Biggest Loser

[baldrick]

Tja,

Har en fundering. Jag såg några episoder av Biggest Loser - det samlar typ ihop ett helt gäng jättetjocka människor som får reglerad kost och personlig träning i ett antal veckor. Varje vecka åker den som gått ner minst ut. Ett stort social-darwinistiskt experiment i dokusåpa-anda. Märkligt nog tyckte jag det var väldigt underhållande.

Men nu till funderingen. En av de tjockaste unga killarna hade väldigt låga viktförluster i ett antal veckor. Tränaren sa då typ att han visste hur mycket han tränar i gymmet och att han inte slackade och den enda förklaringen till att han inte gick ner måste vara kosten. Sen hade de ett snack och det kom fram att killen fuskade och åt *mindre* kalorier än vad han skulle.

Då sade tränaren att det måste vara problemet och han fick typ tvinga sig att äta sin fulla dos kalorier och då skulle han börja droppa kilon.

Mycket riktigt så började han gå ner betydligt mer veckorna efter.

Detta tycker jag stämmer dåligt med "kalori in, kalori ut" modellen som de Grub, Vedder och alla andra med någon form av fackkunskap proklamerar här på forumet.

Har funderat på möjliga logiska lösningar för att få de här två spåren att fungera tillsammans. Svältläget har ju i stort förkastats här på forumet - även om Lyle i sin bok talar om typ 17% (?minns jag rätt?) nedreglering.
Det enda andra jag kan tänka mig är att killen omedvetet ändå nedeglerade sin aktivitetsnivå pga energibrist - mer än diffen mellan hans faktiska och planerade intag?

Är det någon annan som har någon annan idé eller bättre idé som kan få det att gå ihop? Det kan ju också vara så att tränaren i programmet inte kan lika mycket som ni ;-) - och allt egentligen bara var lyckliga omständigheter.

Vad säger ni?

[mattilainen]

kroppen ställer in sig på svält och sparar allt den kommer åt om den får i sig för lite, antagligen därför han inte gick ner. Sen kan det finnas 200 orsaker till.

[young_george]

Detta tycker jag stämmer dåligt med "kalori in, kalori ut" modellen som de Grub, Vedder och alla andra med någon form av fackkunskap proklamerar här på forumet.

Nej, det stämmer fortfarande. Möjligtvis då att hans kropp skulle ha reglerat ner sin aktivitet och "kcal ut" minskats.

Men även i svält fortsätter kroppen att förbränna fett, och Lyle själv referear ju till långtidsstudier där man fick långt under dagsbehovet och kroppen fortsätter förbränna ner till typ 5% BF

Har själv inte sett programmet så jag har absolut ingen aning vad som hände där.

[Scratch89]

Nej kroppen ställer inte in sig på svält så att ett energiintag, som borde motsvara underskott, gör att man stannar upp i viktnedgången.

Den troligaste anledningen var att han underrapporterade. Det är väldigt vanligt, och särskilt bland överviktiga. Man säger att man åt gröt till frukost och sallad till lunch, men man "glömmer" nämna fikat på jobbet, dubbeldajmen på bussen och liknande.

[Eddie Vedder]

Detta tycker jag stämmer dåligt med "kalori in, kalori ut" modellen som de Grub, Vedder och alla andra med någon form av fackkunskap proklamerar här på forumet.

Har funderat på möjliga logiska lösningar för att få de här två spåren att fungera tillsammans. Svältläget har ju i stort förkastats här på forumet - även om Lyle i sin bok talar om typ 17% (?minns jag rätt?) nedreglering.

Ja ämnesomsättningen nedregleras vid lägre energiintag. Dels får man ett lägre BMR när vikten reduceras men ämnesomsättningen sjunker mer än vad enbart viktförlusten kan förklara och det sker i varierande omfattning mellan individer. Dessutom kan det bli en mer eller mindre permanent följd av jojobantning.

Men 17% nedreglering har inget med ett "svältläge" att göra, det är en helt normal fysisk reaktion som i alla fall inte jag säger emot, säkerligen inte King Grub heller.

