då får jag citera många. Läs alla de inlägg om ogenomtänkta fördomar mot överviktiga människor.
Som sagt, "ryck upp dig för fan!" är en förenkling och bilden är för många så extremt mycket mer komplicerad än så och man tillhör inte en homogen grupp identiska individer bara för att ens kropp nått en viss nivå av fett.
Det blir en extra konstig syn här på Kolo där så många har issues åt andra hållet men som verkar mer acceptabelt. Jag anser mig inte ett dugg bättre när jag inte kan hålla mig hemma fast ett knä kanske vill att jag skall skippa dagens löpning. Den disciplinen är lika "illa".
Dom som varit överviktiga sedan barnsben har dels föräldrarna att skylla iaf. Efter den åldern är det en fråga om disciplin, alla kan gå ner i vikt, (förrutom extremfallen jag nämnt tidigare) bara dom har disciplinen och viljestyrkan till det.
Låt säga att vi radar upp 10000 överviktiga och 10000 normalviktiga. Är vi överens om jag påstår att det är fler med dålig disciplin bland dom 10000 överviktiga?
Att du far ut och springer med ett skadat knä skulle jag snarare kalla starkt jobbat :) !
Det finns åtminstone en tråd på forumet som handlar om det. Kom inte på något bra sökord, men intressant frågeställning så om någon hittar den får den gärna lägga upp den.
Det leder oss onekligen till hormoniellt styrd fettinlagring, varför vi blir feta och Good Calories, Bad Calories samt Fredrik Nyströms överätningsstudier ("why are thin people not fat?"). Brukar ofta sluta i "KALORIER!!!!!", så jag driver inte frågan vidare :-)
Eddie Vedder
2009-11-23, 16:17
Är vi överens om jag påstår att det är fler med dålig disciplin bland dom 10000 överviktiga?
Nej verkligen inte.
Att du far ut och springer med ett skadat knä skulle jag snarare kalla starkt jobbat :) !
Nej det är ett tecken på svag disciplin, jag gör något trots att jag rent intellektuellt vet att jag kanske borde göra annorlunda. Men det är en psykisk balansgång där som jag ibland klarar men ibland inte.
Det kan osökt jämföras med en överviktig som rent intellektuellt vet att han/hon bör ändra matvanorna men ändå misslyckas.
Om tråden riktar sig mot dålig disciplin generellt och inte just övervikt tycker jag diskussionen är mer rimlig. Och då får ni se till att se ner på mig trots att jag är smal, för jag är en slö person med dålig disciplin även jag.
frambogir
2009-11-23, 16:19
Vem ska de överviktiga skylla på då? :(
Bara o kolla folks kundvagnar (veckohandel) som exempel, kan lova att det är mer skräpmat i den tjocka människans kundvagn, generellt sett.
Joo men skillnaden är ju att dom smala personerna som äter mycket skräpmat, äter typ 2 gånger om dagen sen är dom nöjda.
Eh, jaha? Jag äter två gånger om dagen. Det jag äter är en handfull ägg eller fet köttfärs, som jag sedan vräker på med ost (ju fetare desto bättre), och äter smör med gaffel.
Backa nu tio år. Vad hade min mat ansetts vara? Jo, skräpmat.
Du kan omöjligen dra slutsatser om vad folk äter baserat på vad de handlar (de kanske handlade åt någon annan? kanske handlade sällanvaror?), än mindre hur ofta de äter.
Gör om, gör rätt!
Uberbiber
2009-11-23, 16:22
Vem ska de överviktiga skylla på då? :(
Skylla på? Skämtar du? Alltså det finns muppar i alla former, men de flesta med övervikt är rätt medvetna om problemet. Sen att det är de asjobbiga lattjocka mupparna som hörs mest är ju synd för oss andra tjockisar.
Vill man förenkla en problematik in absurdum så är det ju tex rätt enkelt att bli snabbast i världen, det är ju bara att springa fortare än alla andra.
*gah!*
Känns lika konstruktivt som att förenkla ner varför vissa blir överviktiga till att de helt enkelt är svaga människor som inte borde äta så mycket dålig mat.
Kcal in vs kcal ut i all ära men det ger knappast en helhetsbild av problematiken.
frambogir
2009-11-23, 16:28
Skylla på? Skämtar du? Alltså det finns muppar i alla former, men de flesta med övervikt är rätt medvetna om problemet. Sen att det är de asjobbiga lattjocka mupparna som hörs mest är ju synd för oss andra tjockisar.
Ironi! Jag är en tjockis själv :)
Uberbiber
2009-11-23, 16:29
Ironi! Jag är en tjockis själv :)
Gott mos, då ska jag inte tjafsa mer :)
Dom som varit överviktiga sedan barnsben har dels föräldrarna att skylla iaf. Efter den åldern är det en fråga om disciplin, alla kan gå ner i vikt, (förrutom extremfallen jag nämnt tidigare) bara dom har disciplinen och viljestyrkan till det.
Många glömmer nog att kunskap är den viktigaste faktorn. Hur många tror inte att de ska gå ner i vikt om de slutar äta godis, eller byta till "nyttigare" livsmedel?
Verbatim
2009-11-23, 16:32
Om ni har svårt att förstå vilka Eddie talar om när han använder begreppet intelligensreserven så är det bara att titta på vilka som har postat sida 3-6.
Förövrigt så brukar disciplin på tränarforum användas som om den enda sortens disciplin som var viktig disciplinen att träna, dumma 16åringar som ignorerar skolan och säger åt överviktiga att skaffa disciplin är ett lustigt exempel på personer med dålig disciplin(!!11).
katzeklo
2009-11-23, 16:33
En del kallar det deff, andra kallar det jojo-bantning.
Personligen så har jag svårt för såväl bulk som deff. Mat är det värsta jag vet, och oavsett om det är deff eller bulk så måste man äta var tredje timma, fastän man hatar det. Ena säsongen måste man överäta i ren mängd, andra äter man bara magra torrtuggade produkter. Det har tagit mig ett bra tag att få till denna livsstil, och den är varken lättare eller svårare att upprätthålla nu än vad den var för 3 år sedan.
Om ni har svårt att förstå vilka Eddie talar om när han använder begreppet intelligensreserven så är det bara att titta på vilka som har postat sida 3-6.
Denna tråden har bara två sidor för vissa. ;)
Personligen så har jag svårt för såväl bulk som deff. Mat är det värsta jag vet, och oavsett om det är deff eller bulk så måste man äta var tredje timma, fastän man hatar det.
Du kan äta precis så få eller många gånger du vill.
Ena säsongen måste man överäta i ren mängd, andra äter man bara magra torrtuggade produkter.
Mat för viktnedgång är varken mager eller torrtuggad.
(eller var du ironisk nu? jag har väldigt svårt för att uppfatta sånt i skrift)
Mr.Sjöborg
2009-11-23, 17:01
Förövrigt så brukar disciplin på tränarforum användas som om den enda sortens disciplin som var viktig disciplinen att träna, dumma 16åringar som ignorerar skolan och säger åt överviktiga att skaffa disciplin är ett lustigt exempel på personer med dålig disciplin(!!11).
Så då har alltså alla tjocka som itne kan ta tag i sin vikt, men kanske hur disciplinerade som helst vad de gälelr att passa tider, jobbet, spela data etc....dålig disciplin alltså?
katzeklo
2009-11-23, 17:28
Du kan äta precis så få eller många gånger du vill.
Mat för viktnedgång är varken mager eller torrtuggad.
För att nå de mål som jag strävar efter så måste jag ta hänsyn till när nedbrytningen har sina toppar och dalar.
Viktnedgång och samtidigt bibehålla muskelmassa, vilket kräver ännu mer disciplin än att bara gå ner i vikt. Tonfisk, keso och rött välstekt kött ät väl så torrtuggat som mat kan bli?
För att nå de mål som jag strävar efter så måste jag ta hänsyn till när nedbrytningen har sina toppar och dalar.
Halleduttanedå.
Viktnedgång och samtidigt bibehålla muskelmassa, vilket kräver ännu mer disciplin än att bara gå ner i vikt. Tonfisk, keso och rött välstekt kött ät väl så torrtuggat som mat kan bli?
Ät inte det, då. Såvida inte du är viktstabil på 1500 kcal?
För att nå de mål som jag strävar efter så måste jag ta hänsyn till när nedbrytningen har sina toppar och dalar.
Viktnedgång och samtidigt bibehålla muskelmassa, vilket kräver ännu mer disciplin än att bara gå ner i vikt. Tonfisk, keso och rött välstekt kött ät väl så torrtuggat som mat kan bli?
Varför måste du välsteka rött kött så det blir torrt?
katzeklo
2009-11-23, 17:42
Halleduttanedå.
