Visa fullständig version : Teknisk Matematik (el. Fysik)
Är det någon som läser teknisk matematik (eller möjligen fysik) eller känner någon som gör det?
Jag undrar framförallt hur svår utbildningen upplevs som och ifall man har någon fritid överhuvudtaget?
bertbert
2008-03-13, 17:06
Lärosäte?
Jacksatan
2008-03-13, 17:06
Är det någon som läser teknisk matematik (eller möjligen fysik) eller känner någon som gör det?
Jag undrar framförallt hur svår utbildningen upplevs som och ifall man har någon fritid överhuvudtaget?
Jag läser den inte själv men har bra koll på den ändå(bott med en som läser teknisk fysik). Som jag uppfattar det är det en av de tuffare utbildningarna på universitetet. Hur mkt fritid du får över beror så klart mkt på hur begåvad du är, men det kommer bli mkt bunden undervisning och mkt plugg.
Är det någon som läser teknisk matematik (eller möjligen fysik) eller känner någon som gör det?
Jag undrar framförallt hur svår utbildningen upplevs som och ifall man har någon fritid överhuvudtaget?
Robroy här på brädan har väl läst något liknande ?
Det är nog en av de mest krävande utbildningarna skulle jag tro, fritiden kan du nog mer eller mindre glömma, men det beror förstås på hur effektiv och duktig du är. Beror helt och hållet på om du jobbar vid sidan av osv...
Läst 2.5 år och läste ekonomi parallellt nere i Lund. Blev tvungen att ta en paus pga sjukdom men så fort jag blir frisk så ska jag köra igång igen. Fritiden var minimal men då läste jag dubbelt plus att jag jobbade 2-5h varje dag.
Go for it, utbildningen är grymt rolig och leder till bra jobb, skulle du tycka att det blir för teoretiskt så går det alltid att byta till en annan utbildning.
bertbert
2008-03-13, 17:18
Orkar inte vänta på svar om var det är. :) Jag läste D-linjen i Lund, och den är mycket lik teknisk fysik (just i Lund då alltså). När jag kom från gymnasiet hade jag höga betyg i matte/fysik/teknik och trodde jag kunde allt, därför blev första året tungt; när man väl kommit in i det var det desto lättare.
Jag hade lätt för mig, hade mycket fritid - en del pluggar extremt mycket och skriver bara medelbra, andra pluggar väldigt lite och sätter full pott på en massa tentor samtidigt som de tar en civilekonomexamen och hinner festa en massa under tiden.
Ergo: din egen förmåga är avgörande här.
Lärosäte?
Göteborg och Chalmers tänkte jag mig, den börjar där i höst men finns sen 2002 i Lund.
Jag läser den inte själv men har bra koll på den ändå(bott med en som läser teknisk fysik). Som jag uppfattar det är det en av de tuffare utbildningarna på universitetet. Hur mkt fritid du får över beror så klart mkt på hur begåvad du är, men det kommer bli mkt bunden undervisning och mkt plugg.
Hm. Bunden undervisning är det väl iofs på alla utbildningar på Chalmers.
Robroy här på brädan har väl läst något liknande ?
Det är nog en av de mest krävande utbildningarna skulle jag tro, fritiden kan du nog mer eller mindre glömma, men det beror förstås på hur effektiv och duktig du är. Beror helt och hållet på om du jobbar vid sidan av osv...
Hm ja. Isåfall blir det inte jobb annat än på somrarna.
Har läst civing. Teknisk Fysik i Linköping (mängden mattekurser blev över ett år). Var väl ungefär lika hårt som jag hade förväntat mig av en seriös utbildning. Gillar du matte och fysik är det helt rätt. Fritid är sekundärt ;) (Har man någorlunda lätt för sig i skolan är det inte så farligt. Man vänjer sig vid allt.)
Har man någorlunda lätt för sig i skolan är det inte så farligt. Man vänjer sig vid allt.
Där har vi en viktig sak när det gäller alla civ ing. utbildningar, efter första året har man finslipat sin studieteknik och då går det mycket lättare.
Är det någon som läser teknisk matematik (eller möjligen fysik) eller känner någon som gör det?
Jag undrar framförallt hur svår utbildningen upplevs som och ifall man har någon fritid överhuvudtaget?
Är man genuint intresserad, så löser sej resten......:)
(Jag är själv fysiker....;) )
Jag vet iofs. inte hur mycket som skiljer sig i svårighetsgrad etc. mellan teknisk matematik och fysik så jag kanske inte skulle ha buntat ihop dom.
Jag har högsta betyg i Ma A-E på gymnasienivå, men högskolematten ligger väl ljusår ifrån i svårighetsgrad. :/
Jag läser teknisk fysik i linköping och som sagts ovan så beror det väldigt mycket på din egen begåvning. Men visst kommer du att få plugga en del :cool:
Jag skulle vilja säga att det är väldigt individuellt hur jobbigt det upplevs. När jag läste (Chalmers) var det en del som pluggade dygnet runt för att hålla sig flytande. Vissa hade oerhört lätt för matte och klarade sig bra trots mycket fritidsaktiviteter. Jag tyckte att det var oerhört krävande, men det är svårt att relatera till andra utbildningar eftersom jag inte har provat på dem. Däremot kan jag säga att du definitivt kan ha fritid. Första två åren pluggades det nervöst så fort tillfälle gavs. Sedan upptäckte jag att effektivt pluggande och ordentlig vila gav betydligt bättre resultat. Det råder en kultur som kan få dig att sitta dygnet runt med ineffektivt pluggande.
Nu vet jag inte hur det ser ut idag. När jag gick så var Teknisk matematik en inriktning under fjärde året. De som läste den tyckte att det var riktigt svårt och de verkade helt klart ha den tuffaste inriktningen. De flesta som läste den hade ändå väldigt lätt för matten. Generellt sett tror jag att Teknisk fysik är jobbigast för de som hade det lätt i gymnasiet och aldrig lärde sig ordentlig studieteknik.
Jag vet iofs. inte hur mycket som skiljer sig i svårighetsgrad etc. mellan teknisk matematik och fysik så jag kanske inte skulle ha buntat ihop dom.
Jag har högsta betyg i Ma A-E på gymnasienivå, men högskolematten ligger väl ljusår ifrån i svårighetsgrad. :/
Äh, man förutsätts ju inte kunna mer än vad man fått lära sig på gymnasiet. De flesta högskolor inleder dessutom med en snabb repetitionskurs av hela gymnasiematten.
bertbert
2008-03-13, 17:34
Jag har högsta betyg i Ma A-E på gymnasienivå, men högskolematten ligger väl ljusår ifrån i svårighetsgrad. :/
Det var iallafall så under 90-talets första hälft. :/ Fan vad gammal jag är.
