Visa fullständig version : Farsan varit med om ett väpnat rån
Hej,
Fick nyss höra från farsan att han i förrigår var med om ett väpnat rån i en bank. Två maskerade män beväpnade med yxor tog sig in i banken där bland annat han befann sig. Han berättade att de skrek, hotade och tom tog tag i en person. Alla som befann sig där låg i cirka 2 timmar på marken. Inte kul att höra *grr*
Efteråt när polisen kom pratades det med alla och de erbjöd alla någon sorts krishantering. Farsan är en tuff gubbe som varit med om mycket i sitt liv, även om han mjuknat till nu på senare år... men jag förstår att det vore bra om han tog emot den hjälp som erbjöds och det ska jag uppmuntra honom till att göra. Det jag undrar är vad jag och övriga familjemedlemmar kan göra för att den här händelsen inte ska ta på hans psyke? Hur kan en sådan händelse påverka en människa egentligen?
Tack,
Ah, trodde din far varit med och rånat banken.
Pontus H
2009-05-27, 13:37
fy fan, 2 timmar? fan va opti att träna plankan då... nej, men det där beror ju helt och hållet från person till person, vissa går bara där ifrån, slår en drill, tar en mosbricka och fortsätter som vanligt. Andra kan säkert tänka på det varje dag i resten av sitt liv.
Hände samma sak för min farsa, fast inne på systemet. Hade åkt bil med honom men han skulle dra in lite fort och köpa någonting där medans jag satt kvar. Får förstås vänta ett jävla bra tag innan jag får reda på vad som har hänt. De lustiga är att polisstationen ligger granne med systembolaget men ändå så tog de över 30 minuter innan polis var på plats. Allt gick bra dock, ingen kom till skada och dom kom inte över några pengar.
Efteråt när polisen kom pratades det med alla och de erbjöd alla någon sorts krishantering. Farsan är en tuff gubbe som varit med om mycket i sitt liv
Har han haft 22 tjejer? Hängt med raggare va och kanske modsen?
Jag tror inte man blir särskilt traumatiserad av sånt här om man inte är extremt känslig.
Tror inte ni behöver göra nå särskilt.
Ah, trodde din far varit med och rånat banken.
Varför?
Tror inte ni behöver göra nå särskilt.
Vad får dig så säker på det?
Jag var med om ett väpnat rån när jag var 12 år och min familj stod i en bank när vi var på semester i Spanien. Det var tre rånare med avsågade hagelgevär och e fick sina pengar innan polisen kom dit och stack därifrån. Som 12-åring förstod jag mycket väl vad som hände och såg allvaret i det hela men eftersom ingen blev skadad etc så tyckte jag då att det det var en rätt fräck upplevelse, min mamma däremot blev rätt skärrad vilket jag har ökad förståelse för idag. Som vuxen ser man ju risker på ett helt annat sätt.
När polisen kom på plats kollade de bara att de inte fanns några skador, tog vittnesmål och 10 minuter senare var banken igång som vanligt igen.
Så länge det inte blir personskador och det är dödshotningar mm så är nog situationen som sådan inte så traumatisk. otäck, givetvis men inget som förföljer en efteråt.
Jag var med om ett rån inne på konsum. Jag skulle precis betala när två killar trängde sig fram med en pistol. Efter några sekunder såg ena killen att jag stog bredvid dem så han viftade att jag skulle gå och ställa mig med alla andra.
Jaha typ. Fattade att dom bara ville ha pengarna och höll man sig lugn skulle man sannolikt inte råka ut för något. Inga problem efter:)
hahavaffan
2009-05-27, 14:10
Varför?Värd fråga? :confused:
Tror inte heller man blir så himla traumatiserad av det.
Värd fråga? :confused:
Tycker bara att inget i titeln eller texten antyder något om att fadern skulle ha varit med och rånat baken.
Commando1980
2009-05-27, 14:20
Hej,
Fick nyss höra från farsan att han i förrigår var med om ett väpnat rån i en bank. Två maskerade män beväpnade med yxor tog sig in i banken där bland annat han befann sig. Han berättade att de skrek, hotade och tom tog tag i en person. Alla som befann sig där låg i cirka 2 timmar på marken. Inte kul att höra *grr*
Efteråt när polisen kom pratades det med alla och de erbjöd alla någon sorts krishantering. Farsan är en tuff gubbe som varit med om mycket i sitt liv, även om han mjuknat till nu på senare år... men jag förstår att det vore bra om han tog emot den hjälp som erbjöds och det ska jag uppmuntra honom till att göra. Det jag undrar är vad jag och övriga familjemedlemmar kan göra för att den här händelsen inte ska ta på hans psyke? Hur kan en sådan händelse påverka en människa egentligen?
Tack,
prata med honom helt enkelt så att han inte (eventuellt) går runt och grubblar och håller inne allt. sen är det ju olika från människa till människa, vissa får inga bestående men av det som har hänt medan andra kan behöva professionell hjälp.
hahavaffan
2009-05-27, 14:21
Tycker bara att inget i titeln eller texten antyder något om att fadern skulle ha varit med och rånat baken.Läser man det fort så är det väl inga större problem? Är man sen dessutom uttråkad så är det ännu mer lätt hänt.
Vad får dig så säker på det?
Inget. Därför jag skrev "tror"...
Tycker inte det lät så farligt bara, att normalt beteende från er sida inte skulle vara tillräckligt för att hjälpa en vuxen man att repa sig.
rockafellah
2009-05-27, 14:58
fy fan, 2 timmar? fan va opti att träna plankan då...
HAHA!!! :laugh::laugh::laugh:
mattilainen
2009-05-27, 15:01
Det som är vanligt i såna här fall är väl att det blir en traumatisk händelse och att din pappa kan börja dra sig undan, gör han det så är det ett tecken på att han är i någon slags krissituation. Finns bara där och prata om han behöver, han kanske inte alls tänker så mycket på det utan då blir det ju bara jobbigt om alla i familjen sitter och "Nu ska vi prata om detta".
Skrev en upsats om traumatiska kriser ganska nyss, kan posta in lite av den här.
Om man utsätts för en traumatisk händelse i livet kommer det att ta olika lång tid att ”komma igenom” sorgen, smärtan och svårigheterna. Cullberg är en person som kan urskilja ett mönster på hur man arbetar sig igenom krisen. Man kan dela upp en traumatisk kris i fyra olika faser som man kommer att gå igenom.
Den första fasen är chockfasen, man förstår inte vad som har hänt eller att det har hänt. Man kan bli sedd som en zombie, man går runt utan att förstå vad som egentligen har hänt. Det är ett kaos i sig själv och man kan inte kontrollera sina känslor, tankar eller sitt beteende. Man känner sig ångerfylld. Man kan få panik känslor och vill bara lämna allt, man orkar inte med det här.
Efter chockfasen kommer reaktionsfasen. man har rensat upp i kaoset och man klarar nu att ta in vad som har hänt. Det är nu man börjar känna av känslorna. Man tänker väldigt mycket på det som har hänt och det är svårt att koncentrera sig på annat. Man gråter och sörjer, man tänker alltid att ”varför händer detta mig?”. Man har skuldkänslor och försöker hitta något eller någon att ge skulden.
Bearbetningsfasen är den tredje fasen och det är här man tar itu med sina känslor. Man börjar inse att det som har hänt har hänt och det är bäst att gå vidare. Man mår fortfarande dåligt av att tänka på händelsen men man klarar av att återgå till vardagen. Man tänker inte hela tiden på händelsen utan man tänker på annat också. Man börjar se lösningar och förså att ”Det här måste jag leva med resten av livet” och det är bäst att göra det bästa av situationen.
Den sista fasen kallas nyorienteringsfasen. Man har accepterat vad som har hänt. Det finns inget slut på denna fasen utan man känner att man lever igen och kan bli glad åt saker och ting. Man kan känna sig starkare och känna sig mer mogen, man har klarat en svår upplevese som man inte trodde att man skulle klara av. ”Det som inte dödar stärker dig”.
Tycker bara att inget i titeln eller texten antyder något om att fadern skulle ha varit med och rånat baken.
Självklart en tolkningsfråga, om vi skriver om
Farsan varit med om ett väpnat rån
Till
Farsan varit med om en trafikolycka
Så tolkar jag det som att han var inblandad i själva krocken, inte bara som vittne eller hjälpare på plats.
Jag har varit med om en våldtäkt
Det uttalandet skulle jag tolka som att personen blivit utsatt för en våldtäkt, inte att den såg på när det skedde, ej heller att den deltog i våldtäkten.
Att vara med om något betyder att man har en roll, antingen som åskådare (Jag var med när Sverige tog brons i vm 94)
Eller att man deltog i matchen
(Jag var med när Sverige tog brons i vm 94)
Alla reagerar olika, och det är inte på något sätt konstigt om man tycker att det var en jobbig upplevelse som man vill "få ur sig". Det finns hjälp att få som förmedlas via Polisen (Brottsofferjour osv) - se till att ta den hjälpen om det behövs.
Till och med poliser får debriefing när de varit med om jobbiga händelser, så det är absolut ingenting konstigt med det.
//Martin
Vad är det att prata ut om? Ligg still och håll tyst så går det bra.
Har han haft 22 tjejer? Hängt med raggare va och kanske modsen?
Jag tror inte man blir särskilt traumatiserad av sånt här om man inte är extremt känslig.
Du är en så otroligt tuff statfh
Varför?
Topic kanske? Varför kommer du alltid med dryga och dumma kommentarer?
Självklart en tolkningsfråga,
Mmm.
Topic kanske? Varför kommer du alltid med dryga och dumma kommentarer?
Det var så jag tänkte när jag såg Mentals inlägg, jag tyckte inte det hade nåt med topic att göra. Sen om det var en ärlig invändning så låt gå för det.
Ingen av oss har någon aning om hur jobbigt det var för pappan. 2 timmar är ganska lång tid, han kan ha stressat upp sig rejält, vem vet. Prata med honom som vanligt, ta med honom på något roligt.
Enligt illustrerad vetenskap så ska man spela tetris strax efter det hänt något allvarligt, men det kanske är för sent nu :)
Och alla känner att de måste spela tuffa som vanligt.
Ignatius72
2009-05-27, 19:25
För några år sedan övade polisen hur de skulle hantera ett bankrån. Man riggade upp allt i en vanlig bank, personalen var självfallet informerade om att alla under eftermiddagens övning var poliser. Trots det så fick man sluta med det då bankpersonalen upplevde det allt för jobbigt.
Har man några fungernade hjärnceller så är det klart att en sådan händelse är omskakande. man ligger ju inte och funderar på vad man ska köpa med sig från ICA efter jobbet om det står idioter med vapen och håller en instängd i flera timmar.
Det som är vanligt i såna här fall är väl att det blir en traumatisk händelse och att din pappa kan börja dra sig undan, gör han det så är det ett tecken på att han är i någon slags krissituation. Finns bara där och prata om han behöver, han kanske inte alls tänker så mycket på det utan då blir det ju bara jobbigt om alla i familjen sitter och "Nu ska vi prata om detta".
Skrev en upsats om traumatiska kriser ganska nyss, kan posta in lite av den här.
Om man utsätts för en traumatisk händelse i livet kommer det att ta olika lång tid att ”komma igenom” sorgen, smärtan och svårigheterna. Cullberg är en person som kan urskilja ett mönster på hur man arbetar sig igenom krisen. Man kan dela upp en traumatisk kris i fyra olika faser som man kommer att gå igenom.
Den första fasen är chockfasen, man förstår inte vad som har hänt eller att det har hänt. Man kan bli sedd som en zombie, man går runt utan att förstå vad som egentligen har hänt. Det är ett kaos i sig själv och man kan inte kontrollera sina känslor, tankar eller sitt beteende. Man känner sig ångerfylld. Man kan få panik känslor och vill bara lämna allt, man orkar inte med det här.
Efter chockfasen kommer reaktionsfasen. man har rensat upp i kaoset och man klarar nu att ta in vad som har hänt. Det är nu man börjar känna av känslorna. Man tänker väldigt mycket på det som har hänt och det är svårt att koncentrera sig på annat. Man gråter och sörjer, man tänker alltid att ”varför händer detta mig?”. Man har skuldkänslor och försöker hitta något eller någon att ge skulden.
Bearbetningsfasen är den tredje fasen och det är här man tar itu med sina känslor. Man börjar inse att det som har hänt har hänt och det är bäst att gå vidare. Man mår fortfarande dåligt av att tänka på händelsen men man klarar av att återgå till vardagen. Man tänker inte hela tiden på händelsen utan man tänker på annat också. Man börjar se lösningar och förså att ”Det här måste jag leva med resten av livet” och det är bäst att göra det bästa av situationen.
Den sista fasen kallas nyorienteringsfasen. Man har accepterat vad som har hänt. Det finns inget slut på denna fasen utan man känner att man lever igen och kan bli glad åt saker och ting. Man kan känna sig starkare och känna sig mer mogen, man har klarat en svår upplevese som man inte trodde att man skulle klara av. ”Det som inte dödar stärker dig”.
För några år sedan övade polisen hur de skulle hantera ett bankrån. Man riggade upp allt i en vanlig bank, personalen var självfallet informerade om att alla under eftermiddagens övning var poliser. Trots det så fick man sluta med det då bankpersonalen upplevde det allt för jobbigt.
Har man några fungernade hjärnceller så är det klart att en sådan händelse är omskakande. man ligger ju inte och funderar på vad man ska köpa med sig från ICA efter jobbet om det står idioter med vapen och håller en instängd i flera timmar.
Jag var med om ett väpnat rån när jag var 12 år och min familj stod i en bank när vi var på semester i Spanien. Det var tre rånare med avsågade hagelgevär och e fick sina pengar innan polisen kom dit och stack därifrån. Som 12-åring förstod jag mycket väl vad som hände och såg allvaret i det hela men eftersom ingen blev skadad etc så tyckte jag då att det det var en rätt fräck upplevelse, min mamma däremot blev rätt skärrad vilket jag har ökad förståelse för idag. Som vuxen ser man ju risker på ett helt annat sätt.
När polisen kom på plats kollade de bara att de inte fanns några skador, tog vittnesmål och 10 minuter senare var banken igång som vanligt igen.
Så länge det inte blir personskador och det är dödshotningar mm så är nog situationen som sådan inte så traumatisk. otäck, givetvis men inget som förföljer en efteråt.
Jag var med om ett rån inne på konsum. Jag skulle precis betala när två killar trängde sig fram med en pistol. Efter några sekunder såg ena killen att jag stog bredvid dem så han viftade att jag skulle gå och ställa mig med alla andra.
Jaha typ. Fattade att dom bara ville ha pengarna och höll man sig lugn skulle man sannolikt inte råka ut för något. Inga problem efter:)
prata med honom helt enkelt så att han inte (eventuellt) går runt och grubblar och håller inne allt. sen är det ju olika från människa till människa, vissa får inga bestående men av det som har hänt medan andra kan behöva professionell hjälp.
Jättetack, fick mig lite lugnare :thumbup:
Att i 2 timmar ligga ner och uppleva ett direkt hot om livet kan nog ta på psyket, jag vet att chuck norris hade kung fuat ner dem men det här är inte riktigt samma sak.
Jag blir faktiskt lite förvånad över att ~75% av posterna i denna tråd är aningen
dryga och korkade. Det är inte likt folket på Kolo.
Mycket vettig input av Mattilainen!
Looney: Det kan vara god idé att "checka av" farsan med regelbundna mellanrum;
Typ 1 gång i veckan ett halvår framöver. Viktigt är att nattsömnen inte påverkas.
Eftersom det inte var ett direkt hot mot honom så tror jag det är lättare att hantera. De som satt i kassan kan få det lite svårare. Alla är olika, men jag tror och tycker jag kan hantera just en sån här händelse ganska lätt.
Jag har vart med om något liknande, vill inte gå inte vad, men, jag kom över det ganska snabbt, ingen big deal. Det jobbigaste är när folk frågar om det, ibland mitt bland folk, vill visa intresse och åååå tycka synd om en, det är, vad jag tycker, otroooligt irriterande.
Du kan fråga han om han känner att han vill prata, om inte, fine, men pusha inte fram det bara.
Dessutom låter han som en tuff gubbe :) Inga problem för honom
Har han haft 22 tjejer? Hängt med raggare va och kanske modsen?
Jag tror inte man blir särskilt traumatiserad av sånt här om man inte är extremt känslig.
Alla är vi ju olika, men har du blivit hotad med vapen under två timmar?
Edit: Varför är där så många praktarseln i den här tråden förresten? 90% av posterna verkar ju komma från Jonte 14 som precis kommit in i målbrottet.
Det är nog lätt att sitta här och skriva att det är inte så farligt.
Folk är olika känsliga. En del kraschar, och en del klarar sig bättre,men jag tror inte att någon går opåverkad från en sådan händelse. Folk som går och köper en mosbricka som om ingenting har hänt, gör det förmodligen som en försvarsmekanism, men det kommer med största säkerhet att komma ifatt dem senare, och då kan det vara bra att ta det på allvar, och prata med någon.
Jag har en kvinnlig bekant som jobbade på en bank som blev rånad av maskerade män med automatvapen, som de avlossade ett par gånger, innan de tog personalen som gisslan, och låste in allihopa i ett bakrum medan de genomförde rånet.
Det här var hennes första jobb efter högskolan, och hon hade bara jobbat där ett par månader när det hände. Hon blev helt förstörd, klarade inte av att jobba kvar på den arbetsplatsen, eller på bank överhuvudtaget, och går fortfarande hos psykolog.
Supercharger
2009-05-28, 09:23
Klev runt hörnet till en bank en gång där ett pågående värdetransportrån var på gång. En av killarna högg frenetiskt i en dörr med en yxa och den andra vaktade med nån sorts automatvapen som jag nästan sprang på.
Ringde in och larmade, blev förhörd. Gicks en hem och tog en starköl och ringde en polare:D.
Även fast det gick jävligt fort så var det en väldigt äcklig känsla att se nån med ett automatvapen i högsta hugg.
OT: Som många ovabstående har sagt: kolla av dåd och då ifall han vill snacka om det. Hjälper väldigt mycket att "få det ur" sig.
Mvh
Det är nog lätt att sitta här och skriva att det är inte så farligt.
Folk är olika känsliga. En del kraschar, och en del klarar sig bättre,men jag tror inte att någon går opåverkad från en sådan händelse. Folk som går och köper en mosbricka som om ingenting har hänt, gör det förmodligen som en försvarsmekanism, men det kommer med största säkerhet att komma ifatt dem senare, och då kan det vara bra att ta det på allvar, och prata med någon..
Jo, men utgående från trådstartarens beskrivning kan man nog utgå ifrån att pappan inte har tagit det särskilt hårt, det är en lite annan sak att vara en ung kvinna bakom disken än en man med livserfarenhet som inte på samma sätt pressas att handla rätt i situationen.
Själv hade jag antagligen blivit lite uppskakad och glad över att ha fått en intressant erfarenhet pratat om händelsen med någon, men tycker att det vore helt fel att pressa pappan ifall han inte själv känner ett behov av att behandla saken, han kan till och med ta gnällandet hårdare än själva händelsen. Tycker det vore hänsynsfullast att avvakta och ta upp saken först ifall det ser ut att behövas.
För övrigt var yxor ett väldigt trevligt drag från rånarnas sida, att utsättas för ett bekant verktyg som faktiskt kräver en bestämd vilja för att skada någon måste ju vara mindre traumatiserande för offren än osäkrade automatvapen där kramp i pekfingret kan leda till lik, detta speciellt med tanke på alla barn och kvinnor som inte gått lumpen och således kanske ser eldvapen som något skrämmande.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.