Är det rätt som förälder att göra så?

[jenJ]

Vad tycker ni är det rätt som förälder att ha en egen tid där föräldern kan få va för sig själv,
och inte bevöva vara med sitt/sina barn varje minut hela barnets uppväxt ??

vad tror ni kan hända de föräldrar som är sådana som ALDRIG unnar sig själv något utan är ALLTID med sina barn och gör allt för de?

såg på nannys eller vad det nu heter där nannyn sa att det är viktigt för en förälder att ha tid för sig själv för annars kan de börja stöta bort Barnet/barnen, vad tror ni om det?

[Jpn]

Barn tar inte skada av att vara hos farmor/farfar, mormor/morfar eller annan barnvakt nån helg då och då..
Angående att föräldrar som jämt är med sina barn skall börja stöta bort dom efter ett tag tycker jag låter märkligt, har aldrig hört talas om det fenomenet förut.

[coxie]

Tror inte det är direkt norm att föräldrar som inte får någon egen tid stöter bort sina barn men tror verkligen det är viktigt med lite tid med partnern, vännerna eller bara ensam.

Finns nog få föräldrar som inte önskar sig tid utan barnen.

[14K]

Självklart måste man få sin tid, några timmar utan barnen tror jag inte någon lider av.

[Bullen!]

man måste vårda hela familjelivet. det är minst lika viktigt med den respektive som med barnen för att det ska lyckas i längden.

[spoonchest]

Tror det är väldigt få föräldrar som har en sån extrem syn på barnuppfostran. Man måste ju inte heller "kräva" sin rätt av egentid på något vis, den kommer naturligt och många är nog riktigt duktiga på att utnyttja den till fullo.

Föräldrarna i en stor barnfamilj i vårat trapphus brukar, som av en händelse, låsa ytterdörren just när alla deras barn är ute på gården och leker. Har flera gånger själv sett en av ungarna stå och ropa på mamma och pappa genom brevinkastet när de vill något. Oftast tar det flera minuter innan antingen mamman eller pappan kommer och låser upp. Effektivitet, gott folk.

[Ganymedes]

Självklart ska föräldrarna också ha rätt till lite egen tid. Dock ska man vara medveten om att den tiden blir betydligt mer begränsad och sällsynt när man har ett litet barn att ta hänsyn till.

[mangs]

För att inte tala om 2 eller 3. Ett barn äör oftast ingen lek men när de är flera stycken kan de avlöasa varandra vilket kan arta sig som så att man får väldigt lite egen tid. Det gäller däremot att passa på då. Dessutom blir man oerhört effektiv. Det finns aldrig tid att sitta och zappa i 30 minuter före ett TV-program man verkligen vill se, man utnyttjar reklampausen till att fixa med något. Man växer in i rollen men det är oerhört viktigt att få egen tid, annars mår man i längden inte bra och hur bra förälder är man då.

[frambogir]

Det har varit ok med barnvakt så länge jag kan minnas och bara för att man sätter ett fint namn med lite ego-klang "Egentid" så är det inte mindre ok.

[Raschmus]

Vill först säg att jag tycker inte det ena är mer rätt än det andra.

Men mina föräldrar har aldrig velat vara utan oss. De reste aldrig utan oss. Pappa tog tillochmed med mig till gymmet nr jag bara var 6 månader, sa till mig att hålla käften när pappa tränade, vilket jag också gjorde. De partade som svin innan jag och mina syskon kom så de hade inget behov av att gå på middag eller klubbar utan oss (även om de ibland gjorde det då värden hade barnförbjud). Nu när jag är äldre går de dock och partajar utan oss.

[Lellan]

Jag var helt inne på att spendera all tid med min son när jag fick honom, när han var typ drygt halvåret lämnade jag honom ngra timmar för första gången, åkte till sthm för att träffa en kompis. Hann bara till centralen där vi fikade innan jag mådde så dåligt att jag åkte hem. HAN led inte, det var ju ngt fel på mig.

Har delad vårdnad nu, saknar honom något fruktansvärt emellanåt (men telefon finns och pappan bor nära.. då är det helt ok att "låna över" honom, i helgen ska vi tex på barnens dag alla tre). I början var jag fast besluten om att inte ha honom på dagis mer än nödvändigt just pga tiden man missar med honom. Men nu på senare så säger han ju uttryckligen att han vill träffa sina kompisar på dagis en stund utan mamma - så någon timme där fast jag är ledig har jag samvete till, märker ju att han mår bra av det.

Ledig dag har vi en lugn skön morgon, frukost och lite lekpark, sen går han och leker o äter lunch med kompisarn, medan jag tränar och uträttar ngt ärende, fikar m kompis el så. Sen när vi ses har vi lite att prata om med varandra och fortfarande en stor del av dagen kvar.

Jag tror man känner av rätt snart vilken balans både barnet och föräldern mår bra av, att göra som man tror man ska är nog sällan bra. Man har ju skaffat barn för att man vill vara med dem, men bådas viljor och behov ska ju respekteras - och ffa ändras hela tiden.

Hade gärna velat träffa andra föräldrar samtidigt som han leker med deras barn, men nu känner vi inte så många i den sitsen - det kommer kanske med tiden, just nu fungerar detta bra för oss.

Lever man som par tror jag det är viktigt för båda föräldrar att få den tid de behöver för att ladda batterierna på egen hand om man har behov av det, då orkar man och kan också ge mer, fast det finns ju en gräns. Själv brukar jag ha typ hälften av de lediga dagarna heltid med honom, hälften att han är ngn timme på dagis.

(det där kan fan ingen ha haft ork att läsa, sry!)

[Mats J]

Är själv småbarnförälder (dotter på 10 månader), och visst får man pussla lite för att få ihop det med "egentid" dit tex. träning måste räknas. Ofta blir det lunchpass eller på morgonen innan jobbet. Efter jobbet finns det lite tid då sambon gärna ser att man kommer hem direkt för att avlasta henne lite och hjälpa till men middag/städning osv. Men som övriga har sagt så växer man i det hela OM man är medveten om att det kommer att bli stora förendringar än innan man hade barn. Har en del kompisar som fick en chock när de blev föräldrar och helt enkelt inte pallade med att inte kunna göra vad de ville när de ville - då slutar det ofta med att man bryter upp och separerar.