Jag har högsta betyg i Ma A-E på gymnasienivå, men högskolematten ligger väl ljusår ifrån i svårighetsgrad. :/
Det hade många av mina klasskamrater också och de var lika benägna att hoppa av som folk med lägre mattebetyg. Ska du välja utbildningen måste du vara intresserad. Det betyder mer än vilka betyg du hade i gymnasiet. Även om det inte skadar med toppbetyg från gymnasiet så är det ingen garanti att det kommer gå bra. Om du bara är intresserad tror jag det kommer gå bra. Som någon skrivit så inleds det med introduktionskurser.
Hm hm. Det hör väl till saken att det blir pendlande till Göteborg (7-8 mil kanske) varje dag vilket skär ner pluggtiden ytterligare.
Mitt andra val jag tänkt på är kemiingenjör 3 år då den verkar rätt bred, fördelen där är väl att utbildningen inte är så jäkla lång. Mycket svårt är det att välja dock. :(
Jägermeister
2008-03-13, 17:44
Läser själv civ.ing farkostteknik (vann för övrigt 2007 som bästa universtitetsprogrammet, lobbar lite för farkost ;) ) som har samma mängd matte som teknisk fysik och jag menar att det är helt upp till dig vilken mängd tid du vill lägga ner på det. Jag pluggar nog itne mer än ca 20 h per vecka (i tentatider möjligen 30) föreläsningar inkluderat och har ändå bra betyg (mest B).
Sen hänger ju mkt på att man är någorlunda bra på matte men jag menar att man behöver inte vara någon einstein direkt för att få godkänt.
Äh, man förutsätts ju inte kunna mer än vad man fått lära sig på gymnasiet. De flesta högskolor inleder dessutom med en snabb repetitionskurs av hela gymnasiematten.
Nu var jag knappast den smartaste studenten på universitetet men jag minns att jag fick en smärre chock när hela gymnasiets bokföring (deb-cred und so weiter) gicks igenom på en föreläsning på uni. JELP. Innan dess hade jag bara pluggat filosofi, sociologi och ekonomisk historia (där man istället för prestationsångest fick livsångest) en termin. Det var en sån där totalt meningslös introduktionstermin på uni. Värdelöst. Tvi.
Det kanske är något liknande på uni när det gäller matterepetitionerna, det gås igenom i rask fart.
Sparrisen
2008-03-13, 17:54
Teknisk Fysik är nog som en civilingenjörs-utbildning är mest, varken mer eller mindre jobb än om man läser tex maskin eller ekonomi tror jag. Sedan passar olika personer bättre med vissa typer av ämnen/kurser. Jag hade tex lätt för vissa kurser, svårare för andra. Nu läste inte jag just Teknisk Fysik, men jag tror att jag kanske t.o.m hade kunnat lägga ner mindre tid på den utbildningen, eftersom jag har lätt för matematik och fysik - har man det så är det ju inte så mycket att sitta och läsa, vilket ju annars tar tid.
Btw, att läsa till ingenjör är inte så svårt :)
Sparrisen
2008-03-13, 17:59
Jag vet iofs. inte hur mycket som skiljer sig i svårighetsgrad etc. mellan teknisk matematik och fysik så jag kanske inte skulle ha buntat ihop dom.
Jag har högsta betyg i Ma A-E på gymnasienivå, men högskolematten ligger väl ljusår ifrån i svårighetsgrad. :/
Så farligt är det inte. Att klara ett matteprov på högskoleutbildning är ofta inte så jättesvårt. Möjligen att få högsta betyg, men det är ju en annan sak.
The_RobRoy
2008-03-13, 18:04
Jag har pluggat samma som Palm (fast finansiell matematik som inriktning, vilket Palm inte har läst gissar jag ;) )
Hur svår utbildningen är beror på din ambitionsnivå. Att gå igenom skolan med 3:or och godkänt i alla kurser klarar nog dom flesta, oavsett intelligens osv.
Men att läsa utbildningen på 4.5 år (observera 4.5 år, väldigt få gör ens detta) med nästan enbart 4:or och 5:or kräver väldigt mycket jobb, nästan oavsett av hur smart du är.
Är du duktig på matte ifrån gymnasiet (VG utan ansträngning eller MVG med lite ansträngning) kommer du klara teknisk fysik. För att utföra utbildningen bra (bra betyg, i tid osv) krävs antingen att du är väldigt smart eller sliter rätt hårt.
Hur viktiga är betygen sen då?
Sparrisen
2008-03-13, 18:26
Hur viktiga är betygen sen då?
Min uppfattning är att de inte är sååå viktiga. Ok, om två personer med exakt samma utbildning söker samma jobb, och den ena har 3:or i alla kurser medans den andra har 5:or så kanske det har en del betydelse. Men om man väl får komma på intervju så är det så mycket annat som spelar roll; erfarenhet, engagemang, första intrycket, social förmåga, framtidsplaner etc etc...
The_RobRoy
2008-03-13, 18:41
Hur viktiga är betygen sen då?
Viktigare är kanske hur mycket du lärt dig och förstått. Får man en 3a, så kan man i regel egentligen inte ämnet i min mening. Med vissa undantag, extremt svår tenta, man hade otur den dagen och slarvade mycket osv..
Sparrisen
2008-03-13, 18:44
Viktigare är kanske hur mycket du lärt dig och förstått. Får man en 3a, så kan man i regel egentligen inte ämnet i min mening. Med vissa undantag, extremt svår tenta, man hade otur den dagen och slarvade mycket osv..
Håller med där Robban! Vissa kurser är en 3:a ok, men i många andra är den nästan löjligt enkel. Att bara behöva kunna säg 1/4 av kursen eller att ha lärt sig 2 typtal är ingen större bedrift eller bevis på förståelse.
Tro att båda utbildningarna är bra och om du väljer den ena så är det nog inte så svårt att byta över tiill den andra om du känner att du valt fel. Jag tror första året är rätt likt så du kommer kunna tillgodaräkna de flesta kurserna.
Hur svårt är det att säg gå på teknisk matematik och sedan vilja byta till kemiingenjör efter en månad eller tre? Får man stå sitt kast i ett år ifall det är för svårt/man ångrar sig?
pragmatist
2008-03-13, 19:23
Vad kommer att hända med civilingenjörsprogrammen nu när master-nivån införs i och med Bolognaprocessen? Kommer master of science bli detsamma som civilingenjör eller en specialvariant? Och om det är samma sak och man får samma titel, varför inte ta en master of science på något universitet istället?
shut teh face
2008-03-13, 19:27
Tjejens kille har läst tekniskt fysik tidigare (10 år sedan) och läser nu juridik.
Enligt honom är juridiken svårare/krävs mer plugg. Men det betyder inte så mycket kanske, annat än att han har lätt för matte till exempel, men tycker juridiken är "långtråkig" och ... ja plugga in plugga in.
Jag har pluggat samma som Palm (fast finansiell matematik som inriktning, vilket Palm inte har läst gissar jag ;) )
Hur svår utbildningen är beror på din ambitionsnivå. Att gå igenom skolan med 3:or och godkänt i alla kurser klarar nog dom flesta, oavsett intelligens osv.
Men att läsa utbildningen på 4.5 år (observera 4.5 år, väldigt få gör ens detta) med nästan enbart 4:or och 5:or kräver väldigt mycket jobb, nästan oavsett av hur smart du är.
Är du duktig på matte ifrån gymnasiet (VG utan ansträngning eller MVG med lite ansträngning) kommer du klara teknisk fysik. För att utföra utbildningen bra (bra betyg, i tid osv) krävs antingen att du är väldigt smart eller sliter rätt hårt.
Det är ungefär likadan bild som jag har och håller med dig kring betygen. Ett snitt bra över 4 är få som klarar utan en väldigt seriös satsning, jag kan inte säga att jag träffat många slöpluggat och klarat något sånt. I det fallet är dom mer som mig, dominerande treor och fyror :D
Fast om man nu ska optimera tycker jag man ska satsa på någon mellanväg och om det finns möjlighet arbeta praktiskt vid sidan om. Vad det kan vara generellt är svårt att säga, för oss IT-folk är det mer självklart antar jag - någon sorts programmering. Den här erfarenheten av ett deltidsjobb plus femårig examen tror jag ger bra chanser för framtida jobb. Lär väl iofs vara kontakter ändå för väldigt många i slutändan. Givetvis ska man satsa på femmor i snitt om man vill fortsätta plugga efter dom fem åren..
edit: Ett till argument för extrajobb inom ens bransch är att utbildningen kanske inte lär ut allt som behövs. Skulle nästan garantera att det blir väldigt mycket teori och annat BS som inte direkt är applicerbart i praktiken. Visst kan man säkerligen hitta bra jobb ändå och bli upplärd men om man faktiskt kan en del från att ha lärt sig vid sidan om borde chanserna vara mkt högre.
Hur svårt är det att säg gå på teknisk matematik och sedan vilja byta till kemiingenjör efter en månad eller tre? Får man stå sitt kast i ett år ifall det är för svårt/man ångrar sig?
Trycker upp denna så att folk inte missar på nya sidan.
Jag går Teknisk Fysik i Umeå och kan bara säga att det är en väldigt bra linje. Visst är det en hel del plugg men självklart har man fritid. Kan utan vidare gå ut 2 ggr i veckan eller mer (förutom under tentaperiod) och ändå hinna med skolan. Dessutom tränar jag 5 ggr i veckan.
Och sedan blir också studietekniken bättre med åren, som någon tidigare talare sagt.
Jag går Teknisk Fysik i Umeå och kan bara säga att det är en väldigt bra linje. Visst är det en hel del plugg men självklart har man fritid. Kan utan vidare gå ut 2 ggr i veckan eller mer (förutom under tentaperiod) och ändå hinna med skolan. Dessutom tränar jag 5 ggr i veckan.
Och sedan blir också studietekniken bättre med åren, som någon tidigare talare sagt.
Hur lätt hade du för gymnasiet? Vad blev betyget i gymnasiet?
text...
Är du duktig på matte ifrån gymnasiet (VG utan ansträngning eller MVG med lite ansträngning) kommer du klara teknisk fysik. För att utföra utbildningen bra (bra betyg, i tid osv) krävs antingen att du är väldigt smart eller sliter rätt hårt.
Njae, jag hade väl i stort sett G i mattekurserna på gymnasiet (nu va iofs min ansträngning minimal :D) men jag klarar matten finfint på teknisk fysik. Har väl inga höjdarbetyg men ca 3,5 i snitt.
Hur lätt hade du för gymnasiet? Vad blev betyget i gymnasiet?
Mattekurserna är ganska lika för många civilingenjörsutbildningar, sen kan det vara olika tyngd på vissa saker och lite skillnad i svårighetsgrad. Ingen idé att ha en överdriven tung kurs i viss typ av matematik om eleverna inte kommer ha så stor nytta av det t.ex.
Jag tror du klarar dig bra bara du tar pluggandet seriöst. Jag hade glömt bort väldigt mycket men klarade kurserna ändå, dock hade betygen kunnat vara bättre :)
Hur lätt hade du för gymnasiet? Vad blev betyget i gymnasiet?
Känns spontant som om du borde lugna ner dig lite. Betyghetsen från tidigare finns för visso kvar även på universitetet men det ger absolut nada då företagen inte bryr sig om betyg. Ta det lugnt, ha kul och du ska se att det kommer gå super.*flex*
Känns spontant som om du borde lugna ner dig lite. Betyghetsen från tidigare finns för visso kvar även på universitetet men det ger absolut nada då företagen inte bryr sig om betyg. Ta det lugnt, ha kul och du ska se att det kommer gå super.*flex*
Har hört talas om något företag som kollar på det, kan tänka mig att om det är ont om jobb och många sökande kan man jävlas lite med folk. Fanns något konsultföretag som jag hört från flera frågade efter betyg, men vettefan vilket det var.
Om man vill plugga vidare är bra betyg nästan ett måste. Kanske går på något vänster ändå.
Jag är lite småintresserad av teknisk matematik nu.
Frågan är ifall man ska välja det eller kemiingenjör (högskoleingenjör).
