Finner du ditt liv meningsfullt?

[coxie]

Det är inte meningen att denna tråd ska bli en standard meningen med livet- tråd, vi har alla olika teorier om vad som är meningen med livet som stort. Det jag undrar över är om ni anser att ert liv har någon mening eller om ni jobbar mot ett mål som kommer få ert liv att få mening.

Först vill jag bara säga att jag inte är ute efter sympati eller att få höra att ditt liv visst kan vara meningsfullt. Jag blir matat med detta av min familj och psykolog. Jag själv har sedan jag var gammal nog att förstå innebörden tyckt att livet är totalt meningslöst. Enda anledningen till att jag existerar är för att min pappas spermier träffade min mammas ägg. Jag har aldrig fattat vad som får folk att tro att man som individ är något speciellt eller att något man gör spelar någon roll. ”Livet är vad man gör det till” är en gammal hederlig slogan som används flitigt för att motivera ungdomar och jag erkänner att jag trodde på det. Jag skötte min skolgång och tänkte att bara jag får ett bra jobb med bra lön så är jag ett steg närmare meningsfullhetens varma barm. Det tog några år att få tag i ett bra jobb och ja det var intressant i början och visst var det trevligt att tjäna pengar, men känslan av att mitt liv nu är åtminstone lite meningsfullt infann sig inte. Det var nog här jag först på allvar insåg att livet för mig aldrig kommer bli meningsfullt och att försöka jaga detta mål är ett slöseri med tid och energi. Jag bestämde mig då för att ta livet av mig, varför försöka jaga något som för mig inte existerar? Tur eller otur vet jag fortfarande inte men några dagar senare vaknade jag upp på sjukhuset, jag hade misslyckats med något till synes enkelt som att ta mitt liv, dosen av sprit+diverse tabletter var hög nog, men jag hade hittats av en polare. Blev LPT:ad ett par månader och min psykiatriker och psykolog försökte febrilt att få mig att tro att det faktiskt finns en mening med livet (något som de fortfarande försöker banka in).

Istället för att försöka ta mitt liv igen så funderade jag lite på hur det skulle gå att leva om man istället för att leta efter en mening levde för att göra saker som åtminstone för stunden var roande. Att istället för att försöka passa in i samhället genom att umgås med folk, skaffa en flickvän o.s.v. leva för stunden. Detta har fungerat förvånansvärt bra även om det på sikt är ohållbart att leva ett liv där kortsiktig förströelse är det enda målet. Speciellt för mig som får en stor del av förströelsen från sprit och andra droger. Jag har länge funderat över vad jag ska göra när jag till sist tröttnar på att leva för endorfinkickar, litteratur, filmer och andra former av tillfällig förströelse (för jag tror inte det är något som kommer hålla mig sysselsatt tills pensionsåldern).

Fru/flickvän och barn kommer säkert många säga är det som gör livet meningsfullt, att känslan av att bli förälder är något som kommer förändra ditt liv totalt. Jag själv har aldrig varit intresserad av att skaffa barn. Jag är inte ens intresserad av att ha ett seriöst förhållande. Varför vet jag inte, jag har provat att försöka ha ett längre förhållande men det har aldrig riktigt funkat. Allt för mycket kompromisser och skarvande för att få det att fungera. Kort sagt så kostar det mer än det smakar.

Så finns det fler som jag eller tycker ni att ert liv är meningsfullt/ letar efter känslan?

[Tabbe]

Jag tycker andra människor är meningen med livet, relationer typ..
Sen tror jag inte livet har så mycket mening det finns ingen "orsak" till att jag sattes här eller kom till utan man får göra det bästa av den.

Men om jag finner mitt liv meningsfullt? vet inte

[Jorpa]

Tycker nästan det var lite konstig anledning att ta livet av sig, bara för att de inte finns någon tillsynes anledning att leva, enligt dig, så ska man inte leva?

Man får antagligen bara ett liv, utan mening. Man får helt enkelt proppa på sig med erfarenheter och upplevelser. Jag skrev faktiskt en to-do list, som fylls hela tiden, med saker jag vill göra.

Intressant tråd, hinner inte skriva något mer :)

[Shakemynuts]

Tycker nästan det var lite konstig anledning att ta livet av sig, bara för att de inte finns någon tillsynes anledning att leva, enligt dig, så ska man inte leva?

Man får antagligen bara ett liv, utan mening. Man får helt enkelt proppa på sig med erfarenheter och upplevelser. Jag skrev faktiskt en to-do list, som fylls hela tiden, med saker jag vill göra.

Intressant tråd, hinner inte skriva något mer :)

Det är ingen konstig anledning. En ganska naturlig anledning imo. Det är sjukt jobbigt att kämpa för något man inte tror på, är/var i samma sits som Coxie och ja, man tappar lusten liksom. Är man då stammis hos en psykiatriker och käkar antidepressiva så...

[Eddie Vedder]

Jag försöker undvika den frågeställningen och den typen av resonemang så mycket jag kan. För ju mer jag funderar på det desto mer konstaterar jag att svaret är nej tyvärr.:(

Jag mår bra osv, helt klart. Men att mitt liv skulle innebära något meningsfullt i sig har jag svårt att se.

[coxie]

Tycker nästan det var lite konstig anledning att ta livet av sig, bara för att de inte finns någon tillsynes anledning att leva, enligt dig, så ska man inte leva?


Ja den inställningen är kanske inte den sundaste men tycker den är rätt logisk, varför leva och pinas om det inte finns någon mening med det?

[J.V]

Du har väl pengar Coxie?

Res världen runt och volontärjobba lite här och var. That's what Brian Boitano would do.
Se världen samtidigt som man kanske bättrar samvetet lite.

[Patrick Bateman]

Efter att min flickvän blev påkörd och dog så försökte jag ta livet av mig men precis som du vaknade jag upp på sjukhuset. Känslan som slog mig då var hur jävla misslyckad jag var som inte ens lyckats ta mitt eget liv. Sedan efter det har jag kommit till insikten att meningen med mitt liv är att hjälpa andra människor som har det mycket värre än mig själv.

Men det är inte enkelt att göra detta när jag varje morgon vaknar upp och upptäcker att jag ligger ensam i min säng och slås av tanken att min flickvän inte längre lever.

[Mescreant]

Ser ingen högre mening med livet och jag hoppas och tror att jag har accepterat detta. Fast ibland kan en släng av deppighet komma bara av att titta på något ouppnåeligt som en klar stjärnhimmel.
Försöker styra livet till att innehålla mer lycka än lidande och så länge det fungerar så är det chill.

[shut teh face]

Jag tänker inte alls så långt. Jag ska må bra och göra saker jag mår bra av, och jag ska ha familj och det ser jag fram emot. Mer än så sitter jag inte och grubblar över. Självklart är mitt liv inte meningsfullt i en större bemärkelse men det bryr jag mig föga om.

[Mental]

Jag ser ingen större mening med livet, men jag njuter av det, varför behöver man ha en "mening"? Så länge livet bjuder på mer bra än dåliga saker så tänker jag försöka klamra mig kvar. Det som driver mig är nyfikenheten, vad kommer härnäst. Nextopia ;)
Nya böcker, filmer, kunskaper, bekantskaper, kärlekar, intressen osv. Så länge det kommer saker som jag upplever som nya och underhållande så är det ju bara att rulla på.
Visst mår man skit mellan varven, men det känns ändå som det goda ändå har överhanden.
Jag vet ju inte vad som händer i morgon, så jag vill försöka leva så länge för att se vad som händer. Jag är lika lättroad som en hund som jagar sin egen svans antar jag, och det är jävligt skönt!

[Arf Pingvin]

Nej. Men pengar, flickvänner, knark? Sluta whina för fan.

[Pqman]

Jag tror starkt att varje individ är i starkt behov av att stimuleras intellektuellt, fysiskt, socialt och estetiskt. ;)

Hittar du meningsfulla sysselsättningar som stimulerar samtliga av dessa behov har du grunden till en händelserik och varierande vardag. Detta är enligt mig av enorm vikt. Saker och ting börjar hända runt omkring dig när du har många bollar i luften och du utvecklas inom många områden.

Faktiskt är just "utveckling" eller ska vi säga "självförverkligande" det absolut viktigaste för att finna mening i sitt liv.

Det finns två saker du kan göra med tiden, fördriva den samt investera den.
Att fördriva tid innebär att du utför något som endast ger njutning för stunden men som inte gör dig någon nytta på längre sikt.
Att investera tid innebär att du genom att utveckla dig själv förbättrar dina förutsättningar för ett lyckligare liv.

Det är ganska självklart att du inte är lyckligare om 20år ifrån nu om du har exakt samma bekantskapskrets, exakt samma kunskaper, exakt samma liv.

Tragiskt nog känns det som att de allra flesta går den vägen trots allt.. :(

[Semiramis]

Ja jag upplever mitt liv som meningsfullt. Jag har inte alltid gjort det och det har varit en lång resa att nå hit.

[mikaelj]

"Tämligen menlös" för att parafrasera Adams.

Visst kan jag förgylla tillvaron med en flickvän, spela musikinstrument, försöka hjälpa/stjälpa andra, eller genom att sätta upp olika mål att nå.

Men allt det där är yttre stimuli. Ta bort dem, så skall man ändå trivas och känna sig meningsfull. Det är en svårare fråga.

Sedan har vi den än värre situationen där man trots att alla villkor är uppfyllda ändå inte känner någon mening med livet. "Du har ju allt man kan önska sig!", men ändå inte... Allt och ingenting.

[wintersnowdrift]

Tillräckligt meningsfullt för att jag ska vilja leva: ja. Dock är det för mig inte samma sak som att jag anser mig funnit en Mening(tm) med mitt liv.

Det som skänker välbefinnande i vardagen och håller mig uppe från dag till dag är ffa när jag upplever att jag har utvecklats. T.ex. har fysisk träning blivit ett sätt att få ett kvitto på just det. Det finns alltid något nytt moment att upptäcka, jobba med och slutligen förhoppningsvis förbättras i. Även intellektuellt kunskapsinhämtande roar mig, även om jag inte är så ambitiös som jag skulle (borde?) kunna vara på det planet.

Sen kan jag lite motsägelsefullt konstatera det ganska sällan som jag stannar upp, höjer blicken och tittar bakåt för att verkligen få perspektiv på vad jag åstadkommit/inte åstadkommit. Jag har nästan alltid blicken riktad framåt. Kanske är det bristen på djupa analyser av min existens som gör att jag inte känner ett behov av att finna Meningen Med Allt i dagsläget. Dock är jag nog lite kvasireligiös i den bemärkelsen att jag tror att det ändå finns en Mening, utan att egentligen ha gått till botten med den känslan.

