Visa fullständig version : Har du haft ålderskris nångång?
polldax strax tebax me snax (pollen klar snart)
Vad kännetecknar en ålderskris jämfört med andra icke typiskt situationsbundna kriser?
Vad kännetecknar en ålderskris jämfört med andra icke typiskt situationsbundna kriser?
Jag läser mellan raderna och ser att du egentligen svarat ja :)
Vad kännetecknar en ålderskris jämfört med andra icke typiskt situationsbundna kriser?
Krisen mynnar ur och har fokus i åldrande? Till skillnad från tex ekonomi, relationer el liknande man kan krisa om?
Fick en i måndags-tisdags, då jag insåg att jag precis som tanterna på mötet hade matchande scarf, handkräm i väskan och när jag såg en toalett funderade jag på att smita in bara för att kolla om jag fått vita hårstrån.. Men så insåg jag att jag inte behöver krisa för det, utan kan fortsätta må gott. :)
Dock så skämtar jag ofta på kollo om att jag är tant, men det mynnar ur att det råkat hända att någon förvirrad yngling här råkat stöta fel, å jag är snäll tant så jag förebygger.
Jag läser mellan raderna och ser att du egentligen svarat ja :)
Möjligt, men jag fattar inte etiketten. Ålderskrisen har ju inte så mycket med åldern att göra som att man befinner sig på en annan plats i livet än man trodde eller förväntade sig om jag tolkar "ålderskris" rätt.
christian
2008-10-10, 18:43
Njae, lite halvt. Skaffade hojkort och hoj för två år sedan. Inte helt pga åldern, men visst spelade den in, som i "go before it´s too late"..
Möjligt, men jag fattar inte etiketten. Ålderskrisen har ju inte så mycket med åldern att göra som att man befinner sig på en annan plats i livet än man trodde eller förväntade sig om jag tolkar "ålderskris" rätt.
Ok, då behövs det en definition då. För så tolkar inte jag det. Min "ålderkris" berodde bara på att jag upptäckte likheter mellan mig själv och "tanter". (handkräm, scarf, vita hårstrån). Alltså, skrämselhicka: shit, jag kanske ÄR tant? (vilket jag ju skämtar om att jag är. It´s only funny cause it´s true?).
Ok, då behövs det en definition då. För så tolkar inte jag det. Min "ålderkris" berodde bara på att jag upptäckte likheter mellan mig själv och "tanter". (handkräm, scarf, vita hårstrån). Alltså, skrämselhicka: shit, jag kanske ÄR tant? (vilket jag ju skämtar om att jag är. It´s only funny cause it´s true?).
Skrämselhicka och kris lirar inte i samma liga i min bok.
Nej det har jag inte. Är inne på minis spår. Så länge jag är nöjd med vad jag har åstadkommit hittills så tror jag att jag kommer att fortsätta vara tämligen tillfreds med både livet och min ålder. Än så länge ser jag ingen anledning till missnöje.
Skrämselhicka och kris lirar inte i samma liga i min bok.
Oki, i så fall har jag inte haft någon. :) Gött!
Arnesson
2008-10-10, 19:15
Nope, men är endast 25år.
Syndicate
2008-10-10, 19:21
Nej.
Olees Brorsa
2008-10-10, 19:55
Man borde inte få svara om man är under 24..... !
Jag har haft elva stycken ålderskriser när jag var 27 år redan och nu är jag ... hm ja.. tja.. hmm.. glömt.. skit samma...
Jävligt bra tråd föresten.. :thumbup: Mycket bra initiativ :thumbup:
Ignatius72
2008-10-10, 20:06
Möjligt, men jag fattar inte etiketten. Ålderskrisen har ju inte så mycket med åldern att göra som att man befinner sig på en annan plats i livet än man trodde eller förväntade sig om jag tolkar "ålderskris" rätt.
Ålderskris är väl i allra högsta grad förknippat med åldern. Det hörs liksom på ordet. En kris som inte har något att göra med hur gammal man är, är såeldes en kris av annan sort.
Den allra vanligaste ålderskrisen torde vara den för singelkvinnor som är 30+ och har en barnalängtan. Stressen börjar komma krypande och samtidigt en molande känsla av att det kanske inte kommer att bli något. Dock har jag även märkt mer och mer av detta hos manliga bekanta.