Ät inte det, då. Såvida inte du är viktstabil på 1500 kcal?
Det jag försöker få sagt till z_bumbi är att deffen(jojo-bantning som det uttrycktes) är inte en piece av en kaka , inte för mig iallafall.
shut teh face
2009-11-23, 18:16
Det finns så sjukt mycket fördomar, och det har funnits många sådana här trådar. Kommer alltid en massa "Intelligensreserver" som Eddie påpekar, men det skrivs också mycket bra saker.
Jag vägde 140 kg när jag var 15 år. Jag anser att felet helt är mina föräldrars, jag var för ung för att ta ansvar. Sen gick jag ned 50kg på på tre år. Det var tufft som satan och det enda som kan driva en igenom det är motivation.
Men alla har inte motivation. Och vissa har sämre förutsättningar, relationen till mat till exempel. Det är inget som man bara rycker upp sig ifrån. Man behöver en glädje och motivation i livet.
Det finns så jäkla mycket "smala" personer som pratar om sin 5 kilos diet på jobbet och är seriösa, sen 2 dagar senare står de med godis och vräker i sig på jobbet. Men dennes misslyckande är accepterat. Han anses inte ha dålig disciplin även om han egentligen ätit "halvdålig" hela livet och ändå är ganska smal. Men för den tjocka individen så är det direkt lathet och låg intelligens det handlar om.
katzeklo
2009-11-23, 18:26
Det finns så sjukt mycket fördomar, och det har funnits många sådana här trådar. Kommer alltid en massa "Intelligensreserver" som Eddie påpekar, men det skrivs också mycket bra saker.
Jag vägde 140 kg när jag var 15 år. Jag anser att felet helt är mina föräldrars, jag var för ung för att ta ansvar. Sen gick jag ned 50kg på på tre år. Det var tufft som satan och det enda som kan driva en igenom det är motivation.
Men alla har inte motivation. Och vissa har sämre förutsättningar, relationen till mat till exempel. Det är inget som man bara rycker upp sig ifrån. Man behöver en glädje och motivation i livet.
Det finns så jäkla mycket "smala" personer som pratar om sin 5 kilos diet på jobbet och är seriösa, sen 2 dagar senare står de med godis och vräker i sig på jobbet. Men dennes misslyckande är accepterat. Han anses inte ha dålig disciplin även om han egentligen ätit "halvdålig" hela livet och ändå är ganska smal. Men för den tjocka individen så är det direkt lathet och låg intelligens det handlar om.
Gratulerar till dina goda resultat!
Personligen så retar jag mig på i stort sett varenda människa som inte har ett syfte med sitt ätande annat än att det är gott. Jag anser att en mager underviktig person har lika dålig disciplin som en överviktig.
Verbatim
2009-11-23, 18:48
En liten notis bara. Kroppsbyggarlivet är inte hälsosamt, man kan inte rekommendera övervikt och jojo-bantning och sedan sitta på sin höga häst och se ner på alla som inte lever upp till det enormt ohälsosamma kroppsbyggarlivet. Jag är hellre en spinkig liten kille som tycker att mat är gott, än en överviktig jojo-bantare som inte ens njuter av maten.
spoonchest
2009-11-23, 18:48
Personligen så retar jag mig på i stort sett varenda människa som inte har ett syfte med sitt ätande annat än att det är gott.
Såvida du inte skojar, så sök hjälp.
Rockhard
2009-11-23, 18:55
Såvida du inte skojar, så sök hjälp.
Jag retar mig på personer som smackar när dom äter. Men bara om dom äter något gott. Ska jag söka hjälp? Skämt åsido. Alla retar sig på olika saker, mer eller mindre löjliga, det gör väl inget såvida man inte har ett behov av att påpeka det för varje tjockis man ser äta något dom inte "borde"? Om du inte tycker att människor får ha sina helt vanliga tankar för sig själv så tycker jag det är du som borde söka hjälp.
Personligen så har jag svårt för såväl bulk som deff. Mat är det värsta jag vet, och oavsett om det är deff eller bulk så måste man äta var tredje timma, fastän man hatar det. Ena säsongen måste man överäta i ren mängd, andra äter man bara magra torrtuggade produkter. Det har tagit mig ett bra tag att få till denna livsstil, och den är varken lättare eller svårare att upprätthålla nu än vad den var för 3 år sedan.
Att dietmaten är trist och torr tror jag till viss del är en produkt av bristande matlagningskunskap och fantasi. Jag är för den delen inte bättre själv i den frågan, jag kan laga ganska sjuste mat i vanliga fall men under diet blir det enformigt. Får nog bli ett mål till nästa gång att göra det lite trevligare för mig.
Jag retar mig på personer som smackar när dom äter. Men bara om dom äter något gott. Ska jag söka hjälp? Skämt åsido. Alla retar sig på olika saker, mer eller mindre löjliga, det gör väl inget såvida man inte har ett behov av att påpeka det för varje tjockis man ser äta något dom inte "borde"? Om du inte tycker att människor får ha sina helt vanliga tankar för sig själv så tycker jag det är du som borde söka hjälp.
Jag håller med dig om att de flesta nog retar sig på olika saker och det är ok. Däremot så kan de saker man retar sig på ibland vara en indikation på diverse problem man själv har. I katzeklos fall så kan man faktiskt undra hur sunt hans eget förhållande till mat egentligen är, jag tror att det var ungefär vad spoonchest var inne på.
katzeklo
2009-11-23, 19:15
I katzeklos fall så kan man faktiskt undra hur sunt hans eget förhållande till mat egentligen är, jag tror att det var ungefär vad spoonchest var inne på.
Det är rätt så välkänt att ectomorphs inte har någon direkt brinnande glöd för mat. Jag äter för att få i mig den näring jag behöver så att jag kan nå mina mål. Jag ser inget problem med det.
shut teh face
2009-11-23, 19:24
Vi har alla olika relationer till mat. Jag personligen har nästan kärleksfull relation till mat. Jag älskar att laga mat och kan stå i timmar. Jag älskar att bjuda folk på min mat, det är som att ge iväg något fint.
På samma sätt har jag problem personligen med mat. En perfekt middag kan utan problem vara bättre än sex.
Jag är medveten om att jag är lite konstig
På samma sätt har jag problem personligen med mat. En perfekt middag kan utan problem vara bättre än sex.
Black & white med potatisgratäng!
Eddie Vedder
2009-11-23, 19:33
Jag är medveten om att jag är lite konstig
Nej en kärlek till god mat och en syn på maten som något kulturellt viktigt är snarare fullkomligt normalt. Tyvärr försvinner den synen på mat mer och mer och idag äter vi näringsämnen och inte mat.
Efter att jag hade läst den makalösa boken "Till matens försvar" av Michael Pollan kändes det nästan som jag bara ville slå i skallen och tappa allt jag kan om näringslära och jag önskar att jag inte hade en aning om vilka vitaminer, vilken proteinhalt etc som ligger på tallriken utan bara en god måltid bland människor jag tycker om.
Att ha katzeklos syn på kost och träning känns mer ohälsosamt än något överviktskilo.
Det är rätt så välkänt att ectomorphs inte har någon direkt brinnande glöd för mat. Jag äter för att få i mig den näring jag behöver så att jag kan nå mina mål. Jag ser inget problem med det.
Nu är det inte min mening att hoppa på dig, jag vet inte tillräckligt om dina matvanor för att säga något speciellt. Men när du först säger dig hata mat och sedan att du retar dig på de som inte har ett syfte med att äta annat än att det är gott så får det mig att höja på ögonbrynen en smula. Jag har bekanta som har varit så nitiska med kosten att det till slut blev väldigt jobbigt för dem. När de lärde sig slappna av och ge sig själva aningen lösare tyglar fick de både bättre resultat och en behagligare tillvaro. Just saying.
Hur som helst, upplever du inget problem utan är nöjd så är det huvudsaken.
katzeklo
2009-11-23, 19:49
Att ha katzeklos syn på kost och träning känns mer ohälsosamt än något överviktskilo.
Varför skulle det vara det? Den enda smak jag riktigt uppskattar är den från ettan lössnus, och mer var det inte med det. Jag mår inte dåligt på något sätt och har inga problem med att roa mig med andra intressen. Hade jag levt efter mina barnsbens matvanor, dvs skita i frukost, äta en snabb portion middag och sedan äta godis och chips på kvällen, så hade jag säkerligen mått bra mycket sämre idag.
Eddie Vedder
2009-11-23, 19:50
Varför skulle det vara det? Den enda smak jag riktigt uppskattar är den från ettan lössnus, och mer var det inte med det. Jag mår inte dåligt på något sätt och har inga problem med att roa mig med andra intressen. Hade jag levt efter mina barnsbens matvanor, dvs skita i frukost, äta en snabb portion middag och sedan äta godis och chips på kvällen, så hade jag säkerligen mått bra mycket sämre idag.
