Visa fullständig version : Min pappa
Jag älskar verkligen min pappa, han är den snällaste omtänksammaste som finns. Ser allt med humor och optimism, vill alla väl. Skrattar mkt, ler med ögonen, inte övermänniska men tja.. lätt att tycka om.
MEN. Jag har aldrig sagt det till honom, aldrig kramat honom sen jag var 5 kanske.
Och jag KAN fasen inte.. får inte fram de orden. Ibland "knogar" han mig, kan peta till i sidan för att kittlas.. å så småretas vi och sådär.
Tex så åkte han in på akuten häromveckan, jag ringde dit och kollade läget, men det talade jag inte om och efteråt slätade han över det och jag ringde å frågade "vad har du varit ute på för äventyr" lite skämtsamt.
Min mamma är en bra människa, men vi har haft det lite tufft med henne och hon är en sån som kräver ömhetsbetygelser och kramar, lite klängig men tänker inte gå in mer på henne.
Hursomhelst. Jag vill visa pappa hur mkt han betyder, jag tror faktiskt han känner det, men varför klarar jag inte att visa? Fick ett allahjärtansdagskort till mig och grabben av dem, tänkte på att skicka själv men KAN inte.
Säg exakt HUR jag ska göra, för det här börjar bli löjligt.. ska jag eller ska jag inte göra något och VAD ska jag isf göra? Vi kan prata om ALLT, så vad är mitt problem? :smash:
(Ja vaddå, hobbypsykologer är vi hela bunten.. ;))
det är typiskt oss svenskar känns det som :/ jämför med andra länder, typ usa
Pudzianovski
2009-02-15, 23:10
Köp en present. Skriv en personlig dikt. Ge det til honom. Lev lyckliga i alla era dagar.
det är typiskt oss svenskar känns det som :/ jämför med andra länder, typ usa
Då är min mamma usa då. Hon är inte lika lätt att tycka om i ärlighetens namn, om man nu får säga så om sin egen mamma.
Samir Troudi
2009-02-15, 23:11
Eh jag har aldrig sagt till någon i min familj att jag älskar dem .. Dem har inte sagt det till mig heller, Det e liksom underförstått =)
Men VILL du så tycker jag att du ska. Det e knappast så han kommer att säga who who who .. vart kom det ifrån ? =) Han kommer antagligen bara säga att han älskar dig också.
Stör det dig att du inte har sagt det så säg det =)
Jag älskar verkligen min pappa, han är den snällaste omtänksammaste som finns. Ser allt med humor och optimism, vill alla väl. Skrattar mkt, ler med ögonen, inte övermänniska men tja.. lätt att tycka om.
MEN. Jag har aldrig sagt det till honom, aldrig kramat honom sen jag var 5 kanske.
Säg exakt HUR jag ska göra, för det här börjar bli löjligt.. ska jag eller ska jag inte göra något och VAD ska jag isf göra? Vi kan prata om ALLT, så vad är mitt problem? :smash:
Ajajaj.....:confused:
:(
Eh jag har aldrig sagt till någon i min familj att jag älskar dem .. Dem har inte sagt det till mig heller, Det e liksom underförstått =)
Men VILL du så tycker jag att du ska. Det e knappast så han kommer att säga who who who .. vart kom det ifrån ? =) Han kommer antagligen bara säga att han älskar dig också.
Stör det dig att du inte har sagt det så säg det =)
Woa, jag skulle nog fan aldrig klara av det:P En mental blockering sitter dessutom ivägen för att säga det.
känns som om det skulle bli något awkward moment liksom, typ ett asg till svar liksom.
Samir Troudi
2009-02-15, 23:16
Woa, jag skulle nog fan aldrig klara av det:P En mental blockering sitter dessutom ivägen för att säga det.
känns som om det skulle bli något awkward moment liksom, typ ett asg till svar liksom.
Vad får dig att tro att du skulle mötas av ett asg?
Jag säger det inte för att jag känner att ingen av oss behöver det. De VET att jag älskar dem och jag vet att de älskar mig.
