Visa fullständig version : Udda reaktioner
Det kanske kommer som en total nyhet för er, men jag tycker det är intressant med hur människan fungerar. Så en ny fundering:
Reagerar du på ngt irrationellt sätt ibland? När, hur, var och vet du varför?
Tex när jag var liten var det en tjej som alltid asgarvade när det hände ngt hemskt, då tyckte man ju att hon var puckad men senare lärde man ju sig att många reagerar så i extrema situationer.
Själv så får jag lite ångest och känner mig gråtfärdig + att jag vill "äga" när jag hör en bra låt, bra film osv. Jag vill liksom inte unna andra den, vill ha patent på att höra den, känner att bara jag förstår den och annat trams - som jag fattar är dumt. Och även en glad låt blir jag ledsen av, känner att jag får ångest att jag inte kommer lyssna mig mätt på den innan jag dör och guvetallt. *rolleyes*
När jag bjuder ngn på en bra låt, mat el ngt jag verkligen tycker jättemycket om och möts av ljumma reaktioner tycker jag ofta att personen är dum i huvudet, fast jag egentligen inte tycker det, men jag känner nästan för att slå personen ifråga som inte har vett att uppskatta ngt som jag tycker är så uppenbart jättebäst. :smash: (vill förtydliga att jag faktiskt aldrig har slagit ngn, hehe, men det är aldrig när man borde vilja slå som jag vill, utan just om ngn inte tycker om hallonsorbet tex).
Jag vet ju att jag har fel, att det är ngt lite skadat i huvudet och viftar bort det el förklarar för mig att jag är en irrationell barnunge nu, och därför gråter jag inte till sommarplågan och slår inte folk som inte älskar hallonsorbet utan beter mig och tänker i slutändan normalt.
Men ändå. Just det, en sak till: Om ngn är jättetrevlig tycker jag ofta att den är skitsnygg fast jag kan se att den inte har fina drag osv, men jag kan bli sur om ngn hävdar motsatsen - och har denna jättetrevliga person tex snea tänder kan jag börja tycka att det är skitsnyggt med snea tänder.
Kom igen, det kan inte bara vara jag som är irrationell och ologisk - bjussa på era udda tänk/beteenden! :thumbup:
MasterChief
2009-05-26, 09:15
Jag brukar agera en aning irrationell i hissen ibland. Står nära dörren och låter händerna springa över dörrarna när hissen går uppåt. Då känner jag mig som spindelmannen. Det får mig att känna mig stark.
Men ändå. Just det, en sak till: Om ngn är jättetrevlig tycker jag ofta att den är skitsnygg fast jag kan se att den inte har fina drag osv, men jag kan bli sur om ngn hävdar motsatsen - och har denna jättetrevliga person tex snea tänder kan jag börja tycka att det är skitsnyggt med snea tänder.
Det där lär ju inte vara udda. Om det inte var på det viset skulle man ju aldrig attraheras av andra än typ Brad Pitt. Det är ett fiffigt sätt för oss fula att få ligga också. Vi är trevliga istället.
Det där lär ju inte vara udda. Om det inte var på det viset skulle man ju aldrig attraheras av andra än typ Brad Pitt. Det är ett fiffigt sätt för oss fula att få ligga också. Vi är trevliga istället.
:thumbup:
Jag brukar agera en aning irrationell i hissen ibland. Står nära dörren och låter händerna springa över dörrarna när hissen går uppåt. Då känner jag mig som spindelmannen. Det får mig att känna mig stark.
På sant? Är det sant tycker jag mkt om dig just nu, älskar sånt där.
Det där lär ju inte vara udda. Om det inte var på det viset skulle man ju aldrig attraheras av andra än typ Brad Pitt. Det är ett fiffigt sätt för oss fula att få ligga också. Vi är trevliga istället.
Nähe, jaha, ja ligga är ju nice. Men jag tänkte mer på permanenta skador. Typ att nästa person man möter med väldans snea tänder men som inte är trevlig får ligga, men det gör väl inget iofs. Kanske leder till att personen blir trevligare. Osv osv.
är nog äckligt rationell, tråkig som man är.