5 år vs 3 år. Matte vs. Kemi. Kan inte någon komma med ett skitbra svar? :/
Välj civilingenjör inom Samhällsbyggnad på KTH. Där läser jag nu och det finns HUR MYCKET JOBB SOM HELST inom byggbranschen, o det är allt annat än dåligt betalt. Läste i någon tidning att snittet inom byggbranschen låg på 36000 i månaden för män, för det antar jag att du är? :) Läser 4e året på en ganska okänd inriktning som heter tekniskt lantmäteri som jag tycker är oerhört givande. GIS, GPS, Satellit, laserskanningkurser osv. Och även där kryllar det av jobb
Välj civilingenjör inom Samhällsbyggnad på KTH. Där läser jag nu och det finns HUR MYCKET JOBB SOM HELST inom byggbranschen, o det är allt annat än dåligt betalt. Läste i någon tidning att snittet inom byggbranschen låg på 36000 i månaden för män, för det antar jag att du är? :) Läser en ganska okänd inriktning som heter teknsikt lantmäteri som jag tycker är oerhört givande. GIS, GPS, Satellit, laserskanningkurser osv.
Tackar för tipset, men KTH är inte aktuellt. Fel sida av landet. :)
Har flickvän på Chalmers dessutom.
Vad kommer att hända med civilingenjörsprogrammen nu när master-nivån införs i och med Bolognaprocessen? Kommer master of science bli detsamma som civilingenjör eller en specialvariant? Och om det är samma sak och man får samma titel, varför inte ta en master of science på något universitet istället?
Master of sience i övriga Europa är som jag förstått det en civilingenjör fast på 5år? Motsvarigheten till civilingenjör har inte funnits förr och därför har det nu infört i Sverige om jag förstått det rätt? Med 5års utbildning istället. Vi som redan är inskrivna på ett civilingenjörsprogram kan också ta ut en Master of sience om vi läser ytterliggare kurser i ett halvår (i en övergångsperiod).
M. Sc är motsvrande gamla civilingejör. Vår 4.5-åriga civingutbildning är ju lite egen, därför har den anpassats. M. Sc tolkas även ibland som magister, vilket jag tror är en fyraårig universitetsutbildning. Magister tror jag kommer fasas ut.
Min utbildning är en civilingenjörsutbildning på 180p (gamla poängen), det var det när jag sökte första gången. Vi var den första årskullen som skulle gå enligt det nya systemet, vilket i princip innebär 20p kurser till och mastersdiplom. Mastersdiplomen ska i princip vara samma som civing, fast förlängd för att passa mer med övriga Europa som i regel haft längre utbildnign än oss. Vad jag förstått kommer man få ut både och; civing är inte så lätt fasa ut då det väger tyngre hos arbetsgivare än en flashing engelskt titel. Vidare vill man inte bli förknippad med examen från Bonnetorps universitets fyraåriga magisterutbildning :)
Känns spontant som om du borde lugna ner dig lite. Betyghetsen från tidigare finns för visso kvar även på universitetet men det ger absolut nada då företagen inte bryr sig om betyg. Ta det lugnt, ha kul och du ska se att det kommer gå super.*flex*
Det där stämmer inte helt. Finns en del företag som bryr sig om ditt betygssnitt.
Vidare vill man inte bli förknippad med examen från Bonnetorps universitets fyraåriga magisterutbildning :)
Vore rent ut sagt för jävligt, en civilingenjör kräver ju så mkt mer än en magister:)
Nån som har koll på jobbutsikterna ifall man inte vill jobba utomlands eller i en svensk storstad vad gäller TM?
Trycker upp denna så att folk inte missar på nya sidan.
Vet inte hur det fungerar med byte av program på Chalmers. På LTH är det många som byter, de får dock endast göras vid terminsskifte här.
Om du går in på programhemsidorna så kan du säkert hitta lite mer specifikt vilka kurser som ingår första terminen. Skulle tro att ca hälften är samma de övriga kan du antagligen ta igen efter hand om du bestämmer dig för att byta.
En annan idé är att kontakta studievägledaren på Chalmers, dem brukar ha bra koll.
Vore rent ut sagt för jävligt, en civilingenjör kräver ju så mkt mer än en magister:)
Det är förvirrande det där. Var på arbetsintverju idag där hon översatte min (blivande, om ett år dvs) mastersexamne till magister.. var noga med att rätta henne där. Egentligen är magister rätt starkt; i vissa länder är det en tilläggsutbildning till den vanliga civingutbildningen. I Sverige är det dock vad jag förstått fyraårig universitetsutbildning som är svagare än civing. Civing utan exjobb kanske? Någon som har bättre koll på univärlden kanske kan upplysa oss lite.
Nån som har koll på jobbutsikterna ifall man inte vill jobba utomlands eller i en svensk storstad vad gäller TM?
Jag kollade på kurserna och tycker det är som beskrivningen på programmet nästan allt möjligt som du kan jobba med. Tycker det verkar rätt dumt att få lite utildning i allt möjligt, det behöver inte vara kört för jobb sen men om du väljer den tycker jag du ska börja fundera på vad du vill specialisera dig i redan nu. Om du läser lite allt möjligt finns risken att du inte kan något bra till slut, och då blir det svårt söka jobb som kräver lite specialisering (vilket jag tror är en stor del av jobben). Bara civingexamen väger tungt, är nog inte kört även om du inte är specialist i något.
Det är förvirrande det där. Var på arbetsintverju idag där hon översatte min (blivande, om ett år dvs) mastersexamne till magister.. var noga med att rätta henne där. Egentligen är magister rätt starkt; i vissa länder är det en tilläggsutbildning till den vanliga civingutbildningen. I Sverige är det dock vad jag förstått fyraårig universitetsutbildning som är svagare än civing. Civing utan exjobb kanske? Någon som har bättre koll på univärlden kanske kan upplysa oss lite.
Matten är väl som jag förstått det den största skillnaden mellan magister och civilingenjör, rätta mig någon:)
Hur fungerar den där betygsskalan, den med 5 som högsta?
Dvs var är nivåerna på tentorna för de olika betygsstegen?
Jag studerar efter U/G/VG där VG 85%, G 60% Jag gissar att 5 är ~90-95%?
Att snitta VG är inte det lättaste har jag noterat, speciellt på lite mindre tentor, har man en 25p tenta måste man ha 21.5p villket är lite lurigt då det oftast är essäfrågor.
Hur fungerar den där betygsskalan, den med 5 som högsta?
Dvs var är nivåerna på tentorna för de olika betygsstegen?
Jag studerar efter U/G/VG där VG 85%, G 60% Jag gissar att 5 är ~90-95%?
Att snitta VG är inte det lättaste har jag noterat, speciellt på lite mindre tentor, har man en 25p tenta måste man ha 21.5p villket är lite lurigt då det oftast är essäfrågor.
