Att slå lilltån i saker och ting

[Officer]

Har inte ni funderat över hur det kommer sig att vi inte har fler brutna/illa skadade lilltån? Jag har slagit den i allt från bordsben till annat hårt och elakt som har gjort så att jag stått och smyggråtit och försökt dölja smärtan, men den vill liksom aldrig bli skadad ordentligt.

[JJ]

Jag finner det ändå rätt naturligt att den inte går av då den är så kort. Men, ja har inte ägnat det så mycket tanketid, nej.

[forslund]

Verkar vara ett svårt ben att bryta, helt klart.

Jag sprang i full karriär förbi ett stort bastant träbord och smällde i endast lilltån i det. Kunde inte stödja på foten på 3 dagar men brutit hade jag inte gjort enligt röntgen. :D

[erks]

Jag finner det ändå rätt naturligt att den inte går av då den är så kort. Men, ja har inte ägnat det så mycket tanketid, nej.

Ja, det borde ha att göra med kortheten. Ändå tänker man varje gång "nu jävlar gick den av".

[Slartibartfast]

Den går att amputera så slår man inte i den längre. Lilltån har ingen funktion ändå.

[watertouch]

Den går att amputera så slår man inte i den längre. Lilltån har ingen funktion ändå.

:) Plockar hellre ner dörrarna.

[egge]

:) Plockar hellre ner dörrarna.

Dörrkarmarna också? ;)

[watertouch]

Dörrkarmarna också? ;)

Hmm får bredda dörrkarmen så den är 3m det blir nog bra.:)

[shut teh face]

Det värsta är ju på vintern om man varit ute och fötterna är iskalla. Sen går man och slår i något hemma.. *spy*

[Osten80]

Jag förundras också av tårnas hållbarhet. En tiondels selkund efter att man har stött emot något, gör det ofta så ont att man vill böla och skrika. Fem sekunder efter det, känns det ingenting längre.

[Alexton]

Små knubbiga tår ftw ;)

[theoppositescollide]

Det är ju en sällsynt vidrig smärta som infinner sig när man leker fotboll med ett bordsben, men ja, tån i sig verkar tendera att hålla sig stark.

[shut teh face]

Att den är stark och tålig härstammar ifrån förr i tiden; man hade inga skor, och dåligt ljus på natten = man slog ofta tårna i något.

[Roosen]

Har inte ni funderat över hur det kommer sig att vi inte har fler brutna/illa skadade lilltån? Jag har slagit den i allt från bordsben till annat hårt och elakt som har gjort så att jag stått och smyggråtit och försökt dölja smärtan, men den vill liksom aldrig bli skadad ordentligt.

Jag har hört att en medel-svensson bryter lilltån ca 1gr/år "omedvetet".
Tror jag läste det på ett mjölkpaket :em: