Har du tänkt om, när och hur?

[Lellan]

Själv har jag övat upp att inte rodna åt andra, dvs att inte skämmas när jag tyckt att andra gör bort sig. Kom fram till att det var nedvärderande mot folk att tänka/göra så, och har fått lättare att bjuda på mig själv och inte ta saker så allvarligt iom förändringen.

Det låg inte naturligt för tillknäppta mig, även om jag kan bli onödigt skitnödig emellanåt brukar jag skärpa mig oftare nu än förr.

Har du tänkt om, hur? *popcorn*

[Exdiaq]

http://img160.imagevenue.com/loc773/th_12008_a32009113457A57c6_122_773lo.jpg (http://img160.imagevenue.com/img.php?image=12008_a32009113457A57c6_122_773lo.jp g)

[Inge Enveten]

http://img160.imagevenue.com/loc773/th_12008_a32009113457A57c6_122_773lo.jpg (http://img160.imagevenue.com/img.php?image=12008_a32009113457A57c6_122_773lo.jp g)

Hahahaha klockrent och jag måste dessutom instämma!

[Trance]

Jag har tänkt om och numera hånar jag inte människor som är för dumma för att fatta ämnet i trådar som skapas.

[Exdiaq]

Jag har tänkt om och numera hånar jag inte människor som är för dumma för att fatta ämnet i trådar som skapas.


Förstår att hon inte längre skäms för vad andra personer gör/inte gör. Men vad fasen tråden ska handla om förutom det konstaterandet vet jag inte. Det blir flumtråd nummer 21 av Lellan bara helt enkelt. Inget fel med flumtrådar dock, de behövs.

[coxie]

För ett några år sedan försökte min psykolog ändra min inställning till livet och meningen med livet (hon försöker fortfarande men jag lyssnar inte). Jag var helt med på det då jag höll med om att min inställning till livet var väldigt skev och till en viss del destruktiv. En dag bestämde jag mig för att skita i det och istället för att försöka bry mig om saker så gör jag det jag vill, när jag vill. Man behöver inte vara lycklig och nöjd med livet, det räcker att hela tiden hitta tidsfördriv som får tiden att gå.

Skulle man få slut på tidsfördriv och trötta på allt, ja då finns alltid självmord där som löser problemet.

[Lellan]

Förstår att hon inte längre skäms för vad andra personer gör/inte gör. Men vad fasen tråden ska handla om förutom det konstaterandet vet jag inte. Det blir flumtråd nummer 21 av Lellan bara helt enkelt. Inget fel med flumtrådar dock, de behövs.

Du är kass på att räkna men bra på *kissass*...

;)

Nä, men finns väl tusen saker?

"Jag tyckte rökare var äckel tills jag började röka själv och jag är ju fresh"
"Jag trodde jag bara gillade brunetter men nu älskar jag en albino"
"Jag ville inte testa alkohol, nu är jag alkoholist"
"Jag trodde jag hade herpes men konstaterade att jag bara har ett väldigt fult könsorgan"
"Jag trodde jorden var platt - nu vet jag att den är det och att alla andra har fel"
"Jag trodde att jag hade fel men det var bara du som hade rätt"

:Virro

[Lellan]

För ett några år sedan försökte min psykolog ändra min inställning till livet och meningen med livet (hon försöker fortfarande men jag lyssnar inte). Jag var helt med på det då jag höll med om att min inställning till livet var väldigt skev och till en viss del destruktiv. En dag bestämde jag mig för att skita i det och istället för att försöka bry mig om saker så gör jag det jag vill, när jag vill. Man behöver inte vara lycklig och nöjd med livet, det räcker att hela tiden hitta tidsfördriv som får tiden att gå.

Skulle man få slut på tidsfördriv och trötta på allt, ja då finns alltid självmord där som löser problemet.

Exdiaq - se och lär.. "Jag tänkte bli optimist och njuta av livet, men insåg att det var bekvämare att fortsätta som pessimist och ta livet av mig om det blir för tråkigt" (om jag tolkar dig rätt coxie.. :)).

[agazza]

det coxie sa, underhålla sig själv..

EDIT: ontopic, mitt synsätt på allt i livet är detsamma som det alltid varit.

[coxie]

Exdiaq - se och lär.. "Jag tänkte bli optimist och njuta av livet, men insåg att det var bekvämare att fortsätta som pessimist och ta livet av mig om det blir för tråkigt" (om jag tolkar dig rätt coxie.. :)).

Precis som du säger Lellan. Att vara negativ har funkat i 23 år, funkar säkert ett bra tag till.

Förövrigt har jag en nytt fint citat av dig i min signatur (men bara en liten stund jag lovar :D)

[ceejay]

haha evul coxie ;)

[coxie]

Ja det är nog snudd på förtal och kan säkert premieras med en ban men det åker bort om en liten stund.

[Lellan]

Precis som du säger Lellan. Att vara negativ har funkat i 23 år, funkar säkert ett bra tag till.

Förövrigt har jag en nytt fint citat av dig i min signatur (men bara en liten stund jag lovar :D)

Haha, fan klockrent... :D

Du är ju inte så torr ändå... skojare där! ;)

[Exdiaq]

Har läst tråden flertalet gånger men har gett upp helt om att försöka hitta vad tråden konkret handlar om. Den handlar om allt och ingenting typ, hur man ser på livet och sig själv, hur man har förändrats och vad som fungerar bäst att göra. Alltså ger tråden vääldigt stort utrymme att spekulera om nästan vad som helst. Därför är det en just en flumtråd. Men sure, I´ll roll with it :)

Har märk på senare tiden att jag bryr mig mindre om vad folk tycker om mig. Inte på ett sådant sätt som när man var yngre "äsch, skit i vad han/hon säger, jag bryr mig inte" fastän man egentligen bryr sig. Detta har medfört att jag har blivit mycket mer karismatisk och därmed tycker folk bättre om mig/bättre om saker runt min person. Så när jag innerst inne har slutat bry mig, då händer det jag velat innan. Det konstiga är att det inte fungerar att aktivt ta ett beslut att inte bry sig, för då blir det lika konstgjort som innan, utan det måste komma av sig själv.

[Exdiaq]

Har läst tråden flertalet gånger men har gett upp helt om att försöka hitta vad tråden konkret handlar om. Den handlar om allt och ingenting typ, hur man ser på livet och sig själv, hur man har förändrats och vad som fungerar bäst att göra. Alltså ger tråden vääldigt stort utrymme att spekulera om nästan vad som helst. Därför är det en just en flumtråd. Men sure, I´ll roll with it :)

Har märk på senare tiden att jag bryr mig mindre om vad folk tycker om mig. Inte på ett sådant sätt som när man var yngre "äsch, skit i vad han/hon säger, jag bryr mig inte" fastän man egentligen bryr sig. Detta har medfört att jag har blivit mycket mer karismatisk och därmed tycker folk bättre om mig/bättre om saker runt min person. Så när jag innerst inne har slutat bry mig, då händer det jag velat innan. Det konstiga är att det inte fungerar att aktivt ta ett beslut att inte bry sig, för då blir det lika konstgjort som innan, utan det måste komma av sig själv.

Exdiaq - se och lär.. "Jag tänkte bli optimist och njuta av livet, men insåg att det var bekvämare att fortsätta som pessimist och ta livet av mig om det blir för tråkigt" (om jag tolkar dig rätt coxie.. :)).


Är nog lite så med den här tråden också. När jag slutar att försöka hitta något svar och skiter i allt, ja då kommer jag till insikt av något slag. Exempelvis tycker jag att det citatet är för jävla klockrent på något outgrundligt sätt och jag sitter och småskrattar för mig själv :thumbup:

[Lellan]

*uppdate*

Har tänkt om igen! :hbang: Den här gången kände jag mig underlägsen en mkt kul, snygg, smart person. Inte avundsjuk, mer så att jag ville ta del av personens roliga sidor utan att belasta personen med mig själv.

