Bantning gone to far

[The Raider]

Hej!

Jag är en 24-årig kille som under ungefär ett års tid har jag levt på kaloriunderskott. Jag har legat så lågt som 1000 per dag under månader i sträck. Som ni kanske förstår så finns det inte mycket muskler kvar -- och inte fett heller för den delen. Även sexualdriften är helt borta.

Hur som helst så har jag de sista månaderna höjt mitt kaloriintag till 2200-2300 som uppenbarligen varit en för liten höjning då jag fortsatt att gå ned i vikt och de psykiska problemen jag fått av min 'svält' ej försvunnit. Fixeringen vid mat finns fortfarande kvar, och sexualdriften lyser också med sin frånvaro. De senaste dagarna har jag höjt mitt kaloriintag ytterligare till att variera emellan 2500 och 3000 beroende på om jag utför någon fysiskt aktivitet under dagen. Jag känner konstant hunger och tankarna är fixerade kring mat. Jag har även varit ganska trött. Det kan nämnas att jag bara legat på dessa nivåer i fem till sex dagar nu.

Det jag undrar är om ni har några tips på hur man kan återhämta sig från en sån här situation på bästa möjliga sätt. Det vore också kul att höra från personer som varit i liknande situationer och lyckats återhämta sig!

Tack på förhand.

[Huffo the A-LagaRe]

Om du är väldigt undernärd så kommer matfixeringen nog vara kvar tills du når en vikt din kropp är nöjd med.
Ät mycket, men inte några överdrivna mängder, tills du gått upp ett par kg (eller hur mycket du känenr att du behöver)så försvinner säkert problemen.
I alla fall var det så för mig.

[The Raider]

Om du är väldigt undernärd så kommer matfixeringen nog vara kvar tills du når en vikt din kropp är nöjd med.
Ät mycket, men inte några överdrivna mängder, tills du gått upp ett par kg (eller hur mycket du känenr att du behöver)så försvinner säkert problemen.
I alla fall var det så för mig.

Okej! Hur mycket skulle du uppskatta att du käkade? Jag är lite orolig över att jag äter för lite nu när jag ligger på 2500-3000. Kanske skall nämna att min träning endast består i jogging varannan dag och att jag då försöker kompensera kalorierna som förbrukats.

[SajCo]

Okej! Hur mycket skulle du uppskatta att du käkade? Jag är lite orolig över att jag äter för lite nu när jag ligger på 2500-3000. Kanske skall nämna att min träning endast består i jogging varannan dag och att jag då försöker kompensera kalorierna som förbrukats.

du kan ju alltid köpa en matvåg och räkna ut ditt kcal behov per dag :)

__________________________________________________ ________
Ditt ungefärliga energibehov kan du räkna ut genom den beprövade Harris&Benedict-ekvationen från 1919:

Män: 66.5 + (13.75 x kg) + (5.003 x cm) - (6.775 x ålder)

Kvinnor: 655.1 + (9.563 x kg) + (1.850 x cm) - (4.676 x ålder)

Slutsiffran är ditt BEE, dvs ditt basala energibehov vid vila.

Därefter multipliceras BEE:t med en stress- och aktivitetsfaktor från
1.2 - 2.0, där 1.2 är en dag framför datorn och 2.0 är en idrottsmans
dag inom en konditionsgren, och från summan du får fram
(som alltså visar det energiintag du behöver för att din kroppsvikt skall vara konstant vid den aktivitetsnivå du anger)

[CoolHandLuke]

"Been there, done that."

Det något mysko med bantning/deffning. Det blir beroendeframkallande på något sätt. En fysiologisk kick. Edorfiner och mumma. Men det håller inte i längden. Till sist landar man där du var/är. Man mår bara dåligt. Men beteendet är kvar, ett beteende som är förstärkt av beroendet. Man kommer inte ur. Tills man börjar ersätta ett beroende med ett annat. Man börjar äta för mycket. Man mår bra ett tag. Men det håller inte i längden.. till sist börjar man känna sig sjuk och 'tung'. Då ersätter man det beteendet... .. .

. .. ...det tycks aldrig ta slut. Men jag antar att man lär sig något i varje vända. Till sist kanske man hittar någon slags balans mellan alla extremer. Eller också hittar man kanske något extremt att göra som ger tillbaka lika mycket som det kostar.