Men det är absolut inget jag tänker på heller. Dock så kramar jag och pussar (båda) mina föräldrar när jag träffar dem.
tänkte på att skicka själv men KAN inte.
Jo, det KAN du.
1. Köp fint kort
2. Skriv fint i
3. Adressera, frankera, skicka
Andy.da.wohoo
2009-02-15, 23:19
Eh jag har aldrig sagt till någon i min familj att jag älskar dem .. Dem har inte sagt det till mig heller, Det e liksom underförstått =)
Men VILL du så tycker jag att du ska. Det e knappast så han kommer att säga who who who .. vart kom det ifrån ? =) Han kommer antagligen bara säga att han älskar dig också.
Stör det dig att du inte har sagt det så säg det =)
Har jag nog aldrig heller. Finns någonting som gör det svårt för mig. Jag kommer inte ihåg sist jag kramade mina föräldrar, syskon eller mor/farföräldrar. Jag är rädd för att det ska bli en "konstig sitaution".
det är typiskt oss svenskar känns det som :/ jämför med andra länder, typ usa
Nej, det är inte typiskt svenskar, det är typiskt en sorts person och hur denne har växt upp, vilken omgivning denna har o.s.v. Sen att klumpa ihop hela USA under en enda mentalitet till ämnet är som att klumpa ihop alla länder i Europa under samma mentalitet. Riktigt fel. Fråga en "genomsnittlig" amerikan och han säger att något sådant här är typiskt amerikansk för att sedan jämföra med hur bra mentalitet alla har i Europa.
Ursäkta OffT, men kunde inte låta bli.
Nej, det är inte typiskt svenskar, det är typiskt en sorts person och hur denne har växt upp, vilken omgivning denna har o.s.v. Sen att klumpa ihop hela USA under en enda mentalitet till ämnet är som att klumpa ihop alla länder i Europa under samma mentalitet. Riktigt fel. Fråga en "genomsnittlig" amerikan och han säger att något sådant här är typiskt amerikansk för att sedan jämföra med hur bra mentalitet alla har i Europa.
Ursäkta OffT, men kunde inte låta bli.
absolut, men detta är (som ajg skrev i en annan kommentar) uppfattningen jag fått av världen under min korta tid här på jorden :)
Jo, det KAN du.
1. Köp fint kort
2. Skriv fint i
3. Adressera, frankera, skicka
Det är inte fars dag och allahjärtans är förbi och... klart jag kan. ;)
Men Pudzis förslag om egen dikt kanske blir för mkt, jag vill liksom visa att jag älskar honom utan att riktigt behöva säga det. *screwy* Det känns fysiskt omöjligt att säga.
Det roliga är att ALLA andra kramar honom, tex om en kompis kommer förbi så slänger de en arm runt (om de är den "typen").
mattilainen
2009-02-15, 23:31
kramade min mamma för några timmar sen :)
ibland får jag för mig att göra sånt, kan ju hända vad som helst nu för tiden
tntballe
2009-02-15, 23:33
Gör som jag gjorde, cracka mjukvaran i hans gps(eller annan elektronik), och lova sedan att alltid hålla den uppdaterad åt honom.
Lite som en cyberspejskram han alltid har till hands.
Lellan, läs din signatur.
När han är borta är det försent.
Har lite liknande problem med min far. Dock så kan han vara jävligt jobbig ibland vilket resulterar i att jag inte orkar med honom i några dagar (han lägger sig i lite för mycket). Har nog aldrig sagt till honom hur jag känner medan jag med mamma kan tala hur öppet som helst. Kan visserligen bero på att de skillde sig när jag var typ 4 och jag sen flyttade utomlands med mor + nya make vilket gjorde så jag bara träffade honom några ggr om året....
Men: jag tror att om man verkligen känner att man behöver förklara för dem så kan man skriva ett brev eller dyl. Man ska göra det så fort man känner för det eftersom tyvärr kommer dagen då det är för sent.