Men öppnade käften ang detta både till personen och andra. Insåg att jag har andra kvalitéer, kanske inte är grym på samma saker - men andra saker. Puckat att värdera folk öht, jättepuckat att undervärdera sig själv dessutom..:smash:

Vill folk man diggar umgås med en.. kan man ju gilla läget! Win-win ju. Hellre det än att barmhärtigt låta dem slippa en, osmart att sätta sig över folk och förklara för dem att man på ngt sätt är "sämre" än dem. *screwy*

Hursomhelst; har iaf bestämt att "tänka om" är min starkaste sida. Tänka fel ligger också för mig, men äger på att tänka om.. Heja mej typ. ;)

[Elfsberg]

För ett några år sedan försökte min psykolog ändra min inställning till livet och meningen med livet (hon försöker fortfarande men jag lyssnar inte). Jag var helt med på det då jag höll med om att min inställning till livet var väldigt skev och till en viss del destruktiv. En dag bestämde jag mig för att skita i det och istället för att försöka bry mig om saker så gör jag det jag vill, när jag vill. Man behöver inte vara lycklig och nöjd med livet, det räcker att hela tiden hitta tidsfördriv som får tiden att gå.

Skulle man få slut på tidsfördriv och trötta på allt, ja då finns alltid självmord där som löser problemet.

Jag sitter lite i samma sits.

Det här inlägget var egentligen menat att vara kort och sarkastiskt. Jag skrev kort och gott "Jag vill bli bög med dig". Ganska fort suddades det ut.

I dagsläget skulle jag absolut inte påstå att jag är "lycklig". En gång i tiden var jag "lycklig", så jag vet hur det ska vara. Lik förbannat tyckte jag även då att det mesta i min tillvaro sög. Snacka om ironi.

Min högt älskade, roliga och underhållande, vackra och sexiga, intelligenta, intellektuellt begåvade och kulturella flickvän åkte utomlands: hon var inte saknad och jag gjorde slut. En hel månad för mig själv var helt jävla underbar, vad vore inte ett liv i ensamhetens tecken?
Karriären var på gång: det var inte optimalt att sitta stilla på kontor så jag gjorde slut. Statligt anställd på vägverket, lovad utbildning och ditten och datten och löneförhöjning och si och så. Men fy fan vad trist det var.
Vännerna var flera och respekterade: vi hade inget gemensamt och jag gjorde slut. Åhh, så roliga och trevliga människor. Men nej, jag gillar inte college-filmer och mitt liv handlar inte om att vara dyngad vid varje tillfälle som ges.
Familjen älskade mig: jag älskade inte dem. Censur. Det tog slut ett tag men vi jobbar på det. Mina två syskon är nu två ytligt bekanta och räknas inte in här.

Alltså. Ingen flickvän, inga pengar, få vänner och ett jäkligt segt förhållande till morsan och farsan.

Vad har jag egentligen?

Ptja. En bekant lämnade sitt Xbox 360 här och det är ganska underhållande. Träningens effekt är kul och tar upp all min tid. Mina underbetalda arbetskamrater är underbara och jag trivs som fisken i vattnet på jobbet. Ur mitt blanksvarta pianolackade 10 000 kronors-högtalarpar spränger jag ut ljudeffekter tills grannarna spyr genom ett par duktigt dyra högtalarkablar. Om nån månad får jag en ny häftig tatuering. Min lägenhet har golvvärme. Jag har störst magmuskler på gården. I min garderob har jag 15 par jeans: några kostade under 200 kr, några kostade över 4000 kr. För guds skull, jag har under ordnade former sparkat folk i huvudet så pass hårt att de tuppat av.