Jag gissar att det kanske är först om man börjar vantrivas i sin dagliga tillvaro som man också ställer sig den stora "livets mening"-frågan? Och att det i den sinnesstämningen är väldigt svårt att hitta ett svar om att en sådan faktiskt finns... Så länge man mår bra har man ingen brådskande anledning att ifrågasätta sin existens, sas.

//Kristin

[von huff]

Nä inte direkt, men är endå tacksam att man har det bra:)Försöker göra saker man tycker om, men skulle endå vilja ha något att sträva efter

[mikaelj]

Det som skänker välbefinnande i vardagen och håller mig uppe från dag till dag är ffa när jag upplever att jag har utvecklats. T.ex. har fysisk träning blivit ett sätt att få ett kvitto på just det. Det finns alltid något nytt moment att upptäcka, jobba med och slutligen förhoppningsvis förbättras i. Även intellektuellt kunskapsinhämtande roar mig, även om jag inte är så ambitiös som jag skulle (borde?) kunna vara på det planet.

Problemet med en prestationsorienterad självbild är att du helt är avhängig den. Sluta prestera - av någon anledning - och din självkänsla faller i botten. :/

Belöning till den som kommer på lösningen.

[sundvall]

Fyller snart 22, har hela livet framför mig i princip, resa (this one is huge), arbeta, utbilda mig, lära känna massa massa folk, träna (ffs), utvecklas personligt, gejma (lol), ha skitskojj. Självklart ser jag en jävla mening med livet!

[Shajjn]

Bra post pqman.

[Condemned]

Jag ser det väl egentligen inte som att det finns någon större mening med mitt liv, eller något övergripande mål med mitt liv. Men samtidigt så är det ingenting som jag brukar tänka på och därför stör det mig inte.
Jag lever och upplever. Får erfarenheter och njuter av stunden. Mår jag dåligt ett tag så gör jag det. Då tar jag mig igenom det för att sedan kunna ha kul, uppleva någonting bra. Det positiva i mitt liv överväger oftast det negativa och gör det inte det så brukar jag ändå se ljuset i tunneln eller vad man ska säga.

Kan jag göra mig själv och andra glad/a så är det bra. Som det är nu så känns det som att det finns väldigt mycket saker att uppleva och gå igenom som jag inte skulle kunna om jag var död, så varför inte leva?

Kanske inte så sammanhängade post, men vafan.

[L-Sami]

De här sakerna (träning, kärlek, karriär/utbildning, socialt nätverk/familj) gör mitt liv meningsfullt. Alkohol och droger struntar jag i.

[CiCoro]

Fyller snart 22, har hela livet framför mig i princip, resa (this one is huge), arbeta, utbilda mig, lära känna massa massa folk, träna (ffs), utvecklas personligt, gejma (lol), ha skitskojj. Självklart ser jag en jävla mening med livet!

Jag fyller snart 20 och i princip samma "mål" men ser det inte som något jag måste göra utan jag vet att jag har ett antal år på mig(om jag inte råkar ut för något) att ha roligt innan jag blir för gammal och då passar de här sakerna in där. Varför avbryta mitt liv eller ha det tråkigt, jag har det så roligt som möjligt och låter naturen ha sin gång..

[wintersnowdrift]

Problemet med en prestationsorienterad självbild är att du helt är avhängig den. Sluta prestera - av någon anledning - och din självkänsla faller i botten. :/

Belöning till den som kommer på lösningen.

Sant. Jag fruktar den dag då jag inte längre känner att jag kan bli bättre på någonting. Kanske når jag min genetiska topp både vad det gäller fysisk och mental kapacitet? I så fall är det ju omöjligt att komma längre.

Å andra sidan är världen jäkligt stor, och aktiviteterna man kan ägna sig åt ganska många. När jag inte längre vill träna och plugga ser jag framför mig hur jag sitter i ett hus på landet med en fruktträdgård som ska tas omhand, hästar och hundra som ska skötas och tränas samt en eller ett par egna böcker som jag filar på till språklig och innehållsmässig perfektion. Jag tror att jag kan fylla ett liv på det.

//Kristin

[n1tro]

haha coxie du är fan underbar

nej men sett till den sista dagen så är det tyvärr sant, har man lyckats lura sig själv så hårt att man ärligt talat går PÅ att man har hittat sig en mening då kan man skatta sig jävligt lycklig. bryter ni ner det i delar så är det faktiskt samma sak, man försöker ju fylla upp sin tid med roande grejer, det är så det fungerar för alla vare sig man har hittat sin mening eller inte. jag trivs med min tillvaro, men den är exakt likadan för mig som för den väldigt sjuke eller den väldigt "lycklige" eller what so ever.. man hittar bara sina grejer man för stunden roar sig med. lägg ihop flera stunder och ni har ett mål, nåt som håller er sysselsatta väldigt länge..


mvh

[Rockhard]

Ja den inställningen är kanske inte den sundaste men tycker den är rätt logisk, varför leva och pinas om det inte finns någon mening med det?

För att man är hård. What would Clintan do? typ.

Nej men självklart finns det ingen mening med livet om man tittar på det från ett tillräckligt stort perspektiv. Grejen är väl att se till så att pinan är lite mindre än dom bra grejorna.

[mikaelj]

Sant. Jag fruktar den dag då jag inte längre känner att jag kan bli bättre på någonting. Kanske når jag min genetiska topp både vad det gäller fysisk och mental kapacitet? I så fall är det ju omöjligt att komma längre.

Min mentala & fysiska kapacitet nådde sin topp för 6-8 år sedan och har konstant fortsatt dala. Det suger.

Å andra sidan är världen jäkligt stor, och aktiviteterna man kan ägna sig åt ganska många. När jag inte längre vill träna och plugga ser jag framför mig hur jag sitter i ett hus på landet med en fruktträdgård som ska tas omhand, hästar och hundra som ska skötas och tränas samt en eller ett par egna böcker som jag filar på till språklig och innehållsmässig perfektion. Jag tror att jag kan fylla ett liv på det.

Jodå. Så länge som du kan fylla ett liv med det. Det är bra att ha aktiviteter (jag har massvis!) att ägna sig åt, så länge man ser till att inte definiera sig själv utifrån vad man gör & presterar, utan vem man är.

--mikaelj som ständigt arbetar på det...

[Handcuff]

Hinner inte skriva någon långt inlägg men kör en snabbis :)

Jag kan börja med att säga att jag i princip aldrig tänker på eller funderar på meningen med livet eller liknande. Jag mår bra och gör saker som jag tycker om, umgås med människor som gör livet trevligt. Att ha mål tror jag är viktigt för människan både på kort och lång sikt. Målen behöver inte vara stora och särskilt märkvärdiga som världsdominans eller liknande utan istället saker som -
t ex. komma in på en utbildning, klara av en utbildning, få ett jobb man vill ha, flytta till en plats men vill bo på, få ett bra boende, renovera sommarstugan, bygga ett kök, träffa nya människor, köpa den där bilen - båten - flygplanet, resa dit man vill, umgås med det andra könet, göra goda gärningar och bidra med något, fysiska prestationer, klara nästa tenta, bli bra eller kanske bäst på något osv osv. Kan göra listan hur lång som helst...strävan gör att man finner mening med vardagen - i alla fall för mig. Vissa utav ovanstående är saker jag strävar efter, kanske inte alla såklart men det går alltid att förbättra och berika sitt liv på olika sätt.

Ofta slösar jag dagar på att inte göra ett skit och då känns kanske inte tillvaron sådär jättegrann men jag mår bra och kan nog definiera mig som ganska lycklig - har många mål inom räckhåll och livet har bara börjat.

Slutar man leva så missar man resten av livet och det är väldigt synd då tiden man har är begränsad. Tror inte man ska tänka så mycket :thumbup:

[Tolkia]

Känns ju ganska meningslöst att svara "ja" på frågan i topic om det innebär att en diverse livströtta personer skall känna sig manade att tala om för en att man har fel.

[coxie]

Jag köper en del av ni skriver, speciellt det om prestationsbaserad självkänsla (vilket min psykolog pratat mycket om). Jag lever inte direkt dåligt, men jag är inte lycklig i min vardag. Resa, träna o.s.v. är saker som gör mig glad, men bara för stunden. Ett stort problem är att jag tröttnar på saker så fruktansvärt fort oavsett hur roliga dom är i början så dalar det väldigt snabbt. Sedan när det gått från roligt till tidsfördriv bara för att fördriva tiden så försöker jag hitta något annat.

Sedan tror jag mitt grundproblem är att jag funderar för mycket på detta, men det går inte att sluta tänka.

[Sniggel]

För min egen skull (och för nära och kära) ser jag en mening med att leva. Framtida möjliga upplevelser (och de jag upplever för stunden) gör livet värt att leva för mig. Personligen tycker jag att det finns mycket att uppleva (i princip oändligt med upplevelser) och att tiden på jorden är för knapp för att hinna med allt detta. Jag kan inte påstå att jag känner mig stressad av att hinna med allt (jag är en lugn person av mig), för det är ingen vits att uppleva saker när man har tidspress på sig hela tiden. Hade jag fått välja hade jag valt evigt liv tills jag tröttnar på det, eller reinkarnation.

Jag har valt att acceptera (och nöja mig) med hur livet ser ut och vilka möjligheter jag har. Jag har också ganska nyligen kommit att acceptera min dödlighet, något jag i stort sett hela mitt liv tyckt varit oacceptabelt. Så jag kände i princip tvärtom mot dig coxie.

Jag föredrar om jag har en existens efter min död i en eller annan form, men kan också acceptera ett slut på min existens, något som tidigare skrämde mig.

[Biceps]

Meningen med livet ligger väl i att maximera sitt eget välmående, dvs må bra och göra saker man tycker är roligt. Räcker för mig.

Ser ingen mening i att fundera längre än så. Om man ständigt går runt och tänker på vad som ger en glädje så är ju risken att man inte blir så närvarande och då blir man blockerad från att uppleva det roliga. Släpp kontrollen och häng med på resan...

[Rahf]

Japp, kan jag få andra att le så är min dag fullgjord. Det är tråkigt att se sitt liv utstakat, jag tar var dag som den kommer. Det är någonting jag fått lära mig den tråkiga vägen.

[Mago]

Din text fick mig att tänka på en bra låt vid namn Chords - Searchin' for dreams.

Enbart min nyfikenhet får mig att vilja leva i tusentals år. Jag skulle nog kunna sitta på en stol och glo i 10.000 år bara för att se hur livet på jorden utvecklas. :)

[r3mpuh]

Vad deprimerad man blir av att tänka på sånt. :P

Jag är glad att få leva, Sen äre shit the same om det är nån mening met eller inte
Jag är lycklig när folk runt om mig är glada.( Försöker undvika negativa personer.) :P

Mvh kim

[Tomten]

Din text fick mig att tänka på en bra låt vid namn Chords - Searchin' for dreams.

