Visa fullständig version : Vad gör man?
Igår kväll gjorde flickvännen sedan 1.5år tillbaka slut med mig. Ett förhållande som varit så underbart många gånger att jag inte vet vad jag ska ta mig till när jag tänker på att det är över nu. Och att jag aldrig mer kommer få hålla om min lilla vän. Och att jag kommer vara tvungen att se henne med någon annan. Och att allt bara är så jävla värdelöst och bara skit. Hur tar man sig ur detta? Just nu bara gråter jag få fort jag tänker på henne/oss eller hör någon låttext eller vad som helst. När jag inte gråter mår jag sjukt dåligt psykiskt och jag pallar fan inte. Jag är jättehungrig men har verkligen noll matlust, känns bara äckligt och vidrigt med mat.
Man ger det tid. Det som känns skit nu kommer kännas lite bättre om några veckor. Däremot måste du låta dig själv få sörja över det, så att du kan gå vidare.
Som sagt, du måste ge det tid. För tid kommer det ta. Enda sättet att påskynda processen är att umgås med andra människor. Bara tanken på det gör dig säkert illamående just nu, men det kommer kännas bättre.
Just nu sitter jag ensam hemma framför datorn och det suger verkligen så jävla hårt. Men jag har inte ork till att göra något. Vill bara lägga mig ner och dö. Hur dör man bäst?
Ge det tid. Umgås med människor du tycker om: kompisar, familj osv. Om det är helt definitivt att det är slut: bryt helt med henne om ni inte redan gjort det.
Tungt som fan men finns inga bra alternativ. För vissa hjälper det att träffa andra för oseriösa grejer. Jag tycker inte att det hjälper, skjuter bara upp bearbetningen imo. Samma med att begrava sig i jobb m.m.
Vet att det känns otroligt tungt nu men det hör tyvärr till livet :(
Jag vill bara ha min flicka, ingen annan. Det kommer aldrig finnas någon annan att ta hennes plats.
Gör inte ett skit ett tag, stirra i väggen, TV-spel, film och serier som du gillar får tiden att gå.
Annars så kan du göra som Barney och "When I get sad, I stop being sad, and start being awesome".
Jag vill bara ha min flicka, ingen annan. Det kommer aldrig finnas någon annan att ta hennes plats.
Jo det går att hitta en ny flickvän, en minst lika bra flickvän.
Jo det går att hitta en ny flickvän, en minst lika bra flickvän.
Men jag vill inte ha någon annan! Jag blir äcklad av bara tanken på någon annan!
Men jag vill inte ha någon annan! Jag blir äcklad av bara tanken på någon annan!
Men sitt kvar framför datorjäveln då och gråt, men inte på kolo:smash:
Det går över, tiden läker de flesta såren.
Igår kväll gjorde flickvännen sedan 1.5år tillbaka slut med mig. Ett förhållande som varit så underbart många gånger att jag inte vet vad jag ska ta mig till när jag tänker på att det är över nu. Och att jag aldrig mer kommer få hålla om min lilla vän. Och att jag kommer vara tvungen att se henne med någon annan. Och att allt bara är så jävla värdelöst och bara skit. Hur tar man sig ur detta? Just nu bara gråter jag få fort jag tänker på henne/oss eller hör någon låttext eller vad som helst. När jag inte gråter mår jag sjukt dåligt psykiskt och jag pallar fan inte. Jag är jättehungrig men har verkligen noll matlust, känns bara äckligt och vidrigt med mat.
Gå ut och festa några dagar i rad. Häng med kompisar med dålig inflytande en månad eller två. Du kommer över det tillslut..
Gå ut och festa några dagar i rad. Häng med kompisar med dålig inflytande en månad eller två. Du kommer över det tillslut..
Asså det är lätt att säga och att till och med tänka att man ska göra det. Men det känns inte så jävla motiverat. Och att blanda in alkohol känns inte heller som någon höjdare egentligen.
Det är i sådana här tillfällen man bör ha kompisar som gillar att festa, dricka sprit och snuska sig:
1. Häng med kompisar
2. Get a hobby
3. Datornörda stenhårt
4. Gymma steinhårt
Att sitta hemma och tänka hjälper inte.
Det är i sådana här tillfällen man bör ha kompisar som gillar att festa, dricka sprit och snuska sig:
1. Häng med kompisar
2. Get a hobby
3. Datornörda stenhårt
4. Gymma steinhårt
Att sitta hemma och tänka hjälper inte.
Men vart hittar jag motivation till att göra allt det? Jag har ingen ork till något känns det som. Och det är svårt att hänga med kompisar när man bara sitter och gråter.
Finns det någon chans att det blir ni igen? (svårt att svara på objektivt för dig kanske, du hoppas ju självklart. Men vad tror du?)
Kommer ni ha någon kontakt nu tror du?
Men vart hittar jag motivation till att göra allt det? Jag har ingen ork till något känns det som. Och det är svårt att hänga med kompisar när man bara sitter och gråter.
Right, gör så här:
1. Skriv en lista på hennes dåliga egenskaper. Några dåliga har hon allt, hon dumpade ju dig trots allt.
2. När du är runt polare skall du inte hålla på och gråta. Det är halva poängen.
3. Du kommer att träffa andra kvinnor och snabbare = bättre.
4. Make some plans för framtiden, i augusti skall du göra x-y-z.
Jens.Andersson
2009-07-06, 10:47
Man får acceptera att förhållanden tar slut, det är en del av livet och uppväxten, precis som att släktingar dör och att man slår tårna i trösklar. Det gör alltid ont som fan till en början och det snabbaste sättet att komma över personen är inte genom att sitta ensam och tycka synd om sig själv. Mitt tips är att göra av med allt som påminner om henne; SMS, gosedjur, kort, osv. Sedan att spendera tid med kompisar, du kommer nog tycka att den jobbigaste tiden är när du ska gå och lägga dig eftersom man då är ensam och får koncentrera sig mer på sina tankar. Om en vecka känns det inte lika jobbigt, om en månad kommer du förmodligen inte tänka på det. Och att du inte skulle hitta någon bättre kvinna är ju bara struntprat, om hon gjorde slut var ni ju uppenbarligen inte menade för varandra.
