Visa fullständig version : Skaffa vänner
Übersociala och vanliga dödliga får gärna dela med sig av tips! :thumbup:
Känner mig ofta besvärad om man i början inte har en "anledning" att umgås fast tycker själv att det är tråkig syn, brukar ta ett tag innan det släpper.
Killar känns roligare och enklare att umgås med, men det kanske beror på att jag inte haft "kemi" med tjejerna jag träffat helt enkelt. Känns som att det lätt blir så mkt "principer" inblandat när man umgås med tjejer - men återigen, dumt att genreralisera. När det gäller killkompisar finns det ju andra faktorer som kan krångla till det.
Behöver främst lära känna andra föräldrar med barn, hur gör man det? Testade öppna förskolor ett par år men det var som att vara osynlig, sonen har lätt att få kompisar men deras föräldrar tycks helt ointresserade av lära känna ngn ny bekantskap så då försvinner ju hans kompisar per automatik (han fyller 3 år). I lekparken brukar föräldrarna ha ngn kompis med el läsa en bok el nåt. Känner mig sjukt överflödig och onaturligt glättig när jag försöker verka rolig att lära känna där.
Inga grannar?
Jo, ett par som sitter ihop och har en dotter som grabben brukar leka med, men de är inte så talföra, fast väldigt vänliga. Kanske ska bjuda in dem på fika, nu när du fick mig att tänka på det..!
I övrigt är det mest äldre barn ute, utan föräldrarna (de står på sin höjd i fönstret och hojtar).
Tänker du utan barn så har jag två grannar jag bett om tjänster ngn gång å gett trisslotter i gengäld, borde kanske inkluderat fika för vi hälsar men det är allt.
Å en dryg babblig skvaller-granntant.
Saft und Kraft
2009-01-17, 01:19
Varför bör potentiella nya vänner helst vara föräldrar? Skulle en sådan gemensam faktor ha någon bäring på en vänrelation?
shadowfire
2009-01-17, 01:20
familjeliv.se ?
tycks ha underhållt ett par tusen mammor att leka hönsgård kring boken gömda iaf.
Annars skulle jag nog säga att alla tänkbara forum som rör barnen måste vara lämpligt, allt från att hålla barnkalas (o bjuda in både barn o föräldrar) till att gå på idrottsaktiviteter osv när din son/dotter blir äldre ger ett o annat...
Varför bör potentiella nya vänner helst vara föräldrar? Skulle en sådan gemensam faktor ha någon bäring på en vänrelation?
Kompisar till barnet så klart :D
Men jo, grannar. Folk borde umgås mer med sina grannar, baka något, släng på kaffepannan och bjud över dem!
Saft und Kraft
2009-01-17, 01:42
Kompisar till barnet så klart :D
Men jo, grannar. Folk borde umgås mer med sina grannar, baka något, släng på kaffepannan och bjud över dem!
Men då förekom visst en och annan paradox vad gäller frågan.
(Ja, alltså att grannbarnet är lekbart trots att föga kontakt tages mellan Lellan och hennes grannar vilket annars var anledningen till att andra barnsliga kontakter brann ut.)
Varför bör potentiella nya vänner helst vara föräldrar? Skulle en sådan gemensam faktor ha någon bäring på en vänrelation?
Nix, men som Mental skriver nedan så vore det kul med lite mer långvariga relationer till grabben än random unge som råkar befinna sig i lekpark.
familjeliv.se ?
tycks ha underhållt ett par tusen mammor att leka hönsgård kring boken gömda iaf.
Annars skulle jag nog säga att alla tänkbara forum som rör barnen måste vara lämpligt, allt från att hålla barnkalas (o bjuda in både barn o föräldrar) till att gå på idrottsaktiviteter osv när din son/dotter blir äldre ger ett o annat...
Tyvärr verkar jag inte stå ut på sidan, gjorde två försök. :( Verkar attrahera principfasta oavslappnade, eller så är det de som hörs mest bara..
Synd att det inte finns ngn kontaktsida för kompisar? El gör det det? Tycker mest man hör om dejtingsidor.
