Bortförklaringar eller faktiska faktorer gällande vikt?

[ajminfot]

Tja!

En nära vän till mig har problem med vikten, och har sagt att hon tänker göra något åt det...

Jag är ingen kunskapsbank på området men jag tror på att förbränna fler kalorier än man äter, att skippa godiset och köra kondisträning....

Nu till problemet;
Jag tog henne till gymmet men kunde inte förmå henne att ta i, och hon hade problem med knän, rygg och svanskota, plus att det gör ont för henne att sitta på sadel(pga vikt) för länge så det sprack med löpbandet och spinning maskinen med...sen tyckte hon gymmet var tråkigt, men så drog vi o spelade badminton, men det kändes inte som att hon försökte prestera där heller...

Sen äter hon antideprisiva, inte för att hon är deprimerad utan för att hon blir det om hon inte äter de... Det ska tydligen ha en väldigt stor effekt vad gäller vikten:(...så säger hon att hon har genetiskt svårt att tappa vikt(men hur stor skillnad kan det vara egentligen, muskelbygge kan jag förstå men inte viktminskning)
Men jag säger att förbränner man mer än man äter så spelar det ingen roll vad man har för gener eller äter för piller, då blev hon nästan sur:( vad ska man säga då?

Jag har erbjudit mig att hjälpa henne räkna kalorier och stötta henne med att inte äta godis, dricka alkohol osv, men hon vill hellre leta metoder, GI, o nått annat va på tapeten, jag försökte förklara det här med kcal +/- och att man vid underskott måste ta det från någonstans och då går man ner i vikt...
Flera av metoderna utgår ifrån att ätandet är det ända man ändrar så att hon inte behöver träna, men jag försöker trycka på att förbränningen måste ökas och att återhämtande muskler och fysiskt ansträngning bränner fett som inget annat...

Visst följer hon en av dieterna blir det säkert bra sålänge det minskar hennes kalori intag, Men dieterna blir inte följda.

Har jag fel här?
Jag vill verkligen hjälpa henne, men jag vet inte längre hur... Det är inte som att jag är hennes förälder, då hade jag dragit fram visselpipan på morronen och tvingat henne runt jogging spåret vare sig hon sprang, gick eller kröp sista kilometern osv...

[aelgen]

Låter som ett jobbigt problem för er båda. Om man får fråga, hur överviktig är hon? Om det är rejält mycket så kommer hon gå ner i vikt rätt snabbt vid en kalorie begränsning endast. Hon måste inte träna för att gå ner i vikt i början. Man måste inte träna sen heller men det är garanterat mycket bättre om hon tränar under resten av viktnedgången pga av en rad faktorer som bevara muskelmassa och förbränna fett, hålla uppe förbränningen samt att eftersom hon redan har problem med rygg och svanskota så kommer hon garanterat tjäna på att styrketräna och stärka upp sin kropp.

Jag kan inget om antidepressiva mer än att jag hört att man kan gå upp i vikt av vissa typer. Kan bli svårt att gå ner i vikt med dem om hon fortsätter käka dem, men å andra sidan verkar hon inte ha försökt så hårt medan hon äter dem.

Jag tror att det viktigaste handlar om att göra en livsstil förändring för långsiktig viktnedgång och behållning av den lägre vikten. Försök att hjälpa henne väcka en passion för sin kropp och att börja tycka om att träna och röra på sig. Jag tror ingen känner sig bekväm i gymmet i början så försök gå dit med henne när det är som minst folk. Leta kanske även upp ett gym som har en tjej avdelning ifall hon tycker det är jobbigt på ett vanligt gym.

Promenader är ju bra, framförallt nu när sommaren kommer. Konditionsträning är enligt många det tråkigaste som finns så det gäller att hitta något man tycker är kul: gå, springa, cyckla, simma, någon bollsport osv. Allt som får henne att öka pulsen och låta hjärtat arbeta i högre tempo är bra.

Man måste inte köra massa konditionsträning för att gå ner i vikt, dock är det ju mycket bra för den allmäna hälsan framförallt eftersom hon är överviktig och antagligen inte rör på sig så mycket.

Annars får du väl försöka med lite skrämsel taktik av vad fetma kan leda till och hur kroppen påverkas av att inte motioneras. Kan ju påpekas att hennes skador kommer knappast bli bättre av att inte gör någonting åt dem utan kommer snarare förväras pga dålig hålning eftersom hon inte orkar hålla uppe sin kropp osv.