Själv är jag nöjd med att vara 36, jag blir klokare, snyggare och mer glömsk för vart år som går.
Jag är 40+ nu.
Värsta "ålderskriserna" ?? :
1) När jag slutat gymnasiet och ryckte in i lumpen.
-Jag är 18 och måste bli vuxen....:MrT:
2) När jag var 26-27 och hittade ett grått hårstrå i luggen....*gah!*
Nej, vilket jag är tacksam för, eftersom det verkar väldigt jobbigt (om vi talar om "riktiga" ålderskriser och inte allmän noja över att ha mindre platt mage som fyrtioårig trebarnsmamma än man hade som tjugoåring).
grisbil3n
2008-10-12, 01:44
Är allmänt nojjig över ålder. Blir livet tråkigare, sämre, mindre intressant efter 30?
Jag har haft kris, kan inte säga att det relaterar till min ålder ( 21 ) men jag har alltid prestations ångest och till exempel så var jag nyss tvungen att säga upp mig från en bra anställning pga nerskärningar. Fick inte jobba nog för att de skulle räcka till. Och nu har jag varit på c.a 10 intervjuer och har blivit erbjuden samtliga jobb... dock är det mesta skit i min branch ( sälj branchen ) och det är svårt att hitta en arbetsplats med en bra affärs idé.
Så jag lessnade och tog färdigt mitt körkort på 3,5 veckor och nu har jag totalt gått över till att träna upp fysiken och lära mig lite mer om näringslära...
Men får panik lite från och till över att jag inte har något säkert jobb... då sista lönen kom nyss och jag har så jag klarar mig 2 månader till, sen blir det "alfa-kassa" som är en statlig a-kassa som alla får använda sig av. Räcker den inte blir det självklart social bidrag. Det enda jag har kvar. Måste ju överleva? Roligt att man har jobbat sedan man var 12 år och deklarerat över 500 000:- i skatte pengar c.a totalt... Och nu skall man plötsligt gå över till det mörkaste tider när det är 16 000 personer som söker 2000 lediga arbeten...
Från och till mår jag riktigt piss och det som direkt kommer upp i huvudet förutom en klump i halsen är om det ens är värt att leva? Jag är van vid motgångar och har fått känna på rejält med sådana.
Tacka min underbara och vackra flickvän ( sedan 4 år tebax ) och mina barndomskamrater som alltid har funnits här.
Men är ändå livet fyllt av motgångar? Jag är väldigt känslig som person och det är det ända jag inte vuxit ifrån.
Så fort det kommer till saker som "inte kunna försörja sig själv" så är det mardrömmen för mig. Många som vill ställa upp om det behövs men jag skjuter hellre mig själv i huvudet än att vara tvungen att låna pengar av min flickvän som jag bor med.
Min stolthet är min drivkraft och den har tagit mig framåt ganska väl hitills... Men att gå t.ex till socialen är samma som att kapa bena på mig då det gör att jag sjunker ner i min egna fotsula och all stolthet försvinner... Därmed tynar även min drivkraft bort och det blir en ond cirkel.
Sorry om jag blir helt off topic här nu men hur ser ni alla möjliga människor på sos bidrag? Skulle ni gå dit om ni blev tvugna? Ser ni det som er rättighet? Skulle ni gå dit med rak rygg?
Skulle vara trevligt att se hur folk verkligen ser på det hela...
-> grisbil3n
Jag är rätt övertygad om motsatsen, man blir bättre på att känna igen bra saker och hur man njuter av livet. Däremot är det väl rent ytligt så att man kanske skulle tycka att det vore roligare att inte få gråa hår och sånt.
-> Zagrov
Om du har blivit erbjuden 10 jobb så skulle jag ha tagit det med bäst arbetsvillkor, hellre det (trots att du inte brinner för affärsidén) än socialbidrag.. Du kan ju söka andra jobb under tiden, du behöver inte stanna där för evigt? Men kan få goda vistord om du gör bra ifrån dig och kanske hitta ett arbete du trivs bättre med.
Jag läser mellan raderna och ser att du egentligen svarat ja :)
haha!
Sorry om jag blir helt off topic här nu men hur ser ni alla möjliga människor på sos bidrag? Skulle ni gå dit om ni blev tvugna? Ser ni det som er rättighet? Skulle ni gå dit med rak rygg?
