Visa fullständig version : Prata med sig själv i huvudet?
Ja, alltså pratar till sig själv, resonerar kring saker, klappar sig på axeln, funderar ut strategier om man skitit i blå skåp, skriver brev i tanken till folk eller om företeleelser..
Gör du det? Gjorde du det som barn?
"Alla" gör väl det, men är nog själv mer "inne-i-huvet"-orienterad jämfört med andra som är mer "konkret-i-rummet"-orienterade.. det är ju också superviktigt, här och nu ; smaken av kaffet, hur go stolen känns, håret doftar.. osv. Fast jag mår psykiskt dåligt och är i vacuum om jag inte har inre dialogen, kan inte vara här och nu utan det.. medans andra säger tvärt om. Å att de inte gjorde det som små, men var själv som värst då!
Brukar få höra att jag är en skön person att vara tyst tillsammans med,sprider lugn, men samtidigt är det lite komiskt för jag upplever ju ingen tystnad då pga babbel i skallen.. :D
Mår du bra el dåligt av att prata med dig själv i huvudet?
Scratch89
2008-12-08, 11:16
Det är i ens huvud man får de vettigaste svaren.
det är i ens huvud man får de vettigaste svaren.
qft.
Är det inte det som kallas att "fundera" då? För hur skulle man funka utan funderingar och tankar.
King Grub
2008-12-08, 11:18
Är det tyst i skallen är något fel.
Om jag mår bra eller dåligt beror på vad jag pratar med mig själv om i huvudet. Ibland hjälper det mig, ibland tvärt om. Fastnar ofta i mina grubblerier och har svårt att koncentrera mig på annat, men ibland lyfter mina tankar mig och jag har ett "guldigt skimmer" i allt jag gör om tankarna är positiva såklart.
Just nu är det mest det första scenariot som utspelar sig :(
Är det inte det som kallas att "fundera" då? För hur skulle man funka utan funderingar och tankar.
Men en kompis jag pratade med höll inte med om att det var som "prat".. alltså, välbyggda meningar.. utan mer ett brus av "ajdå.." "fan va sugit" "shit, snygg.. skön" "hungrig" "men ååååå" osv. "Inte som en lång jäkla dialog".. men jag hör en röst, tror det är min.. :)
"Tänk inte för mkt" brukar jag få höra, men tror man menar "analysera inte sönder" och det kan jag skrivar under på. Men att prata med sig själv i huvudet/fundera är ju lika gött som ett trevligt toabesök, navelpill, gäspa, nysa, vifta på tårna och annat man gör som gör livet småputtrigt njutigt.
Men många försöker ju fly ifrån det också, rusa genom livet eller berusa sig med människor, aktiviteter, substanser.. Och för vissa kanske det fungerar bättre än att promenera/sitta på en buss å lyssna på sin egen röst.
Om jag mår bra eller dåligt beror på vad jag pratar med mig själv om i huvudet. Ibland hjälper det mig, ibland tvärt om. Fastnar ofta i mina grubblerier och har svårt att koncentrera mig på annat, men ibland lyfter mina tankar mig och jag har ett "guldigt skimmer" i allt jag gör om tankarna är positiva såklart.
Just nu är det mest det första scenariot som utspelar sig :(
För mig är sällskap största faktorn som påverkar inre pratatet.. En människa kan få en att må dåligt och inre pratet kan haka på, eller så blir det tvärt om att man hostar igång och "lagar" det som blev trasigt av sällskapet..
Eller, om man fastnat i grubblerier som inte är positiva, så kan sällskap ge lite "här och nu" och input och intryck som behöver bearbetas så att grubblet bryts av det och något vettigare tar plats i skallen..
Är detta en typisk Lellan-tråd ?
1. Ja
X. Ja
2: JA !!
:D
Är detta en typisk Lellan-tråd ?
1. Ja
X. Ja
2: JA !!
:D
Veet... :em: Älska mig som mest när jag förtjänar det minst?
Försvar: Jag jobbar med människor, som mår dåligt. Och just nu är det mest faschinerande som hände i helgen att vi har en som behöver få tid att tänka pga full snurr på livet, och en som absolut inte behöver tänka pga full snurr i huvudet. Å då tänkte jag på mitt tänk, och andras tänk, och det bidde en tråd.. :em:
Pratar ofta me mig själv i huvvet skulle ja nog säga. Speciellt om de e något jag tycker e viktigt o tänker mycket på något som jag ska göra lr liknande som ja funderar på om ja vill lr inte göra det :). Men väldigt mycket negativt just nu tyvärr.
Jag pratar mycket med mig själv eller snarare, i huvudet; inte nödvändigtvis med mig själv. Hela tiden.
Är det tyst i skallen är något fel.
+1
olander08
2008-12-08, 12:16
Det kallas att vara "mindless" ifall man inte gör det.