Jag har den kanske inte helt ovanliga åkomman att jag behöver övertyga mig själv om att jag verkligen låste dörren när jag går hemifrån. Det brukar bli något i stil med: Går ut, låser dörren. Känner så att dörren är låst. Tar ett par steg, går tillbaka och känner så att dörren är låst. Sätter mig i bilen, försöker frambringa en bild av mig själv där jag låste dörren. Lyckas inte det så får jag gå och känna på dörren igen.
Och då kan jag inte ens minnas att jag någonsin glömt att låsa dörren.
Jag är väl ganska irrationell i vissa situationer iallafall. I vissa fall argumenterar jag för något jag vet är fel bara för argumentetsskull och för att 'bräcka' personen med motsatt åsikt.
Dennis: Det där känner man igen, oftast kommer man på det när man redan satt sig på bussen eller gått in i bilen.
Jag tror att alla har sina 'ticks' och det är dessa som gör oss individuella. Utan irrationalitet finns ingen rationalitet :D
DennisJ, att vara tveksam på om man låste ytterdörren är ju högst normalt. Man låser av vana dvs ignet man tänker eller fokuserar på. Sen jävlas ens osäkerhet med en när man kommit ett par steg. :D
Det är väl mest när det blir ett tvångsmässigt beteende att gå tillbaks och kolla ett flertal gånger som kan ses som smått neurotiskt. Tror man att man har låst dörre har man gjort det i 99.99% av fallen.
Ska man ta det med extrema situationer så brukar jag "stänga av" allting. Blir helt känslokall, låter oftast barsk och sur också när jag talar med dem som får panik, det brukar funka bra för att få dem att agera.
Jag räknar bokstäver: 'hm, hur många gånger kan jag placera det han / hon just sade i grupper om tre?' Skriven text räknas också. Ibland grupper om fem eller fyra. Går det jämt ut, så desto bättre. Mina tallrikar och assietter skall placeras med 1 centimeters avstånd till bordskanten. Handlar mer om etikett, förmodar jag. Jag räknar steg när jag är ute och knatar eller springer. Jag tvinnar min mustasch i tid och otid, utan att tänka på det.
Orkar inte läsa era svar, men jag har en udda reaktion och det är att när någon skadas eller har dött så reagerar jag först som alla och tycker så jävla synd om personen och hans/hennes nära men efter en stund börjat jag fundera på hur stört det hade varit om någon börja flabba, så efter 1 min så sitter jag ofta och kämpar för att inte börja flabba..ingen aning om varför det händer då jag tycker synd om personerna men något inom mig vill bara flabba, ibland går jag ut ur rummen och måste flabba..:/ Kommer ihåg hur en person dog första året på gymnasiet och jag tyckte så synd men när det typ var tysta minuten och alla satt och vissa grät ville jag bara flabba, var riktigt svårt att hålla sig. Tycker inte ens det är roligt men en reaktion bara, kanske för att jag inte känner personerna, hade inte reagerat så om det var någon jag kände..
Jag räknar bokstäver: 'hm, hur många gånger kan jag placera det han / hon just sade i grupper om tre?' Skriven text räknas också. Ibland grupper om fem eller fyra. Går det jämt ut, så desto bättre. Mina tallrikar och assietter skall placeras med 1 centimeters avstånd till bordskanten. Handlar mer om etikett, förmodar jag. Jag räknar steg när jag är ute och knatar eller springer. Jag tvinnar min mustasch i tid och otid, utan att tänka på det.
Det måste vara väldigt tidskrävande att räkna allt folk säger. Eller du har tränat länge?
Det här med att låsa dörren är jobbigt, speciellt när man är sen till en buss...
MasterChief
2009-05-26, 10:37
På sant? Är det sant tycker jag mkt om dig just nu, älskar sånt där.
Ja, det är sant. :em:
När folk blir väldigt upprörda (nära mig eller på mig) brukar jag bli cool as a cucumber. Vet inte riktigt vad det beror på.
Som vanligt med dessa trådar vet man inte riktigt vad de handlar om, men here goes :D
1. Ställer alltid innesandalerna under sängen med framsidan utåt. Orsak? Wikipedia;
Eftersom maran inte kunde komma upp i sängen till den sovande utan att först stiga i hans fotbeklädnad, bjöd försiktigheten att man helst skulle ställa sina skor under sängen med tåspetsarna utåt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mara_(nordisk_mytologi)
2. Ska jag äta något måste jag alltid lämna kvar ett jämt antal av det jag tar (köttbullar, mackor, skinka, whatever). När det inte går att räkna p.g.a. att det är för många tar jag istället så det blir ett jämnt antal på tallriken.