Enbart min nyfikenhet får mig att vilja leva i tusentals år. Jag skulle nog kunna sitta på en stol och glo i 10.000 år bara för att se hur livet på jorden utvecklas. :)

Pucktvåa! Håller helt klart med. Jag vill leva tills jag är över 100, om bara för att få uppleva hur världen utvecklas och vad nästkommande generationer hittar på för tokigheter.

Tyvärr så tror jag att vi är några generationer bort från evigt liv. Fast det är nog bara en tidsfråga innan det blir möjligt att leva för evig, om nu vi inte tar död på vår planet först.

[drakfelt]

att man betyder något för någon av sina medmänniskor tycker jag nästan är definitionen på ett meningsfullt liv. kanske inte att man uträttar några hjältedåd dagligen men att man finns där för folk som behöver en.

[Yes]

Det är inte meningen att denna tråd ska bli en standard meningen med livet- tråd, vi har alla olika teorier om vad som är meningen med livet som stort. Det jag undrar över är om ni anser att ert liv har någon mening eller om ni jobbar mot ett mål som kommer få ert liv att få mening.

Först vill jag bara säga att jag inte är ute efter sympati eller att få höra att ditt liv visst kan vara meningsfullt. Jag blir matat med detta av min familj och psykolog. Jag själv har sedan jag var gammal nog att förstå innebörden tyckt att livet är totalt meningslöst. Enda anledningen till att jag existerar är för att min pappas spermier träffade min mammas ägg. Jag har aldrig fattat vad som får folk att tro att man som individ är något speciellt eller att något man gör spelar någon roll. ”Livet är vad man gör det till” är en gammal hederlig slogan som används flitigt för att motivera ungdomar och jag erkänner att jag trodde på det. Jag skötte min skolgång och tänkte att bara jag får ett bra jobb med bra lön så är jag ett steg närmare meningsfullhetens varma barm. Det tog några år att få tag i ett bra jobb och ja det var intressant i början och visst var det trevligt att tjäna pengar, men känslan av att mitt liv nu är åtminstone lite meningsfullt infann sig inte. Det var nog här jag först på allvar insåg att livet för mig aldrig kommer bli meningsfullt och att försöka jaga detta mål är ett slöseri med tid och energi. Jag bestämde mig då för att ta livet av mig, varför försöka jaga något som för mig inte existerar? Tur eller otur vet jag fortfarande inte men några dagar senare vaknade jag upp på sjukhuset, jag hade misslyckats med något till synes enkelt som att ta mitt liv, dosen av sprit+diverse tabletter var hög nog, men jag hade hittats av en polare. Blev LPT:ad ett par månader och min psykiatriker och psykolog försökte febrilt att få mig att tro att det faktiskt finns en mening med livet (något som de fortfarande försöker banka in).

Istället för att försöka ta mitt liv igen så funderade jag lite på hur det skulle gå att leva om man istället för att leta efter en mening levde för att göra saker som åtminstone för stunden var roande. Att istället för att försöka passa in i samhället genom att umgås med folk, skaffa en flickvän o.s.v. leva för stunden. Detta har fungerat förvånansvärt bra även om det på sikt är ohållbart att leva ett liv där kortsiktig förströelse är det enda målet. Speciellt för mig som får en stor del av förströelsen från sprit och andra droger. Jag har länge funderat över vad jag ska göra när jag till sist tröttnar på att leva för endorfinkickar, litteratur, filmer och andra former av tillfällig förströelse (för jag tror inte det är något som kommer hålla mig sysselsatt tills pensionsåldern).

Fru/flickvän och barn kommer säkert många säga är det som gör livet meningsfullt, att känslan av att bli förälder är något som kommer förändra ditt liv totalt. Jag själv har aldrig varit intresserad av att skaffa barn. Jag är inte ens intresserad av att ha ett seriöst förhållande. Varför vet jag inte, jag har provat att försöka ha ett längre förhållande men det har aldrig riktigt funkat. Allt för mycket kompromisser och skarvande för att få det att fungera. Kort sagt så kostar det mer än det smakar.

Så finns det fler som jag eller tycker ni att ert liv är meningsfullt/ letar efter känslan?
Du verkar göra det typiska misstaget av att definiera mening som någonting utanför dig själv. Det finns liksom inget annat än sig själv man lever för. Vi lever inte för stat, gud, andra människor, att vad vi åstadkommit i livet ska gå till historieböckerna etc.

Förr eller senare kommer vi alla dö och då kommer världen vara borta för oss. Då spelar ingenting någon roll längre. Vad som däremot spelar någon roll, det enda som spelar någon roll, är vad vi gör under tiden. Meningen är att leva, och göra det väl.

Det funkar givetvis inte att leva väl bara för stunden. Sånt kompromissar bara framtida lycka med något tillfälligt. Enda som funkar är att hitta det som ger lycka både för stunden och i det långa loppet, och det bör inte finnas några motsättningar mellan dessa.

Sen kan det förstås vara svårt att hitta sånt som man finner meningsfullt, men det är ju liksom värt det... vi kommer vara döda fan så mycket längre än vi lever.

[wintersnowdrift]

Jodå. Så länge som du kan fylla ett liv med det. Det är bra att ha aktiviteter (jag har massvis!) att ägna sig åt, så länge man ser till att inte definiera sig själv utifrån vad man gör & presterar, utan vem man är.

Jag tror att jag förstår vad du menar. Samtidigt tycker jag att man delvis definierar sig själv (dvs den man "är") genom det man faktiskt gör också. Håller dock med om att man är ute på farlig is om det bara handlar om att prestera. Det finns en annan sida av görandet som också är utvecklande. Den handlar nog mer om upplevelser, intryck och känslor än om resultat.


Sedan tror jag mitt grundproblem är att jag funderar för mycket på detta, men det går inte att sluta tänka.

+1 på den. Jag ryggar direkt när någon säger "men tänk inte så mycket". Jag kan köpa "problematisera inte så mycket" i vissa situationer, för det är jag ganska bra på att göra in absurdum, men att sluta tänka är aldrig ett alternativ för mig. Sen är det naturligtvis svårt om man handlar i en cirkel av "onda" och jobbiga tankar, och jag har inget bra svar på hur man tar sig ur en sådan.

//Kristin

[Tolkia]

Angående kroppens förfall, som nämnts ovan, så har det mycket mindre betydelse för huruvida man upplever sitt liv som meningsfullt eller värt att leva än vad man kanske tror innan man upplevt det. Utan att förneka någon som upplevt det motsatta sin åsikt.

[stafh]

Det är väl inte så konstigt att det inte finns någon absolut mening med livet i sig. Man får väl "helt enkelt" bestämma sig för vad man vill göra nu när man är här och sen göra det. Kan man inte göra det så kan man åtminstone hjälpa andra.

[bear.flowertwig]

Kort sagt så kostar det mer än det smakar.

Har formulerat det på pricken så själv. En summering känns som att den består av övervägande många - jämfört med +.


Så finns det fler som jag?

Absolut. Tankarna på vad det är för meningslöst ekorrhjul man springer i dyker upp titt som tätt.

[henk4n]

För mig beror det på, är olika från dag till dag.. När jag gick i gymnasiet så mådde jag bättre psykiskt eftersom varje dag träffade jag mina polare och skolan tog mycket av min tid. Har nu tillbringat ett år och inte gjort så mycket.. läst upp lite ämnen men har för första gången i mitt liv upplevt en depression. Hoppas de blir bättre i höst när jag börjar plugga på allvar igen.

Men vissa dagar mår jag toppen och vissa mår jag skit... Sen när man läser i tidningen om växthuseffekten, terrorism, Nordkorea skjuter upp raketer osv så slår det mig att om 20år så har säkert människan bombat sönder hela jorden..
Eller så har Kina blivit den riktigt nya supermakten och hela väst har tappat

[Frillan]

Fina tjejer, träning, vänner är underbart..

[jesse]

Jag tror att jag förstår vad du menar. Samtidigt tycker jag att man delvis definierar sig själv (dvs den man "är") genom det man faktiskt gör också. Håller dock med om att man är ute på farlig is om det bara handlar om att prestera. Det finns en annan sida av görandet som också är utvecklande. Den handlar nog mer om upplevelser, intryck och känslor än om resultat.



+1 på den. Jag ryggar direkt när någon säger "men tänk inte så mycket". Jag kan köpa "problematisera inte så mycket" i vissa situationer, för det är jag ganska bra på att göra in absurdum, men att sluta tänka är aldrig ett alternativ för mig. Sen är det naturligtvis svårt om man handlar i en cirkel av "onda" och jobbiga tankar, och jag har inget bra svar på hur man tar sig ur en sådan.

//Kristin

Fast det handlar ju som sagt om den "onda cirkeln". Det krävs ju inte så lång tid för att komma fram till att det vi gör på jorden inte har någon betydelse i det stora hela (eller har det?) och sedan kommer man kanske inte så mycket längre i den riktningen. Då är det ju poänglöst att fortsätta tänka så mycket på just det. Då återstår att försöka fokusera på tankar som kan gagna ens tillvaro istället även om det kan vara nog så svårt.

[Eddie Vedder]

Det som "oroar" mig är att ju mer tiden går desto mer saker som jag sett fram emot att uppleva upplevs men meningslösheten kvarstår. För x antal år sedan fanns saker jag i framtiden ville uppleva. Vissa saker har jag nu upplevt och har erfarenheter ifrån.

Knappast som att jag stannat upp och uppskattat det, snarare är det nya saker jag längtar till. Med erfarenheten av att det hittills bara inneburit att jag vill vidare igen så skrämmer det mig eftersom jag antagligen kommer känna på samma vis då.

När jag väl fått en examen t.ex. (vilket är ett mål). Då kommer jag inte känna att jag uppnått något, snarare lär jag få panik inför vad det blir härnäst. Låt säga att jag då får ett jobb, vips kommer jag känna en ny press inför att klara det och behålla det. Etablerar jag mig på arbetsmarknaden kommer antagligen nya framtidsplaner komma och så känns det som det kommer fortsätta.:( Känslan av att "bara jag kommer dit så blir det bra" är väl det som skrämmer eftersom den känslan bara kommer på nytt hela tiden.

Svårt att föklara.

[Nordenator]

Jag ser verkligen livet som något totalt meningslöst. Framförallt mitt liv som är bara en liten obetydlig del i det stora meningslösa. Antingen är det bara en slump att jag finns här på den ytterst lilla tidsenheten för världen sett, eller så finns inte slumpmomenten och jag är befriad från fri vilja i ett deterministiskt universum styrt av orsak och verkan. Även om jag sprider min säd vidare och hjälper mänskligheten lite på vägen kommer inte jag vara ihågkommen, och även om jag nu blev det skulle det vara meningslöst eftersom jag är död och begraven. Inte ens om jag föder femton fula ungar kommer det ändra utseendet på universum.