Jag gör det mycket också. Känns dock lite konstigt ibland när man sjunger eller pratar inne i huvudet. Man hör sången eller snacket på något sätt, fastän inga ljud yttras :)
En annan sak jag har funderat på är hur personer som växt upp helt isolerade från allt, vilket språk tänker de på? Som jag tänker alltid på svenska, men undrar hur de gör om de inte har ett språk alls. Hur formuleras tankarna?
Nordenator
2008-12-08, 12:24
Kring djupare ting resonerar jag på något vis med olika utgångspunkter i någon inre debatt mellan motparter. Däremot så är det ju inte så att man låter dessa motparter manifestera sig själv som några namngedda individer, men det blir väl på något vis som att jag pratar med mig själv.
Så ja, jag snackar väl med mig själv stundvis.
Exdiaq: Har du aldrig tänkt ordlösa tankar? Förmodligen så man hade tänkt så hela tiden om man inte kunnat ett språk.
När jag inte läser eller pratar med någon så har jag för det mesta konversationer med mig själv eller andra personer (fiktiva eller riktiga) i mitt huvud. Eller så har jag ordlösa tankar, oftast visuella ihopkopplade med känslor/upplevelser om det är händelser, påhittad/riktig/planerad orsak -> gissad/uträknad verkan som spelas upp.
Musik har jag också väldigt ofta i huvudet.
Ja, det gör jag väl, precis som alla andra, antar jag.
Fast inte några direkta dialoger, som Lellan. Det är inte speciellt sammanhängande, och jag ord är nog mer ovanliga än vanliga. Men jag behöver ju inte vara tydlig i min egen hjärna. Jag förstår ändå.
spoonchest
2008-12-08, 13:07
Själv försöker jag ta allt jag hör i huvudet med en nypa salt.
En annan sak jag har funderat på är hur personer som växt upp helt isolerade från allt, vilket språk tänker de på? Som jag tänker alltid på svenska, men undrar hur de gör om de inte har ett språk alls. Hur formuleras tankarna?
Hur tänker djur? Inte i språk utan i bilder och ljud antagligen.
spoonchest
2008-12-08, 13:18
Det är ju inte alltid så att tankarna i huvudet uppfattas som tal. Vad man ska kalla det har jag ingen aning om, intuition? Eller ngt.
Funkar väldigt bra om jag ska visualisera innan det är dags att gå upp på en scen, tala inför publik osv.
Det brukar dock bli helt tyst om jag ska göra nån kraftprestation. Då försvinner det och om man börjar fundera på någonting (och alltså börja höra sin inre röst) så måste jag ta ett steg ifrån stången, mattan eller vad som helst för att börja om.
Hur tänker djur? Inte i språk utan i bilder och ljud antagligen.
Tänk så tänker inte djur alls. Eller tänk om de har ett välutvecklat och avancerat språk som människan inte kan förstå ännu :)
Jag har bara svårt för att föreställa mig hur det går att tänka utan att tänka i ord. Som om man får upp en bild i huvudet som man gillar. Hur kan man då tänka "den gillar jag" om man inte kan uttrycka det? Jag har svårt för att greppa det i alla fall.
kaffe_psykos
2008-12-08, 17:51
Tänk så tänker inte djur alls. Eller tänk om de har ett välutvecklat och avancerat språk som människan inte kan förstå ännu :)
Jag har bara svårt för att föreställa mig hur det går att tänka utan att tänka i ord. Som om man får upp en bild i huvudet som man gillar. Hur kan man då tänka "den gillar jag" om man inte kan uttrycka det? Jag har svårt för att greppa det i alla fall.
Hur får du upp bilden? Måste du tänka "den gillar jag" för att veta att du gillar den?
Ibland för jag en dialog med mig själv, men då brukar jag också gå runt och småmumla den för migsjälv, vilket säkerligen får mig att se något paranoid ut, och jag brukar även tänka på det gör det x). Brukar mest hända när jag arbetar med något.
"Få se, då ska jag sätta den där. Den passar bra. Mhm. Kan jag gå och ta den. Fyfan, det här måste se ganska galet ut, men vad gör man? Jahaja, nästa del" osv.
Är jag galen? :o
Ja, alltså pratar till sig själv, resonerar kring saker, klappar sig på axeln, funderar ut strategier om man skitit i blå skåp, skriver brev i tanken till folk eller om företeleelser..
Gör du det? Gjorde du det som barn?
"Alla" gör väl det, men är nog själv mer "inne-i-huvet"-orienterad jämfört med andra som är mer "konkret-i-rummet"-orienterade.. det är ju också superviktigt, här och nu ; smaken av kaffet, hur go stolen känns, håret doftar.. osv. Fast jag mår psykiskt dåligt och är i vacuum om jag inte har inre dialogen, kan inte vara här och nu utan det.. medans andra säger tvärt om. Å att de inte gjorde det som små, men var själv som värst då!
