Visa fullständig version : Unga eller gamla föräldrar?
Som en spinoff på "Ångest för trettioårskrisen.."-tråden.
Folk blir allt äldre när de skaffar sina första barn. I Stockholm är de nya mammorna hyfsat gamla redan (http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/artikel_166493.svd). Och det är inte ovanligt med gråhåriga farsor som skjuter omkring barnvagnar.
Det finns säkert en och annan som skaffar sig ett nytt barn med en ny kärlek, men jag funderar lite på hur det kommer att bli sen? Hur kommer det att kännas att ha en +60förälder när man själv kanske fortfarande är tonåring?
Och hur kommer en +60förälder kunna sätta sig in i hur tonåringen tänker. Är det ens bra det här med att leva först, och skaffa barn sen? Man blir en gammal förälder, och förmodligen en helt jävla urgammal far- eller morförälder?
Å andra sidan finns ju fördelar med att att ha gjort den där - oerhört förutsägbara - trippen med slarv, fylla, festivaler, långresor, tokjobbande, studier, kårliv och vad det nu innebär.
Och nej, jag är inte ute efter att stressa en massa tjejer nu.
Vad säger ni? Vad är bäst? Gammal eller ung förälder?
Svedberg
2008-07-21, 10:04
Det är nog både och, jag har rejält gamla föräldrar men ser inte det som nångon nackdel.
Enligt min mening bör du utöka alternativen. Jag skulle ha röstat på 25-30 om det fanns. Tillräckligt gammal för att ha fått en bra utbildning och ett bra jobb, men ung nog för att "inte vara för gammal" för att föda barn, nu när det är bevisat att ju äldre föräldrarna (kvinnan?) blir destå större risk för defekter.
Nitrometan
2008-07-21, 10:05
Sjyssta alternativ!
Jag säger begagnade - 25-35 verkar vara opti.
Sen kan det givetvis finnas massor med bra exempel på både gamla och unga föräldrar.
OT: Vaddå ångest, det kanske var en missuppfattning att 30+ tråden är en jelp-jag-blir-gammaltråd? inte min tanke alls ifrån början, snarare fy fan vad bra vi är!
Jag får nog säga gammal, det känns som en 20 åringa idag inte är lika vuxna eller säg ansvarstagande som på 40 talet tex, sen måste ju ett hem och en ekonomi byggas, det känns som omkostnaderna att ha barn idag är större än dito på 40 talet.
Sen känns det hela också rätt lite regionalt att i storstäder höja åldern lite.
Enligt min mening bör du utöka alternativen. Jag skulle ha röstat på 25-30 om det fanns.
Nej, det är avsiktligt jag bara har dessa alternativ. Det blir för ensidigt att göra för små intervall. Det är väldigt många som kanske, kanske, kanske tänker skaffa barn "snart" men som utan att de själva fattade det halkar iväg tio år utan att man märker det.
Tjugofemåringarna har mer gemensamt med trettiofemåringarna än de har med nittonåringarna (demografiskt sett skyndar jag mig att tillägga)
Över 35, eftersom jag själv är 36 och funderar på att skaffa barn innan 40 i alla fall.
En polare blev pappa första gången när han var 45.
För just honom tycker jag att det var rätt tid i livet att bli förälder.
Mina egna föräldrar var 32 resp 29 när jag kom till. Det tycker jag var
alldeles lagom.
Men när man sedan ser höggravida Bodil Appelberg på SVT (tanten är 48), så börjar man ju fundera lite....
major Pectoralis
2008-07-21, 10:21
Unga eller "begagnade" föräldrar. Självklart.
Jag var 29 skulle fylla 30 samma år, känns idag som att det va perfekt :)
Mina föräldrar var 24 resp 26 och jag ser bara fördelar med det. Själv skulle jag föredra att bli förälder innan jag fyller 30.
Tycker det är lite smått ansvarslöst mot barnet om man är 40+ när de föds.