Testade MyBlock, men det var bara en där och det var en bekant faktiskt! :)
Kompisar till barnet så klart :D
Men jo, grannar. Folk borde umgås mer med sina grannar, baka något, släng på kaffepannan och bjud över dem!
Ska faktiskt göra det, fast jag kommer ha en ihållande känsla av att de kommer undra va fan jag vill egentligen. Finns en tjej som verkar leva på Coca cola som kan behöva lite kaffe och banankaka. :)
Det där med barnfrågan är mest för att tex som helger när jag har grabben, känner att enbart jag kanske inte är så rolig för honom jämt, han är mkt mer social än vad jag var/är. Jag var också ensambarn, men trivdes med det. Så som han leker och har kul med jämnåriga på dagis var inte jag, jag satt hellre och pratade med fröknarna.
Men då förekom visst en och annan paradox vad gäller frågan.
(Ja, alltså att grannbarnet är lekbart trots att föga kontakt tages mellan Lellan och hennes grannar vilket annars var anledningen till att andra barnsliga kontakter brann ut.)
Tror både jag och sonen skulle må bra av lite mer socialt liv, jag är för bekväm men med sonen i fokus är det lättare att motivera sig. Att bjuda över en granne på fika lät helt ok dock! :)
Låter jobbigt, och tyvärr har jag väldigt svårt att ge tips. Jag har ganska lätt att få vänner, men så är jag också en rätt extrovert person som folk har svårt att ignorera.
Det jag kan tipsa om är att man inte ska vara rädd att vara för påflugen. Dyk på folk, uttala tankar och observationer högt, bjud in/med/bort folk som du bara pratat en stund med, etc. Vissa kommer kanske tycka att man är en översocial knäppskalle, men vad gör det? Andra kommer nämligen tycka att man är jättetrevlig.
Ser du någon som är ensam när du pratar med en tredje, bjud då in denne och skapa ett gäng! Då går man plötsligt från en kompissökande person till en social ledare. Det är som att i ett svep gå från botten till toppen i den sociala hirarkin på platsen. Kanske svårt att göra om man är introvert, fast med lite träning är det faktiskt ett lätt knep för att få många bekanta.
Saft und Kraft
2009-01-17, 02:11
Fäst dig inte för mycket vid mina schizotypa drag. Jag väljer bara ett vansinnigt kostnadsineffektivt sätt att säga (där tålamod är valuta) att jag inte tror på vänrelationer baserade på bara en sådan sak; alltså exempelvis att både ”jag” och ”kompis” är föräldrar. Sådant är allergent as fuck i min värld. Är man dum i huvudet kan det dock säkert fungera men se där verkar du gå bet. =) (Jag låter fan otrevlig även när jag menar att vara snäll.)
Att du först och främst tar hänsyn till din grabb vad gäller stubb och rubbelidubb, är förstås högst lämpligt. Men du måste nog kunna se det som två olika saker. Hans umgänge är en sak och ditt, till viss del åtminstone, en annan. Skulle ni däremot ha turen att hitta två leksaker i samma flingpaket vore det förstås alldeles ypperligt. Jag bara menar att det inte nödvändigtvis är bästa sortens tanke att utgå från då tillgången på goda vänner inte alltid är jättestor. Men nu är han klart bara tre…hmmm…
Börja med någon sport. Jag har den absoluta majoriteten av mina vänner på gymmet.
Låt sonen börja på någon aktivitet och ragga upp en förälder där.
Annars är väl Kolozzeum en bra början? Du verkar ju vara rätt poppis här? Dra ihop en Kolloträff där du bor.
Dammsug Facebook på gamla bekanta du kan ta upp kontakten med.
Jag håller med mini. Sen kan en vän ge ringar på vattnet även om just inte den har barn. Men jag får lite ångest när jag hör att du ska skaffa vänner utifrån att din son ska få lekkamrater. Det känns som fel ände även om jag förstår hur du tänker.