Brukar få höra att jag är en skön person att vara tyst tillsammans med,sprider lugn, men samtidigt är det lite komiskt för jag upplever ju ingen tystnad då pga babbel i skallen.. :D
Mår du bra el dåligt av att prata med dig själv i huvudet?
Det är det bästa jag vet. Förkortar min hemväg från skolan från 35min till runt 10 min. :D
miss_incorrigible
2008-12-08, 18:09
Det är livsviktigt med inre dialog.
Jag pratar väldigt ofta med mig själv i huvudet. Brukar komma på mig själv att jag förklarar saker för mig själv, som jag uppenbarligen redan förstår mig på.
Jag pratar mycket med mig själv eller snarare, i huvudet; inte nödvändigtvis med mig själv. Hela tiden.
"Din fucking jävla 08:a! Flytta på dig!" ;)
Mår bra av det. Pratar alltid med mig själv i huvudet. Är inte tyst en sekund. Bra är det att jag prata med mig i huvudet för annars hade jag babblat konstant och då skulle folk tröttna väldigt fort på mig.
Som svar på frågan, Ja! Ibland tenderar jag till att bli överstressad av allt prat.
Anton Fräs
2008-12-08, 20:25
Min inre dialog är väldigt sammanhängade och har en tendens att bli överanalytisk, lite svårt att få stopp eller sakta ner dialogen mer eller mindre hela tiden. Känns som att det bara maler, maler och maler. Därför jag har sömproblem, svårt att slappna av tankarna, går på högvarv. :smash:
Ja, alltså pratar till sig själv, resonerar kring saker, klappar sig på axeln, funderar ut strategier om man skitit i blå skåp, skriver brev i tanken till folk eller om företeleelser..
Gör du det? Gjorde du det som barn?
Brukar få höra att jag är en skön person att vara tyst tillsammans med,sprider lugn, men samtidigt är det lite komiskt för jag upplever ju ingen tystnad då pga babbel i skallen.. :D
Mår du bra el dåligt av att prata med dig själv i huvudet?
Jag har väl alltid gjort det, (vem har inte liksom?)
Har varit rätt djup av mig i hela livet, så grubbleri är inget jag är främmande för.
Javisst händer det, gjorde det som barn med. Det är väll lite av det som kallas spacea ut. Hände ganka ofta i skolan om det handlade om ett ämne som var mer eller mindre intressant.
Värst är att jag kan leva mig in i sporter som jag spelat/tränat och försvinna in i tankarna och omedvetet agera ut något som jag tänker på. Kommer på mig själv efter typ 1sec att jag faktiskt håller på att göra en rörelse som jag tänker på omedvetet. Samtidigt som man ser 100% focuserad (enligt andra)Händer dock inte så ofta.
Intressant det där med psyket, vad är egentlligen normalt och inte?
En inre dialog är centralt för ens kognitiva utveckling. Jean Piaget är väl den som landserade begreppet som ett centralt för vårt lärande.
Javisst händer det, gjorde det som barn med. Det är väll lite av det som kallas spacea ut. Hände ganka ofta i skolan om det handlade om ett ämne som var mer eller mindre intressant.
Värst är att jag kan leva mig in i sporter som jag spelat/tränat och försvinna in i tankarna och omedvetet agera ut något som jag tänker på. Kommer på mig själv efter typ 1sec att jag faktiskt håller på att göra en rörelse som jag tänker på omedvetet. Samtidigt som man ser 100% focuserad (enligt andra)Händer dock inte så ofta.
Intressant det där med psyket, vad är egentlligen normalt och inte?
haha jo asroligt :)
ibland kommer jag på mig själv göra fula grimaser och le när jag tänker för mig sj, utan att jag tänker på det, så att säga :D
Konstant och obevekligt, mår prima av det.
wintersnowdrift
2008-12-08, 23:13
Jag pratar mycket med mig själv eller snarare, i huvudet; inte nödvändigtvis med mig själv. Hela tiden.
+1
Jag tänker ofta i form av presumtiva (framtida) dialoger med folk i min omgivning. De flesta äger sedan aldrig rum i verkligheten.
//Kristin
Ja, jag har en hel del tankar i mitt huvud och jag arbetar för att bli av med dem och leva mer i nuet, jag blir av med tankarna genom att fokusera 100% på det jag gör.
grisbil3n
2008-12-08, 23:49
Jorå, kan spela upp dialoger och scenarion i huvudet rätt ofta. Det är väldigt stimulerande.
+1
Jag tänker ofta i form av presumtiva (framtida) dialoger med folk i min omgivning. De flesta äger sedan aldrig rum i verkligheten.