Jag vill bara ha min flicka, ingen annan. Det kommer aldrig finnas någon annan att ta hennes plats.
Såna här tankar är precis såna du INTE ska tänka. Sätt henne inte på ett piedestal.
Gråt ut i några dagar och se sen till att hänga mycket med polare och familjen och gör roliga saker så ska du se att din fokus hamnar på annat än hur bra/fin/oersättlig din flickvän var.
Du behöver inte alls gå ut eller göra listor eller tänka på andra tjejer än. Det är fullt tillåtet med en period av förlamande sorg. Det dåliga är om man fastnar i den, men än så länge tycker jag att du inte behöver göra så mycket mer än att tillåta dig att vara ledsen.
tigerofsweden
2009-07-06, 11:16
Du behöver inte alls gå ut eller göra listor eller tänka på andra tjejer än. Det är fullt tillåtet med en period av förlamande sorg. Det dåliga är om man fastnar i den, men än så länge tycker jag att du inte behöver göra så mycket mer än att tillåta dig att vara ledsen.
Bra skrivet!
Just nu är det inte mycket att göra, det är tungt. Men längre fram så är det skönt att umgås med vänner&familj och sysselsätta sig med olika/nya saker.
Alla har varit eller kommer att vara i din situation.
Min första tjej gjorde slut efter 4 år och det tog runt ett år innan det släppte. Det var 7 år sedan och idag är vi bra vänner. Presenterade henne för en polare så dom firar typ 4 år nu:)
Det är bara att må dåligt, det släpper till slut.
Man får acceptera att förhållanden tar slut, det är en del av livet och uppväxten, precis som att släktingar dör och att man slår tårna i trösklar. Det gör alltid ont som fan till en början och det snabbaste sättet att komma över personen är inte genom att sitta ensam och tycka synd om sig själv. Mitt tips är att göra av med allt som påminner om henne; SMS, gosedjur, kort, osv. Sedan att spendera tid med kompisar, du kommer nog tycka att den jobbigaste tiden är när du ska gå och lägga dig eftersom man då är ensam och får koncentrera sig mer på sina tankar.
Håller med! Bra skrivet. Även om det är svårt såklart.
Om en vecka känns det inte lika jobbigt, om en månad kommer du förmodligen inte tänka på det. Och att du inte skulle hitta någon bättre kvinna är ju bara struntprat, om hon gjorde slut var ni ju uppenbarligen inte menade för varandra.
Det här är ju dock väldigt individuellt. Tog slut med min tjej sen nästan 7 år (sambos kanske halva tiden eller nåt) för ca 4 månader sedan. Är fortfarande helt fucked up. Då har vi iofs fortfarande kontakt (för att vi måste pga lägenhet och annat) men ändå.
Du behöver inte alls gå ut eller göra listor eller tänka på andra tjejer än. Det är fullt tillåtet med en period av förlamande sorg. Det dåliga är om man fastnar i den, men än så länge tycker jag att du inte behöver göra så mycket mer än att tillåta dig att vara ledsen.
Bra skrivet
Men vart hittar jag motivation till att göra allt det? Jag har ingen ork till något känns det som. Och det är svårt att hänga med kompisar när man bara sitter och gråter.
Nej, du behöver inte orka det nu. Gå på känsla närmaste dagarna; ligg i sängen, gråt, sov, traska runt, promenera, tänk, titta på tv, låt tiden gå och kom tillbaks till den här tråden om ett par dagar / 1-2 veckor.
Finns det någon chans att det blir ni igen? (svårt att svara på objektivt för dig kanske, du hoppas ju självklart. Men vad tror du?)
Kommer ni ha någon kontakt nu tror du?
Right, gör så här:
1. Skriv en lista på hennes dåliga egenskaper. Några dåliga har hon allt, hon dumpade ju dig trots allt.
2. När du är runt polare skall du inte hålla på och gråta. Det är halva poängen.
3. Du kommer att träffa andra kvinnor och snabbare = bättre.
4. Make some plans för framtiden, i augusti skall du göra x-y-z.
Man får acceptera att förhållanden tar slut, det är en del av livet och uppväxten, precis som att släktingar dör och att man slår tårna i trösklar. Det gör alltid ont som fan till en början och det snabbaste sättet att komma över personen är inte genom att sitta ensam och tycka synd om sig själv. Mitt tips är att göra av med allt som påminner om henne; SMS, gosedjur, kort, osv. Sedan att spendera tid med kompisar, du kommer nog tycka att den jobbigaste tiden är när du ska gå och lägga dig eftersom man då är ensam och får koncentrera sig mer på sina tankar. Om en vecka känns det inte lika jobbigt, om en månad kommer du förmodligen inte tänka på det. Och att du inte skulle hitta någon bättre kvinna är ju bara struntprat, om hon gjorde slut var ni ju uppenbarligen inte menade för varandra.
Såna här tankar är precis såna du INTE ska tänka. Sätt henne inte på ett piedestal.
Gråt ut i några dagar och se sen till att hänga mycket med polare och familjen och gör roliga saker så ska du se att din fokus hamnar på annat än hur bra/fin/oersättlig din flickvän var.