Med detta i åtanke är jag varken deprimerad eller bitter. Det är min bild av livet. Men det betyder inte att jag inte njuter av denna lilla tid som jag fått. Någon "carpe diem"-attityd traskar jag inte runt med, men jag är inte heller riktigt någon som tycker om att ha massor med dödtid.

Även fast det finns tråkiga dagar så finns det fler roliga, och småsakerna i livet ser till att även de tråkiga inte är utan nöjen. Även fast jag är övertygad av att min existens är i stort meningslös väljer jag hellre att finnas. Åtminstone så länge det faktiskt är underhållande. När jag är 73 och varje toalettbesök känns som en våldtäkt kan jag nog gärna hoppa av tåget.

Livet får helt klart tummen upp, även om det egentligen är jävligt onödigt. Helt klart intressant att det finns också.

[Chaan]

Nej

[Avesta]

För mig är allt bara en evig väntan, men jag vet inte riktigt på vad. Enda anledningen till att jag kämpar vidare är min inställning till min familj, speciellt min mor och far. De förlorade allt de hade byggt upp i sina liv och vandrade ut i världen, och allt jag känner är en skyldighet att ställa saker till rätta så att dem inte behöver oroa sig mer och kan leva i lugn och ro.

Utöver det finns det ingen tid att fundera på mig själv och vad jag vill, jag vet bara att jag vill ha en liten plats i världen där jag inte behöver arbeta och inte behöver genomlida vintrarna. Ett hus i södra Spanien + lugn+ro.

Så där ser det ut när jag tänker efter spontant, och för att uppnå det behöver jag arbeta upp tillräckligt med kapital för att kunna leva på avkastningen (Det förklarar även varför jag studerar just nu).

[Tolkia]

Det som "oroar" mig är att ju mer tiden går desto mer saker som jag sett fram emot att uppleva upplevs men meningslösheten kvarstår. (...) Knappast som att jag stannat upp och uppskattat det, snarare är det nya saker jag längtar till. Med erfarenheten av att det hittills bara inneburit att jag vill vidare igen så skrämmer det mig eftersom jag antagligen kommer känna på samma vis då. (...) Känslan av att "bara jag kommer dit så blir det bra" är väl det som skrämmer eftersom den känslan bara kommer på nytt hela tiden.
Jag tror inte att det är så svartvitt som du beskriver det. Det är nog sällan man kommer till en punkt i livet när man känner att det inte finns något mer man vill, eller någonting som man skulle kunna få att vara lite bättre; det är väl delvis det som får oss att fortsätta leva överhuvudtaget. Det måste inte nödvändigtvis innebära att man i evig otillfredsställelse jagar efter ett "sen" man aldrig kommer att nå. Det handlar nog om vad man förväntar sig av sitt "sen", om det är att just den här specifika saken skall bli bättre på just det här sättet, eller att ett väldigt ospecifikt "allt" skall bli väldigt ospecifikt "bra". Sedan gäller det också att inte låta sin önskan om att i en avlägsen framtid uppnå en stor sak få en att missa sådant som är bra på mikroskalan. Typ att även om man längtar efter att ha etablerat sig på marknaden som framgångsrik egen företagare fortfarande kunna längta efter nästa helgs cykeltävling.

[userfriendly]

Jag tänker nog i grund och botten att livet är meningslöst. Men man blir ju galen av att tänka så. Försöker i stället tänka att livet går ut på att skapa mening. Jag har fått ett liv och jag kan göra vad jag vill med det. Jag får helt enkelt se till att göra det jag har möjlighet och lust att göra under tiden jag är här. Och jag har efter nån slags livslång (eh, ja 21 år iaf) kamp - en tid då det enda jag har gjort har varit att kämpa emot och dunka huvet i väggen och hoppas att väggen går sönder och inte jag, kommit till en punkt då jag tycker att livet är helt fantastiskt. Om man bara är öppen för det och faktiskt SER det som är bra och fint så är man ju hela tiden med om helt otroliga saker. Bara att lära känna sig själv är värsta ju grejen (haha, jag låter såååå töntig, jag vet).
Och det handlar så klart om inställning, men inställningen gör allt. Fokuserar man på det som är bra - så kommer det som är bra till en.

FÖr mig har det även varit viktigt att få balans mellan kropp, sinne och känslor/själ (om man vill kalla det för det). Att använda alla delar på ett balanserat sätt.

[ceejay]

Känns meningsfullt, japp. Det är kul att leva.

[Eddie Vedder]

Jag tror inte att det är så svartvitt som du beskriver det.

Nej jag vet det. Rent intellektuellt vet jag det i alla fall. Tyvärr är jag ibland oförmögen att faktiskt känna det.:( Jag avundas något enormt på spontana människor som tar vardagen hyfsat lugnt och då och då hittar på diverse saker som förgyller livet utan att behöva planera in absurdum och känna att saker och ting måste bli klara först.

[userfriendly]

Men.. jag kan nog gilla meningslösa saker också. Alltså.. tex. mitt jobb är ju en enda stor mening. Och jag kan bli så trött på det. Ibland vill jag verkligen flytta saker från ett ställe till ett annat dagarna i ända.
Visst, religiösa människor är väl enligt statistiken lyckligare, men vilket ångest det måste vara att hela tiden också passa sig för att göra fel saker för att inte komma till himlen. Veta att jag är bara här för att få komma vidare blablabla
Mening är så klart bra, det ger en drivkraft och ett mål. Men .. att göra saker utan mål är fan ännu bättre ibland

Jag har blivt så j*la yogifierad...

[Fearstrike]

Jag kan själv bara hålla med Coxie, då har jag ändå haft ett bra och fungerande förhållande med någon jag fortfarande älskar i fem år. Jag har alltid resonerat likadant och har aldrig kommit för mig att sluta det.

Jag kan själv bara komma fram till att livet bara består av prövningar, varför skulle man ens bry sig om att gå igenom dessa svårigheter? Jag menar visst, det finns många fina sidor av livet. Men det är DEFINITIVT inte övervägande goda från dåliga.

Jag kommer skaffa ungar i framtiden, jag kommer säkert älska att ha barn. Men jag tror ändå att jag kommer resonera likadant. Hitills har livet vart som jag förväntat mig, förutom det att jag fortfarande resonerar på samma sätt. Försöker dock se det positivt så jag inte förpestar min flickvän, som inte resonerar likadant.

[userfriendly]

Gud, jag tänker på ett gäng munkar som står och bygger vääärsta typ pärlplattan fast med sandkorn, och det tar flera år att göra allt exakt.. bara för att rasera det sen..

[Fearstrike]

Kan även så här i efterhand när jag läst lite mer i tråden även hålla med Eddie enormt mycket. Som om jag skrev det själv.

[Fearstrike]

Det kan dock tilläggas att jag har en tendens att sätta enorm press på mig själv, och är en väldigt stolt person. Jag har kommit underfund på senaste tid att detta är något som knappast bidrar till lycka.

Jag försöker numera ta varje dag som den kommer och bry mig lite mer om mig själv och försöka göra saker som jag tycker är roligt...

[mikaelj]

jag köper en del av ni skriver, speciellt det om prestationsbaserad självkänsla (vilket min psykolog pratat mycket om). Jag lever inte direkt dåligt, men jag är inte lycklig i min vardag. Resa, träna o.s.v. är saker som gör mig glad, men bara för stunden. <snip>

sedan tror jag mitt grundproblem är att jag funderar för mycket på detta, men det går inte att sluta tänka.

+1

[mikaelj]

Angående kroppens förfall, som nämnts ovan, så har det mycket mindre betydelse för huruvida man upplever sitt liv som meningsfullt eller värt att leva än vad man kanske tror innan man upplevt det. Utan att förneka någon som upplevt det motsatta sin åsikt.

Mm, det är bara så frustrerande när man vet att man egentligen borde vara smartare, snabbare, starkare & snyggare än vad man (jag) faktiskt är. Största problemet är att känna mig korkad.

Å andra sidan, som du säger, gör det ju att jag ganska enkelt blir glad, eftersom det ju går att nå upp till min "rätta" nivå, eftersom min nuvarande oftast är hej teflonpanna. :-)

[n1tro]

!!

[mikaelj]

Jag tror att jag förstår vad du menar. Samtidigt tycker jag att man delvis definierar sig själv (dvs den man "är") genom det man faktiskt gör också. Håller dock med om att man är ute på farlig is om det bara handlar om att prestera. Det finns en annan sida av görandet som också är utvecklande. Den handlar nog mer om upplevelser, intryck och känslor än om resultat.

Precis. Leva i nuet utan att tänka så mycket. Njuta av vad som händer. Tillåta sig själv att inte göra något ("ha tråkigt"). Inte få panik av att inget händer. Försöker man hela tiden pressa sig eller situationen blir det ändå aldrig riktigt rätt, tror jag.

För att citera Cirkus Sol -- Haga:

Tänk att få vandra i en sommarnattsaga
Med bara ben på kullersten i vackra Haga
Och titta på allt folk och bara va'
Hon och jag

(http://www.cirkussol.com/web-musik/Haga%2030%20s.mp3 och http://cirkussol.com/web-bilder/04.%20Hon%20och%20jag.pdf om någon är nyfiken)

[mikaelj]

Knappast som att jag stannat upp och uppskattat det, snarare är det nya saker jag längtar till. Med erfarenheten av att det hittills bara inneburit att jag vill vidare igen så skrämmer det mig eftersom jag antagligen kommer känna på samma vis då.

När jag väl fått en examen t.ex. (vilket är ett mål). Då kommer jag inte känna att jag uppnått något, snarare lär jag få panik inför vad det blir härnäst. Låt säga att jag då får ett jobb, vips kommer jag känna en ny press inför att klara det och behålla det. Etablerar jag mig på arbetsmarknaden kommer antagligen nya framtidsplaner komma och så känns det som det kommer fortsätta.:( Känslan av att "bara jag kommer dit så blir det bra" är väl det som skrämmer eftersom den känslan bara kommer på nytt hela tiden.

Svårt att föklara.

Jag förstår precis. Been there, done that, got the t-shirt. Kort om ett exjobb har jag pluggat klart, ägnar stor del av fritiden åt samma saker som på jobbet och är bra på det jag gör. Men ändå känns det som att man alltid kan bli lite bättre, lite vassare.

Då letar man nya mål, som du säger, och tänker att när man bara uppnått det där speciella målet kommer allt bli så bra. Men det blir det ju naturligtvis inte.

När jag var yngre (dummare, mer naiv?) satte jag aldrig upp mål utan levde var dag som den var den bästa & sista. Men plötsligt började jag se fram emot saker och tappade grepp om nuet. Sedan dess har jag kämpat för att hinna ikapp vardagen. Det går, men det är något man hela tiden aktivt måste tänka på.