Det är dumt att jämföra egentligen. Man kan säga så här, är % högre så kan tentan vara enklare, är dom lägre kan tentan vara svårare. På Chalmers varierar 3:a mellan 40-50% någon gång sällan lite högre, 4:a oftast 60% ibland lite högre, 5:a 80 % kanske 85% någon gång sällan. GU har jag för mig har bara G och VG, G tror jag är samma, VG ligger nånstans mellan 4:a och 5:a. Om jag kommer ihåg rätt.
bertbert
2008-03-14, 08:06
Nån som har koll på jobbutsikterna ifall man inte vill jobba utomlands eller i en svensk storstad vad gäller TM?
Vad VILL du jobba med!?!?!?
Vad VILL du jobba med!?!?!?
Inte en aning faktiskt. Ekonomi är trist, så det går nog bort.
Datorer låter OK i teorin men av erfarenhet så är jag kass på det, kan bero på dålig motivation/lärare iofs.
Skulle kunna vara kul med forskning kanske. Kemiingenjörer som jobbar i labb låter som det skulle kunna passa mig, men risken är väl att dom har rätt monotona arbetsuppgifter.
Man vill ju gärna ha bra lön också.
Inte en aning faktiskt. Ekonomi är trist, så det går nog bort.
Datorer låter OK i teorin men av erfarenhet så är jag kass på det, kan bero på dålig motivation/lärare iofs.
Skulle kunna vara kul med forskning kanske. Kemiingenjörer som jobbar i labb låter som det skulle kunna passa mig, men risken är väl att dom har rätt monotona arbetsuppgifter.
Man vill ju gärna ha bra lön också.
Jag tycker nästan du borde jobba eller nånting först. Du verkar inte riktigt säker på vad du vill pyssla med.
Iofs spelar det ingen stor roll huruvida man vet det eller inte. Jag trodde jag visste vad jag ville jobba med innan uni (i min enfald trodde jag att jag egentligen kanske ville bli lärare - men jag har bättrat mig) sen trodde jag att jag skulle bli informatör (hur man nu blir det är en annan femma) och sen trodde jag att jag skulle jobba på UD/regeringskansliet (likt alla andra hjon som pluggar statsvetenskap) och sen insåg jag att jag inte visste ett skit och tar det som det kommer.
Men, man bör ha ett hum om vilken slags inriktning man bör plugga på universitetet, det hjälper med motivationen om man har något slags slutmål, hur vagt det än må vara.
edit: jag känner bara en människa som sysslar med kemi och det verkar vara oerhört...öh...enformigt.
Det är förvirrande det där. Var på arbetsintverju idag där hon översatte min (blivande, om ett år dvs) mastersexamne till magister.. var noga med att rätta henne där. Egentligen är magister rätt starkt; i vissa länder är det en tilläggsutbildning till den vanliga civingutbildningen. I Sverige är det dock vad jag förstått fyraårig universitetsutbildning som är svagare än civing. Civing utan exjobb kanske? Någon som har bättre koll på univärlden kanske kan upplysa oss lite.
Master = Magister.
Civing (förr: 4.5år nu: 5år) "översätts" till Master (5år).
En tvåårig masterexamen införs i Högskoleförordningen från 1 juli 2007 som en påbyggnad på en kandidatexamen eller annan treårig examen på grundnivå, i enlighet med den europeiska Bolognaprocessen. Denna masterexamen kräver alltså totalt fem års högskolestudier, vilket motsvarar 300 högskolepoäng (ECTS credits) eller 200 poäng i det gamla svenska systemet. Detta till skillnad från den magisterexamen som kräver totalt fyra års studier, och som fortfarande kommer att finnas kvar i Sverige, dock i något modifierad tappning.
Mer på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Master
sen insåg jag att jag inte visste ett skit och tar det som det kommer.
Det är en kul grej med skolan, man inser hur jävla lite man vet.
Hur fungerar den där betygsskalan, den med 5 som högsta?
Dvs var är nivåerna på tentorna för de olika betygsstegen?
Jag studerar efter U/G/VG där VG 85%, G 60% Jag gissar att 5 är ~90-95%?
Att snitta VG är inte det lättaste har jag noterat, speciellt på lite mindre tentor, har man en 25p tenta måste man ha 21.5p villket är lite lurigt då det oftast är essäfrågor.
Vi, KTH, har "A B C D E (Fx) F".
på en en tenta med 5 frågor brukar ca 50% vara E och endast ett slarvfel på ett tal vara A (~95%). Resterande betygen är på en linjär skala mellan dessa.
Vi, KTH, har "A B C D E (Fx) F".
på en en tenta med 5 frågor brukar ca 50% vara E och endast ett slarvfel på ett tal vara A (~95%). Resterande betygen är på en linjär skala mellan dessa.
Det är den Bolognagrejen som har dom betygen och det är samma för alla skolor som samarbetar där. Går få det på Chalmers men jag vet få som kryssasr i för att få ett sånt betyg.
På min tid kunde vi byta ca 30p kurser (gamla systemet) mot kurser i ett program som kallades teknisk matematik (formellt var detta inte ett mastersprogram).
Idag hade jag utan tvekan valt teknisk matematik direkt.
Tänk på att iom bolognaprocessen så _behöver_ du inte välja helt rätt från början, utan du kan välja på flera olika mastersprogram senare.
Själv gick jag vidare via forskarskola och doktorandutbildning till systembiologi (finns som mastersprogram numera) vilket jag tror kommer en naturlig del inom forskning och livsmedels- och läkemedelsindustrin framöver. Många av mina doktorandkompisar jobbar med finansmatematik - är man kåt på pengar är det ett hett tips.
Enda nackdelen med att välja teknisk matematik direkt är att du riskerar att tappa en del av bas-ingenjörskurserna som ger dig förankringen i tillämpningarna.
Sen är ju saken exakt VAD man kan jobba med sen om man gått teknisk matematik och tycker ekonomi, bygg etc. är trist.
Jag tycker nästan du borde jobba eller nånting först. Du verkar inte riktigt säker på vad du vill pyssla med.
Iofs spelar det ingen stor roll huruvida man vet det eller inte. Jag trodde jag visste vad jag ville jobba med innan uni (i min enfald trodde jag att jag egentligen kanske ville bli lärare - men jag har bättrat mig) sen trodde jag att jag skulle bli informatör (hur man nu blir det är en annan femma) och sen trodde jag att jag skulle jobba på UD/regeringskansliet (likt alla andra hjon som pluggar statsvetenskap) och sen insåg jag att jag inte visste ett skit och tar det som det kommer.
