Visa fullständig version : Är detta livet?
Kanske beror det på höst och skit men helt allvarligt...Jag är inne i någon sorts svensson-rutin på vardagarna som jag inte vill infinna mig i dvs-> skola-hem-sova-msn-sova-skola.
Jag känner allt för ofta att jag inte har något att se fram emot och att skolan snart är slut och kanske innebär det att några av dessa sociala band kommer att brytas? Snart ska jag förnya mitt gymkort och dra med några kompisar på träningen, kanske en bit på vägen till bättre humör.
Men är livet slut efter gymnasiet? Hur kommer man enklast på bättre humör i de mörka vintertidernas vardag?
Jag vet inte riktigt men kanske skulle man besöka en psykolog av något slag, jag är inne i en mild depression. Tabletter?
Ignatius72
2008-11-02, 19:42
Kanske beror det på höst och skit men helt allvarligt...Jag är inne i någon sorts svensson-rutin på vardagarna som jag inte vill infinna mig i dvs-> skola-hem-sova-msn-sova-skola.
Jag känner allt för ofta att jag inte har något att se fram emot och att skolan snart är slut och kanske innebär det att några av dessa sociala band kommer att brytas? Snart ska jag förnya mitt gymkort och dra med några kompisar på träningen, kanske en bit på vägen till bättre humör.
Men är livet slut efter gymnasiet? Hur kommer man enklast på bättre humör i de mörka vintertidernas vardag?
Jag vet inte riktigt men kanske skulle man besöka en psykolog av något slag, jag är inne i en mild depression. Tabletter?
Vad är det du vill göra?
Gillar du inte rutinerna och den livsstilen är det upp till dig att ändra på det. Tror inte något håll är opti, men du kan testa tweaka lite och hitta en bra balans av att vara spontan och att planera hela dagen.
Livet kommer ändras en del efter gymnasiet men se det positivt, dom nuvarande tråkiga rutinerna kommer vara borta :) Starka "sociala band" tror jag kommer vara kvar, resten lär ju försvinna med tanke på att man går åt olika håll. Det kommer nya vänner.
Sundsarn
2008-11-02, 19:44
Nej gymnasiet är verkligen inte slutet! (Säger jag som tog studenten iår). Jag våndades faktiskt lite grann för det själv, vi var en ganska bra klass. Men nu när jag har infunnit mig, kuggat båda mina första tentor i läsperiod 1 och låtit högskolelivet skölja över mig ser jag tillbaka och saknar det inte alls. Även om jag gärna träffar mina gamla klasskamrater igen inom en snar framtid.
Vad läser du btw? Om du inte ska läsa vidare kanske detta inlägg inte var rätt medicin :smash:
Daniiiel
2008-11-02, 20:03
Livet as you know it är slut. Du börjar ett nytt liv efter studenten som kan verka som världens tråkigaste men efter ett par år så mognar man till.
Mr.Cosybear
2008-11-02, 20:05
Plugga på högskola > så får du nya rutiner i livet igen. Efter det börja jobba > få nya rutiner igen. And so it goes...
Shakemynuts
2008-11-02, 20:06
Vem giddrar om att mogna? :D
Glid in på något skönt universitet eller högskola i 5 år och plugga, festa och umgås med tonvis av folk istället. :thumbup:
Scratch89
2008-11-02, 20:11
Jättebra tips Shakemynuts. Studierna ska aldrig komma i första hand; det är mycket bättre att dra på sig en ful kåroverall och supa sig dyngrak och bada i stadens mest centrala fontän. Sen ska man fika upp alla pengar och klaga på regeringen att man får för lite studiebidrag. Och ja just ja, fem års heltidslån blir 250 000 i lån, utan ränta.
Clarkolofsson
2008-11-02, 20:11
Så här blir det när folk inte gör lumpen.. Inte en jävel som uppskattar livet. :(
Plugga på högskola > så får du nya rutiner i livet igen. Efter det börja jobba > få nya rutiner igen. And so it goes...
