Visa fullständig version : Skrattat i en olämplig situation?
Topic säger allt.... Har ni någonsin skrattat i en väldigt olämplig situation?*rolleyes*
Alfred Nobel
2009-08-28, 21:13
Jag vet faktiskt inte om det var olämpligt... Råkade skratta åt en föreläsare som sade något som jag upfattade som kul, men ingen av de 120 andra i salen lyfte på öronen, då fick man skjunka ned längs stolen och försvinna istället.
Inte vad jag kan komma på, antagligen finns det någon gång det varit olämpligt enligt andra men kanske inte för mig :D
Väldigt väldigt ofta - oftast under andras redovisningar (så tryckt stämning då) samt föreläsningar. Jag har väldigt vild fantasi och sjunker lätt in i min egen värld där min humor är kung. Så jag börjar väldigt lätt skratta helt av mig själv. Därför har jag kommit på en del tips för att sluta skratta snabbt, eller ännu bättre helt förhindra ett anfall:
* Sug in magen. Sug in magen allt du kan, hårt och länge. Jag finner det nästintill omöjligt att skratta då. Detta är mitt bästa knep.
* Försök inte tänka att du inte ska skratta, då går det sämre, försök istället fokusera på något väldigt deprimerande istället som en närståendes bortgång eller riktigt tunga barndomsminnen.
* Om du börjar fnissa, sådär så det "fnyser" om näsan, försök dölja det genom att du är förkyld eller allergisk genom att fnysa till ordentligt ibland. Håll för näsan för att fnissljudet inte ska komma, men glöm inte att din mun kan växa till en ballong och till slut hela du explodera i en skrattsalva. Mycket farligt!
Jag var 100% säker på att personen ifråga skämtade och jag skrattade därför åt påståendet "jag har bröstcancer". Personen var allvarlig och alla i sällskapet utom jag visste tydligen det. Skööön stämning efter att mitt skratt dött ut..
Väldigt väldigt ofta - oftast under andras redovisningar (så tryckt stämning då) samt föreläsningar. Jag har väldigt vild fantasi och sjunker lätt in i min egen värld där min humor är kung. Så jag börjar väldigt lätt skratta helt av mig själv. Därför har jag kommit på en del tips för att sluta skratta snabbt, eller ännu bättre helt förhindra ett anfall:
* Sug in magen. Sug in magen allt du kan, hårt och länge. Jag finner det nästintill omöjligt att skratta då. Detta är mitt bästa knep.
* Försök inte tänka att du inte ska skratta, då går det sämre, försök istället fokusera på något väldigt deprimerande istället som en närståendes bortgång eller riktigt tunga barndomsminnen.
* Om du börjar fnissa, sådär så det "fnyser" om näsan, försök dölja det genom att du är förkyld eller allergisk genom att fnysa till ordentligt ibland. Håll för näsan för att fnissljudet inte ska komma, men glöm inte att din mun kan växa till en ballong och till slut hela du explodera i en skrattsalva. Mycket farligt!
Fick *exploderings-skratt* när jag läste det :D
Testade du suga in magen det hårdaste du kan? Jag kan knappt ens le då. Det effektivaste är väl annars att slå sig själv på familjejuvelerna, men det ska ju nåt väldigt akut till i så fall, typ begravning.
Har själv lyckats med detta ett antal gånger. Minns en gång när jag och mitt X familj satt i tv rummet och käkade pizza. Telefonen ringde och det var farmorn som ringde, hon berättade att farfarn brytit armen och sin ena fot när han föll i trapan.
Jag gav mitt x bror en snabb blick (som förövrigt asgarvar åt allt) och ser att han börjar småflina. I samma skede tappar pappan pizzan i knäet och då brister det. Vi försöker hitta på diverse skämt och prata bort det genom *Jaja, vad har du för smak på ditt vassle?* Men det gick inte.
Har själv lyckats med detta ett antal gånger. Minns en gång när jag och mitt X familj satt i tv rummet och käkade pizza. Telefonen ringde och det var farmorn som ringde, hon berättade att farfarn brytit armen och sin ena fot när han föll i trapan.
Jag gav mitt x bror en snabb blick (som förövrigt asgarvar åt allt) och ser att han börjar småflina. I samma skede tappar pappan pizzan i knäet och då brister det. Vi försöker hitta på diverse skämt och prata bort det genom *Jaja, vad har du för smak på ditt vassle?* Men det gick inte.Hahahaha ja, precis det skulle jag kunna råka ut för. Minns när min pappa tappade sin nya akustiska gitarr i stengolvet (jag skrattar medan jag skriver detta) så att alla strängar flög av. Jag och syrran satt och kollade på TV, kollade på varandra, och sen började det gå åt h-e. Vågade inte skratta högt eftersom jag tyckte så synd om honom, men det var näst intill omöjligt.
