Visa fullständig version : När begäret kickar in........
Vet inte riktigt hur jag skall börja......
Jag tränar regelbundet både styrketräning och konditionsträning och tycker själv jag har bra koll på vad man skall äta för att få ut det mesta av träningen och överhuvudtaget må bra.
Problemet för mig är att jag lite då och då har frossa dagar, alltså dagar när jag äter i stort sett hur mycket som helst (oftast lördagar). Inte så konstigt kanske, tror många här på forumet har sådana.
Problemet med mig är att jag inte kan stoppa mig själv när jag väl satt igång.
Kan ta gårdagen som exempel.
Började kvällen med en stoooor Taco middag, sedan blev det 1 liter glass. Efter det var jag egentligen mätt och borde slutat äta, men begäret hade kickat igång. Tog 0,5 liter glass till, 4 rostade mackor med oboy och ca. 150 gram start-musli med yoghurt.
Jag kan liksom inte hindra mig när jag väl satt igång. Sedan tränar jag hårt en vecka och äter bra kost.
Men eftersom jag tok-ätit på lördagen samt för att skapa mig ett kcal-utrymme till nästa lördag, så lägger jag mig medvetet på kcal-minus hela veckan. Vilket ofta resulterar i dåligt humör och orkeslös på träningspassen.
Den enkla lösningen är förstås att sluta ha ätar-dagar och låta bli godsaker helt. Samtidigt känns det sjukt att man inte skall kunna unna sig lite gott då och då när man är "duktig" och tränar hela tiden.
Vill försöka hitta en gyllene medelväg, där jag kan ligga på energibalans i veckorna och unna mig något gott då och då men i mindre doser.
Just nu känns det som jag är inne i en ond cirkel som jag har svårt att ta mig ur.
Har ni några egna erfarenheter och tips hur jag borde göra?
Eddie Vedder
2009-08-16, 08:11
Jag hade samma bekymmer förut. Att vara medveten om att jag till slut bara skulle ligga och må illa har fått mig att kunna njuta av godsaker men sedan sluta. Vet jag att "det här var gott men äter jag massor mår jag skit" är det lättare att sluta.
Då är det ju njutning följat av att fortsätta må bra, dvs dubbel belöning. Dessutom har oftast annat skit funnits då, dvs saker som påverkar min sinnesstämning och som inte har med mat att göra. Mycket lättare att äta, njuta och må bra när jag mår bättre i övrigt.
Finns det andra faktorer i ditt liv du föröker "dämpa" med extrem kontroll kontra extrem belöning?
Jag hade samma bekymmer förut. Att vara medveten om att jag till slut bara skulle ligga och må illa har fått mig att kunna njuta av godsaker men sedan sluta. Vet jag att "det här var gott men äter jag massor mår jag skit" är det lättare att sluta.
Då är det ju njutning följat av att fortsätta må bra, dvs dubbel belöning. Dessutom har oftast annat skit funnits då, dvs saker som påverkar min sinnesstämning och som inte har med mat att göra. Mycket lättare att äta, njuta och må bra när jag mår bättre i övrigt.
Finns det andra faktorer i ditt liv du föröker "dämpa" med extrem kontroll kontra extrem belöning?
Det är ju dessutom mycket godare om man äter lagom av det goda. När man frossar är det ju inte ens gott mot slutet, man bara stoppar i, tuggar och sväljer.
Jag har nog alltid varit en "allt eller inget person" När jag var yngre och testade på rökning och snusning, så var det samma sak med det. Jag rökte och snusade 2 paket/dosor om dagen, samtidigt.
Har samma tendens när jag dricker öl, har svårt att bara ta några öl. Antingen dricker jag massa, eller så låter jag bli helt.
Alkoholen är det dock inga problem med, dricker nog alkohol max ett par gånger om året, tobaken slutade jag för länge sedan med.
När det gäller frossan med maten kan det dock kännas "kul" att få ett mål med träningen efter en frossa helg. Då är jag taggad på måndag att köra hårt och bli av med det jag lagt på mig.