Det var bra skrivet tycker jag. Det handlar mycket om rutiner. Att sluta gymnasiet är en stor grej eftersom det är sista gången man gjort vad man "bör" göra. Efter detat är det upp till en själv vilken väg man vill gå. Visst kan man skippa gymnasiet med men det är ju hyffsat ovanligt.
Dock är det som så att amn komemr in i rutiner ganska snabbt, både vad det gäller högskola, jobb, familj med barn etc.
Det är klart att inte livet är slut efter gymnasiet även om du kanske känner det så nu. Frågar du mig så skulle jag snarare säga att det är där någonstans livet börjar. Fram till dess stöps alla i liknande formar men det är sedan när du tar dina egna steg som du växer och blir den du är. Det kommer gå bra. Att skiljas från vänner behöver inte heller bara vara dåligt. Det kommer gallras och de vänner som du verkligen bryr dig om kommer du säkert ha fortsatt kontakt med även framöver.
Inget slår universitetsperioden!
Mr.Cosybear
2008-11-02, 20:46
Gillar du inte rutiner så kan du alltid backpacka jorden runt. Allt möjligt lär ju hända då.
Inget slår universitetsperioden!
Njaaaaa, så långt vill jag inte gå. Det jag kan sakna är sådant som att spela tv-spel en hel vecka i sträck med sina kamrater istället för att göra någon löjlig läxa som man sedan fick göra tillsammans med en balja kaffe natten innan. Det var lite spontant på något sätt. Idag är jag allt annat än spontan. Men det ser jag inte som en negativ utveckling. Bara en utveckling.
Till trådskaparen: Gymnasiet är bara slutet på början.
Det slutar inte efter gymnasiet. Det är då det börjar! Se valmöjligheterna som något positivt istället för ångestframkallande. Vad du än väljer kan du ändå nischa om dig sen, åka ut på nån långresa och hitta dig själv eller bara glassa på CSN/filosofikurser.
pragmatist
2008-11-02, 21:15
Jag känner ingen människa över 25 års ålder som tycker att deras liv var "på topp" när de gick på gymnasiet och saknar den tiden. Snarare framstår det i efterhand för de allra flesta som en ganska kass period i livet. Inte lika kass och jobbig som högstadiet kanske, men nästan.
Nej, det är bara att börja medicinera sig in i dimmorna så man slipper skiten.
Gymnasietiden var ganska ok, inte min bästa tid men stabil. Är över 25...
miss_incorrigible
2008-11-02, 21:34
Jag känner ingen människa över 25 års ålder som tycker att deras liv var "på topp" när de gick på gymnasiet och saknar den tiden. Snarare framstår det i efterhand för de allra flesta som en ganska kass period i livet. Inte lika kass och jobbig som högstadiet kanske, men nästan.
Känner igen det där. Själv tyckte jag att jag var ett osynligt (könslöst) spöke genom hela min gymnasietid. Stundtals väldigt roligt men också fyllt av grubblerier kring och inför framtiden. Jag följde strömmen vilket kan vara tryggt och hade ingen aning om vad jag ville göra/bli.
Mitt råd är att börja tänka lite mer på dig själv och vad du behöver vilket är ganska självklart men det är ändå lite lurigt för det är enkelt att glömma sig själv och göra det som känns "ok" och "lagom bra" i stunden. Sen blir ens tund etthalvår, sen ett år och sen... ja du förstår. Bryt mönster, gör något oväntat som du kanske vet om att du hade velat prova på men skjuter på av lathet(?), (tonårs)likgiltighet inför mycket som verkar drabba vissa tonåringar eller osäkerhet kring tankar som "Kommer det bli bra?", "Tänk om jag misslyckas?" och liknande.