Man måste även titta på sig själv. Vissa har väldigt lätt att skaffa vänner andra svårare. Jag har vänner som är betydligt mer socialt kompetenta än vad jag är och hittar nya vänner hela tiden oavsett situation. Det går att lära sig att bli mer social.
Är du singel Lellan? Singelmödrar som är niopoängare får en del föräldrar att hålla sig undan, kvinnor tror att du skall stjäla deras män, män är rädda för att deras fruar skall få för sig att de kan bli "stulna". Småbarnsår är svåra på det sättet för par, mycket osäkerhet.
Hmmm det var ju ingen hjälp alls.
userfriendly
2009-01-17, 08:51
Finns ju en hel del organisationer, föreningar, klubbar osv man kan gå med i om man orkar lägga en kväll i veckan. Då träffar man ju ofta likasinnade...
Låter jobbigt, och tyvärr har jag väldigt svårt att ge tips. Jag har ganska lätt att få vänner, men så är jag också en rätt extrovert person som folk har svårt att ignorera.
Det jag kan tipsa om är att man inte ska vara rädd att vara för påflugen. Dyk på folk, uttala tankar och observationer högt, bjud in/med/bort folk som du bara pratat en stund med, etc. Vissa kommer kanske tycka att man är en översocial knäppskalle, men vad gör det? Andra kommer nämligen tycka att man är jättetrevlig.
Ser du någon som är ensam när du pratar med en tredje, bjud då in denne och skapa ett gäng! Då går man plötsligt från en kompissökande person till en social ledare. Det är som att i ett svep gå från botten till toppen i den sociala hirarkin på platsen. Kanske svårt att göra om man är introvert, fast med lite träning är det faktiskt ett lätt knep för att få många bekanta.
Det där skulle jag aldrig göra, alltså borde jag testa. :)
Fäst dig inte för mycket vid mina schizotypa drag. Jag väljer bara ett vansinnigt kostnadsineffektivt sätt att säga (där tålamod är valuta) att jag inte tror på vänrelationer baserade på bara en sådan sak; alltså exempelvis att både ”jag” och ”kompis” är föräldrar. Sådant är allergent as fuck i min värld. Är man dum i huvudet kan det dock säkert fungera men se där verkar du gå bet. =) (Jag låter fan otrevlig även när jag menar att vara snäll.)
Att du först och främst tar hänsyn till din grabb vad gäller stubb och rubbelidubb, är förstås högst lämpligt. Men du måste nog kunna se det som två olika saker. Hans umgänge är en sak och ditt, till viss del åtminstone, en annan. Skulle ni däremot ha turen att hitta två leksaker i samma flingpaket vore det förstås alldeles ypperligt. Jag bara menar att det inte nödvändigtvis är bästa sortens tanke att utgå från då tillgången på goda vänner inte alltid är jättestor. Men nu är han klart bara tre…hmmm…
Du har rätt. Lärde känna EN jättetrevlig tjej när jag flyttade hit, vi fick barn samtidigt men våra barn är inte särskilt roade av varandra - och dem grabben gillar - där är föräldrarna rätt jäkla ointresserade av mig.. Men jag har en liten idé om att vara mer påflugen så jag slipper känna mig som ett mobbat barn i lekparken. Eller så kör jag också på böcker, lite kallt om fingrarna än så länge bara. Mobil kanske, fast i båda de fallen blir det ju jag som ser högst ointresserad ut.
Mitt problem är att jag inte är så pigg på ännu en sommar då jag är lektant och grabben får dras med mig och endast mig utan jämnåriga, i så fall endast de som lekparkerna håller tillgodo å de ska ju in å äta hela jävla tiden fast jag har bananer så det räcker åt alla.. :em:
Testat grannar.se?
Nix, will do, tack för tipset!
Börja med någon sport. Jag har den absoluta majoriteten av mina vänner på gymmet.
Låt sonen börja på någon aktivitet och ragga upp en förälder där.
Annars är väl Kolozzeum en bra början? Du verkar ju vara rätt poppis här? Dra ihop en Kolloträff där du bor.