All hälsa är inte fysisk.
Har nån av alla förståsigpåare i tråden verkligen tagit sig ner säg 20 kilo i vikt?
Jag har tagit mig ned ca 35Kg, och tycker minsann att tjockisar får "skylla sig själva". Med det menar jag helt enkelt att man själv ansvarar för sin egen vikt. Sen bör man ju samtidigt inse att det inte är ett lätt problem och att tjockisar inte är behöver vara lata och dumma i huvudet.
katzeklo
2009-11-23, 20:20
All hälsa är inte fysisk.
Det sa jag inte heller. Men fysisk och psykisk ohälsa går oftast hand i hand.
von huff
2009-11-23, 20:24
När man ser vuxna människor som har 40kg för mycket vikt och sitter och äter munkar på kafferasten så funderar man nog vad som snurrar i den personens skalle...Såklart att man inte bryr sig eller kan ta ansvar som ung men vuxna har ochså svårt med att äta hälsosamt.Det är ju endå inte helt svartvitt, ohälsosam mat är ofta lättt att laga eller köpa och billigare.Många har inte tid att stå i köket även om det inte tar så lång tid att laga lite bättre mat.
http://www.scb.se/statistik/LE/LE0101/2005I02C/LE0101_BMI8003.gif
Diagram: Förekomst av övervikt och fetma bland män och kvinnor i åldrarna
16-84 år, 1980-81, 1988-89, 1996-97 och 2002-03. Procent
Så runt halva befolkningen i Sverige, som består av en salig blandning av läkare, advokater, politiker, ensamma mammor, pedofiler, präster, florister, kroniskt sjuka, fattiga, rika. Folk som grundat storslagna företag, kämpat sig genom svåra utbildningar, eller bor i en låda på gatan, musiker, poeter, forskare, fiskare. Poliser, sköterskor och gud vet allt. Och det alla de här skulle ha gemensamt är en genomgående dålig disciplin och allmän mental svaghet? Är inte det att förenkla det en smula?
Eddie Vedder
2009-11-23, 20:49
Det sa jag inte heller. Men fysisk och psykisk ohälsa går oftast hand i hand.
Det har varit min poäng hela tiden. Den mentala hälsa påverkar, du påstår ju att det bara är disciplin och ett enkelt val helt utan andra faktorer.
Är inte det att förenkla det en smula?
Har du en alternativ hypotes till övervikten?
Det handlar ju trots allt bara om kalori in minus kalori ut, eller hur?
katzeklo
2009-11-23, 20:56
http://www.scb.se/statistik/LE/LE0101/2005I02C/LE0101_BMI8003.gif
Och det alla de här skulle ha gemensamt är en genomgående dålig disciplin och allmän mental svaghet? Är inte det att förenkla det en smula?
Det handlar om dålig disciplin inom just området att vårda sin kropp, ja. Att märka någon med mentalsvaghets-stämpeln går bara utifall de försökt, men misslyckats. Att vara mentalt stark är att bli utsatt för saker som är psykiskt påfrestande utan att ge upp eller bryta ihop.
katzeklo
2009-11-23, 21:00
Det har varit min poäng hela tiden. Den mentala hälsa påverkar, du påstår ju att det bara är disciplin och ett enkelt val helt utan andra faktorer.
Jovisst, men då gäller det att reda ut sina problem och sedan fatta beslut. "Nu får det fan vara nog!". Så enkelt är det.
Har du en alternativ hypotes till övervikten?
Det handlar ju trots allt bara om kalori in minus kalori ut, eller hur?
Jag har annars en jättebra hypotes, nämligen att mätmetoden är helt värdelös. Undrar t.ex. hur många här som räknas som överviktiga. Själv har jag ett BMI på 27.5.
Jag har annars en jättebra hypotes, nämligen att mätmetoden är helt värdelös.
Nej, den är jättebra på befolkningsnivå. Och kommer vara det tills folk börjar bli vältränade. Det är de inte.
Nej, den är jättebra på befolkningsnivå. Och kommer vara det tills folk börjar bli vältränade. Det är de inte.
+1.
Sedan tycker jag att man skall vara varsam med uttryck som "mental svaghet". Jag skulle vilja påstå att de flesta i tråden som använder det och liknande om tjockisars psykiska status inte har något begrepp om vad orden betyder utöver att de låter som bra dissar.
Nej, den är jättebra på befolkningsnivå. Och kommer vara det tills folk börjar bli vältränade. Det är de inte.
Jag håller inte med. BMI-skalan kommer ofelbart få med väldigt många som har några extra bekvämlighetskilon men som ändå är vid god hälsa.
creperiet
2009-11-23, 21:14
http://www.scb.se/statistik/LE/LE0101/2005I02C/LE0101_BMI8003.gif
Diagram: Förekomst av övervikt och fetma bland män och kvinnor i åldrarna
16-84 år, 1980-81, 1988-89, 1996-97 och 2002-03. Procent
Så runt halva befolkningen i Sverige, som består av en salig blandning av läkare, advokater, politiker, ensamma mammor, pedofiler, präster, florister, kroniskt sjuka, fattiga, rika. Folk som grundat storslagna företag, kämpat sig genom svåra utbildningar, eller bor i en låda på gatan, musiker, poeter, forskare, fiskare. Poliser, sköterskor och gud vet allt. Och det alla de här skulle ha gemensamt är en genomgående dålig disciplin och allmän mental svaghet? Är inte det att förenkla det en smula?
Jag instämmer i den här analysen att man måste se den folkliga övervikten som en produkt av samhällsutvecklingen, snarare än att 50% av befolkningen på individnivå, på typ 100 år, helt plötsligt skulle ha degraderat sin disciplin så till den grad att det ger dessa problem.
von huff
2009-11-23, 21:20
Vems fel?Dålig karaktär och diciplin leder till fetma, visst har endel lättare att lägga på sig fläsk men då måsta man anpassa sig eller är det ok att vara fet om man har tröstätit sig till fetma?
Jag håller inte med. BMI-skalan kommer ofelbart få med väldigt många som har några extra bekvämlighetskilon men som ändå är vid god hälsa.
Du kan vara vid god hälsa och vara överviktig, men det hör ändå till ovanligheterna.
Några bekvämlighetsskilon skickar dig inte över 30 i BMI, dessutom...
Eddie Vedder
2009-11-23, 21:20
Jovisst, men då gäller det att reda ut sina problem och sedan fatta beslut. "Nu får det fan vara nog!". Så enkelt är det.
Nej det är det inte, men det finns ingen anledning att ta den diskussionen eftersom du har bestämt dig för vad som är sanning.
Men för alla kanske optimal fysik är det viktigaste i världen och det kan vara svårt att kanske prioritera det katzeklo tycker är viktigast i världen när man är fattig och sliter t.ex.
Du kan vara vid god hälsa och vara överviktig, men det hör ändå till ovanligheterna.
Några bekvämlighetsskilon skickar dig inte över 30 i BMI, dessutom...
Källa på det?
Kanske inte över 30, det är trots allt rätt högt, men över 25 är inte svårt att komma.
Kanske inte över 30, det är trots allt rätt högt, men över 25 är inte svårt att komma.
Jag vet. Jag har varit där.
Men, återigen. Kolozzeum är inte representativt för resten av befolkningen.
katzeklo
2009-11-23, 21:31
Nej det är det inte, men det finns ingen anledning att ta den diskussionen eftersom du har bestämt dig för vad som är sanning.
Men för alla kanske optimal fysik är det viktigaste i världen och det kan vara svårt att kanske prioritera det katzeklo tycker är viktigast i världen när man är fattig och sliter t.ex.
Ska det vara så svårt att göra sig förstådd? Jag förväntar mig inte att allt och alla ska leva enligt den mall jag kör på. Somliga prioriterar akademiska studier, andra fysisk utveckling osv. Själv struntade jag i gymnasiet, och det finns ingen annan än mig själv att skylla. Jag såg inget intresse eller syfte med det och lade ner min energi på annat istället. Jag försökte inte ens, även trots alla runtom mig sade att jag hade potentialen till att bli vad jag ville, men min disciplin och vilja räckte inte till.
Precis samma sak gäller för personer som lider av fetma.
Lillgrabben
2009-11-23, 21:33
Kanske inte över 30, det är trots allt rätt högt, men över 25 är inte svårt att komma.
40 så börjar vi snacka! *drool*
Precis samma sak gäller för personer som lider av fetma.