Det går bara frammåt! Livet blir vad man gör det till.. Men under högstadie-gymnasietiden ville man bara spy på allt, men sen var det över...*flex*
gymnasiet är utan tvekan den bästa tiden i ditt liv. brudar, mat, mer brudar, polare. ja ett fritids ungefär. skitlätt o få bra betyg också
Det beror ju på vad du gör det till. Finns det inget du verkligen brinner för, som du kan tänkas jobba med i framtiden?
Jag tyckte gymnasiet var helt ok men jag tröttnade på rutinen under 3e året och slutade göra läxorna och var borta en hel del. Hade ingen aning om vad som skulle hända i framtiden o.s.v. Sedan tog jag studenten, pluggade lite bara för att ha något att göra och var arbetslös på halvtid. Detta var 2 år sedan. Sedan dess har jag hunnit med att både jobba och plugga. Nu har jag listat ut vad jag vill och pluggar igen. Både och har varit roligare och mer personlighetsutvecklande än gymnasiet. De vänner jag vill ha kvar har jag kvar. Några kanske man borde ringa upp men man har ju fått minst lika många nya vänner.
Som nationalteatern sjön, "livet är en fest", och på fester är det så att man har så roligt som man gör sig. Sitter man i ett hörn så blir livet tråkigt, bjuder man på sig själv och umgås med folket omkring en så har man kul, sen är det skitsamma var eller hur livet är i övrigt.
Så gå ut och skaffa nya vänner eller hitta på nya aktiviter med dina gamla. Det är självklart inte lätt men det är något man bör lära sig i din ålder, för livet kommer att förändras och ditt sociala liv är det som kommer leda dig genom dessa förändringar.
Typ.
Annars fortsätter sången "och om livet är pest, fyllan värmer bäst", det är ju också värt att tänka på.
ajminfot
2008-11-02, 22:40
Kanske beror det på höst och skit men helt allvarligt...Jag är inne i någon sorts svensson-rutin på vardagarna som jag inte vill infinna mig i dvs-> skola-hem-sova-msn-sova-skola.
Jag känner allt för ofta att jag inte har något att se fram emot och att skolan snart är slut och kanske innebär det att några av dessa sociala band kommer att brytas? Snart ska jag förnya mitt gymkort och dra med några kompisar på träningen, kanske en bit på vägen till bättre humör.
Men är livet slut efter gymnasiet? Hur kommer man enklast på bättre humör i de mörka vintertidernas vardag?
Jag vet inte riktigt men kanske skulle man besöka en psykolog av något slag, jag är inne i en mild depression. Tabletter?
Om gymnasiet var piken på mitt liv så är det nog dags och börja såga i handleden me en fällkniv för mig... :P
Om gymnasiet var piken på mitt liv så är det nog dags och börja såga i handleden me en fällkniv för mig... :P
+1, Men allas liv skiljer sig såklart.
Men jag tror även hur jäkla kul man än haft i gymnasiet, hur mycket man supit etc. så är det rätt sorgligt om man inte får ett mer meningsfullt och tillfredställande liv efter det, exempelvis när man får barn, har rest eller upplevt saker.
Elfsberg
2008-11-02, 23:16
Jag känner ingen människa över 25 års ålder som tycker att deras liv var "på topp" när de gick på gymnasiet och saknar den tiden. Snarare framstår det i efterhand för de allra flesta som en ganska kass period i livet. Inte lika kass och jobbig som högstadiet kanske, men nästan.
Amen.
Jättebra tips Shakemynuts. Studierna ska aldrig komma i första hand; det är mycket bättre att dra på sig en ful kåroverall och supa sig dyngrak och bada i stadens mest centrala fontän. Sen ska man fika upp alla pengar och klaga på regeringen att man får för lite studiebidrag. Och ja just ja, fem års heltidslån blir 250 000 i lån, utan ränta.
ok, scratch89
det går också att se det såhär: utöver allt vad studentlivet ger dig, så lägger du dina pengar på att utbilda dig till något du kan tänka dig att göra resten av ditt liv, du spenderar alltså pengar för att förhoppningsvis få din hobby att bli ditt jobb
ganska jävla bra investering om du frågar mig
gemenskapen mellan studenter tänker jag inte ens argumentera för, den är underförstådd, vedertagen, självklar, E T C
machine gun
2008-11-02, 23:29
Livet börjar efter gymnasiet. Skulle inte vilja leva om mina gymnasieår för allt i världen.