Begagnad helt klart. En aspekt med att vara gammal är ju att det är större risk att någon av föräldrarna kolar vippen innan ungen tagit studenten... det är inte så jävla kul kan jag intyga!
Det finns ju fler aspekter att ta hänsyn till när man blir förälder över 35 eller däromkring än att bara ungen får tas med gamla föräldrar. Risken för att barnet utvecklar downs syndrom eller andra kromosomavvikelser/sjukdomar höjs tex markant när man är "äldre" och skaffar barn.
Nä, runt 25-30 är opti ålder! :)
machine gun
2008-07-21, 11:17
Nä, runt 25-30 är opti ålder! :)
Det tycker jag också. Fast det gör mig samtidigt lite stressad eftersom jag befinner mig i det intervallet :S
Det tycker jag också. Fast det gör mig samtidigt lite stressad eftersom jag befinner mig i det intervallet :S
äsch, nåja, du har iaf 4-5 år på dig ;) din sambo däremot får det nog tufft, haha.
äsch, nåja, du har iaf 4-5 år på dig ;) din sambo däremot får det nog tufft, haha.
Av nån anledning tycker jag killar kan/får vara äldre när dom skaffar barn :D
Av nån anledning tycker jag killar kan/får vara äldre när dom skaffar barn :D
+1. Vet inte varför men det bara känns så.:smash:
machine gun
2008-07-21, 11:31
äsch, nåja, du har iaf 4-5 år på dig ;) din sambo däremot får det nog tufft, haha.
Honom är det redan kört för. Vi får helt enkelt låta bli att skaffa barn.
Nitrometan
2008-07-21, 11:36
Honom är det redan kört för. Vi får helt enkelt låta bli att skaffa barn.
Eller så får du skaffa en annan pappa till ungarna.
Det finns ju fler aspekter att ta hänsyn till när man blir förälder över 35 eller däromkring än att bara ungen får tas med gamla föräldrar. Risken för att barnet utvecklar downs syndrom eller andra kromosomavvikelser/sjukdomar höjs tex markant när man är "äldre" och skaffar barn.
Nä, runt 25-30 är opti ålder! :)
Fast om man ska se det på det sättet... Statistiskt sett så lär det ju vara större risk att ens barn får föräldrar med ostabil ekonomi, psykiska störningar eller svårigheter för rationellt tänkande om man skaffar barn i unga år, det kan ju inte vara bra det heller. ;)
Anyway, jag är 22 och min mamma fyller 65 i år (pappa är död, skulle vart 67), så jag har rätt gamla föräldrar, ja. Jag har inte sett någon nakdel, jag tror inte min mamma har haft svårare att relatera till mitt liv än en yngre mamma skulle ha haft. Å andra sidan har ju jag haft äldre systrar, och i viss mån har ju de varit rätt mammiga mot mig. På ett sätt kanske det är bra att ha haft väldigt olika barndomar, om mamman är bara 20 år äldre så kanske hon känner att hon bör kunna relatera mer än hon faktiskt gör.
Jag tror att den största konkreta nakdelen som gäller i nästan alla fall är att föräldrarna går i pension innan barnet med säkerhet har en ekonomi som står ordentligt på egna ben. Så länge barnen studerar så är det bra att ha föräldrar att falla tillbaka på om de krisar till sig, det kan man knappast om föräldrarna har lika knapert som en själv. Skaffar man barn idag så får man nog räkna med att ens barn kommer plugga upp till åtminstone 25, och planerar man själv att gå i pension vid 65 så bör alltså gränsen bli 40. Sen anser ju jag att 65 börjar bli en för låg ålder, men det är en annan sak...
Tycker 25-35 är för brett spektrum. 30+ bör man vara tycker jag. Eller ja, 19+ duger väl om man gått bygg/fordon, antar jag... Mor var 29 och far 32 när de fick min syster, då hade de hunnit med en jävla massa saker som garanterat är roligare utan att ha ungar med.