Hur en minskad energiförbrukning skulle motsäga det faktum att ett energiintag som inte överstigs av energiförbrukningen hindrar viktnegången får du nog förklara lite mer. Det blir väl knappast mer tydligt att det handlar om just det?

[kalajset]

Men 17% nedreglering har inget med ett "svältläge" att göra, det är en helt normal fysisk reaktion som i alla fall inte jag säger emot, säkerligen inte King Grub heller.


Men 17% nedreglering måste ju isåfall fortfarande tillhöra "undantagsfallen" när folk går ner i vikt, (om vi nu ändå ska generalisera), oavsett om det är en normal fysisk reaktion eller inte? - Jag är dålig på sådanthär, därför undrar jag. En person på "normalt" kaloriunderskott på 500-1000kcal per dag, och som dessutom inte ens är nere på ensiffriga kroppsfettsprocenttal är väl långt ifrån riskzonen för att uppnå dessa siffror?.

[Eddie Vedder]

Men 17% nedreglering måste ju isåfall fortfarande tillhöra "undantagsfallen" när folk går ner i vikt, (om vi nu ändå ska generalisera), oavsett om det är en normal fysisk reaktion eller inte?.

Ja så är det.

Och även vid mer extrema fall handlar det om att åstadkomma energiunderskott. Skillnaden är det rent praktiskt kan vara mycket svårare för individ A jämfört med B och det är verkligen inte så att vi alla har lika bra förutsättningar och lika "enkelt" att hålla önskad vikt.

Är man t.ex. rejält fet som barn har man med stor sannolikhet ett helt liv framför sig där man måste kämpa i motvind för att inte vara fet. Att det "växer bort" är antagligen det värsta sättet man kan tänka som förälder om ens barn börjar bli överviktigt i tidig ålder.

[kalajset]

Okej, tack för svaret!.

Följdfråga lite i samma ämne, (såg att det diskuterades en del i den "andra tråden" med, men ställer den här istället för i den/skapa ny tråd):

Hur länge kan man ligga på ett moderat energiunderskott utan risk för större hormonella förändringar? (ja, t ex då förändringar i ämnesomsättning av betydande mängd). Själv har jag planerat min nuvarande deff till fem månader, är detta i längsta laget? - (Om man nu ens kan svara på en sådan fråga), Hur lång tid kan det ta innan kroppen "återställs" efter fem månaders underätning?

[Guddi]

Okej, tack för svaret!.

Följdfråga lite i samma ämne, (såg att det diskuterades en del i den "andra tråden" med, men ställer den här istället för i den/skapa ny tråd):

Hur länge kan man ligga på ett moderat energiunderskott utan risk för större hormonella förändringar? (ja, t ex då förändringar i ämnesomsättning av betydande mängd). Själv har jag planerat min nuvarande deff till fem månader, är detta i längsta laget? - (Om man nu ens kan svara på en sådan fråga), Hur lång tid kan det ta innan kroppen "återställs" efter fem månaders underätning?Om du ligger på en rimligt underskott, sköter kosten och tränar så kan du hålla på med en deff i 5 månader utan några problem. Frågan är snarare hur du har lyckats lägga på dig så mycket fett så du behöver deffa i hela 5 månader. Om det var en medveten bulk så har du kört på för hårt!

Annars handlar det mer om hur lågt du går ner i BF när det gäller hormoner i så fall. Går man ner emot 5-8% så får man räkna med att hormoner påverkas helt enkelt.

Det finns studier som visat på att man efter att man varit överviktig och gått ner i vikt inte återfår samma energiförbrukning som andra på samma vikt även efter flera år. Det finns andra studier som visat på att det ordnar sig på bara några veckor-månader. Troligen är det många saker så som hur man sköter sin viktnedgång, hur överviktig man var innan, ens gener, ålder, kön mm som påverkar...

[kalajset]

Tack Guddi.