Bara en sån här sak som att skaffa sig ett jobb, tjäna egna pengar (mer än vad man får ihop på ett extraknäck alltså), flytta hemifrån, göra sina egna misstag på vägen till att växa upp. Sen kan man alltid plugga vidare om man lyckas bestämma sig för vad man vill bli när man blir stor. Universitetet är betydligt roligare än gymnasiet, men stressa inte, jag tror man får ut mer av det (och har större chans att välja rätt utbildning) med några års arbetslivserfarenhet i bakfickan.
...jag tror man får ut mer av det (och har större chans att välja rätt utbildning) med några års arbetslivserfarenhet i bakfickan.
håller med till fullo, jag började ett år efter gymnasiet, har visserligen haft turen att välja rätt utbildning, men jag tog mitt andra år off, jag kände mig alldeles för omogen och naiv,
började för två månader sedan igen, det känns helt annorlunda :)
även om jag nu är motiverad att göra en massa annat, så har jag en tillvaro som jag absolut inte ska klaga på :)
hahavaffan
2008-11-03, 00:23
Efter gymnasiet jobbade jag i 10 månader, innan jag tröttnade som fan. Då drog jag till australien och asien och backpackade, tills pengarna tog slut. Sen jobbade jag i ett år, och nu är jag tillbaks i skolan.
Efter gymnasiet jobbade jag i 10 månader, innan jag tröttnade som fan. Då drog jag till australien och asien och backpackade, tills pengarna tog slut. Sen jobbade jag i ett år, och nu är jag tillbaks i skolan.
Det är precis så jag vill göra.
Hoppas bara man inte stannar utan verkligen drar utomlands och försöker se det mesta innan man fastnar någonstans med radhus,volov,hund,2½barn osv.
Jag visste inte vad jag ville göra efter gymnasiet. Jag var skoltrött som sjutton och ville göra allt annat än studera vidare. Valde tillsist att dra till Kina och "studera" kampsportprogram i ett år. Under tiden levde jag livet och träffade många intressanta människor där. Vilket också fick mig inse hur viktig det är med utbildning och vilken enorm tur jag har som kan få den utbildning gratis i Sverige. Nu plugga jag ekonomi i Umeå. :thumbup:
Så gör nånting spännande och se runt i världen. :thumbup:
Huffo the A-LagaRe
2008-11-03, 00:48
Studietiden är ju bäst, skitbillig alkohol förfan!
Det beror på hur du ser det, i förhållande till hur mycket pengar du får in på kontot så var studietidens berusningsmedel betydligt dyrare.
Till Yankeee:
http://www.fastighetsmaklaresvensson.se/Bilder/dammsugare.jpg
Shakemynuts
2008-11-03, 13:31
Jättebra tips Shakemynuts. Studierna ska aldrig komma i första hand; det är mycket bättre att dra på sig en ful kåroverall och supa sig dyngrak och bada i stadens mest centrala fontän. Sen ska man fika upp alla pengar och klaga på regeringen att man får för lite studiebidrag. Och ja just ja, fem års heltidslån blir 250 000 i lån, utan ränta.
Men herregud. Ge dig för fan. *slap*
Läs om mitt inlägg så ser du klart och tydligt att det första jag skrev OM att söka in till högskola/universitet, var att plugga. Sen festa och umgås med massa folk.
Pepparkakssmurfen
2008-11-03, 17:09
Kanske beror det på höst och skit men helt allvarligt...Jag är inne i någon sorts svensson-rutin på vardagarna som jag inte vill infinna mig i dvs-> skola-hem-sova-msn-sova-skola.