Du behöver inte alls gå ut eller göra listor eller tänka på andra tjejer än. Det är fullt tillåtet med en period av förlamande sorg. Det dåliga är om man fastnar i den, men än så länge tycker jag att du inte behöver göra så mycket mer än att tillåta dig att vara ledsen.
Just nu är det inte mycket att göra, det är tungt. Men längre fram så är det skönt att umgås med vänner&familj och sysselsätta sig med olika/nya saker.
Alla har varit eller kommer att vara i din situation.
Min första tjej gjorde slut efter 4 år och det tog runt ett år innan det släppte. Det var 7 år sedan och idag är vi bra vänner. Presenterade henne för en polare så dom firar typ 4 år nu:)
Det är bara att må dåligt, det släpper till slut.
Nej, du behöver inte orka det nu. Gå på känsla närmaste dagarna; ligg i sängen, gråt, sov, traska runt, promenera, tänk, titta på tv, låt tiden gå och kom tillbaks till den här tråden om ett par dagar / 1-2 veckor.
Tack alla, ni är så himla snälla. Jag behöver mer stöd, den här tråden gör faktiskt att det känns något lite bättre.
Till er som undrar så är nog chansen att vi blir tillsammans igen obefintlig. Man vet ju aldrig vad som händer i framtiden men jag ser ingen mening i att hoppas på något. Dessutom vet jag inte om jag är villig att bli tillsammans med henne igen ändå.
Vi kommer heller inte ha någon kontakt med varandra. Jag orkar i alla fall inte se henne med vetskapen att hon inte är min längre. Och jag orkar inte heller se henne med någon annan kille, vilket jag fruktar kommer ske hyfsat snart ändå. Hon har också sagt att hon inte orkar ha någon kontakt med mig framöver. Innan jag gick från hennes hem igår viskade jag i hennes öra att hon inte skulle göra slut, att hon skulle ge oss en chans till. Det bad jag om men hon sa nej och jag svarade att vi ses nog aldrig mer, men jag älskar dig.
Efter nåt år till några år brukar man undra vad man egentligen var så fast vid hos personen man träffade.
Det är lätt att vara efterklok tyvärr.
Efter nåt år till några år brukar man undra vad man egentligen var så fast vid hos personen man träffade.
Det är lätt att vara efterklok tyvärr.
Det kallas kärlek tror jag.
Det kallas kärlek tror jag.
Inte nödvändigtvis. Man blir lätt psykad och får tunnelseende.
Det kallas kärlek tror jag.Ja. Det är en process man måste gå igenom. Att prata med andra och dela med sig av sina känslor är ett bra sätt att klara sig igenom den lite lättare.
Inte nödvändigtvis. Man blir lätt psykad och får tunnelseende.Nej, inte nödvändigtvis, men kärlek förväxlas allt för ofta med besatthet. Jag tror inte att han behöver oroa sig för det riktigt än.
hangatyr
2009-07-06, 11:50
det är helt ok att deppa ihop totalt ett tag. efter en tid så känns den förlamande smärtan mindre och till slut så är det mer eller mindre som vanligt igen.
hendrong
2009-07-06, 12:05
Du gör helt rätt i att bryta kontakten HELT. Man har ju sett för många romantiska filmer där killen/tjejen gör slut, men kommer på i slutet att "du var ju den enda för mig trots allt", och så lever man lycklig i alla sina dar. I verkligheten går det oftast inte till så.
När jag blev dumpad av en tjej förut brukade jag gripa efter halmstrån. Ville hon inte bli tillsammans, så ville jag vara KK. Ville hon inte vara KK, så ville jag bli nära vän. Ville hon inte det, ville jag hålla kontakten. Efter ett tag märkte jag att allt det där bara drog ut på lidandet. Det är bättre att bara acceptera att det aldrig mer kommer bli hon och jag.
Att bli dumpad är som allt annat - man vänjer sig efter ett tag. Förr när tjejer dumpade mig ville jag ta livet av mig. Efter många års förnedring har jag blivit mer och mer blasé, och numera säger jag bara "ok, ha det bra" och skiter i vilket.
Du gör helt rätt i att bryta kontakten HELT. Man har ju sett för många romantiska filmer där killen/tjejen gör slut, men kommer på i slutet att "du var ju den enda för mig trots allt", och så lever man lycklig i alla sina dar. I verkligheten går det oftast inte till så.
När jag blev dumpad av en tjej förut brukade jag gripa efter halmstrån. Ville hon inte bli tillsammans, så ville jag vara KK. Ville hon inte vara KK, så ville jag bli nära vän. Ville hon inte det, ville jag hålla kontakten. Efter ett tag märkte jag att allt det där bara drog ut på lidandet. Det är bättre att bara acceptera att det aldrig mer kommer bli hon och jag.
Att bli dumpad är som allt annat - man vänjer sig efter ett tag. Förr när tjejer dumpade mig ville jag ta livet av mig. Efter många års förnedring har jag blivit mer och mer blasé, och numera säger jag bara "ok, ha det bra" och skiter i vilket.
Håller helt med, det är verkligen bara att dra ut på lidandet. Bra att ni bryter helt även om det känns tungt.
Det här är inte lätt alltså. Skaffa aldrig flickvän är mitt råd, fy fan vad dåligt jag mår. Ser ingen utväg ur detta. :S Aldrig varit så här knäckt innan. Det är så sjukt jobbigt att bryta helt också, men jag tror att jag måste det för att kunna leva alls typ. :S
hendrong
2009-07-06, 12:42
Det här är inte lätt alltså. Skaffa aldrig flickvän är mitt råd, fy fan vad dåligt jag mår. Ser ingen utväg ur detta. :S Aldrig varit så här knäckt innan. Det är så sjukt jobbigt att bryta helt också, men jag tror att jag måste det för att kunna leva alls typ. :S
Utvägen är tid. Tiden läker inte alla sår, men den läker såna här sår.