(och du, klart det kommer gå bra med studierna och får ett riktigt bra jobb!)

[mikaelj]

Sedan gäller det också att inte låta sin önskan om att i en avlägsen framtid uppnå en stor sak få en att missa sådant som är bra på mikroskalan. Typ att även om man längtar efter att ha etablerat sig på marknaden som framgångsrik egen företagare fortfarande kunna längta efter nästa helgs cykeltävling.

Det gamla uttjatade "uppskatta de små sakerna i livet"? Det är ett bra talesätt. Man måste bara komma på ett sätt att kunna följa det, också.

Tips?

[Osten80]

Det finns nog få händelser i livet som är så jobbiga, som den när det man hade tagit för mening med livet blottar sig, och visar sig vara falskt och får världsbilden att rasa.

[Imni]

...


+1 på den. Jag ryggar direkt när någon säger "men tänk inte så mycket". Jag kan köpa "problematisera inte så mycket" i vissa situationer, för det är jag ganska bra på att göra in absurdum, men att sluta tänka är aldrig ett alternativ för mig. Sen är det naturligtvis svårt om man handlar i en cirkel av "onda" och jobbiga tankar, och jag har inget bra svar på hur man tar sig ur en sådan.

//Kristin

Väldigt bra skrivet. Jag har hela tiden fått höra att jag "tänker för mycket". I vissa situationer kan jag hålla med om att det inte ger mer att tänka mycket men dem situationerna är mycket få. Min hjärna går på högvarv hela dagarna.

[Cerberus]

har läst igenom en fjärdedel av The selfish gene(läst annat förstås också) och jag kan sannerligen konstatera att rent objektivt är ALLT liv helt meningslöst. Jag har dock valt att bygga massa muskler och ha skoj :D, men mitt liv är då fan inte meningsfullt rent objektivt! Ja bidrar inte till nåt i världen mer än att hjälpa lite vänner då å då.

Den boken har både gett mig insikt och samtidigt förstört min syn på livet och världen, överlevnad och fortplantering för att våra gener ska leva vidare, sen är vi(deras fordon som förbrukas) döda och inget minne av oss existerar längre antagligen.


Som sagt så försöker ja göra de bästa av saken :D

[Doctor Snuggles]

Man kan inte resonera sig fram till livets mening eftersom det är en emotionell fråga, inte en intellektuell. De flesta som upplever att "tillvaron är meningslös" gör det felet, alternativt handlar det rätt o slätt om en brist på t.ex. dopamin eller serotonin.

[Doctor Snuggles]

har läst igenom en fjärdedel av The selfish gene(läst annat förstås också) och jag kan sannerligen konstatera att rent objektivt är ALLT liv helt meningslöst. Jag har dock valt att bygga massa muskler och ha skoj :D, men mitt liv är då fan inte meningsfullt rent objektivt! Ja bidrar inte till nåt i världen mer än att hjälpa lite vänner då å då.

Den boken har både gett mig insikt och samtidigt förstört min syn på livet och världen, överlevnad och fortplantering för att våra gener ska leva vidare, sen är vi(deras fordon som förbrukas) döda och inget minne av oss existerar längre antagligen.


Som sagt så försöker ja göra de bästa av saken :D

Nja, frågan är felställd skulle jag vilja påstå. Mening är kontextuell, och kan bara appliceras på detta liv, typ: Meningen med att gå upp i morgon är för att tjäna pengar så jag kan leva i övermorgon.
Problemet kommer när man försöker hitta en objektiv mening, som du säger, som sträcker sig utöver detta livet, alltså någon slags universalmening i likhet med "vad är meningen med universum?" Frågan är felställd eftersom det inte finns någon kontext att sätta frågan i perspektiv till (kontexten vore i det fallet att medvetandet är evigt/lever vidare efter den fysiska döden, eller att det finns en plan för universum, d.v.s. en gud som styr o ställer eller nåt annat).

[Baan]

Jag brukar inte resonera kring det alls - det går ju inte komma fram till något hållbart. Man får försöka leva så gott som möjligt (och allt vad det kan innebära...).

[Cerberus]

då e meningen med mitt liv att ha massa snygga tjejer o se freeeaky ut :D

[wintersnowdrift]

Fast det handlar ju som sagt om den "onda cirkeln". Det krävs ju inte så lång tid för att komma fram till att det vi gör på jorden inte har någon betydelse i det stora hela (eller har det?) och sedan kommer man kanske inte så mycket längre i den riktningen. Då är det ju poänglöst att fortsätta tänka så mycket på just det. Då återstår att försöka fokusera på tankar som kan gagna ens tillvaro istället även om det kan vara nog så svårt.

För vissa kanske det är så enkelt: "Nu har jag funderat på det här ett slag och jag kommer inte fram till något. Nähe, då släpper jag det och går vidare med något annat." Jag fungerar inte så. Möjligen att jag kan släppa saker tillfälligt för att annat mer akut pockar på uppmärksamhet, men frågor som jag inte funnit någon lösning på ligger latent i bakhuvudet och återkommer alltid. Jag gillar att tänka.

Väldigt bra skrivet. Jag har hela tiden fått höra att jag "tänker för mycket". I vissa situationer kan jag hålla med om att det inte ger mer att tänka mycket men dem situationerna är mycket få. Min hjärna går på högvarv hela dagarna.

Det är ömsom en förbannelse och ömsom en välsignelse, skulle jag vilja säga :). Bäst är att kunna dela tankar.

//Kristin

[Player]

Man kan inte resonera sig fram till livets mening eftersom det är en emotionell fråga, inte en intellektuell. De flesta som upplever att "tillvaron är meningslös" gör det felet, alternativt handlar det rätt o slätt om en brist på t.ex. dopamin eller serotonin.

Nja, frågan är felställd skulle jag vilja påstå. Mening är kontextuell, och kan bara appliceras på detta liv, typ: Meningen med att gå upp i morgon är för att tjäna pengar så jag kan leva i övermorgon.
Problemet kommer när man försöker hitta en objektiv mening, som du säger, som sträcker sig utöver detta livet, alltså någon slags universalmening i likhet med "vad är meningen med universum?" Frågan är felställd eftersom det inte finns någon kontext att sätta frågan i perspektiv till (kontexten vore i det fallet att medvetandet är evigt/lever vidare efter den fysiska döden, eller att det finns en plan för universum, d.v.s. en gud som styr o ställer eller nåt annat).

Låter vettigt, och behövligt i trådens utformning.
+ 1, med andra ord.

[jesse]

För vissa kanske det är så enkelt: "Nu har jag funderat på det här ett slag och jag kommer inte fram till något. Nähe, då släpper jag det och går vidare med något annat." Jag fungerar inte så. Möjligen att jag kan släppa saker tillfälligt för att annat mer akut pockar på uppmärksamhet, men frågor som jag inte funnit någon lösning på ligger latent i bakhuvudet och återkommer alltid. Jag gillar att tänka.

//Kristin
Jag skrev inte att det var enkelt, fast mår man inte bra av dessa tankar måste man ju försöka ändra tankesätt, det är ju ändå sättet att komma förbi det. Jag är själv en tänkare men det innnebär inte att jag är oförmögen att fokusera mina tankar på saker som inte är destruktiva.



I övrigt håller jag med Doctor Snuggles i det han skriver.

[Kischen]

Jag har lämnat den bästa tiden bakom mig:(

Jag vill vara 10 år igen, spela kula på skolgården, bli jagad av tjejer och palla äpplen av grannarna. Livet nu är bara ett ekorrhjul som trummar på och jag är störande medveten om det.

Längtar tillbaka nästan varje dag.

[Three pigs]

Man finner sin egen mening med livet. Själv letar jag fortfarande ;)

[jesse]

Som svar på TS fråga kan jag säga att jag trivs med livet, med allt vad det innebär. Om jag vill lägga 20 år på att bygga något som försvinner dagen efter mitt liv har upphört så ser jag inget fel med det. Det som är intressant för mig är om det ger mig mening i det liv jag lever, inte om det ger mig mening när jag är död och begraven.

Som frågan är ställd kan jag dock inte ge något svar på den.

[Imni]

...



Det är ömsom en förbannelse och ömsom en välsignelse, skulle jag vilja säga :)

//Kristin

Kunde inte sagt det bättre själv.

[isato]

Nu har jag inte barn själv men jag tror det skulle ge oss alla en mening med livet.

[sundvall]

Jag har lämnat den bästa tiden bakom mig:(

Jag vill vara 10 år igen, spela kula på skolgården, bli jagad av tjejer och palla äpplen av grannarna. Livet nu är bara ett ekorrhjul som trummar på och jag är störande medveten om det.

Längtar tillbaka nästan varje dag.

Yeah barndomen var riktigt nice faktiskt, no worries in the world! Hur gammal är du nu? Finns ju en jävlans massa roliga saker i högre ålder också bara man vill se dom :)

[sundvall]

Har hört att runt 98% av ens tankar varje dag går åt att planera framåt, eller tänka bakåt på saker som hänt. Ganska scary tanke faktiskt, på ett sätt kan man ju isf säga att vi bara "lever i nuet" 2% av tiden, damn.

[Tolkia]

För vissa kanske det är så enkelt: "Nu har jag funderat på det här ett slag och jag kommer inte fram till något. Nähe, då släpper jag det och går vidare med något annat." Jag fungerar inte så. Möjligen att jag kan släppa saker tillfälligt för att annat mer akut pockar på uppmärksamhet, men frågor som jag inte funnit någon lösning på ligger latent i bakhuvudet och återkommer alltid. Jag gillar att tänka.
Jag tror i och för sig att "du tänker för mycket" ofta är en omskrivning för "du ältar för mycket". Det måste man nog inte göra, även om man gillar att tänka.

(Jag är extremt bra på att älta, så det är inte som att jag slår mig för bröstet här; jag uppvisar bara lite sjukdomsinsikt.)

[Kischen]

Yeah barndomen var riktigt nice faktiskt, no worries in the world! Hur gammal är du nu? Finns ju en jävlans massa roliga saker i högre ålder också bara man vill se dom :)

72 år..






Känns det som ialf *rolleyes* Fyller 27 om ett par månader. ALLTING var bättre när man var liten snoris *popcorn*

[Doctor Snuggles]

Har hört att runt 98% av ens tankar varje dag går åt att planera framåt, eller tänka bakåt på saker som hänt. Ganska scary tanke faktiskt, på ett sätt kan man ju isf säga att vi bara "lever i nuet" 2% av tiden, damn.