Måste man, så måste man. Äta bör man, annars dör man, och det är svårt utan något att köpa mat för. Ens värde avgörs, anser jag, inte av vad man jobbar med eller hur mycket man tjänar, följaktligen minskar det inte av att man går på socialbidrag. Orka jävla fjant om att inte kunna "gå med rak rygg" och liknande arkaismer.
Vad gäller just din sits så tycker jag att om du har sökt tio jobb och blivit erbjuden alla, så borde väl dina utsikter att hitta ett nytt jobb innan du måste gå till socialen vara relativt bra?
KaptenKnäsvag
2008-10-12, 10:57
Jag har jämt ålderskris, känns förjävligta att vara 20 och fortfarande tunn och klen.
Ja, asså, när man blivit 20, men mentalt är lika utvecklad som en 16åring så får man lite panik när tjejer i just den åldern dissar en för att man är "för gammal"
HAH.
KaptenKnäsvag
2008-10-12, 13:33
Ja, asså, när man blivit 20, men mentalt är lika utvecklad som en 16åring så får man lite panik när tjejer i just den åldern dissar en för att man är "för gammal"
HAH.
Tala för dig själv, angående den mentala utvecklingen.
Jo men de har vart mest skit på provision... Lite svårt att gå till ett jobb där man inte tror på idén och försöka sälja det... Men visst skall på ny intervju imorgon... Verkar lite bättre än det jag har hittat hitills...
ManuelIT
2008-10-12, 15:54
Ja, som fan på senaste tiden. Nyss fyllda 23. Känns som alla andra har hunnit med så jävla mkt. Gått igenom flera flickvänner, resor, aktiviteter, karriär, fru, hus, barn, bil, etc etc.
Känns fan inte som man uträtt något. Sedan börjar man inse att man även börjar bli för gammal för de snygga tjejerna på stan.
Helvete.
Carolinew
2008-10-12, 15:59
Började nojja mig över min ålder redan när jag fyllde 15 och det har fortsatt sedan dess... :smash:
jag blev kallad för "damen" av en medelålders man, helt seriöst. då blev jag lite ledsen nästan och började nästan leta rynkor
jag fyller 21 om drygt 3 veckor :D
det jag kan noja över är att tiden går så FÖRBANNAT FORT! hur ska man hinna med allt man vill göra i livet? *gah!* sen är det skit samma om jag är 20 eller 30, bara jag hinner med allt jag verkligen vill tillslut..
Elfsberg
2008-10-12, 17:56
Jag är 22 år gammal och har funderat en hel del på vad jag tycker är viktigt i livet för tillfället och vad jag kommer att prioritera vid en högre ålder. Slutsatsen löd som sådant att jag hade ungefär.. noll av vad jag åtrådde och det har lett till större förändringar i både karaktär och leverne. Röstade på "näe, eller kanske lite halvt".
Nej, inte än, men jag kommer att få en när jag kommer att tvingas tillbringa min 20nde födelsedag här i armén. Fy fan.
Scratch89
2008-10-12, 18:24
Nä.
jag blev kallad för "damen" av en medelålders man, helt seriöst. då blev jag lite ledsen nästan och började nästan leta rynkor
jag fyller 21 om drygt 3 veckor :D
Ja? Är man inte dam när man är 21? Kanske vanligare med fröken om man ska använda den vokabulären, men så konstigt är det väl ändå inte?
När jag var i din ålder sa en mamma till sitt barn "stanna här hos den snälla farbrorn". Det roade mig hela dagen.
Ja? Är man inte dam när man är 21? Kanske vanligare med fröken om man ska använda den vokabulären, men så konstigt är det väl ändå inte?
för mig betyder "damen" en kvinna i medelåldern eller över iaf :)
Har haft men har gett upp, ingen idé, man får uppskatta de olika åldrarnas fördelar istället :)
Jag har åldersnoja varje gång jag fyller år. Hade en hyffsad 25-årskris och nu väntar vi väl på Kurt Cobains 27-årsklubb eller kommer det en 30-årskris; vi väntar med spänning.
Jepp, hade grym ålderskris när jag fyllde 20 för att fylla 30.. :Virro
Inte för att det bara var tio år kvar till 30, utan snarare bara tio år kvar till 40 efter 30... :Virro :Virro
Bottnade i att jag kom fram till att tiden går fort eller något i den stilen! :D
Närmar mig 30 med stormsteg, fyller nästa år!