Jag röstade "begagnad" fast jag tycker nog att mellan 20-40 är ok. Åldern neråt beror på vilka ekonomiska förutsättningar man har anser jag. Min bror skaffade barn när han var lika gammal som jag är nu (23) och det funkar för honom eftersom de började jobba direkt efter gymnasiet men jag som studerar och har ett tag kvar innan jag får en bra inkomst och föräldrapenning skulle inte klara det ekonomiskt.
Helst ung.. runt 23-28 kanske, då har man hunnit leka med kroppen lite och då är det barnet som kan få´na sedan. :D
Jag tycker det är rimligt att ha en säg 10 år yngre kvinna också.. så man är själv 34 och hon 24 när man skaffar barn, istället för tvärtom eller att båda növändigtvis skall vara lika gamla.
jag var själv 26 när jag fick min son, känns som en rätt bra ålder..ungarna frågar inte min son om varför farfar kommer och hämtar han från dagis som dom kanske gör om det kommer en äldre farbror=) samtidigt så har jag lyckats skaffa mig en rätt god ekonomi och mognad, iaf inom vissa områden=)
machine gun
2008-07-21, 12:34
Eller så får du skaffa en annan pappa till ungarna.
Eller använda honom som donator och sen uppfostra ungjäveln på egen hand. För jag antar att åldersfrågan bara inkluderar aktivt deltagande föräldrar? :D
Nitrometan
2008-07-21, 13:01
Eller använda honom som donator och sen uppfostra ungjäveln på egen hand. För jag antar att åldersfrågan bara inkluderar aktivt deltagande föräldrar? :D
Hmmm. Jag utgick från den fysiska åldern på de som är inblandade i barnets tillblivelse.
Isåfall måste han donera innan han passerar gränsen.
Men det kan ju vara som du säger.
Det blev "spelar ingen roll". Hur jag än gör i den här fråga känns det som att jag pissar i någons vardagsrum, för av någon anledning är det här med att kritisera föräldrarskap annat än i högst generella termer känsligt. Kanske bara för mig, men jag är ju mig.
machine gun
2008-07-21, 13:25
Hmmm. Jag utgick från den fysiska åldern på de som är inblandade i barnets tillblivelse.
Isåfall måste han donera innan han passerar gränsen.
Men det kan ju vara som du säger.
Det diskuteras ju bara om det är jobbigt för barnet att ha en gammal mamma/pappa i tråden. Det är ju inte ett problem om den gamla föräldern ej är närvarande under uppväxten ;)
Nitrometan
2008-07-21, 13:28
Det diskuteras ju bara om det är jobbigt för barnet att ha en gammal mamma/pappa i tråden. Det är ju inte ett problem om den gamla föräldern ej är närvarande under uppväxten ;)
Bra, bra. Då var det löst.
Någon tog upp risken för kromosomskador med en äldre mamma tyckte jag att jag såg.
Sedan är det ganska nyligen bevisat att även en äldre far ger ökad risk för skador på barnet, fosterskador och bristande mental utveckling tror jag det var.
Åldern är ingen avgörande faktor. Huvudsaken är att man skaffar barn av rätt anledning och att man gör det som ett medvetet beslut med full förståelse för vad det innebär.
King Grub
2008-07-21, 13:42
Spelar ingen roll för mig. Mamma var 21 när hon fick min syster och 45 när hon fick mig. Det blev lyckat resultat båda gångerna.
[…]Sedan är det ganska nyligen bevisat att även en äldre far ger ökad risk för skador på barnet, fosterskador och bristande mental utveckling tror jag det var.
Det sistnämnda läste jag om men det hade att göra med det omvända förhållandet om man säger så, de farsor som fått barn vid äldre dar hade en högre andel barn med [någonting] och varför det, jo för att de själva hade något poblem och det var antagligen det som gjorde att de fick barn sent i livet. En del mentala problem är ju ärftliga.
Altså, åldern i sig hade inget med det att göra. Men du kanske hört någonting annat.