Nej. Alla måste nämligen äta.
von huff
2009-11-23, 21:35
Själv vaknade jag upp när jag fick veta att mina blodvärden var åt helvete, det var tydligen inte så bra med en 30 kg bulk 3 år.Farfar dog ochså tidigt, till sot del pgaav fetma så att gå omkring och tro att man kan vara fet utan att det tar skada tror jag att inte går.Att ha 30kg extra vikt för att kunna lyfta lite mer i knäböjj eller bulkdeffa hela tiden kan ju inte vara hälsosamt det säjjer förnuftet.Allt är endå i slutet fast i ens egen vilja
Mr.Sjöborg
2009-11-23, 21:36
Nej. Alla måste nämligen äta.
Ja och alla väljer sjävla vad och hur mkt dom äter
Ja och alla väljer sjävla vad och hur mkt dom äter
De äter tills de är mätta, såklart. Gör inte du det?
Eddie Vedder
2009-11-23, 21:38
Jag försökte inte ens, även trots alla runtom mig sade att jag hade potentialen till att bli vad jag ville, men min disciplin och vilja räckte inte till.
Precis samma sak gäller för personer som lider av fetma.
Då har du själv identifierat problemet. Och jag har aldrig sagt att samma sak inte kan vara orsaken till mångas viktproblem.
Men om någon har ett helvete hemma med massor av andra problem i livet som i stort sett omöjliggjorde full fokus på skolan, inget stöd med läxor, bråkig hemmamiljö, inga kompisar i skolan, mobbning som får vederbörande att skolka etc. tycker jag det är fel att skylla på dålig disciplin.
Mr.Sjöborg
2009-11-23, 21:38
De äter tills de är mätta, såklart. Gör inte du det?
Inte nödvändigtvis om jag vill gå ner i vikt, sen kan man ju diskutera vad dom äter sig mätta på också...
Jag förstår inte vad slutsatsen av ditt resonemang blir katzeklo? Struntar man i problemet (på både individnivå och samhällelig(sp?) nivå) och säger att alla får skylla sig själva? Struntar i att behandla sjukdomar som orsakas av övervikt?
Själv tycker jag det vore bra att försöka råda bot på övervikten, det är för vissa överviktiga inte alls speciellt roligt att vara överviktig och det är dessutom en kostnad för samhället. Detta kanske kan göras genom bättre utbildning eller någon form av subventioner, vad vet jag.
Mr.Sjöborg
2009-11-23, 21:39
Men om någon har ett helvete hemma med massor av andra problem i livet som i stort sett omöjliggjorde full fokus på skolan, inget stöd med läxor, bråkig hemmamiljö, inga kompisar i skolan, mobbning som får vederbörande att skolka etc. tycker jag det är fel att skylla på dålig disciplin.
det är väll en ugndom som bor hemma och äter de som lagas av föräldrarna? då är de ju snarare föräldrarnas fel
Eddie Vedder
2009-11-23, 21:42
det är väll en ugndom som bor hemma och äter de som lagas av föräldrarna? då är de ju snarare föräldrarnas fel
Vad svarar du på nu egentligen?
Mitt exempel gäller en person som misslyckas i skolan. Eftersom katzeklo tog det exemplet från sig själv men menar att han helt enkelt sket i det.
Och jag tog då ett exempel på något annat som kan leda till dåliga skolresultat men där jag inte tycker det är en fråga om dålig disciplin utan en alltför bred bild av andra saker.
Mr.Sjöborg
2009-11-23, 21:44
Vad svarar du på nu egentligen?
Mitt exempel gäller en person som misslyckas i skolan. Eftersom katzeklo tog det exemplet från sig själv men menar att han helt enkelt sket i det.
Och jag tog då ett exempel på något annat som kan leda till dåliga skolresultat men där jag inte tycker det är en fråga om dålig disciplin utan en alltför bred bild av andra saker.
Okej, hade inte läst de katzleko skrev, men fortf är väll den gruppen som fortf är beroende av föräldrarna irrelevant?
katzeklo
2009-11-23, 21:48
Då har du själv identifierat problemet. Och jag har aldrig sagt att samma sak inte kan vara orsaken till mångas viktproblem.
Men om någon har ett helvete hemma med massor av andra problem i livet som i stort sett omöjliggjorde full fokus på skolan, inget stöd med läxor, bråkig hemmamiljö, inga kompisar i skolan, mobbning som får vederbörande att skolka etc. tycker jag det är fel att skylla på dålig disciplin.
Du får människan att låta så svag och styrd av samhället. Det mesta där är bara en massa ursäkter som man kan ta sig förbi, bara man vill. Folk har mer kontroll över sina liv än de tror.
tror det mest är gott för själen att äta mat man verkligen tycker är gott, och lite humöret.
Inte nödvändigtvis om jag vill gå ner i vikt, sen kan man ju diskutera vad dom äter sig mätta på också...
Bröd, pasta, potatis, ris, kyckling, kött, sås. Vanlig mat.
Se till de som är smala och bara äter pizza och godis. Hur går det ihop?
Om ni har svårt att förstå vilka Eddie talar om när han använder begreppet intelligensreserven så är det bara att titta på vilka som har postat sida 3-6.
Förövrigt så brukar disciplin på tränarforum användas som om den enda sortens disciplin som var viktig disciplinen att träna, dumma 16åringar som ignorerar skolan och säger åt överviktiga att skaffa disciplin är ett lustigt exempel på personer med dålig disciplin(!!11).Även om jag själv gillar att beskylla disciplinbristen för det här så har du en rätt rolig poäng. Folk som har det tufft i skolan, är det bara bristen på disciplin eller finns det något annat underliggande? Givetvis är det en faktor men bara en av hundratalet.
Då får jag citera många. Läs alla de inlägg om ogenomtänkta fördomar mot överviktiga människor.
Stå upp för vad du tycker så att personerna kan svara, ingen tar åt sig av en ryggradslös.
Mr.Sjöborg
2009-11-23, 22:51
Bröd, pasta, potatis, ris, kyckling, kött, sås. Vanlig mat.
Se till de som är smala och bara äter pizza och godis. Hur går det ihop?
De äter ju tydligen inte tillräckligt av pizza och godis för att gå upp i vikt.
Om man då äter vanlig mat men ändå blir lönnfet bör man nog se över hur mkt man äter eller ta bort onödigheter såsom sås, överflödigt fett etc etc
Du får människan att låta så svag och styrd av samhället. Det mesta där är bara en massa ursäkter som man kan ta sig förbi, bara man vill. Folk har mer kontroll över sina liv än de tror.
Du är en ung kille som har Neil Patrick Harris som avatar. Ett häftigt citat på engelska i din signatur och styrketränar för att se bra ut (eller i alla fall började av den anledningen gissar jag).
Är det en slump att du gillar saker som är väldigt populära bland andra unga killar?
katzeklo
2009-11-23, 23:57
Du är en ung kille som har Neil Patrick Harris som avatar. Ett häftigt citat på engelska i din signatur och styrketränar för att se bra ut (eller i alla fall började av den anledningen gissar jag).
Är det en slump att du gillar saker som är väldigt populära bland andra unga killar?
Jag tyckte bilden såg skön ut, citatet är från ett spel och tränar gör jag av en mängd olika anledningar. Tittar man på vad som är modernt och populärt just nu så är inte "den store starke karlen" rankad etta precis. Försöker du påpeka att jag är trendskadad så är du ute på trehjulingen.
Anonym112
2009-11-24, 00:09
Eh, jaha? Jag äter två gånger om dagen. Det jag äter är en handfull ägg eller fet köttfärs, som jag sedan vräker på med ost (ju fetare desto bättre), och äter smör med gaffel.
Backa nu tio år. Vad hade min mat ansetts vara? Jo, skräpmat.
Du kan omöjligen dra slutsatser om vad folk äter baserat på vad de handlar (de kanske handlade åt någon annan? kanske handlade sällanvaror?), än mindre hur ofta de äter.
Gör om, gör rätt!
Vad vill du ha sagt med det? Du äter vad som hade ansetts vara skräpmat för 10 år sen, 2 gånger om dagen .. vad har det med den smala killen som äter skrov och godis 2 gånger om dagen utan att öka i vikt att göra?
Det är en väldigt bra riktlinje iaf, du ska inte tro att det är en engångsförtelse eller att det handlas "åt en kompis", när en tjockis kommer med en kungvagn full av skräpmat. Det KAN vara så ja, men allt talar emot.
shut teh face
2009-11-24, 07:25
Vad vill du ha sagt med det? Du äter vad som hade ansetts vara skräpmat för 10 år sen, 2 gånger om dagen .. vad har det med den smala killen som äter skrov och godis 2 gånger om dagen utan att öka i vikt att göra?