Jag kan nog sitta och skriva en ganska lång lista. Det verkar som att man kan sammanfatta mitt liv i en massa billiga och dyra grejer i olika lådor i skåp i min hyresrätt.
Eller är jag överdrivet pesso? Faktum är att jag inte ens överhuvudtaget aktivt eftersträvar lycka. Hur jag än vrider och vänder på det ser jag ingen riktig anledning till det.

I dagsläget är min syn på livet oändligt mycket mer avancerad än vad den var som 18-åring och jag tror mig veta vad livet går ut. Jag har blivit fem år äldre och har under senaste åren som gått hunnit fundera en hel del över större frågor. Man ska tammefanimej bara springa runt och uppskatta allt man hör, ser och känner. Men till vilken nytta då? Eftersom meningen med livet kan definieras med något så subjektivt som känslor så kan man väl lika gärna skjuta sig själv.
Fan, det skulle vara total och ultimat fred på jorden om vi bara lyckades uppskatta vad vi har.

För den delens skull så skulle jag nog ta mitt liv på något extremt makabert sätt. Typ klä ut mig till en clown och spränga skallen i småbitar i garderoben i hallen. Synd att ingen skulle uppskatta mitt post mortem-skämt.

För en månad sen träffade jag för första gången på flera år en tjej som verkligen attraherade mig. Hon var några år äldre än mig och besitter uppenbarligen några av de egenskaper jag VERKLIGEN uppskattar. Egentligen borde jag ju bara kräva våran gemensamma nämnare på hennes telefonnnummer och vara mitt vanliga charmiga yttre och sen bli ihop med henne. Vi skulle nog trivas ihop och vara ett steg närmare den ultimata lyckan. Kruxet är bara att jag har svårt att motivera mig. Vad ska jag med en flickvän till? De två tidigare relationerna jag hade har summa sumarum sugit: jag gjorde slut båda gånger, och det var bra människor.

Att vara lycklig är ett gissel utan dess like och egentligen handlar det nog om attityd.
Eftersom jag är helt färdig efter denna helgens spektakel så är jag nog osedvanligt djup, filosofisk och pesso.
Kanske skulle jag träna lite mindre och kunde på så sätt uppskatta min tillvaro mer. Tyvärr lever jag ju för träningen nu så det går inte för sig. Troligen är det smällar man får ta, ge och ta och sånt där skit. Carpe Diem, in the long run, så att säga.
Man måste offra något: jag är duktig på att få folk att känna sig uppskattade och älskade, och det är något som jag verkligen lägger manken till. För att nå min lycka offrar jag min lycka. Likväl anstränger jag mig inte ett piss för folk jag inte uppskattar jättemycket och därför tror jag nog att de flesta jag interagerar med tenderar att tycka undertecknad är ett jäkla pucko. Men det är smällar man får ta. Ska jag orka vara ärvänlig mot de som förtjänar det så förtjänar jag även att ligga på latsidan med resten av planeten.

Nästa höst ska jag studera filosofi. Under tiden har jag "ingenting", men fan så mycket fler än många andra.

Det är nu jag är positiv.

Det finns några människor i mitt liv som jag verkligen tycker om och för dem kan jag offra nästan allt. De vet att jag älskar dem, och det räcker gott och väl för mig. Det sätter ett litet förnöjd leende på mina läppar när jag inser att jag med gott samvete kan skriva att jag är en god och uppskattad medmänniska.
Ikväll kommer jag sova gott.

:)

[MrBurner]

Hur kan folk inte förstå trådtiteln? :D

Jag själv har tänkt om på just det där att bjuda på sig själv genom att intala mig att det faktiskt inte är så farligt allt jag gör utan det är bara i min egen hjärna det sitter.
Sedan hoppas jag en dag på att lyckas tänka om så att jag får bort andra större problem jag har men det tar vi den dagen.

[miss_incorrigible]

Jag står inte stilla längre. :)

[miss_incorrigible]

Oh just det, det tog mig ganska lång tid och var det enda konkreta jag kunde göra för mig själv.