Du kommer att bli kär i en annan tjej i framtiden, och då kommer du undra vad du såg i henne du är kär i nu.
spoonchest
2009-07-06, 12:48
Man ger det tid. Det som känns skit nu kommer kännas lite bättre om några veckor. Däremot måste du låta dig själv få sörja över det, så att du kan gå vidare. Stort +1.
Du kommer över det min vän. Det är jobbigast de första dagarna. Jag själv har varit i exakt samma sits som du. Slut efter 19 månader. Mitt råd är: Umgås med polarna. Det är sommar. Gör roliga saker så du slipper tänka på henne varannan minut för det är typ det som är jobbigast.
Christyle
2009-07-06, 13:03
gymma stenhårt är ett bra alternativ iaf gymet är en flickvän som aldrig skulle lämna dig hon ger dig bra resultat i slutändan ja för fan kolla gärna på never back down innan oxå ge det tid sen kommer du över henne hon kommer annars att förstöra din vardag be strong god damit
Det känns så sjukt sorgligt att jag inte har någon som helst motivation för att träna. Älskar att träna och vill inte låta min kropp förfalla, men jag har fan ingen motivation alls. Brukar vara så när något jobbigt händer, då slutar jag träna helt.
sundvall
2009-07-06, 14:22
Som jag och många andra sade i denna tråd någon månad tidigare: http://kolozzeum.com/kolozzeum/showthread.php?t=129892
Det var bara en tidsfråga.
Hoppas inte din polare nappade på henne.
ManuelIT
2009-07-06, 14:37
Du kommer att bli kär i en annan tjej i framtiden, och då kommer du undra vad du såg i henne du är kär i nu.
Så jävla sant.
sundvall
2009-07-06, 14:45
Om jag ska bidra med nåt till tråden så.
Ta en period där du bestämmer dig för att deppa ner dig totalt, säg 1 eller 2 veckor. Dessa dagar/veckor kan du sitta inne å deppa bäst fan du vill, lyssna på alla "era låtar", läsa alla brev och allt sånt där som vi pojkar oftast tycker är mesigt som fan och gay :). Men efter denna period ger du dig fan på att du ska göra allt för att komma över henne så fort som möjligt, iväg till gymet även fast du mår piss, socialisera MYCKET, hela hela tiden, det hjälper verkligen. Ta till alkoholen och festa en hel del om så önskas, sup ner dig och ha skitkul för att nästa dag hata livet igen. Ragga runt massvis, det hjälper en verkligen att komma ifrån tankarna "hon är den enda!!!". Ta bort allt som har med henne att göra, allt som påminner om henne. Alla gosedju/brev/foton/sms/mejl/den kvarglömda tröjjan/whatever - Denna är huge, den påskyndar processen utav helvete när du slipper bli påmind om henne hela tiden.
Inse att du är ung, någorlunda normal i skallen och ser förhoppningsvis inte ut som Loket Olsson, då är det absolut inga problem att få igen lite bekräftelse och självförtroende som jag antar att du tappat en del av nu. Du har hela livet framför mig och kommer troligtvis uppleva liknande flera gånger igen, Its a growing phase, det är nåt som i stort sett alla går igenom. Första tiden är man helt nere, känner inte igen sig själv, vad man än gör så tänker man på henne, hon dyker upp precis överallt, man kan inte fatta hur man någonsin ska komma över henne, en eller två månader senare börjar hon sakta men säkert försvinna, man börjar inse att hon inte är hela världen, nätterna du brukar vakna upp och tro att ni fortfarande är tillsammans börjar bytas ut mot drömmar av star-wars, porr, ronnie coleman och proteinpulver - Man börjar förstå att det inte alls var så omöjligt man trodde.
Ge det några fler månader och snart sitter du med funderingar över vad fan det var som egentligen gjorde henne så speciell, du kan inte förstå att du satt och bölade över henne, ser du någon gång något kort på tjejen kommer du se saker som du tidigare inte sett, hon har rätt stor näsa ändå, vinögd, näshår? För stora öron för sitt ansikte, fläskig röv, fan-vet-jag.
Och btw, nästa gång bygger du inte hela din värld runt tjejen, så slipper du lida så oerhört mycket och allt rasar samman, som verkar hänt i detta fall.
Point made, tiden läker alla sår, om du ger den tillåtelse till det :)
Good luck.
shut teh face
2009-07-06, 15:22
Det enda tips jag kan ge (som jag tror jag skulle må bra av) är att sätta upp något mål eller göra något som kräver tid. Bygg ihop en bil, påbörja en diet, ta körkort.
Försök inte ta livet av dig de närmaste dagarna då du mår skit. Och umgås med alla andra sköna människor i ditt liv så fort du orkar ta dig ur sängen.
Shakemynuts
2009-07-06, 15:28
"When I´m sad, I stop being sad and be awesome instead". Word. Det skulle väl vara det. :D
Nä men allvarligt, jag vet hur det känns, men efter ett tag så försvinner hon helt enkelt. Så enkelt är det. Man måste försöka lära sig att man Vet att det finns andra, att man Vet att man kommer att komma över henne och att man Vet att man är värd någon ny när man repat sig och börjar snegla på andra tjejer.
Du behöver bara bita ihop och fortsätta som vanligt. Det är motvind hela vägen, men kämpar man kommer man upp på fötter igen och då kan du komma in på tankar som att tjejer (eller killar, för en tjej) faktiskt inte är så märkvärdiga, du kommer hitta en ny, ganska lätt också och hon kommer vara bättre än ditt ex.