Men, man bör ha ett hum om vilken slags inriktning man bör plugga på universitetet, det hjälper med motivationen om man har något slags slutmål, hur vagt det än må vara.
edit: jag känner bara en människa som sysslar med kemi och det verkar vara oerhört...öh...enformigt.
Jag har jobbat på Ringhals ett antal år, jag tror inte det ger mig något mer än att jag får studiemotivation eftersom jobba är skit.
Tror också det kan vara enformigt... såvida man inte klättrar i företaget till något helt annat möjligen.
Master = Magister.
Civing (förr: 4.5år nu: 5år) "översätts" till Master (5år).
En tvåårig masterexamen införs i Högskoleförordningen från 1 juli 2007 som en påbyggnad på en kandidatexamen eller annan treårig examen på grundnivå, i enlighet med den europeiska Bolognaprocessen. Denna masterexamen kräver alltså totalt fem års högskolestudier, vilket motsvarar 300 högskolepoäng (ECTS credits) eller 200 poäng i det gamla svenska systemet. Detta till skillnad från den magisterexamen som kräver totalt fyra års studier, och som fortfarande kommer att finnas kvar i Sverige, dock i något modifierad tappning.
Mer på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Master
Som det står i det du citerar finns det även en kortare utbildning. Teknologie mastern är vad jag vet inte vanlig på tekniska högskolor, det är något som man eventuellt kan översätta det till om man vill kalla sin M.Sc något på svenska.
Tidigare snackade man om högskoleingejör och civilingenjör på tekniska högskolor. På universitet däremot är magister vanligare, och främst för humanistiska ämnen. Eftersom olika högskolor och universitet har olika status kan jag tänka mig att det väger tyngre att säga att man är utbildad civilingenjör än har en magisterexamen som kan uppfattas som lite svagare ev.
pragmatist
2008-03-15, 00:51
Master och magister är inte samma sak. Högskoleverket får frispel varje gång något universitet eller någon högskola översätter svenska "magister" med engelskans "master". Det ledde också till en hel del obehagliga överraskningar för utbytesstudenter som trodde att deras svenska magisterutbildning skulle räknas som master internationellt - icke sa Nicke.
Det jag väl tänker är att om både det gamla civilingenjörsprogrammet och masterutbildningar på universitetet leder till samma titel (Master of Science) så finns det ju ingen större fördel med att gå programmet - man blir bara mer bunden. Om man dessutom är lite osäker på vad man vill göra förefaller det ju smidigare att plocka ihop en egen kandidatexamen i diverse naturvetenskapliga ämnen som man tycker är roliga och kompletterar varandra på ett vettigt sätt, och sedan gå en master i det som intresserar en mest.
Om man dessutom är lite osäker på vad man vill göra förefaller det ju smidigare att plocka ihop en egen kandidatexamen i diverse naturvetenskapliga ämnen som man tycker är roliga och kompletterar varandra på ett vettigt sätt, och sedan gå en master i det som intresserar en mest.
Men är det inte fördelaktigt att köra efter ett färdigt program?
Borde ju vara konstruerat så att man ska kunna komma ut i arbetslivet sen.
Eller ligger största vikten vid vad man väljer som master?
pragmatist
2008-03-15, 10:01
Men är det inte fördelaktigt att köra efter ett färdigt program?
Borde ju vara konstruerat så att man ska kunna komma ut i arbetslivet sen.
Eller ligger största vikten vid vad man väljer som master?
Finns ju kandidatprogram i matematik o.s.v. också om man föredrar det, rent statistiskt brukar genomströmningen vara högre på program än fria kurser (folk kanske är mer motiverade, vad vet jag).
Möjligen kan det vara en nackdel i arbetslivet om de som ska anställa en är gamla civilingenjörer som gått på t.ex. Chalmers och du kommer med en master of science från något universitet, risken finns ju att de har en massa förutfattade meningar. Generellt kan man också säga att universitetsutbildningar är mer forskningsinriktade än högskoleutbildningar typ civ.ing. som mer brukar inriktas mot "problemlösning". Det kan vara något att fundera på också.
Men är det inte fördelaktigt att köra efter ett färdigt program?
Borde ju vara konstruerat så att man ska kunna komma ut i arbetslivet sen.
Eller ligger största vikten vid vad man väljer som master?
Kravet på tekniska högskolor som man förmodligen överfört till även M. Sc är ett x antal poäng i olika ämnen, t.ex. 30p matte. Det mesta är ämnespoäng men ändå. Givetvis ser "grundutbildningen" ganska lika ut på väldigt många utbildningar; det finns massvis med grundkurser som är "bra att ha" oavsett vad man pluggar. Tanken är att de tre första åren ska ge en viss bredd, ska man väl specialisera sig lite.
Jag tror inte det är optimerat för arbetslivet egentligen vilken nivå vi än pratar om. Det hade tagit stora resurser att anpassa utbildningarna utefter det som är mest eftersökt - jag är tveksam till att man ens försöker. Istället kan man om man har otur välja en mastersutbildnig som är byggd på forskning och har få som är intresserade av ens kunskap när man är färdig. Mitt eget val känns som en miss, det går att läsa lite allt möjligt och ändå hålla sig i ramarna, samt att det känns bara som man breddar sig ännu mer, isätllet för att skaffa sig vettig kunskap som gör att man "står ut" från resten. Det är nog ganska olika beroende på vad man väljer. Det här är nog mer ett problem när du studerat några år och har lite bättre koll vad du vill jobba med.
pragmatist
2008-03-15, 11:21
En idé om du är osäker på vad du vill göra är att gå en grundkurs i t.ex. matematik, 30 pinnar. Om du sedan kommer på att du vill gå ett visst utbildningsprogram så kan du med stor sannolikhet tillgodoräkna dig matten. Och även om det inte går kan det ju vara en fjäder i hatten när du söker jobb sen.
En tredjedel av platserna tillsätts genom ett matte/fysikprov (http://www.chalmers.se/sections/vill_studera/antagningsprov/matematik-och/tidigare-prov)
Jag kunde tamefan inte ett skit. Vansinne hur fort man glömmer. :/
Nu känns det ännu mer osäkert.
En tredjedel av platserna tillsätts genom ett matte/fysikprov (http://www.chalmers.se/sections/vill_studera/antagningsprov/matematik-och/tidigare-prov)
Jag kunde tamefan inte ett skit. Vansinne hur fort man glömmer. :/
Nu känns det ännu mer osäkert.