Granatgiraffen
2008-07-21, 13:51
Åldern är ingen avgörande faktor. Huvudsaken är att man skaffar barn av rätt anledning och att man gör det som ett medvetet beslut med full förståelse för vad det innebär.
Du har helt rätt. Själv så var jag inte i närheten av att kunna greppa vad det skulle innebära att ha barn när jag var 20. Jag är mogen!
Det mest fascinerade (sp?) i hela det här är inte just vilken ålder föräldrarna är när barnet blir till, även om jag själv tycker att spannet mellan 25-40 är en lagom tid, utan att det skall till en jefla massa självförverkliganden samtidigt som man har knodd(ar), något som inte alltid går så bra. Det mest synliga är väl att alla skall ha en karriär, men samtidigt barn (nanny alt. barnflicka, helt absurt?). Den ekvationen går inte alltid ihop. När inte föräldrar har tid med sina barn bildas det skuldkänslor. Skuldkänslor leder till att man inte vill säga till barnen när det behövs, utan man köper pryttlar till dem istället.
Har vi inte alla stått där vid godishörnan på ICA redo att fylla en stor fet påse med snask när det kommer en mamma/pappa med 2 kids som går loss på godiset, MEN MED NÄVARNA. Föräldern står glatt och tittar på...
Äsch, jag tycker det som skall till innan man bestämmer sig att skaffa barn är en städad ekonomi och att man ser till att man har TID och antingen sätter karriären åt sidan eller har den avklarad. Sedan ere bara att :kinky::kinky:
Borde i vissa fall vara körkort på att skaffa barn...
Inlägget blev en massa *grr27**grr27**grr27*
machine gun
2008-07-21, 14:03
När inte föräldrar har tid med sina barn bildas det skuldkänslor. Skuldkänslor leder till att man inte vill säga till barnen när det behövs, utan man köper pryttlar till dem istället.
Jag jobbade i leksaksbutik i två år. Alltid lika underbart när det kom in nån stressad snubbe och köpte dyraste Legoasken för typ 3000 spänn. Någon som har skuldkänslor?
Dessutom stod föräldrarna gärna och bara såg på när barnen rev ner hyllmeter av leksaker på golvet *screwy*
Lelle Pelle
2008-07-21, 14:12
Spelar ingen större roll tror jag, men jag kryssade i 25-35 för det passar in på mig, och jag är ganska lyckad tycker jag.
Ganymedes
2008-07-21, 14:22
Det finns ju fler aspekter att ta hänsyn till när man blir förälder över 35 eller däromkring än att bara ungen får tas med gamla föräldrar. Risken för att barnet utvecklar downs syndrom eller andra kromosomavvikelser/sjukdomar höjs tex markant när man är "äldre" och skaffar barn.
Nä, runt 25-30 är opti ålder! :)
Håller med här! Fast jag kan inte undvika att inflika att risken för Downs syndrom även ökar exponentiellt ju fler gånger den blivande modern läser Aftonbladet.
"Spelar ingen roll" valde jag, inom vissa gränser då. I övrigt kan man störa sig på barn och föräldrar men den dag man har barn själv kommer det i en ny dager, inte bara för att de är så gulliga och man älskar dem så mycket utan för att man lär sig nya saker och lever med de nya förhållandena 24h dygn. Det jag stör mig på är vissa föräldrars nonchalans och egoism och neglegering av sina barn men det blir för d-a mycket att ta på ett träningsforum. Men jag kan säga att det gäller lika mycket gamla föräldrar som unga. Ofta gäller det mor och farföräldrar som glömt hur det var, både att vara föräldrar och barn.
Som jag ser det: Inte innan 25, och helst inte efter 35.
En nackdel med att skaffa barn när man är äldre är ju att om man är tillräckligt gammal så är risken ganska stor att man dör av åldersrelaterade skäl när barnen är ganska unga (hände en bekant till mig; inte så kul att pappa dör när man är elva). Nu är ungdom ingen garanti för odödlighet heller, men dock.