....Men är livet slut efter gymnasiet? Hur kommer man enklast på bättre humör i de mörka vintertidernas vardag?
...
Efter gymnasiet ser det ut såhär-> jobba-hem-sova-jobba-hem-sova-osv..
Till Yankeee:
http://www.fastighetsmaklaresvensson.se/Bilder/dammsugare.jpg
Kom du på det alldeles själv?
Efter gymnasiet ser det ut såhär-> jobba-hem-sova-jobba-hem-sova-osv..
Aaa men det fina med det är att du slipper plugga och du får betalt för det, visserligen får vi studiebidrag men det är ganska stor skillnad jämfört med vad man får för lön och studiebidrag...
von huff
2008-11-03, 17:41
Livet börjar ju efter gymnasiet:)Du får träffa nya människor och börja studera nåt du tycker om.Jag ser gymnasiet som ett förspel till livet
Daniiiel
2008-11-03, 17:45
Folk här pratar som att universitetet är något obligatoriskt som alla går igenom
Clarkolofsson
2008-11-03, 19:15
Folk här pratar som att universitetet är något obligatoriskt som alla går igenom
Ja. Finns egentligen inget argument för att inte studera på högre nivå. :confused:
Ja. Finns egentligen inget argument för att inte studera på högre nivå. :confused:
Såvida man inte har enorm talang inom något :)
Kom du på det alldeles själv?
Nej, jag fick hjälp av min 2åriga dotter, hurså?
Nej, jag fick hjälp av min 2åriga dotter, hurså?
Det ante mig att du behövde hjälp för att komma på ett skämt äldre än Jesus.
Daniiiel
2008-11-03, 20:03
Ja. Finns egentligen inget argument för att inte studera på högre nivå. :confused:
Skolan är inte för alla
Clarkolofsson
2008-11-03, 20:40
Skolan är inte för alla
På vilket sett menar du då?
Daniiiel
2008-11-03, 20:54
På vilket sett menar du då?
Det är inte alla som vill eller har möjlighet att sitta bakom en skolbänk.
Jag är inne i någon sorts svensson-rutin på vardagarna som jag inte vill infinna mig i dvs-> skola-hem-sova-msn-sova-skola.
Man har ju alltid träningen som man klämmer in nånstans där emellan, förgyller ju hela dagen och mer därtill.
Ja. Finns egentligen inget argument för att inte studera på högre nivå. :confused:
Fast jag tycker mig ha hört från flera hålla att om man räknar på den förlorade inkomsten under universitetstiden + den i många fall bara marginellt förbättrade lönen, så tjänar man i slutändan inte speciellt mycket ekonomist på att studera vidare efter gymnasiet i förhållande till en yrkesförberedande utbildning. Lägger man då till att vissa inte trivs med att läsa och studera utan föredrar att arbeta så tycker jag att det finns goda argument för att skippa universitet.
Ignatius72
2008-11-03, 21:28
Vad hände med trådskaparen? Skaffade han ett liv helt plötsligt?
Fast jag tycker mig ha hört från flera hålla att om man räknar på den förlorade inkomsten under universitetstiden + den i många fall bara marginellt förbättrade lönen, så tjänar man i slutändan inte speciellt mycket ekonomist på att studera vidare efter gymnasiet i förhållande till en yrkesförberedande utbildning. Lägger man då till att vissa inte trivs med att läsa och studera utan föredrar att arbeta så tycker jag att det finns goda argument för att skippa universitet.
jag förstår inte varför alla är så jävla pengagalna, vill du bli rik, utbilda dig till ekonom, vill du ha kul resten av ditt liv, lägg studielånet på en vettig utbildning där du utbildar dig till något som intresserar dig
jag utbildar mig till arkitekt, arkitekter har inte särskilt bra lön i förhållande till de fem år man studerar, men jag skiter väl i pengarna, jag gör det bara för att det är tröstande att se sin framtid innehålla något kreativt 8-17
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.