Dammsug Facebook på gamla bekanta du kan ta upp kontakten med.
Jag går på gym - dock högst sporadiskt nu när barnpassningen där inte funkat så bra och familjegympan i sonens ögon plötsligt vände från "jätteskoj" till hysteriskt hemskt.. Testade två ggr efter att han vägrat, kanske dags för en tredje dock.
Hur lär ni alla känna folk på gymet? Enda jag har lärt känna var tio år äldre starka gubbar när jag gick på ökk och tja.. det tog slut:em:, sen är det mer att det blivit något åt flörthållet om ens något, förutom två tjejer som skulle lära mig att inte gå för djupt i en "knäböjsmaskin". Fan verkar/är jag så tråkig?
Kolloträff.. hm. Det låter ju knäppt som fan men här är jag ju på ett visst sätt, det skulle nog kollidera med hur jag är live och jag tror faktiskt folk blir mätta på mig här.
Gamla bekanta, nja, det skulle vara för grabbens skull men annars är de väl "gamla bekanta" just av en anledning eller så är jag bara motvillig nu. Hatar nämligen Facebookfenomenet, verkar bara så hysteriskt.
Jag håller med mini. Sen kan en vän ge ringar på vattnet även om just inte den har barn. Men jag får lite ångest när jag hör att du ska skaffa vänner utifrån att din son ska få lekkamrater. Det känns som fel ände även om jag förstår hur du tänker.
Man måste även titta på sig själv. Vissa har väldigt lätt att skaffa vänner andra svårare. Jag har vänner som är betydligt mer socialt kompetenta än vad jag är och hittar nya vänner hela tiden oavsett situation. Det går att lära sig att bli mer social.
Alltså, föräldrar är mest för att slippa dåligt samvete.
Vad gäller vänner till mig så har jag jättefina, dock bara en i stan som jag kan "göra" saker med. Så om hon inte kan gå på bio, stan, fika, promenera osv så gör jag det ensam. Vilket är fine, men det vore kul med alternativ.
I sociala sammanhang ÄR jag social, kanske något tyst och blyg en liten stund men sen brukar det släppa fort. Men hur går man från A till B? Från att ha trevligt i ett sammanhang till att ses igen, bara för att ses? Det fattar jag inte, känns högst onaturligt. Vill gärna veta! :)
Är du singel Lellan? Singelmödrar som är niopoängare får en del föräldrar att hålla sig undan, kvinnor tror att du skall stjäla deras män, män är rädda för att deras fruar skall få för sig att de kan bli "stulna". Småbarnsår är svåra på det sättet för par, mycket osäkerhet.
Hmmm det var ju ingen hjälp alls.
Jag är bra nia i fantasin, herregud jag är alldagligheten personifierad och tror inte alls att jag ses som ett hot - däremot så är det något som gör att tjejer inte vill umgås med mig, jag är kanske inte så tjejig men inte så killig som de killiga tjejerna jag lär känna heller. En egen ras känner jag mig som ibland, men killar verkar mer öppna för.. nya raser.. (nån som fattar?).
Faktiskt, ta kolo som exempel.. tycker inte jag snackar så mkt med tjejerna här, heller? Vem det ligger hos vet jag inte, men pratar jag med någon så är det killar, helt ärligt så tror jag tjejer ser mig som konstig på något sätt.
Finns ju en hel del organisationer, föreningar, klubbar osv man kan gå med i om man orkar lägga en kväll i veckan. Då träffar man ju ofta likasinnade...
Håller just på att byta jobb, arbetar väldigt oregelbundet nu.. tio v schema med en del kvällar och 2 helger av 5, men hittar jag bättre jobbtider el kan lägga dem själv är faktiskt fotokurs prio ett.
Den här tråden låter fasen gnällig - men jag fattar ju att det hänger på mig, men det känns lite som om alla i den här stan redan känner varandra el vad det är.
Buhu lixom.. ;)
Var det inte du som skrev om att du inte ville umgås så mycket och ofta för ett tag sedan förresten?