Sist men inte minst om du verkligen inte kan få henne att bara räkna kalorier och gå ner med måtta kan jag tipsa om Lyle McDonalds "rapid fat loss" diet. Den är ett helvete att genomföra men resultaten kommer MYCKET snabbt. Den innehåller också väldigt lite motion i början om man är lagd åt det hållet. En diet som den kanske kan hjälpa henne komma igång då den verkligen är strikt och man VET att man kör en diet när man håller på. Kalorie räkning kan lätt bli att man struntar i vad 100 kcal gör hit eller dit och plötsligt så käkar man som vanligt igen och desutom tar det ju ett tag innan resultaten börjar synas.

Hoppas du kan få någon nytta av det jag skrivit och lycka till!

[hot_tuna]

Det där med "gener" kommer ständigt fram när det ska talas om viktminskning. Det kanske finns en på 1000 med någon genetisk rubbning men i de allra flesta fall är det undanflykt. Hur kan hon "veta" att hon har svårt att gå ner i vikt egentligen, det är som du skriver helt enkelt så att man underskattar hur mycket energi man faktiskt får i sig.
Det är inte lätt att gå ner i vikt, det gäller att jobba hårt för det. Jag vet, jag har gått ner 20 kg på 1,5 år nu. Man måste först och främst ha en grym motivation. Av det du skriver verkar det vara rätt tydligt att hon inte är 100% motiverad att gå ner i vikt, även om hon säger det. Är det tråkigt att röra på sig och att dieter inte blir följda så tror jag du får vara rak helt enkelt, säga att hon inte verkar ha tillräcklig motivation.
Visst är en bra diet väsentligt men ska man gå ner i rimlig fart så måste man öka förbränningen också, annars blir det inte särskilt stort intag per dag. Du kanske kan visa henne lite siffror och ge några tips på måltider. All matte finns ju i deffguiden. Att börja väga maten och räkna på kalorierna gav iallafall mig en stor insikt om hur lätt det är att äta för mycket. Klarar hon inte av att NOLLA både godiset och spriten under säg 2-3 månader så blir det nog svårt, tyvärr.
Att hon äter psykofarmaka komplicerar ju situationen ganska rejält också. Det kan ju påverka både ämnesomsättning och humör/motivation. Jag önskar att det fanns något enkelt sätt att motivera en annan människa, men jag vet iallafall inte hur. Jag vet bara att jag en dag bestämde mig för att ta tag i min övervikt och gick in till 110% för det. Sen dess har jag aldrig ångrat mig.

[Eddie Vedder]

Det kanske finns en på 1000 med någon genetisk rubbning men i de allra flesta fall är det undanflykt.

Vad menar du specifikt med "genetisk rubbning"? Genetiken spelar extremt stor roll för alla men pratar du om t.ex. barn som föds med leptinbrist eller Prader-Willisyndrom så stämmer det ju att det är ytterst sällsynt.

Men variationer i genetiska förutsättningar att hålla vikten är konstaterade i hur mycket litteratur som helst.

Nu håller jag fortfarande med dig dock, man är INTE slav under sina gener och alla som påstår sig ha sämre gener behöver definitivt inte ha det utan kan likagärna bara skylla på det. Samma sak med de som inte får stora muskler.

Jag tycker hursomhelst det finns en alldeles för enkelspårig syn på hur "lätt" det är att hålla vikten och att det bara är att "ta sig i kragen" för alla och envar. Riktigt så enkelt är det inte. Även läkemedel kan påverka och det kan ju eventuellt vara en faktor i just det här fallet.

[Lellan]

Vad menar du specifikt med "genetisk rubbning"? Genetiken spelar extremt stor roll för alla men pratar du om t.ex. barn som föds med leptinbrist eller Prader-Willisyndrom så stämmer det ju att det är ytterst sällsynt.

Men variationer i genetiska förutsättningar att hålla vikten är konstaterade i hur mycket litteratur som helst.

Nu håller jag fortfarande med dig dock, man är INTE slav under sina gener och alla som påstår sig ha sämre gener behöver definitivt inte ha det utan kan likagärna bara skylla på det. Samma sak med de som inte får stora muskler.