Det är en väldigt bra riktlinje iaf, du ska inte tro att det är en engångsförtelse eller att det handlas "åt en kompis", när en tjockis kommer med en kungvagn full av skräpmat. Det KAN vara så ja, men allt talar emot.
Det är dumt med fördomar dock, när jag gick ned 50kg totalt så var jag super duktig men IBLAND så var jag i affären och köpte massa godis. Jag handlade ibland mat åt mamma eller tjejen som både behöver gå upp i vikt, eller så firade jag själv, jag åt väl något onyttigt kanske varannan helg i min diet. Det är synd för du skulle sett mig som en "jaha tjockisen handlar skräp nu igen", men det gjorde jag ju inte.
Häpnar över många inlägg i tråden. Det handlar väl inte om att "tycka synd om", huruvida man är sugen på chips el godis, kunskap/okunskap, diciplin etc. För några fö möjligtvis, men det är knappast orsaken till flertalet skulle jag vilja påstå. Utan det beror på hur människan och samhället är uppbyggt, lägg till individuella skillnader i fråga om genetik, biokemi, erfarenheter och man får inga enkla svar utan varje tjockis har sina mekanismer - precis som varje smalis, biff, whatever.
En sak har jag lärt mig grundligt iaf: man är den man är just nu JUST NU. Särskilt vad gäller kroppssammansättning, beroende på vad du gör idag påverkar du i morgon, du är aldrig samma från dag till dag - ändrade beteenden ger förändrad individ. Tänka om, göra rätt, ifrågasätta - ofta hjälper oavsett om det är fetma el förståelse för andra människor man har problem med. Att medvetandegöra och förändra sitt beteende vad det än må gälla - till ngt konstruktivt ger bra ringar på vattnet.
Man kan alltid tänka om. Om det så gäller att förändra sin vikt, hur man ser på/tänker om andra eller vilka ogenomtänkta "sanningar" man rapar upp är det alltid värt mkt att tänka ett varv till och se individer istället för grupper.
Flummigt och drygt inlägg av mig men bjussar på de.. :)
Den här tråden får mig att önska att jag inte tog tag i min vikt och gick ner 30ish kg men jag kanske inte skulle kvalificerats som lat eftersom jag inte gnällde utan gjorde ett medvetet val?
Hade nästan varit värt fettet att få bli kallad odisciplinerad och lat av personerna som anser att träning är otroligt viktigt och folk som prioriterar annat som lata. Jag ser träning som ett nödvändigt ont som ger mig möjligheten att äta och dricka onyttigt utan att gå upp i vikt.
Jacksatan
2009-11-24, 08:16
Överviktiga/feta är ingen homogen grupp av slöa soffpotatisar utan intelligens som enbart sitter framför TV:n och trycker i sig godis.
Det finns sjukt mycket fördomar gentemot gruppen överviktiga och feta och det är extremt sorgligt att då och då (ofta bland Kolozzeumns intelligensreserv) få höra om att det bara är att rycka upp sig och "ta tag i det" vilket är ett så ointelligent och inskränkt synsätt att det är tragiskt.
Övervikten är för många ett enormt handikapp, något man kan ha dragits med enda sedan barnsben. Att man först blir fet kan ha mängder av olika orsaker som inte har med okunskap om vad som är "optimalt" att göra och har man väl blivit tjock blir förutsättningar bara sämre och det hela blir en ond cirkel. Om dessutom psykiska faktorer påverkar mycket (vilket är vanligt) blir det knappast lättare.
Det finns en extremt liten minoritet som lider av sjukdomar där normalvikt i stort sett är omöjligt men det innebär ju knappast att alla andra bara kan "skylla sig själva".
Det är väl klart att de kan "skylla sig själva". Det är ju ingen annan som stoppar maten i munnen på dem.
Det man däremot kan ha är förståelse. Är man uppvuxen med dåliga matvanor och mat blir något att trösta sig med när man känner sig nere så är det inte helt lätt att bryta det mönstret. Vidare har vi ju olika stor aptit vilket gör att det krävs långt mer självdisciplin från vissa att hålla vikten än andra.
Uberbiber
2009-11-24, 08:30
Är det inte så att vi alla har en fri vilja? Vissa prioriterar att ha en sund kropp, andra prioriterar att äta vad de vill och när de vill. Alla har inte som högsta önskan att vara deffade, hårfria och solbrända. Sen är det väl klart att de flesta med några extrakilon önskar bort dom, men inte så mycket att det är värt ansträngningen.
De äter ju tydligen inte tillräckligt av pizza och godis för att gå upp i vikt.
Om man då äter vanlig mat men ändå blir lönnfet bör man nog se över hur mkt man äter eller ta bort onödigheter såsom sås, överflödigt fett etc etc
Som sagt, vissa har en kroppssammansättning som låter dem äta mer "skräp" än oss andra.
Vassblad här på brädan tex, även om han slutat med de enorma mängder cola han drack förut.
BMI statistiken visar väl framför allt att det är korkat att använda samma gräns för män och kvinnor om man talar om övervikt snarare än ev hälsopåverkan.....
Det är ett faktum att den enda som kan göra något åt problemet är den överviktiga själv och det hjälper föga att gräva ner sig i livets orättvisor om förutsättningar eller förmildrande omständigheter. Det är inte konstruktivt och det hjälper endast om man använder fakta för att anpassa sitt liv för att underlätta viktminskningen och den stora livsomställningen som oftast krävs för resultat.
Det är dock inte detsamma som att det är befogat att gå runt och peka finger och med sann självförhärligande skadeglädje utbrista "Du har bara dig själv att skylla fetknopp!", för det är varken sant, trevligt eller konstruktivt.
MasterChief
2009-11-24, 09:09
Jag har under många år arbetat med överviktiga och hjälpt dem med kostupplägg och träning. Jag har även personlig erfarenhet av att vara överviktig. Jag har även överviktiga människor som bästa vänner och även en del flickvänner har varit överviktiga.
Är det något som slagit mig med häpnad många gånger är hur överätningen är som en drog för många överviktiga och de har helt enkelt inte orken att själva bryta beroendet. Jag har själv varit beroende av tunga narkotikaklassade smärtstillande (fastnade omedvetet efter ryggoperation) och vet hur det känns att bryta upp från ett beroende av den tyngre arten. När jag insåg att jag fastnat och började läsa om tabletterna jag tagit i ett par år slutade jag tvärt. De följande veckorna var en resa till helvetet. Bokstavligt talat. Men jag skulle ändå klassa ”bantningen” som en jobbigare resa. Av den anledningen att man konstant utsätts för frestelser och att man måste äta. De flesta beroenden är ”bara” att bryta och bita ihop. Tyvärr funkar det inte så med mat. Har man varit alkoholist så kan man inte dricka lite då och då. Men är du överviktig måste man äta, vilket gör resan så mycket svårare.
Jag bröt mitt eget överätande av en enda anledning. Jag fick inga tjejer som överviktig och hela mitt socialliv var icke existerande. Jag tog steget till gymet som 18-åring och med hjälp av väldigt duktiga tränare så tändes en gnista. Jag var dock en ung pojke och gjorde dramatiska framsteg. Nu kan tyvärr inte Lisa 44år räkna med samma sak vilket gör resan så otroligt mycket tuffare. Lägg också till att Lisa jobbar 45h/vecka, har tre barn att ta hand om, ett hus att sköta osv så blir det otroligt tungt att ändra sina vanor. Har hon även ofördelaktig genetik och en uppväxt utan träning blir det ännu svårare.
Så innan folk börjar dissa andra människor bör man INSE att alla har en ryggsäck med erfarenheter de bär på. Ibland är den jävligt tung och knäcker den bästa. Det minsta en överviktig person behöver är nedlåtande blickar och översitteri.
Mycket bra inlägg, Masterchief.
bertbert
2009-11-24, 09:13
Mycket bra inlägg, Masterchief.
Jag instämmer. :thumbup:
en stor stark
2009-11-24, 09:22
Jag instämmer. :thumbup:
Jag med. :)
martikainen
2009-11-24, 09:49
jag var fet för att jag gillade mat för mycket. Äter inte pizza, godis och det man brukar ha som ovana(godis. Däremot bullar och liknande fastnar jag lätt för, dock väldigt enkelt att bara sluta baka godsakerna.Tyvärr så älskar jag mackor, kan sätta i mig 4-6 mackor på en gång utan att ens känna mättnad, samma sak med varmkorv, otroligt enkelt att koka 4-5st och käka när man kom hem från skolan.
Nu vet jag bättre och har mina gränser, käkar max 2 mackor till frukost, kokar bara 2 korvar. Har bara med mig ca 300gram mat i matlådan (ca 5-600kcal) då det räcker gott och väl till mitt jobb (IT-Jobb), det handlar ju om att begränsa sig själv
Jag hade bara mig själv att skylla när jag var fet.