Jag har ett sista tips som kan funka: gå igenom multiplikationstabellen i huvudet. Det funkar iaf utmärkt när man har sex. En helt annan del av hjärnan aktiveras.
Vi satt i aulan i gymnasiet, rektorn berättar att hon varit pga en krånglande rygg.
Polarn: Som orsakats av en jävla massa kanelgifflar (som rektorn ofta åt)
Jag börjar skratta så där hysteriskt som bara jag kan:D
D-Crawler
2009-08-28, 21:55
I princip hela tiden då jag tyvärr blivit tilldelad den illa artade men ofta fruktansvärt roliga skadeglädjen. Kan helt enkelt inte hålla mig när folk exempelvis gör illa sig på ett klantigt sätt, strular till det för sig, gör något pinsamt osv. osv. I många fall garvar jag till kramp börjar uppstå i magen :D.
När jag jobbade i en kundtjänst.
Så gick det förbi en kollega och sa nåt roligt internskämt, hon trodde det var safe eftersom hon såg att jag inte var i samtal... bara att exakt när hon sa det tryckte jag på svaraknappen!
Det blev ett väldigt forcerat fnissigt svar, kunde verkligen inte hålla emot. Ännu värre blev det av att kollegan började asgarva åt mig av det, rakt framför mig. *screwy*
Tack o lov var det en trevlig kund som blev helt full i skratt själv ;)
Giljotinen
2009-08-28, 22:12
Jag var 100% säker på att personen ifråga skämtade och jag skrattade därför åt påståendet "jag har bröstcancer". Personen var allvarlig och alla i sällskapet utom jag visste tydligen det. Skööön stämning efter att mitt skratt dött ut..
Där har vi en riktig awkward-situation..
När jag var kanske 15 år så kom det en vuxen, grov, rakad snubbe och sa att jag skulle gå bort därifrån. Jag blev nervös och skrattade. Då sa han att han skulle banka av mitt huvud och sen skulle det ligga på marken. Det var lite småkul.
När jag var kanske 15 år så kom det en vuxen, grov, rakad snubbe och sa att jag skulle gå bort därifrån. Jag blev nervös och skrattade. Då sa han att han skulle banka av mitt huvud och sen skulle det ligga på marken. Det var lite småkul.
Är det olämpligt om jag skrattar nu? :devil:
Nä. Det är iskallt.
*cry*
Deceiver85
2009-08-28, 22:41
Jag började inte skratta men en gång åt jag middag tillsammans med ett sällskap där en i sällskapet var rullstolsbunden (paralyserad från midjan och neråt) och mitt i middagen lägger personen av världens brakskit. Alla fortsätter äta som om det vore ingenting, förutom jag och en till som gör allt vi kan för att inte brista ut i världens gapskratt. Jag fick avbryta middagen två-tre gånger (han sket en gång till!) för att gå ut på "toaletten" och "svara i mobilen"...
Jag började inte skratta men en gång åt jag middag tillsammans med ett sällskap där en i sällskapet var rullstolsbunden (paralyserad från midjan och neråt) och mitt i middagen lägger personen av världens brakskit. Alla fortsätter äta som om det vore ingenting, förutom jag och en till som gör allt vi kan för att inte brista ut i världens gapskratt. Jag fick avbryta middagen två-tre gånger (han sket en gång till!) för att gå ut på "toaletten" och "svara i mobilen"...
Alla andra visste att han inte kunde rå för det och tyckte synd om honom antar jag :O
JustinCredible
2009-08-28, 22:48
Under en minnesstund till en avliden elev i skolan skulle vi gå och lämna blommor och skriva en rad i hans minnesbok i kyrkan. Brevid boken fanns en bild på honom och han såg så jävla skitglad ut på den bilden. Typ "Hej! Fan jag dog hehe!!" Kände hur skrattet kom bubblandes och tänkte "Nejnejneeej!!" men det var för sent och när jag väl börjat skratta fanns det ingen återvändo. Skrattade så jag knappt kunde stå och i en kyrka kan man ju höra en mygga fisa så mitt garv ekade och fyllde hela kyrkan med ondska. Ganska hemskt med tanke på att hans föräldrar var där.