Repetera: trigonometri, derivata och integraler och komplexa tal.
Jag har pratat med en f.d klasskamrat som läser nanovetenskap i Lund.
Enligt honom är teknisk matematik det svåraste man kan läsa i Sverige, det var 40 personer från början i pi-klassen i Lund och 32st har hoppat av, 3st går på alla föreläsningar och dom betecknar han som ubermensch (han själv är en ubermensch jämfört med mig, så det bådar ju inte väl).
Kommentarer?
Jag tror i alla fall att jag ska försöka, såg dock att det endast är 30 platser vilket innebär att snittet lär hamna kring 20,0 :/.
Isåfall hänger det på matte- och fysikprovet, och det blir en rejäl satsning.
Jag har pratat med en f.d klasskamrat som läser nanovetenskap i Lund.
Enligt honom är teknisk matematik det svåraste man kan läsa i Sverige, det var 40 personer från början i pi-klassen i Lund och 32st har hoppat av, 3st går på alla föreläsningar och dom betecknar han som ubermensch (han själv är en ubermensch jämfört med mig, så det bådar ju inte väl).
Kommentarer?
Jag tror i alla fall att jag ska försöka, såg dock att det endast är 30 platser vilket innebär att snittet lär hamna kring 20,0 :/.
Isåfall hänger det på matte- och fysikprovet, och det blir en rejäl satsning.
Utbildningar kan vara väldigt olika beroende på skola och visst finns det dom som lider av att få så många underkända som möjligt för att på så sätt mäta värdet på sin utbildning. Man brukar prata om att mer klassiska utbildningar har sådana komplex. Sen gillar folk att överdriva hur hårda utbildningarna är. Man måste väl ha någon anledning att kräva 500kr/h sen när man söker jobb.
Jo det är sant. Ni som läser på Chalmers, hur tror ni möjligheterna ser ut att komma in på en annan utbildning och sedan byta till teknisk matematik när man väl är antagen och går på Chalmers? Verkar gå på en del andra skolor/utbildningar, en del kommer väl t.ex in på läkarspåret så... men hur är det på Chalmers?
Jag har pratat med en f.d klasskamrat som läser nanovetenskap i Lund.
Enligt honom är teknisk matematik det svåraste man kan läsa i Sverige, det var 40 personer från början i pi-klassen i Lund och 32st har hoppat av, 3st går på alla föreläsningar och dom betecknar han som ubermensch (han själv är en ubermensch jämfört med mig, så det bådar ju inte väl).
Kommentarer?
Jag tror i alla fall att jag ska försöka, såg dock att det endast är 30 platser vilket innebär att snittet lär hamna kring 20,0 :/.
Isåfall hänger det på matte- och fysikprovet, och det blir en rejäl satsning.
Jovisst är det mycket avhopp. Men att säga att teknisk matematik är det svåraste man kan läsa låter i mina öron som överdrivet. Det traditionella problemet med eleverna som läser matematik-inriktningen är att de ofta har valt bort teknisk fysik och liknande pga att de ofta har svårt med just de tillämpade ämnena. Jag vet inte hur många labbar jag har hållt för matematikeleverna och sett hur svårt de har med det tillämpade och sedan fått underkänna deras rapporter. Problemet är på så vis (i mina ögon) inte att programmet är svårare än något annat, utan att de ofta har problem med att använda sina matematikkunskaper till något konstruktivt.
Men för att hålla mig on-topic:
Jag tycker du ska välja matematiken istället för kemin av en enkel anledning (eftersom det var du som nämnde lönen innan); Det finns i regel fler män som utbildar sig inom matte-> Högre lön (patriarkatet sätter ju lönenivån, samtidigt som kvinnor dras till låg-löneyrken). Kemi har ofta en mer jämställd könsfördelning :(
Pratade med studievägledare på Chalmers häromdagen, han sa också att eftersom det bara är 30 platser på teknisk matematik lär intaget bli väldigt högt, och att dom dessutom brukar kompensera för avhoppare genom att ta in lite extra (kanske 33-34 pers) från början vilket gör det svårt till att senare byta till ett populärt program.
Han föreslog teknisk fysik som alternativ, men jag vet inte... dom har ju för böfvelen 55% fysik och jag tycker t.o.m gymnasiefysiken är jobbig.
Pratade med studievägledare på Chalmers häromdagen, han sa också att eftersom det bara är 30 platser på teknisk matematik lär intaget bli väldigt högt, och att dom dessutom brukar kompensera för avhoppare genom att ta in lite extra (kanske 33-34 pers) från början vilket gör det svårt till att senare byta till ett populärt program.
Han föreslog teknisk fysik som alternativ, men jag vet inte... dom har ju för böfvelen 55% fysik och jag tycker t.o.m gymnasiefysiken är jobbig.
Njae, det är fösta gången chalmers kör teknisk matematik, så antagligen är söktrycket inte så stort, och lund är det enda konkurerande alternativet. Där låg betygskravet 2007 vid urval 2 på ~16 eller 1.0 på högskoleprovet.
I och med att Chalmers startar nu så fins det dubbelt så många studieplatser i riket, och jag tror inte intresset har fördubblats sedan i fjol, så jag skulle tro att det är rätt lätt att komma in
Njae, det är fösta gången chalmers kör teknisk matematik, så antagligen är söktrycket inte så stort, och lund är det enda konkurerande alternativet. Där låg betygskravet 2007 vid urval 2 på ~16 eller 1.0 på högskoleprovet.
I och med att Chalmers startar nu så fins det dubbelt så många studieplatser i riket, och jag tror inte intresset har fördubblats sedan i fjol, så jag skulle tro att det är rätt lätt att komma in
Men i Lund så kräver teknisk fysik å andra sidan 15.x, och på Chalmers krävdes 18,97 förra antagningen. Är inte matematik ganska populärt?
Jag har pratat med en f.d klasskamrat som läser nanovetenskap i Lund.
Enligt honom är teknisk matematik det svåraste man kan läsa i Sverige, det var 40 personer från början i pi-klassen i Lund och 32st har hoppat av, 3st går på alla föreläsningar och dom betecknar han som ubermensch (han själv är en ubermensch jämfört med mig, så det bådar ju inte väl).
Kommentarer?
Jag tror i alla fall att jag ska försöka, såg dock att det endast är 30 platser vilket innebär att snittet lär hamna kring 20,0 :/.
Isåfall hänger det på matte- och fysikprovet, och det blir en rejäl satsning.