Jag kan an skylla att det var min uppfostran, att mamma köpte hem oboy+mjölk, hon bakade bullar, kladdkaka, kakor osv, hon tillät mig äta massa mackor istället för mat.
Men det är fortfarande MITT val, ingen annans. Alltså får man skylla sig själv till viss del.
Vi tycker inte alla likadant, och det mastercheif sa är mycket viktigt att ta i åtanke, jag talar bara ur mitt perspektiv, grabb som gillade mat, fick utstå en del mobbning av andra orsaker som gjorde att jag tröståt, men det vara fortfarande jag som stoppa i mig maten.
MasterChief
2009-11-24, 09:55
Men det är fortfarande MITT val, ingen annans. Alltså får man skylla sig själv till viss del.
Vi tycker inte alla likadant, och det mastercheif sa är mycket viktigt att ta i åtanke, jag talar bara ur mitt perspektiv, grabb som gillade mat, fick utstå en del mobbning av andra orsaker som gjorde att jag tröståt, men det vara fortfarande jag som stoppa i mig maten.
Jag tar inte bort "vems ansvar det är". I en process att bryta mönstret är det ju detta man måste jobba med specifikt (IMHO). Den överviktiga måste själva förstå att de bär ansvaret. Att lägga över ansvaret på "någon annan" är ett typiskt beroendebeteende.
Däremot måste man ha förståelse för att vissa inte har det artilleri av mental kraft som krävs för att bryta sitt beroende och att gapa om att "det är du själv din jävla tjockis som trycker i dig semlorna. Det är inte så att de flyger in i munnen på dig" är idiotiskt.
martikainen
2009-11-24, 10:00
Jag tar inte bort "vems ansvar det är". I en process att bryta mönstret är det ju detta man måste jobba med specifikt (IMHO). Den överviktiga måste själva förstå att de bär ansvaret. Att lägga över ansvaret på "någon annan" är ett typiskt beroendebeteende.
Däremot måste man ha förståelse för att vissa inte har det artilleri av mental kraft som krävs för att bryta sitt beroende och att gapa om att "det är du själv din jävla tjockis som trycker i dig semlorna. Det är inte så att de flyger in i munnen på dig" är idiotiskt.
Den biten tycker jag är extremt viktig att se på, det är väldigt ofta man märker på folk som är överviktiga att de gärna skyller ifrån sig på omständigheter och genetiskt arvslag.
Det är väldigt lätt att vara bekväm i sitt leverne.
Och självklart är det du säger 100% rätt, man ska aldrig vara idiot och överlägsen, det hjälper ingen.
Jag har under många år arbetat med överviktiga och hjälpt dem med kostupplägg och träning. Jag har även personlig erfarenhet av att vara överviktig. Jag har även överviktiga människor som bästa vänner och även en del flickvänner har varit överviktiga.
Är det något som slagit mig med häpnad många gånger är hur överätningen är som en drog för många överviktiga och de har helt enkelt inte orken att själva bryta beroendet. Jag har själv varit beroende av tunga narkotikaklassade smärtstillande (fastnade omedvetet efter ryggoperation) och vet hur det känns att bryta upp från ett beroende av den tyngre arten. När jag insåg att jag fastnat och började läsa om tabletterna jag tagit i ett par år slutade jag tvärt. De följande veckorna var en resa till helvetet. Bokstavligt talat. Men jag skulle ändå klassa ”bantningen” som en jobbigare resa. Av den anledningen att man konstant utsätts för frestelser och att man måste äta. De flesta beroenden är ”bara” att bryta och bita ihop. Tyvärr funkar det inte så med mat. Har man varit alkoholist så kan man inte dricka lite då och då. Men är du överviktig måste man äta, vilket gör resan så mycket svårare.
Jag bröt mitt eget överätande av en enda anledning. Jag fick inga tjejer som överviktig och hela mitt socialliv var icke existerande. Jag tog steget till gymet som 18-åring och med hjälp av väldigt duktiga tränare så tändes en gnista. Jag var dock en ung pojke och gjorde dramatiska framsteg. Nu kan tyvärr inte Lisa 44år räkna med samma sak vilket gör resan så otroligt mycket tuffare. Lägg också till att Lisa jobbar 45h/vecka, har tre barn att ta hand om, ett hus att sköta osv så blir det otroligt tungt att ändra sina vanor. Har hon även ofördelaktig genetik och en uppväxt utan träning blir det ännu svårare.
Så innan folk börjar dissa andra människor bör man INSE att alla har en ryggsäck med erfarenheter de bär på. Ibland är den jävligt tung och knäcker den bästa. Det minsta en överviktig person behöver är nedlåtande blickar och översitteri.
Mycket bra skrivet. :bow::thumbup:
Breadboy
2009-11-24, 10:32
Jag är konstant hungrig. Jag gick ner 10-15 kg i vikt när jag var 13-14 år gammal (är 21 idag) för att bli av med babyhullet. Jag tycker absolut att det var värt det, men jag kan numera aldrig äta mig mätt eller känna mig tillfredsställd; jag måste hela tiden tänka på det MasterChief pratar om: äta, strama åt, äta, strama åt. Jag skulle utan problem kunna slänga i mig en pizza, ett par hamburgare och tre-fyra negerbollar i samma stund som jag skriver inlägget trots att jag åt frukost för en timme sedan.
Vidare har jag haft återkommande depressioner, sjuka syskon, m.m. under min uppväxt som kanske inte inneburit optimala förutsättningar, men trots detta har jag aldrig haft problem med att motivera mig och lyckas med vad jag bestämmer mig för. Det är troligtvis därför jag har svårt för andra som har det.
Livet är för många människor arbetsamt men gnäll och klagomål om det är bland det värsta jag vet. Alla människor har sina problem och att skrika "det är inte så lätt!" gör det inte bättre för någon, allra minst en själv.
Uberbiber
2009-11-24, 10:49
Jag är konstant hungrig. Jag gick ner 10-15 kg i vikt när jag var 13-14 år gammal (är 21 idag) för att bli av med babyhullet. Jag tycker absolut att det var värt det, men jag kan numera aldrig äta mig mätt eller känna mig tillfredsställd; jag måste hela tiden tänka på det MasterChief pratar om: äta, strama åt, äta, strama åt. Jag skulle utan problem kunna slänga i mig en pizza, ett par hamburgare och tre-fyra negerbollar i samma stund som jag skriver inlägget trots att jag åt frukost för en timme sedan.
Vidare har jag haft återkommande depressioner, sjuka syskon, m.m. under min uppväxt som kanske inte inneburit optimala förutsättningar, men trots detta har jag aldrig haft problem med att motivera mig och lyckas med vad jag bestämmer mig för. Det är troligtvis därför jag har svårt för andra som har det.
Livet är för många människor arbetsamt men gnäll och klagomål om det är bland det värsta jag vet. Alla människor har sina problem och att skrika "det är inte så lätt!" gör det inte bättre för någon, allra minst en själv.
Har man inte alltid svårt att tolerera människor som har svårt för sånt man själv tycker är enkelt eller självklart?
ARMSTARK
2009-11-24, 11:38
Tjocka säger ofta: Jag har provat att träna och jag har försökt dra ner på maten men det funkade inte på mig. Där stryker de själva under sitt problem.
Träning och kost kräver kontinuitet, har man viktproblem får man träna och skära ner på maten resten av livet. Det gäller alla, även de som har problem med ämnesomsättningen, de allra mest föresten.
De som har problem med ämnesomsättningen får knapra Levaxin....
Man behöver inte skära ned på maten! (i den vanligaste benämningen "mindre portioner")
Det finns mat du kan äta som både är mättande och över tid ger dig förutsättningarna för viktnedgång.
mangemani
2009-11-24, 12:14
ser det som att det är deras eget ansvar om dom vill gå ner i vikt eller inte,ingen annans.
sen finns det ju kanske människor som inte kan gå ner i vikt(sjukdom eller nått annat,ja inte vet jag,inte så insatt).
men för dom som är feta och som har alla möjligheter att kunna gå ner i vikt men som ändå fortsätter att käka så som dom gör trotts att hjärtat sviktar,knä och ben börjar bli dåliga osv,dom får skylla sej själva.
tycker mest det är patetsikt när jag ser dessa människor som har chansen att gå ner i vikt men inte tagit den,sitta i en massa tv program och klaga över hur dåligt deras liv och hälsa är.
vill man så kan man,så enkelt är det.
jag själv var en utav dessa feta människor när jag var yngre,144 kg vägde man,men en dag så började jag att göra nått åt det,benen värkte efter ett tag,man mådde fysiskt dåligt,men ju mer man höll på desto bättre mådde man och vikten rasade,tillslut så var man nere på 85 kilo.
sen gick jag upp igen till 144 kg pga "jojjo bantning",men lyckades åter igen gå ner till 85 kg.
så som sagt,har man viljan och möjligheterna,så kan man och det går.