3. När jag ska sova lyfter jag upp täcket snabbt så att fötterna kan komma över täcket för att på detta sätt "stänga" täcket. Orsak? The Grudge.
4. Måste räkna snabbt till 20 innan jag kan kissa ibland.
5. Sover med ett samuraj-svärd vid sidan om sängen eftersom det har varit en del inbrott i det området jag bor. Har även blivit något nojjig sedan jag läste om ett familje-mord i USA där en slog ihjäl hela familjen med en hammare när de låg och sov.
6. Måste ha riktigt bra ordning på datorn när det gäller skolarbete, dokument, filmer, musik o.s.v. men bryr mig inte så jättemycket om det är ordning här hemma, även om jag mår bra av ordning där också.
mattilainen
2009-05-26, 11:39
Jag har en känsla av att jag MÅSTE ta på folk, på vissa speciella ställen helt plötsligt. Så när jag ligger i sängen med någon tjejkompis eller med tjejen så kan jag försiktigt peta dom på kanske näsan eller dra fingret över något som jag måste ta på.. Jobbig känsla men gött skönt när man gjort det haha
Jag är väl ganska irrationell i vissa situationer iallafall. I vissa fall argumenterar jag för något jag vet är fel bara för argumentetsskull och för att 'bräcka' personen med motsatt åsikt.
Dennis: Det där känner man igen, oftast kommer man på det när man redan satt sig på bussen eller gått in i bilen.
Jag tror att alla har sina 'ticks' och det är dessa som gör oss individuella. Utan irrationalitet finns ingen rationalitet :D
Det där stämmer helt in på mig också!! Händer rätt ofta att jag blir "djävulens advokat" lite och argumenterar emot sådant som jag egentligen håller med om...:cool:
Vet inte riktigt varför men det kan vara lite små roligt:em:
Varulven
2009-05-26, 11:50
Jag har en känsla av att jag MÅSTE ta på folk, på vissa speciella ställen helt plötsligt. Så när jag ligger i sängen med någon tjejkompis eller med tjejen så kan jag försiktigt peta dom på kanske näsan eller dra fingret över något som jag måste ta på.. Jobbig känsla men gött skönt när man gjort det haha
Haha. :D
Låter som tvångstankar. Provat att stå emot och se vad som händer?
Nähe, jaha, ja ligga är ju nice. Men jag tänkte mer på permanenta skador. Typ att nästa person man möter med väldans snea tänder men som inte är trevlig får ligga, men det gör väl inget iofs. Kanske leder till att personen blir trevligare. Osv osv.
Det är väl inte konstigt heller. Undermedvetet kommer man asociera nästa person med den där trevliga som man tyckte var attraktiv.
Hela fenomenet är iof lite fascinerande ändå. Jag har flera gånger förvånats av hur jag själv blivit helt betagen av personer som haft väldigt ofördelaktiga utseenden, men med sådan personlighet att jag blivit helt till mig. Rätt kul faktiskt, och det visar väl att attraktion handlar väldigt mycket om hur personen får en att känna sig.
Lite mer on-topic så kan jag inte komma på något udda och irrationellt som jag gör regelbundet. Jag är nog tråkigt normal, men jag jobbar på att bättra mig.
Jag har en känsla av att jag MÅSTE ta på folk, på vissa speciella ställen helt plötsligt. Så när jag ligger i sängen med någon tjejkompis eller med tjejen så kan jag försiktigt peta dom på kanske näsan eller dra fingret över något som jag måste ta på.. Jobbig känsla men gött skönt när man gjort det haha
Det är är lustigt, Ibland får jag känslan av att folk MÅSTE ta på MIG utan någon vettig anledning.
Varför tar folk på varandra?
Ja, det är sant. :em:
LOL! jag trodde jag var den enda.. har kanske inte tänkt på spindelmannen..men när du säger det så. jag har faktiskt gjort så nån gång kan jag minnas (åker inte hiss på regelbunden basis så jag bor halvt ute i skogen)
Muskelbyggaren
2009-05-26, 13:30
Hyfsat utbrett med lättare tvångstankar här inne verkar det som.