Som jag och många andra sade i denna tråd någon månad tidigare: http://kolozzeum.com/kolozzeum/showthread.php?t=129892
Det var bara en tidsfråga.
Hoppas inte din polare nappade på henne.
Nej nej, det där är är passé. Inte aktuellt längre och det hade inte mycket med uppbrottet igår att göra.
Det enda tips jag kan ge (som jag tror jag skulle må bra av) är att sätta upp något mål eller göra något som kräver tid. Bygg ihop en bil, påbörja en diet, ta körkort.
Försök inte ta livet av dig de närmaste dagarna då du mår skit. Och umgås med alla andra sköna människor i ditt liv så fort du orkar ta dig ur sängen.
Sysselsättning ja.. Jag vet inte vilken väg som är rätt att gå för min del. Men mest tror jag att det för min del handlar om att få snacka med folk om det och få stöd från flera håll. Vilket bland annat den här tråden ger mig faktiskt. Tack för att ni ser mig.
Om jag ska bidra med nåt till tråden så.
Ta en period där du bestämmer dig för att deppa ner dig totalt, säg 1 eller 2 veckor. Dessa dagar/veckor kan du sitta inne å deppa bäst fan du vill, lyssna på alla "era låtar", läsa alla brev och allt sånt där som vi pojkar oftast tycker är mesigt som fan och gay :). Men efter denna period ger du dig fan på att du ska göra allt för att komma över henne så fort som möjligt, iväg till gymet även fast du mår piss, socialisera MYCKET, hela hela tiden, det hjälper verkligen. Ta till alkoholen och festa en hel del om så önskas, sup ner dig och ha skitkul för att nästa dag hata livet igen. Ragga runt massvis, det hjälper en verkligen att komma ifrån tankarna "hon är den enda!!!". Ta bort allt som har med henne att göra, allt som påminner om henne. Alla gosedju/brev/foton/sms/mejl/den kvarglömda tröjjan/whatever - Denna är huge, den påskyndar processen utav helvete när du slipper bli påmind om henne hela tiden.
Inse att du är ung, någorlunda normal i skallen och ser förhoppningsvis inte ut som Loket Olsson, då är det absolut inga problem att få igen lite bekräftelse och självförtroende som jag antar att du tappat en del av nu. Du har hela livet framför mig och kommer troligtvis uppleva liknande flera gånger igen, Its a growing phase, det är nåt som i stort sett alla går igenom. Första tiden är man helt nere, känner inte igen sig själv, vad man än gör så tänker man på henne, hon dyker upp precis överallt, man kan inte fatta hur man någonsin ska komma över henne, en eller två månader senare börjar hon sakta men säkert försvinna, man börjar inse att hon inte är hela världen, nätterna du brukar vakna upp och tro att ni fortfarande är tillsammans börjar bytas ut mot drömmar av star-wars, porr, ronnie coleman och proteinpulver - Man börjar förstå att det inte alls var så omöjligt man trodde.
Ge det några fler månader och snart sitter du med funderingar över vad fan det var som egentligen gjorde henne så speciell, du kan inte förstå att du satt och bölade över henne, ser du någon gång något kort på tjejen kommer du se saker som du tidigare inte sett, hon har rätt stor näsa ändå, vinögd, näshår? För stora öron för sitt ansikte, fläskig röv, fan-vet-jag.
Och btw, nästa gång bygger du inte hela din värld runt tjejen, så slipper du lida så oerhört mycket och allt rasar samman, som verkar hänt i detta fall.
Point made, tiden läker alla sår, om du ger den tillåtelse till det :)
Good luck.
Tack, tack, verkligen. Det betyder mycket att ni här på brädan visar medlidande och försöker hjälpa mig upp ur skiten. Jag läser allt ni skriver mycket noggrant och funderar över varje mening. Och jag tror att du har rätt i det du skriver. Man kommer över det. Jag kommer komma över det, men det är riktigt jävla jobbigt just nu och jag ser ingen ände på det. Hon har ju verkligen varit en stor del av mitt liv under större delen av mitt gymnasieliv liksom. När jag tänker på alla minnen gör det så fruktansvärt ont, att veta att hon slängt iväg mig och allt vi delat tillsammans.
Jag tror inte heller att det funkar för mig att göra mig av med alla minnes-saker, för då kommer jag ångra mig något så jävulskt. Kanske att jag någon gång i framtiden, när jag kommit över henne, gör det. Men absolut inte nu. För det är starka och mycket vackra minnen, som gör mig påmind om alla underbara känslor jag haft under den här tiden - både ledsna och glada sorters minnen, men betydelsefulla och starka minnen. Minnen som jag vill ha kvar och tydligt kunna minnas. Jag kommer nog alltid ha kvar minnena inom mig, men när det gått för lång tid för att jag ska kunna återskapa dem i min hjärna vill jag ha kvar de fysiska minnena. Breven, fotografierna, kvisten från en fjällbjörk som hon plockade med sig till mig från jukkasjärvi, kotten jag fick på min 18-års dag för att jag var hennes kotte, det långa brevet jag fick på alla hjärtans dag som var en så fantastisk kärleksförklaring. Eller Lady och Lufsen-tröjan vi köpte till henne i Köpenhamn i Maj förra året, den fick jag med mig från henne igår. Alla dem minnena och fler därtill vill jag bevara. Och jag är rädd för att glömma, rädd för att mista minnena av hur underbart vi har haft det. Även om jag inte kommer plocka fram dem och titta och läsa känns det tryggt att ha dem förvarade någonstans där jag har möjligheten att plocka fram dem när jag vill. När jag vill minnas hur underbart det har varit. Vad jag hade. Och glädjas över det.
sundvall
2009-07-06, 18:46
Nej nej, det där är är passé. Inte aktuellt längre och det hade inte mycket med uppbrottet igår att göra.