ARMSTARK
2009-11-24, 12:39
Jojjobantning är just ett tjockisfenomen ( inget illa menat ) , man tror att "om jag bara går ner de här kilona så kan jag äta som en gris igen."
Många tjockisar lider av sjukdomen "lättja", medicinerar med självömkan istället för "djävlar anamma."
MasterChief
2009-11-24, 12:56
Jojjobantning är just ett tjockisfenomen ( inget illa menat ) , man tror att "om jag bara går ner de här kilona så kan jag äta som en gris igen."
Många tjockisar lider av sjukdomen "lättja", medicinerar med självömkan istället för "djävlar anamma."
Är du blöjfri?
ARMSTARK
2009-11-24, 13:37
Är du blöjfri?
Hela min släkt ser ut som michelin gubbar, jag har själv de anlagen så jag talar av erfarenhet.
MasterChief
2009-11-24, 13:42
Hela min släkt ser ut som michelin gubbar, jag har själv de anlagen så jag talar av erfarenhet.
Så, hur gammal är du?
Den här tråden får mig att önska att jag inte tog tag i min vikt och gick ner 30ish kg men jag kanske inte skulle kvalificerats som lat eftersom jag inte gnällde utan gjorde ett medvetet val?
Hade nästan varit värt fettet att få bli kallad odisciplinerad och lat av personerna som anser att träning är otroligt viktigt och folk som prioriterar annat som lata. Jag ser träning som ett nödvändigt ont som ger mig möjligheten att äta och dricka onyttigt utan att gå upp i vikt.Hade definitivt varit humor att höra en wow-spelande 16-åring som tränar biceps 2 gånger i veckan kalla dig odisciplinerad.
ARMSTARK
2009-11-24, 13:49
Så, hur gammal är du?
Äldre än man skulle tro av mina inlägg. Haha.
Har jag sårat dig ber jag om ursäkt.
Christyle
2009-11-24, 13:54
Så om t.e.x. en person är överviktig men hela personens släkt är smala har personen då lätt att gå ner i vikt på grund av hans gener? eller är det lika svårt att gå ner om det är ärvt? då menar jag att både personen och hela släkten är överviktig? har gener en väldig storr roll i det hela eller?
MasterChief
2009-11-24, 13:56
Äldre än man skulle tro av mina inlägg. Haha.
Har jag sårat dig ber jag om ursäkt.
Nej, det har du verkligen inte. Men tack för omtanken.
Dina inlägg tyder på brist av erfarenhet och insikt. Något som ofta unga personer besitter. Men visst finns det även äldre som inte kan se tydliga kausala samband, men då beror det ofta på ren dumhet.
har gener en väldig storr roll i det hela eller?
Allt är gener. En del saker kan du påverka själv, en del inte.
Christyle
2009-11-24, 14:16
Allt är gener. En del saker kan du påverka själv, en del inte.
Men har man fördel om alla i släkten är smala och just jag skulle vara överviktig skulle jag kunna gå ner i vikt lättare än en annan som kommer från en släkt som är överviktig?
ARMSTARK
2009-11-24, 14:51
Generna har nog en dj-la betydelse om man ser till hur svårt/lätt det är att hålla vikten. Men alla är slavar under fysikens lagar, det är omöjligt att gå upp i vikt om man äter mindre än man gör av med. Punkt.
OneManArmy
2009-11-24, 16:16
Från personliga erfarenheter (droppat ca 35 pannor senaste året).
Så är det inte bara gener som spelar in här.
Jag har ALLTID varit fet, sen barnsben.. Morsan e överviktig och farsan e överviktig. Min farmor/farfar överviktiga och likaså mormor/morfar. En hel del i släkten också.
Grejen är den att så fort jag lärde mig själv äta nyttigt/rätt så började vikten rasa, började träna och rasade ännu mer.
Tror mer att det är invanda mönster hos föräldrarna/omgivningen som spelar stor roll.
Om man tex blivit uppfödd med onyttig mat och fått in vanan av föräldrarna att man äter tills man är proppmätt och gärna lite till.. Så är det väl klart man blir överviktig.
Blir man sedan överviktig utan att göra nåt åt det och låta barnen ärva detta beteende så blir det en ond cirkel tillslut och alla i familjen är feta.
Nåt åt det håller tror jag på iallfall, nog fan kan generna spela in också men jag tror det är mestandels egna val som spelar in om en person blir fet eller inte.
Jag har under många år arbetat med överviktiga och hjälpt dem med kostupplägg och träning. Jag har även personlig erfarenhet av att vara överviktig. Jag har även överviktiga människor som bästa vänner och även en del flickvänner har varit överviktiga.
Är det något som slagit mig med häpnad många gånger är hur överätningen är som en drog för många överviktiga och de har helt enkelt inte orken att själva bryta beroendet. Jag har själv varit beroende av tunga narkotikaklassade smärtstillande (fastnade omedvetet efter ryggoperation) och vet hur det känns att bryta upp från ett beroende av den tyngre arten. När jag insåg att jag fastnat och började läsa om tabletterna jag tagit i ett par år slutade jag tvärt. De följande veckorna var en resa till helvetet. Bokstavligt talat. Men jag skulle ändå klassa ”bantningen” som en jobbigare resa. Av den anledningen att man konstant utsätts för frestelser och att man måste äta. De flesta beroenden är ”bara” att bryta och bita ihop. Tyvärr funkar det inte så med mat. Har man varit alkoholist så kan man inte dricka lite då och då. Men är du överviktig måste man äta, vilket gör resan så mycket svårare.
Jag bröt mitt eget överätande av en enda anledning. Jag fick inga tjejer som överviktig och hela mitt socialliv var icke existerande. Jag tog steget till gymet som 18-åring och med hjälp av väldigt duktiga tränare så tändes en gnista. Jag var dock en ung pojke och gjorde dramatiska framsteg. Nu kan tyvärr inte Lisa 44år räkna med samma sak vilket gör resan så otroligt mycket tuffare. Lägg också till att Lisa jobbar 45h/vecka, har tre barn att ta hand om, ett hus att sköta osv så blir det otroligt tungt att ändra sina vanor. Har hon även ofördelaktig genetik och en uppväxt utan träning blir det ännu svårare.
Så innan folk börjar dissa andra människor bör man INSE att alla har en ryggsäck med erfarenheter de bär på. Ibland är den jävligt tung och knäcker den bästa. Det minsta en överviktig person behöver är nedlåtande blickar och översitteri.
Håller helt med. Sen bör man även förstå att dessa personer har ett helt annat tänkande än en själv, och ingen viljestyrka och jävlar anama i världen hjälper mot det.
När jag började träna och gå ned i vikt var den polare som frågade mig om jag gillar att träna. Jag minns att jag kollade på honom som en rymdvarelse och undrade nåt i stil med; "är du dum eller?". Som den stora motivationscoach han var svarade han med att "man måste lära sig gilla det om det ska funka". Det är helt seriöst bland de bästa råd jag någonsin fått.
Jag menar, vad säger man annars till en person som hatar träning och älskar att trycka i sig skräpmat och spela datorspel, och som intalat sig i flera år att han inte bryr sig om varken kropp eller utseende?
"Nämen vetduvad, om du bara slutar med sånt du gillar och tvingar dig att göra tråkiga saker resten av livet så kommer du snart ha Fight Club fysiken, istället för att vara en tjock, dum och viljelös stackare."
Jomenvisst...
Det är liksom personens tänkande om sin kropp, mat och hälsa som ställer till det. All skit personen kan ha utsatts för och fått höra har dessutom bara byggt på det hela.
Vad man som tjockis behöver göra är att tänka om, hitta en sund inställning och lära sig gilla en ny livsstil. Det gör man inte genom att applicera några busslass viljestyrka, den biten kan liksom bara funka som en spark i baken i början.
Ironiskt nog lär de som gapar högst om tjockisars dumhet och brist på vilja vara de som själva är minst kapabla att göra en sån förändring.
Jag har under många år arbetat med överviktiga och hjälpt dem med kostupplägg och träning. Jag har även personlig erfarenhet av att vara överviktig. Jag har även överviktiga människor som bästa vänner och även en del flickvänner har varit överviktiga.