Behandlade min pappa rett daligt ibland som liten typ 8-10.. han dog av cancer ner jag var 12 och dagarna han var verst, dagarna precis innan han dog drog jag pa LAN med kompisarna istellet, vegrade acceptera verkligheten.
hade gjort mycket f'o'r att fa krama min pappa idag, han betydde fruktansvert mycket man jag fick aldrig riktigt fram den asikten nar han var vid liv. var for ung och dum :(
Slartibartfast
2009-02-16, 07:25
Jag kramar mina föräldrar åtminstone på deras födelsedagar. Allt för sällan kan man ju tycka.
Jag har en gång sagt åt pappa att jag älskar honom. Det var obekvämt som fan, men han gick igenom en svår depression då och jag tror han uppskattade att höra det, även fast han visste det.
Ignatius72
2009-02-16, 07:28
Gör något som du tror att han skulle uppskatta. Dikter, kort, kramar, ömhetsbetygelser är inte för alla. Det kan få honom att känna sig obekväm bara. Lista tre saker du är tämligen säker på att han skulle uppskatta (detta kan man med fördel göra i en helt vanlig parrelation) och sen gör du dessa under den kommande månaden.
Nordenator
2009-02-16, 07:49
Är också värdelös på att visa mina känslor. Skämtar bort det mesta. Jag har däremot blivit bättre på det. Var lite väl mycket hårdrock tidigare helt enkelt. Traskade runt i helsvarta kläder och skulle vara obrydd om allt. Som tur var gick det över med gymnasiet :)
Innan jag flyttade hemifrån så var det inte så vanligt att jag berättade för mina föräldrar att jag älskade dem eller att jag kramade dem för den delen. Men strax efteråt så förekom det allt mer, jag tror att runt den tidsperioden då jag flyttade hemifrån så började det mer frekvent.
I början så kändes det lite konstigt, mest för att man inte lagt något fokus som så på det tidigare. Men nu känns det hur självklart som helst.
Saken är den att när som helst kan du få ett samtal som berättar att personen är bortgången. Då ger inget internetforum i världen någon tillfredställelse när man ska grina ut att man aldrig sade något.
Min spontana reaktion som full: var inte så jävla mesig. Visst, första gången jag sade "jag älskar dig" till min morsa och min farsa (och min bäste polare) var innan jag reste iväg till Australien, men det var fan inte så obehagligt. Du gör dom lyckliga! Just do it!
Denna tråden får mig att tänka på den gamla låten av Ola Magnell, Pappa.
Gör något som du tror att han skulle uppskatta. Dikter, kort, kramar, ömhetsbetygelser är inte för alla. Det kan få honom att känna sig obekväm bara. Lista tre saker du är tämligen säker på att han skulle uppskatta (detta kan man med fördel göra i en helt vanlig parrelation) och sen gör du dessa under den kommande månaden.
Ah, vilken bra idé!
Åk upp alternativt ring upp honom idag, man vet aldrig vad som händer.
Mvh Kim
lellan, läs din signatur.
När han är borta är det försent.
+1:(
jamenjaja
2009-02-16, 19:09
jag röstar för att du ska skriva ett brev!
min far och jag har, och har haft, en minst sagt ansträngd relation genom alla år. dock gick han igenom någon slags personlig kris för ett antal år sen då han bland annat skrev ett sådant brev till mig. nu gjorde inte det så mycket för vår relation i långa loppet i och för sig, men det känns ändå bra att någon gång faktiskt ha fått det svart på vitt (plus att det finns ett värde i att kunna spara det).
så just do it osv. vad är det värsta som kan hända?
Känns inte som att det borde vara sånna problem om man har barn, och antagligen säger hur mycket man älskar dem, ofta.
Men tja, det är annat med föräldrar man "växer ifrån" på många olika sett kanske, men de är alltid ens föräldrar, och deras gärningar blir aldrig ogjorda.
shadowfire
2009-02-16, 19:17
Hade jag fått veta 24 timmar innan, att jag skulle hitta min pappa död en helt vanlig måndag, så hade jag tveklöst kramat honom och vägrat släppa honom under de 24 timmarna.
Livet är för kort för att tramsa om vad man kan och inte kan. Den du har intill dig idag, kan vara död imorgon. Skit i alla tramsdagar som farsdag och alla hjärtans dag, visa uppskattning istället när andan faller på och när du verkligen menar det - inte pga kalenderdag.