Du kan förlora dig i nuet också, med negativ verkan för framtida nu:n. ;)
Tricket är att balansera di tre, och njyta av äventyret som du spinner på eget bevåg, både under tiden du gör det, och när du uppnår milstolpar av din kreation. Livet ses bäst som en personlig skapelseberättelse. :D

[Fatalist]

Jag har aldrig haft självmordstankar, men jag har å andra sidan aldrig kännt att mitt liv är meningsfullt. Jag har länge sökt efter mening precis som dig, men jag har insett att jag inte behöver en mening för att leva. Jag tror ändå att jag aldrig mer kommer finnas efter att min stund här tar slut. Jag ser helt enkelt hur långt jag kan gå, vad jag kan uppnå. Inte materiellt, eller statusmässigt, eller kändisskap, eller whatever - bara vad jag som en enskild person vi vår sinnesrubbade värld kan uppnå med mig själv.

Det är väl det som roar mig och motiverar mig framåt i livet. Helt enkelt att se vad som är möjligt, och hur mycket jag kan lirka med alla sociala och regelmässiga system. Hur sjuka och udda sätt jag kan lyckas bättre än alla andra på det jag gör, vare sig det gäller arbete, pengar, kvinnor eller välmående. Kalla mig sjuk, eller kalla omvärlden sjuk - ditt val. :)

[sundvall]

72 år..






Känns det som ialf *rolleyes* Fyller 27 om ett par månader. ALLTING var bättre när man var liten snoris *popcorn*

Haha, mm. Jag är 22 snart och börjar fan redan få åldersnojja, sick. Att man ens slösar livstid på att tänka på det viset. Om verkligen ALLT var bättre vettefan, det är nog väldigt vanligt att man romantiserar det föregångna, precis som äldre folk alltid ska säga "det var bättre förr i tiden". Livet kan vara riktigt grymt nu med bara man have some fun stuff going :)

[C.E.J.]

Det jag GÖR är meningsfullt. Däremellan finns det dock alltför mycket dötid, vilket känns meningslöst. T.ex. nu, varför sitter jag här? Inget mer intressant kommer skrivas på kolo idag. Finns inget program eller nån film på tv jag vill se. Varför går jag inte och lägger mig? Väntar väl på att något ska hända, något meningsfullt - men dit är det ju ca. 12 timmar :)

[Sniggel]

Känslan av att "bara jag kommer dit så blir det bra" är väl det som skrämmer eftersom den känslan bara kommer på nytt hela tiden.

Svårt att föklara.

Jag vet precis vad du menar och jag tror att många behöver jobba med just det här tankesättet (mig själv inkluderad). Man tror att det blir bättre och att man kommer att bli, och förbli lycklig/are när man uppnått mål X.
Istället för att vara nöjd med själva resan man gör genom livet och att njuta av varje stund av den.

[FeTTe]

Om man ser sit liv meningsfullt endast om man löst problem som t.ex. världs svälten så är det klart man ganska snabbt känner sig ganska kass.
Det är en lite definitionsfråga tycker jag. Vaknar man varje morgon och tänker på saker man INTE gjort eller gör så drar man ju ner sig själv i mörkret. Medans om man tänker på saker som man faktiskt GÖR som är bra så klättrar man med ganska bra fart upp i ljuset igen!

Jag är nöjd om jag gjort EN persons dag trevligare och ljusare, men jag är INTE ledsen bara för att jag INTE räddat livet på 10.000 hiv smittande i Afrika den dagen!

Jag tänker på dom bra sakerna jag gör, det gör mig glad och possitiv. Är man possitiv och glad så drar man automatiskt upp folk i sin närhet från den lilla mörka gropen dom fastnat med foten i. Kan man kalla det världens bästa kedje effekt? YES WE CAN!

"Time spent dreaming is time wasted." -Vaktmästaren i Scrubs (höhö)

[useless]

jag vill få tillbaka mitt ex :( jag vill resa och uppleva saker med hon ,jag vill bilda familj med hon och ta del av allt livet har att erbjuda, jag vill inte spilla en dag i onödan. Jag hoppas hon förlåter mig (har ej varit otrogen eller fifflat med andra) och vi blir ihop igen, men kommer ta tid få förtroende hos henne, jag vet tiden på jorden är kort så varenda krona sparar jag till resor och varenda minut för att göra något nyttigt . Vill ha RIKTIGT BRA VÄNNER som håller livet ut.

[andnel]

Ja, jag finner mitt liv meningsfullt. Så länge jag kan visa kärlek till mig själv och andra med Gud vid min sida så finns det inget som är mer meningsfullt. Kärleken och Gud, det ger livet mening.

Jag kan utveckla påståendet hur mycket som helst, men det får räcka som svar.

Det värsta för mig skulle vara att leva i en vardagsslentrian... det är ärligt talat min mardröm.

[elys]

Livet blir meningslöst när man bara väntar på att bättre saker ska hända i framtiden. Jag gillar mitt liv och njuter av vardagen så jag tycker absolut mitt liv är meningsfullt. Dock går jag sista året på gymnasiet och härefter blir det antagligen bara tråkigare ;)
Men det finns dagar som man kan se tillbaka på och känna fyfan va gött det är att leva. Hade en sån dag på sportlovet. Underbart väder, spenderade hela dagen i parken med vänner och allt satt perfekt. Testade lite nya grejer som jag aldrig trodde jag skulle våga för det kändes verkligen som "a perfect day to die". När backen sen stängt och vi satt o kollade när solen gick ner på andra sidan dalen tänkte jag verkligen att detta kommer nog bli en av dom dagar som jag kommer minnas. En dag då man verkligen levde det goda livet

[Bahir]

Man kan betrakta sitt liv från ett "kosmiskt" perspektiv och inse att man inte är mer än fis i en stormvind, eller så kan man betrakta sitt liv med en själv i centrum, och göra det man tycker är kul. Jag väljer det senare alternativet. Jag tycker det är kul att se saker utvecklas, och utvecklas själv. Se nya delar av världen, utforska, lära mig nya saker osv. Hitta en balans mellan att ha kul för studen och bygga för att ha mer kul i framtiden.


Sen ett annat inlägg. För er som har "försökt" ta livet av sig men misslyckas, så får ni fundera på om ni verkligen ville ta livet av er själva egentligen. Vill man verkligen dö så får man det gjort. Piller och sprit är mer ett rop på hjälp än ett äkta sätt att ta livet av sig - vill man göra det så hoppar man från ett högt hus och landar på huvudet.

[Pejij]

Mitt liv är nog inte så meningsfullt... Än... Jobbar på det dock!

[Pelle2]

Tror folk har för höga tankar om livet, det är bara å leva.. :smash:

[Fatalist]

Först när jag läste detta tänkte jag, shit, så många människor som jag tycker tänker så fel! Sen insåg jag, att det är de människornas ensak, jag är bara ansvarig för mitt eget välmående, precis som de människorna är ansvariga för sitt. Och inte lägga över sitt eget välmående på andra, lägga det i en tjej eller i ett mål eller materiell sak. Hear ye hear ye, sluta lida, börja leva.

[swiftin]

Först när jag läste detta tänkte jag, shit, så många människor som jag tycker tänker så fel! Sen insåg jag, att det är de människornas ensak, jag är bara ansvarig för mitt eget välmående, precis som de människorna är ansvariga för sitt. Och inte lägga över sitt eget välmående på andra, lägga det i en tjej eller i ett mål eller materiell sak. Hear ye hear ye, sluta lida, börja leva.

& andra sidan kanske du vill delge ditt sätt att se på det hela om du tror andra människor själva kan finna mening genom det?

Edit: Meningen med mitt liv är något jag fortfarande funderar över och har fram till den femtonde april på mig att fundera på. Det är viktiga grejer det här. Jag har varit kristen i min uppväxt men mer och mer insett att organiserad religion i mångt och mycket skadar mer än det hjälper. Dock börjar jag ifrågasätta denna värld utan någon som helst annan kraft, och däri kan jag nog skapa mig en mening med mitt eget liv. (Flummish)

[Fatalist]

& andra sidan kanske du vill delge ditt sätt att se på det hela om du tror andra människor själva kan finna mening genom det?

Edit: Meningen med mitt liv är något jag fortfarande funderar över och har fram till den femtonde april på mig att fundera på. Det är viktiga grejer det här. Jag har varit kristen i min uppväxt men mer och mer insett att organiserad religion i mångt och mycket skadar mer än det hjälper. Dock börjar jag ifrågasätta denna värld utan någon som helst annan kraft, och däri kan jag nog skapa mig en mening med mitt eget liv. (Flummish)

Det tror jag är vad det handlar om, och det är klyschigt, men mycket klyschigt är även sant. Det är väl klyschigt för att det egentligen är så uppenbart sant, även om folk inte alls tar klyschorna på allvar: Att skapa en mening med sitt liv. Sen hur man gör det är väl skitsamma, så länge man inte dömmer andras sätt att skapa en mening, eller skadar andra med sin egen mening.

[mangs]

Intressant tråd som får en att tänka lite. Vet inte om det är bra eller dåligt men jag inbillar mig att det ibland i alla fall är bra att gå ut ur sig själv och se "the big picture" och inte bara leva i sin egen bubbla i nuet. Det finns många bra inlägg i denna tråd men Yes inlägg bet sig fast i min skalle. Just meningen med att vi kommer vara döda fan så mycket längre än vi lever är ju rätt talande.

En dag kommer allt vara slut och då finns det alltid saker som vi ångrar att vi inte gjort. Det behöver inte enbart handla om att man skall dö utan hela tiden i vårt liv finns det episoder som har en början, en gång och ett slut. Det gäller att identifiera dessa och berätta för sig själv vad man vill ha ut av dessa. Vissa av dem sträcker sig genom hela livet medan andra är över en betydligt kortare stund. Det finns mål som man vill ha avklarat inom det närmsta och andra mål som man vill kunna uppnå inom sin livstid. Att uppnå ett mål är enligt mig ett sätt att höja sitt välbefinnande och självkänsla. Det får även livet att ha en mening på individnivå.


Att mitt och era liv skulle ha någon större mening till Universums framfart är ju naivt men visst påverkar vi alla med vår blotta närvaro (Butterfly effect).

Däremot är vår påverkan på vårt eget liv samt människor i vår närhet oundviklig och genom att föra en meningsfull vardag och bidra så gott som man kan kommer man själv samt folk i ens närhet få en bättre tillvaro.