Det kan nog bottna i att jag saknar mål med träningen. Är dålig på att sätta upp mål, ändra övningar, förnya mig m.m. när det gäller både styrketräningen och konditionsträningen.
Känns som det bara rullar på liksom.
det låter som om du har lite obsession mode när det gäller mat. Om du känner att en viss mat är förbjuden (jag vet att du inte skrev det men det är ofta så) och sen lägger till allt eller inget så är det jätte svårt att sluta äta när man börjar. om du istället börjar med att tänka att allt är okay och att det är ok att äta en bit choklad i veckan eller vad det nu kan vara och sen inte ta en frossar dag på lördag så du vänjer dig av med allt eller inget så kommer du må bättre. Använda maten som mål är gör att man lätt skjuter sig i foten. (lätt att bli fixerad) om du behöver mål kan du väl försöka med att öka i bänk. tävla med en kompis eller gå med i en styrke lyft förening.
lite gott i veckan kommer inte skada :)
Problemet med mig är att jag inte kan stoppa mig själv när jag väl satt igång.
Kan ta gårdagen som exempel.
Började kvällen med en stoooor Taco middag, sedan blev det 1 liter glass. Efter det var jag egentligen mätt och borde slutat äta, men begäret hade kickat igång. Tog 0,5 liter glass till, 4 rostade mackor med oboy och ca. 150 gram start-musli med yoghurt.
Jag kan liksom inte hindra mig när jag väl satt igång. Sedan tränar jag hårt en vecka och äter bra kost.
Samma här, dessutom fick jag samma beteende av bröd & pasta. Så det var så nästan varje dag. Irriterande.
LCHF har hjälpt mig väldigt mycket med det det, fet mat utan kolhydrater vill/kan jag inte överäta. Även om det är glassen & brödet jag gör (kika i min signatur), så har det verkligen inte alls samma effekt på sötsuget som kolhydratversionerna av det.
Jag tror att jag kan skylla det beteendet för egen del helt på spannmål, för det är det enda jag kan komma på som är så stärkelserikt. Äter jag en bit ost och en smörgås blir jag hungrigare än om jag bara ätit osten. Då anser jag mig vara åtminstone lite mer aktiv än gemene soffliggare och gissningsvis hyfsad insulinkänslighet, men vissa verkar vara mer eller mindre känsliga ändå.
Den enkla lösningen är förstås att sluta ha ätar-dagar och låta bli godsaker helt. Samtidigt känns det sjukt att man inte skall kunna unna sig lite gott då och då när man är "duktig" och tränar hela tiden.
Vill försöka hitta en gyllene medelväg, där jag kan ligga på energibalans i veckorna och unna mig något gott då och då men i mindre doser.
Ja, det är nog bäst. Ät bra mat som du står dig på (= inte fettsnål*), och sedan tar du lite till efterrätt, när du egentligen är hyfsat nöjd/mätt. Då minimerar du nog risken att fortsätta överäta.
* Jag har provat att äta extremt fettsnålt, ner på 7-10E%, och när jag tittade igenom vad jag ätit kan jag tänka mig att många som tror att de skall vara nyttiga faktiskt äter så -- light av allting. Normalt sett äter jag kanske 2500 kcal, här mumsade jag i mig strax under 6000 kcal, och var ändå sådär sötsugen/"hungrig" som du beskriver det, på kvällen. Vanligtvis äter man förstås inte så fettsnålt, men jag tror att ju mindre fett man äter, desto svårare blir det att hålla sig mätt. Främsta "bovarna" var bröd och flingor.
Samma här, dessutom fick jag samma beteende av bröd & pasta. Så det var så nästan varje dag. Irriterande.
LCHF har hjälpt mig väldigt mycket med det det, fet mat utan kolhydrater vill/kan jag inte överäta. Även om det är glassen & brödet jag gör (kika i min signatur), så har det verkligen inte alls samma effekt på sötsuget som kolhydratversionerna av det.
Jag tror att jag kan skylla det beteendet för egen del helt på spannmål, för det är det enda jag kan komma på som är så stärkelserikt. Äter jag en bit ost och en smörgås blir jag hungrigare än om jag bara ätit osten. Då anser jag mig vara åtminstone lite mer aktiv än gemene soffliggare och gissningsvis hyfsad insulinkänslighet, men vissa verkar vara mer eller mindre känsliga ändå.