Vad du väljer o göra kvittar egentligen, bara det känns bra för dig och är ärligt menat. Sedan om det är en kram eller att du köper din pappas favoritgodis eller whisky kvittar, han kommer läsa mellan raderna vad det är du försöker säga ändå.
Jag har inte gjort det, än.
Ringde däremot honom just precis, å fan, man kan inte annat än älska den gubben.. :D
Jag frågar hur läget är och han berättar jätteglatt att frysen har gått sönder, och de hade MASSOR med bär så de har ätit "bärsallad"..jordgubbar, hjortron, svartvinbär, hallon, blåbär.. Och så luktade det sååå gott för de hade kokat sylt, resten la de ut på altanen och tänk vilken tur att det var kallt ute.. :) Sen hade han köpt en frys som han prutat lite på, och han konstaterade att det var ju jättebra att det fick köpa frys just nu så att sverige går runt.
Sådär skrockade han på min käre far, det är sååå på pricken hur han är.. :D
När jag frågade hur han mådde (haft ont i arm, + nacken, han är förtidspensionär pga whiplash) och han sa "tja, lagom ont" och det betyder nog rätt tjyvigt men att han överlever.
Imorrn ska jag tvinga sonen att rita en tavla, sen ska jag försöka skriva någon rad (fast om orden "jag älskar dig" kommer stå med vet jag faktiskt inte) och skicka med bullar som vi bakat. Alltid nåt till älskade farsgubben!
Det låter som en bra plan, tycker jag.
Jag har inte gjort det, än.
Ringde däremot honom just precis, å fan, man kan inte annat än älska den gubben.. :D
Jag frågar hur läget är och han berättar jätteglatt att frysen har gått sönder, och de hade MASSOR med bär så de har ätit "bärsallad"..jordgubbar, hjortron, svartvinbär, hallon, blåbär.. Och så luktade det sååå gott för de hade kokat sylt, resten la de ut på altanen och tänk vilken tur att det var kallt ute.. :) Sen hade han köpt en frys som han prutat lite på, och han konstaterade att det var ju jättebra att det fick köpa frys just nu så att sverige går runt.
Sådär skrockade han på min käre far, det är sååå på pricken hur han är.. :D
När jag frågade hur han mådde (haft ont i arm, + nacken, han är förtidspensionär pga whiplash) och han sa "tja, lagom ont" och det betyder nog rätt tjyvigt men att han överlever.
Imorrn ska jag tvinga sonen att rita en tavla, sen ska jag försöka skriva någon rad (fast om orden "jag älskar dig" kommer stå med vet jag faktiskt inte) och skicka med bullar som vi bakat. Alltid nåt till älskade farsgubben!
Vaffan Lellan, få till det bara. När han inte längre finns kommer du kanske ångra att du aldrig gjorde det. Blir arg på dig nu. *slap*
Vaffan Lellan, få till det bara. När han inte längre finns kommer du kanske ångra att du aldrig gjorde det. Blir arg på dig nu. *slap*
Men hon skulle ju skicka med bullar till sonens tavla, det är väl bättre än inget och en bra början?
Blir folket nöjt om jag skriver "vi älskar er morfar & mormor?" Känns mindre krystat, nästintill naturligt..
äh, glöm. Fan va löjlig jag är, får se vad det blir!
Bara det blir något alls, det är väl huvudsaken?
Blir folket nöjt om jag skriver "vi älskar er morfar & mormor?" Känns mindre krystat, nästintill naturligt..
Låter snarare som om du försöker komma undan med att göra det lite "opersonligare", vi förlåter dig för den här gången, men kräver: "JAG älskar DIG" framöver. Glöm inte att rapportera.
Ignatius72
2009-02-17, 06:43
Låter snarare som om du försöker komma undan med att göra det lite "opersonligare", vi förlåter dig för den här gången, men kräver: "JAG älskar DIG" framöver. Glöm inte att rapportera.