Jag tycker hursomhelst det finns en alldeles för enkelspårig syn på hur "lätt" det är att hålla vikten och att det bara är att "ta sig i kragen" för alla och envar. Riktigt så enkelt är det inte. Även läkemedel kan påverka och det kan ju eventuellt vara en faktor i just det här fallet.

Sant. Dessutom tror jag inte du når längre ju hårdare du puschar, så det kanske är tur att du inte är personens förälder.. ;)

Personligen så tar jag hand om mig bättre, äter mer balanserat när jag är lycklig och mår bra. Så som vän kan du ju absolut bidra till det, istället för fokus på vikten kanske fokus på personens förträffliga egenskaper som person och vän är vägen att sträka hennes tro på sig själv. När hon är redo att lyssna och ta till sig dina kunskaper kan du ju dela med dig istället för att pracka på henne dem, hon vet ju redan att du inte tror på enkla genvägar och "kurer".

Hoppas det ordnar sig så att hon mår bättre snart! :)

[Morty]

Min morsa trodde också på det här med gener och sa till mig när jag började träna att det aldrig skulle bli några rutor på magen i alla fall, eftersom "vår familj inte har några sådana gener". I själva verket tycker vi om mat och efter några månaders deff så ändrade hon sig :P

Jag tror att alla kan gå ner i vikt, så länge man inte har någon mycket underlig sjukdom, men det är ytterst sällsynt.

[ajminfot]

Tack för svaren :) får göra nya motivationsförsök helt enkelt...

[Flexipop]

Jag tror det går till en viss gräns där man kännner att NU är det fanimej nog! Nu S K A späcket bort bara. När du har den känslan så är det inte mycket som kan stoppa dig. Motivationen är nästan allt med andra ord.

[pia]

Vad menar du specifikt med "genetisk rubbning"? Genetiken spelar extremt stor roll för alla men pratar du om t.ex. barn som föds med leptinbrist eller Prader-Willisyndrom så stämmer det ju att det är ytterst sällsynt.

Men variationer i genetiska förutsättningar att hålla vikten är konstaterade i hur mycket litteratur som helst.

Nu håller jag fortfarande med dig dock, man är INTE slav under sina gener och alla som påstår sig ha sämre gener behöver definitivt inte ha det utan kan likagärna bara skylla på det. Samma sak med de som inte får stora muskler.

Jag tycker hursomhelst det finns en alldeles för enkelspårig syn på hur "lätt" det är att hålla vikten och att det bara är att "ta sig i kragen" för alla och envar. Riktigt så enkelt är det inte. Även läkemedel kan påverka och det kan ju eventuellt vara en faktor i just det här fallet.

:thumbup: Håller med!

Precis som med intellektet så får en del kämpa lite hårdare med vikten och en del får kämpa lite hårdare i skolan för att lyckas, men det går. En person måste både ha viljan och ha ett tydligt mål som man tycker motiverar en att fortsätta när det är tungt. Att man tycker att det är värt att kämpa för. Att även ha en tydlig plan för sin viktminskning är viktigt.

Jag brukar säga att viktigt för att lyckas är att ha ett tydligt mål, en planering och utvärdera efterhand och göra förändringar om det behövs och det gäller inte bara viktminskning utan allt i livet för att lyckas. Utan en plan och tydliga mål så kommer man ingenstans.

Du kan stötta och vägleda personen men viljan att kämpa och lägga ner energi och tid på en viktminskning måste komma från personen själv. Ibland måste man även ifrågasätta och vara hård för att bara tycka synd om någon funkar inte heller och stryka medhårs. Ursäkter är ett vanligt fenomen och ínte bara vid viktminskning. Är inte en person villig att göra det som krävs så kan du inget göra och då kommer du bara lägga ner tid på en person utan att få något tillbaka och tillslut bli less.

[Snobbe]

Fråga om hon verkligen vill och orkar verkligen ta tag i det om hon säger ja så får hon väl skärpa sig och följa ett schema annars kan du ju bara ge upp. Det är helt upp till personen som ska göra insatsen att bestämma sig visst kan du hjälpa henne med allt du kan men då måste hon själv också vilja göra det. Sen så måste hon inte träna för att gå ner i vikt jag har gått ner runt 40kg endast på att ändra min mat och räkna kalorier.