Och vad är det för fel med tio år äldre män? Jag tycker att du slår på handbromsen ganska mycket för att vara någon som påstår att den vill hitta nya vänner. Vill du verkligen det, eller vill du det för att du Borde?
Dessutom blir det ju svårt om du ser alla tjejer som svåra och alla killar som flörtar. Vem ska du då bli kompis, och bara kompis med? För är det en flört du vill ha är ju dejtingsajterna inte så dumma då.
Är det så ensamt i västerås?
Var det inte du som skrev om att du inte ville umgås så mycket och ofta för ett tag sedan förresten?
Och vad är det för fel med tio år äldre män? Jag tycker att du slår på handbromsen ganska mycket för att vara någon som påstår att den vill hitta nya vänner. Vill du verkligen det, eller vill du det för att du Borde?
Dessutom blir det ju svårt om du ser alla tjejer som svåra och alla killar som flörtar. Vem ska du då bli kompis, och bara kompis med? För är det en flört du vill ha är ju dejtingsajterna inte så dumma då.
Ok, handbromsen kanske det ligger något i. Jag vill inte umgås så mkt och ofta. Inget fel med tio år äldre men heller men den vänskapen rann ut i sanden och här.. tja, har jag inte lärt känna några äldre män. :D
Men ang sonen, jag känner nog att jag "borde" så att han fick ha lite kompisar på fritiden med.
Jag har faktiskt lättat på handbromsen och umgåtts med med jobbarkompisar utanför jobbet sedan förra kompistråden. Trevligt, men så blir jag mätt för ett tag. Och det avhandlas relationer, hudkrämer, skvaller och normer i regel. så får man säkert inte säga men jag upplever det så
Vanligt scenario privat fest: Tjejerna i ena hörnan, killarna i andra. Bland tjejerna känner jag ofta en från början, och samtalsämnena kan jag ofta tycka är tråkiga.. känner mig så otroligt tråkig, bjuder till men mina öron börjar vifta å lyssna på killarnas roligare snack, men jag låtsas tycka om att disktera familjeliv, tradera, facebook och hudkrämer.
Sen i kön till toan, taxin el om man sitter kvar vid bordet om man går ut och tjejerna springer på toa (bara jag som har partyblåsa el tycker det är tråkigt att pudra näsan en gång i halvtimmen?) tycker jag att det är mkt lättare att prata med killarna men de är oftast i koppel. Alltså, jag menar inte att dissa de tjejer jag försöker lära känna. Men i ett killgäng ses man inte som ufo om man vill prata musik, politik eller bara dra kassa skämt.
Jag har lika många tjej som killkompisar privat, vänner sen 10-15 år, de killarna ser jag som kompisar och inte flörtar, men de bor inte nära.
Och just det där "lärakännastadiet" är jag kass på, är ibland rädd att själv ses som flörtig om det är kille jag pratar med. Så av den anledningen ses jag kanske som svår av killar, och pga att jag finner få gemensamma nämnare och roliga samtal med de tjejer jag träffar så blir det inte naturligt att ses igen där heller. (förresten inte flört jag är ute efter).
Så huvudet på spiken: Vem är det jag ska bli vän med? Hur har du gjort rent konkret när du fått vänner via träningen osv? Faller sig inte naturligt för mig.
Är det så ensamt i västerås?
Om man är ufo så.. ;)
Så huvudet på spiken: Vem är det jag ska bli vän med? Hur har du gjort rent konkret när du fått vänner via träningen osv? Faller sig inte naturligt för mig.
Jag hittade ett gym med folk som var lika mycket ufo som jag.
Börja med styrkelyft Lellan. Köping har ett bra lag. :D
Jag hittade ett gym med folk som var lika mycket ufo som jag.
Börja med styrkelyft Lellan. Köping har ett bra lag. :D
Well, jag är stor - men inte stark. Ganska snäll. Mkt ufo dock. Räcker det? :D
Well, jag är stor - men inte stark. Ganska snäll. Mkt ufo dock. Räcker det? :D
Absolut. Ufoigheten är det enda som krävs. Resten kan man träna sig till.