[The Raider]

"Been there, done that."

Det något mysko med bantning/deffning. Det blir beroendeframkallande på något sätt. En fysiologisk kick. Edorfiner och mumma. Men det håller inte i längden. Till sist landar man där du var/är. Man mår bara dåligt. Men beteendet är kvar, ett beteende som är förstärkt av beroendet. Man kommer inte ur. Tills man börjar ersätta ett beroende med ett annat. Man börjar äta för mycket. Man mår bra ett tag. Men det håller inte i längden.. till sist börjar man känna sig sjuk och 'tung'. Då ersätter man det beteendet... .. .

. .. ...det tycks aldrig ta slut. Men jag antar att man lär sig något i varje vända. Till sist kanske man hittar någon slags balans mellan alla extremer. Eller också hittar man kanske något extremt att göra som ger tillbaka lika mycket som det kostar.

Hehe, det där med att äta för mycket känns inte alltför långt borta. Har redan ätit 2700 kcal balanserad kost idag och känner ett sådant EXTREMT sug efter mer mat att det är obeskrivligt. Tror aldrig jag varit såhär sugen på mat i hela mitt liv -- och jag är inte ens hungrig :)

Jaja, man har i alla fall tränat upp sin självdisciplin vad gäller maten :)

[dooh]

Bra att du börjat äta igen! Och jag tror inte du ska stoppa i dig för mycket på en gång utan låta det komma efterhand. Tar en jäkla tid för kroppen att återhämta sig efter svält.
Jag slutade äta under ca 3 månader, det resulterade i att jag förlorade mättnadskänslan helt när det gällde riktig mat, medan godis och sötsaker kunde hålla mig mätt hur länge som helst (inga mängder, bara nog för att få upp blodsockret).
Jag fick helt enkelt lära mig att äta lagom och inte lyssna på min kropp... För kroppen vill alltid ha mer och hjärnan med. Även om hjärnan säger att det är fy att äta.
Lycka till iaf och försök att ta det lugnt bara, hitta någon nyttigare fixering;)

[Huffo the A-LagaRe]

Okej! Hur mycket skulle du uppskatta att du käkade? Jag är lite orolig över att jag äter för lite nu när jag ligger på 2500-3000. Kanske skall nämna att min träning endast består i jogging varannan dag och att jag då försöker kompensera kalorierna som förbrukats.

Felet jag gjorde när jag vägde som minst och var i en situation liknande din avr att jag abra vräkta i mig mat, tp tio mackor med gröt och frukt till fruksot och 30 pannkakor till lunch:Virro Testa att ligga på 3000 kcal och väg dig om någon vecka. Har du gått upp lite grann så är det bra:) Har du itne gått upp så ät lite mer*popcorn*

[CoolHandLuke]

Hehe, det där med att äta för mycket känns inte alltför långt borta. Har redan ätit 2700 kcal balanserad kost idag och känner ett sådant EXTREMT sug efter mer mat att det är obeskrivligt. Tror aldrig jag varit såhär sugen på mat i hela mitt liv -- och jag är inte ens hungrig :)

Jaja, man har i alla fall tränat upp sin självdisciplin vad gäller maten :)
Tror alla har ett speciellt förhållande till mat. Överlevnadsinstinkter. Men det tycks ändå vara möjligt att skifta fokus i vissa sammanhang. Överlevnad är inte allt. Det finns även fortplantning. ;)

[Tolkia]

Hehe, det där med att äta för mycket känns inte alltför långt borta. Har redan ätit 2700 kcal balanserad kost idag och känner ett sådant EXTREMT sug efter mer mat att det är obeskrivligt. Tror aldrig jag varit såhär sugen på mat i hela mitt liv -- och jag är inte ens hungrig.
En livsstil där man är konstant hungrig (ätstört evighetsbantande) ger gärna sug/känsla av omättlig hunger. Det minskar med tiden, när kroppen hunnit lära sig att den numera faktiskt kommer att få mat så att dess behov täcks, och att det inte är fråga om "ät när det finns, för man vet aldrig när man får äta igen". Ju mindre nojor och förbud mot allt möjligt, desto färre fixeringar, det gäller de allra flesta.
Jaja, man har i alla fall tränat upp sin självdisciplin vad gäller maten.
Sin självdisciplin - eller sina tvångsbeteenden.