Jag är extremt dålig på att hålla masken och kan verkligen inte hålla mig för skratt när något är roligt. Ingen bra egenskap då jag egentligen tycker saker är som roligast när man fortsätter spela allvarlig.
Sen faktoriserar jag nästan alltid tal jag hör eller läser, vilket gör att jag ibland missar handlingen i en film eller vad någon sa därför att jag var upptagen med räkningen.
shut teh face
2009-05-26, 14:08
Jag blir aldrig arg, har aldrig blivit det i mitt liv. Men jag är lugn, stresstålig och snäll jämt så det kanske ingår i min personlighet.
Planerar framtiden genom att göra listor i huvudet från de mest oväsentliga till viktiga. Tex börja meditera, klippa mig, köpa den där fickkniven...
Och jag kan inte slappna av förrän jag har lyckats lista upp alla grejer. Är annars inte pedantisk av mig.
Gäspar när jag är nervös.
Fyller i/avslutar andras meningar.
Ser jag någon bli strypt på film, så känns det som jag stryps.
Kommer inte på något mer nu.
Scratch89
2009-05-26, 14:48
Jag har en känsla av att jag MÅSTE ta på folk, på vissa speciella ställen helt plötsligt. Så när jag ligger i sängen med någon tjejkompis eller med tjejen så kan jag försiktigt peta dom på kanske näsan eller dra fingret över något som jag måste ta på.. Jobbig känsla men gött skönt när man gjort det haha
oKZBfV_5EEs
MasterChief
2009-05-26, 15:16
Jag har en känsla av att jag MÅSTE ta på folk, på vissa speciella ställen helt plötsligt. Så när jag ligger i sängen med någon tjejkompis eller med tjejen så kan jag försiktigt peta dom på kanske näsan eller dra fingret över något som jag måste ta på.. Jobbig känsla men gött skönt när man gjort det haha
Jag har en liknande grej. För mig är det så att råkar jag nudda någon med ena handen, så vill jag väldigt gärna nudda dem även med den andra. Annars uppstår det en jobbig obalans i huvudet. Jag fattar ju att det är tvångstankar så jag struntar i det, men de få gånger jag fallit för frestelsen så är det väldigt skönt. Helt sjukt egentligen.
Chaaarles
2009-05-26, 15:34
Kanske inte en tvångstanke men när jag var yngre brukade jag peta min katt i munnen med en finger när den gäspade, blev en jäkla reaktion på katten. Det har jag under senare år allt mer börjat applicera på människor, dock aldrig okända människor, bara vänner. Väldigt oväntat för mina offer.
olander08
2009-05-26, 15:59
Kan man ens handla irrationellt sett från individens perspektiv?
Kan man ens handla irrationellt sett från individens perspektiv?
Intressant. Nej det kan man nog inte, men från normens.
Tråden verkar ha förvandlats från irrationellt beteende till det snävare området tvångstankar. Hur som börjar jag alltid skratta när jag skadar mig. Inte bra i bollsporter där folk tror att man filmar...
Gällande tvångstankar kan jag både en och två gånger kolla spis och dylikt innan jag ska någonstans, som så många andra.
samir, även fast du varnar för klippet så är det inte okej att länka det.
Varulven
2009-05-26, 17:37
Mysigt.
Motstå att klicka! Motstå att klicka på länken!
JAAA, jag lyckades!
Motstå att klicka! Motstå att klicka på länken!
JAAA, jag lyckades!Suck... jag har klickat på din "journal" typ 5 gånger. Fast det var längesen jag gjorde det sist. Tror jag har lärt mig läxan nu, men innan glömde jag hela tiden att det var en fälla. När jag läste ditt inlägg ryggade jag tillbaka och reagerade som Pavlovs hundar :D
Ironbabe
2009-05-26, 17:59
Brukar oxå skratta vid fel tillfällen :/
Brukar oxå skratta vid fel tillfällen :/Satt och funderade men kunde inte komma på något udda med mig, men detta stämmer in bra på mig. Skrattar ofta åt fel saker, och ofrivilligt är det. Kan bli riktigt jobbigt men inget jag kan kontrollera. Ofta är det när folk gör bort sig, skadar sig eller att jag börjar tänka på något roligt när någon t ex redovisar eller när jag passar någon i bänkpress. Då vill man inte att det ska uppfattas som att man menar illa.