Jag är optimist och ser positvit på mig själv och min framtid. Jag har dock inte alltid varit i den sitsen utan bara för några år sedan var jeg mer negativ vilket på sätt och vis åt upp mig själv. Jag vägrade lyssna på beröm och hade alldeles för höga krav på mig själv. Detta + att uppskatta nuet gjorde att tiden gick och jag tänkte att "det blir bättre sen". Det är väl där problemet ligger. Det finns inget "sen". När du väl är där är "sen" nu och genom att alltid bara tänka framåt glömmer man bort att uppskatta nuet. Jag är säker på att om en framtida version av dig själv kunnat åka tillbaka i tiden och berätta vad du skall göra är det säkert små saker som du skall tänka på resans väg som kommer ge dig glädjen. Det är inte alltid de uppenbara sakerna som man i framtiden kommer tänka tillbaka på med nostalgisk blick. Ett exempel, för någon månad sedan hade min dotter en gnällig dag och var uppe och klängde hos mig när jag egentligen ville arbeta på i huset. Jag tänkte till att om några år vill hon allt annat än vara nära mig och jag borde istället uppskatta nuet istället för att känna stressen av att jag inte fick mitt arbete gjort. Denna isnikt gjorde att vi tots allt fick en mycket trevlig dag men framför allt gav det mig insikten att man ibland kan vända tråkiga saker till något positivt. Sedan är det ju upp till var och en att faktiskt försöka uppskatta även små positiva saker i livet.

Att uppskatta fint väder, en dag när du är frisk, ett gott skratt, en trevlig middag, en stund med dina barn eller whatever. Det är bra att ha saker och mål att se fram emot men om man inte trivs i vardagen med alla dess sysslor är det lätt att bara tiden springer förbi. En stor anledning att jag mår så bra som jag gör är att jag försöker glädjas åt vardagens bestyr, inte bara längta till helgen eller semestern.

[useless]

Först när jag läste detta tänkte jag, shit, så många människor som jag tycker tänker så fel! Sen insåg jag, att det är de människornas ensak, jag är bara ansvarig för mitt eget välmående, precis som de människorna är ansvariga för sitt. Och inte lägga över sitt eget välmående på andra, lägga det i en tjej eller i ett mål eller materiell sak. Hear ye hear ye, sluta lida, börja leva.

den jag älskar lägger sitt välmående i mina händer också , det kallas kärlek och jag ska få tillbaka mitt ex

[Fat tony]

haha det finns ingen mening med livet.... livets mening är det du ger den

[mangs]

Sedan det här med åldersnoja som många verkar lida av, klart man inte vill bli gammal och sjuk men jag hörde om en man som var så jävla nöjd med livet, han sade att ahn aldrig mått bättre, han var på topp på alla sätt och vis och hade en enormt positiv syn på sin egen framtid. Denna man var 65 år och kände att han hade det bästa framför sig även om han levt ett bra liv. Nu kanske inte detta var sant men om man har inställningen är det fan så mycket enklare. Det som avgör hur lycklig eller välmående du är sitter till 9%% i ditt eget huvud. Genom att tänka på "rätt" sätt kommer du se utmaningar när andra ser omöjliga uppdrag. Du kommer se lärorika erfarenheter när andra ser totala misslyckande. Du försöker uppskatta vad du har och inte sörja vad du inte har.


Jävligt lätta att rada upp massa klyschor i ett inlägg och jag inser att det inte alltid är så enkelt men att sträva efter att se positvia saker i vardagen får om inte annat dig själv att må bättre.

Oavsett vad som sker kan man se på saken med olika ögon och din syn på händelser är det som till stor del avgör hur du ser på din egen livssituation.

Sedan en sak till, att sitta och tycka syd om sig själv leder aldrig någonvart. Är man missnöjd över någonting i sitt liv är det upp till en själv att förska få en förändring. Som sagt, man har ett liv och varför inte då försöka må så bra som möjligt?

[mjölk-dryck]

Meningen med livet ligger väl i att maximera sitt eget välmående, dvs må bra och göra saker man tycker är roligt. Räcker för mig.

Ser ingen mening i att fundera längre än så. Om man ständigt går runt och tänker på vad som ger en glädje så är ju risken att man inte blir så närvarande och då blir man blockerad från att uppleva det roliga. Släpp kontrollen och häng med på resan...
+11111111111111

Enligt mig har man gått för djupt i frågan om man letar efter något mer meningsfullt än att vara lycklig, sen om man uppnår lycka genom att hjälpa andra eller äta hundbajs är nog väldigt individuellt :)
Om jag inte längre hade sett någon mening med livet hade jag nog gjort alla de saker jag skulle vilja göra, men är för feg för, om du inte har något att förlora kan du ju ge dig in i något helhjärtat.

[Moritz]

Jag säger som min filosofilärare i gymnasiet sa.
Definiera livet.

Men annars coxie har jag ett tips till dig, börja spela go.
Det tror jag du skulle gilla, det är ett brädspel från japan. Det är så mycket mer
komplext än shack.( Dom har lyckats skapa en shackdator som vinner mot den starkaste spelaren, men kommer inte ens i närheten när det kommer till go. Go används också som ett mått på AI) Dom säger att det tar 15 år att nå högsta styrkan i det
om man spelar varje dag och är normalbegåvad.

Det kanske inte ger dig någon mening, men om du säger att du tycker att du tänker
för mycket, kanske du kan fokusera detta tänkande på något annat.
Jag postar lite länkar om du vill kika närmare på det.

http://www.playgo.to/interactive ( förklarar reglerna)
En annan användbar webbplats är: http://senseis.xmp.net/

Hoppas att jag kunde bidra med något

[maaherra]

Vad passar bättre än lite Oscar Wilde nu?

"Livet är för viktigt för att tas seriöst"

[ARMSTARK]

Livet är meningslöst, det är bara den här sekunden som har någon betydelse. Det är därför det är så viktigt att försöka fylla tillvaron med så mycket till synes meningsfulla saker som möjligt. Som träning och sånt...;)

[ceejay]

Jag säger som min filosofilärare i gymnasiet sa.
Definiera livet.

Men annars coxie har jag ett tips till dig, börja spela go.
Det tror jag du skulle gilla, det är ett brädspel från japan. Det är så mycket mer
komplext än shack.( Dom har lyckats skapa en shackdator som vinner mot den starkaste spelaren, men kommer inte ens i närheten när det kommer till go. Go används också som ett mått på AI) Dom säger att det tar 15 år att nå högsta styrkan i det
om man spelar varje dag och är normalbegåvad.

Det kanske inte ger dig någon mening, men om du säger att du tycker att du tänker
för mycket, kanske du kan fokusera detta tänkande på något annat.
Jag postar lite länkar om du vill kika närmare på det.

http://www.playgo.to/interactive ( förklarar reglerna)
En annan användbar webbplats är: http://senseis.xmp.net/

Hoppas att jag kunde bidra med något

go va rätt kul ;)

[Ignatius72]

”Livet är vad man gör det till” är en gammal hederlig slogan som används flitigt för att motivera ungdomar och jag erkänner att jag trodde på det.

Det är en bra slogan du har bara inte fattat den. Ingen kommer att kunna berätta för dig vad som är meningsfullt i livet. Även om de hade haft rätt så hade du sett till att det inte stämde. Du verkar leta efter den enda sanna grejen som gör ditt liv meningsfullt. Det finns ingen sådan springande punkt. En del påstår att bildandet av en familj är meningsfullt, ja det är det. Det är utan tvekan det bästa och viktigaste jag gjort. Är det klart då? Nej, du måste fortfarande fylla det med mening. Nyckelordet är du. Inte mamma, inte pappa, inte psykologen. Du har inrättat ett bekvämt leverne där du gjort vad som förväntats och du har bockat av en del grejer som folk verkar bli glada av men inte fan hjälpte det. Sen sitter du hemma och bölar att livet inte har någon mening. Det är i princip en mer avancerad modell av snorungar som gnäller att de har tråkigt och de ratar precis alla förslag och när folk tröttnat på dem så gör de några halvhjärtade försök med det som verkar minst jobbigt och vid minsta motgång så går de tillbaka till gnällandet. För det är något som de är världsmästare på.

[Achryl]

På dig Coxie låter det som att du bara är låg på nåt hormon. Du har ju rätt i ditt resonemang att ingenting är meningsfullt, men vad spelar det för roll att inget är meningsfullt? Vill man hårddra det är inte universum meningsfull och hade allting slutat upphöra man man säga att det inte hade blivit någon skillnad.
Men nu när man fick den oerhörda förmånen att bli en upplevande varelse får man ju utnyttja det på bästa sätt.
Uppleva + längta till kul saker blir jag glad av. Imorgon till exempel, ska jag köra cab ner till Malmö med min flickvän. Det tycker jag är kul. Om du inte tycker något är kul och du inte har något reellt problem framför dig är det nog mer ett fysiskt problem du har.

[Eddie Vedder]

haha det finns ingen mening med livet.... livets mening är det du ger den

Det är väl egentligen inte meningen med livet som diskuteras heller. Snarare just det du säger, vad man ger den. Finner man någon meningsfullhet i det man gör av sitt liv eller ej.

Vissa verkar ha den förmågan och jag avundas dom. Själv får jag bara svårare och svårare då allt jag trott är ett sätt att finna mening i mitt liv de facto inte känns meningsfullt då jagväl åstadkommit det. Istället hoppas jag bara på att det skall bli ett ouppnåeligt "sen" som mangs skrev.

[Mourten]

Ja.

[Super_Johan]

Går väl i perioder.

[stevebc]

Ja.

Speciellt relativt andra jag känner i min ålder.

[Bubban]

Nej, inte än.

[Muskelbyggaren]

Jag tycker mangs skriver väldigt vettiga saker.

Den absoluta merparten av livet är ju stunder som till synes är rätt obetydliga. Och det där kommande ögonblicket som många bygger upp hela sin tillvaro kring är försvinnande kort om man tänker på det.

Det går inte att rationalisera sig fram till en mening, men däremot en känsla av mening. Väljer man bara rätt utgångspunkter kan man lätt konstatera sig mindre värd en sten.

Jag brukar ibland tänka på att det är samma signalsubstanser som får ett bi att landa på en blomma, som får mig att tänka på hur stort universum egentligen är. Det får mig att känna mening med livet, och därmed visshet om vad jag ska göra här och nu.

Jag känner oftast att livet är mycket meningsfullt. Med undantag för sämre stunder där man tappar perspektiven.

[Mark_Lyft]

Så finns det fler som jag eller tycker ni att ert liv är meningsfullt/ letar efter känslan?

Fasen, solen skiner, börsen stiger och en kall brewski står i kylskåpet och väntar på att pappsen skall komma hem. Fina grejer.

[<Mike>]

Jag tycker mig ha hittat meningen med livet för länge sedan och det är absolut inget komplicerat som det krävs någon Einstein för att lista ut. Det är nämligen... att vara glad! För när tänker man aldrig på meningen med livet? Jo när man är riktigt glad. Det är när man inte är glad; besviken, ledsen med mera som man funderar över någon slags mening. Jag kan säga att jag själv ofta filosoferar över min plats på jorden och roll som människa men det finns såklart ingen magisk mening med livet och livet ÄR faktiskt vad man gör det till.
Jag är inte glad hela tiden men det är det jag strävar efter; att göra saker som gör mig glad.