Köpings AK (http://www3.idrottonline.se/default.aspx?id=80530)
Alltså, jag vet inte, du säger att du inte menar att dissa någon person/grupp, men du dissar ju i tråden upprepat hela kvinnosläktet som omöjligt att umgås med hela tiden. Det är lite svårt att förstå vad du vill. Går du in i varje kontakt med en tjej med inställningen "tjejer är banala, tråkiga, har konstiga principer och accepterar bara sådana som är kloner av dem själva" har du inte direkt skapat toppenförutsättningar.
Ang. lekkamrater till sonen så måste väl inte föräldrarna leka med varandra för att barnen gör det (även om jag förstår att det är mer så ju mindre barnen är). Är det så att sonens brist på kompisar bekymrar dig så är det ju sonkompisar du skall ragga upp och inte egna kompisar med barn i lämplig ålder. Du och sonen kanske inte alls har samma smak?
Mickeee?
2009-01-17, 11:36
Ställen att hitta vänner på: Genom befintliga umgängeskretsen, fester, krogen, hobbies (t ex dans kampsport), skola/jobb,spinning...Genom de flesta aktiviter man har "kul" ihop!
Hur att få vänner:
- Var glad och småprata med folk..det behöver inte vara långa konvesationer av ngt tråkigt utan kan vara ngt som DU gillar att prata om!
- Ta många telefonnumer/mail/msn från folk
- Ta initativ! Föreslå ngt lätt att hitta på tillsamman via sms...svårt dock med vissa killar som kommer tro att det är en "dejt" ;)
Vill du verkligen det, eller vill du det för att du Borde?
Jag tror tyvärr att mini slår huvudet på spiken här. Inget fel med att inte vara sociala Vera. Alla kan inte vara det.
Sen är Tolkia nog tyvärr också inne på rätt spår. Din inställning till tjejer gör det svårt att bli vän. Tro inte att dina inre tankar och känslor inte sipprar ut. Jag är inte heller en sån där tjej tjej som ska pudra näsan och fnissa hela tiden men jag har valt ut tjejer som vänner som inte är så heller. Dom finns gäller bara att sålla ut dom och inte döma alla innan.
Nu har inte jag barn men från vänner som har barn tycker jag att det blir så att barnen hittar kompisar ändå. Dom går över till varandra och leker så hämtar och lämnar föräldrarna.
Det där kommer att lösa sig.
Alltså, jag vet inte, du säger att du inte menar att dissa någon person/grupp, men du dissar ju i tråden upprepat hela kvinnosläktet som omöjligt att umgås med hela tiden. Det är lite svårt att förstå vad du vill. Går du in i varje kontakt med en tjej med inställningen "tjejer är banala, tråkiga, har konstiga principer och accepterar bara sådana som är kloner av dem själva" har du inte direkt skapat toppenförutsättningar.
Alltså, det finns ju tjejer som jag älskar, så jag menade inte så. Men jag tenderar att känna mig uttråkad el fel efter ett tag, men ska tänka på min inställning.
Ang. lekkamrater till sonen så måste väl inte föräldrarna leka med varandra för att barnen gör det (även om jag förstår att det är mer så ju mindre barnen är). Är det så att sonens brist på kompisar bekymrar dig så är det ju sonkompisar du skall ragga upp och inte egna kompisar med barn i lämplig ålder. Du och sonen kanske inte alls har samma smak?
Vi har inte samma smak och han har jättelätt för att få kompisar, men som du skriver är han såpass liten att man inte bara lämnar över utan det "krävs" att föräldrarna hänger. Men ska stressa av.. :)
Ställen att hitta vänner på: Genom befintliga umgängeskretsen, fester, krogen, hobbies (t ex dans kampsport), skola/jobb,spinning...Genom de flesta aktiviter man har "kul" ihop!
Hur att få vänner:
- Var glad och småprata med folk..det behöver inte vara långa konvesationer av ngt tråkigt utan kan vara ngt som DU gillar att prata om!