Men är nu mera lugn, kan dock bli lite nojig ibland när man tänker på att vara riktigt gammal och bara vänta på att trilla av pinnen.
Jag har ofta känt mig för ung och längtat efter att bli äldre. Är det tanken på att lagligt kunna besudla flickor hälften så gamla som mig, eller är det drömmen om pensionärsrabatt på fiket som hägrar?
Frågorna är många men svaren är höljda i dunkel..
miss_incorrigible
2008-10-15, 21:22
Konstigt nog gick jag genom mina kriser när jag var yngre. Födelsedagarna var en pärs. Nu struntar jag i vilket, man kan åtminstone ta emot presenterna och ha lite kul.
Kris är väl att ta i...
Men jag känner verkligen att tiden går för fort! Jag vill hinna göra mer saker innan jag blir "gammal".
Dock är det jäkligt skönt att få detta året utomlands, det har gjort att jag känner mig mer mogen och kan gå tillbaks till villaboendet utan att känna hur jag missat något.
24 år, alldeles för snart 25!
(Det är en grej till... när polarna fyllde 25 så tyckte man att dom var så himla gamla! Nu är man där själv!)
jag blev kallad för "damen" av en medelålders man, helt seriöst. då blev jag lite ledsen nästan och började nästan leta rynkor
jag fyller 21 om drygt 3 veckor :D
När jag jobbade i somras blev jag kallad "tanten" av en kvinna som pratade med sin lilla son. Jag har inte ens fyllt 20 än. Liksom.. what?
victor_n
2008-10-15, 22:57
ja eller lite halft, blir 22bast i vinter och har panik hahah (sorry alla + 30) men är livrädd för att åldras för snabbt
Livet är fyllt av åldersbundna kriser. Kanske är det bara så att vi inte blir uppmärksamma på dem i de fall där utgången blir positiv?
Mycket läsvärd bok om man är det minsta intresserad av psykologi och utveckling: "Kris och utveckling" av Johan Cullberg.
Gislason
2008-10-16, 18:51
Jag orkar inte gräma mig över saker jag inte kan påverka :)
Lafayette
2018-10-08, 14:06
Jag har jättemycket ålderskris och är 27 år gammal. Det är en svår ålder. Skaffa barn-ålder men känner mig fortfarande som jag är 20. Och sen tickar det snabbt mot 30 och då är jag en gubbe. Hur ska jag ta mig ur denna kris.
ARMSTARK
2018-10-08, 14:21
Jag har gjort den klassiska måttbands illustrationen med polarna. ( En mans genomsnittliga livslängd är ca 73 år, sätt ett finger där och kolla var du är.) Mycket ångestframkallande! :(
King Grub
2018-10-08, 14:22
Hur ska jag ta mig ur denna kris.
50 till 60 kommande år med gradvist och tilltagande fysiskt förfall och sedan graven.
Lafayette
2018-10-08, 14:29
50 till 60 kommande år med gradvist och tilltagande fysiskt förfall och sedan graven.
Så många år? Oj, då blev jag mycket äldre än jag trodde. Förfall är ett faktum med tanke på hur mycket jag sitter still och äter choklad.
Jag har jättemycket ålderskris och är 27 år gammal. Det är en svår ålder. Skaffa barn-ålder men känner mig fortfarande som jag är 20. Och sen tickar det snabbt mot 30 och då är jag en gubbe. Hur ska jag ta mig ur denna kris.
Det börjar om vid 30 och lugnet kommer, eller innan, fast det beror ju på vad man vill få gjort i livet.
Lafayette
2018-10-08, 14:32
Jag har gjort den klassiska måttbands illustrationen med polarna. ( En mans genomsnittliga livslängd är ca 73 år, sätt ett finger där och kolla var du är.) Mycket ångestframkallande! :(
Tack för tipset. Nu mår jag bra. Ja vad skönt det hade fått vara att vara 18 igen. Perfekt ålder, men har gått ur det tråkiga gymnasiet och är fri och ung och inget förfall. Vilka guld-år.
Det börjar om vid 30 och lugnet kommer, eller innan, fast det beror ju på vad man vill få gjort i livet.
Jag vill ha familj och fast jobb samtidigt som jag vill börja plugga heltid. Samtidigt vill jag även studera utomlands och resa jorden runt. Sedan vill jag vara fri och spela tv-spel också största delen av min tid.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.