En sak som det pratas mindre om än den ökade risken för kromosomskador etc. är att risken/chansen att bli med barn överhuvudtaget minskar en hel del med åldern, åtminstone för kvinnor. Det finns ganska många som vid 35, när de tyckt att de varit färdiga med allt de skulle göra innan de fick barn, upptäckt att det inte bara var att slänga p-pillerkartan och bingo.
Det finns helt klart en diskrepans mellan när det är lämpligast rent fysiskt och när det är lämpligt socialt/ekonomiskt.
jontahontas
2008-07-22, 12:26
Jag har gamla föräldrar. Nackdelen jag ser är att mina mor- och farföräldrar var väldigt gamla när jag föddes. Mormor träffade jag aldrig och resterande dog när jag var 6, 14 och 22 år gammal.
Biologiskt är det väl ingen skillnad I guess, socialt blir det helt enkelt annorlunda. Mamma och pappa var naturligtvis längre fram i sin karriär än vad dom hade varit om dom fått mig när de var yngre, så rent ekomiskt har jag nog haft det säkrare än vad jag kunde ha haft det.
Runt 25-30 är lagom att skaffa barn, tycker jag. Förhoppningsvis är man mogen själv då och redo. man har "lekt" av sig lite och är redo att stadga sig. När man blir äldre kan det vara slitsamt med småbarn. Kroppen förfaller ju den också :D
För mig, som inte vistats i Sverige någon längre tid åt gången på en del år är det där vänta på karriärargumentet ganska abstrakt. Det är inte så många länder man är ledig i så mycket och länge som i Sverige + ett fåtal till länder. Jag tycker fler länder borde ta efter oss (svenskar, tyskar etc).
Å andra sidan skulle kanske familjen kunna ställa upp och intressera sig lite mer (också) som det ofta är annars. I Sverige är farfarar och mormorar osv ofta ett äldre par man åker hem till och äter kakor hos. :/ Fast detta kanske bara mina erfarenheter.
Finns så mycket annat som är mer avgörande. Hur man är som förälder utifrån ålder tycker jag är svårt att säga nåt om. Och hur det påverkar allt.
Sen finns ju vissa faktum (som inte är oväsentliga), som gör att man kan tala om ett optimalt tidsintervall att skaffa barn (fysiologiskt), men jag vet inte om det säger nånting om var de bästa föräldrarna och de lyckliga ungarna finns.
Men visst kan man fundera kring utvecklingen, att medelåldern ökat
Mamma var 38 när hon fick mig, pappa var 42. Jag har aldrig känt att jag har haft ont av det.Har ibland tyckt det hade varit roligt kanske om mor- och farföräldrar levt, de dog när man va liten. Men inget jag direkt sörjt. Saker är ju som de är och man saknar inte det man inte haft typ. Sen känns det ju jobbigt att mamma och pappa börjar bli gamla på riktigt nu (när man tänker på det,vilket man inte gör), rädd att inte ska få hinna träffa ens egna ungar. Eftersom man själv inte skaffade barn tidigt..
Annars tycker jag nog det mest negativa varit att det varit sån skillnad mellan mig och mina andra syskon. Är sladdis. Men, det är svårt att säga nåt om det med. Finns väl både för och nackdelar med allt. Och hur hade livet varit om osv
Mamma var 38 när hon fick mig, pappa var 42. Jag har aldrig känt att jag har haft ont av det.Har ibland tyckt det hade varit roligt kanske om mor- och farföräldrar levt, de dog när man va liten. Men inget jag direkt sörjt. Saker är ju som de är och man saknar inte det man inte haft typ. Sen känns det ju jobbigt att mamma och pappa börjar bli gamla på riktigt nu (när man tänker på det,vilket man inte gör), rädd att inte ska få hinna träffa ens egna ungar. Eftersom man själv inte skaffade barn tidigt..