Sysselsättning ja.. Jag vet inte vilken väg som är rätt att gå för min del. Men mest tror jag att det för min del handlar om att få snacka med folk om det och få stöd från flera håll. Vilket bland annat den här tråden ger mig faktiskt. Tack för att ni ser mig.
Tack, tack, verkligen. Det betyder mycket att ni här på brädan visar medlidande och försöker hjälpa mig upp ur skiten. Jag läser allt ni skriver mycket noggrant och funderar över varje mening. Och jag tror att du har rätt i det du skriver. Man kommer över det. Jag kommer komma över det, men det är riktigt jävla jobbigt just nu och jag ser ingen ände på det. Hon har ju verkligen varit en stor del av mitt liv under större delen av mitt gymnasieliv liksom. När jag tänker på alla minnen gör det så fruktansvärt ont, att veta att hon slängt iväg mig och allt vi delat tillsammans.
Jag tror inte heller att det funkar för mig att göra mig av med alla minnes-saker, för då kommer jag ångra mig något så jävulskt. Kanske att jag någon gång i framtiden, när jag kommit över henne, gör det. Men absolut inte nu. För det är starka och mycket vackra minnen, som gör mig påmind om alla underbara känslor jag haft under den här tiden - både ledsna och glada sorters minnen, men betydelsefulla och starka minnen. Minnen som jag vill ha kvar och tydligt kunna minnas. Jag kommer nog alltid ha kvar minnena inom mig, men när det gått för lång tid för att jag ska kunna återskapa dem i min hjärna vill jag ha kvar de fysiska minnena. Breven, fotografierna, kvisten från en fjällbjörk som hon plockade med sig till mig från jukkasjärvi, kotten jag fick på min 18-års dag för att jag var hennes kotte, det långa brevet jag fick på alla hjärtans dag som var en så fantastisk kärleksförklaring. Eller Lady och Lufsen-tröjan vi köpte till henne i Köpenhamn i Maj förra året, den fick jag med mig från henne igår. Alla dem minnena och fler därtill vill jag bevara. Och jag är rädd för att glömma, rädd för att mista minnena av hur underbart vi har haft det. Även om jag inte kommer plocka fram dem och titta och läsa känns det tryggt att ha dem förvarade någonstans där jag har möjligheten att plocka fram dem när jag vill. När jag vill minnas hur underbart det har varit. Vad jag hade. Och glädjas över det.
Det där du skriver är enbart massa bullshit. Du tänker helt vrickat, du är i ett känslosamt tillstånd och kan inte tänka klart. Spar du grejjerna så kommer du titta/lukta etc på dom åter och åter igen, och detta kommer förlänga din process att komma över henne något oerhört. Gör dig själv en tjänst gosse, tänk logiskt och släng iväg skiten.
hendrong
2009-07-06, 18:57
Som jag och många andra sade i denna tråd någon månad tidigare: http://kolozzeum.com/kolozzeum/showthread.php?t=129892
Det var bara en tidsfråga.
Hoppas inte din polare nappade på henne.
Av ren nyfikenhet: tsp, hur slutade den historien?
Du tänker helt vrickat, du är i ett känslosamt tillstånd och kan inte tänka klart.
Sant. Att försöka säga till dig att "det går över" just nu, är som att säga till en anorektiker att "du är inte tjock". Ingen skam i det, det är normalt och de flesta av oss har varit där. Men du måste inse att du inte tänker helt rationellt nu.
Det där du skriver är enbart massa bullshit. Du tänker helt vrickat, du är i ett känslosamt tillstånd och kan inte tänka klart. Spar du grejjerna så kommer du titta/lukta etc på dom åter och åter igen, och detta kommer förlänga din process att komma över henne något oerhört. Gör dig själv en tjänst gosse, tänk logiskt och släng iväg skiten.
Även om det tar längre tid tror jag att det kan lindra längs vägen. I alla fall jag tycker det är kämpigt som fan att bryta helt över en sekund med en människa man älskat över allt annat under en lång period. Det lindrar svedan att ha åtminstone något kvar från den tiden. Att slänga sakerna är jag absolut inte redo för, jag skulle gråta mig fördärvad och sedan vara ännu mer nedbruten än innan.
Av ren nyfikenhet: tsp, hur slutade den historien?
Sant. Att försöka säga till dig att "det går över" just nu, är som att säga till en anorektiker att "du är inte tjock". Ingen skam i det, det är normalt och de flesta av oss har varit där. Men du måste inse att du inte tänker helt rationellt nu.
Den slutade med att jag bröt med polaren och mitt ex slutade också att prata med honom, fast hon ville egentligen fortsätta vilket jag tycker är väldigt empatilöst gentemot mig. Inga fler frågor om den historien tack, det hör inte hit utan den historien har en egen tråd. Snälla respektera den önskningen.
Jo precis så är det, jag kan inte tro på det själv - även fast jag egentligen vet att det kommer en ny morgon någon gång i framtiden.
Till er som bryr er så kan jag berätta att det faktiskt känns bättre nu redan efter några dagar. Gråter inte så mycket längre men har inte riktigt smält vad som hänt dock. Känner mig väldigt ledsen och har en klump i halsen hela tiden liksom, men smärtan är hanterbar. Skriv gärna några rader om ni har lust, för det betyder mer än ni antagligen tror. Tack.
sundvall
2009-07-08, 22:33
Till er som bryr er så kan jag berätta att det faktiskt känns bättre nu redan efter några dagar. Gråter inte så mycket längre men har inte riktigt smält vad som hänt dock. Känner mig väldigt ledsen och har en klump i halsen hela tiden liksom, men smärtan är hanterbar. Skriv gärna några rader om ni har lust, för det betyder mer än ni antagligen tror. Tack.