Nu blir det lite OT, men jo, det var en medveten överätning, som med mer eller mindre vilja så att säga gick lite väl långt, (vilket är ännu mera OT, så det skippar jag), låg på dryga 20% kroppsfett, (ca 21-23% kroppsfett både på bioimpedans, YMCA-formel, samt "ögonmått", så det borde ligga någon sanning i det iaf), och nu är jag på väg ner mot ca 8%. Är möjligt att jag kan nå formen tidigare, men det handlar trots allt om 15-16kg, (från 94kg till 78kg minimum är gränsen satt), så med tre kg i månaden blir det just fem månader.

Då tolkar jag helt enkelt svaren som så att jag får väga fördelarna med en relativt långdragen viktnedgång mot nackdelarna, (vilket faktiskt inte verkar vara så många), men att några större förändringar av hormoner och dylikt inte är något att oroa sig över i vilket fall som helst.

[Rahf]

Tack Guddi.

Nu blir det lite OT, men jo, det var en medveten överätning, som med mer eller mindre vilja så att säga gick lite väl långt, (vilket är ännu mera OT, så det skippar jag), låg på dryga 20% kroppsfett, (ca 21-23% kroppsfett både på bioimpedans, YMCA-formel, samt "ögonmått", så det borde ligga någon sanning i det iaf), och nu är jag på väg ner mot ca 8%. Är möjligt att jag kan nå formen tidigare, men det handlar trots allt om 15-16kg, (från 94kg till 78kg minimum är gränsen satt), så med tre kg i månaden blir det just fem månader.

Då tolkar jag helt enkelt svaren som så att jag får väga fördelarna med en relativt långdragen viktnedgång mot nackdelarna, (vilket faktiskt inte verkar vara så många), men att några större förändringar av hormoner och dylikt inte är något att oroa sig över i vilket fall som helst.

Du kan ju gå ut tidigt med en snabbare viktnedgång, för att därefter sakta ner den ju längre tiden fortskrider. Ju mer fett man har, desto mer kan man tappa under en mätperiod, motför om man hade mindre fett på samma mätperiod.

[Sniggel]

Nej kroppen ställer inte in sig på svält så att ett energiintag, som borde motsvara underskott, gör att man stannar upp i viktnedgången.

Den troligaste anledningen var att han underrapporterade. Det är väldigt vanligt, och särskilt bland överviktiga. Man säger att man åt gröt till frukost och sallad till lunch, men man "glömmer" nämna fikat på jobbet, dubbeldajmen på bussen och liknande.

Om jag får komplementera eller utveckla vad jag tror det också kan röra sig om.
Killen fuskar med choklad eller liknande som han absolut inte får äta. till detta få han dåligt samvete så han drar ner på den vanliga kosten också för att kompensera. Helt plötsligt från att hans kost består av säg 2000 nyttiga kalorier består de nu av 1000 nyttiga kalorier och 1000 skräp. På denna kost är han inte lika pigg och hans spontanaktivitet minskar samtidigt som hans kämparglöd vid träningspassen minskar, han får helt enkelt lägre energi ut pga den dåligt komponerade kosten.
Coachen börjar fråga ut killen som givetvis enbart rapporterar hur mycket han dragit ned på den vanliga maten men berättar inget om chokladen och donutsen.
Han blir beordrad att öka mängden mat och detta får till följd att han slutar äta skräp eftersom han känner att han nu verkligen måste skippa det om han inte vill börja gå upp i vikt igen (plus att han hade dåligt samvete och inte vill göra sin coach besviken, speciellt inte när han nu dessutom ljugit för honom). Så helt plötsligt äter han 2000 nyttiga kcal, mår bättre, presterar bättre och gör därmed av med mer energi.

[Sparven från Minsk]

kroppen ställer in sig på svält och sparar allt den kommer åt om den får i sig för lite, antagligen därför han inte gick ner. Sen kan det finnas 200 orsaker till.

Om svältläge fanns och kroppen drar ned eller slutar förbränna energi, hur kan då barn i fattiga länder svälta ihjäl? ;)

[baldrick]

Ja ämnesomsättningen nedregleras vid lägre energiintag. Dels får man ett lägre BMR när vikten reduceras men ämnesomsättningen sjunker mer än vad enbart viktförlusten kan förklara och det sker i varierande omfattning mellan individer. Dessutom kan det bli en mer eller mindre permanent följd av jojobantning.

