Visa fullständig version : Hjälp, med bakåtliggande ätstörning
Det har varit jobbigt och ofta oumbärligt med detta, från förra sommaren till än idag. Jag kan inte fullt ut påstå att jag haft en grov ätstörning, jag slutade aldrig äta, jag tyckte inte jag såg tjock ut under min "deffningsperiod", ibland blev jag faktiskt rädd och skärrad när jag speglade mig själv i bikini. Men jag var faktiskt underviktig under denna period. Jag var 163 cm lång och vägde som minst 40 kg.
Jag har länge varit en sportfanatiker. Jag älskar löpning och tränar även boxning, klättring, går på gymmet osv. Jag gör allt möjligt och älskar variation. Jag är en mycket insiktsfull och djup människa och experimenterar mycket med min kropp för att inneha och ha tillgång till alla möjligheter. Men tråden skapade jag främst för att jag verkligen behöver utomstående synpunkter och förhoppningsvis någon form av råd.
Efter förra sommarens "deffperiod" som uppnåddes genom ätstörningsinspirerade metoder, vet jag nu men visste inte då, i form av ätra mindre, träna mer. Var innan relativt vältränad, men hade en del överskotsfett som jag ville bli av med. Under hela sommaren behöll jag denna form, tills jag till hösten tog och skärpte till mig då bland andra boxningen började kräva mycket mer, och då jag ville kunna orka springa som jag tidigare inbillade mig att jag kunde. Att nämna är också att jag är en van löpare, springer 2,2 mil på drygt 2 timmar. Men som sagt, jag började skärpa mig, åt mer och tränade på. Blev starkare, utvecklade min kondition men vilade för lite. Detta ledde till att jag blev övertränad, men fortsatte ändå att träna, trots att resultaten uteblev slutligen. Jag gick upp i vikt också, väger idag närmare 50 kg, på ca 165 cm. Men bara för en vecka sedan bestämde jag mig för att ta tag i detta med, och vilade från hård/vanlig träning just denna föregående vecka.
Jag har alltid ätit för lite, men har haft svårt att inse det då min mage ändå blir uppblåst som resten av kroppen, känns det som plus att jag inte heller blev av med det överflödiga fettet. Har senare förstått att jag blåser upp då min mage inte är van vid att inta vanliga mängder föda, och att jag går upp i vikt, mest i vattenansamlingar. Detta blir som en ond cirkel, går jag upp i vikt, vill jag gå ner kilona igen, och då måste jag ju äta mindre igen osv. Men tog som sagt tag i detta, och åt relativt vanligt och vilade från träningen en vecka. Men faktum återstår fortfarande, att jag vill bli av med det överskottsfettet. Nu vet jag att många skulle komma med kommentaren, men på 49-50 kg kan du inte ha mycket fett på kroppen, men jag har det. Och jag tycker inte att jag är tjock, är snarare kurvig med muskler. Idag börjar jag att träna igen, kör ett boxningspass idag. Men min mening med tråden var ju inte detta, och det är faktiskt ganska svårt att formulera mitt problem. Men grejen är den att jag är så missnöjd med mitt överskottsfett och min kroppsliga obalans. Och nu efter den här veckan utan träning med vanlig mängd energi så har jag gått upp i vikt, och är sjukt missnöjd med detta. Jag vill inte se ut som jag gör just nu. Jag håller verkligen fast till att jag ska äta vanligt så att jag kan leva normalt och få ut resultat av min träning, men vad kan jag göra nu för att bli av med mitt överskottsfett? Och då vet jag att kroppen ordnar så att kroppsfettet är på en naturlig procent, men jag har intentionen att deffa ner mig till synliga muskler, riktig deffambition. "Man, vad ambivalent den här personen är" tänker många med stor sannolikhet, och jag förnekar inte det.
Men ni som har erfarenhet av dessa problem känner igen er, och kan förhoppningsvis ge råd och utgå ifrån egna erfarenheter oavsett frågan. Behöver i vilket fall få ur mig detta då det hela börjar kännas riktigt hopplöst.