Ett exempel är när en kille som joggade förbi en utfart blev påkörd av en gammal tant som körde ut ur denna, då började jag småfnissa. Han blev inte alls skadad så... men det kunde gått illa.
Jag kom på ett udda beteende till, som jag inte vet hur unikt det är. Jag har väldigt lätt att försjunka i mina egna tankar och min egen värld, och har väldigt lätt att få "grejer i huvudet" som aldrig försvinner. Ett exempel är klippet nedan, som förföljde mig en hel dag i skolan och resulterade i ca 10 spontan-as-garv under dagen som gick:
dJ7mMSNIz4w
Sådana dagar är det gött att man går i skolan och inte har jobb som t ex präst, eller kassörska.
Samir Troudi
2009-05-27, 14:48
Jag kom på ett udda beteende till, som jag inte vet hur unikt det är. Jag har väldigt lätt att försjunka i mina egna tankar och min egen värld, och har väldigt lätt att få "grejer i huvudet" som aldrig försvinner. Ett exempel är klippet nedan, som förföljde mig en hel dag i skolan och resulterade i ca 10 spontan-as-garv under dagen som gick:
dJ7mMSNIz4w
Sådana dagar är det gött att man går i skolan och inte har jobb som t ex präst, eller kassörska.
Om det där klippet är äkta så är det ju bra mycket värre än det jag postade. Här känner man ju med killen som blir dödad på riktigt.
Mitt klipp var ju fan harmlöst.
Visst hade det ingen glad musik, men skadorna var i varje fall självförvållade
Edit om någon vill se det klippet jag länkade till så Pma:
1: Skrattar vid på tok för fel tillfällen ibland...
2: Kan få totala psykbryt på totalt obetydliga saker. Skvätter det vatten på mig när jag diskar kan jag till exempel bli så förbannad att jag börjar banka med diskborsten hej vilt runt omkring mig. Saker som borde reta upp mig o göra mig förbannad gör det dock inte...
3: Sitter jag i bilen brukar jag ta fingret och försöka undvika alla lyktstolpar osv man åker förbi genom att låta fingret "hoppa" över sakerna...
Suck... jag har klickat på din "journal" typ 5 gånger. Fast det var längesen jag gjorde det sist. Tror jag har lärt mig läxan nu, men innan glömde jag hela tiden att det var en fälla. När jag läste ditt inlägg ryggade jag tillbaka och reagerade som Pavlovs hundar :D
Fuck, jag blev rickrolled :furious:
Jag kom på ett udda beteende till, som jag inte vet hur unikt det är. Jag har väldigt lätt att försjunka i mina egna tankar och min egen värld, och har väldigt lätt att få "grejer i huvudet" som aldrig försvinner. Ett exempel är klippet nedan, som förföljde mig en hel dag i skolan och resulterade i ca 10 spontan-as-garv under dagen som gick:
dJ7mMSNIz4w
Sådana dagar är det gött att man går i skolan och inte har jobb som t ex präst, eller kassörska.
Lolers vilken reaktion.
"Knepigt, en kille i brevlådan? PANGPANGPANG. såja."
1: Skrattar vid på tok för fel tillfällen ibland...
2: Kan få totala psykbryt på totalt obetydliga saker. Skvätter det vatten på mig när jag diskar kan jag till exempel bli så förbannad att jag börjar banka med diskborsten hej vilt runt omkring mig. Saker som borde reta upp mig o göra mig förbannad gör det dock inte...
3: Sitter jag i bilen brukar jag ta fingret och försöka undvika alla lyktstolpar osv man åker förbi genom att låta fingret "hoppa" över sakerna...
Läskigt...Jag gör exakt samma saker (Inte så ofta med lyktstolparna numer, men ändå)
Jag brukar agera en aning irrationell i hissen ibland. Står nära dörren och låter händerna springa över dörrarna när hissen går uppåt. Då känner jag mig som spindelmannen. Det får mig att känna mig stark.
Haha även när de är annat folk i hissen ?
Läskigt...Jag gör exakt samma saker (Inte så ofta med lyktstolparna numer, men ändå)
men visst är det ett bra tidsfördriv när man sitter i bilen? :P
Orkar inte läsa era svar, men jag har en udda reaktion och det är att när någon skadas eller har dött så reagerar jag först som alla och tycker så jävla synd om personen och hans/hennes nära men efter en stund börjat jag fundera på hur stört det hade varit om någon börja flabba, så efter 1 min så sitter jag ofta och kämpar för att inte börja flabba..ingen aning om varför det händer då jag tycker synd om personerna men något inom mig vill bara flabba, ibland går jag ut ur rummen och måste flabba..:/ Kommer ihåg hur en person dog första året på gymnasiet och jag tyckte så synd men när det typ var tysta minuten och alla satt och vissa grät ville jag bara flabba, var riktigt svårt att hålla sig. Tycker inte ens det är roligt men en reaktion bara, kanske för att jag inte känner personerna, hade inte reagerat så om det var någon jag kände..
Haha den reaktion har jag också! Fast inte just att någon dött eller så utan när jag ska redovisa i skolan.
Vi skulle ha en rätt seriös redovisning på 15 min. Jag skrev dock texten lite slarvigt. Hade inte riktigt läst igenom de. Så när jag läser upp en mening så här gick den (genetik och designade barn);"De kanske inte mår bra psykiskt efter dessa år med mobbning att de är psykiskt störda. Då kanske de utnyttjar barnet och gör så att dess egenskaper blir perfekta för deras mål." När jag läste psykiskt störda började jag stört garva, och de är ju inte ens kul! Så polaren skulle läsa vidare så kom de till en annan mening så började återigen garva..detta höll på i 10 min och jag tyckte de var grymt jobbigt att stå och garva åt ingenting.
10 spontan-as-garv under dagen som gick
Spontan-as-garv är de bästa som finns ! Även om ingen annan fattar vad man garvar om tycker jag de är så jäkla härligt !:laugh:
men visst är det ett bra tidsfördriv när man sitter i bilen? :P
Sålänge jag inte kör så är det grymt:hbang:
Satt 5 H en gång, Åkte 140 mil på samma dag:thumbup:
Muskelbyggaren
2009-05-27, 16:09
Ofta är det när folk gör bort sig, skadar sig eller att jag börjar tänka på något roligt när någon t ex redovisar eller när jag passar någon i bänkpress. Då vill man inte att det ska uppfattas som att man menar illa.
Det där med redovisning känner jag då igen. För några år sen var det en kille som höll en redovisning om det finska vinterkriget där hans farfar hade vart med om mycket hemska upplevelser. Killen är jäkligt nervös och snubblar på orden och säger saker som inte går ihop, och fastän jag lider med honom håller jag på att formligen explodera av uppdämda skratt. Fick gå ut och samla mig en stund.
En annan gång på gymnasiet hade två kompisar redovisning om fångtransporten till Gulaglägren i Ryssland och samma fenomen uppstår. De berättar om att vagnarna inte ens hade väggar och att folk frös ihjäl under tågresan. Då börjar jag se framför mig en lejonbur på räls som svischar fram så att istapparna står rakt bakåt och denna inre syn får bägaren att rinna över fullständigt, jag brister ut i asgarv och känner mig som Sveriges råaste människa. *gah!*
Det där med redovisning känner jag då igen. För några år sen var det en kille som höll en redovisning om det finska vinterkriget där hans farfar hade vart med om mycket hemska upplevelser. Killen är jäkligt nervös och snubblar på orden och säger saker som inte går ihop, och fastän jag lider med honom håller jag på att formligen explodera av uppdämda skratt. Fick gå ut och samla mig en stund.
En annan gång på gymnasiet hade två kompisar redovisning om fångtransporten till Gulaglägren i Ryssland och samma fenomen uppstår. De berättar om att vagnarna inte ens hade väggar och att folk frös ihjäl under tågresan. Då börjar jag se framför mig en lejonbur på räls som svischar fram så att istapparna står rakt bakåt och denna inre syn får bägaren att rinna över fullständigt, jag brister ut i asgarv och känner mig som Sveriges råaste människa. *gah!*
Bara gilla läget :D Men man blir på sånt fnittrigt humör, i alla fall jag. Skrattet liksom ligger och gror i magen. Sen går de inte bättre när ens kompis ska försöka hålla inne skrattet eller att man hör nån han fnissa.
Hade en liknande situation igår också. Vi skulle spela in en film om kulturkrock och jag skulle säga en kort mening bara. Tror ni de gick? Nej, på exakt samma ord börja jag garva. Så jag fick bli kameramannen efter 10 försöket.
På tal om att skratta vid fel tillfällen så brukade jag ofta börja skratta när jag skulle ha redovisningar i skolan. Speciellt en gång när jag skulle redovisa en påhittad produkt framför klassen (i gymnasiet) så fick jag ett skrattanfall. Jag hann bara säga "hej" sedan kunde jag inte säga mer för att jag skrattade så mycket. Satte mig ner på lärarstolen och begravde ansiktet i katetern. Till slut var jag tvungen att avbryta och någon annan fick redovisa sin produkt istället.
Det roligaste var ju egentligen att alla i klassrummet hade det där tveksamma "missade jag något" ansiktsuttrycket :D
beach2010
2009-05-27, 18:12
När folk blir väldigt upprörda (nära mig eller på mig) brukar jag bli cool as a cucumber. Vet inte riktigt vad det beror på.
+1
Blir som en staty, en staty med ett litet leende som inte kunde bry sig mindre.
Det där med att visa en låt för någon som dom sedan börjar gilla håller jag med om! Jag blir oftast sur för mig själv och tycker att dom inte "passar" att lyssna på den.
Om det där klippet är äkta så är det ju bra mycket värre än det jag postade. Här känner man ju med killen som blir dödad på riktigt.
Mitt klipp var ju fan harmlöst.
Visst hade det ingen glad musik, men skadorna var i varje fall självförvållade
Edit om någon vill se det klippet jag länkade till så Pma:Haha det är ju fejk, så jävla sjuk är jag inte :D
Jag skrattar åt skämtet. Allt från det roliga introt "surprise!" den putslustiga musiken, de roliga ljudeffekterna fram till att dom retar fel snubbe, musiken och ljudeffekterna bara försvinner och det avslutas med en RIP-bild. Alltså, det är enligt min egen definiton humor på väldigt hög nivå, tillräckligt hög nivå för att jag skulle brista ut i tidigare nämnda spontan-asgarv. Så sjukt oväntat och chockerande och så välgjort.
Det där med redovisning känner jag då igen. För några år sen var det en kille som höll en redovisning om det finska vinterkriget där hans farfar hade vart med om mycket hemska upplevelser. Killen är jäkligt nervös och snubblar på orden och säger saker som inte går ihop, och fastän jag lider med honom håller jag på att formligen explodera av uppdämda skratt. Fick gå ut och samla mig en stund.
En annan gång på gymnasiet hade två kompisar redovisning om fångtransporten till Gulaglägren i Ryssland och samma fenomen uppstår. De berättar om att vagnarna inte ens hade väggar och att folk frös ihjäl under tågresan. Då börjar jag se framför mig en lejonbur på räls som svischar fram så att istapparna står rakt bakåt och denna inre syn får bägaren att rinna över fullständigt, jag brister ut i asgarv och känner mig som Sveriges råaste människa. *gah!*Haha det hjälper verkligen när man hör att man inte är ensam.
Senast jag gjorde detta var när tre i min klass skulle redovisa. En av dom började stirra rakt fram som en zombie, såg helt död ut i kroppen och helt bisarr ut i ansiktet, han är "klassens clown" och gillar att spexa, en kille man kan skratta åt med gott samvete. Problemet var dock att det stod en lite osäker tjej och snackade med svag brytning bredvid och hela jag tänkte "börja INTE FLABBA FÖR I HELVETE" eftersom det skulle tolkas som jag skrattade åt hennes brytning. Blev några småfniss som jag försökte dölja med snytningar/hostningar. I längden håller det inte, men om det är bara är några småfniss kan man komma undan med det. Ett annat bra trick är att suga in magen så långt in man bara kan och hålla den inne. Då är det omöjligt att skratta och den mest effektiva metoden jag känner till eftersom den är fysiskt kontrollerbar. Annars kan man försöka tänka på något sorgligt eller försöka räkna ett svårt mattetal i huvudet så man avleder koncentrationen från det roliga föremålet.
Jag börjar argumentera med en åsikt, märker att motparten har rätt, men fortsätter ändå försöka argumentera så jag kan gå vinnande ur striden. Är väl lika vanligt hos alla iofs.
Som vanligt med dessa trådar vet man inte riktigt vad de handlar om, men here goes :D
1. Ställer alltid innesandalerna under sängen med framsidan utåt. Orsak? Wikipedia;
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mara_(nordisk_mytologi)
2. Ska jag äta något måste jag alltid lämna kvar ett jämt antal av det jag tar (köttbullar, mackor, skinka, whatever). När det inte går att räkna p.g.a. att det är för många tar jag istället så det blir ett jämnt antal på tallriken.
3. När jag ska sova lyfter jag upp täcket snabbt så att fötterna kan komma över täcket för att på detta sätt "stänga" täcket. Orsak? The Grudge.
4. Måste räkna snabbt till 20 innan jag kan kissa ibland.
Haha, vi är nog fan lika störda båda två :D
Samtliga dessa stämmer nästan perfekt på mig med. Maran har jag bekämpat på detta sätt sedan jag läste om sömnparalys första gången, men jag har bara haft sömnparalys en gång. Men det räcker.
Täcket under fötterna började jag med när jag var liten av någon anledning jag inte kommer ihåg, men det var något monster som kunde smita in under täcket i alla fall, och nu är det en vana.
Jag måste alltid ta ett jämnt antal prinskorvar, köttbullar, potatisar etc. Makaroner bryr jag mig inte om än så länge, och när den dagen kommer lägger jag in mig på hispan :D
Jag är också besatt av att tugga "symmetriskt" av och till, och "måste" ibland tugga lika många gånger med höger och vänster käkhalva.
Ska jag kissa på en offentlig toalett när någon kan tänkas höra plasket kan jag ha svårt att få igång det, och då måste jag tänka mig en musikslinga i triolrytm för att få fart på flödet *screwy*
Jag kan vara lite besatt av numerologi ibland också. Jag har ogärna spisen på 9 eller 11, utan helst på ett jämnt nummer. TV-volymen måste vara ett jämnt tal, och 13 är absolut förbjudet. Jag brukar läsa innan jag somnar på kvällen, och kommer jag till kapitel 13 i en bok måste jag lässa igenom det innan jag kan sluta, annars kan jag inte somna.
Det där med att vifta med fingret och titta på det när man kör bil som någon höll på med låter litet farligt :p
det kanske är mer av ett tics men t.ex när jag går förbi dörrar, så som toalettdörren hemma så måste jag knäppa med fingrarna fyra gånger, dvs en gång för varje hörn och göra dom två första knäppningarna vid de två första hörnen och sedan ett steg senare slutföra med de 2 sista
sedan om jag är ute och cyklar så måste jag alltid lyfta framdäcket på cykeln över vissa linjer som finns i asfalten, kan vara där dom lagt ny asfalt så det blivit en kant, eller en målad vit linje i marken
kan också om jag råkar sparka i lite, lite med ena foten i marken när jag går så måste jag balansera det genom att sparka i lite, lite med andra foten i marken på samma sätt så det känns som att jag har gjort det lika mycket med båda fötterna, ibland krävs det 2-3st jättesmå "sparkningar" för att balansera upp det, ibland blir det för mycket och då måste jag göra pyttelite till med den första foten
Kom på en till
Om jag t.ex har varit i köket och ska stänga en kökslåda (en sådan som åker in helt av sig själv efter en liten knuff) men kökslådan inte stängs helt och hållet, utan det är fortfarande dom där sista millimetrarna kvar så måste jag alltid vända om och stänga lådan för att sedan gå vidare igen, lite av alla saker jag beskrivit känns som att om jag inte utför dom kommer någonting att gå åt hel..
Lite inflation i tvångstankar, men intressant läsning, kul att ni delar med er! :)
När jag är ute på mina morgonpromenader springer jag upp för alla backar, ingen tvångstanke utan det bara blir så*screwy*
Nu ska jag och driva ut mina tvångstankar med ett tungt benpass:hbang:
miss_incorrigible
2009-12-07, 21:20
Ibland när jag umgås med en nära vän funderar jag på hur det hade känts att smälla till h★✶✺❇ över ansiktet mitt uppe i det trevliga. :D
Men i övrigt är jag inte speciellt konstig.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.