Ja, det är nog bäst. Ät bra mat som du står dig på (= inte fettsnål*), och sedan tar du lite till efterrätt, när du egentligen är hyfsat nöjd/mätt. Då minimerar du nog risken att fortsätta överäta.
* Jag har provat att äta extremt fettsnålt, ner på 7-10E%, och när jag tittade igenom vad jag ätit kan jag tänka mig att många som tror att de skall vara nyttiga faktiskt äter så -- light av allting. Normalt sett äter jag kanske 2500 kcal, här mumsade jag i mig strax under 6000 kcal, och var ändå sådär sötsugen/"hungrig" som du beskriver det, på kvällen. Vanligtvis äter man förstås inte så fettsnålt, men jag tror att ju mindre fett man äter, desto svårare blir det att hålla sig mätt. Främsta "bovarna" var bröd och flingor.
Du är nog verkligen något på spåren. Jag har det senaste halvåret ätit väldigt fettsnålt. Ett tag var jag sjukligt rädd för feta livsmedel, lusläste innehålls förteckningen på allt jag stoppade ner i kundvagnen.
Har "bättrat" mig men äter fortfarande t.ex mild lättyoghurt och dricker minimjölk.
Tycker du det går bra att kombinera LCHF-kost med hård träning? Tycker du att du har energi och hinner återhämta dig mellan passen?
Peter Hansen
2009-08-16, 12:24
Har haft samma problem som du i ca 4 års tid.
Förut åt jag väldigt kalorisnålt och försökte strypa ner på fett och kolh varje måltid för att hålla mig i form. Men så kom de där dagarna man började lite smått med att unna sig en skål glass, som blev två, sen tre och detta avslutades med kakor, snask och annat skit. Så klart mådde jag piss ett par dagar efter dessa ätardagar och åt och tränade väldigt strikt.
Jag bestämde mig för att jag inte ville ha det så här längre och testade därför följande grej: Äta 3 gånger per dag. Inte utesluta något fett eller kolh och äta tills jag blir mätt/väldigt mätt varje måltid. Tyvärr har jag helt uteslutit onyttigheter som godis, glass, pizza, hamburgare etc etc för jag anser att jag inte kan hantera sånt.
Detta kanske låter väldigt tråkigt men jag äter nu helt utan att få sug mellan måltiderna. Jag har inte haft en enda ätardag på 8v och mår för övrigt jävligt bra av detta. Har kunnat släppa fokusen kring mat vilket är förbannat skönt.
Du är nog verkligen något på spåren. Jag har det senaste halvåret ätit väldigt fettsnålt. Ett tag var jag sjukligt rädd för feta livsmedel, lusläste innehålls förteckningen på allt jag stoppade ner i kundvagnen.
Har "bättrat" mig men äter fortfarande t.ex mild lättyoghurt och dricker minimjölk.
Det är helt kasst, i min erfarenhet.
Tycker du det går bra att kombinera LCHF-kost med hård träning? Tycker du att du har energi och hinner återhämta dig mellan passen?
Jag tycker det, men alla andra säger att det inte går att träna hårt på LCHF. Vilket förvisso är sant, men det beror på om man definierar "träna hårt" som "det känns hårt" eller "kroppens teoretiska gräns där du begränsas av tillgängligt glykogen".
Med tillräcklig vila mellan seten (om det är styrketräning) hinner ATP att återgenereras, och muskelglykogenlagrena kommer troligtvis att hinna fyllas på så det räcker åt för träningen -- du behöver troligtvis inte hålla kolhydratintaget jättelågt (fast det /kan/ vara bra att göra det första tre veckorna så anpassningen till ketos sker, annars kanske man känner sig trögtänkt. jag vet inte).
Några godbitar ur min journal, du får avgöra intensiteten själv:
* http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=3734770&postcount=217
* http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=3782095&postcount=279
* http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=3790686&postcount=287
* http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=3815901&postcount=330
Prova och se, det är väl det enda du kan göra. Folk reagerar olika. Även om du inte tänkt äta extremt låga mängder kolhydrater är det nog en idé att höja mängden fett om du vet med dig att du äter väldigt fettsnålt nu.