Måste först ge dig credit för din insiktsfullhet, nästa steg är det du nu gör - tar tag i det... bra bra :)
Till frågan...
Jag gissar att ditt "överskottsfett" snarare är "muskelunderskott". Att bara träna boxning och löpning ger inte särskilt mycket muskelmassa (=kött) utan gynnar främst bara fettförbränningen. Med mer muskler på kroppen skulle du troligen uppleva dig kropp och hud som fastare och inte lika mjuk som du troligen uppfattar den idag.
Jag skulle rekommendera dig att hitta ett sätt att få in mer muskelbyggande träning i din vardag. Men... det kräver också att du "vågar" äta tillräckligt för att musklerna ska kunna byggas...
Och kom nu inte med orden "vill inte bli SÅ stor/musklig..."!
Tro mig... det tar lång tid innan musklerna blir SÅ stora ;)
Problemen du beskriver med en trött, överspänd kropp, vätskeansamling, uppblåst mage etc. är ju en direkt följd av att du fuckar upp mat och träning (det vet du antagligen, men man brukar behöva höra det). Det finns ingen annan väg till en kropp som ser snygg ut än att SLUTA GÖRA DETTA. Att hetsbanta och hetsträna kommer bara att göra ont värre (Varför tror du att kroppen beter sig som den gör ...? Frågan är givetvis retorisk.). Att lära sig äta och vila så mycket som kroppen behöver är inte att bli ett slappo eller en frossare. Men att lära sig det är oerhört svårt; du behöver ta itu med dina hjärnspöken. Man behöver oftast hjälp för detta; om du inte har proffshjälp redan så sök.
Tack så mycket för era svar.
Endura: Jag tror mycket väl att du har rätt i dina påståenden. Mer muskelträning ska införas i schemat. Kör styrketräning på gym regelbundet vanligtvis, men då jag med stor sannolikhet snarare brutit ned den muskelmassa jag tillfälligt byggt upp har det försvunnit lika fort som det tillkom. Och att bli lite musklig har jag aldrig haft några större fobier för, det är snarare då man är musklig med en del överskottsfett ut var jag inte vill hamna. Kan du definiera ordet muskelunderskott, förresten?
Tolkia: Som du anmärkte, är jag medveten om mitt problem. Men vad föreslår du mig att jag gör nu? Förutom att söka proffshjälp, vill säga.
Med "muskelunderskott" menade jag snarare att du, på den låga vikt som du angett, nog inte har "så mycket" muskler som du kanske vill få det att låta som. Jag väger ändå 61kg på mina 162 cm och börjar vara ganska hård (synliga linjer och ådror). Du väger alltså mer än 10kg mindre än mig, på samma längd...
Min gissning är att du lyckats "plåga bort" så pass mycket fett att den lilla (förlåt) muskelmassa du har syns. Men skulle du lägga på dig nåt kilo fett, skulle troligen linjerna försvinna. Med mer muskelmassa på kroppen kan du pendla ett antal kilon upp och ner och ändå ha synliga linjer.
Lösningen för dig är att börja lägga mer energi på att bygga muskler. Men det kräver att du bryter de flesta av dina dåliga vanor, dvs överträning och för litet kostintag... Att bara träna styrketräning räcker liksom inte, det kanske hjälper dig att behålla den muskelmassa du kan tänkas ha, men den ger inget mer...
Om du kan klara att bryta dina gamla tankebanor och kan hantera känslan av att äta mer, antagligen börja väga mer (vatten mm) och ge din kropp tillräcklig vila mellan varven - skulle jag snarare rekommendera dig att ta tag i en dietist/kostrådgivare som kan hjälpa dig räkna ut ditt kostbehov och se till så du kan ligga ca 100-200kcal överskott per dag och därmed börja lägga på dig mer fasthet på kroppen.