+1
dessutom rättar jag till "fel" i dialoger i förfluten tid och ändrar därmed utgången av dem!
Tricklev
2008-12-09, 11:01
Sup Tricklev, hur mår du?
Jag mår bra, själv Tricklev?
Allt fint här.
Du rockar Tricklev.
Jag vet, rockar.
Nitrometan
2008-12-09, 11:16
Sup Tricklev, hur mår du?
Jag mår bra, själv Tricklev?
Allt fint här.
Du rockar Tricklev.
Jag vet, rockar.
Hahaha. Jag brukar också prata med Tricklev i mitt huvud.
Ja, alltså pratar till sig själv, resonerar kring saker, klappar sig på axeln, funderar ut strategier om man skitit i blå skåp, skriver brev i tanken till folk eller om företeleelser..
Gör du det? Gjorde du det som barn?
"Alla" gör väl det, men är nog själv mer "inne-i-huvet"-orienterad jämfört med andra som är mer "konkret-i-rummet"-orienterade.. det är ju också superviktigt, här och nu ; smaken av kaffet, hur go stolen känns, håret doftar.. osv. Fast jag mår psykiskt dåligt och är i vacuum om jag inte har inre dialogen, kan inte vara här och nu utan det.. medans andra säger tvärt om. Å att de inte gjorde det som små, men var själv som värst då!
Brukar få höra att jag är en skön person att vara tyst tillsammans med,sprider lugn, men samtidigt är det lite komiskt för jag upplever ju ingen tystnad då pga babbel i skallen.. :D
Mår du bra el dåligt av att prata med dig själv i huvudet?
Det här är ju riktigt tunga grejer som vanligt, som du tar upp Lellan! Personligen måste jag ha ensamtid för inre dialog, annars har jag inget att ge i sociala sammanhang och kan därmed heller inte ta emot nya impulser från min omgivning. Men en inre dialog är lika viktig i sociala sammanhang men sker då på ett annat sätt tycker jag!
Att kommunicera med sig själv är ju livsviktigt som många redan skrivit. Hur dialogen ser ut varierar säkert. Att prata med sig själv om dialoger i framtid och förfluten tid är ju en sak. Att förbereda sig inför något är ju en annan. Att dra slutsatser av sina erfarenheter inför framtiden är ju också en inre kommunikation. Ska man förbereda ett pass, skriva en artikel, springa ett maratonlopp, bygga en carport, eller jobba direkt med människor osv osv så är ju en inre dialog nödvändig. I allt man gör behövs ju en inre dialog.
Tål att funderas på det här!
Men en kompis jag pratade med höll inte med om att det var som "prat".. alltså, välbyggda meningar.. utan mer ett brus av "ajdå.." "fan va sugit" "shit, snygg.. skön" "hungrig" "men ååååå" osv. "Inte som en lång jäkla dialog".. men jag hör en röst, tror det är min.. :)
"Tänk inte för mkt" brukar jag få höra, men tror man menar "analysera inte sönder" och det kan jag skrivar under på. Men att prata med sig själv i huvudet/fundera är ju lika gött som ett trevligt toabesök, navelpill, gäspa, nysa, vifta på tårna och annat man gör som gör livet småputtrigt njutigt.
Men många försöker ju fly ifrån det också, rusa genom livet eller berusa sig med människor, aktiviteter, substanser.. Och för vissa kanske det fungerar bättre än att promenera/sitta på en buss å lyssna på sin egen röst.
För mig är sällskap största faktorn som påverkar inre pratatet.. En människa kan få en att må dåligt och inre pratet kan haka på, eller så blir det tvärt om att man hostar igång och "lagar" det som blev trasigt av sällskapet..
Eller, om man fastnat i grubblerier som inte är positiva, så kan sällskap ge lite "här och nu" och input och intryck som behöver bearbetas så att grubblet bryts av det och något vettigare tar plats i skallen..
Det här är intressant! Då borde också val av sällskap vara intressant?
Jag stötte på ett uttryck igår när jag bläddrade lite i en rapport. Det kan tyckas lite långsökt här men jag tycker ändå att det passar:
"Människan är per definition en kollektiv varelse, individen utformas inom kollektivet. Redan därför är det nödvändigt att ta i aspekter som bryter en inriktning mot kollektiv eller individ"
Till det kan tilläggas ensamtidens nödvändighet för inre dialog!
Brian The Family Dog
2008-12-09, 11:29
Brukar lyckas snacka med mig själv i 7 sekunder i skallen innan mina tvångstankar tar över och förpestar min vardag *grr27*
Ser fram mot att bli som er normala när jag snart har fått ut medicin mot plågan :hbang:
the_cube
2008-12-09, 21:24
Är det tyst i skallen är något fel.
Har du någon källa på det?
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.