Jag tycker det, men alla andra säger att det inte går att träna hårt på LCHF. Vilket förvisso är sant, men det beror på om man definierar "träna hårt" som "det känns hårt" eller "kroppens teoretiska gräns där du begränsas av tillgängligt glykogen".
Med tillräcklig vila mellan seten (om det är styrketräning) hinner ATP att återgenereras, och muskelglykogenlagrena kommer troligtvis att hinna fyllas på så det räcker åt för träningen -- du behöver troligtvis inte hålla kolhydratintaget jättelågt (fast det /kan/ vara bra att göra det första tre veckorna så anpassningen till ketos sker, annars kanske man känner sig trögtänkt. jag vet inte).
Några godbitar ur min journal, du får avgöra intensiteten själv:
* http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=3734770&postcount=217
* http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=3782095&postcount=279
* http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=3790686&postcount=287
* http://www.kolozzeum.com/forum/showpost.php?p=3815901&postcount=330
Prova och se, det är väl det enda du kan göra. Folk reagerar olika. Även om du inte tänkt äta extremt låga mängder kolhydrater är det nog en idé att höja mängden fett om du vet med dig att du äter väldigt fettsnålt nu.
Utan att göra detta till en penismätartävling vill jag påstå att de prestationer som det länkas till ovan är mediokra, och jag hade aldrig valt dem för att förespråka LCHF i samband med prestation.
Jag köper helt att LCHF fungerar så länge man ligger på en motsvarande nivå och till och med lite högre, men då utan att ha några större ambitioner med sin träning.
Hur skulle du t.ex. lägga upp kosten vid två pass pass om dagen, där (minst) ett är konditionsträning?
Utan att göra detta till en penismätartävling vill jag påstå att de prestationer som det länkas till ovan är mediokra, och jag hade aldrig valt dem för att förespråka LCHF i samband med prestation.
Jag köper helt att LCHF fungerar så länge man ligger på en motsvarande nivå och till och med lite högre, men då utan att ha några större ambitioner med sin träning.
Hur skulle du t.ex. lägga upp kosten vid två pass pass om dagen, där (minst) ett är konditionsträning?
Du kan väl knappast kalla att öht kunna springa 20 km för mediokert?
Du kan väl knappast kalla att öht kunna springa 20 km för mediokert?
Det krävs en del träning för att kunna springa 20 km, ja. Men det säger troligen ingenting i och med att mikaelj antagligen inte började löpträna samma dag som han började med LCHF.
Men man bör hur som kunna visa upp en prestation på den aktuella distansen om man nu nämner den i samband med att man kan prestera och "träna hårt" på LCHF.
Det krävs en del träning för att kunna springa 20 km, ja. Men det säger troligen ingenting i och med att mikaelj antagligen inte började löpträna samma dag som han började med LCHF.“
Jag började löpträna för fyra månader sedan* och började med LCHF för ett år sedan.
Men man bör hur som kunna visa upp en prestation på den aktuella distansen om man nu nämner den i samband med att man kan prestera och "träna hårt" på LCHF.
...varför jag skrev att han skulle avgöra det själv. Jag har utvecklats under senaste året, räcker för mig.
Jag har inga som helst mål att bli elitlyftare och verkligen inte elitlöpare (jag har inte det intresset överhuvudtaget), och den synen delar nog många med mig. Förstår inte din negativitet.
* +Blodomloppet 2008 (1 mil) med totalt ~2 mil träning innan dess, så lägg på "3 mil för drygt ett år sedan".
Jag började löpträna för fyra månader sedan* och började med LCHF för ett år sedan.
...varför jag skrev att han skulle avgöra det själv. Jag har utvecklats under senaste året, räcker för mig.
Jag har inga som helst mål att bli elitlyftare och verkligen inte elitlöpare (jag har inte det intresset överhuvudtaget), och den synen delar nog många med mig. Förstår inte din negativitet.