Det kommer ta ett tag innan du får "fastheten", du kommer troligen känna en övergående tid att det är både jobbigt och att du inte alls trivs med din kropp, men det är just övergående! Med en stark målsättning OCH en tilltro till att det du gör är rätt, kan du lyckas nå dina mål! :)
Creds för ditt svar Endura. Mitt viktigaste mål är dock att vara så anpassad som möjligt till löpningen, med de lopp jag vill genomföra. Därför, har jag aldrig varit så benägen att lägga på mig ytterligare muskelmassa, då jag som du säger inte vill bli "så stor och musklig". Det är det som skrämmer mig också en del, att inte kunna springa lika fritt och lika bra.
Muskler, och speciellt i den omfattningen som du säkert menar, tar verkligen tid att bygga(!) inte minst för oss tjejer. Jag har fått jobba länge och hårt för den mängd jag uppnått. Jag ville mest bara påvisa dig skillnaden, då vi är lika långa...
Grejen är bara den att du kan inte äta kakan och samtidigt ha den kvar. "Fettöverflödet" som du kallar det, trots låg kroppsvikt, är typiskt en "bantad" kropp med liten muskelmassa - det finns ingen fasthet/kött som fyller ut (resp. håller in) och det som finns kvar känns bara löst/mjukt.
Detta är resultatet av dina många år av kaloriunderskott i samband med överträning, och då främst fettförbrännande träning.
Jag är ingen löpare visserligen, men jag har svårt att tro att du skulle uppnå sämre löpresultat med lite mer "kött" på kroppen och framförallt med en bättre kosthållning, tvärtom skulle du snarare få bättre resultat iform av mer ork, både fysiskt och psykiskt! Det är ju rent logiskt att du med en bättre kosthållning skulle få mer ork för att löpa och till på köpet skulle kroppen även få mer energi både för återhämtning och uppbyggnad!
Hur mycket energi har du "tillåtit" dig själv per dag egentligen? Har du nån koll?
Redovisa gärna en träningsdag resp en vilodag, om du har såna... ;)
Tack så otroligt mycket för synpunkterna! :D Man blir riktigt glad.
Återigen, så tror jag på dina påståenden. Känns tragiskt att jag kunnat inbilla mig motsatsen ett bra tag. Jag har under dessa perioder av fysisk uppbyggnad haft ett reflexmässigt fokus på magen. Körde mycket extra magstyrke, och det är min grundstyrka idag. Jag har starka magmuskler, kompetenta instruktörer har påpekat det ett par gånger, men dock är detta periodvis. Så att helt påstå att jag är helt muskellös, är inte riktigt ett fullständigt påstående, enligt mig iallafall. De är även snyggt synliga periodvis, dock alltid med lite extra "håll" på sidan, och så har det alltid varit. Till och med på 40 kg var de tydligt utmärkta, gissa om det var frustrerande! Då var jag dock som du menar, helt muskellös. Men när jag ätit någorlunda bra presterar jag relativt bra, muskelmässigt, klarar iallafall av mina seriösa boxningsträningar. Klättringen kan dock bli kämpig stundtals, i armarna ligger mina svagaste muskler. Men för övrigt så är jag uthållig i benen från löpningen, och lårmusklerna syns en del, men som på magen ligger det håll på sidorna, och rumpan är en aning för bred och "uppblåst", dock inte platt.
Men du har rätt, för jag faller snabbt tillbaka till att hålla igen på mängden energi då min mage blåser upp, efter att jag ätit ordentligt efter ett träningspass. Och resten är historia.
En vanlig träningsdag för två veckor sedan, kunde se ut såhär:
Mån: Promenad till och från gymmet 06.30, ca 3 kmx2. Trappmaskin och cykel 45 minuter, fettförbrännartempo.
Promenad 40-60 min
1 h simning, intervaller
Promenad till och från boxningen, 3 kmx2, 1 timmes boxning.
Extra mage 150 crunches, 50 vanliga situps
Tisdag: Gymmet 06.00 crosstrainer 1 timme fettförbr. tempo
7 km promenad
Styrketräning på gymmet, alla muskelgrupper
Ons: Promenad till och från gymmet, Styrketräning
1 h hård löpning och styrke
Tors: Gymmet 06.00 (går varje gång dit) 1 h cross fettförbr.tempo
Styrketräning på gymmet, promenad dit och tillbaka
30 min hård löpning och styrke
Promenad till och från boxning 3x2 km, Boxning 1 timme
Fre: Promenader, summerat ca 8 km. Magdans 30 min. Vilodag
Lör: GYmmet, hård löpning 5 km, cykel medel 10 min, tyngre cykel 20 min, 3 km hård löpning, styrke alla muskelgruper
Promenad 6 km
Sön: Promenad 8 km.
Kostschema en vanlig måndag ex:
Frukost: 4-5 frukter och en näve nötter
3 äggvitor och en äggula
Lunch: 1 palsternacka, 100 g broccoli, 150 g fiskfilé/kyckling, annan grönsak.
Mellanmål: Rågbröd med kalkon och grönsaker/ kikärtor och fisk/quorn
Middag: Grönsaker, 1 morot, 150-200 g fisk/kyckling/quorn/älgkött
Efter träning: 1 banan, 3 torkade aprikoser, 150 g fiskfilé och mycket sällan även ett rågbröd.
Jisses! Min första reaktion är: Var är fettet i maten!?
Ser lite nötter och en stackars äggula, sen är det i princip fettfritt... som tjej sliter du ut kroppen mycket snabbare i förväg på så lågt fettintag (handlar inte minst om hormoner och vitaminnyttjande för kroppen)
Kosten:
Slängde sen upp maten du räknade upp i excell-filen som finns att hämta under Kost&Näring... Du får i dig i runda slängor från 1200 till max 1500kcal per dag, varav ca 30% protein, 20% fett och 50% kolhydrater.
För jämföra igen ligger jag just nu på mellan 1500-1700kcal (40/30/30) per dag och går sakta ner i vikt, och det är enbart med styrketräning, jag konditionstränar inte alls just nu. Livsmedlen i sig är bra, det tänker jag inte anmärka på, men du skulle behöva öka på både fett och protein en aning om du ska ha något att bygga på.
Med din höga konditionsnivå skulle du lätt kunna äta minst 2000kcal per dag utan att gå upp i fettvikt! Men kom i håg att när du börjar äta samlar du på dig vatten i början, så visst... vågen kommer visa några kilon mer än du är van vid... ställ in dig på det!
Men du kommer också få mer ork och mer styrka... samt njutningen av att kunna äta mer ;)
Ett bra exempel är den här tråden: http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=112827
Den börjar med en oskyldig fråga om vad tjejer i allmänhet har för dagligt intag och glider över i ätstörningsfrågor då en tjej anger ett sjukt lågt dagligt intag... De tjejer som svarar som har erfarenhet av samma typ av leverne som du har nu, har bra svar och argument (sid 2 el 3 och framåt) - kolla den!
Kroppen:
Bara det att du var tvungen att vara nere på 40kg för att få synliga magmuskler säger sitt... Har du förresten kommit ihåg att kompensera den stora mängden magträning med att träna ryggen? Att hålla efter antagonisterna ("motsats-musklerna") är viktigt för att inte riskera obalans och skador i längden. Jämför med killar som disco-bygger (bröst-armar)... "Glömmer" de baksida axlar och rygg blir de framskjutna och får i längden en "grottliknande hållning"...
En överstark mage tar över för ryggen och kommer märkas med tiden, om den inte redan gör det...
Jag kan tänka mig att du kan "strunta" till stor del i benen iom löpträningen, lite utfall och benspark räcker säkert långt för underhållet...
Men du behöver nog ta tag i överkroppen mer och då främst rygg och axlar, men för klättringens skull även armarna (även om det egentligen är ben och greppstyrka som ska gälla där). Tänk också på att en mer vältränad överkropp balanserar ut en större underkropp visuellt... det var min morot från början, hehe :D
Haha, toppentips där med visualiteten! Det lär nog bli min morot också ;)
Jag kan inte tacka dig tillräckligt för hjälpen, tack så mycket för att du tog dig tid att lyssna och ge så utförliga råd. Till viss del visste jag detta själv, jag vill ge min kropp de bredaste förutsättningarna för dess existens och välmående, och i det långa loppet är det det här som gäller. Men trots att jag aldrig riktigt föll dit för ätstörningen pga. min höga iq ;P så har bakåtliggande orsaker fortsatt att följa efter i min utveckling, och det är först nu jag inser att jag aldrig tog tag i det från första början. Jag har klarat mig själv hittills, har aldrig pratat seriöst med någon om detta, inte ens min bästa vän. Alla ser mig som hälsan i mänsklig skapelse, och det är jag också, rent teoretiskt. JAg strävar efter att underhålla kroppen så mycket som den är skapt för att användas. Men med en ätstörning omvandlas många goda handlingar till extrema handlingar, som i slutändan blir till dåliga handlingar. Nu är siktet inställt på att verkligen satsa, jag har varit alltför feg och konservativ för att våga ta den svåra vägen, det är alltid bekvämare att gå tillbaka till något man innan kände sig trygg med. Tack än en gång :D Kolozzeum folket är bra.
Creds för ditt svar Endura. Mitt viktigaste mål är dock att vara så anpassad som möjligt till löpningen, med de lopp jag vill genomföra. Därför, har jag aldrig varit så benägen att lägga på mig ytterligare muskelmassa, då jag som du säger inte vill bli "så stor och musklig". Det är det som skrämmer mig också en del, att inte kunna springa lika fritt och lika bra.
Hej Klock!
Jag har lagt på mej en massa muskler under årens lopp (kutade mycket
långdistans förr om åren). Nuförtiden kör jag 3-4 pass i veckan på
10-15 km i 4.30-5.30 min/km och har en matchvikt på 86 kg.
Så du har lite marginal..............:D
Tack än en gång :D Kolozzeum folket är bra.
Jag hade själv inte uppnått lika bra resultat det senaste året utan :)
Lär man sig bara sålla i informationen OCH ta till sig det som faktiskt skrivs är Kolozzeum kanon!
Tänk på att du är din egen värsta fiende!!
Alla spärrar, måsten och problem finns bara i ditt eget huvud... jag trodde själv aldrig att jag skulle klara mig utan mat var 3e timme, att jag var ett extremfall som hade svårare än andra att nå de resultat jag ville, att jag kunde gå upp 2kg fett på en dag (suck!), att fett i kosten var farligt (suck igen!) och jag trodde deffinitivt inte att jag skulle palla att träna på tom mage på morgonen..!
Hehe... jaja... man kan upptäcka mycket om man bara vågar PROVA! :D
Lycka till, det låter iaf som att du är på rätt väg, kram! ;)
Hej hopp - ville bara onska lycka till!
Och det kommer vara svart att stalla om i borjan (ha talamod!) men in langden kommer du ma sa mycket battre!
Tack för erat stöd :D
Det är som ni påpekat väldigt jobbigt just nu. Min mage är mer uppblåst än någonsin, kläderna sitter så fel och mitt överskottsfett verkar ha vuxit till sig. Sjukt jobbigt, och eftersom jag alltid fångar känslor, och lever ut dem, blir det ännu tyngre. Men jag vill inte heller utesluta att leva ut känslorna, men jag förstår hur jag gett upp varje gång det blivit så här, och tagit till samma metoder för att bli av med detta. Då känner man sig aldrig pepp på att fortsätta.
Tack för erat stöd :D
Det är som ni påpekat väldigt jobbigt just nu. Min mage är mer uppblåst än någonsin, kläderna sitter så fel och mitt överskottsfett verkar ha vuxit till sig. Sjukt jobbigt, och eftersom jag alltid fångar känslor, och lever ut dem, blir det ännu tyngre. Men jag vill inte heller utesluta att leva ut känslorna, men jag förstår hur jag gett upp varje gång det blivit så här, och tagit till samma metoder för att bli av med detta. Då känner man sig aldrig pepp på att fortsätta.
Otålig kanske...? ;)
Ett mål måste vara realistiskt och ju mer du känner din kropp, desto mer realistisk kan du vara. Det tar tid för nya vanor att sätta sig och ibland måste man helt enkelt bara lita på teorin innan det får genomslag i praktiken!
Mitt tålamod är inte det bästa, nej ;) Men jag ligger i.
Endura, hade du kunnat posta ett exempel på hur en veckas uppbyggande magstyrke kan se ut? Hur har det sett ut för dig? Jag är inte säker på att jag tränar magmuskulaturen tillräckligt mycket. Jag är mycket tacksam om du kan bidra med detta ;)
Ytterligare en sak. Hade en vilodag igår, och åt en middag bestående av ca.100 g små gröna ärtor, 1 sharonfrukt, 1 äpple, 100 g älgfilé och 100 g kalkonfilé. Jag hade inte ätit speciellt mycket till lunch, endast lite grönsaker och en näve pizzasallad då jag fortfarande var mätt efter en mättande frukost på kikärtor, makrill och frukt. Då jag kom hem åt jag en 70 g rågbrödsskiva med två skivor gravad lax med 7 dadlar. Det kändes som att jag hade ätit för lite innan middagen, trots att jag var mätt. Så det var med motvilja jag tillade ärtorna i middagen. Men då mina hungerkänslor är mer förvrängda (dock har det blivit mycket bättre) så ville jag veta om detta skulle vara till en fördel. Annars skulle det bara blivit kött och frukt. Dessutom har jag tränat ihärdigt den här veckan. Dock var inte efterföljningen fullt så bra som jag hade hoppats på. Tre timmar efter måltiden bärjade jag känna mig dåsig, och extremt uppblåst, det blev konstigt att andas fullt ut normalt, jag var tvungen att stå upprätt för att kunna göra det. Ännu lite senare började det knipa i magen. Jag vill tillägga att jag är relativt van vid dessa magknip, vet precis hur de utvecklas och avslutas. Har bara haft det en gång den här våren, och ett fåtal gånger under hela förra året. Men är som sagt, bekant med dessa. Det börjar med småakitgt irriterande knip med korta uppehållanden, och långa avstannanden. Sedan utvecklas de till att bli starkare och mer smärtsamma (dock inte så smärtsamma så att det känns som att man borde åka in på akuten), men tillräckligt smärtsamma för att man ska ligga och vrida och åma sig. Under avstannandena av "kramperna" känner jag mig trött, lite yr men frälst med eufori för att det plågsamma är över.
Jag tror inte att jag blandar ihop eufori och adrenalin i detta sammanhang. När jag var barn hade jag dessa magkramper också, men då spydde jag också, men det känns absolut inte som att mina nuvarande magkramper är lika seriösa som de var då. När jag var barn, tror jag att adrenalin utlöstes efter magkramperna för de var extremt plågande. Jag kommer bara ihåg att jag inte kände mig mänsklig eller överhuvudtaget levande under dessa perioder. Outhärdligt helt enkelt. Som ren överlevnadsinstinkt, är det då logiskt att adrenalin utlöstes för att jag skulle kunna klara av dessa perioder.
Men då detta hänt på senare år, har det oftast utvecklats efter att jag ätit ovanligt mycket, och det är just det jag är säker på hände igår också. Men till frågan, är det verkligen då nödvändigt att jag pressar min kropp till att äta de mängder jag åt? För det ser inte extremt mycket ut i mina ögon. Men är detta en reaktion på att jag inte borde göra det, eller att det bara är en övergångsfas? Jag vill ju inte tänja min magsäck för mycket.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.