Återigen. En del finner det extremt fånigt/jobbigt/pinsamt med den typen av text. Budskapet är det viktiga och det finns miljoner sätt att visa det på.
Återigen. En del finner det extremt fånigt/jobbigt/pinsamt med den typen av text. Budskapet är det viktiga och det finns miljoner sätt att visa det på.
Precis! du far visa det pa annat satt - som du kanner dig bekvam med helt enkelt. later ju som ni har en bra relation iallafall!
Muskelbyggaren
2009-02-17, 07:20
Det finns inga måsten för hur man uttrycker kärlek, sorg och glädje. Den fina kontakt har med din pappa betyder i min värld mer än fras som vem som helst kan säga utan att nödvändigtvis mena den. De finaste gester jag mottagit har varit indirekta där jag förstått att det funnits baktanke. Som när min lillebror, när jag var deppig efter en kompis bortgång, började ringa titt som tätt och fråga om saker han läst om fysik, ett ämne som han annars skyr som pesten. Däremot kanske de flesta skulle bli bättre på att faktiskt göra de här sakerna lite oftare. Jag är åtminstone alldeles för dålig på det.
Eldhroka
2009-02-17, 07:57
Ju längre du väntar på att säga det desto svårare blir det. Och har du väl sagt det en gång så kommer det att bli lättare och lättare sen :)
Det finns många sätt att uttrycka kärlek och omtanke på; som många redan skrivit måste det inte vara i ord (själv har jag en farsa som med förkärlek uttrycker ömhet genom att ge mig pengar till bussbiljetten tillbaka när jag är hemma och hälsar på, detta trots att jag är en kärring och haft en egen lön sedan många år). Ibland kan man dock önska att man vore bättre på att uttrycka det i ord, särskilt kanske vi som är de många ordens människor (jag tror - baserat på inläggshistoriken - att jag vågar räkna in Lellan där, rätta mig om jag har fel, Lellan). Det är kanske delvis (nu spekulerar jag här) en fråga om vad det gör med en själv också, och inte bara om vad det gör med objektet för ens omsorger. Jag tror att det är nyttigt att öva förmågan att uttrycka positiva känslor för andra, framför allt de som inte är prestationsbaserade; att säga att någon är duktig är oftast mycket lättare än att säga att man tycker om någon, och jag tror att det ofta får stå som ersättare (men det är ingen fullgod ersättare).
Jag tror att övning är det som gäller; det kommer att vara betydligt mindre pinsamt den femtonde gången än den första. Sedan kan man börja enklare och jobba sig upp; man måste ju inte gå ut hårt med "jag älskar dig" från nollnivån. Skicka bullar är väl bra? Över lag tror jag att småsaker ofta är grejen snarare än jättesaker sällan.
Det finns många sätt att uttrycka kärlek och omtanke på; som många redan skrivit måste det inte vara i ord (själv har jag en farsa som med förkärlek uttrycker ömhet genom att ge mig pengar till bussbiljetten tillbaka när jag är hemma och hälsar på, detta trots att jag är en kärring och haft en egen lön sedan många år). Ibland kan man dock önska att man vore bättre på att uttrycka det i ord, särskilt kanske vi som är de många ordens människor (jag tror - baserat på inläggshistoriken - att jag vågar räkna in Lellan där, rätta mig om jag har fel, Lellan). Det är kanske delvis (nu spekulerar jag här) en fråga om vad det gör med en själv också, och inte bara om vad det gör med objektet för ens omsorger. Jag tror att det är nyttigt att öva förmågan att uttrycka positiva känslor för andra, framför allt de som inte är prestationsbaserade; att säga att någon är duktig är oftast mycket lättare än att säga att man tycker om någon, och jag tror att det ofta får stå som ersättare (men det är ingen fullgod ersättare).
Jag tror att övning är det som gäller; det kommer att vara betydligt mindre pinsamt den femtonde gången än den första. Sedan kan man börja enklare och jobba sig upp; man måste ju inte gå ut hårt med "jag älskar dig" från nollnivån. Skicka bullar är väl bra? Över lag tror jag att småsaker ofta är grejen snarare än jättesaker sällan.