Men 17% nedreglering har inget med ett "svältläge" att göra, det är en helt normal fysisk reaktion som i alla fall inte jag säger emot, säkerligen inte King Grub heller.

Ok - men möjligtvis så skulle då det åtminstone till del kunna förklaras på följande sätt (fiktiva siffror utan reell grund):
Han skall äta 1500 och göra av med 2000.
Av de räknar vi att 1500 är metabolism och 500 är träning.
Det blir -500.
Men istället - han äter 1200, men nu gör han av med 1500.
Av de är nu 1200 metabolism (nedreglering) och 300 träning (mindre ork?)
Och det blir istället -300.

Är det rimligt resonerat? För då tyder ser det ju ut som att det finns en brytpunkt eller om ni nu vill ett "optimum" för den enskilde individen där man:
- Nedregleringen man inducerar genom kalorirestriktion inte är stor nog att viktminskningen sjunker. (.i.e man kan behöva öka kaloriintaget - trots kcal in & kcal ut)


Hur en minskad energiförbrukning skulle motsäga det faktum att ett energiintag som inte överstigs av energiförbrukningen hindrar viktnegången får du nog förklara lite mer. Det blir väl knappast mer tydligt att det handlar om just det?

Nej, inget emotsäger fysikaliska lagar. Där får man för att uttrycka sig oklart. Jag menar inte att kroppen bryter mot fysikens lagar. Kcal-in&Kcal-ut gäller fortfarande. Jag menar bara att, man genom en större kalorirestriktion kan trigga biologiska processer som gör att du ändå gör av med mindre kalorier.

[baldrick]

Nej kroppen ställer inte in sig på svält så att ett energiintag, som borde motsvara underskott, gör att man stannar upp i viktnedgången.

Den troligaste anledningen var att han underrapporterade. Det är väldigt vanligt, och särskilt bland överviktiga. Man säger att man åt gröt till frukost och sallad till lunch, men man "glömmer" nämna fikat på jobbet, dubbeldajmen på bussen och liknande.

Om det nu hade varit en enskild överviktig hemma så hade jag kunnat acceptera hypotesen - men när du läste inlägget noterade du nog att de bodde, tränade och åt under någon form av övervakning.

Vet inte tillräckligt för att säga hur stark kontrollen är, men det lär ju inte vara ett dubbeldajm på bussen.

Jag tror inte tjockisar är inte mer oärliga än andra människor.

[baldrick]

Om jag får komplementera eller utveckla vad jag tror det också kan röra sig om.
Killen fuskar med choklad eller liknande som han absolut inte får äta. till detta få han dåligt samvete så han drar ner på den vanliga kosten också för att kompensera. Helt plötsligt från att hans kost består av säg 2000 nyttiga kalorier består de nu av 1000 nyttiga kalorier och 1000 skräp. På denna kost är han inte lika pigg och hans spontanaktivitet minskar samtidigt som hans kämparglöd vid träningspassen minskar, han får helt enkelt lägre energi ut pga den dåligt komponerade kosten.
Coachen börjar fråga ut killen som givetvis enbart rapporterar hur mycket han dragit ned på den vanliga maten men berättar inget om chokladen och donutsen.
Han blir beordrad att öka mängden mat och detta får till följd att han slutar äta skräp eftersom han känner att han nu verkligen måste skippa det om han inte vill börja gå upp i vikt igen (plus att han hade dåligt samvete och inte vill göra sin coach besviken, speciellt inte när han nu dessutom ljugit för honom). Så helt plötsligt äter han 2000 nyttiga kcal, mår bättre, presterar bättre och gör därmed av med mer energi.

Jo, det låter som en helt rimlig psykologisk gång. I normalfallet skulle jag tro att åtminstone en viss procent av alla som klagar över att de inte går ner i vikt faktiskt har det beteendet som du beskriver.

Anledningen till att jag inte riktigt köper det är att det är en väldigt kontrollerad miljö i den här serien. När jag tänker efter så tror jag att jag kan säga att de själva måste tillaga och hantera maten i serien, så de har i någon mening chansen att dra i sig extra kalorier. Men från min bedömning av deltagarna så känns de alltför seriösa för att fuska i någon större mån.

Personligen tror jag inte den här killen fuskade - men visst det är en dokusåpa - hälften är väl fake som i allt annat mateiral av den karaktären.

[baldrick]

Ok - men möjligtvis så skulle då det åtminstone till del kunna förklaras på följande sätt (fiktiva siffror utan reell grund):
Han skall äta 1500 och göra av med 2000.
Av de räknar vi att 1500 är metabolism och 500 är träning.
Det blir -500.
Men istället - han äter 1200, men nu gör han av med 1500.
Av de är nu 1200 metabolism (nedreglering) och 300 träning (mindre ork?)
Och det blir istället -300.

Är det rimligt resonerat? För då tyder ser det ju ut som att det finns en brytpunkt eller om ni nu vill ett "optimum" för den enskilde individen där man:
- Nedregleringen man inducerar genom kalorirestriktion inte är stor nog att viktminskningen sjunker. (.i.e man kan behöva öka kaloriintaget - trots kcal in & kcal ut)


Nu citerar jag mig själv för jag insåg att jag knappt själv förstod vad jag skrivit och jag hittade ingen edit funktion.

Förtydliganden:

Han skall äta 1500 och göra av med 2000.
Av de räknar vi att 1500 är metabolism och 500 är träning.
Det blir -500.
Men istället - han äter 1200, men nu gör han av med 1500.
Av de är nu 1200 metabolism (nedreglering) och 300 träning (mindre ork?)
Och det blir istället -300.


Jag inser att allt energi-åtgång ingår i personens metabolism. Jag borde kanske kallat det bas-metabolism och träningsinducerad-metabolism. Kan inte terminologin.


- Nedregleringen man inducerar genom kalorirestriktion inte är stor nog att viktminskningen sjunker. (.i.e man kan behöva öka kaloriintaget - trots kcal in & kcal ut)


Det här blev bara fel - jag menar:
- Nedregleringen man inducerar genom kalorirestriktion plus minskningen av rörelsemängd (på grund av minskad ork) ger så pass stor minskning av kalori-ut att viktminskningen sjunker eller avstannar trots att man egentligen sänkt kalori-intaget
(Med andra ord man kan behöva öka kaloriintaget - trots kcal in & kcal ut)

...sen finns det ju alltid en undre gräns. När vi går mot noll i kalorier in så går vi naturligtvis mot noll i kroppsvikt.

[Sniggel]

Det här blev bara fel - jag menar:
- Nedregleringen man inducerar genom kalorirestriktion plus minskningen av rörelsemängd (på grund av minskad ork) ger så pass stor minskning av kalori-ut att viktminskningen sjunker eller avstannar trots att man egentligen sänkt kalori-intaget
(Med andra ord man kan behöva öka kaloriintaget - trots kcal in & kcal ut)

...sen finns det ju alltid en undre gräns. När vi går mot noll i kalorier in så går vi naturligtvis mot noll i kroppsvikt.

Det här tror jag kan vara en rimlig förklaring ifall deltagaren faktiskt inte har fuskat. Rent logiskt borde det kunna funka så.

[Guddi]

Jag tror inte tjockisar är inte mer oärliga än andra människor.Det är väldigt väldokumenterat att ju tjockare en grupp människor är desto sämre är dom på att återge hur mycket kalorier de stoppar i sig. Detta gäller även barn och ungdomar.

Om det sen hänger på om de är okunniga, sämre på att uppskatta mängden mat på tallriken eller bara ljuger varierar säkert från person till person men fakta är fakta. Överviktiga personer äter mera kalorier än normalviktiga personer trots att de inte säger det när man frågar dom eller ber dom skriva ner den mat dom ätit det senaste dygnet/veckan.