Jag skulle tro att han skulle ha svårare för säg tex ryska, eller kanske en KY utbildning i estetisk dans? Vad som är svårast handlar om intresse förutsättningar och talang. Bara för att många mins mattematiken från gymnasiet med obehag så betyder inte det att det är objektivt svårast att lära sig.
det kommer inte vara inärheten av 20,0 tror jag, snarare runt 14-15 och runt 1.4 på högskoleprovet.
Men i Lund så kräver teknisk fysik å andra sidan 15.x, och på Chalmers krävdes 18,97 förra antagningen. Är inte matematik ganska populärt?
Jo, men du måste ju se till att det nu blir en fördubbling i antalet sökbara platser. Att chalmers har högre status råder ingen tvekan om, så jag tror att lunds intag på teknisk matte kommer rasa ordentligt. Men alla vill inte läsa vid chalmers heller.
Jag höll på med astronomi och naturvetenskap redan på mellanstadiet
som liten grabb.
För mej var det självklart att läsa matte och fysik (i Lund).
Om man inte har ett genuint intresse, så tycker jag att man bör
välja något annat. Det här är liksom inte saker man läser bara
för att få ett bra jobb.
Passion !.....*cupid*
Astronomi har jag också länge haft ett intresse för.
Hursomhelst, det är ju inte direkt så att jag ligger och har sex med matteböckerna men jag tycker att matte är ett av de mer intressantare naturvetenskapliga ämnena, helt klart.
Jag höll på med astronomi och naturvetenskap redan på mellanstadiet
som liten grabb.
För mej var det självklart att läsa matte och fysik (i Lund).
Om man inte har ett genuint intresse, så tycker jag att man bör
välja något annat. Det här är liksom inte saker man läser bara
för att få ett bra jobb.
Passion !.....*cupid*
Astronomi har jag också länge haft ett intresse för.
Hursomhelst, det är ju inte direkt så att jag ligger och har sex med matteböckerna men jag tycker att matte är ett av de mer intressantare naturvetenskapliga ämnena, helt klart.
Det blir en del matematik i princip vad du än vljer på naturvetenskapliga utbildnignar. Även om man väljer något som IT går det båda vara rätt praktisk och rätt teoretisk av sig beroende på vad man tycker är roligt. Åt det teoretiska hållet kan an bli väldigt formell och matematisk av sig om man vill :)
Sundsarn
2008-03-31, 21:17
Jag ska själv söka nu till hösten och för egen del har matte (precis som för Halldin) alltid varit mitt favoritämne. Inte högstadiet dock då vi inte hade lärare som kunde lära oss något mer än det man behövde lära sig för att få g :(. Men har fått upp ögonen för fysiken under gymnasiet så det blir Teknisk fysik för mig.
Jag står och väljer mellan Chalmers och KTH istället. Jag tycker att Gbg är en långt mer trevligare stad även om jag tycker mycket om sthlm med. Finns det någon som har bott i båda, och kanske studerat på någon av lärosätena?
lång post, sorry.
NiXPhoenix
2008-03-31, 22:42
Pratade med studievägledare på Chalmers häromdagen, han sa också att eftersom det bara är 30 platser på teknisk matematik lär intaget bli väldigt högt, och att dom dessutom brukar kompensera för avhoppare genom att ta in lite extra (kanske 33-34 pers) från början vilket gör det svårt till att senare byta till ett populärt program.
Han föreslog teknisk fysik som alternativ, men jag vet inte... dom har ju för böfvelen 55% fysik och jag tycker t.o.m gymnasiefysiken är jobbig.
Fysik, matematik... Jag tror det är rätt lika på den där nivån.
Tycker du ska satsa på teknisk fysik istället, den där utbildningen verkar extremt svår.
Har en polare som läser F på KTH, nu är han iofs riktigt skärpt men han har mycket fritid. Till viss del överdriver han kanske om hur lite han pluggar, men inte är det mycket. Han sitter mest och flyger flygsimulator hela dagarna.
I alla fall, han började på ett ställe som kallas för "mattegymnasiet", är väl egentligen knappt en klass per år på ett gymnasium i grannkommunen men mycket matte och skärpta människor var det hursomhelst.
Var tre klasskamrater från min naturklass som började där, han och en annan kille hoppade av inom en termin. Alldeles för svårt och mycket läxor. De var de bästa på matte i min klass. Kan tänka mig att en del därifrån söker sig till det där "teknisk matematik".
Aldrig hört talas om det förren nu faktiskt.
Jag ska själv söka nu till hösten och för egen del har matte (precis som för Halldin) alltid varit mitt favoritämne. Inte högstadiet dock då vi inte hade lärare som kunde lära oss något mer än det man behövde lära sig för att få g :(. Men har fått upp ögonen för fysiken under gymnasiet så det blir Teknisk fysik för mig.
Jag står och väljer mellan Chalmers och KTH istället. Jag tycker att Gbg är en långt mer trevligare stad även om jag tycker mycket om sthlm med. Finns det någon som har bott i båda, och kanske studerat på någon av lärosätena?
lång post, sorry.
Jag tror du får svårt att htita någon med bra erfarenhet av att plugga i båda städerna, ja t.o.m. folk som bott längre tid i båda städerna. Om Göteborg kan jag säga att det är relativt lätt med bostad nära CTH, kanske inte något större men korridor är inga problem. Stockholm har jag alltid trott är mycket svårare med bra lägenhet, å andra sidan snackade jag med en kille som hade rätt bra lägenhet rent geografiskt så det kanske inte alls är så överdrivet svårt.
Rent kvalitativt tror jag inte det är någon större skillnad mellan skolorna. Kan bero mycket på vad man läser.
Sundsarn
2008-04-01, 16:51
Det lite av grejen, jag står och väger mellan CTH och KTH. Gbg tycker jag som sagt bättre om men jag har närmare släkt i Sthlm i vilken deras lägenhet jag skulle få flytta in i i februari (skumt det där såg ut då), en 2:a på i Aspudden (ca 15-20 min till KTH med t-bana typ).
Å andra sidan verkar Sthlm vara halvt förlamat vad gäller studentliv med föreningar och andra aktiviteter, där verkar Gbg ha en stor fördel.
Så jag har lite att fundera över, jag ska skriva matematik- och fysikprovet i vilket fall, för att förbättra mina chanser. Har hittills gott och väl tillräckligt poängmässigt men det kan komma att sjunka nu under våren.
Teknisk fysik är det enda jag söker btw.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.