Har en förmåga att börja garva hos tandläkaren också när jag har munnen full med grejjer.
young_george
2009-08-28, 23:01
The giggle loop. Hamnar allt för ofta i den
-iKjkPgVQcE
ibland händer det att man tänker på något roligt och småskrattar lite för sig i en underlig situation :P
Satt igår och samtalade med 2 fransmän, på 15 år. Den ena var "duktig" på engelska och den andra var tafatt. Vi hade bjudit ett större sällskap franska scouter på traditionell svensk mat, såhär lät det.
Morty: So, how do you like our strange traditional food?
Fransos1: It is really good! Not at all like anything i tried before! These strange balls (kroppkaka) are nice!
Fransos2: I like pancakes.
Inte så jävla lätt att hålla sig, men jag klarade det och styrde diskutionen mot crêpes istället.
Satt igår och samtalade med 2 fransmän, på 15 år. Den ena var "duktig" på engelska och den andra var tafatt. Vi hade bjudit ett större sällskap franska scouter på traditionell svensk mat, såhär lät det.
Morty: So, how do you like our strange traditional food?
Fransos1: It is really good! Not at all like anything i tried before! These strange balls (kroppkaka) are nice!
Fransos2: I like pancakes.
Inte så jävla lätt att hålla sig, men jag klarade det och styrde diskutionen mot crêpes istället.
pmlwO94bRBs
:laugh:
pmlwO94bRBs
:laugh:
Ja, det som jag tänkte på. :D
Giljotinen
2009-08-28, 23:49
Under en minnesstund till en avliden elev i skolan skulle vi gå och lämna blommor och skriva en rad i hans minnesbok i kyrkan. Brevid boken fanns en bild på honom och han såg så jävla skitglad ut på den bilden. Typ "Hej! Fan jag dog hehe!!" Kände hur skrattet kom bubblandes och tänkte "Nejnejneeej!!" men det var för sent och när jag väl börjat skratta fanns det ingen återvändo. Skrattade så jag knappt kunde stå och i en kyrka kan man ju höra en mygga fisa så mitt garv ekade och fyllde hela kyrkan med ondska. Ganska hemskt med tanke på att hans föräldrar var där.
Har en förmåga att börja garva hos tandläkaren också när jag har munnen full med grejjer.
Hoppas att du bad om ursäkt efter? Jävligt illa annars.
Under en minnesstund till en avliden elev i skolan skulle vi gå och lämna blommor och skriva en rad i hans minnesbok i kyrkan. Brevid boken fanns en bild på honom och han såg så jävla skitglad ut på den bilden. Typ "Hej! Fan jag dog hehe!!" Kände hur skrattet kom bubblandes och tänkte "Nejnejneeej!!" men det var för sent och när jag väl börjat skratta fanns det ingen återvändo. Skrattade så jag knappt kunde stå och i en kyrka kan man ju höra en mygga fisa så mitt garv ekade och fyllde hela kyrkan med ondska. Ganska hemskt med tanke på att hans föräldrar var där.
Har en förmåga att börja garva hos tandläkaren också när jag har munnen full med grejjer.Alltså hemskt som det är, på ytan, förstår jag verkligen dig. När du skriver det så (din tanke på vad han så just då) är det skitkul, precis så tänker jag ibland.
Det icke-insatta borde förstå är att det inte handlar om sadism, utan om en slags överväldigande humor som sköljer in och som inte känner några gränser eller någon moral (till skillnad från sadism som bygger på att det är roligt för att det är taskigt). Detta är roligt för att det är... roligt. Man menar inget illa.
Jag brukar också ha väldigt lätt att börja skratta när jag är på (tand)läkarbesök. Alla grejer i munnen, när dom tar en på magen, halsen osv. Svårt att låta bli.
Deceiver85
2009-08-29, 00:11
Under en minnesstund till en avliden elev i skolan skulle vi gå och lämna blommor och skriva en rad i hans minnesbok i kyrkan. Brevid boken fanns en bild på honom och han såg så jävla skitglad ut på den bilden. Typ "Hej! Fan jag dog hehe!!" Kände hur skrattet kom bubblandes och tänkte "Nejnejneeej!!" men det var för sent och när jag väl börjat skratta fanns det ingen återvändo. Skrattade så jag knappt kunde stå och i en kyrka kan man ju höra en mygga fisa så mitt garv ekade och fyllde hela kyrkan med ondska. Ganska hemskt med tanke på att hans föräldrar var där.
Det kan ses som hemskt fel att skratta i din situation, men samtidigt kan det vara en oerhörd befrielse att få skratta när stunden är gravallvarlig. Morfar dog i våras, och prästen på hans begravning fick nog hela kyrkan att skratta till för en kort sekund när han beskrev hur min morfar var väldigt idrottsintresserad, trots att morfar aldrig varit särskilt aktiv eller utövat någon sport själv.
Emil_Larsson
2009-08-29, 09:48
Minns en gång i skolan. Kom fram en kompis till mig som var riktigt nere, frågade han hur det är med dig och om det hänt något osv. I precis samma ögonblick som svaret kom fram att hans farfar nyligen dött drog en annan polare ett stenhårt skämt för att få honom på lite bättre humör så jag fick igång ett skrattanfall utan dess like och kunde ej härda ut. Blev verkligen så otajmat det kunde bli. Han visste nog ändå om att det var inte därför jag skrattade (pga. hans farfar alltså)
/Fred.
Nitrometan
2009-08-29, 10:40
Jag har ett sista tips som kan funka: gå igenom multiplikationstabellen i huvudet. Det funkar iaf utmärkt när man har sex. En helt annan del av hjärnan aktiveras.
Du sexar med en multiplikationstabell i huvudet? :eek:
Hemska tanke...
Va en tjej i skolan som tog självmord, för många år sen då jag gick på högstadiet. Sedan var vi på minnes stunden på kyrkan.. Helt plötsligt så fick en kille skratt anfall, grymt olämpligt.
Jag har fått skrattanfall då folk har skällt ut mig, ganska olämpligt det också.
Va en tjej i skolan som tog självmord, för många år sen då jag gick på högstadiet. Sedan var vi på minnes stunden på kyrkan.. Helt plötsligt så fick en kille skratt anfall, grymt olämpligt.
Jag har fått skrattanfall då folk har skällt ut mig, ganska olämpligt det också.
Wöw, var han knäpp eller? Vissa är iofs så att dom skrattar osäkert när något är jobbigt som nån sorts försvarsmekanism, men att skratta hjärtligt i ett sådant läge är fan rätt sjukt.
Wöw, var han knäpp eller? Vissa är iofs så att dom skrattar osäkert när något är jobbigt som nån sorts försvarsmekanism, men att skratta hjärtligt i ett sådant läge är fan rätt sjukt.
Det är väl inget som säger att han skrattade hjärtligt. Att få skrattanfall när något är jobbigt är ju knappast något ovanligt.
En polare till mig fick ett ordentligt skrattanfall under sin farmors begravning. Han var helt medveten om vad han gjorde, och hur jävla fel det var.
Han beskrev det som att han ville gråta men började gapflabba i stället, och han kunde inte få det att sluta.
Det är ju inte för inte som de där skrattanfallen ofta kommer under begravningar, som ofta är en jobbig tillställning.
Du sexar med en multiplikationstabell i huvudet? :eek:
Hemska tanke...När det behövs :)
Jag började inte skratta men en gång åt jag middag tillsammans med ett sällskap där en i sällskapet var rullstolsbunden (paralyserad från midjan och neråt) och mitt i middagen lägger personen av världens brakskit. Alla fortsätter äta som om det vore ingenting, förutom jag och en till som gör allt vi kan för att inte brista ut i världens gapskratt. Jag fick avbryta middagen två-tre gånger (han sket en gång till!) för att gå ut på "toaletten" och "svara i mobilen"...
Hahaha, har vi varit på samma middag !? Jag har varit med i exakt samma situation och jag och en annan höll på att dö och fick ursäkta oss och fejka mobilsamtal :laugh:
Klart att de inte kan hjälpa det, men alltså när man hör världens brakskit så vet man typ inte vart man ska ta vägen..!
Deceiver85
2009-08-29, 11:30
Hahaha, har vi varit på samma middag !? Jag har varit med i exakt samma situation och jag och en annan höll på att dö och fick ursäkta oss och fejka mobilsamtal :laugh:
Klart att de inte kan hjälpa det, men alltså när man hör världens brakskit så vet man typ inte vart man ska ta vägen..!
Man känner sig jättebarnslig som skrattar åt brakskitar, men folk satt och försökte se så oberörda och förstående ut, och det gjorde inte saken bättre.
Väldigt väldigt ofta - oftast under andras redovisningar (så tryckt stämning då) samt föreläsningar. Jag har väldigt vild fantasi och sjunker lätt in i min egen värld där min humor är kung. Så jag börjar väldigt lätt skratta helt av mig själv. Därför har jag kommit på en del tips för att sluta skratta snabbt, eller ännu bättre helt förhindra ett anfall:
* Sug in magen. Sug in magen allt du kan, hårt och länge. Jag finner det nästintill omöjligt att skratta då. Detta är mitt bästa knep.
* Försök inte tänka att du inte ska skratta, då går det sämre, försök istället fokusera på något väldigt deprimerande istället som en närståendes bortgång eller riktigt tunga barndomsminnen.
* Om du börjar fnissa, sådär så det "fnyser" om näsan, försök dölja det genom att du är förkyld eller allergisk genom att fnysa till ordentligt ibland. Håll för näsan för att fnissljudet inte ska komma, men glöm inte att din mun kan växa till en ballong och till slut hela du explodera i en skrattsalva. Mycket farligt!
Testade du suga in magen det hårdaste du kan? Jag kan knappt ens le då. Det effektivaste är väl annars att slå sig själv på familjejuvelerna, men det ska ju nåt väldigt akut till i så fall, typ begravning.
Åååhåhåhåhå, jag känner igen det där så väl. Idolstatus på din checklista. :D
Emil_Larsson
2009-08-29, 11:33
Kan tillägga att min mor fick ett skrattanfall på morfars begravning. Det var som så att min morfars bror hade en käpp med en inbyggd talare och den berättade när klockan slog hel timme, typ; Nu är klockan 9. Nu är klockan 9. Morsan skämdes något fruktansvärt :D
WorkOutBuddy
2009-08-29, 12:02
Satt hemma hos en kompis. Fram datorn hade han en bild på sin syster när hon var bebis. Bebisen hade ett enormt huvud på bilden (fick senare veta att hon har/hade haft vattenskalle). Började skratta som fan, bilden såg ju inte riktig ut. Fick hitta på något snabbt och säga "Jag kom precis ihåg ett roligt skämt jag läste på nätet"
Jo tjena.
på min konfirmation...
där skulle alla hålla ett litet tal, eller rättare sagt läsa ett stycke ur bibeln. alla försäldrar och far/mor föräldrar var samlade såklart. kyrkan var fullsatt.
det var en förståndshandikappad tjej i gruppen med sinnessjukt komiskt röstläge. det är en dödssynd att skratta åt handikappade människor. jag tycker och tyckte inte ens det var roligt egentligen. men man FÅR INTE SKRATTA... och vad händer då?
tjejen går fram till podiet där micken står. och börjar läsa. jag biter ihop och tittar ner i golvet och tänker på hur förbannat jag frös om mina fötter när jag ísfiskade innan på vintern. för jag får inte skratta. varenda förälder kommer hata mig i minst 20 år framöver.
då gör jag det jag aldrig skulle gjort. jag höjer blicken för en sekund och får ögonkontakt med min livskamrat/granne och bästa vän sen jag lärde mig sitta upp som var i samma konfirmationsgrupp. han var hög-röd i ansiktet och kämpade för livet för att inte börja asflabba. det var nästan imma på hans glasögon. då tittar jag ut i publiken och ser hans blänga på honom med "jag slår ihjäl dig pojkjävel-blicken" och då brister allt.
jag tjuuuuuter så hela kyrkan stannar upp och han oxå. vi skrattar så att tårarna sprutar och det gör ont i hela bröstet. man skrattar så att andningen kommer av sig och jag ger mig fan på att hjärtat stoppar och startar som det själv vill i det läget.
Fruktansvärt dåligt av oss.
en annan grej var på en kompis begravning. vi var 18 år och polaren hade kört ihjäl sig. en mycket stor begravning då han var en väldigt omtyckt människa så många var där.
ett tillfälle då man inte borde göra bort sig m.a.o
vi vär nära vänner och således bekanta med föräldrar osv. på "efterfesten" där man sitter och fikar och sörjer i allmänhet så kom verkligheten ifatt oss. vi var ju bra 18 år och tråkig stämning är bland det tråkigaste som finns. så vi börjar tävla. inte i vad som hellst utan i något som bara 18 åriga killar kan tänkas göra.
vi går in på ställets stora toalett. där är bås. med avsågade dörrar upptill. vi tänkte såklart "vi provar vem som kan bajsa från högst höjd och ändå träffa toan".
det hade faktiskt kunnat varit en idé som vår döda vän kommit på så han misstyckte säkert inte. så där stod ett gäng killar som klättrat upp på båsväggarna och lassade på och vrålade (antagligen ganska högt) och stämningen blev total när några missade toan totalt osv.
ljudnivån på skratten var uppenbarligen så störande eller höga så några trodde att något inte låg rätt till. så vår döda vänns föräldrar kom instormande och undrade vad som hände. och där var ett gäng killar nakna på underkroppen och det luktade skit i hela bygget.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.