Skönt, det går lite i vågor sådär i början. Jävligt random, imorgon kan du vakna upp och vara totalt nere igen, för att senare på dagen vara happy gilmore. Bor ni långt ifrån varandra? Så ni inte träffas ute på krogen osv regular menar jag.
Verbatim
2009-07-08, 23:01
Ta denna tiden och gör något annat, ta och begrunda lite vacker konst, det brukar vara ett bra sätt att sysselsätta tankarna med något annat.
Ett av mina favorit stycken.
1. e4 c5 2. Nf3 d6 3. d4 cxd4 4. Nxd4 Nf6 5. Nc3 a6 6. Bc4 e6
7. Bb3 Be7 8. f4 O-O 9. Qf3 Qc7 10. O-O b5 11. f5 b4 12. Na4
e5 13. Ne2 Bb7 14. Ng3 Nbd7 15. Be3 Bc6 16. Bf2 Qb7 17. Rfe1
d5 18. exd5 Nxd5 19. Ne4 Nf4 20. c4 g6 21. fxg6 f5 22. g7 Kxg7
23. Qg3+ Kh8 24. Nec5 Nxc5 25. Bxc5 Bxc5+ 26. Nxc5 Qc7 27. Qe3
Rae8 28. Re2 Nxe2+ 29. Qxe2 Bxg2 30. Nxa6 Qa7+ 31. Kxg2 Rg8+
32. Kh3 Qg7 33. Bd1 Re6 0-1
Riktigt vacker.
Jag vill inte dra upp något nu men, antar att du fortfarande tänker på det -- Varför tog det slut?
Jag var likadan som dig när det hände mig och nu när jag tänker på det tänker jag - nästan kommer vara hur lätt som helst!
Det känns så skönt att inte vara bunden till någon nu, bara dunka lite skön musik... tänka på livet, fina vädret, studera lite, olala det är skönt att vara singel också.
Mitt tips till dig just nu, då jag sitter och lyssnar på musik och precis har sett en ganska bra film. Dra på en riktig hård låt, kanske någon hårdrock(alla på kolo gillar väl hårdrock!!), som du vet att hon hatade, dra på massa sån musik och bara var sig själv!
Något som tror det sundvall sa, det stämmer, att man binder sig för mycket med flickvännen, man spenderar all tid med henne. Märker det själv när kompisar börja dissa allmänt sköna grejjer som en tennis runda, eller lite golf , för han hade lovat si och så :)
Anyway, hoppas du mår bättre! Tänk på alla sköna grejjer man kan göra utan henne, tänk på tiden när du va med henne när du bara ville vara ensam, tänk på det du störde dig hos henne!
Till er som bryr er så kan jag berätta att det faktiskt känns bättre nu redan efter några dagar. Gråter inte så mycket längre men har inte riktigt smält vad som hänt dock. Känner mig väldigt ledsen och har en klump i halsen hela tiden liksom, men smärtan är hanterbar. Skriv gärna några rader om ni har lust, för det betyder mer än ni antagligen tror. Tack.
Härligt. Det kommer att bli bättre och bättre, var bara beredd på att det inte kommer vara någon rak linje uppåt utan det kommer gå upp och ner. Vissa dagar kanske du kommer att tycka att det nästan är skönt, andra kommer du vara riktigt nere. Det är helt normalt.
Försök sysselsätta dig, vara med dina kompisar mycket och bara göra sånt som du har lust med nu. Träffa lite nytt, skönt folk kanske?
Hoppas det går bra.
Skönt, det går lite i vågor sådär i början. Jävligt random, imorgon kan du vakna upp och vara totalt nere igen, för att senare på dagen vara happy gilmore. Bor ni långt ifrån varandra? Så ni inte träffas ute på krogen osv regular menar jag.
Vi bor i varsin ände av samma storstad. Tror inte det är någon större risk att mötas på krogen då jag inte går ut varje helg precis och hon går väl max ut en gång varannan månad. I så fall större risk att mötas på stan, men är inte direkt orolig för det liksom.
Jag vill inte dra upp något nu men, antar att du fortfarande tänker på det -- Varför tog det slut?
Jag var likadan som dig när det hände mig och nu när jag tänker på det tänker jag - nästan kommer vara hur lätt som helst!
Det känns så skönt att inte vara bunden till någon nu, bara dunka lite skön musik... tänka på livet, fina vädret, studera lite, olala det är skönt att vara singel också.
Mitt tips till dig just nu, då jag sitter och lyssnar på musik och precis har sett en ganska bra film. Dra på en riktig hård låt, kanske någon hårdrock(alla på kolo gillar väl hårdrock!!), som du vet att hon hatade, dra på massa sån musik och bara var sig själv!
Något som tror det sundvall sa, det stämmer, att man binder sig för mycket med flickvännen, man spenderar all tid med henne. Märker det själv när kompisar börja dissa allmänt sköna grejjer som en tennis runda, eller lite golf , för han hade lovat si och så :)
Anyway, hoppas du mår bättre! Tänk på alla sköna grejjer man kan göra utan henne, tänk på tiden när du va med henne när du bara ville vara ensam, tänk på det du störde dig hos henne!
Jo det är så jag också försöker tänka. Och helt ärligt så har ju inte alla dagar känts på topp tillsammans med henne heller, ibland har man känt sig less osv. Men det är lättare att minnas allt det bra och sakna det, än att minnas allt det dåliga och vara glad över att slippa det. :/
Härligt. Det kommer att bli bättre och bättre, var bara beredd på att det inte kommer vara någon rak linje uppåt utan det kommer gå upp och ner. Vissa dagar kanske du kommer att tycka att det nästan är skönt, andra kommer du vara riktigt nere. Det är helt normalt.