* +Blodomloppet 2008 (1 mil) med totalt ~2 mil träning innan dess, så lägg på "3 mil för drygt ett år sedan".
Kudos!
Du skrev att du tycker att man kan träna hårt på LCHF medans jag har svårt att se att man kan det. Sedan listade du ett antal träningspass som "bevis", jag poängterade att om man ska argumentera för att t.ex. LCHF fungerar bra vid hård träning så kan man inte lägga upp vanliga gympass och långdistanspass i +5.00-tempo.
Det handlar inte om att vara negativ, utan om att det bör finnas något att falla tillbaka på om man nu ska argumentera.
Du skrev att du tycker att man kan träna hårt på LCHF medans jag har svårt att se att man kan det. Sedan listade du ett antal träningspass som "bevis", jag poängterade att om man ska argumentera för att t.ex. LCHF fungerar bra vid hård träning så kan man inte lägga upp vanliga gympass och långdistanspass i +5.00-tempo.
OK, sanning. Det blir förresten 2,5 månad förresten, eftersom jag inte har sprungit något senaste sex veckorna... :-)
Det handlar inte om att vara negativ, utan om att det bör finnas något att falla tillbaka på om man nu ska argumentera.
Javisst, och något annat har jag inte argumenterat för! Jag bara gav exempel på att det går att träna.
Många tror att man inte orkar mer än att gå till affären innan man blir helt utmattad av kolhydratbrist. Hård träning, på riktigt, är säkerligen en helt annan sak.
Nåväl. Min prestation har förbättrats, snarare än försämrats, under det senaste året. Om den hade kunnat förbättrats ännu mer? Vem vet.
Anton Fräs
2009-08-16, 14:57
Ditt problem är nog inte riktigt så allvarligt att denna boken krävs, men den kommer fortfarande innehålla en stor mängd tips och riktlinjer som kan hjälpa dig med dina besvär. Sedan finns det säkerligen flera andra på detta forum som verkligen skulle behöva läsa den här boken och följa dess program.
Att övervinna hetsätning
Av Christopher Fairburn
auToeXeC
2009-08-16, 18:10
Hadde samma problem och kom till en punkt med min träning att jag slutade växa i massa på gymmet. Började då tänka vad det var för fel på min kost och insåg att dessa dagar jag åt som en idiot och allt man kom över som oftast innehåller onyttiga fetter och kolhydrater var boven. Så det som gjorde att jag slutade med dessa dagar var:
1: Tillåt att ta en chokladbit mitt i veckan när du gör annat eller umgås med andra människor så glömmer du oftast bort suget efter mer sen. Hjälpte på mig iaf..
2: Om du vill fortsätta att bygga muskler måste du sluta med detta, tänk att du har två val. Sluta med dessa dagar eller stanna där du är, så jag brukar tänka mig mig själv "Vad fan ger lösgodis eller glass för min träning". Precis bara massa tomma kcal..
sedan blev det 1 liter glass. Efter det var jag egentligen mätt och borde slutat äta, men begäret hade kickat igång. Tog 0,5 liter glass till
Vad jag reagerar på är att du har 1.5 l glass hemma om du känner att det är svårt att sluta äta.
Vore jag du skulle jag se över mina matvanor, kanske räkna kcal en vecka eller dylikt.
Grandmaster
2009-08-16, 23:33
Jag skrev nyss några rader relaterat till personlighet/neurobiologi och diet, som kanske kan bidra med något i ämnet.
But let me get to the point. If there is a certain threshold of dopamine to be reached before feeling satisfied, and seeing that this response is blunted in endomorphs due to low receptor density, an intermittent feeding pattern would make a lot of sense for the endomorph trying to lose fat. Fewer and bigger meals would achieve the effect, while small meals throughout the day would just be half-assing it and never really deriving any pleasure from the food. The meals would be rewarding, and this brings me to the second argument for an IF meal pattern for endomorphs, which is the anticipation of reward.
Senaste inlägget, Q&A, under intermittent fasting and genotype, hittar ni mer.
Grandmaster
2009-08-16, 23:35
I korta drag förklarar posten bl a varför vissa personer har svårt för att äta "med måtta".
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.