Så är det, är nog lite hård mot henne för att det har tagit henne så lång tid. Dock, hellre sent än aldrig. Men upp med modet Lellan och börja öva.
Men upp med modet Lellan och börja öva.
Där kan jag bara hålla med. :D Det gäller f.ö. mig själv också, jag har något slags ambition att vara bättre på det än min farsa när jag är i hans ålder.
En annan sida av det här är f.ö. förmågan att ta emot uttryck för ömhet och uppskattning. Jag tycker att det är förvånansvärt många som har svårt med det, och gärna vill "slå bort" det, typ "äsch, men så är det ju inte" (vafan, vadå är det inte, jag säger det ju, pucko!). Det behöver vi nog också öva på många av oss; förmodligen går de här två sakerna hand i hand.
Muskelbyggaren
2009-02-17, 11:10
är nyttigt att öva förmågan att uttrycka positiva känslor för andra, framför allt de som inte är prestationsbaserade; att säga att någon är duktig är oftast mycket lättare än att säga att man tycker om någon, och jag tror att det ofta får stå som ersättare (men det är ingen fullgod ersättare).
Så sant.
Ifall du verkligen finner det så svårt att säga det, skicka vidare ett kedjebrev där de säger att man ska skicka det till någon man älskar.
Ifall du verkligen finner det så svårt att säga det, skicka vidare ett kedjebrev där de säger att man ska skicka det till någon man älskar.
-1
Finns det något mer förhatligt än dessa förbannade kedjebrev??
-1
Finns det något mer förhatligt än dessa förbannade kedjebrev??
"skicka detta brev till någon du älskar, annars får du 7 års olycka"
Tror du han svär över att han fick ett förbannat kedjebrev eller att någon valde just han till personen de älskar?
Inte för jag diggar kedjebrev annars, men var bara ett alternativ.
"skicka detta brev till någon du älskar, annars får du 7 års olycka"
Tror du han svär över att han fick ett förbannat kedjebrev eller att någon valde just han till personen de älskar?
Inte för jag diggar kedjebrev annars, men var bara ett alternativ.
Om de ens blir lästa... Jag vet inte hur andra gör men jag raderar dem så fort jag inser vad det är. Min personliga åsikt är att de inte är ett dugg bättre än spam.
Har man något att säga gör man det på ett mer personligt sätt, annars kan man lika gärna skita i det. Eller man kanske skulle vidarebefodra ett porrmail när man vill ha till det, istället för att bli personlig och säga att man vill ha lite roligt?
*uppdate*
Nu är det gjort! Sonen sa "jag älskar mamma" och min pappa svarade "jag älskar också din mamma" "och så älskar jag dej" svarade sonen och morfar replikerade "och jag älskar dig" och så sa jag "och jag älskar morfar och ***** (sonens namn)" och så sa sonen "jag älskar pannkakor, köttbullar och makaroner, hamburgare och lasagne och godis" och så sa morfar/min pappa att han älskar mina lammfärskåldolmar och jag älskade choklad och ägg och - end of story. På tiden!
Var ju inte så farligt! :D
*uppdate*
Nu är det gjort! Sonen sa "jag älskar mamma" och min pappa svarade "jag älskar också din mamma" "och så älskar jag dej" svarade sonen och morfar replikerade "och jag älskar dig" och så sa jag "och jag älskar morfar och ***** (sonens namn)" och så sa sonen "jag älskar pannkakor, köttbullar och makaroner, hamburgare och lasagne och godis" och så sa morfar/min pappa att han älskar mina lammfärskåldolmar och jag älskade choklad och ägg och - end of story. På tiden!
Var ju inte så farligt! :D
:hbang:
Bra jobbat!!!
göttans hörru! då e vi två som äntligen lyckats... I did it härom månaden :P
Bra gjort att utnyttja läget, hoppas det var värd all väntan!
Sen hoppas jag att det inte dröjer lika lång tid innan du säger det nästa gång :)
Stora tummar upp!
miss_incorrigible
2009-12-29, 23:33
Lellan, du är underbar! :)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.