Försök sysselsätta dig, vara med dina kompisar mycket och bara göra sånt som du har lust med nu. Träffa lite nytt, skönt folk kanske?
Hoppas det går bra.
Det är precis det jag försöker göra. Ta igen sådant jag inte "kunde" göra när vi var tillsammans. Liksom bara ligga och kolla på TV en hel dag utan att hon ringer och blir sur för att jag inte är med henne men ändå inte "gör något". Bara det är väl lite skönt i sig. Och jag försöker tänka mycket på hur skönt det är att bara ha sig själv att tänka på liksom, inte behöva anpassa sig till någon annan och ta med henne i alla planering. Typ så.
Jag vill bara återigen tacka för stödet i den här tråden! Kan varmt rekommendera liknande tilltag då ni har hjärtesorg - starta en tråd på kolo så ska ni se att allt känns mycket bättre! :D Faktiskt, den här tråden hjälpte mig sjukt mycket och imorgon är det tre veckor sedan jag blev dumpad, och jag mår så sjukt mycket bättre nu än då! Det ni skrev och berättade som jag inte riktigt trodde på var sant var faktiskt sant, man kommer över det. Och jag tänker knappt på henne längre och saknar henne inte heller. Jag har helt enkelt på många sätt gått vidare, och det mycket snabbare än jag trodde att det skulle gå - vilket känns både bra och dåligt iofs. Men tack i alla fall, och jag har som pricken över i redan bokat in en dejt med en jättesöt tjej. Mumma för självförtroendet och bekräftelsebehovet. :D
Men men, åter ett stort tack till er alla som skrivit i tråden.
Och Sundvall, du hade rätt i det du sa till mig för längesedan, men jag ångrar ändå ingenting av vad jag gjort även om det klokaste nog faktiskt varit att lyssna på dina råd du gav mig då. :)
sundvall
2009-07-25, 19:45
Hmm, vad var det jag sa för något? Minnet sviker.
Yeah, när man är under känslomässig mongohet vill skallen inte tro på allt skit folk säger som talar emot det man egentligen vill, när känslorna börjar svalna tänker man mer rationellt och inser att det låg många sanningar i det som sades.
Känslor är oerhört starka grejjor och kan få en helt blind, remember this to next time.
mangemani
2009-07-25, 19:50
du gör det som du brukar göra när det har tagit slut med dina tidigare tjejer.
tråkigt att det tog slut:(
Jag förstår inte riktigt hur man kan vara så blind att man inte märker att ens partner slutar tycka om en. Går ju inte på en natt direkt. Att ena sidan är störtförälskad fortfarande och den andra är less på det. Hur kan du ens ha missat det?
Framtiden säger att du hittar någon ny att betutta dig i och att du öppnar upp ögonen lite mera och anstränger dig så att hon inte tröttnar på dig.
Hmm, vad var det jag sa för något? Minnet sviker.
Yeah, när man är under känslomässig mongohet vill skallen inte tro på allt skit folk säger som talar emot det man egentligen vill, när känslorna börjar svalna tänker man mer rationellt och inser att det låg många sanningar i det som sades.
Känslor är oerhört starka grejjor och kan få en helt blind, remember this to next time.
Precis, jag har lärt mig mycket av det här förhållandet, som även var mitt första riktigt "seriösa" eller långvariga förhållande.
du gör det som du brukar göra när det har tagit slut med dina tidigare tjejer.
tråkigt att det tog slut:(
Har aldrig haft någon flickvän på det här sättet tidigare, hon här var min första stora kärlek. Var tillsammans med en tjej för nåt år sedan i typ 2 månader, och haft lite lösa kontakter bara typ. Så jag vet inte vad det är jag "brukar göra"?
Jag förstår inte riktigt hur man kan vara så blind att man inte märker att ens partner slutar tycka om en. Går ju inte på en natt direkt. Att ena sidan är störtförälskad fortfarande och den andra är less på det. Hur kan du ens ha missat det?
Framtiden säger att du hittar någon ny att betutta dig i och att du öppnar upp ögonen lite mera och anstränger dig så att hon inte tröttnar på dig.
Fast, riktigt så har det ju inte gått till. När vi gjorde slut älskade vi fortfarande varandra. Och jag vet att mitt ex sörjer mig och gråter över mig. Så det har inte gått till riktigt som du tror antar jag..
Det gick verkligen snabbt att komma över. Härligt. :-)
Det gick verkligen snabbt att komma över. Härligt. :-)
Haha ah, jag är själv förvånad! Men självklart har jag inte helt kommit över henne än, men jag är en bra bit på vägen. :) Sörjer liksom inte längre, men det är ju mer än så som ska bearbetas.
Som du lät i början trodde jag att du skulle hoppa från en hög bro. Men bra att det fixat sig någorlunda*popcorn*
Som du lät i början trodde jag att du skulle hoppa från en hög bro. Men bra att det fixat sig någorlunda*popcorn*
Haha ah det trodde jag också. Finns en hög å fin bro nära till hands där jag bor också! Men den får allt vänta på något värre innan den får mig! :D
Fast, riktigt så har det ju inte gått till. När vi gjorde slut älskade vi fortfarande varandra. Och jag vet att mitt ex sörjer mig och gråter över mig. Så det har inte gått till riktigt som du tror antar jag..
Jag vet ju som sagt inte vad som hänt så får väl be om ursäkt. :D
Jag vet ju som sagt inte vad som hänt så får väl be om ursäkt. :D
Ingen fara. :)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.