Är det något som slagit mig med häpnad många gånger är hur överätningen är som en drog för många överviktiga och de har helt enkelt inte orken att själva bryta beroendet. Jag har själv varit beroende av tunga narkotikaklassade smärtstillande (fastnade omedvetet efter ryggoperation) och vet hur det känns att bryta upp från ett beroende av den tyngre arten. När jag insåg att jag fastnat och började läsa om tabletterna jag tagit i ett par år slutade jag tvärt. De följande veckorna var en resa till helvetet. Bokstavligt talat. Men jag skulle ändå klassa ”bantningen” som en jobbigare resa. Av den anledningen att man konstant utsätts för frestelser och att man måste äta. De flesta beroenden är ”bara” att bryta och bita ihop. Tyvärr funkar det inte så med mat. Har man varit alkoholist så kan man inte dricka lite då och då. Men är du överviktig måste man äta, vilket gör resan så mycket svårare.
Jag bröt mitt eget överätande av en enda anledning. Jag fick inga tjejer som överviktig och hela mitt socialliv var icke existerande. Jag tog steget till gymet som 18-åring och med hjälp av väldigt duktiga tränare så tändes en gnista. Jag var dock en ung pojke och gjorde dramatiska framsteg. Nu kan tyvärr inte Lisa 44år räkna med samma sak vilket gör resan så otroligt mycket tuffare. Lägg också till att Lisa jobbar 45h/vecka, har tre barn att ta hand om, ett hus att sköta osv så blir det otroligt tungt att ändra sina vanor. Har hon även ofördelaktig genetik och en uppväxt utan träning blir det ännu svårare.
Så innan folk börjar dissa andra människor bör man INSE att alla har en ryggsäck med erfarenheter de bär på. Ibland är den jävligt tung och knäcker den bästa. Det minsta en överviktig person behöver är nedlåtande blickar och översitteri.
Kan bara applådera och konstatera att ibland får du faktiskt till det. Både i det här inlägget och andra du har skrivit i den här tråden. :bow:
Currenthill
2009-11-24, 18:15
Som sagt, intelligensreserven brukar dyka upp i de här trådarna. Efter en natts sömn ser jag att denna tråd knappast blev förskonad.
En obehaglig översittarton hos person jag annars finner hälsosamt nyanserad. :confused:
MasterChief
2009-11-24, 18:31
"man måste lära sig gilla det om det ska funka". Det är helt seriöst bland de bästa råd jag någonsin fått.
Måste hålla med om att det rådet täcker in det mesta. Varje dag, varje timme, måste man programmera sig själv. Man måste i första hand ändra sina tankebanor, och inte sina handlingar. Först när man ändrat sina värderingar blir det lättare att välja rätt. Att utföra handlingar som inte är fast sedimenterade i sin egen värdegrund blir bara tomma och tillfälliga.
Ironiskt nog lär de som gapar högst om tjockisars dumhet och brist på vilja vara de som själva är minst kapabla att göra en sån förändring.
Ja, det är ofta så. Främst från unga män som nyss har upptäckt venen på biceps och fortfarande bor hemma hos mammsen.
MasterChief
2009-11-24, 18:33
Mycket bra inlägg, Masterchief.
Jag instämmer. :thumbup:
Jag med. :)
Mycket bra skrivet. :bow:
Kan bara applådera och konstatera att ibland får du faktiskt till det. Både i det här inlägget och andra du har skrivit i den här tråden. :bow:
Tack. :)
Anonym112
2009-11-24, 18:56
Är det inte så att vi alla har en fri vilja? Vissa prioriterar att ha en sund kropp, andra prioriterar att äta vad de vill och när de vill. Alla har inte som högsta önskan att vara deffade, hårfria och solbrända. Sen är det väl klart att de flesta med några extrakilon önskar bort dom, men inte så mycket att det är värt ansträngningen.
Joo det finns ju många glada tjocka som inte "bryr sig", eller iaf inte visar det högt. Då är det en annan femma.
Tråden handlar ju om dom som grinar över att "Jag rår inte för det här!" Får dom skylla sig själv eller inte?
Kortfattat: Ja.. så länge ingen tvångsmatar dom.
Anonym112
2009-11-24, 18:58
Det är väl klart att de kan "skylla sig själva". Det är ju ingen annan som stoppar maten i munnen på dem.
Det man däremot kan ha är förståelse. Är man uppvuxen med dåliga matvanor och mat blir något att trösta sig med när man känner sig nere så är det inte helt lätt att bryta det mönstret. Vidare har vi ju olika stor aptit vilket gör att det krävs långt mer självdisciplin från vissa att hålla vikten än andra.
Precis, det är ingen annan än dom själva som stoppar maten i munnen.
Sen att alla har lite olika förutsättningar är ju klart, men sånt får man anpassa sig efter. Inte använda som ursäkt.
katzeklo
2009-11-24, 19:21
De som använder argumentet " överviktigas tänk är inte detsamma som en som hänger på kolozzeum".. Alla har vi väl vart där de är någon gång i livet? Ingen börjar med tänket att träning och god kost är en självklarhet. Det är något som var och en av oss har fått själva anamma och ta tag i eftersom vi inte var riktigt tillfreds med hur vi var innan.
Gör man inget åt det själv, så får man skylla sig själv.
von huff
2009-11-24, 19:34
Gener är inget att skylla på när det gäller muskelbygge eller fetma.De spelar en stor roll men ine så stor att man kan skylla ifrån sig.Det är egentligen väldigt enkelt, kalori in kalori ut
Gener är inget att skylla på när det gäller muskelbygge eller fetma.De spelar en stor roll men ine så stor att man kan skylla ifrån sig.Det är egentligen väldigt enkelt, kalori in kalori ut
Nej, det är inte så enkelt.
Anonym112
2009-11-24, 19:39
Nej, det är inte så enkelt.
Ligger tjockisarna på kaloriminus så går dom ner i vikt. Så enkelt är det visst.
De som använder argumentet " överviktigas tänk är inte detsamma som en som hänger på kolozzeum".. Alla har vi väl vart där de är någon gång i livet? Ingen börjar med tänket att träning och god kost är en självklarhet. Det är något som var och en av oss har fått själva anamma och ta tag i eftersom vi inte var riktigt tillfreds med hur vi var innan.
Gör man inget åt det själv, så får man skylla sig själv.
Nej, alla har inte varit där och det finns väldigt stora gradskillnader. Rätt stor skillnad på t.ex. en smalfet tonåring som vill ha synliga magrutor och Britta 42 år med 50Kg övervikt.
Ligger tjockisarna på kaloriminus så går dom ner i vikt. Så enkelt är det visst.
Du skrev just: Går tjockisarna ner i vikt så går de ner i vikt. Helt meningslöst i diskussionen.
von huff
2009-11-24, 19:41
Nej, det är inte så enkelt.
Bullshit...Om vi nu inte går till extremfall så går alla ner i vikt om man äter mindre kcal än man gör av med eller hur är det?
katzeklo
2009-11-24, 19:44
Nej, alla har inte varit där och det finns väldigt stora gradskillnader. Rätt stor skillnad på t.ex. en smalfet tonåring som vill ha synliga magrutor och Britta 42 år med 50Kg övervikt.
Bara hon gör sig av med 20 av de kilona så gör det ju en oerhörd skillnad. För att få synliga magrutor krävs knappast att man "koloist".
Anonym112
2009-11-24, 19:44
Du skrev just: Går tjockisarna ner i vikt så går de ner i vikt. Helt meningslöst i diskussionen.
:smash:
Jag skrev att om dom bara följer regeln att äta mindre kalorier än vad dom behöver, så kommer "även dom" att lyckas gå ner i vikt.
en stor stark
2009-11-24, 19:46
:smash:
Jag skrev att om dom bara följer regeln att äta mindre kalorier än vad dom behöver, så kommer "även dom" att lyckas gå ner i vikt.
Men för vissa är det extremt mycket svårare än andra.
Doctor Snuggles
2009-11-24, 19:48
Bullshit...Om vi nu inte går till extremfall så går alla ner i vikt om man äter mindre kcal än man gör av med eller hur är det?
Extremfall? I vilka fall kan man bryta mot fysikens lagar?
I vilket fall; och? Menar du att alla har samma förutsättningar för att kunna äta mindre? På samma sätt som alla har samma förutsättningar att bli en idrottsstjärna?
Brukar du säga "ryck upp dig" till kliniskt deprimerade också?
Bullshit...Om vi nu inte går till extremfall så går alla ner i vikt om man äter mindre kcal än man gör av med eller hur är det?
Ja, folk går ner i vikt om de går ner i vikt.
:smash:
Jag skrev att om dom bara följer regeln att äta mindre kalorier än vad dom behöver, så kommer "även dom" att lyckas gå ner i vikt.
Hur mäter du om någon gör av mer än vad de stoppar i sig?
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.