Annars tycker jag nog det mest negativa varit att det varit sån skillnad mellan mig och mina andra syskon. Är sladdis. Men, det är svårt att säga nåt om det med. Finns väl både för och nackdelar med allt. Och hur hade livet varit om osv
Min mamma var 30 och pappa 34 när de fick mig. Rätt så lagom ålder tycker jag. De han uppleva mycket när de växte upp. Nu är de i 50årsåldern och pigga och glada. Jag kan umgås med dem som om de vore mina vänner. Vi festar ihop osv utan att det känns konstigt.
Om de hade varit närmare 70 nu vet jag inte om dehade varit lika pigga.
Min mamma var 30 och pappa 34 när de fick mig. Rätt så lagom ålder tycker jag. De han uppleva mycket när de växte upp. Nu är de i 50årsåldern och pigga och glada. Jag kan umgås med dem som om de vore mina vänner. Vi festar ihop osv utan att det känns konstigt.
Om de hade varit närmare 70 nu vet jag inte om dehade varit lika pigga.
Jag kan också umgås med mina föräldrar... ( brukar förvisso inte festa med dom, men det känns inte som det gör nåt)
Ibland snackar vi om annat är rullatorer och löständer.
Jo,generellt så är man skröpligare ju äldre man blir,men det behöver ju absolut inte vara så. Inte som att alla blir gamla (TM) när de blir 70.
Dumleman
2008-07-22, 15:33
Det känns lite tråkigt faktiskt med gamla föräldrar. Hade de fått mig 20 år tidigare hade vi kunnat ha kontakt 20 år till...
hockeyfreddan
2008-07-22, 15:34
om man har gamla föräldrar (alltså när man föds) så få man ju antagligen ärva tidigare så det kan ju vara en fördel. men jag rösta på 25-30 även fast det inte fanns som alternativ
om man har gamla föräldrar (alltså när man föds) så få man ju antagligen ärva tidigare så det kan ju vara en fördel. men jag rösta på 25-30 även fast det inte fanns som alternativ
Beror ju på om det finns någonting att ärva också. Löständer, en video och en frimärkssamling är inte mycket att hängai granen ;)
machine gun
2008-07-22, 15:41
om man har gamla föräldrar (alltså när man föds) så få man ju antagligen ärva tidigare så det kan ju vara en fördel.
Det är inte kul att behöva ärva en av sina föräldrar. Tro mig, jag vet. Mina föräldrar var 28 respektive 33 när jag föddes, min pappa var 56 när han dog.
bear.flowertwig
2008-07-22, 15:45
Optimal ålder känns ungefär lika vanskligt att diskutera som optimalt näringsupplägg. Väldigt teoretiskt. Extremt få kan rimligtvis planera det på riktigt eftersom det trots allt bygger på att man först ska ha en partner att skaffa barnen med... Jag vill minnas att jag själv som 12-13-åring hade "planer" på att gifta mig vid 25 och skaffa barn vid 30. Gick ju sådär med facit i hand :D
Barn "bara blir" däremot blir det ju en krock med dagens unga individualister som till varje pris ska förverkliga sig själva och det tror jag snarast bara blir värre och värre...
bear.flowertwig
2008-07-22, 15:46
Beror ju på om det finns någonting att ärva också. Löständer, en video och en frimärkssamling är inte mycket att hängai granen ;)
Intressant sätt att se på saken...
hockeyfreddan
2008-07-22, 15:52
Det är inte kul att behöva ärva en av sina föräldrar. Tro mig, jag vet. Mina föräldrar var 28 respektive 33 när jag föddes, min pappa var 56 när han dog.
Observera ironin i mitt inlägg.