- Ta många telefonnumer/mail/msn från folk
- Ta initativ! Föreslå ngt lätt att hitta på tillsamman via sms...svårt dock med vissa killar som kommer tro att det är en "dejt" ;)
Pinsamt nog har jag bara gjort det en gång, jag är väldigt väldigt dålig på det så det kan jag ändra på. Tror det är ngn blandning av att känna sig påflugen och vara rädd att få krav att "nu ska vi umgås massor", men orka fega.
Mkt lättare om det är just en dejt man skulle vilja, svårare när det inte är syftet!
Sport.
Ja, folk säger det men jag fattar inte hur jag ska hinna pendla till Köping regelbundet.. ;)
Jag tror tyvärr att mini slår huvudet på spiken här. Inget fel med att inte vara sociala Vera. Alla kan inte vara det.
Sen är Tolkia nog tyvärr också inne på rätt spår. Din inställning till tjejer gör det svårt att bli vän. Tro inte att dina inre tankar och känslor inte sipprar ut. Jag är inte heller en sån där tjej tjej som ska pudra näsan och fnissa hela tiden men jag har valt ut tjejer som vänner som inte är så heller. Dom finns gäller bara att sålla ut dom och inte döma alla innan.
Nu har inte jag barn men från vänner som har barn tycker jag att det blir så att barnen hittar kompisar ändå. Dom går över till varandra och leker så hämtar och lämnar föräldrarna.
Det där kommer att lösa sig.
Mjo, alltså, när jag tänkt efter nu så inser jag att det är trist att generalisera tjejer som en grupp jag inte tillhör och att jag får fortsätta ta upp ämnen som jag tycker är kul och ha samma positiva förväntan som när jag möter annat folk.
För att göra det lätt för mig bjöd jag hem min bästa vän som bor en krånglig bit bort (som jag aldrig träffar för pga det + att vi aldrig kan samtidigt) och vi hade jättetrevligt. So what om jag inte har någon att gå promenader och bio med, hon är GULD. Fast hon är en tjej.. ;)
Å vad gäller grabben.. tja, han hade en jättebra dag trots att hon inte drog med någon jämnårig unge, men märktes att han trivdes med att inte baara hänga med mig.
Tack för alla tips iaf, fått lite att jobba på! :thumbup:
lellan lellan lellan... för det första, you need to ... .... :D
jag vill minnas att jag gav samma råd senast då du skapade en liknande tråd
jag tror att problemet ligger hos dig, du behöver komma ut och vara social. eller rättare sagt, du måste VILJA vara social... för din egen skull, jag finner ingen annan anledning till det
oroa dig inte för grabben, han var väl bara 3 bast?
han går på dagis eller? om nåt enstaka år till kommer han ju börja på fritidshem, 6-årsgrupp, lågstadiet osv och där kommer han få tusen vänner så det där är inte ens ett problem
problemet är vad du ska hitta på när han är busy. du har antagligen redan hunnit göra dig av med de få vänner du har, sen får du säkert en idé om att flytta till en annan stad och då smittar du av dina problem till din grabb som måste byta miljö, skaffa nya vänner, osv
nu är du och jag i helt olika stadier i våra liv och vi är också två helt olika människor, men jag hade väldigt många vänner förut... eller ptja, jag har ju det fortfarande men långt ifrån samma sätt. för ett par år sen slutade jag vara spindeln i nätet för att hålla ihop vänskapsrelationer, jag har mer eller mindre insett att man bara kan ha 4-5 vänner som följer en genom livet och de kommer bli färre med åren. man märker fort vilka man saknar, vilka man klarar sig utan samt vilka man försöker hålla sig borta ifrån
för mig hade det bara känts onödigt att skaffa nya vänner för att det "kanske" blir roligare för mitt barn. imho så klarar han sig fint och ibland får man tänka på sig själv också (säger han som ännu är våt bakom öronen)
nya vänner innebär mindre tid till sig själv, och för vissa kan det vara mycket värt
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.