Vi kommer vara döda väldigt länge så jag ser ingen anledning att skynda på det. Den dagen kommer när den kommer.

[Buken]

Jag tänker för mycket och det som får mig att inte ge upp med livet är folket i min närhet, syskon, flickvän, barndomsvänner. Hade jag inte haft dom hade jag varit körd bigtime.

[Lellan]

Perioder då jag ffa existerat har jag inte upplevt som meningsfulla. Men när jag lever, inte bara existerar, finner jag det högst meningsfullt både för mig själv och andra (i min direkta närhet samt ur ett större perspektiv).

[pia]

Sedan det här med åldersnoja som många verkar lida av, klart man inte vill bli gammal och sjuk men jag hörde om en man som var så jävla nöjd med livet, han sade att ahn aldrig mått bättre, han var på topp på alla sätt och vis och hade en enormt positiv syn på sin egen framtid. Denna man var 65 år och kände att han hade det bästa framför sig även om han levt ett bra liv. Nu kanske inte detta var sant men om man har inställningen är det fan så mycket enklare. Det som avgör hur lycklig eller välmående du är sitter till 9%% i ditt eget huvud. Genom att tänka på "rätt" sätt kommer du se utmaningar när andra ser omöjliga uppdrag. Du kommer se lärorika erfarenheter när andra ser totala misslyckande. Du försöker uppskatta vad du har och inte sörja vad du inte har.


Jävligt lätta att rada upp massa klyschor i ett inlägg och jag inser att det inte alltid är så enkelt men att sträva efter att se positvia saker i vardagen får om inte annat dig själv att må bättre.

Oavsett vad som sker kan man se på saken med olika ögon och din syn på händelser är det som till stor del avgör hur du ser på din egen livssituation.

Sedan en sak till, att sitta och tycka syd om sig själv leder aldrig någonvart. Är man missnöjd över någonting i sitt liv är det upp till en själv att förska få en förändring. Som sagt, man har ett liv och varför inte då försöka må så bra som möjligt?

:thumbup:

[Lafayette]

Har inget problem med att leva egentligen, men finner livet helt meningslöst. Speciellt eftersom man dör och ändå inte minns något utan upphör att existera. Det är ju inre direkt så att man ligger i graven och tänker ”fan vilket gött liv jag hade”

[Rahf]

Livet i stort känns i nuläget ihåligt. Som att man hamnat i bilkö och inte längre kan höja hastigheten eller ens parkera. Människor trycker ibland bort en i annan fil, man måste tvärbromsa för att någon måste in i samma fil som en själv. Bilen i sig finns det människor i, men deras samtalsämnen har gått i cirklar länge nu.

Nja, bättre kan det bli. Särskilt frustrerande är det när man aktivt försöker ta sig ur trafikstockningen, men är så inrutad att man som mest kan hojta till grannfilen.

[Mental]

Jag ser ingen större mening med livet, men jag njuter av det, varför behöver man ha en "mening"? Så länge livet bjuder på mer bra än dåliga saker så tänker jag försöka klamra mig kvar. Det som driver mig är nyfikenheten, vad kommer härnäst. Nextopia ;)
Nya böcker, filmer, kunskaper, bekantskaper, kärlekar, intressen osv. Så länge det kommer saker som jag upplever som nya och underhållande så är det ju bara att rulla på.
Visst mår man skit mellan varven, men det känns ändå som det goda ändå har överhanden.
Jag vet ju inte vad som händer i morgon, så jag vill försöka leva så länge för att se vad som händer. Jag är lika lättroad som en hund som jagar sin egen svans antar jag, och det är jävligt skönt!

Såhär 10 år senare säger jag samma sak! Tror inte livet har någon mening, men jag trivs, så varför grubbla?

Jag fortsätter varva bra och dåliga upplevelser med en klar övervikt på bra saker, så jag tycker livet är riktigt trevligt.

[Scratch89]

Efter ett otroligt turbulent år har jag fått perspektiv på saker. Det som jag tog för givet förut ser jag möjligheterna i och att man måste kämpa för att behålla vissa saker.

Har man svårt att se meningen med livet ur sitt egna perspektiv kanske man kan försöka hitta andra meningar. T.ex göra sin omgivning glad, hjälpa andra och vara tillgänglig.

[CalleP]

Jodå det gör jag, fyller mitt liv med saker jag tycker är meningsfulla för mig.

[Bob90]

Om det känns ihåligt, meningslöst eller "stagnerat" så låter det lite som att man kanske bör överväga att byta miljö? Oavsett om miljöbytet innebär typ byte av livsstil, intressen, jobb, påbörja en utbildning, byta stad etc?

[Rahf]

Om det känns ihåligt, meningslöst eller "stagnerat" så låter det lite som att man kanske bör överväga att byta miljö? Oavsett om miljöbytet innebär typ byte av livsstil, intressen, jobb, påbörja en utbildning, byta stad etc?

Det är det man håller på med. Jag behövde kanske förtydliga min metafor.

[NewAtThis]

Jag läste en artikelserie om vår intelligens som gav mig en bra förståelse hur lätt vi kan använda vårt intellekt emot oss och endast agera utifrån det vi redan vet och skapa en illusion att vi vet allt om livet.

Vi använder vårt intellekt som begränsas till det som vi redan vet om livet och glömmer bort att använda vår intelligens som vi använder för att vidga vårt liv.

Vi går runt i en cirkel i våra tankar istället för att gå vidare. Läs artikeln om intelligens eller hela serien och förhoppningsvis får ni också en ny insikt om livet.

https://www.karlinds.se/blogs/mode-och-personlig-utveckling/dimensioner-till-intelligens-intelligensen

[sumialic]

Har svårt för det då jag befinner mig på stadiet vad meningsfullt innebär.

Var länge inne på att lyckas karriärmässigt, men vet inte.

"In the end it doesn't even matter" som Chester sa och sedan tog han livet av sig.

Känns spontant som mindfulness, minimalism och finna lycka med att bara finnas är meningen.

[Läskeblask]

Jaf själv är ju ersättbar i allt utom förälder och son i princip. Nån form av glädje ger man ju åtminstone några människor så sett ur den synvinkeln så har man ju ett meningsfullt liv. I övrigt så borde man väl på sin fritid försöka göra världen bättre. Inte särskilt meningsfullt att försöka bli grov fastän de e kul

[dmoller]

Nej men det gör inget

[blåvitt]

Jag tror inte att livet har någon mening, men att vi kan ha en känsla av syfte och att uppfylla detta. Så jag finner inte livet meningsfullt men jag upplever det meningsfullt.

[Mell]

Tror det kan ses som en dåligt ställd fråga, den förutsätter att det ska finnas ett speciellt syfte med vår existens. Frågan verkar förutsätta att mening är ett krav för generellt välmående samt tillfreds med sitt liv och tillvaro men tror det går att hitta på andra sätt.

Detta klipp är ganska nära knytet till detta som jag gillar: Sam Harris - Death and the present moment https://youtu.be/ITTxTCz4Ums?t=2m3s

[Kuma]

Jag tror mycket handlar om vad man har för mål och vad man skall göra då man har uppnått dem.

Allt handlar om var i Sverige man bor, har man en lägenhet i Södermalm och är singel är det inte så konstigt om man kan må piss ofta.

Bor man i ett hus på landet i Norrbotten kan även det kännas ledsamt på sikt.

Varför många av oss mådde som bäst som barn hade nog för att det inte fanns några krav på jobb och karriär samt partner.

[kimozabe]

Går det nå total harmoni eller handlar det om att hitta acceptans för att bli nöjd? Det blir inte bättre än så här, det är bra nog?

Är harmoni i livet, vardagen än helig graal?


Skickat från min Pixel 2 via Tapatalk

[trädgårdsmöbel]

Går det nå total harmoni eller handlar det om att hitta acceptans för att bli nöjd? Det blir inte bättre än så här, det är bra nog?

Är harmoni i livet, vardagen än helig graal?


Skickat från min Pixel 2 via Tapatalk

Jag tror att uppnår man total harmoni, ett slags "flow" i livet så kommer åren och livet rinna iväg, och man vaknar till ett par årtionden senare och tänker "Vad fan nu ligger jag här och skall snart dö, vad hände med tiden?"

Jag tror man behöver stress, ångest, motgångar, drama osv. för att hålla sig levande, närvarande och för att man skall kunna ta tillvara på tiden.

Det är en helig Graal som man skall leta efter, men aldrig hitta tror jag. För hittar man den visar det sig att den inte är så mycket att ha.

[Rahf]

Jag tror att uppnår man total harmoni, ett slags "flow" i livet så kommer åren och livet rinna iväg, och man vaknar till ett par årtionden senare och tänker "Vad fan nu ligger jag här och skall snart dö, vad hände med tiden?"

Jag tror man behöver stress, ångest, motgångar, drama osv. för att hålla sig levande, närvarande och för att man skall kunna ta tillvara på tiden.

Det är en helig Graal som man skall leta efter, men aldrig hitta tror jag. För hittar man den visar det sig att den inte är så mycket att ha.

Utan motgångar finns ju ingen anledning att fira framgångar. Det är bara saker som händer i livet.

[smerk]

Nej jag känner inte direkt att det har någon mening, allt mer eftersom att tiden går. Intalar dock mig själv att det kommer bli bättre även fast inget av värde har skett de senaste fem åren

[Läskeblask]

Jag går emot lite här. Jag tror inte motgångar ger nånting positivt förutom att man eventuellt lär sig vad man inte bör göra. Man behöver förståss inte vara orolig, motgångar kommer alltid

[Bärsärk]

Nä egentligen inte men vad är alternativet?

[Armed Dingo]

Sedan jag slutade söka ett högre syfte med mitt liv och kom i kontakt med folk ungefär som jag själv i samband med ett yrke jag gillar, och träffde en underbar partner, så skulle jag absolut säga att jag tycker mitt liv är meningsfullt.

Om jag fortfarande skulle leta efter något viktigt "jag är menad för att göra" skulle jag antagligen vara rätt missnöjd med livet fortfarande. Det finns inget sådant. Ha folk du gillar runt dig, tjäna pengar, gör roliga saker. Så enkelt är det.

[dmoller]

ne, wow däremot.

[Korvil]

Läste igår att känslor av att känna sig isolerad hade en mycket större koppling med tankegångar kring döden än vanlig depression så ... kan vara värt att ha i åtanke när man känner efter. Jag kan även tänka mig att livet inte alls behöver vara objektivt mer meningsfullt för att det skall kännas värt att leva / man inte skall vara där liksom som det för Tim Bergling / Avicii kanske verkade meningsfullt utifrån fast han kanske inte alls kände sig så.