Mina föräldrar var rätt gamla när de väl fick mig och min lillasyster (Båda runt 35), för mig som har lugnare tempremant har det fungerat oerhört bra men för min lillasyster som är väldigt trotsig har det blivit jobbigare. De orkar ju dels inte med allt tjaffs lika mycket och dels förstår de inte riktigt den ungdomskultur som råder just nu
Personligen tycker jag att optimalt vore ju att ha personer i var av åldrarna med i uppfostran, det krävs en by för att uppfostra en unge ordentligt
Det är nog både och, jag har rejält gamla föräldrar men ser inte det som nångon nackdel.
det är för att du har kvar dom
Optimal ålder känns ungefär lika vanskligt att diskutera som optimalt näringsupplägg. Väldigt teoretiskt.
Nja, när man diskuterar optimal ålder i fysiskt hänseende finns det nog ganska bra stöd (kroppens allmänna elasticitet och tålighet för slitage, se 30-plus-tråden). Men det brukar å andra sidan vara en optimalitet som får väga ganska lätt.
Man är väl bara så gammal som man känner sig eller sådant spelar inte roll i denna tråden?
Själv valde jag lagom-alternativet 25-35 mest eftersom det är där jag själv har skaffat mina två barn (än så länge). Det känns ganska bra att ha det avklarat när man passerar de 30.
Mina föräldrar fick mig när de var 22 år och utan utbildning och halvtaskiga jobb. Kommer ihåg att de första 10-12 åren var mindre bra ekonomiskt sett men å andra sidan hade jag unga föräldrar fulla av energi.
Min frus föräldrar är på andra sidan då de var runt 40 när hon föddes.
En skillnad som redan nämnts är att många av hennes släktingar dog tidigt för henne medan mina levde/lever längre.
Utöver detta tror jag det handlar mycket om individen, vissa blir bra föräldrar redan när de är en bit över tjugo medan andra kanske blir bättre föräldrar när de är 40+. Ens mognad, intresse av att skaffa barn, tid i karriären, boende, samt sociala liv, hobbies etc är saker som alla kan avgöra hur lämpligt det är att skaffa barn just nu. Jag tycker dock inte man skall skaffa barn före man är 20 för då tror jag att det finns risk att man missar mycket av sin egen "uppväxt och tid". Inte kul att spendera sina tonår med att byta blöjor när polarna är ute och festar och reser.
shadowfire
2008-07-22, 18:56
Hittade farsan död i sin säng då jag var 17 (han blev 65 år och 2 dagar), så det var väl en helt klar negativ del av att ha en "gammal" förälder.
Å andra sidan så var det grymt o bara lyssna på hans historier om alla hans resor och upplevelser i livet. Jag hade aldrig haft lika stor respekt för honom om han inte haft så pass mycket mer livserfarenhet än mig. Historia, geografi, upplevelser, erfarenheter, you name it. Satan vilken go, vis gubbe han var.
Att föräldrarna är 40 bast då de skaffar sitt första barn ser jag inte som något problem. Min mormor för den delen är 70 år och kan lätt vara ute o sparka fotboll o snacka sex o kondomer om så behövs...
För egen del så lär det naturliga orsaker inte bli några barn förrän runt 40-strecket, tidigast.
shadowfire
2008-07-22, 18:59
Det är inte kul att behöva ärva en av sina föräldrar. Tro mig, jag vet. Mina föräldrar var 28 respektive 33 när jag föddes, min pappa var 56 när han dog.
Kul är det så klart inte, men jag fick ett helt möblemang och precis allt i köksprylar osv i arvgods lagom till jag flyttade hemifrån o till min första egna lägenhet, så man får göra det bästa av sitsen.
56 är ju ingen ålder att kola bort på och inte heller 65 som min farsgubbe blev. Idag är det ju inte ovanligt att folk passerar 70 eller 80 år o ändå är skapligt pigga.
Tja, jag kan knappt inte komma på några fördelar av att ha gamla föräldrar helt enkelt.
Nackdelarna väger nog upp.
Det enda skulle isåfall vara ekonomisk trygghet. men det har man ofta som 20-30 åring också om man väl bestämmer sig, (tänk inte på några extremexempel nu)
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2026, Jelsoft Enterprises Ltd.